Fredrik Malm

Fru talman! Miljöpartiets utgångspunkter i partiprogrammet innebär, som jag sammanfattade det hela, i praktiken en total kapitulation redan innan vi har blivit attackerade.

Vi ska nedrusta vårt eget försvar. Vi ska aktivt avhända oss möjligheten att kunna få hjälp av någon annan. Vi ska aktivt säga nej till att hjälpa andra genom att kunna exportera vapen, om exempelvis en demokrati blir attackerad av en diktatur.

Miljöpartiet säger: Det här vill vi inte just nu, men det är vår vision. Då blir jag ännu mer förskräckt. Är det Miljöpartiets vision för Sverige? Då ska det gälla framåt i tiden. Det är ganska långa ledtider.

Det blir en kontinuerlig nedrustning och en kontinuerlig process där Sverige ska blotta strupen gentemot djupt destruktiva, auktoritära stater som vill oss illa.

Fru talman! Det blir väldigt rörigt här. Jacob Risberg talar om att vi har den globala solidariteten. Var finns den globala solidariteten när vi säger nej till att hjälpa andra?

Det är klart att det är jättebra att hjälpa människor med sjukvård och humanitära insatser. Det tycker vi alla härinne. Men om ett land som Ukraina eller i framtiden Taiwan – eller något annat land som är en självständig stat och en demokrati, eller i praktiken en de facto-stat, som i Taiwans fall – blir attackerad av en djupt destruktiv, auktoritär granne, som Kina, ska vi då inte ställa upp för Taiwan?

Hela innebörden av Miljöpartiets politik är att vi ska avveckla vårt försvar. Vi ska säga nej till att få hjälp av andra. Vi ska säga nej till att hjälpa andra. Det säger Jacob Risberg är en vision för global solidaritet. Jag får det inte riktigt att gå ihop, fru talman.

Fru talman! Miljöpartiet vill se en fredligare värld, säger Jacob Risberg. Jag läste avsnittet Fred och säkerhet i Miljöpartiets partiprogram och studsade på några skrivningar där.

Där står till exempel: Vi vill se en politik som sätter mänsklig säkerhet före territoriell. Om vi bortser från språkfelet är det ju så att det bor människor på territorium. Miljöpartiet verkar inte ha några större problem med att hålla isär dessa två saker.

Svenskar har bott här i tiotusen år. Spelar det ingen roll för Miljöpartiet? Ukrainare har bott i Donetsk och Luhansk. Spelar det ingen roll? Man kan inte hålla isär mänsklig säkerhet och territorium på det sätt som Miljöpartiet vill göra.

Fru talman! Därtill skriver man så här: Sverige bör gå före och nedrusta – det är målet – utifrån aktuella och politiskt förankrade hotbildsbedömningar.

Det går inte att tolka på något annat sätt än att Miljöpartiet vill se bedömningar av hotbilden som motiverar en nedrustning. Vi ska alltså göra inkorrekta bedömningar av hotet från Ryssland för att motivera Miljöpartiets högre mål om att nedrusta vårt försvar.

Därtill står det: Miljöpartiet mål är därför en avvecklad vapenexport. Uthyrningen av svensk mark till Nato och andra utländska militärstyrkor för krigsövningar ska upphöra.

Vi ska nedrusta själva och inte ta hjälp av andra.

Det står: Exporten av vapen och annan krigsmateriel till länder som befinner sig i väpnad konflikt – till exempel Ukraina – ska avskaffas.

Fru talman! Det går inte att tolka detta som något annat än en total kapitulation från svensk sida redan innan vi har blivit attackerade. Därtill säger man nej till att få hjälp av andra och säger nej till att hjälpa andra.

Är Miljöpartiets säkerhetspolitik uppdaterad, enligt Jacob Risberg?

