Eva Lindh

Fru talman! Jag vill börja med att kommentera två saker som statsrådet hade synpunkter på. Det första gäller att den resultatutjämningsreserv som en del av kommunerna har är för att vi kompenserade kommunerna väldigt mycket under den svåra pandemin. Många kunde då bygga upp en resultatutjämningsreserv eftersom socialdemokratin värnar kommuner och regioner. Det var det ena.

Det andra var att det, precis som statsrådet säger, inte är 290 av 290 kommuner som alls har en resultatutjämningsreserv. Det innebär att de kommuner som antagligen redan från början har en ganska svår situation och som inte kan avsätta några medel inte heller har en resultatutjämningsreserv att ta av, vilket innebär att förutsättningarna för kommunerna är ojämlika. Man har inte samma förutsättningar.

Oavsett om man har en resultatutjämningsreserv eller inte måste vi ge kommuner och regioner förutsättningar att ha en bra välfärd. Detta är vad den här debatten handlar om. Då kan man inte förlita sig på att några kommuner har lite pengar att röra sig med under de år som kommer. Det var det andra.

Statsrådet, det vill säga ministern för kommuner och regioner, säger att han visst har träffat många kommuner. Men att äta lunch med kommunrepresentanter på länsstyrelsens residens är inte samma sak som att göra besök i kommuner. När jag har tittat och räknat efter har statsrådet besökt tre eller kanske fyra kommuner och gjort enskilda besök. Det duger inte.

(Applåder)

Fru talman! Jag är väldigt stolt över den välfärdsmodell som vi har i Sverige. Den är grunden för att vi ska ha en bra skola, en god äldreomsorg och en bra hälso- och sjukvård. Jag vill fortsätta vara stolt över den, inte för min egen skull utan för att den verkligen är viktig för våra nära och kära.

Men nu är välfärden hotad. Det tycker inte bara vi, utan precis som Åsa Eriksson sa vittnar många om att det är kris i ett stort antal kommuner och regioner. Det kanske inte är det i alla än, för en del kommuner har lite bättre förutsättningar eftersom vi har ett ojämnt läge i Sverige. Många har det dock väldigt tufft och budgeterar redan med underskott.

I dagens tidning säger Helén Eliasson, gruppledare i Västra Götaland, att en stor utmaning i hanteringen av ekonomin är avsaknaden av regeringsbesked om statsbidragens nivå för 2024 och att denna avsaknad av besked innebär ökad risk för att omfattande åtgärder behöver göras, såsom nedskärningar och varsel, för att få ned kostnaderna och att regionen sedan eventuellt får tillskott i efterhand.

Kommuner och regioner oroar sig, och det är precis det Åsa Eriksson har skrivit om i sin viktiga interpellation. Det handlar om att få besked så att de kan veta hur mycket de måste dra ned.

En del kämpar som sagt redan i år, och det kommer inte att bli enklare och bättre nästa år. Vården står redan inför stora utmaningar. Efter pandemin har det varit tufft för många regioner, och det blir inte lättare när de nu saknar resurser. Det råder brist på personal. Många kommuner och regioner behöver göra stora insatser för att få kompetent personal, och det kostar pengar. För att kunna klara av välfärden nu i och i framtiden behövs pengar, och de saknas nu, vilket försvårar att hitta personal framöver.

Förutom otillräckliga resurser i statsbudgeten kämpar kommuner och regioner liksom många andra i Sverige med höga elpriser, högre räntor och höjda hyror för lokaler. Som föregående talare sagt kompenserar regeringen höginkomsttagarna för inflationen men inte dem med sämre förutsättningar, såsom fattiga hushåll. Inte heller kompenserar man alla kommuner och regioner. Jag förstår det inte.

Det var länge sedan kommunerna hade ett så svagt resultat som nu. Det är 48 kommuner som budgeterar för underskott. Vi ser inte slutresultatet än och vet inte hur det kommer att bli, men redan nu budgeterar de alltså för underskott. Bland regionerna är det 17 av 21 som budgeterar för underskott.

Fru talman! Jag är orolig. Vi behöver få ett besked nu, och jag hoppas att vi får det av statsrådet här i dag. Det behövs nu och för framtiden eftersom vår viktiga välfärd är hotad.

(Applåder)

Fru talman! Vi befinner oss i det tuffaste ekonomiska läget på decennier. Matpriserna har ökat med 20 procent det senaste året. Tre av tio ensamstående föräldrar med en lön på upp till 35 000 kronor per månad har svårt att sätta näringsriktig mat på bordet för sina barn.

