Camilla Waltersson Grönvall

Herr talman! Tack så mycket för frågan, Dan Hovskär!

Arbetet med att stärka situationen för personer med funktionsnedsättning är en viktig och prioriterad fråga för regeringen. Precis som jag beskrev i ett tidigare svar är det ett omfattande arbete som inbegriper i stort sett alla departement, när det handlar om de rekommendationer som Sverige har fått från FN:s kommitté för personer med funktionsnedsättning. Det är viktiga rekommendationer som omfattar allt från att säkerställa en god skola till att säkerställa att människor kommer i arbete i enlighet med arbetslinjen.

En viktig del som jag ytterligare en gång vill lyfta är det som har kunnat presenteras i den kommande budgeten, nämligen att vi också tar bort de klyftor som har funnits mellan funktionsnedsatta och andra arbetande. Det är en viktig markering av att alla ska ha rätt förutsättningar i vårt samhälle.

Vi arbetar alltså vidare och kommer i närtid att presentera ytterligare förslag och arbeten inom området.

Herr talman! Tack så mycket, ledamoten, för frågan!

Utgångspunkten för regeringens arbete är att vi i vårt land ska ha barn som växer upp i trygghet och säkerhet. Ett stort och allvarligt problem är att ungefär hälften av vårdnadshavarna i dag tackar nej till de insatser som socialtjänsten erbjuder. I utanförskapsområden pratar vi om 70 procent.

Det är oerhört svårt att kunna göra de här insatserna för barn som bland annat rekryteras in i kriminalitet om föräldrarna inte finns med. Det handlar om insatser som att säkerställa att barnen går till skolan. Det handlar om att läsa läxor och så vidare. Det är alltså inga orimliga saker som föräldrar förväntas göra.

Den här regeringen tänker inte stå bredvid och titta på när ytterligare tusentals barn rekryteras in i kriminalitet. Vi tänker göra allt vi kan, och då är det oerhört viktigt att också föräldrar tar det ansvar som det anstår en förälder att ta.

(Applåder)

Herr talman! Tack så mycket, ledamoten, för en viktig fråga!

För regeringen är arbetet med de personer som är drabbade av funktionsnedsättningar oerhört viktigt. Det är också därför vi över hela Regeringskansliet och alla departement arbetar med bland annat de rekommendationer som vi fick från FN:s kommitté när det gäller personer med funktionsnedsättningar.

Vi gör också en rad andra saker. För att nämna några få: Det handlar om att inrätta ett nationellt kompetenscenter för personer med intellektuell funktionsnedsättning och autism. Det handlar om att förbättra tolktjänsten och inte minst om att ta bort den orättvisa skatteklyfta som har funnits för funktionsnedsatta, det vill säga att vi nu tar bort den funkisskatt som tidigare har funnits. Det innebär att vi sänker skatten på sjuk- och aktivitetsersättning. Det är att arbeta för att jämna ut klyftorna.

(Applåder)

Herr talman! Tack så mycket, ledamoten, för möjligheten att resonera om barn och deras trygghet och barndom!

Ledamoten var kanske inte uppmärksam i slutet av mitt förra anförande, där jag sa att vi nu arbetar vidare med den lagstiftning som är kopplad till bland annat socialtjänstlagen. Där finns professionens och politikens roll naturligtvis med, och olika aspekter måste beaktas. Om inte det är något slags öppning vet jag inte vad som är det, men det var faktiskt vad jag sa för en liten stund sedan.

Det är viktigt att understryka att för allt det arbete som nu sker krävs det att man beaktar opartiskhet och rättssäkerhet. Det är utgångspunkter som måste hållas högt hela tiden. Det är viktigt att den enskildes rättssäkerhet garanteras. Det betyder i sin tur att socialtjänstens kompetens måste vara hög och att personer som arbetar i socialtjänsten måste ha lämplig bakgrund och faktiskt lämplig personlighet. Att kunna möta barn enligt de krav som ställs i den nya socialtjänstlagen kräver att man har kompetensen att lyssna in vad barn faktiskt säger – och kanske även personligheten som passar för det.

Vi som har arbetat med barn vet hur hög deras lojalitet kan vara till föräldrarna men också till andra personer och att barn ibland kan vara lättmanipulerade. Det sätter fokus på att de personer som arbetar med barn måste ha rätt kompetens. Det kan inte nog understrykas. Det är därför vi arbetar med en rad olika insatser för att kompetensförstärka och metodutveckla inom områden som socialtjänsten. Jag vill lyfta fram barnahus som exempel. Finns det brister måste de tas på allvar, och man måste hela tiden arbeta med att identifiera sådana.

Det är naturligtvis så att när man beslutat att ett barn eller en ung person ska flyttas till ett annat hem än sitt eget innebär det ett särskilt stort ansvar.