Herr talman! Den integrationspolitik som Sverige har levt med i decennier har varit alldeles för kravlös. Resultatet ser vi nu i det utanförskap som bitit sig fast i stora delar av landet. Vi vet siffrorna, nämligen att över 700 000 bor i 180 utanförskapsområden i vårt land. Arbetslöshet, bidragsberoende och otrygghet är vardag för alldeles för många. Bakom varje sådan siffra finns en människa vars frihet begränsas. Det finns en vuxen som inte kan gå på utvecklingssamtal i sitt barns skola och göra sig förstådd, en förälder som inte kan konkurrera på arbetsmarknaden eller ett barn som växer upp med färre möjligheter än andra.

Det finns i Sverige en utbredd språkfattigdom. I förskolan förekommer det alltför ofta att anställda inte kan svenska. I den senaste Pisaundersökningen framgår det att var tredje högstadieelev inte kan läsa på en grundläggande nivå. En tredjedel av den utrikes födda befolkningen saknar tillräckliga läsfärdigheter för att tillgodogöra sig samhällsinformation, medan siffran bland inrikes födda är 4 procent.

Det har framträtt en språklig klyfta, herr talman, som stänger människor ute från den svenska gemenskapen och som riskerar att gå i arv. Det här är inte värdigt ett land som vill hålla ihop. Det här är inte värdigt ett land som säger sig värna bildning, kunskap och individens frihet.

Därför lägger vi nu om politiken. Regeringen med Liberalerna i spetsen lägger om integrationspolitiken i grunden, inte genom symbolpolitik och högljudda ord utan genom rejäla systemgrepp: språkkrav för medborgarskap och för personal i förskolan, aktivitetsplikt för försörjningsstöd, ett bidragstak som stärker drivkraften att snabbt lära sig svenska och skaffa en egen försörjning.

Om Sverige hade lyssnat på Liberalerna redan 2002 när vi föreslog språkkrav för medborgarskap hade språkklyftan i Sverige varit mindre i dag. Men det är aldrig för sent att göra det rätta. Regeringen satsar nu på intensivträning i svenska i grundskolan, på tiotusentals yrkesutbildningsplatser och på språkträning i välfärdens verksamheter. Vi tar steg mot språkförskola för de barn som behöver det mest. Framför allt genomför vi nu det största reformpaketet för skolan på årtionden med nya läroplaner, nytt betygssystem, satsningar på elevers studiero, miljarder till riktiga läromedel, en elevhälsogaranti och ett tydligt uppdrag att höja läraryrkets status. Staten tar ett steg fram och återreglerar grunderna i det svenska skolväsendet.

Vi gör detta, herr talman, eftersom vi vill se ett Sverige där vi bildar oss, där vi beter oss, där vi bryr oss, där kunskap är den fortsatta källan till vårt välstånd och där alla har lika möjligheter att förverkliga sin potential.

Att reformera undervisningen i svenska för invandrare är en central del i detta, herr talman. Sfi är, och ska vara, en av nycklarna in i Sverige, men i dag fungerar det inte tillräckligt bra. Nära hälften av deltagarna avbryter sina studier. Vissa gör det för att de har fått jobb, vilket är positivt såklart, men alltför många slutar utan vare sig arbete eller tillräckliga språkkunskaper. Det är inte värdigt vare sig individen eller samhället.

Den proposition som riksdagen ska ta ställning till i dag gör något åt detta. Den slår fast att sfi som huvudregel ska vara tidsbegränsat till tre år med möjlighet till förlängning vid särskilda skäl. Det blir slut på år av upprepade avbrott och återinträden som ger sämre resultat och kostar stora resurser. Även om det är bra att propositionen föreslår ökade krav på deltagarna i sfi handlar det om mycket mer. Det handlar om att ge människor en verklig chans, att kommunerna ska ta ansvar för att nå ut till alla som har rätt till sfi och redovisa sitt arbete i individuella handlingsplaner. Det ska bli lättare att studera i en annan kommun om det behövs för att få ihop vardagen. Bedömningen av varje persons bakgrund och förutsättningar ska vara vägledande för undervisningen så att både de som lär sig fort och de som behöver mer stöd kan utvecklas.

