Camilla Waltersson Grönvall

Herr talman! Tack så mycket, Gustaf Lantz, för ytterligare ett tillfälle att diskutera denna oerhört viktiga fråga!

Jag har snart besökt alla Sveriges Sis-hem. Det är viktigt för mig, kanske främst för att träffa de barn och unga som finns där och höra deras berättelser. Det är alldeles för sällan vi får höra barns egna röster och deras beskrivning av vad det är som har gjort att de har hamnat på HVB-hem. Att besöka dessa hem är också en väldigt viktig del i det arbete jag bedriver.

När jag besöker Sis- och HVB-hemmen möter jag också personalen. Jag försöker alltid avsätta tillräckligt mycket tid för att se till att jag verkligen kan få in både barnens och personalens perspektiv och röster. Detta ligger till grund för väldigt mycket av det reformarbete som regeringen nu har gjort.

Jag konstaterar att det i en hel del av de saker som nu kommer på plats och de propositioner som jag beskrev i mitt inledande svar finns väldigt många delar som kunde ha varit på plats för länge sedan. Jag kom till ett departement där det fanns en lista på 40 lagförslag från Ivo som de hade delgivit den tidigare regeringen, som bär samma färg som Gustaf Lantz. Den regeringen hade dock valt att lägga den 40-punktslistan i en byrålåda.

Det bekymrar mig att vi i dag ser att det här uppvaknandet hos Socialdemokraterna har skett så sent. Väldigt många av de verktyg som efterfrågas av den Sekopersonal som Gustaf Lantz har träffat kunde ha varit på plats för länge sedan. Men den här regeringen jobbar nu oförtrutet vidare för att se till att dessa verktyg ska komma på plats.

Vidare pratar ledamoten om vårdkedjan. Det där är ännu mer beklämmande. Jag kan konstatera att om byrålådorna på Socialdepartementet inte var tomma så låg det gamla utredningar där som aldrig hade tagits vidare. Vi jobbar intensivt med att få den där vårdkedjan på plats, för den brister inte bara i en del utan i många delar.

Att få den att hålla ihop är ett av skälen till att Paulina Brandberg nu jobbar för att stödja kommunerna i att få en nationell placeringsfunktion på plats så att det inte är en enskild socialsekreterare i en liten kommun som ringer runt till HVB-hemmen, får tag på en plats och tar den trots att den kanske inte riktigt motsvarar de behov som barnet i fråga har. Det finns alltså mycket att göra.

Men det är tydligt att vi också har väldigt många HVB-hem som fungerar bra. En kanske mer retorisk fråga, om Gustaf Lantz inte väljer att svara på den, handlar om att det aldrig har funnits någon lag som säger att det är förbjudet för kommunerna att inrätta kommunala HVB-hem. Men kommuner, oavsett om de har letts av mitt eller Gustaf Lantz parti, har valt att placera i HVB-hem varav tre fjärdedelar i dag drivs av privata aktörer – hem som aldrig hade kunnat existera om inte våra kommuner hade gjort dessa placeringar. Enligt den information jag har ser det ganska likartat ut oavsett vem som styr kommunerna.

Frågan är vad vi gör med de barn och unga som sitter på väldigt väl fungerande HVB-hem och får stöd och hjälp där, om detta över en natt ska förbjudas i privat regi.

Herr talman! Gustaf Lantz har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att motverka den organiserade brottslighetens ägande, vanvård och vinstuttag inom svensk ungdomsvård. Vidare har Gustaf Lantz frågat mig om jag och regeringen bedömer att det nu finns skäl att stänga ned HVB-marknaden.

Att oseriösa eller kriminella aktörer bedriver verksamhet med offentlig finansiering är oerhört allvarligt, oavsett vilken driftsform det handlar om. Det innebär att välfärdens resurser missbrukas, men framför allt innebär det att barn och unga riskerar att inte få den vård och omsorg de är i behov av och har rätt till. Det innebär också att dessa barn och unga riskerar att dras in i kriminalitet eller på annat sätt fara illa. Jag är fast besluten om att dessa aktörer ska stängas ute från omsorgen och att vårdkvaliteten ska säkerställas för alla placerade barn och unga.

Regeringen har agerat och fortsätter att agera kraftfullt för att förhindra att oseriösa aktörer bedriver hem för vård eller boende, HVB. Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, har genom sitt tillstånds- och tillsynsuppdrag en viktig roll i arbetet mot oseriösa och kriminella aktörer. Regeringen har givit Ivo flera uppdrag för att förbättra myndighetens förutsättningar att stärka och utveckla sitt arbete med att förebygga och motverka välfärdsbrottslighet. Ivo har även fått ett särskilt riktat uppdrag gällande tillsynen av stödboenden och HVB som tar emot barn och unga (S2024/01643).

Utöver nämnda uppdrag beslutade regeringen i maj om ett uppdrag till flera myndigheter att kraftsamla mot organiserad brottslighet i välfärden (S2025/01085). Uppdraget syftar till att bekämpa den kriminella ekonomin och stänga ute organiserad brottslighet från några av välfärdens mest brottsutsatta områden.