Jag har själv suttit i socialnämnd. Jag vet att det ibland kan kännas som om man är en bit ifrån besluten, men man har skyldighet att vara aktiv och ställa frågor. Med det uppföljningsansvar som hela tiden finns och som åligger socialnämnden är det också så att man som enskild socialnämndsledamot har ett väldigt stort ansvar. Det måste man naturligtvis kunna ta.

Utifrån de här olika aspekterna har vi nu en lagstiftning där barns rättigheter får en helt annan plats och det ges möjligheter för de myndigheter som ska utföra tillsyn. Kommunrevisionen är en viktig del i det här. Ivo, som är det verktyg jag arbetar med framför allt, får med den nya lagstiftningen bättre verktyg för att kunna säkerställa det jag uppfattar som grunden till ledamotens fråga och också utgångspunkten för det jag arbetar med, nämligen att barn som växer upp i Sverige ska få en trygg och säker barndom och att deras bästa alltid beaktas.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag vill än en gång understryka att jag naturligtvis ser väldigt allvarligt på situationer där barn far illa. Därför är ledstjärnan – och det är jag glad för att ledamoten också tydligt ger uttryck för – att vi från lagstiftarens sida måste säkerställa att vi har alla förutsättningar för att ge barn och unga en trygg barndom.

Men det är också så att med lagstiftning följer ett ansvar ute i våra olika kommuner. Jag är säker på att ledamoten inte vill att jag ska rabbla upp alla de S-ledda kommuner som jag har besökt där det finns uppenbara bekymmer kopplade till bland annat resurser när det gäller socialtjänsten och så vidare, utan jag tror att vi ska hålla oss på en nivå som ligger över det. Det är svårt att resonera om enskilda kommuner, och jag måste som statsråd ta min utgångspunkt i att vi står på barnens sida. Det utgår jag från att också ledamoten gör, och det måste vara lätt för både våra tjänstemän och de politiker som finns ute i våra kommuner att ställa sig på barnens sida och säkerställa att barn får trygga barndomar.

Nu har vi en ny lagstiftning på plats som är jätteefterfrågad och efterlängtad och som ger andra förutsättningar till samverkan och möjligheter att arbeta på andra sätt. Om regelverk och annat följs behövs ju inte oberoende granskningar. Fokus måste i stället riktas mot att man ska ha en fungerande och effektiv tillsyn och att vi skapar så bra förutsättningar för våra socialtjänster som möjligt.

Den nya socialtjänstlagen skapar bättre förutsättningar för socialtjänsten att upprätthålla kraven på god kvalitet. I budgetpropositionen för 2025 beslutade regeringen om en flerårig ekonomisk satsning till kommunerna för att just stimulera en långsiktig omställning av socialtjänstens arbetssätt till ett mer förebyggande och kunskapsbaserat arbete.

Med det sagt arbetar vi med en rad olika ingångar för att utveckla den socialtjänstlag som trädde i kraft den 1 juli i år. Det är nämligen så att det i direktiven inte gavs möjlighet att utreda en rad olika parametrar, vilket Margareta Winberg som var utredare väldigt tydligt påpekade till det då ansvariga statsrådet. Det utgår den här regeringen ifrån. Vi har betydligt högre ambitioner än vad som finns i den här utredningen, och det är också därför vi har skrivit in ett barnrättsperspektiv med bland annat sökbara orosanmälningar och mycket annat. Det finns också andra aspekter med som inte fanns med från början i det underlag som vi hade att jobba vidare med.

Professionens roll är väldigt viktig, och det gäller också politikens roll. Man måste nämligen kunna lita på professionen. Som ledamoten uttrycker är det i regel väldigt hög kvalitet på de utredningar och det arbete som svensk socialtjänst utför. Detta är naturligtvis viktiga aspekter som behöver finnas med i det fortsatta arbetet.

Herr talman! Tack så mycket till ledamoten för frågan!

Jag uppskattar naturligtvis oerhört mycket att det finns ledamöter i Sveriges riksdag som har ett stort engagemang för att vi ska göra allt som står i vår makt för att säkerställa att barn får en trygg uppväxt och en trygg barndom. Vi vet alla att barndomar inte går i repris.

Men jag är också i min egenskap av statsråd begränsad att kunna uttala mig om enskilda ärenden. Om ledamoten tycker att svaret verkar svalt på något sätt kan jag försäkra att jag i min utövning av mitt ämbete i alla avseenden arbetar för att stärka barns och ungas uppväxt. Men jag är förhindrad att kommentera enskilda ärenden, på det sätt som herr talmannen redogjorde för.

Däremot berör alla frågor och alla de olika fall där barn har farit illa mig väldigt starkt. Det är också en stark motivationsfaktor till att arbeta intensivt för att förstärka barns och ungas rättigheter. Det har gått som en röd linje i allt det vi gör.