Skolverket håller just nu, på uppdrag av regeringen, på att ta fram nya kurser i sfi som syftar till att förbättra individanpassningen. Det är just det individuella stödet som all god utbildning bygger på. Det är så fler kan lyckas, och det är så fler kan ta sig vidare ut på arbetsmarknaden.

Det är denna frihet, herr talman, som vi liberaler slåss för – en liberal värdegemenskap där fler får möjligheten att bilda sig och där vi bryr oss. Vi kommer inte med hjälp av en enda proposition – det förstår alla – att utrota den språkfattigdom som har vuxit fram i Sverige under lång tid, men vi tar i dag ett av många små och avgörande steg. Vi visar att det spelar roll att kunna svenska, och vi visar att Sverige är ett land där det lönar sig att anstränga sig och där samhället i sin tur ger verktygen för att lyckas med detta.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag.

Sverige har under flera årtionden brottats med sjunkande kunskapsresultat i skolan. Vi har vant oss vid rubriker om Pisafall, bristande likvärdighet och elever som går ut nian utan att kunna läsa, skriva och räkna tillräckligt väl. Pisaundersökningen 2022 visade att nästan var fjärde svensk 15-åring inte uppnår grundläggande nivåer i läsning och matematik.

Det är ett skolpolitiskt haveri, fru talman, men det är också en väckarklocka. Det duger inte att stå och titta på när kunskapsraset fortskrider. Därför tar regeringen, med Liberalerna som pådrivande skolparti, nu nästa steg för att återupprätta kunskapsskolan i Sverige.

Skolan måste tillbaka till grunderna, med en förstärkt lärarroll där läraren både instruerar och tillåts hålla ordning i klassrummen, med riktiga läroböcker framför skärmar och Ipadar och med nya läroplaner som lägger fokus på grundläggande kunskaper och anpassar sig efter barns faktiska kognitiva utveckling. Barn måste lära sig grunderna, det vill säga att läsa, skriva och räkna, i tidig ålder. Med en tioårig grundskola tar vi steg mot just detta.

Från höstterminen 2028, fru talman, kommer förskoleklassen att ersättas av en ny första årskurs i grundskolan. Det innebär mer sammanhållen undervisning, ett tidigare fokus på grundläggande färdigheter och en mer likvärdig skolgång för alla barn, oavsett var i landet de bor. Det här är ingen symbolreform utan en konkret och genomgripande förändring i den svenska skolans struktur som har stor betydelse för hur vi möter eleverna under deras allra första skolår.

Förskoleklassen infördes 1998 som en brygga mellan förskola och skola. Syftet var gott: att ge barnen en mjuk övergång. Men i praktiken har förskoleklassen blivit ett otydligt mellanting med stora variationer i undervisningens innehåll, kvalitet och syfte. I vissa skolor är förskoleklassen redan i dag väldigt lik grundskolan, med strukturerad undervisning och fokus på läsning och räkning. I andra är den mer en förlängning av förskolan, med mindre lärarstöd och en svagare koppling till skolans kursplaner.

Det här är ett problem ur ett likvärdighetsperspektiv, fru talman. Alla barn ska ha rätt till samma start, samma ambitionsnivå och samma möjlighet att lyckas oavsett hur många hyllmeter böcker de har där hemma. Skolans kompensatoriska kunskapsuppdrag stärks när skolan nu går tillbaka till grunderna.

Därför inför vi nu en ny årskurs 1, integrerad i grundskolan och med ett tydligt kunskapsuppdrag. Det innebär att eleverna får undervisning utifrån skolans ämnen och kursplaner från dag ett, och det innebär att de omfattas av samma regelverk som resten av grundskolan.

