Fru talman! Eva Lindh har frågat ministern för civilt försvar om han anser att underfinansieringen av sjukvården stärker Sveriges civila försvar och, om inte, hur han kommer att agera.

Patrik Björck har frågat ministern för civilt försvar om han anser att Sverige är bättre rustat för kris eller krig när den svenska sjukvården säger upp personal och har svårt att klara sitt uppdrag och, om inte, vilka åtgärder han avser att vidta.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationerna.

Regeringen och jag själv är medvetna om den nuvarande ekonomiska situationen i kommunsektorn. I budgetpropositionen för 2024 har regeringen aviserat extra tillskott till regionerna de kommande åren för att stärka hälso- och sjukvården. Anslagen inom hälso- och sjukvårdspolitiken för 2024 uppgår sammantaget till cirka 67 miljarder kronor inklusive läkemedelsförmånen. Dessutom tillkommer regionernas andel av det generella statsbidraget.

Jag har i tidigare debatter konstaterat att det är sjukvårdshuvudmännen, med direktvalda politiker på kommun- och regionnivå med beskattningsrätt, som ansvarar för hälso- och sjukvården och att verksamheten finansieras till stor del av just skatter.

Staten kan inte fullt ut kompensera för de kostnadsökningar som kommunsektorn har. Politiker på alla nivåer behöver arbeta med att prioritera kärnverksamheter. Den 20 december 2023 höll jag en pressträff tillsammans med Sveriges Kommuner och Regioner, där vi gav besked till regionerna om vilka tillskott som de kan förvänta sig under 2024.

Det ekonomiska regelverket innebär att kommuner och regioner vid behov, exempelvis efter besked om statliga tillskott, kan ta nya beslut gällande budget. Det kan därmed finnas möjlighet för regionerna att minska behovet av besparingar genom de beskeden. Regeringen följer frågan noggrant och är beredd att vid behov vidta ytterligare åtgärder.

Många regioner tar, enligt Sveriges Kommuner och Regioners ekonomirapport för oktober 2023, sikte på en rimlig kostnadsnivå för 2025 och anser att det är förenligt med god ekonomisk hushållning att inte tillfälligt dra ned på verksamheterna onödigt mycket. Vissa regioner har således gjort bedömningen att detta är möjligt.

Vi vet att det numera finns en risk för att Sverige också påverkas av krig i vårt närområde eller för att vi själva angrips. Just sjukvården är en central del av totalförsvaret. Därför behöver vårdkapaciteten öka, och regeringen anslår särskilda pengar till detta.

Fler medarbetare i vården behöver arbeta vårdnära. Försvarsberedningens (Fö 1992:B) senaste rapport Kraftsamling - Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret (Ds 2023:34) gör också gällande att regionerna ska kunna dubblera antalet vårdplatser vid en krigssituation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har lämnat ett uppdrag till utvalda myndigheter att bedöma genomförbarheten av förslagen i Försvarsberedningens rapport. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska i mars 2024 lämna en samlad redovisning, utifrån bedömningar som sektorsansvariga och andra myndigheter redovisar. Regeringen avser att under 2024 lämna en proposition till riksdagen om försvarspolitisk inriktning för kommande försvarsperiod. Utgångspunkten för det fortsatta arbetet är förslagen i Försvarsberedningens delrapport.

I sammanhanget vill jag även påminna om att vi hade en situation under hösten 2021 då den dåvarande regeringens politik inte var att öka antalet vårdplatser. I stället var det vi från oppositionen som ändrade i budgetpropositionen för 2022 och säkerställde att medel avsattes för att öka antalet vårdplatser. Det är positivt att vi nu har en bred samsyn kring detta. Det är ett viktigt besked för hela hälso- och sjukvården. En ökad vårdkapacitet i vardagen är en grund för hälso- och sjukvårdens beredskap i kris och krig.

Med detta vill jag tacka Eva Lindh och Patrik Björck för frågorna och ser fram emot debatten.

Fru talman! Vem har ansvar, frågade interpellanten Eva Lindh här när det gäller fördelningen mellan kommuner, regioner och stat. Det framgår tydligt av svaret att staten definitivt inte tar något ansvar. Det svarar också statsrådet här, fru talman. Jag skulle vilja vidga frågan om vem som tar ansvar.

Marcus Wennerström, som har satt upp sig på talarlistan här, ställde en interpellation till finansminister Elisabeth Svantesson i denna fråga. Interpellationen togs över av statsrådet Acko Ankarberg Johansson, som svarade så här: "Marcus Wennerström har också frågat finansministern hur hon, inom sitt ansvarsområde, bedömer att regeringens budget kommer att påverka den svenska hälso- och sjukvården. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen." Så inledde statsrådet sitt svar. Det ger upphov till en lite spännande fundering kring ansvaret inom regeringen.