Jag är särskilt glad och stolt över att barnrättsperspektivet har blivit så tydligt i den nya socialtjänstlagen, som trädde i kraft den 1 juli i år. Det är stor skillnad mellan den gamla socialtjänstlagen och den nya. Förutom alla delar som handlar om förebyggande insatser och att det hela ska vila på kunskap och beprövad erfarenhet är barnrättsperspektivet och att det utgår från barnkonventionen väldigt tydligt. Inga beslut ska kunna fattas utan att barnets röst har inhämtats. Den lagstiftning som vi har redovisat – och jag kan avslöja att det också gäller kommande lagstiftning – kommer att ha som en tydlig röd tråd att barns bästa ska gå före föräldrars bästa. Vuxnas bästa kommer inte att vara vägledande, som i den gamla lagstiftningen.

Det handlar till exempel om tryggare hem för barn, det som ibland kallas för lex Tintin, och om att vi nu har genomfört ett utvidgat utreseförbud för barn. Det gäller all den övriga lagstiftning som tar sin utgångspunkt i att barn nu får egna rättigheter. Det handlar om tryggt skyddat boende. Barn har nu för första gången en egen lagstiftning som utgår ifrån detta.

En viktig del i detta är också att Ivo förses med skarpare verktyg i sitt arbete. Vi måste se till att effektiviteten i tillsynen, som denna myndighet har en så viktig uppgift i att genomföra, blir bättre. Ivo måste få ännu fler verktyg. Vi har en lagrådsremiss, och vi jobbar med propositioner som tar sin utgångspunkt i detta. Ivo har under lång tid påpekat att man saknar en del av de här verktygen för att kunna göra mer långtgående insatser. Det finns alltså en röd tråd i detta.

Sedan ska det som torde vara självklart understrykas: Domstolsbeslut måste gälla. Det är viktigt att våra socialnämnder och våra kommuner också efterföljer de domstolsbeslut som fattas. Det är naturligtvis en annan viktig aspekt när vi pratar om barns och ungas trygghet.

Herr talman! Ola Möller har frågat mig om jag är beredd att driva en lex Adam som skulle medge att politikerna får rätt att begära oberoende granskning av pågående ärenden inom socialnämnden och större möjligheter till insyn i socialnämndens ärenden.

Det ansvar som socialtjänsten har för att stödja och skydda barn och unga måste förvaltas väl. Förekommer det brister i socialtjänstens verksamhet måste dessa tas på allvar. För allt arbete som socialtjänsten utför gäller kraven på god förvaltning. Det innebär bland annat att socialtjänsten ska beakta allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet. Myndigheten får inte låta sig påverkas av ovidkommande omständigheter.

Handläggningen inom socialtjänsten ska dessutom dokumenteras, regler om partsinsyn ska följas och den enskilde ska bemötas med respekt och ges möjlighet att vara delaktig.

Verksamheten inom socialtjänsten ska också vara av god kvalitet, och var och en som fullgör uppgifter inom socialtjänsten ska medverka till att den verksamhet som bedrivs och de insatser som genomförs är av god kvalitet. Av betydelse för god kvalitet är bland annat att det finns hög kompetens och att personer som arbetar i socialtjänsten har lämplig bakgrund och personlighet.

Med socialnämndens ansvar att kunna besluta att barn och unga ska vårdas utanför det egna hemmet följer också ett ansvar att hålla sig underrättad om vården och att noga följa vården. För att det ska vara möjligt behöver socialnämnden ha insyn i ärendet. Av socialtjänstlagen (2025:400) framgår att socialnämnden främst ska följa vården genom regelbundna personliga besök i barnets eller den unges hem, enskilda samtal med barnet eller den unge, samtal med den eller dem som tagit emot barnet eller den unge i sitt hem och samtal med vårdnadshavarna. Socialnämnden ska särskilt uppmärksamma barnets eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång samt relationer till föräldrar, syskon och andra närstående.

Minst en gång var sjätte månad ska socialnämnden överväga om vården fortfarande behövs och hur vården bör inriktas och utformas. Genom att nämnden ska överväga om vården behövs är nämnden ålagd en aktiv handling som består av att regelbundet hålla sig underrättad om och bedöma om vården behövs.

Efterlevs kraven på god förvaltning och följer socialnämnden regelverket om att noga följa vården och hålla sig underrättad om vården bör det inte finnas behov av den typ av oberoende granskning som Ola Möller föreslår.