Att ta bort förskoleklassen och i stället utöka grundskolan kommer att leda till att skolans traditionella arbetssätt och pedagogik framträder starkare än vad som i dag är fallet i förskoleklassen. Mer traditionell undervisning förekommer på många håll i dag, men genom den här förändringen skapar vi större likvärdighet för alla elever.

Det är dock viktigt att påpeka, fru talman, att strukturerad undervisning inte betyder att vi tvingar sexåringar att sitta stilla i skolbänken hela dagarna. Den nya årskurs 1 ska självklart vara anpassad efter elevernas ålder och behov. Lek, rörelse, kreativitet och trygghet kommer att vara naturliga inslag, och det är fullt förenligt med ett tydligt kunskapsfokus.

En stor vinst med denna reform är att den minskar antalet övergångar i barnens skolgång. Att gå från förskola till förskoleklass och sedan till grundskolan innebär att ingå i tre olika verksamheter på tre år – med olika regelverk, olika pedagogik och ofta olika personal. Varje sådant skifte riskerar att störa barnets utveckling och progression. Genom att ta bort en skolform får vi en mer sammanhållen skolgång. Ytterligare en positiv konsekvens är att samma lärare kan följa en elev under en längre tid, vilket är bra för eleverna, lärarna och skolresultaten.

Vi gör dessutom reformen på ett ordnat och ansvarsfullt sätt. Den träder i kraft först höstterminen 2028, vilket ger tid för huvudmän och lärare att förbereda sig och för Skolverket att ta fram nya kursplaner och styrdokument.

Vi förstärker också den garanterade undervisningstiden med 534 timmar i grundskolan. För svenska elever, som har förhållandevis lite obligatorisk undervisningstid jämfört med många andra länder, är det bra att få mer undervisning i grundskolans ämnen. Det är värdefull tid som kommer att användas till att läsa, skriva och räkna och till att identifiera vilka elever som tidigt behöver stöd. Den här reformen kommer att hjälpa oss att sätta in stöd till de elever som verkligen behöver det och att sätta in det stödet tidigare. Det är bra.

Fru talman! Den här reformen är också viktig för barn som ska gå i anpassad grundskola, det vill säga det som tidigare kallades särskolan. I dag finns ingen förskoleklass för de eleverna, vilket skapar otydlighet och brist på likvärdighet. Med en tioårig grundskola får även dessa barn en tydlig skolgång från start, anpassad efter deras behov.

Liberalerna har länge drivit frågan om en tioårig grundskola. För oss handlar skolpolitiken alltid om att utjämna livschanser och om att ge varje barn, oavsett bakgrund, en ärlig chans att lyckas. Vi vet att nyckeln är kunskap – tidig kunskap. Grundläggande färdigheter är grunden för all annan inlärning.

Den nya, tioåriga grundskolan är ett verktyg i det här arbetet, och den betyder att vi tar skolan tillbaka till grunderna – till läsning, skrivning och räkning samt till ordning, trygghet och en skolstart som rustar eleverna och inte lämnar dem i sticket. Jag är väldigt stolt, fru talman, över att Liberalerna i regeringsställning nu är med och genomför denna reform. Detta är helt rätt väg för svensk skola.

Avslutningsvis, fru talman: Detta är utbildningsutskottets sista debatt. Vi har visserligen en debatt direkt efter denna, men för den finns det ingen anmäld talartid. Jag vill verkligen tacka alla utskottets ledamöter för ett jättegott samarbete, och jag vill tacka vårt eminenta kansli på utbildningsutskottet. Självklart vill jag även tacka våra talmän, som leder våra debatter, och hela Riksdagsförvaltningen för det oerhört viktiga och professionella arbete som alla där utför. Det hjälper den svenska demokratin och hjälper oss i vårt arbete.

(Applåder)

Fru talman! Socialdemokraterna har i sin retorik alltid en förmåga att få allting att verka som en nedskärning. Om man har gjort tillfälliga förstärkningar – och det har varit tydligt att de var tillfälliga – och sedan trappar ned dem säger Socialdemokraterna att det är en nedskärning. Det är inte riktigt så det fungerar.