Det var visserligen en viktig och bra interpellationsdebatt, som utifrån alla regioners synpunkter belyste den sjukvårdskris som finns, men som gav upphov till frågan: Är det statsrådet Acko Ankarberg Johansson som är ansvarig för Finansdepartementet?

Den interpellation som vi ska diskutera i dag, Sjukvård i kris eller krig, ställde jag till statsrådet Carl-Oskar Bohlin. Det gjorde jag för att statsminister Ulf Kristersson har gjort en stor sak av att regeringen tar civilförsvarsfrågorna på så stort allvar och att man därför har tillsatt en särskild civilförsvarsminister. Men det verkar inte som om civilförsvarsministern är så intresserad av att diskutera civilförsvaret.

Sedan är det väl bra att statsrådet Acko Ankarberg Johansson i sitt svar säger att arbetet inom regeringen är så fördelat att det är hon som ska svara på interpellationen om civilförsvaret. Det är tydligen inte bara Finansdepartementet som statsrådet ansvarar för utan också civilförsvaret. Det är i och för sig fantastiskt med den arbetskapaciteten. Jag ifrågasätter inte den. Men jag undrar lite grann hur statsminister Ulf Kristersson har organiserat sin regering.

Det var inte för att statsrådet Carl-Oskar Bohlin inte hade möjlighet att vara i kammaren här i kväll som svaret överlämnades till statsrådet Acko Ankarberg Johansson. Men nu är det sådan tur att Carl-Oskar Bohlin snart kommer hit till kammaren, och då kan vi få en debatt om civilförsvaret med civilförsvarsministern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker ändå att detta är lite oroväckande. I den debatt som var den 23 januari gick man väldigt noga igenom den sjukvårdskris som finns i Sverige och som är verklighet. Den upplever alla våra 21 regioner. Man kan naturligtvis ha olika synpunkter på vart den debatten ledde beroende på vilken politik som man företräder, om man företräder stora skattesänkningar för höginkomsttagare eller om man företräder en politik för en stark sjukvård.

I kväll hade jag hoppats att få en debatt med civilförsvarsministern om hur sjukvårdskrisen drabbar civilförsvaret. Och jag ställde i min interpellation frågan vilka åtgärder statsrådet avser att vidta. Det fick vi inget svar på av statsrådet Acko Ankarberg Johansson. Men vi får se hur det blir när statsrådet Carl-Oskar Bohlin kommer till kammaren så småningom.

(Applåder)

Fru talman! Jag börjar med att konstatera att ledamoten Patrik Björck har varit ledamot väldigt länge. Och den formulering som ledamoten upprepade flera gånger är någonting som varje regering har att hantera och som ytterst bestäms av personal i Regeringskansliet, det vill säga var en fråga hamnar. Även om en ledamot har skrivit till en minister är det kanske en annan ministers ansvarsområde.

Jag har själv som riksdagsledamot varit med om att jag tyckte att en viss minister borde besvara min fråga. Men sedan kom det en annan minister och besvarade den. Det är helt enkelt bara en följd av hur Regeringskansliet alltid behandlar frågor oavsett vem som sitter i regeringsställning.

Fru talman! Eftersom ledamoten Patrik Björck inte vill diskutera med mig kommer jag nu att övergå till att ta upp det som ledamoten Eva Lindh och ledamoten Marcus Wennerström lyfte fram, vilket var mycket intressanta saker.

Jag ska börja med situationen när det gäller regionerna och deras ansvar. Jag tycker att det är en essentiell och nödvändig diskussion. Det är klart att regionerna som enligt lag ska ansvara för sjukvården inte är några underleverantörer till staten. Nej, det är de inte, utan de har ett eget ansvar att enligt lagarna fatta de beslut som de finner nödvändiga för sina invånare utifrån det mandat som de får av väljarna och utifrån den skatt som de väljer att ta ut. Därför är det viktigt, också i den diskussion som vi nu har i den parlamentariska kommitté som behandlar frågan om ansvaret för vården, att så länge sjukvården är en regional fråga är det regionerna som har ansvaret för den.

Men detta tar inte bort regeringens ansvar att också stötta när det är svårt. Precis som ledamoten Eva Lindh lyfter fram är det nödvändigt, fru talman, att staten finns där och stöttar när det inträffar speciella händelser.