Genom den nya socialtjänstlagen, som trädde i kraft den 1 juli, ökar förutsättningarna för socialtjänsten att upprätthålla kraven på god kvalitet. Som exempel kan nämnas att det framgår av lagen att verksamheten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Det innebär bland annat att socialtjänsten ska tillämpa de arbetssätt och insatser som enligt vetenskapen har positiva effekter i förhållande till det önskade resultatet framför dem som enbart grundar sig på ett antagande om att de är bra. I budgetpropositionen för år 2025 beslutade regeringen om en flerårig ekonomisk satsning till kommunerna för att stimulera en långsiktig omställning av socialtjänstens arbetssätt till mer förebyggande och kunskapsbaserat arbete.

Avslutningsvis vill jag understryka vikten av den tillsyn och tillståndsprövning som Inspektionen för vård och omsorg (IVO) ansvarar för. Tillsynen och tillståndsprövningen bidrar till en vård och omsorg som är säker, har god kvalitet och bedrivs i enlighet med lagar och andra föreskrifter. Regeringen har nyligen föreslagit att IVO ska förses med skarpare verktyg i sitt arbete i syfte att öka effektiviteten i tillsynen och tillståndsprövningen och för att skydda enskildas rättigheter och säkerställa kvaliteten inom verksamhet enligt socialtjänstlagen och verksamhet enligt LSS.

Herr talman! Historia är intressant om man är intresserad av vilka partier som har tagit ansvar och vilka som ursprungligen har drivit frågor. Det är glädjande att fler anammar den klokskap som har funnits tidigare. Men det är ändå intressant att se: Vilka har gjort det här möjligt? Vilka har drivit på? Vilka initiativ har gjort att vi har en socialtjänstlag på plats?

Det är såväl ohederligt som oärligt att påstå att det fanns en färdig socialtjänstlag när den nuvarande regeringen klev in i Socialdepartementet. Det är till och med väldigt långt från sanningen.

Vi har använt den här tiden till att bygga ut detta och se till att vi har ett barnrättsperspektiv, att det finns sökbara orosanmälningar och att barns rätt nu inte bara är fina ord som finns i andra lagstiftningar utan också en del av grunden i den nya socialtjänstlagen.

En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter

Det brottsförebyggande perspektivet fanns inte med över huvud taget. Men kanske är det mest allvarliga i det som nästan blir en charad från Socialdemokraternas sida att man kritiserar medlen, när man själv lade fram direktiv som sa att utredningen inte fick ge en lag som skulle kosta pengar eller vara ambitionshöjande genom det.

Den här regeringen skriver nu en lagstiftning som är både förstärkt och förbättrad. Vi kommer att skriva in delar som Margareta Winberg i sin utredning konstaterade att hon inte hade mandat för. Det handlar om socialtjänstdataregisterlag, andra delar och andra verktyg som kommer att ge socialtjänsten möjligheter att göra skillnad på riktigt.

En sak hade Gustaf Lantz rätt i – i sitt tidigare anförande. Det spelar roll vem som styr. Den här regeringen tar ansvar och ser till att det blir verkstad i svensk socialtjänst.

(Applåder)

Herr talman! Tack så mycket till Gustaf Lantz för orden och för frågorna!

Jag har svårt att dölja min glädje över att nu få en möjlighet att diskutera med en socialdemokrat att vi ska ha en uppföljning som är längre än sex månader. Den här diskussionen hade jag med det tidigare statsrådet Lena Hallengren när vi arbetade med propositionen och förslaget om lex Lilla hjärtat. Där blev resultatet, när det gällde uppföljning av placerade barn, max ett halvår. Vi från oppositionens sida krävde längre tid än så – att det åtminstone skulle vara ett år och att det skulle finnas möjlighet till ännu längre uppföljning om det individuella fallet så krävde.

I dag är det nämligen så här: Med den tidigare socialdemokratiska lagstiftningen skulle man med tre veckors uppföljning kunna leva upp till lagens intentioner. Vi försökte nå fram till den tidigare regeringen, men vi lyckades inte. Det har lett till den nuvarande LVU-utredningen. Ja, vi kommer att återkomma till riksdagen med ett förslag om längre uppföljningstid, i enlighet med det förslag som vi en gång drev i opposition mot Socialdemokraterna, som stod emot det.

Jag är glad över att det verkar som att detta, när regeringen lägger fram förslaget, kommer att kunna ske i ganska stor eller kanske till och med riktigt stor enighet.

Förslaget är på väg fram. Det arbetas i en utredning. Vi behöver ha beredda förslag, som ledamoten säkert känner till, som vi kan lägga fram som riktiga lagförslag. De är på väg fram.

(Applåder)

Herr talman! Den här lagen utgår från individen, och individer har olika förutsättningar och olika behov. Det finns alltså ingenting i det som ledamoten lyfter som motsäger att det också kan vara en information eller en kontakt då man känner att utanförskapet är stort och det finns en önskan om frivillig återvandring.

