Fru talman! Det är trevligt att vara tillbaka här i kammaren igen efter några månaders uppehåll från debattsidan.

Först vill jag säga att en av regeringens viktigaste uppgifter är att försvara den svenska demokratin och vårt öppna samhälle. Vi politiker som deltar i den offentliga debatten har ett särskilt stort ansvar att föregå med gott exempel och vara sakliga och tydliga både med våra budskap och med vilka vi är som avsändare. Detta gäller oavsett i vilka forum debatten förs, inklusive sociala medier.

Spridandet av falska uppgifter, rykten, desinformation och hat och hot bidrar till att öka motsättningarna i samhället, urholka förtroendet för våra institutioner och inte minst försvåra för våra lokalpolitiker att utföra sina uppdrag.

Partistöd är en del av den lokala demokratin i Sverige. Enligt kommunallagen (2017:725) får kommuner och regioner ge stöd till politiska partier för att stärka deras ställning i den kommunala demokratin. Det är kommunfullmäktige som beslutar om bidragets omfattning och formerna för det. Inför mandatperioden 2014-2018 ändrades kommunallagens regler om partistöd i syfte att bland annat förtydliga ändamålet med stödet och förbättra redovisningen av hur det används.

Varje år ska mottagare av partistöd lämna en skriftlig redovisning över hur stödet har använts. En särskild granskare bedömer om redovisningen ger en rättvisande bild av hur mottagaren har använt stödet. Om ett parti inte lämnar någon redovisning eller granskningsrapport kan fullmäktige besluta att pengar inte ska betalas ut till den mottagaren. Syftet är att skapa en öppenhet i fråga om varje partis användning av stöd, vilket ger allmänheten och medierna underlag för debatt i frågan. Sådana debatter pågår just nu i olika delar av landet, så bestämmelserna verkar ha uppnått sitt syfte.

Jag ser därför inte i dagsläget att det finns ett behov av att ändra kommunallagens bestämmelser om partistöd, men jag och regeringen kommer naturligtvis att fortsätta följa frågan.

Fru talman! Jag instämmer i Eva Lindhs påpekande att detta är viktiga frågor, och frågorna kanske inte alltid får den debatt och det utrymme som den lokala demokratin förtjänar. Jag tackar ledamoten för att hon har lyft upp frågorna i riksdagen.

Regeringspartierna och regeringsföreträdarna har varit tydliga med att ta avstånd från den typen av fejkade konton som uppmärksammades i maj, om jag inte minns helt fel. Jag tycker att regeringen var mycket tydlig i sin kommunikation.

Sedan är frågan hur lagstiftningen ska utformas så att den därmed är förenlig med yttrandefrihet och så vidare. Fejkade konton kan inte isoleras till ett politiskt parti och en företeelse. Vi vet att fejkade konton förekommer mycket i sociala medier, och jag är rädd att det skadar demokratin och flödet. Jag tycker att man ska kunna lita på att det flöde man tar del av också är korrekt. Det skadar naturligtvis förtroendet för inte minst det offentliga samtalet. Där har regeringen varit tydlig.

Nu är frågan ställd till mig för att diskutera hur demokratin på den lokala nivån kan skyddas. Vi har aviserat en förändring i kommunallagen vad gäller skyddet för lokala politiker. Kommuner ska ha större ansvar för att stärka skyddet för vissa förtroendevalda. Det är viktigt. Många lokala politiker känner sig utsatta och otrygga, och många slutar tyvärr i förtid just för att de utsätts för mycket hot och yttre påtryckning. Det är allvarligt.

Jag är glad att vi kan gå fram med hemställan som vi har fått från Sveriges Kommuner och Regioner och göra om den till lagstiftning. Vi har båda hänvisat till den ändring som innebär att partierna måste redovisa till kommunfullmäktige vad deras partipengar går till för att de sedan ska kunna betala ut pengarna. Det är inte helt ovanligt att en del av partistödet går till den nationella nivån för att bland annat finansiera den service som många lokala och regionala distrikt och avdelningar får från nationell nivå. Det är i sig inget udda inslag utan det förekommer brett.

På de många kommunresor jag gör runt om i Sverige träffar jag många kommunalråd. Men frågan om fejkade konton eller sociala mediers påverkan på demokratin har aldrig kommit upp. Det verkar inte vara något överhängande problem om vi frågar de kommunpolitiska företrädarna runt om i Sverige. Det är viktigt att få med här.

Det har nu tillsatts en parlamentarisk kommitté, som justitieminister Gunnar Strömmer ansvarar för, som ska se över partifinansieringen, och den är parlamentariskt tillsatt. Sedan får vi se om kommittén kommer att lägga fram förslag för att ytterligare öka transparensen eller för att ställa ännu större krav på dem som tar emot partibidrag. Jag är lite osäker på exakt när betänkandet ska komma, men kommittén har verkat i drygt ett år, sedan sommaren 2023.