I höstas prioriterade regeringen en skattesänkning med 1 000 kronor i månaden för höginkomsttagare framför satsningar på välfärden och barnfamiljerna. Regeringen hade kunnat rätta till det i vårbudgeten men tog inte chansen. Satsningarna på barnfamiljerna uteblev.

Vi socialdemokrater har föreslagit tillfälligt höjt barn- och studiebidrag i sommar och höjt underhållsstöd året ut. De tillskott som då skulle ha kommit hade tagit Sverige tryggare genom krisen.

Min fråga till finansminister Svantesson blir: Vad är hennes råd till alla de föräldrar som trots att de arbetar och har en lön just nu har det svårt och får kämpa för att få ekonomin att gå ihop?

Fru talman! Jag delar inte Mattias Eriksson Falks bild. Ett: Det är inte tillräckliga resurser till välfärden. Två: Det är inte alls så att den här regeringen och Sverigedemokraterna gör mer generella satsningar - sådana gjorde vi socialdemokrater också. I vår budget lade vi dubbelt så mycket pengar på välfärden, och de var också generella så att kommuner och regioner själva kunde bestämma.

Nu saknar äldreomsorgen personal på ett väldigt tydligt sätt. Det gäller även framöver, och det är ett av de övriga stora problemen. Förutom otillräckliga resurser till att bygga ut, förstärka och ha den goda äldreomsorg som jag hoppas att vi ändå är eniga om att vi önskar Sveriges äldre är det också så att man saknar kompetens.

Äldreomsorgslyftet var en väldigt bra satsning. Det säger i alla fall nästan alla som jag har pratat med. De menar att det var en bra satsning för att få fler som har kompetens att jobba inom äldreomsorgen, vilket är väldigt viktigt.

Efter 2023 finns det inga pengar kvar till den. Det är alltså brist på både pengar och kompetens. Det kommer att vara förödande för äldreomsorgen.

Jag pratade i går med en man på telefon. Han ringde upp mig och sa att han hade röstat på Sverigedemokraterna för att han trodde på dem. Han trodde på att de ville göra äldreomsorgen bättre. Det gör han inte om, sa han. Det här talar naturligtvis inte för alla, men han sa att han inte kommer att rösta på Sverigedemokraterna mer. Han litar inte längre på dem.

Han sa till mig: Snälla, fråga dem varför de inte håller vad de lovade före valet utan gör något annat!

Fru talman! Revorna i välfärden blir allt tydligare, inte minst inom äldreomsorgen. Arbetsvillkoren för dem som jobbar där har fått stå tillbaka i många kommuner och kommer troligtvis att få göra det även i framtiden eftersom regeringen och Sverigedemokraterna inte skjuter till tillräckligt med resurser till välfärden.

Sverigedemokraterna brukar prata sig varma för äldrepolitiken och en bättre politik för de äldre. Jag har pratat med ganska många som trodde på det de säger. Men nu, efter valet, visar sig sanningen. I den politik Sverigedemokraterna faktiskt vill driva satsar man inte alls på äldreomsorgen och på välfärden för de svenska äldre som har arbetat hela sina liv för att bygga upp samhället. Vad vill Sverigedemokraterna säga till dem?

Herr talman! Jag tror att alla är medvetna om hur inflationen slår mot svenska hushåll. För personer och hushåll med små ekonomiska marginaler börjar situationen bli verkligt akut. Undersökningar visar att tre av tio ensamstående föräldrar med en lön upp till 35 000 kronor i månaden har svårt att ha råd med näringsriktig mat till sig och sina barn.

Samtidigt sänker regeringen och Sverigedemokraterna skatten för de rikaste med 13 miljarder kronor. Man hade kunnat satsa resurserna på de mest utsatta hushållen om man hade prioriterat annorlunda, utan att riskera inflationen. Varför prioriterade statsministern en skattesänkning för höginkomsttagare på 13 miljarder kronor när tre av tio ensamstående föräldrar med en lön upp till 35 000 kronor i månaden har svårt att sätta näringsriktig mat på bordet?

Statsministerns frågestund

Fru talman! Jag tycker att det är lite hånfullt mot en hel del kommuner som verkligen effektiviserar. De tittar på sina kronor och räknar. Det är faktiskt inte så att man lättvindigt slänger iväg pengar. Det är lite den bilden som Jan Ericson visar i sin replik.

Vi socialdemokrater vill ha en stark välfärd. Vi tycker att det är viktigt för alla - för vårt samhälle, för att skapa ett jämställt och jämlikt samhälle men också ha den här goda välfärden. Det handlar om resurser. Självklart ska kommuner och regioner effektivisera. Det gör de också.