Vidare fattade regeringen i september beslut om propositionen Skarpare verktyg till Inspektionen för vård och omsorg (prop. 2025/26:15). I propositionen föreslås bland annat att tillstånd för verksamheter, till exempel för HVB, som har varit vilande under en längre period ska kunna återkallas och att det förtydligas att lämplighetsprövningen även ska omfatta den juridiska personen, vilket bedöms försvåra bulvanupplägg.

Regeringen har också gett en särskild utredare i uppdrag att föreslå åtgärder som stärker Ivos och kommunernas möjligheter att motverka oseriösa och kriminella utförare inom omsorgsmarknaden – Åtgärder för en sund omsorgsmarknad, dir. 2025:90. Utredaren ska bland annat analysera och ta ställning till om det behövs skärpta krav för tillstånd att bedriva verksamhet, om tillstånd ska kunna återkallas i fler situationer samt föreslå hur Ivo ska kunna ta del av uppgifter från misstankeregistret på ett ändamålsenligt sätt.

En viktig del av regeringens arbete är att förbättra möjligheterna för centrala aktörer att utbyta information. Regeringen har fattat beslut om propositionen Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – en ny sekretessbrytande bestämmelse (prop. 2024/25:180), där en ny bestämmelse föreslås som gör det möjligt för myndigheter och kommuner att under vissa förutsättningar dela sekretessbelagda uppgifter om enskilda med varandra om det behövs för att bland annat motverka brottslig verksamhet.

Regeringen visar genom dessa åtgärder att frågan är av allra högsta prioritet. Jag vill också nämna kommunernas ansvar i detta. De har skyldighet att såväl noga följa vården av de barn och unga som vårdas i HVB som att följa upp verksamhet som de genom avtal har lämnat över till privata utförare.

Den brottslighet som Gustaf Lantz beskriver måste bekämpas med samhällets samlade förmåga. Men de HVB som i dag med hög kvalitet gör stor skillnad i utsatta barns liv måste få finnas kvar, oavsett driftsform. Detta är en fråga om kvalitet och barnrätt, inte om politisk ideologi. Jag är mån om att göra allt som står i min makt för att barn och unga i samhällets vård ska känna sig trygga och få en god vård.

Herr talman! Inledningsvis vill jag understryka att det sker en myndighetsdialog med regeringen och olika statsråd som är ansvariga för myndigheterna. Naturligtvis sker också en dialog med Ivo i olika sammanhang avseende denna reform.

Hela frågan blir i och med det specifika ärendet föremål för en rättslig prövning, som vi får avvakta. Vi får sedan se hur vi ska bemöta den.

I detta sammanhang vill jag peka på hur viktiga kvinnojourerna i Sverige har varit under många år och hur viktigt deras arbete och deras idoga och gedigna engagemang och kunskap om våld i nära relationer har varit. Det här gäller även arbetet med skyddade boenden. Därför är jag glad över att det även fortsättningsvis finns många starka kvinnojourer som verkar inom detta område.

Vi är måna om att det ska fortsätta, och därför har det under fyra år funnits möjlighet att söka specifika medel för kvinnojourer med skyddade boenden. Det har alltså funnits stöd för att de ska kunna leva upp till kvalitetskraven.

Vi har också gett uppdrag till en rad andra myndigheter. Eftersom kommunerna nämndes förtjänar också Upphandlingsmyndigheten att nämnas. Vi ser ett bekymmer där. Vi är också bekymrade över att vuxenhandläggare och barnhandläggare i kommunerna kommer fram till olika beslut. Det här är delar av de uppdrag som myndigheterna också har fått för att vi ska komma till rätta med det vi i dag ser och som gör att vi inte fullt ut kan leva upp till intentionerna.

I stora delar är vi nu på rätt väg för att säkerställa det som är viktigt, nämligen att ha en trygg miljö för människor som utsätts våld i nära relationer.

Jag vill tacka ledamoten och önska god jul och gott nytt år.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Bekymret är att ämnet är kopplat till ett specifikt boende, och där pågår en rättslig process, vilket alltså omöjliggör för mig som statsråd att kommentera. Jag är tvingad att helt enkelt avvakta den rättsliga processen. Det är också vad jag gör.

Jag är glad att Centerpartiet och Helena Vilhelmsson står bakom den här reformen. Det finns delar i det ledamoten säger som gör att man kan bli tveksam till om så verkligen är fallet, men jag hoppas att ledamoten och Centerpartiet också står bakom att vi inte ska ha ministerstyre i det här landet. Det brukar det nämligen finnas synpunkter på i kammaren, och jag tänker att det möjligtvis kan finnas även i det här fallet. Därför är det viktigt att vi börjar med att se till att vi har fakta på bordet.