Fru talman! Jag instämmer dock helt och hållet i Niklas Sigvardssons beskrivning av vikten av en aktiv kårverksamhet, av att studentinflytandet är viktigt och av vilka positiva fördelar det för med sig. Men jag tycker att man i det sammanhanget ändå bör bredda diskussionen en aning, fru talman. Det är inte enbart den organiserade studentkårsverksamheten som stärker studentinflytandet.

I mitt huvudanförande nämnde jag exempelvis Eurostudents genomgång. I den ser man att en student som påbörjar en universitetsutbildning i Sverige under den första terminen får i genomsnitt 11 timmar lärarledd tid i veckan, inklusive handledning. Genomsnittet i EU är 18 timmar. Även detta är ett hot mot studentinflytandet.

Det är oerhört viktigt med kvalitetshöjande insatser. I den senaste innovations- och forskningspropositionen satsar vi nu enorma summor för att stärka kvaliteten inom den högre utbildningen. Också detta är viktigt för studentinflytandet.

Vidare är den rättighetslagstiftning Sverige i hög grad har viktig, med den antidiskrimineringslagstiftning och de rättigheter man har om man till exempel har en funktionsnedsättning, så att man får det stöd man behöver och att studenthälsan fungerar.

Fru talman! Studentinflytandet är bredare än vad Niklas Sigvardsson beskriver det som.

(Applåder)

Fru talman! Studentinflytandet är jätteviktigt. Men när det gäller höstens budgetproposition har man nog inte fastslagit tabellverken för den. Att man ibland gör justeringar nedåt för tillfälliga medel på grund av sådant som sker är inte samma sak som att man skär ned. Vi vet alla att det gjordes förstärkningar under en tid då man behövde göra mer men att dessa sedan trappades ned. Jag har därför väldigt svårt att förstå den retorik som Socialdemokraterna ägnar sig åt här.

En sak är dock säker: Man kan påverka genom hur man röstar. Det vore väldigt bra om Niklas Sigvardsson och Socialdemokraterna tog den möjlighet de har att rösta för en stärkt akademisk frihet och ett stärkt studentinflytande när vi i höst röstar om budgetpropositionen för nästkommande år. Då kan de trycka på den gröna knappen.

Fru talman! Vi har nu att debattera högskolepolitik. Det är en fråga som är helt avgörande för Sveriges framtid som kunskapsnation, som innovationsmotor och som liberalt och demokratiskt samhälle. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Fria och självständiga universitet är en grundbult i det öppna samhället. Akademisk frihet är inte bara en princip utan en förutsättning för kritiskt tänkande, vetenskapliga genombrott och motståndskraft mot desinformation, auktoritära strömningar och mycket annat. Det vi nu ser i USA, fru talman, visar hur snabbt denna frihet kan monteras ned. President Donald Trump har hotat och bestraffat universitet ekonomiskt, förbjudit internationella studenter och pressat akademiska institutioner till politisk underkastelse. Det är en brutal utveckling. Det är därför Liberalerna står fast vid att akademisk frihet kräver avstånd från politisk makt, inte lojalitet med den.

Regeringen har tillsatt en särskild utredning om akademisk frihet, och vi har redan stärkt det rättsliga skyddet för forskare. Rätten att tänka fritt, tala fritt och forska fritt är en liberal grundsats.

Vi står inför samhällsutmaningar som kräver kunskap. De handlar om klimatförändringar, antibiotikaresistens, organiserad brottslighet, en arbetsmarknad under omvandling och mycket annat. Högskolan är en central resurs för att möta detta. Därför är regeringens politik tydlig. Vi sätter kvalitet, arbetslivsrelevans och akademisk integritet i centrum.

En särskilt viktig fråga i årets betänkande är också artificiell intelligens. AI förändrar både utbildningssystemet och arbetsmarknaden i grunden. Därför har Universitetskanslersämbetet fått i uppdrag att följa och stödja lärosätenas arbete med AI, inklusive hur utbildningar anpassas till det nya kompetensbehovet.