Jag blir lite upprörd när ni säger att ni ger de resurser som Sveriges Kommuner och Regioner ber om och att det handlar om 20 miljarder. Ni räknar ju ihop allt möjligt som ska in i det där. Det är faktiskt inte det det handlar om. Man behöver mer tillskott än det som regeringen gör.

Dessutom är inflationen hög och räntorna höga. Kostnaderna är högre för kommuner och regioner nu än de var tidigare, så det är klart att man måste tillägga. Kommuner och regioner måste ju också få elprisstöd, precis som hushållen, för att kunna klara sin verksamhet.

Kompetensbristen är också en stor utmaning för kommuner och regioner, och det är någonting man behöver jobba med. Det kommer inte av sig självt. Man kommer att behöva anställa väldigt många människor i äldreomsorgen för att ha en god omsorg för våra äldre.

Då finns det en väldigt bra insats som vi socialdemokrater beslutade om som heter Äldreomsorgslyftet. Det har varit väldigt bra. Man har kunnat få in fler som fått kompetens att jobba i äldreomsorgen. Den insatsen vill ni ta bort.

Fru talman! Den S-ledda regeringen tillförde väldigt mycket resurser till kommuner och regioner under alla de åtta år då vi styrde. Vi gjorde det i generella statsbidrag och även i riktade med resurser till välfärden för att behålla den höga kvalitet som finns inom välfärden.

Under pandemin tillförde vi dessutom tre gånger så mycket som man förlorade i skattekraft. Det är anledningen till att det finns goda resurser, som Jan Ericson pratar så mycket om. Många kunde sätta av pengar eftersom vi var vad man kan kalla - ibland drar jag mig lite för ordet - givmilda med bidrag till kommuner och regioner. De bidragen finns inte för evigt, men de gjorde att en del kommuner kunde sätta av pengar. Inte alla, för alla kunde inte göra det; en del gick precis så att de klarade sig. Men en del kunde avsätta resurser, och det är det man kan använda nu när det blir tuffare.

Jag sa i mitt anförande och även i min replik att man planerar att säga upp därför att man inte klarar välfärden nu.

Jag vet inte vad Jan Ericson gör. Träffar inte Jan Ericson kommunpolitiker ute i Sverige som ser hur det här faktiskt påverkar? Även kommuner som annars har haft ganska hyggliga förutsättningar säger att de nu står inför svåra, tuffa utmaningar därför att de inte har fått tillräckliga resurser. Då blir det ju ännu svårare för dem som redan tidigare har haft det tufft. Då planerar man för uppsägningar. Det är det man gör.

Sedan förklarar det ju en del att man inte kan se att det kan finnas både behov av att säga upp för att man inte har resurser och samtidigt kompetensbrist. Ja, så är det i ganska många kommuner.

Fru talman! Vi utjämnar mer, och det är bra. Vi står bakom den kostnadsutjämning vi gjorde. Vissa kommuner behöver mer statsbidrag än andra, och det är för att det ska bli mer lika.

Vi blundar inte för saker. Vi socialdemokrater för inte den typen av politik. Vi ser verkligheten, och politiken förs utifrån våra värderingar och hur verkligheten ser ut.

Självklart har den som kommer som ny till Sverige svårare med utbildningen än vad andra har på grund av språket. Men det innebär inte att det är för alltid. Dessutom står jag bakom de politiska beslut som vi fattade på migrationsområdet. Det var färre invandrande till Sverige redan innan Sverigedemokraterna kom till makten. Nu säger man ofta att det beror på beslut som har fattats, men så är det inte. Det handlar också om att ha ett gott mottagande på rätt nivå. Kommuner och regioner ska ta emot alla, både dem som redan bor här och dem som efter att ha fått asyl har rätt att bo i Sverige.

Det här handlar om att förenkla, ett sätt att bara prata om integration och migration. Det är inte det enda. Svårigheter kan finnas på många sätt, och mer resurser behövs.

Det som Sverigedemokraterna gör tillsammans med regeringen är att dra ned på resurser till välfärden, och därmed är välfärden på väg att försämras på många områden. Jag tror inte att det är vad många röstade på. Sverigedemokraterna har ofta sagt att ni står för en bättre välfärd, speciellt i äldrepolitiken. Men det är inte vad vi ser i dag. Att bara prata om en sak, när vi pratar om en välfärdsfråga som är viktig för många, är besvärande.

Fru talman! Det är lite svårt att veta var jag ska börja.