Ledamoten lyfte fram det faktum att färre barn är placerade. Ett av de viktiga uppdrag som är kopplat till både Statskontoret och Socialstyrelsen gäller placerade barn och unga. Ledamoten kanske missade att ta upp att antalet har fluktuerat under väldigt lång tid. År 2011 var det 3 200 barn. År 2016 var det 1 865 barn. Sedan, 2019, var det 6 200 barn. Som ledamoten vet var det här många år innan reformen infördes.

Ett av skälen till att Statskontoret och Socialstyrelsen nu har fått olika nya uppdrag kopplade till detta är att man ska få en större kunskap om varför antalet barn fluktuerar. Utgångspunkten för regeringen är att de barn och kvinnor som kommer till skyddade boenden eller som utsatts för våld ska ha ett optimalt skydd och stöd.

Det här med alkoholförbudet kollade jag upp med Ivo. Det handlar alltså om mindre än en handfull ärenden. Det vill jag inte säga för att förminska frågan, men det kunde låta på ledamoten som om det var en mycket större fråga. Det är alltså mindre än en handfull ärenden som hanteras kopplat till det här.

Det viktiga är att skyddade boenden verkligen omgärdas av de insatser som de här barnen och kvinnorna förtjänar och ska ha. Det har skett en ökning av andelen skyddade boenden som drivs av privata aktörer, som heller inte är kopplad till reformen. År 2012 var det endast 8 procent av de skyddade boendena som drevs i privat regi. År 2019 var det 37 procent, och år 2024 var det 47 procent. På tolv år har det alltså ökat på många olika sätt.

Men vad är då resultatet? Hur ser det ut i dag? Jo, vi har fått ett förbättrat utfall på många områden, vilket jag tycker är viktigt att konstatera utifrån ett kvalitetsperspektiv.

Det görs en säkerhetsplanering med vuxna och barn i samband med inflyttning och utflyttning. Det har skett i fler fall 2019–2024. Man upprättar genomförandeplaner för de boende, har skriftliga rutiner för hur insatser ska dokumenteras och följer upp de boendes uppfattningar. Vissa boenden tar även emot medföljande djur. Det har varit en stor fråga, och jag förstår det. Man vill ju inte lämna kvar sitt älskade husdjur, som kan vara en väldigt viktig del av livet och en stor trygghet. Det finns också skriftliga rutiner kring hot om våld och risk för våld i arbetsmiljön. Det har skett en rad förbättringar, och vi är måna om att de ska fortsätta.

Herr talman! Tack så mycket, ledamoten Helena Vilhelmsson, för engagemanget i den här otroligt viktiga frågan! Detta är en reform som jag värnar väldigt starkt.

Jag vill inledningsvis understryka att reformen inte handlar om alkoholförbud eller inte alkoholförbud. Det finns inget i lagstiftningen som hanterar just den delen. Vad lagstiftningen utgår från är att vi behöver ha ett bättre skydd för våldsutsatta kvinnor och barn. Därför ska jag ta tillfället i akt och beskriva hur situationen såg ut innan den 1 april 2024, när lagstiftningen trädde i kraft.

Det var alltså så att precis vem som helst i Sverige kunde starta ett skyddat boende – precis vem som helst! Jag kan försäkra ledamoten att jag har hört lite för många berättelser om hur kvaliteten på många skyddade boenden har varit alldeles för låg och hur kvinnor som kommit från väldigt traumatiserande förhållanden har befunnit sig i en situation som varit allt annat än trygg och säker.

Det är detta som gör att tillståndsplikten är så otroligt viktig och väsentlig för oss – att vi ska kunna hålla oseriösa och till och med kriminella aktörer utanför denna verksamhet och att vi även ska kunna förstärka kvaliteten. Alla skyddade boenden i Sverige har nämligen inte hållit hög kvalitet.

Nästa del i det hela är att barn bara har setts som medföljande till sina mammor – det är oftast mammor vi pratar om. En förkrossande majoritet av våra kommuner uppger också att de inte har kunnat erbjuda skolor till dessa barn. Vi har skolplikt i det här landet, som alla är väl bekanta med. Dock förtjänar det att understrykas att barn i sådana här utsatta situationer naturligtvis är i extra stort behov att få den viktiga skolgången. Skolgång och avslutad utbildning är en av de viktigaste preventionsfaktorer vi kan ge en ung människa.

Det som kanske på många sätt väcker mest uppmärksamhet är dock att det tidigare har varit möjligt för förövaren, om den personen också är vårdnadshavare, att fortsätta kräva umgänge även då barnet befinner sig i ett skyddat boende. De flesta människor som jag berättar detta för tror inte att det är sant att vi hade denna ordning i Sverige fram till den 1 april förra året. Det har alltså varit möjligt för en våldsam förövare att fortsätta ha umgänge med sitt barn.

Som alla förstår har detta lett till att skyddade boenden har röjts, då barnet inte har kunnat stå emot förövaren, men framför allt till att kvinnor har lämnat sina skyddade boenden, eller kanske inte ens åkt dit från början, för att åtminstone kunna skydda barnet via sig själva.