Fru talman! Resursfördelningen är en annan nyckelfråga. Sverige har enligt Eurostudent betydligt färre lärarledda timmar än andra europeiska länder. För att vända den utvecklingen har regeringen höjt ersättningsbeloppen för både 2024 och 2025 på först naturvetenskapliga och sedan samhällsvetenskapliga utbildningar. På längre sikt ska resurstilldelningssystemet ses över med fokus på kvalitet. Vi i Liberalerna vill se mer lärarledd undervisning – inte bara som en volymfråga, fru talman, utan för att säkra verklig kunskapsinhämtning. Självstudier är mycket bra, men utbildning ska bygga på en levande dialog mellan lärare och student.

Fru talman! Säkerheten vid de svenska lärosätena behöver stärkas. Totalförsvarets forskningsinstitut har visat att universitet är mål för främmande makt. Regeringen kräver att alla lärosäten redovisar sitt säkerhetsarbete, inte minst inom informations- och cybersäkerhet. Vi har också beslutat att styrelserna ska ha säkerhetskompetens inom sig. Internationella samarbeten måste ske ansvarsfullt. Regeringen har därför antagit nationella riktlinjer som ställer höga krav på integritet, säkerhet och akademisk frihet oavsett samarbetslandets politiska system.

Fru talman! Vi ska också säkra livslångt lärande i hela landet. Det pågår ett utvecklingsarbete kring distansutbildningar, fristående kurser och omställningsutbildningar. Regeringen har tagit emot utredningen om en ny ersättningsmodell. Den bereds nu i syfte att lärosätena bättre ska kunna möta arbetslivets behov.

Pandemin innebar en veritabel våg av distansundervisning. Digital undervisning visade sig i det läget vara ett bra och helt nödvändigt verktyg. Kvaliteten måste dock höjas även i fortsättningen. Det är viktigt att påpeka att vi liberaler är tydliga med att utbildning på campus och ett levande utbyte mellan föreläsare och student måste vara kärnan i högskoleverksamheten i Sverige.

Fru talman! Yttrandefriheten omfattar alla. Men det ska också tryggheten för medstudenter och lärare göra. Akademisk frihet betyder inte att vissa får tysta andra. Vi har sett exempel där demonstrationer kring Israel–Palestina-konflikten stört undervisning och forskning. Vandaliseringen av forskaren Anders Perssons arbetsrum på Linnéuniversitetet, exempelvis, är ett övergrepp som aldrig kan accepteras. Meningsyttringar får aldrig bli hot.

Forskare som deltar i samhällsdebatten utsätts i växande grad för hat, hot och trakasserier. För att säkra skyddet för akademin har regeringen därför tillsatt en särskild utredning som ska föreslå åtgärder för att värna forskare mot otillbörlig påverkan. Uppdraget gavs i april i år och är en viktig del i att försvara den akademiska friheten i praktiken och inte bara i teorin.

Fru talman! Liberalerna är Sveriges skol- och kunskapsparti. Vi har lagt fram den största forsknings- och innovationspropositionen i svensk historia – en långsiktig investering i vetenskap, teknisk spets och samhällsnyttig forskning. Vi tar skolan tillbaka till grunderna – läsning, skrivning och räkning. Kunskap är vägen in i framtiden för individen, samhället och landet.

Vi är ett litet land, men vi har stora ambitioner. För att nå dem måste vi fortsätta investera i högkvalitativ forskning och utbildning. Regeringen gör det, med Liberalerna som garant.

(Applåder)

Fru talman! Det var väldigt mycket här, vitt och brett och högt och lågt.

Daniel Riazats parti och mitt parti är olika partier. Liberalerna införde allmän rösträtt i Sverige. Det var ungefär samtidigt som Vänsterpartiet ville avskaffa rösträtten och införa proletariatets diktatur.