Jag vill betona detta. Det handlar om frivillig återvandring. Om någon önskar det ska det också finnas en förmedling till en nationell samordnare, och den personen ska ha en dialog med kommunerna för att få en uppfattning om till exempel behovet är större eller mindre. Det ser jag som ganska naturligt.

Det kommer inte att påverka intentionen i den här lagen, utan det handlar helt enkelt om att individer har olika förutsättningar och ska ha olika förutsättningar. Behöver man ha stöd när det gäller skola eller andra insatser ska man få det. Önskar man frivilligt återvandra ska det också kunna ges stöd till det. Vi får en nationell samordnare som kommer att ta ansvar för den saken.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Martina Johansson, som jag under stor glädje har jobbat tillsammans med under ett par mandatperioder – precis som ledamoten understryker.

En av de delar jag tycker är så fina med den här lagen är att den utgår från individen. Det är väldigt tydligt. I dag och i många debatter fokuseras det på barn som dras in i kriminalitet, men det är naturligtvis också viktigt att alla individer finns med här. Det kan handla om personer med funktionsnedsättning, och det kan vara äldre – som för all del inte på något sätt är en homogen grupp – som behöver stöd och andra förutsättningar.

Det gör ju att det här blir en lagstiftning som inte bara handlar om socialförvaltningen och socialnämnden. Det här är hela kommunens lagstiftning, där till exempel samhällsbyggnadsförvaltningen får en viktig roll i att säkra tillgänglighet.

Det har i dag av flera personer lyfts fram att det skulle finnas ett uppdrag till socialtjänsten när det handlar om frivillig återvandring. Det finns alltså inte ett uppdrag i den här socialtjänstlagen, utan det handlar om en beskrivning av hur socialtjänsten kan ha en kontakt med den samordnare för frivillig återvandring som ska komma på plats.

Arbetet med frivillig återvandring lyftes bland annat i regeringsförklaringen 2024. Det är någonting som kan minska utanförskapet och de många problem vi vet att utanförskap medför. Eftersom socialtjänsten kan komma i kontakt med människor som på frivillig basis vill återvandra finns helt enkelt en beskrivande text i propositionen om hur detta skulle kunna ske.

Herr talman! Jag tackar än en gång Maj Karlsson!

Utgångspunkten är ju, precis som jag beskrev, att frivilligt arbete är det som leder till bäst resultat. De allra flesta föräldrar vill sina barn väl och är beredda att göra väldigt mycket för att stötta och hjälpa sina barn. Regeringen har också avsatt resurser samt bygger stöd i form av bland annat föräldraskapsstöd för dem som inte riktigt hjälper till. Att bygga ett skyddsnät för både barn och föräldrar är en viktig del i det arbete som regeringen nu utför.

Det är dock fortfarande ett faktum att alldeles för många föräldrar väljer att aktivt tacka nej. Det kan vara av ekonomiska skäl, och det finns också förslag i utredningen som säger att man då ska kunna betala ut tillfällig föräldrapenning för att stödja just den ekonomiska delen. Det är alltså viktigt att utredningen tittar på problematiken från början. Man vill också utröna vad skälen är till att man tackar nej.

I grannlandet Danmark har man valt att plocka bort olika slags bidrag – försörjningsstöd, bostadsbidrag, barnbidrag och så vidare. Utredningen talar om vite. Jag hoppas naturligtvis att vi aldrig ska behöva använda den sortens insatser. Kanske kan till och med rena hotet av att sådana insatser finns göra att vi får fler föräldrar att medverka, för föräldrar är nyckeln.

Det finns ingenting som säger att socialtjänsten inte kan fortsätta att bygga förtroende. Lyckas man väl med detta kommer någon annan lagstiftning inte att bli aktuell, men regeringen och jag kommer inte att stå och se på medan ytterligare tusentals barn rekryteras in i kriminalitet. Det kommer inte att ske.

(Applåder)

Herr talman! Tack så mycket till ledamoten Maj Karlsson för frågan!

Jag tänker att det är viktigt att markera för dem som lyssnar på det här att vi inte diskuterar mellantvång i dag. Det som ligger på bordet är ett förslag som handlar om den nya socialtjänstlagen.

Den lag som ledamoten tar upp är någonting som har presenterats som ett förslag för regeringen. Det arbetas med den på olika sätt och den bereds just nu i Regeringskansliet.

Låt mig först säga att vi i dag har en situation som väldigt få länder i världen har och där vi sticker ut. Vi har väldigt unga människor som rekryteras in i kriminalitet. Jag nämnde en 8-åring i mitt anförande, men det är alltså inte ovanligt att vi ser 12–15-åringar som utför de absolut värsta våldsdåd man kan tänka sig.