Ordningen i att vi fick denna lagstiftning på plats hoppas jag att vi alla kan ställa oss bakom.

Sedan kan man konstatera att det är väldigt sällan alla delar i en stor reform faller på plats direkt. Det var därför jag tog initiativ till något ganska ovanligt: Vi har alltså haft tre rundabordssamtal med uppföljning sedan den här lagstiftningen kom på plats.

Redan efter ett halvår hade vi det första rundabordssamtalet där vi tog del av en rad frågor, som vi också direkt svarade på med olika uppdrag. Jag ska gärna återkomma till det i nästa anförande.

Vi sitter alltså inte på händerna och väntar från regeringens sida, utan vi arbetar konsekvent för att se till att syftena med den här lagstiftningen ska uppnås.

Herr talman! Helena Vilhelmsson har frågat mig om jag anser att det är rimligt att skyddade boenden inte får införa generella alkoholförbud, hur jag ser på konsekvenserna för ideella aktörer som nu riskerar att inte kunna fortsätta sitt arbete och om jag avser att ta initiativ till en översyn av regelverket för skyddade boenden så att dessa ges samma möjligheter som andra institutioner att upprätthålla en trygg och drogfri miljö.

Som statsråd kan jag inte uttala mig i ett enskilt ärende. Jag kan dock konstatera att ett skyddat boende som nekats tillstånd med hänvisning till ett alkoholförbud har överklagat beslutet och att frågan för närvarande är föremål för rättslig prövning.

Jag vill framhålla att regeringen noga följer frågor kring skyddat boende. Barn och vuxna i dessa boenden är en särskilt utsatt grupp.

Mot bakgrund av detta har Statskontoret fått i uppdrag att följa upp och analysera effekterna av de lagändringar som trädde i kraft våren 2024 och som syftar till att stärka rättigheterna för barn och vuxna i skyddat boende. I uppdraget ingår bland annat att lämna förslag på hur regeringen kan utveckla den strategiska styrningen i det fortsatta arbetet med reformen samt att lämna förslag på lämpliga åtgärder för att säkerställa att syftet med reformen uppnås. I uppdraget ingår också att särskilt analysera regelverkets effekter för idéburna aktörer. Uppdraget ska delredovisas senast den 29 maj 2026 och slutredovisas senast den 10 december 2027.

Som ett led i uppföljningen av reformen i fråga om skyddat boende har regeringen även tagit initiativ till en serie rundabordssamtal med berörda aktörer. Samtalen sker halvårsvis, och det senaste samtalet hölls den 14 oktober i år.

Fru talman! Jag tackar så mycket för frågan.

Regeringen anser verkligen att personlig assistans är en frihetsreform. Den ska värnas. Regeringen har också för avsikt att säkerställa att det finns långsiktiga och stabila förutsättningar. En del i detta är att undersöka förutsättningarna för att införa en indexering, något som regeringen presenterade i budgetpresentationerna för drygt ett år sedan.

Det handlar om att förutsättningarna måste undersökas. Detta arbete pågår fortfarande. Precis som det står i årets budgettext inför 2026: Det här arbetet fortgår, och förutsättningarna undersöks nu.

Detta står samtliga Tidöpartier bakom. Budgettexten och budgetpropositionen är signerade och förhandlade av samtliga Tidöpartier, så det här är ett gemensamt ställningstagande.

(Applåder)

Fru talman! Tack så mycket för frågan, Sara Gille!

Jag vill börja med att säga att jag delar ledamotens bild och de intentioner som finns i frågan, det vill säga att alla barn har rätt att få ett tidigt stöd. Jag kan tyvärr konstatera att det under ganska många år funnits ganska många regeringar som inte har jobbat med detta som en prioriterad fråga.

Men det gör den här regeringen! Det är därför vi inom en rad olika områden nu har förstärkt barns skydd. Det må handla om att få egna rättigheter kopplat till skyddat boende. Det må handla om propositionen Tryggare hem för barn, som innebär att inget barn som känner sig rädd för exempelvis en vårdnadshavare ska tvingas till vårdnad, umgänge eller boende med densamma. Det må handla om det utvidgade utreseförbudet eller den nya socialtjänstlagen, som innebär att man kan få ett tidigt förebyggande skydd.

Vi bygger också på med kunskapshöjande insatser och ger uppdrag till Socialstyrelsen som kan handla om förstärkningsteam eller om de olika delar där Socialstyrelsen nu jobbar mycket framåtlutat för att stödja kommunerna med kunskap.

Fru talman! Tack så mycket, Thomas Ragnarsson, för frågan! Jag har faktiskt aldrig varit med om att en lagstiftning varit så efterlängtad och efterfrågad som den nya socialtjänstlagen. Regeringen har valt att arbeta med en historiskt tidig implementering och ge kommunerna förutsättningar redan från den 1 januari 2024, alltså ett och ett halvt år före införandet, att jobba med att börja analysera hur behoven ser ut i just den kommunen.

