Fru talman! Eva Lindh har frågat mig hur jag avser att arbeta för att stärka samhällets beredskap mot påverkanskampanjer och vilseledande information. Eva Lindh har även frågat mig om de så kallade trollfabrikerna har påverkat regeringens arbete med beredskapen mot påverkanskampanjer och vilseledande information på något särskilt sätt.

Jag delar Eva Lindhs bedömning att vi befinner oss i ett allvarligt säkerhetsläge. Jag delar också Eva Lindhs bedömning av vikten av att stärka beredskapen mot påverkanskampanjer och vilseledande information.

Det har på senare år, inte minst i ljuset av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, blivit tydligt att vi inte bör underskatta vikten av en beredskap för att bemöta otillbörlig informationspåverkan. Det handlar bland annat om förmågan att identifiera och bemöta vilseledande information som sprids med syfte att destabilisera och polarisera våra samhällen och därmed riskerar att undergräva våra demokratiska processer och vårt demokratiska beslutsfattande. Det handlar också om att öka allmänhetens medvetande om hoten, riskerna och sårbarheterna kopplade till vår moderna informationsmiljö.

I januari 2022, bara veckor före Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, inrättades Myndigheten för psykologiskt försvar. Att Sverige har en egen myndighet helt inriktad på att förstärka det psykologiska försvaret är något som utmärker oss globalt. Det psykologiska försvaret utgör en central del i ett trovärdigt totalförsvar.

Myndigheten för psykologiskt försvar har i uppgift att identifiera, analysera och lämna stöd i bemötandet av otillbörlig informationspåverkan och annan vilseledande information som riktas mot Sverige eller svenska intressen. I begreppet otillbörlig informationspåverkan ligger att det handlar om påverkan från främmande makt. Myndigheten för psykologiskt försvar har alltså inte i uppgift att övervaka den inhemska debatten i Sverige.

I uppdraget för Myndigheten för psykologiskt försvar ingår att leda arbetet med att samordna och utveckla myndigheters och andra aktörers verksamhet inom Sveriges psykologiska försvar. Det psykologiska försvaret är något vi bygger tillsammans. I egenskap av minister för civilt försvar har jag därför återkommande under det senaste året kallat till möten med en bred krets av myndighetschefer för att diskutera just samverkan mellan myndigheter när det gäller att hantera otillbörlig informationspåverkan som riktas mot Sverige. Jag har för avsikt att fortsätta kalla till dessa möten, som jag ser som mycket meningsfulla och viktiga.

Med anledning av det försämrade säkerhetspolitiska läget pågår just nu en upprustning av totalförsvaret. Arbetet med att stärka beredskapen mot otillbörlig informationspåverkan utgör en viktig del i det arbetet.

Fru talman! Detta är onekligen ett allvarligt ämne, och det ställer krav på oss alla att vi uttrycker oss med ett visst mått av precision och inte målar med alltför breda penseldrag och klumpar ihop olika storheter med varandra.

Låt mig börja med att säga att hot är kriminaliserat. Hot ska beivras av våra rättsvårdande myndigheter. Det har vi hela rättsväsendet till.

Det är ett problem att förtroendevalda, som fullgör en del av den demokratiska gärningen i Sverige, drabbas av hot. Det ska naturligtvis mötas med samhällets fulla kraft och ytterst beivras av rättsvårdande myndigheter. Hat är vissa fall också kriminaliserat.

Men sedan finns också sådant som är olämpligt men av olika skäl inte bör vara olagligt. Då kommer vi in på yttrandefrihetens territorium. Det vill säga: Om vi vill ha en ordning där allt som är misshagligt eller obehagligt ska vara olagligt har vi heller ingen yttrandefrihet kvar. Jag tror att det är bra att ha de rågångarna klara för sig i diskussionen.

Sedan tycker jag att man begår ett stort misstag, oavsett vad man tycker om olika partier som finns representerade i Sveriges riksdag, när man klumpar ihop dessa partier med antagonistiska stater och deras sätt att bedriva subversion och försöka påverka den fria åsiktsbildningen i Sverige.

Den fria åsiktsbildningen måste ha ett stort utrymme. Men vi måste också skydda oss mot utländska aktörer som vill skada Sverige och svenska intressen. Det är viktigt att göra distinktionen mellan dessa båda, för annars tror jag att vi ganska snart befinner oss på ett sluttande plan.

Motfrågan måste alltså vara: Vad är det i vår lagstiftning som Eva Lindh menar är otillräckligt i dag? Vad mer är det som borde vara straffbart och kriminaliserat? Det är ju detta verktyg vi använder för att komma åt sådant som vi som samhälle har bestämt att vi inte accepterar, till exempel hot. Det är brottsligt i de allra flesta fall, och det ska beivras av våra rättsvårdande myndigheter.

Det finns en underton i frågeställningen. Vi är alla överens om att det som avslöjades kopplat till anonyma konton och Sverigedemokraterna är djupt olämpligt. Som partier har vi alla framfört att vi tycker att man bör kommunicera i eget namn. Olika partier lever i olika grad upp till det, men att säga att det till exempel borde vara kriminaliserat är att gå ett väldigt långt steg längre.

Vi får inget svar av Eva Lindh här när det gäller var Socialdemokraterna drar gränsen. Vill ni inskränka yttrandefriheten? Vill ni kriminalisera flera typer av saker som i dag ligger inom ramen för den fria åsiktsbildningen och inte är kriminaliserat?

Jag tror att det är viktigt att ha detta klart för sig, för det finns en underton i frågeställningen som antyder att vi borde använda våra myndigheter till att agera åsiktspoliser i den svenska debatten. Jag vill då bara varna för att det naturligtvis finns risker med en sådan linje, nämligen att vi inskränker några av de viktigaste friheter vi har i vårt land.

Fru talman! Jag har redan i tidigare inlägg givit uttryck för min uppfattning om olämpligheten i det som Eva Lindh refererar till. Men man måste också, som jag nämnde, hålla någon typ av rågång när det gäller hur man använder begreppen.

Hot är kriminaliserat. Vad gör vi då åt hot? Ja, vi använder våra rättsvårdande myndigheter för att beivra brott, punkt slut. Detta måste naturligtvis fortsätta, och det manifesteras i de stora satsningar som regeringen gör på rättsväsendet för att få en bättre uppklaringsgrad när det gäller alla brottstyper.

Eva Lindh uttrycker sig väldigt svepande om det som läggs Sverigedemokraterna till last. Jag kommer aldrig att ta det i försvar, men att lättvindigt påstå att Sverigedemokraterna gör sig skyldiga till brott - hot är ju brottsligt - är att gå ganska långt. Att klumpa ihop ett parti i Sveriges riksdag med påverkansaktörer i Ryssland är också att gå väldigt långt. Om vi verkligen värnar demokratin, vilket jag vet att vi båda gör, ställer det också krav på oss att uttrycka oss med precision i den här typen av frågor snarare än att försöka jaga enkla politiska poäng.

Det är klart att allt detta bottnar i svåra intresseavvägningar där vi tycker att vår yttrandefrihet är viktig. Det kräver att sådant som är misshagligt, obekvämt och olämpligt kan och får sägas, oavsett vad vi tycker om det. Men det kräver naturligtvis också att när gränsen passeras för vad vi gemensamt har bestämt är brottsligt måste det beivras.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.