Sverigedemokraterna hänvisar alltid till att alla problem har att göra med invandring. Det har de inte. Vi vill ha ett utjämningssystem. Det ska vara ett system som utjämnar för det som vi brukar kalla opåverkbara faktorer. Jag håller med om att vi absolut ska utjämna för gleshet. Det är viktigt eftersom det kostar mer att bedriva välfärd i en kommun med stora avstånd och många gånger en mindre befolkning. Det kostar också att ha olika förutsättningar. Det är precis vad utjämningssystemet ska hantera.

Vi vill att alla barn ska få en god utbildning, och det finns skillnader mellan och inom kommuner. Det handlar alltså om att fördela resurser lika. Vilket barn ska inte få en god utbildning? För oss är alla människor lika värda, och det handlar om att ta hand om alla människor som bor i hela Sverige. Då ska de resurser som finns fördelas mer lika eftersom förutsättningarna skiljer sig mellan stora kommuner samt mellan gruppen stora kommuner och små kommuner. Vi tycker att det ska finnas en jämlik välfärd för alla.

Fru talman! Jag är stolt över den svenska välfärdsmodellen: en god utbildning och start på livet för våra barn, vård när vi behöver den och en god omsorg när vi blir äldre.

Vår svenska välfärdsmodell har tjänat oss väl. Den har gett oss möjlighet att ha en hög sysselsättning, ett mer jämställt samhälle och en trygghet för oss samhällsmedborgare, vilket i sin tur har lett till att vår ekonomiska utveckling har varit god.

Men vår välfärdsmodell finns inte bara där av sig själv. Den behöver näring i form av resurser för att fortsätta att vara tillgänglig, jämlik och av god kvalitet. I höstens budget beslutade regeringen och Sverigedemokraterna om otillräckliga resurser till välfärden i en tid då behoven är stora. I stället prioriterade Sverigedemokraterna och regeringen skattesänkningar för den rikaste delen av vår befolkning. De satsade 13 miljarder på skattesänkningar, medan de lade 6 miljarder till välfärden. Det säger en hel del om vad Sverigedemokraterna och regeringen tycker är viktigast.

Låt mig ge en bild av läget i välfärden just nu. Vården har stora utmaningar efter tuffa år. Efter pandemin kämpar fortfarande många regioner med den uppskjutna vården. I större delen av välfärdssektorn råder det brist på personal med rätt kompetens, och listan på bristyrken är lång. Många kämpar med höga elpriser, högre räntor och höjda hyror för lokaler. Jag talar då inte bara om hushållen utan också om regioner och kommuner. Det var länge sedan kommunerna hade ett så svagt resultat som de riskerar nu. 48 kommuner budgeterar för underskott och 20 för nollresultat. 17 av 21 regioner budgeterar för underskott, och de svåra åren väntar runt hörnet.

Svårigheterna för kommuner och regioner är ojämnt fördelade. Vissa kommuner och regioner har det tuffare än andra. Vårt utjämningssystem utjämnar men utjämnar fortfarande för lite. Sveriges Kommuner och Regioner bedömer att underskottet för kommunerna kan uppgå till 24 miljarder för 2024, alltså det kommande året. Personal sägs upp på grund av det tuffa ekonomiska läget.

Trots detta väljer regeringen och Sverigedemokraterna att prioritera bort våra kommuner och regioner, som står för all vår välfärd. De satsningar man gör duger inte i det här svåra läget. Den välfärdsmodell som vi stolt byggt upp riskerar att brytas sönder. Det är sorgligt hur tydligt det visar att politik gör skillnad. Den S-ledda regeringen prioriterade välfärden samtidigt som vi tog ansvar för ekonomin, vilket innebar 100 000 fler anställda i välfärden. I den budget som lades i höstas lade vi socialdemokrater dubbelt så mycket som regeringen och Sverigedemokraterna på välfärden.

Fru talman! Kommuner och regioner är grunden för Sveriges decentraliserade välfärdsmodell. Det lokala självstyret ger stor frihet att utforma och ansvara för sin verksamhet utifrån lokala behov. Det är en bra och välfungerande modell som ska utvecklas.

Förra mandatperioden beslutade riksdagen om en ny kostnadsutjämning, och nu tas större hänsyn till gles bebyggelse och socioekonomiska faktorer. Men skillnaderna är alltjämt för stora. Tuffast är det för de minsta kommunerna i glesbygd men också för dem som har lägre så kallad skattekraft.

Nu pågår en utredning av hela det så kallade utjämningssystemet, det vill säga hur vi ska fördela resurserna till kommuner och regioner. Det är en mycket viktig och avgörande utredning, och jag hoppas att vi får ett utjämningssystem som i större utsträckning än i dag kan främja en likvärdig välfärd i hela landet. Sverige tjänar inte på att vi glider isär. Det handlar om att skapa likvärdiga förutsättningar för alla kommuner och regioner för att hela Sverige ska leva och växa. Det är en fråga om rättvisa.