Det faktum att vi har jobbat så nära professionsförbunden i arbetet med att ta fram lagstiftningen är också något som borgar för att den får rätt effekt. Det är fantastiskt roligt. Det har varit ett väldigt fint mottagande. Vi kommer också att ha en tidig utvärdering. Men detta ger äntligen verktyg för att kunna jobba förebyggande på riktigt.

(Applåder)

Fru talman! Tack så mycket för frågan, Christofer Bergenblock! Regeringen delar verkligen ledamotens oro när det handlar om personer som är i behov av ledsagning.

LSS-lagstiftningen var en lagstiftning som en borgerlig regering införde och som vi var väldigt stolta över. Utgångspunkten var att personer med funktionsnedsättningar ska ha rätt att delta i samhället på samma sätt som alla vi andra. Den lagstiftningen är en kommunal lagstiftning. Det faller ett mycket tungt ansvar på våra kommuner att leva upp till den.

När regeringen tog del av på vilket sätt olika kommuner nu hanterar detta gavs Socialstyrelsen i uppdrag att återkomma med en rapport, vilket man har gjort. Den bereds nu tillika med det tillkännagivande som har gjorts av riksdagen.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill tacka Jessica Rodén så mycket för debatten.

Jag hör mitt eget engagemang speglas i ledamotens väldigt fina beskrivningar av betydelsen av att få det här språket och att kunna använda sig av sitt språk. Min ingång är att det inte ska spela någon roll om det är valår eller inte – man ska alltid ha förutsättningar och de rättigheter man faktiskt äger att kunna ta del av samhällsdebatten. Det är grunden för hela LSS-lagstiftningen. Det är absolut viktigt att det är valår, men man ska få sina rättigheter tillgodosedda alla år och alla dagar i veckan.

Avslutningsvis vill jag fästa fokus på hur viktigt det är att barn och unga får tillgång till tolk när det gäller fritidsaktiviteter. För regeringen är det en otroligt viktig prioritering att främja barns och ungas förutsättningar att delta i fritidsaktiviteter så att de får en meningsfull och aktiv fritid i gemenskap med andra barn och unga. Det är därför de medel som jag beskrev tidigare har avsatts.

Det ska finnas en extra del för att öka deltagandet bland barn och unga med funktionsnedsättningar, eftersom vi vet att statistiken pekar på att de inte har samma rätt eller samma förutsättningar att ha en aktiv fritid. En väl fungerande tolktjänst är helt avgörande för att barn och unga med dövhet, hörselnedsättning eller dövblindhet ska kunna delta på lika villkor även på fritiden.

Stort tack för debatten!

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag kan bara instämma i den beskrivning som Jessica Rodén gav av hur personer som inte får tolk upplever sin situation. Jag är glad över att jag har kontinuerliga möten med funktionshindersorganisationer. Det är bra för den fortsatta ledningen av det här arbetet. Att lyssna på och resonera med dem har väglett oss vidare.

När det gäller ledsagning finns det, precis som Ewa Pihl Krabbe beskrev, stora bekymmer runt en annan del. Kommunerna har ett omfattande ansvar och är skyldiga att efterleva lagstiftningen. Den LSS-lagstiftning som en borgerlig regering införde för drygt 30 år sedan skulle vara en viktig frihetsreform och göra att personer med olika slags funktionsnedsättningar får jämställd och full delaktighet i vårt samhälle. Ett stort ansvar faller på kommunerna, men det finns också andra delar, bland annat Socialstyrelsens rapport. Detta bereds just nu på olika sätt i Regeringskansliet.

Nu händer saker som inte hände under de föregående åtta åren. Jag kan inte känna annat än motvillig beundran för en riksdagsledamot som inte har något i bagaget från sina egna åtta regeringsår men som ändå går upp och kritiserar regeringen när det nu tas steg framåt när det gäller tolktjänsten. Flera utredningar lades i en byrålåda. Utredningarna låg i den byrålådan när jag gick in på Socialdepartementet. Det finns verkligen inte mycket att hurra för när det gäller vad den tidigare, socialdemokratiska regeringen gjorde i fråga om tolktjänsten. Detta är ett faktum, inte att sätt att skylla ifrån sig.

Nu tar vi steg framåt, och uppdraget till MFD är väldigt viktigt. Det handlar om att ta fram, sammanställa och tillhandahålla information om regelverk så att regioner, kommuner, statliga myndigheter, arbetsgivare och andra aktörer verkligen vet vad som är deras uppgift och ansvar. Det handlar även om att samordna utvecklingsinsatser som rör tolktjänst och denna målgrupp samt om att samordna och hantera frågor som rör tolktjänsten och målgruppen och som inte har någon naturlig hemvist hos någon annan aktör.