Vi får se vad kommittén kommer fram till. Det är mycket möjligt att den ser ett behov av att förändra kommunallagen. Då får vi ta den bollen där och då. När den kommittén ändå sitter tänker jag låta den få jobba i lugn och ro ett tag till.

Fru talman! Jag välkomnar alltid granskningar, exempelvis granskningar av huruvida kommuner följer de regelverk och lagar som finns. Det är alltid väldigt bra att detta görs.

Jag kan inte just fallet i Borlänge i detalj, men det är självklart så att kommunerna måste ta den här uppgiften på stort allvar. Vi kan ju se att implementeringen av exempelvis olika lagstiftningar och annat skiljer sig lite åt mellan kommunerna. Det är inte bra när det är så, tycker jag. Vi måste kunna förvänta oss att kommunerna har kapacitet och kraft att följa gällande lagstiftning. Om det inte sker exempelvis vad gäller reglerna kring partistöd är det väldigt allvarligt, och om det visar sig att detta är ett stort problem måste jag på något sätt agera och exempelvis föra samtal med Sveriges Kommuner och Regioner, som jag tycker är en bra samtalspart i den här typen av frågor. Jag kollar gärna upp den frågan mer.

Både Eva Lindh och jag har ju en bakgrund som kommunpolitiker, så vi förstår båda två betydelsen av starka, robusta kommuner där förtroendevalda kan verka i trygghet och säkerhet. Vi vet att det finns problem med detta på sina håll. Det var också därför jag nämnde i mitt första inlägg att regeringen nu går vidare med att stärka åtgärderna för att skydda lokala förtroendevalda. Jag tycker att det är väldigt viktigt.

Jag vill också säga något som jag inte hann med i mitt första inlägg: Det pågår också en hel del EU-initiativ kring detta, för detta är ju en större fråga än enskilda fejkkonton från enskilda partier. Desinformation är ju en säkerhetsfråga. Det är en säkerhetsrisk. Det är en del av vår samlade försvarspolitik. Eva Lindh ska ha en interpellationsdebatt här med min statsrådskollega Carl-Oskar Bohlin där det också blir en bredare ansats i detta utifrån ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Det här är alltså en fråga som regeringen jobbar med utifrån många olika initiativ, där bland andra Carl-Oskar Bohlin som minister för civilt försvar ansvarar för cybersäkerhetsfrågorna. Där pågår en hel del arbete för att säkra skyddet mot den typen av attacker mot Sverige.

Också inom EU pågår exempelvis införandet av Digital Services Act, där de digitala plattformarna och sociala medieplattformarna får mycket större ansvar för vad det är för information som läggs ut på deras olika nätverk. Jag välkomnar verkligen den lagstiftningen. Det pågår också andra EU-initiativ för att stärka skyddet, för att stärka demokratin och för att stärka tilliten till den information som vi alla kan ta del av på olika digitala plattformar.

Fru talman! Det sistnämnda hoppas jag verkligen att det inte finns någon konflikt om. Våra intressen förenas fullkomligt i detta.

I denna fråga hoppas jag att vi ska ha så lite politisk polarisering som möjligt och att vi tillsammans kan stå upp för demokratin och det fria ordet men också värdighet i debatten så att människor kan lita på att det vi säger är sant och att det vi säger också kommer från den avsändare som de förväntar sig att de lyssnar på.

Jag är också väldigt orolig och har varit det under lång tid över den polariserande ton som finns inte minst på en del sociala medieplattformar. Det är ingenting som tilltalar mig över huvud taget. Men vi kommer aldrig att kunna lagstifta bort allt detta, utan här krävs det också mycket av en värderingsdebatt och en etisk debatt om hur vi talar om varandra och hur vi talar med varandra.

Som jag också hänvisade till tidigare har vi nu en parlamentarisk kommitté som sitter och tittar på partifinansieringen. Vi ska låta den göra sitt jobb, för det är mycket möjligt att den kommer att upptäcka saker i regelverket som behöver ändras eller delar där regelverket behöver ändras för att det ska vara transparent och för att vi verkligen ska kunna lita på att det partistöd vi ger också går till det som det är ämnat för. Låt kommittén slutföra sitt arbete! Jag tänker inte avbryta det arbetet utan låta den göra sitt arbete. Det är justitieminister Gunnar Strömmer som är ansvarig för tillsättandet av denna kommitté, och det ska bli spännande att se vad den kommer fram till.

Vi får se om kommittén föreslår ändringar som också påverkar det lokala partistödet. Det återstår att se. Det är ju alltid en avvägning - att detaljreglera för mycket kan i sin tur dra i demokratin, men att vara för tillåtande kan också vara ett hot mot demokratin. Hur man än vänder sig har man rumpan bak; det är problemet här i livet ibland.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.