(Applåder)

Därefter var Vänsterpartiet under 74 års tid anhängare av ett system där politbyrån fattade beslut som man sedan genomförde. Jag instämmer i att det kan gå väldigt fort. Då kan man införa någonting över en natt.

Nu är det så att vi i Sverige har ett annat system. Jag kan påminna Daniel Riazat om att det system vi har i Sverige innebär att om kammaren ska stifta en lag måste den lagen först ha blivit utredd. Vi har ett lagkrav på att saker och ting ska utredas.

Daniel Riazat säger att regeringen bara utreder en massa saker, men att det inte kommer några förslag. Det är för att de först måste utredas. Jag kan också upplysa Daniel Riazat om att efter att utredningen har lämnat sitt betänkande måste det remitteras. Därefter måste man skriva en lagrådsremiss, och den ska också remitteras. Sedan kommer förslag till riksdagen.

Fru talman! Daniel Riazat tar upp den reglerade undervisningstiden. Det är något som vi liberaler kämpar för. Det är jättebra att också Vänsterpartiet gör det. Problemet är att Vänsterpartiet bidrog till att skolan kommunaliserades i Sverige, vilket har blivit en olycka för många lärare i landet med dåliga arbetsgivare.

När gör ni upp med marknadsskolan? frågar Daniel Riazat. Nu kommer en stor utredning som föreslår att man kraftfullt ska reglera friskolesektorn. Jag ser fram emot det lagförslaget. Jag kan inte säga exakt när det kommer, men det ska komma under denna mandatperiod. Det är vi överens om.

(Applåder)

Fru talman! Inledningsvis vill jag svara på frågan om det som vänstersidan kallar för marknadsskolan. Vad det handlar om är att vi i Sverige har ett skolsystem där vi tillåter fri etablering för företag, stiftelser, föreningar, kooperativ och så vidare. De kan starta skolor och erhålla skattefinansiering i form av skolpeng för att driva skolorna. Därmed är inte kommunerna huvudmän för alla skolor i Sverige. Jag tycker i grund och botten att det är fullt rimligt att vi har valfrihet och att föräldrar och elever kan välja skola. Men vi ska ha ett system som har rimliga incitament, och det har inte det nuvarande systemet.

Det är därför som vi nu gör mycket omfattande reformer för att strama upp friskolesektorn i Sverige. Jag hade önskat att de tidigare vänsterregeringarna under åtta år hade gjort det. Men det var åtta år när friskolekoncernerna skar guld och vinst med täljkniv, eller hur man nu säger. De bästa åren för koncernerna var när Stefan Löfven var statsminister i Sverige.

Vi är nu fast beslutna att göra någonting åt detta. Vi har flera utredningar. Vi har utredningar vad gäller skolpengssystemet, och vi har utredningar vad gäller friskolesystemet. Vi har utredningar för att få bukt med betygsinflation och mycket annat.

Fru talman! Jag är den första att tillstå, och jag tror att jag sa det även i mitt anförande, att detta såklart borde ha gjorts långt tidigare. Men vi gör det nu för att det är helt nödvändigt.

Den andra frågan arbetar man med. Det har varit en diskussion under många år. Samtidigt vill vi ha de här utbildningarna som också är tvåspråkiga. Jag förutsätter att man också kommer framåt i den frågan.

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Det som sker i klassrummen i dag avgör hur Sverige ser ut i morgon och i framtiden. Därför är det katastrofalt att svensk skola befinner sig i en så allvarlig situation. En av sju elever klarar inte grundskolan. Matematik- och läskunskaperna är, enligt Pisamätningarna, nere på 2000-talets lägsta nivåer. Våld och hot har tyvärr blivit vardag för många elever och lärare.