Att upphandla tolkservice för förtroendevalda i vissa organisationer är ibland ett bekymmer. Detta är en viktig del i att demokratin fungerar. Det gäller dessutom att betala ut statsbidrag till regionerna för tolktjänst och att ansvara för en samlad nationell uppföljning av tolktjänsten inklusive insamling av statistik och sammanställning av aktuell forskning. Detta är viktigt att betona, för forskningen leder oss framåt.

Det här var exempel på vad denna nationella funktion kommer att betyda. Jag är övertygad om att den kommer att ha en avgörande betydelse.

(Applåder)

Fru talman! Tack så mycket för frågor och inlägg i den här väldigt viktiga frågan, Jessica Rodén och Ewa Pihl Krabbe!

Jag vill verkligen understryka hur betydelsefullt det är att döva, hörselskadade och personer med dövblindhet får sin rätt till tolkning – för det handlar om en rättighet – uppfylld. Jag kan däremot inte hålla med Jessica Rodén om att det inte händer någonting.

Nu lägger vi fram förslag där vi bland annat säger att regionerna behöver ha en enda väg in i stället för att en så stor del av de här personernas vardag ska behöva gå åt till att söka tolktjänst på olika platser. Med dessa 41 miljoner ska samordningen av tolktjänsten stärkas för att säkerställa att den som behöver tolk ska kunna ha en enda väg in.

Det är också glädjande, kan jag tycka, att det nu kommer ett sent uppvaknande från Socialdemokraterna. Till syvende och sist måste man nämligen titta tillbaka och se vad som hände under de åtta år då flera utredningar kom. Det hände faktiskt ingenting. Det är därför glädjande att se detta uppvaknande, även om det är senkommet.

Regeringen delar uppfattningen att det är viktigt att vi nu kommer framåt i frågan om tolktjänst, och man ska inte på något sätt underskatta eller nedvärdera den viktiga insats som Myndigheten för delaktighet nu gör. Vi ser att vi kan få en samordning och en uppföljning av olika delar av detta. Det är betydelsefullt – helt avgörande – för ett öppet och inkluderande samhälle att människor inte stängs ute, och då måste tolktjänsten fungera.

Som jag har sagt tidigare har regeringen en tydlig ambition att stärka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att fullt ut delta i samhällslivet. Därför har regeringen, som jag sa, beslutat bland annat om den här nationella funktionen. Vi ser att en sammanhållande resurs för en långsiktig uppföljning och kvalitetsutveckling av tolktjänsten är en viktig utgångspunkt för en väl fungerande tolktjänst som också kan tillgodose tolkbehoven.

Fru talman! Jag vill börja med att be om ursäkt för att jag har en så otroligt svag röst. Jag hoppas att den ska hålla genom hela interpellationsdebatten.

Jessica Rodén har frågat mig när regeringen avser att gå vidare med förslagen i betänkandet SOU 2022:11 om en ny tolklag och en långsiktig utveckling av tolktjänsten. Jessica Rodén har även frågat mig hur jag och regeringen avser att säkerställa en likvärdig tillgång till tolktjänst över landet samt vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att barn och unga ska få tillgång till tolk även i sina fritidsaktiviteter så att föräldrar inte tvingas tolka åt sina egna barn.

Jag håller med Jessica Rodén om att tolktjänst inte är en särskild service utan en grundläggande rättighet och en förutsättning för jämlikhet, arbete, studier och delaktighet i samhället för personer med hörselskada, dövhet eller dövblindhet. Regeringen har en tydlig ambition att stärka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att fullt ut delta i samhällslivet. Mot denna bakgrund har regeringen gjort bedömningen att det finns behov av en mer systematisk och långsiktig uppföljning och utveckling av tolktjänsten. Därför har vi gett Myndigheten för delaktighet i uppdrag att inrätta en nationell funktion för samordning av tolktjänsten.

Denna funktion ska bidra till att förbättra samordningen, öka kunskapen om tolktjänstens betydelse och stödja berörda aktörer i deras utvecklingsarbete. Det är ett viktigt steg för att skapa bättre förutsättningar för en likvärdig och tillgänglig tolktjänst i hela landet. Regeringen har också beslutat att från och med 2025 tillföra regionerna 41 miljoner kronor årligen för att stärka samordningen av tolktjänsten.

Betänkandet Handlingsplan för en långsiktig utveckling av tolktjänsten för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet (SOU 2022:11) innehåller flera värdefulla förslag för att förbättra tolktjänsten. Regeringen ställer sig bakom utredningens ambitioner. Den vidare beredningen har dock visat på betydande svårigheter med vissa förslag, exempelvis förslaget om en ny lag om tolktjänst för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet. Regeringen följer utvecklingen noga och utvärderar löpande behovet av ytterligare åtgärder – inte minst genom den nya nationella samordningsfunktionen för tolktjänsten.

När det gäller barns och ungas tillgång till tolk i fritidsaktiviteter vill jag understryka att detta är en viktig fråga. För regeringen är det en viktig prioritering att främja barns och ungas förutsättningar att delta i fritidsaktiviteter som bidrar till en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra.