Fru talman! Tiotusentals nya medarbetare kommer att behöva anställas inom vården, äldreomsorgen och skolan. Särskilt gäller det äldreomsorgen, eftersom vi får fler äldre som kommer att behöva vård och omsorg. Då måste det finnas människor att anställa, annars har vi ingen välfärd. Man räknar med att 410 000 personer kommer att behöva anställas. Framför allt beror det här som sagt på demografin men också på att så många går i pension de närmaste åren.

Trots detta stora behov drog regeringen och Sverigedemokraterna undan resurser till utbildningsplatser och arbetsmarknadspolitiska insatser i budgeten i höstas. Det var en dramatisk minskning. Efter år 2023 finns dessutom inga pengar till Äldrelyftet eller de kompetenssatsningar som den S-ledda regeringen tog fram inom hälso- och sjukvårdens område.

För en tid sedan gjorde dock regeringen en liten vändning. De kallade det själva en satsning på utbildningsplatser för att få fler i jobb. I verkligheten motsvarade det mindre än hälften av vad de redan hade dragit ned när det gäller utbildningsplatser.

Men lite är bättre än inget. Nu hoppas vi på samma vändning när det gäller resurser till välfärden. Lite mer är som sagt bättre än lite.

Fru talman! Falska betyg till elever inom vuxenutbildningen som aldrig gått de kurser de fått godkänt i, skolor som sätter glädjebetyg för att locka elever, skolor som drivs av våldsbejakande islamister, hemtjänst inom LOV som öppnat upp för välfärdsbrottslighet, stora ökningar av kostnader för insatser som inte genomförs och ungdomshem som tar ut miljonvinster för att driva boenden för barn och ungdomar som har behov av särskilt stöd - det finns tyvärr gott om exempel på att samhället håller på att förlora den demokratiska kontrollen över välfärden och att oseriösa aktörer och vinstdrivande koncerner har flyttat fram sina positioner med vinstjakt i välfärden och ökade klyftor som följd.

Privatiseringar och avregleringar har visat sig kosta stora pengar, öka ojämlikheten inom sjukvården och öka segregationen inom skolan. Marknadiseringen har också inneburit försämrade arbetsvillkor för dem som arbetar inom välfärden och att vården splittras. På samma sätt har privat driven äldreomsorg på många håll lägre bemanning och otrygga anställningsformer för personalen.

Vinstjakten hör inte hemma i svensk välfärd. Resurser avsatta för välfärden ska användas till att förbättra skolresultaten och ge våra äldre och sjuka en trygg omsorg och vård - inte till stora vinstuttag. Vi socialdemokrater vill ha en god och jämlik vård, och då måste vi ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden. Skattepengar som är avsedda för välfärden borde gå till välfärd, inte privata vinster.

Fru talman! Sverige kan verkligen bättre än så här. Socialdemokratin kommer att fortsätta att vara välfärdens förkämpar. Vi byggde upp den svenska välfärdsmodellen, och vi kommer att fortsätta att försvara och utveckla den. Vi socialdemokrater vill att skolan, äldreomsorgen och vården ska vara generell, öppen för alla, behovsstyrd och skattefinansierad och hålla god kvalitet. Våra gemensamma skattepengar ska gå till att göra skolan, vården och omsorgen bättre, inte till vinster.

Vad Sverige behöver är satsningar på välfärden som skapar ett mer sammanhållet och jämlikt samhälle.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)

Fru talman! Jan Ericson räknar äpplen och päron. Det som Sveriges Kommuner och Regioner säger är att 48 kommuner beräknas gå med underskott under detta år. 17 av 21 regioner budgeterar för underskott. Det är klart att det innebär svåra förutsättningar för både kommuner och regioner att klara välfärden redan detta år. Och det beräknas bli ännu tuffare nästa år, 2024.

Jan Ericson har rätt i att det samtidigt finns en kompetensbrist. Det gör inte det hela lättare.

När man får mindre pengar måste man se till att hantera de resurser som man har, och välfärden består av personal. Även om man har svårt att hitta kompetens i vissa delar behöver man räkna på hur man ska skära ned. Pengarna räcker nämligen inte, eftersom staten inte har skjutit till de resurser som behövs för att man ska klara välfärden.

Det är inte vi socialdemokrater som står här och hittar på. Det behövs resurser inom kommuner och regioner för att man ska klara välfärden. Det handlar om välfärden, som är viktig för oss alla. Det handlar om att klara omsorgen om äldre, en bra utbildning för våra barn och trygghet som gör att vi vet att vården finns när vi behöver den. Så är det inte i dag. Därför frågar jag igen: Vilken välfärd vill regeringen inte ha?