I höstas var det tydligt att inflationen fick konsekvenser för regionerna. De hade påverkat detta på så sätt att de själva hade skrivit på pensionsavtalet. Men att inflationen ökade nu berodde på en lång rad händelser i världen som påverkade dem under en kortare period. Då behövde de ett särskilt stöd för att klara situationen. Och de skrev själva, som jag refererade från SKR:s ekonomirapport, att det är en tillfällig situation. De bedömer alltså att regeringen kommer att lyckas få ned inflationen så att vi kan återgå till vanliga förhållanden, och de tror att de 2025 är tillbaka till en mer normal situation. Då är det nödvändigt att regeringen går in och stöttar som vi gjorde med ett särskilt sektorsbidrag. Det är inte bra i sig eftersom det är tillfälligt. Men det gavs för att de skulle klara kostnaderna på grund av inflationen 2024, och vi vill att de kostnaderna ska gå ned.

Det som vi behöver titta vidare på är både den akuta situation som vi har för sjukvården i dag och den situation som är kopplad till Försvarsberedningens rapport. Där behöver vi öka vår kapacitet väsentligt.

Fru talman! Regeringen tittar nu både på den akuta situationen som vi följer väldigt noga och på det som Försvarsberedningen föreslår. Försvarsberedningen skriver att vi i praktiken ska fördubbla vår vårdkapacitet vid ett väpnat angrepp eller vid krig. Vi behöver förstås gemensamt titta på vad som menas med dessa skrivningar och vad de i praktiken innebär. Men det handlar om en väsentlig kapacitetsökning. Därför arbetar vi nu med både den akuta situationen och det som är föranlett av Försvarsberedningens rapport och förslag. Partierna är också eniga om att det är på detta sätt man ser på sjukvården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen kommer att återkomma i båda frågorna och ge besked, för även om ansvaret ligger hos regionerna är det nödvändigt att regeringen stöttar i den mycket tuffa situation som just nu råder för samtliga regioner i Sverige.

Fru talman! Jodå, jag kan nog debattera även med statsrådet Acko Ankarberg Johansson. Det är inga problem.

Men jag anser fortfarande att min fråga inte har besvarats av statsrådet, varken i själva interpellationssvaret eller från talarstolen, nämligen om regeringen anser att Sverige är bättre rustat för kris eller krig när den svenska sjukvården säger upp personal. Den frågan besvarades inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om jag förutsätter att regeringen svarar nej på frågan - det är väl inte så otroligt - är nästa fråga vilka åtgärder statsrådet avser att vidta. Det finns lite olika saker som statsrådet tog upp i sitt första anförande. Där sa hon att sjukvården är en central del av totalförsvaret och att vårdkapaciteten därför behöver öka. Men nu ser vi att vårdkapaciteten minskar. Då räcker det inte att komma med en from förhoppning. Men oavsett vilken post man har i en regering eller vilket departementet man företräder har man ett ansvar för att regeringen ska se till att sjukvården och vårdkapaciteten ökar. Det är vi överens om. Men verkligheten är precis den motsatta.

Sedan fortsätter statsrådet med att inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret också gör gällande att regionerna ska kunna dubblera antalet vårdplatser vid en krigssituation. Det är också en from förhoppning, om man för en politik som innebär att folk sägs upp. I 17 av 21 regioner drar man ned på sjukvården. Det blir ett tomt svar.

Sedan sa statsrådet att regeringen avser att under 2024 lämna en proposition till riksdagen om försvarspolitisk inriktning för kommande försvarsbeslutsperiod. Det låter hoppfullt, nämligen att det i den här propositionen kommer att finnas förslag på åtgärder som säkerställer att svensk sjukvård är i ett sådant skick att den klarar av sin uppgift i totalförsvaret. Det är den bilden som statsrådet målar upp. Men det kommer att innebära stora förväntningar på den försvarspolitiska inriktningen som ska läggas fram för riksdagen under 2024. Då får vi följa upp med interpellationer, om Försvarsberedningen inte lägger fram förslag på den typen av åtgärder som kan svara på frågan hur sjukvården klarar sin uppgift i totalförsvaret.

Statsrådet ställer ut löften om att den frågan ska lösas i propositionen. Det blir spännande, fru talman! Vi får väl se om statsrådet klarar av att leverera. Är det till Pål Jonson, Carl-Oskar Bohlin, Acko Ankarberg Johansson eller Elisabeth Svantesson jag ska ställa den interpellationen? Det får jag fundera över, men jag får väl svar av det statsråd regeringen anser har frågan inom sitt ansvarsområde.

(Applåder)