Allt arbete som sker i den nya socialtjänstlagen är frivilligt. Vi vet också att arbete på frivillig grund har bäst förutsättningar att lyckas. I dag har vi dock en situation där nästan hälften av de vårdnadshavare som kontaktas av socialtjänsten och som erbjuds insatser från socialtjänsten tackar nej. I utanförskapsområdena är det inte ovanligt att den siffran är uppåt 70 procent.

Vi kan alltså inte ha en fortsatt situation där föräldrar inte tar ett aktivt ansvar för att säkerställa att deras barn får en ljus framtid. Jag kommer inte att se på när den här utvecklingen, där väldigt unga rekryteras in i kriminalitet och vi inte gör någonting, fortsätter. Den nya socialtjänstlagen ska få alla förutsättningar att verka, men vi måste också säkerställa att föräldrarna är med oss.

Herr talman! I dag fattar vi sannerligen ett historiskt beslut. Det går inte att beskriva det som vi nu är på väg att besluta om som något annat än en historisk milstolpe i svensk socialpolitik.

Det svenska sociala skyddsnätet är vida omtalat. Det är ett internationellt föredöme, och det är något som många strävar efter att efterlikna. Det är också något som vi svenskar ska vara stolta över. Det är långt ifrån i alla länder som det finns en socialtjänst och en socialtjänstlag när livet under kortare eller längre perioder är tufft.

Grunden i vårt skyddsnät är socialtjänstlagen. Det är den som träder in när människor som mest behöver samhällets stöd. Det är den man som svensk kan luta sig mot när man under perioder inte kan stå på egna ben. Den nuvarande socialtjänstlagen togs fram under 70-talet och beslutades och började gälla i början av 80-talet. Sedan har den lappats och lagats.

Samhället har under den här tiden utvecklats, och vi kan tyvärr konstatera att det i många avseenden har varit i negativ riktning. De problem som vi ser i samhället i dag kunde man knappt föreställa sig när den gamla socialtjänstlagen togs fram. Vi har helt enkelt försökt lösa dagens problem med gårdagens verktyg.

I dag tar vi första steget mot att ge socialtjänsten nya, moderna verktyg som på riktigt kan ta itu med samhällsproblemen. För låt oss vara ärliga: Vi har stora samhällsutmaningar som har växt fram under lång tid och som har bitit sig fast djupt i vårt samhälle. Det är problem med stora utanförskap, utnyttjande av bidragssystem och, inte minst, en växande ungdomskriminalitet.

En polis berättade för mig om en åttaåring som satt fast i gängens klor – det är den absolut yngsta jag har hört talas om. Det är ofattbart och något som inte ska kunna ske i vårt land, men det är ett faktum att organiserad brottslighet helt cyniskt utnyttjar barn, unga och funktionsnedsatta och får dem att begå mycket grova brott. Om vi fortsätter att arbeta som vi har gjort hittills kommer denna utveckling att fortsätta. Därför är det helt nödvändigt att vi förändrar det sätt som vi angriper problemen på.

Den nya socialtjänstlagen är frukten av många års arbete. Den har varit en rejält stor produkt att baxa fram till riksdagens bord, så att vi kan besluta om den här i dag. Faktum är att det är den näst största lagstiftningsprodukt som Socialdepartementet har tagit fram. Den största, kan jag upplysa om, är socialförsäkringsbalken, som togs fram 2009.

Jag är väldigt stolt över att ha lyckats med det som tidigare regeringar inte har lyckats med. Det är många som försöker ta åt sig äran av den nya lagen, men sanningen är att de utredningsdirektiv som Socialdemokraterna gav utredaren Margareta Winberg talade sitt tydliga språk om vilken ambition Socialdemokraterna hade. Sanningen är att det fanns väldigt lite ambition, för Winberg fick inte lämna några kostnadsdrivande förslag. Utredningen fick därigenom inte vara ambitionshöjande.

Den lag vi diskuterar i dag är verkligen ambitionshöjande. Den kommer, i alla fall initialt, att kosta stora pengar, och ska få kosta stora pengar. Regeringen skjuter till nästan 10 miljarder kronor över fem år till kommunerna för implementering och omställning till den nya lagen och de nya arbetssätten. Det är en historiskt stor satsning på socialtjänsten i Sverige. Detta kan ställas mot Socialdemokraternas direktiv, där ingenting skulle få kosta pengar – en lag som inte fick vara ambitionshöjande.

Det finns fler skillnader i den nya lagstiftningen. Vi stärker barnets rättigheter på ett tydligare sätt – det har den här regeringen tagit fram. Vi anpassar bestämmelserna till barnkonventionen. Större hänsyn tas också till något som är mycket viktigt: barnets åsikter. Det ska inte längre vara möjligt för en vårdnadshavare att tala i barnets ställe. Barn är experter på sitt eget liv och sin egen situation, och en vuxen kan aldrig fullt ut ge uttryck för barnets inställning. Detta är en röd tråd i flera av de lagar som regeringen tar fram. Vi sätter ett tydligt barnperspektiv framför vuxen- och föräldraperspektivet.