Fru talman! Den budget som regeringen och Sverigedemokraterna lade fram i höstas innebär en kostnadskris för välfärden. Trots stigande inflation och höjda räntor, som innebär svåra utmaningar för Sverige kommuner och regioner, väljer regeringen och Sverigedemokraterna inte att tillföra tillräckliga resurser till välfärden. Det innebär att välfärden riskerar att försämras, och redan nu planerar kommuner för att behöva säga upp personal som behövs i välfärden.

Vi socialdemokrater vill fördubbla satsningarna på välfärden. Vad Sverige behöver är satsningar som skapar ett mer sammanhållet, jämlikt och jämställt samhälle. Vi behöver en bättre välfärd med mer personal som har bättre arbetsvillkor. Vi vet nämligen att en stark välfärd minskar klyftorna och stärker jämställdheten.

Hela Sverige ska leva och växa, och det kräver resurser. Pengar spelar roll. Politik gör skillnad. När vården, skolan och omsorgen inte får de resurser som krävs innebär det nedskärningar. Därför vill jag fråga Jan Ericson från Moderaterna: Vilken välfärd vill regeringen inte ha?

Herr ålderspresident! Det kallas för social dumpning när en kommun får en person som till exempel uppbär ekonomiskt bistånd att flytta till en annan kommun utan att personen själv har uttryckt en vilja att flytta. På papperet kan bostadsbrist eller annat anföras som skäl, men i verkligheten handlar det om att försöka minska den egna kommunens kostnader på bekostnad av den enskilde.

Socialtjänsten anger att insatser ska utgå från den enskildes behov och livssituation, men beslut om insatser ska inte tas över huvudet på den enskilde. Till exempel får en kommun inte tvinga personer som behöver bistånd att byta bostadsort, så som sker när det handlar om social dumpning.

De som utsätts får dessutom sämre förutsättningar därför att många av de kommuner som de flyttas till har sämre arbetsmarknad och färre möjligheter till jobb och därmed också sämre möjligheter för dem att få ordning på sitt liv, vilket jag hoppas att vi alla vill att de ska få.

Regeringen har gjort ett val och anser att utredningen om social dumpning inte är prioriterad. Jag är säker på att de personer som blir utsatta för detta inte håller med, utan de har ännu tuffare utmaningar och förutsättningar med den här regeringen än med den tidigare.

Jag vill återkomma till utredningen om utjämningssystemet. Utöver att hela systemet ska ses över på två år, även om man inte alltid får två år till sitt förfogande, anser civilministern att vi nu också ska klara ut det här med social dumpning. Vi har inte fått något tilläggsdirektiv eller annat, och jag undrar fortfarande på allvar hur civilministern anser att den här frågan ska lösas.

Vi vill motverka social dumpning. Det måste få ett slut nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att kommentera att civilministern sa att han har svarat på denna fråga flera gånger i kammaren. Jag är en av dem som skrivit interpellationer och haft den här debatten tidigare i kammaren, och jag tror nog att civilministern kommer att få svara på fler sådana här interpellationer. Detta är nämligen en fråga som är viktig för oss. Den är viktig för alla dem som Denis, Ola och Sofie har pratat om här i talarstolen i dag. Vi kommer att fortsätta att kämpa för att hitta en lösning på den sociala dumpning som skadar så många människor och ger så många svårigheter för de kommuner som drabbas. Vi kommer att fortsätta att motverka social dumpning.

Det är rika kommuner som ägnar sig åt detta, som skickar över människor som de inte vill ha i sin kommun. Det är anstötligt när man tänker på det, och det är anstötligt när det händer i verkligheten. För de kommuner som redan har svåra utmaningar och sämre arbetsmarknad betyder den sociala dumpningen ännu svårare förutsättningar att möta sina invånares behov. Så här kan vi inte ha det.

Jag tänkte ägna mig åt en del av svaret som civilministern har gett. Han hänvisar till den utredning om utjämningssystemet som just nu pågår. Jag är en av dem som sitter i den utredningen. Civilministern hänvisar till att det också kan vara så att detta utjämnar. Det vet vi att det inte gör. Utjämningssystemet i dag utjämnar inte förutsättningarna. Det ska utjämna de opåverkbara faktorerna, men tror någon att utjämningssystemet skulle kunna klara att ge resurser till de kommuner som får ta emot människor som dumpas av de rika kommunerna vill jag säga att det gör det inte. Det vet jag, det vet de som kan utjämningssystemet och det vet också civilministern.