Regeringen har bland annat avsatt medel till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor för att öka deltagandet i fritidsaktiviteter bland barn och unga med funktionsnedsättningar. Detta innefattar anpassning av lokaler, investering i utrustning och hjälpmedel eller insatser som bidrar till ökat jämlikt och jämställt deltagande. En väl fungerande tolktjänst är avgörande för att barn och unga med dövhet, hörselnedsättning eller dövblindhet ska kunna delta på lika villkor även på fritiden.

Det är regionerna som enligt 8 kap. 7 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) har ansvar för att tillhandahålla så kallad vardagstolkning. Det innebär att de ska organisera, finansiera och erbjuda tolktjänst för vardagssituationer, vilket inkluderar fritidsaktiviteter.

Det är mycket viktigt att regionerna svarar upp mot den skyldighet de har att erbjuda tolktjänst så att barn och unga med dövhet, hörselnedsättning eller dövblindhet kan delta i fritidsaktiviteter på ett bra sätt. Regeringen avser att följa frågan.

Fru talman! Jag tackar Nadja Awad så mycket för debatten.

Det är viktigt att utgå från att regeringen värnar den personliga assistansen och arbetar på en lång rad sätt för att stärka den insatsen och skapa långsiktiga och stabila förutsättningar för den. En del i detta är att undersöka införandet av en indexering av schablonbeloppet. Detta arbete pågår i Regeringskansliet. Det var tydligt i budgetpropositionens text från förra året, och det är tydligt i årets presentation inför budgetpropositionen för 2026.

När det gäller pressträffen kan jag bara beklaga att det har skett ett misstag. Men på regeringens hemsida redogör vi väldigt tydligt och transparent för hur felet såg ut och vad som skulle ha stått i stället. Jag tror att de allra flesta människor förstår att det ibland sker misstag där vi människor arbetar. Det har inte funnits något uppsåt att på något sätt lura eller föra bakom ljuset. Att ta till brösttoner om bluff tror jag inte gynnar det politiska samtalet, för det handlar verkligen inte om det utan om ett misstag som har rättats till. Regeringen arbetar och undersöker möjligheten att införa en indexering av schablonbeloppet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är viktigt att understryka att korrigeringen, som är väldigt tydlig och transparent, gjordes direkt när felet upptäcktes.

Jag har uttalat mig positivt om indexering. Just därför fortsätter regeringen att undersöka hur en sådan indexering skulle kunna se ut. Men det är mänskligt att fela, och ett fel har alltså begåtts när det gäller en enskild bild i en Powerpointpresentation. På regeringens hemsida kan man ta del av både den text som blev felaktig och det som är det korrekta.

Jag upprepar – och det vet alla riksdagsledamöter här inne – att det är den text som står i budgetpropositionen och som är framförhandlad av samtliga fyra Tidöpartier som gäller.

Regeringen värnar om den personliga assistansen. I våra fyra budgetar har vi höjt med i snitt 2,125 procent per år. När nu den andra sidan lyfter frågan om värnande vill jag peka på att vänstersidan under sina åtta år vid makten bara höjde med 1,665.

Detta visar att det är väldigt mycket tomma ord från er i oppositionen. Under dessa åtta år plågades vi också av en hög inflation. Vi ärvde den av er men har bekämpat den, vilket gynnar alla grupper i vårt samhälle. Bilden blir ännu tydligare om vi ser till de åtta alliansår som föregick era åtta år vid makten. Då höjde högersidan med i snitt nästan 4 procent per år.

Det får vara slut med den här bilden att det skulle vara vänstersidan som satsar på behövande. När man tittar svart på vitt ser man att det är moderatledda regeringar som har stått upp för dem som verkligen behöver samhällets stöd. Jag är ännu mer förvånad över att vi har en socialdemokrat som deltar i den här debatten. I Socialdemokraternas budget finns det nämligen inga pengar till förstärkning på området.

Fru talman! Jag tackar för frågor och inlägg. Jag säger också ett extra tack till Nils Seye Larsen för en fin beskrivning av vad frågan betyder och hur viktig assistansreformen är för många människor.

Det är inte assistansreformen vi är här för att debattera. Det är tydligt att regeringen anser att personlig assistans är en viktig frihetsreform som ska värnas. Regeringen har för avsikt att skapa långsiktiga och stabila förutsättningar för insatsen personlig assistans. Det var också en borgerlig regering som införde LSS för drygt 30 år sedan.

En del i arbetet med långsiktiga och stabila förutsättningar är att undersöka införandet av en indexering av schablonbeloppet. Arbetet pågår i Regeringskansliet, och vi avser från regeringens sida att återkomma när vi är klara med arbetet.

Då kommer vi till presentationen av budgeten den 18 september förra året. I samband med presentationen under presskonferensen den 18 september 2024 visades helt enkelt information som inte stämde överens med det som står i budgettexten. Det är oerhört beklagligt. Jag beklagar verkligen detta. Men det görs fel emellanåt. Det har inte funnits någon avsikt att dölja eller luras. När det, som i det här fallet, finns motstridig information på regeringens hemsida är det viktigt att skyndsamt rätta till detta. Och det ska göras på ett tydligt sätt.