Det kanske bästa exemplet på hur lagen kommer att göra skillnad för barn och unga är att den nu innehåller att orosanmälningar ska göras digitalt sökbara. Några sådana förslag fanns inte med i den ursprungliga utredningen. Det innebär att när en orosanmälan inkommer ska en digital barnakt upprättas, oavsett om anmälan leder till en insats eller inte. Detta betyder konkret att socialtjänsten kan upptäcka barn som riskerar att fara illa tidigare och att socialtjänsten kan hjälpa fler barn.

Fram till nu har de här anmälningarna hamnat i en pärm, och jag tror att vi är många som känner att många barn har hamnat mellan stolarna. Det är slut med det nu. Genom den digitala vårdakten ska barn som far illa upptäckas.

En annan mycket viktig del för att möta dagens utmaningar som inte heller fanns med i den ursprungliga utredningen är att socialtjänsten nu får ett brottsförebyggande ansvar, såväl för vuxna som för barn och unga. Ska vi knäcka de kriminella gängen och stoppa rekryteringen av barn är det nödvändigt att alla delar av det offentliga Sverige bidrar till detta. Där spelar socialtjänsten naturligtvis en oerhört viktig roll. Den kommer till och med att vara en nyckelfaktor för att med tidiga insatser se till att barn och unga inte dras in i kriminalitet.

Skillnaderna till trots finns det brett stöd för de stora dragen i lagen. Det är jag väldigt glad över, och det är väldigt viktigt. Socialtjänstens medarbetare måste veta att det finns långsiktighet i arbetssätten och att politiken inte gör ett lappkast vart fjärde år. Därför vill jag rikta mitt uppriktiga tack till alla, oavsett partifärg, som har bidragit till att den nya lagen nu kommer på plats, för den är som sagt välbehövlig.

Den största förändringen i den nya socialtjänstlagen, jämfört med den gamla, är omställningen till ett mer förebyggande arbetssätt. Vi gör detta till ett ska-krav för kommunerna. Det är inte längre fritt valt arbete om man ska arbeta med förebyggande insatser eller inte. Ingen ska längre kunna prioritera bort sociala investeringar i framtiden.

Socialtjänsten arbetar i dag med en rad olika insatser och metoder. Många av dem är bra, välfungerande och evidensbaserade, men alltför många metoder saknar vetenskaplig grund och förankring. Så går det naturligtvis inte att ha det. På samma sätt som man kan lita på att en läkare behandlar en sjuk med evidensbaserad vård ska socialtjänsten hjälpa och stötta människor med evidensbaserade metoder. Den nya lagen ställer krav på att insatserna ska utgå från kunskap och beprövad erfarenhet.

Tyvärr är det så i Sverige i dag att befolkningen har svagt förtroende för socialtjänsten. Det har alltid funnits ett stigma kopplat till socialtjänsten, men det som är riktigt allvarligt är att det lägsta förtroendet finns hos dem som aldrig har haft med socialtjänsten att göra men som kan vara de som behöver den allra bäst.

Det är därför viktigt att den nya lagen ställer krav på att socialtjänsten ska vara mer lättillgänglig, både fysiskt och till sitt innehåll. Genom att socialtjänsten sänker trösklarna och erbjuder tidigare insatser, stöd och hjälp kan fler få del av de förebyggande insatserna. På så sätt kan också förtroendet komma att stärkas på sikt.

Socialtjänsten har i dag också ett utredningskrav på sina insatser. Det innebär att innan en person kan få stöd och hjälp och beviljas insatser ska en ordentlig utredning göras. Det är i grunden bra, och socialtjänstens verksamhet ska naturligtvis även i framtiden vara behovsprövad för att sättas in där den gör mest nytta. Men jag har träffat så många socialsekreterare som konstaterar: Det här är inte vad jag utbildade mig för. Jag ville ju göra skillnad för de mest utsatta, men jag sitter mest bakom en skärm.

Utredningskravet sätter onekligen käppar i hjulen ibland. När ett fönster öppnas och en person är mottaglig för en insats är det viktigt att insatsen kommer på plats snabbt. Därför öppnar vi nu möjligheten för kommunerna att erbjuda insatser utan individuell behovsprövning för att kunna ge hjälp där och då. Detta gör att vi i framtiden kommer att kunna se till att socialtjänsten slipper överflödiga utredningar av vissa insatser, som det också finns risk att man får nej på, och i stället kan sätta in insatser när fönstret är öppet.