Nu pågår denna utredning om utjämningssystemet. Vi har inte fått några tilläggsdirektiv om att titta på social dumpning, så jag vet inte om det uppdraget finns eller om det kommer att komma i ett tilläggsdirektiv. Jag har dock lite svårt att se hur detta skulle klara att hantera den frågan. De rika kommunerna kan ju ett år ha sökljuset på Valdemarsvik i Östergötland och ett annat år på Ludvika eller någon annan kommun. Det blir svårigheter med att hantera detta.

Det vi borde göra är att på lång sikt hantera frågan om att motverka fenomenet social dumpning. Det var därför den S-ledda regeringen inledde en utredning för att titta på detta och föreslå åtgärder. Den högerkonservativa regeringen lade ned den därför att - det är det enda svar jag sett - man inte prioriterar detta. Jag tycker att det är ett svar i sig. Man prioriterar inte den här frågan. Därför kommer man heller inte att klara av att se hur det fungerar eller få fram förslag på åtgärder för att hantera det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är därför vi kommer att återkomma och fråga: Vad avser civilministern och den här regeringen att göra åt detta svåra och stora problem som vi har i Sverige i dag?

(Applåder)

(forts.)

Herr talman! Jag måste än en gång få säga att jag verkligen beklagar att utredningen lades ned. Jag har inte riktigt hört några andra skäl än att man har prioriterat ned den. Det här är en högt prioriterad fråga, både för dem som drabbas och för kommunerna. Jag vill återigen inskärpa att det är beklagligt. Utredningen hade kunnat ge oss mer kunskap om hur det fungerar, vilka kommuner som är drabbade och vad vi borde göra.

Jag har också hört en del sådana berättelser, statsrådet - man har ringt upp en kommun och sagt att man fått människor därifrån, och så har det upphört. Problemet är bara att de då kommer till andra kommuner i stället. Det är egentligen inte så att det har upphört. När man har kunnat följa det har man sett att det har varit andra kommuner i stället som blivit drabbade av social dumpning. Då har inte problemet upphört utan bara riktats mot andra. Det är därmed svårt att kompensera för social dumpning, eftersom företeelsen så att säga förflyttar sig. Ibland är det vissa kommuner som får fler, ibland är det andra kommuner. Det är alltså komplicerat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På tal om det här med bostäder tycker jag att det skulle vara ett rimligt krav att ställa på alla kommuner att ha ett allsidigt byggande. Det skulle innebära att kommunerna har möjlighet att erbjuda olika boendeformer, vilket inte alla har i dag.

Social dumpning är en företeelse som är djupt beklaglig, både för de enskilda och för de kommuner som drabbas. Vi behöver agera nu. Tack för debatten!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet! Det var ett tydligt svar att detta är ett problem. Nu har vi åtminstone samma problembeskrivning eller syn på att det faktiskt är ett problem. Det är en grund. Nästa steg handlar om vad vi gör åt det - och det var ju just det som utredningen skulle titta på. Vad kan vi göra? Hur ser företeelsen ut? Vilka kommuner är särskilt drabbade? Vi vet en del, men vi vet ännu inte tillräckligt.

Det är klart att man som medmänniska känner väldig sorg över den cyniska behandling av människor som ligger bakom orden social dumpning. Utan att människan själv vill det får man den att flytta till en annan kommun. Jag har mött flera av dessa människor som berättat att man sagt att de annars skulle bli av med sitt försörjningsstöd eller förutsättningarna för att klara liv och uppehälle.

Många barn och familjer finns också bland dem. Det handlar inte, som vi kanske tror, bara om vuxna personer, vilket är en sorg i sig. Men det här drabbar många barn, som heller inte blir anmälda till sin skola i tid. Det här innebär stora svårigheter för kommunerna.

Låt mig gå över till åtgärder. Statsrådet hänvisar till utredningen om det kommunalekonomiska utjämningssystemet, som jag och min kollega Adnan Dibrani sitter i. Den ska titta på en utjämning av så kallade opåverkbara faktorer. I vårt utjämningssystem kompenseras man också för socioekonomiska faktorer. Utredningen ska titta på förändringar.

Jag har dock väldigt svårt att förstå det som också Adnan Dibrani var inne på. Det här är ju inte en åtgärd, utan det handlar mer om det hela är okej när man kompenseras för det. Dessutom ser jag inte riktigt hur vi ska hitta möjligheter att kompensera, eftersom det ju inte ser lika ut. Alla kommuner är inte drabbade, och vissa kommuner är mer drabbade. Jag har svårt att se hur ska man kunna hitta ett system utan att utredningen får ett utvidgat uppdrag och mer tid till att titta på en så komplex fråga.