I det här fallet har vi noga följt alla sådana rutiner. Den korrekta texten har lagts in, och en informationstext om vad som har varit felaktig information har lagts till. Om man går in på regeringens hemsida kan man se att vi inte har tagit bort den felaktiga bilden i Powerpointpresentationen. I stället har vi lagt in den korrekta texten bredvid.

Det som står i budgettexten – och det vet alla riksdagsledamöter – är det som gäller. Där har det hela tiden stått att avsikten är att undersöka en indexering av schablonen inom personlig assistans. I årets budgettext står det att detta arbete pågår. Vi undersöker möjligheten till en indexering av schablonen inom personlig assistans.

I rättelsen av länkade presentationsbilder framgår följande: I de presentationsbilder som är länkade i detta pressmeddelande överensstämmer inte uppgifterna på sidan 7, nämligen att en indexering av schablonbeloppet ska införas med budgetpropositionen för 2025. Det som framkommer av pressmeddelandet stämmer, nämligen att regeringen och Sverigedemokraterna avser att undersöka införandet av en indexering av schablonbeloppet.

Den här rättelsen gjordes när felet upptäcktes den 25 september i år.

Fru talman! Nadja Awad har frågat mig varför jag har valt att inte föreslå en indexering av assistansersättningen i budgetpropositionen trots att detta, enligt Nadja Awad, har utlovats vid flera tillfällen.

Den som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, förkortad LSS, kan ha rätt till personlig assistans och assistansersättning. Syftet med personlig assistans är att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för personer med stora och varaktiga funktionsnedsättningar. För de allra flesta assistansberättigade innebär personlig assistans frihet, självbestämmande och ett bättre liv. Personlig assistans innebär också en möjlighet att styra över vem som ska utföra assistansen och på vilket sätt den ska ske. Det innebär en frihet för den enskilde och ett skydd för den enskildes integritet.

Regeringen anser att personlig assistans är en frihetsreform som ska värnas. Det förutsätter att systemet skyddas mot brottsligt utnyttjande. Därför har regeringen gett en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag på åtgärder som gör den personliga assistansen mer motståndskraftig mot välfärdsbrottslighet och mer förutsägbar för den assistansberättigade samt ger ökade möjligheter att säkerställa att den assistansberättigade får sina behov tillgodosedda. Uppdraget ska redovisas senast den 8 januari 2027.

En välfungerande personlig assistans kräver också att assistansanordnare får förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Därför föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) att schablonbeloppet för personlig assistans höjs med 1,5 procent.

I syfte att öka förutsägbarheten för assistansmottagare och assistansanordnare aviserade regeringen i budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1) att man avsåg att undersöka införandet av en indexering av schablonbeloppet. Frågan bereds fortfarande i Regeringskansliet, och regeringen har ännu inte fattat beslut i frågan.

Regeringen kommer att fortsätta undersöka införandet av en indexering av schablonbeloppet, vilket aviserades i budgetpropositionen för 2026.

Herr talman! Tack så mycket, Carita Boulwén, för frågan och uppräkningen av en rad viktiga insatser som regeringen nu arbetar med!

Det är en sak att få en ny lag på plats. Det som är viktigt i den här lagen är att den är just förebyggande och att den innehåller nya verktyg för socialtjänsten att arbeta med men också att det finns ett ska-krav. Det är alltså inte längre fritt valt arbete för kommunerna att arbeta med förebyggande insatser, och arbetet handlar inte bara om socialnämnden och socialförvaltningen utan om hela kommunen.

Nu gör vi en rad andra saker. Vi ser till att sekretessen bryts så att det går att använda sig av rätt information, men vi lägger också omfattande resurser och stöd på att stärka och stödja kommunerna.

Nu ger vi stafettpinnen till kommunerna. Vi har sett till att lagen finns på plats. Nu är det viktigt att kommunerna tar stafettpinnen och genomför de här förändringarna.

Herr talman! Den nya socialtjänstlagen handlar om att kunna göra tidiga förebyggande insatser och står i bjärt kontrast till den tidigare socialtjänstlagen, som var av mycket mer reaktiv karaktär.

I dag är en del av det stora problem vi har att nästan hälften av vårdnadshavarna som erbjuds insatser från socialtjänsten – socialtjänstlagen är frivillig – tackar nej till dessa. Det gör att vi har svårt att nå fram och hjälpa de barn och unga som behöver insatser, bland annat i form av att räddas från gängrekrytering. I dag leder det här oftast till det mest ingripande ett samhälle kan göra: ett beslut enligt LVU, alltså tvångsomhändertagande.

Vi behöver föräldrarna på vår sida för att kunna säkerställa att det här arbetet sker, och vi måste få fler föräldrar att ta det ansvar som de flesta föräldrar väljer att ta.

(Applåder)