Avslutningsvis vill jag rikta mig till alla de människor som har valt att arbeta i socialtjänsten runt omkring i vårt avlånga land – till er som varje dag går till jobbet och vill göra skillnad på riktigt och som vill hjälpa människor, barn som vuxna, som far illa eller löper risk att fara illa. Jag har rest runt i landet och träffat många av er. Jag har hört om problem med många tunga barnärenden, om desinformationskampanjer, om känslan av otillräcklighet när lagen inte ger utrymme för hjälp så tidigt som man egentligen vill.

Jag vill rikta ett varmt tack till våra fackförbund och professionsförbund Akademikerförbundet och Vision, Sveriges socialchefer och SKR som tillsammans med regeringen har tagit fram den här lagstiftningen. Det har varit ett närmast unikt arbete, där jag har lärt mig väldigt mycket. Jag är väldigt glad att vi har kunnat kroka arm runt de här förändringarna.

Jag hoppas och tror att den lag som vi beslutar om i dag ska ge er som jobbar i socialtjänsten förutsättningar att göra ännu större skillnad än ni redan gör. Det är ju så att vi här i regering och riksdag kan ta fram vilka lagar som helst, men om inte professionen är med på banan och är villig att vara med på en förändringsresa kommer ingenting att hända. Förändring kräver att vi gör det här tillsammans.

Den nya lagen med dess förebyggande perspektiv, dess krav på kunskap och beprövad erfarenhet och dess krav på lättillgänglighet kommer att göra Sverige tryggare och säkrare. Kanske inte redan i morgon, men på sikt är det här den bästa investering vi kan göra i barn och deras framtid. Därför vill jag avslutningsvis än en gång säga tack.

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Hultberg, Malin Höglund och Thomas Ragnarsson (alla M), Mona Olin (SD), Christian Carlsson (KD) och Helene Odenjung (L).

Fru talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga!

Frågan om de olika insatserna i LSS är någonting som vi har haft anledning att diskutera alltmer i kammaren. Ledsagning är en specifik sådan där vi ser att kommunernas ansvar har förändrats när det gäller den så viktiga LSS. Kommunernas syn på sitt ansvarstagande enligt lagstiftningen har förändrats.

Jag har träffat Nicolina vid flera tillfällen och också diskuterat situationen. Det är en mycket allvarlig situation som gör att många människor, inte minst barn och unga, begränsas och isoleras.

Det är också skälet till att regeringen nu ser över regelverket, och frågan bereds i Regeringskansliet.

Fru talman! Detta är egentligen statsrådet Tenjes ansvarsområde, men jag väljer att besvara frågan.

Vi delar från regeringens sida verkligen bilden att alla äldre ska ha rätt att känna sig trygga, och detta är helt oacceptabelt.

Den 1 juli i år träder den nya socialtjänstlagen i kraft. Den kommer att förändra arbetssätt, och den kommer också att innebära att det blir ett helt annat lokalt ansvar för att arbeta brottsförebyggande.

Det bör också innebära att man ser över alla rutiner och arbetar på nya sätt. Det handlar om att använda Äldreomsorgslyftet för att kunna utbilda personal.

Det är också, vilket har lyfts fram, viktigt att kunna göra kontroller. Det handlar om bakgrundskontroller men också noggranna intervjuer, för allt kommer inte att hittas i bakgrundskontroller. Man måste också vara väldigt uppmärksam på den situation som finns runt våra äldre.

Våra äldre har byggt detta land, och de ska också ha rätt att kunna känna sig trygga i sin äldreomsorg.

Fru talman! Regeringen delar den uppfattningen. Jag är också glad att Socialdemokraterna har kommit till insikt om detta. Det här har varit ett välkänt faktum sedan åtta år tillbaka, och den här utredningens förslag kunde ha varit på plats och börjat verka för länge sedan.

Nu kommer det att hända. Som jag svarade ledamoten när vi träffades i utskottet häromdagen kommer regeringen naturligtvis att presentera saker tidigare om utredningen är redo att göra det. Vi kommer inte att stoppa några förslag som kommer tidigare än januari 2027.

Fru talman! Tack för en oerhört viktig fråga!

Det faktum att vi ser att organiserad brottslighet har gått långt in i vår svenska välfärd är något som vi måste agera med stor kraft emot. Det gör regeringen.

I en rad olika delar arbetar vi för att slå sönder den brottsliga ekonomin. En del i detta är att säkerställa att det inte finns korrupta läkare. Vi har en utredning som arbetar med det uppdraget.

Därtill säkerställer vi nu att Försäkringskassan får andra verktyg för att vara just brottsförebyggande och arbeta mot brott. Det är också verktyg som kommer att komma på plats.

Inte minst har vi den stora utredning som presenterades för att par veckor sedan. Den kommer också att säkerställa att samhällets mest utsatta och sårbara inte mer kan utnyttjas på det hänsynslösa sättet.