I fråga om insatserna anger socialtjänsten att man måste utgå från individens enskilda behov och att man inte kan tvinga personer att byta bostadsort. Men Socialstyrelsen behöver också ett förtydligande om detta. Det är något man tittat på och föreslagit. Just nu händer ingenting när en kommun tvingar en person att byta bostadsort.

Vi har såklart inte kommunarrest, och människor måste få bosätta sig var de vill. Men det är just "var de vill" som är problemet när vi talar om social dumpning. Det handlar inte om frivillighet här. De enskilda personerna har inte önskat byta kommun. Man kan säga att alla är fria, men dessa människor är ju inte det. De har blivit tvingade att byta bostadsort trots att de själva inte velat det.

Fru talman! Social dumpning sker när en kommun får personer i behov av stöd att flytta till en annan kommun utan att personerna själva uttryckt en vilja att flytta. Det är ofta kommuner med hög arbetslöshet och en hårt ansträngd ekonomi som behöver överta ansvar och kostnader för personer som fått flytta från mer välbärgade kommuner.

Social dumpning är ett problem på riktigt för de personer som drabbas men också för kommuner som redan kämpar med stora utmaningar. Inte sällan har som sagt rikare kommuner uppmanat personer att söka sig till kommuner som har större utmaningar. Där finns möjligen lediga bostäder men, nu generaliserar jag, sämre tillgång till arbete och därmed också egen försörjning för de personer som tvingas flytta dit. De kommuner som redan har svåra utmaningar och sämre arbetsmarknad får ännu svårare att möta sina invånares behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statskontoret fick i uppdrag av den S-ledda regeringen att kartlägga företeelsen och föreslå åtgärder. Denna kartläggning har visat att social dumpning förekommer och att det får svåra konsekvenser för vissa kommuner och för de drabbade personerna. Det visar sig att de grupper som är mest utsatta för denna aktiva påverkan att flytta till en annan kommun är nyanlända och personer med missbruk eller andra sociala problem.

Så kan vi inte ha det. Vi behöver agera nu för att stoppa den sociala dumpningen.

I början av sommaren 2022 tillsatte den S-ledda regeringen en utredning som fick i uppdrag att föreslå åtgärder för att motverka social dumpning. Två dagar före julafton lades den helt utan förvarning ned. Regeringen har gjort en prioritering och ansett att utredningen om social dumpning inte är prioriterad. De personer som blir utsatta och de kommuner som får ännu tuffare utmaningar tror jag inte håller med regeringen om att det här inte är en prioriterad fråga.

Ärligt talat har jag lite svårt att förstå detta. Statsrådets svar visar på att man anser att företeelsen finns och att den är bekymmersam. Varför lägger man då ned en utredning som jobbat en tid med att undersöka företeelsen och att ta fram förslag till åtgärder för att man ska kunna agera? Det har jag väldigt svårt att förstå. Nedläggningen innebär att man inte har underlag för att de åtgärder som eventuellt föreslås faktiskt är de som är inriktade på att motverka den sociala dumpningen. Det är ju det utredningar går ut på.

Anser statsrådet att social dumpning är ett problem? Och om svaret är ja - statsrådet presenterade visserligen en del åtgärder - vilka åtgärder planeras för att specifikt få bukt med den sociala dumpningen?

Fru talman! Jag ska försöka bena upp detta. Socialdemokratin har givetvis ett inflytande på samhällsdebatten, men ilskan i norra delarna av Sverige har inte vi varit upphov till. Vi hör den och lyssnar på den, men det är människorna som bor där som är upprörda över att inte få något stöd över huvud taget. De säger inte att de ska få exakt lika mycket men i alla fall något stöd eftersom de vissa tider har haft höga elpriser och åtminstone en månad lika höga som i södra Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De är också upprörda över de löften som gavs före valet vad gäller till exempel drivmedel.

Det finns alltså en mängd saker människor är upprörda över, och det är inget Socialdemokraterna har hittat på. Men vi hör vad människor säger, och vi hör deras upprördhet och oro.

Det måste till mer resurser. Vi har inte sagt att vi ska ge några särskilda resurser, utan vi vill ge tillräckliga resurser till välfärden. Vad är då tillräckliga resurser? Jo, resurser nog att klara av att ge den välfärd som människor behöver. Vi vill bygga samhället starkare genom att skapa mer likvärdiga förutsättningar för hela kommunsektorn och sätta välfärden först, även i norra Sverige för att hela Sverige räknas. Då behövs satsningar på välfärden i hela Sverige.

Man behöver dock också se till de speciella förutsättningar som de norra delarna har när det gäller just elprisstödet och den oro som finns över det.

Tack för debatten!