Sverige hade en gång i tiden en skola i världsklass. Vi liberaler vill återupprätta den skolan. Vi vill se en stark kunskapsskola med fokus på faktakunskaper och förmågor som att läsa, skriva och räkna. Vi vill ha en trygg skola som ställer tydliga krav och har höga förväntningar på alla oavsett deras bakgrund. Skolan måste tillbaka till grunderna. Det skulle vara bra för alla, särskilt för de barn och ungdomar som behöver skolan mest.

Lösningen på landets utmaningar när det gäller segregation, långsiktig tillväxt och mycket annat finns i ett utbildningssystem av hög kvalitet. Om barn och ungdomar blir allt bättre i skolan skulle det på sikt leda till bättre kompetensförsörjning på arbetsmarknaden och en starkare och mer konkurrenskraftig svensk ekonomi.

Men god utbildning är inte bara en tillväxtmotor, fru talman. Enligt oss liberaler är den absoluta hörnstenen i ett välmående och demokratiskt samhälle att skolan fungerar. Genom skolgången stärks individens makt över sitt eget liv. Det skapas också en utjämnande effekt om alla, oavsett hurdana hemförhållandena är, får gå i en avgiftsfri skola.

Fler måste vilja arbeta i skolan, och fler måste vilja bli lärare. Regeringen genomför just nu ett antal viktiga insatser för att hantera lärarbristen och stärka läraryrket. Vi arbetar med lagförslag om höjda krav till lärarutbildningen. Vi har statsbidrag för karriärtjänster, kvalitetshöjande insatser, behörighetsgivande utbildning och så vidare. Vi har kunskapsbidraget för att fler skolor ska kunna behålla sina lärare. De kommunala och fristående skolhuvudmännen har dock ett betydande ansvar när det gäller förutsättningarna för skolpersonalen.

Det är ingen hemlighet, fru talman, att vi i Liberalerna vill se ett återförstatligande av huvudmannaskapet för svensk skola. Det skulle vara det enskilt mest effektiva sättet att garantera likvärdighet över landet och säkra stabil och enhetlig finansiering av skolsystemet. Därtill skulle det bidra till att höja läraryrkets status.

Lärares arbetsmiljö måste bli bättre, och lärare måste få vara just lärare. Nyligen kom en utredning om att minska den administrativa bördan för lärare, och jag ser fram emot att lagförslag kommer till riksdagen om detta. Så lite tid som möjligt bör gå till administrativa bisysslor i skolan.

Lärare i utsatta områden har ett särskilt viktigt uppdrag, och därför har riksdagen beslutat att avsätta 165 eller 170 miljoner – tror jag att det är – per år till bättre arbetsmiljö för lärare i skolor med socioekonomiska utmaningar.

Fru talman! För drygt 30 år sedan genomfördes mycket stora förändringar i svenskt skolväsen. Huvudmannaskapet flyttades från staten till kommunerna. Det var en enorm decentralisering som har rubbat hela likvärdigheten i svenskt skolväsen. Något år därefter kom friskolereformen, som gav privata aktörer, såväl ideella som vinstdrivande, möjlighet att starta och driva skolor med skattefinansiering. Med friskolesystemet, kommunaliseringen och en hel del andra förändringar, bland annat den minskade regelstyrningen, blev det så att en del saker som tidigare varit självklara i svensk skola, till exempel att det finns matsal, gympasal, skolbibliotek och så vidare, inte längre var lika självklara.

Vad vi nu gör i Liberalerna och regeringen är att vi återreglerar och att vi stärker grunderna i svensk skola. Det här hade behövt göras långt tidigare, men vi gör det nu. Vi har arbetat oerhört målmedvetet med detta, fru talman, sedan vi fick regeringsmakten 2022.

Vi satsar på fler speciallärare, mindre undervisningsgrupper och bemannade skolbibliotek. Vi möjliggör mycket stora satsningar på riktiga böcker i skolan och i skolbiblioteken, både läroböcker och skönlitteratur. Vi ser över läroplaner för att öka fokus på fakta och ämneskunskaper. Läsning och läsinlärning är också något som ska uppvärderas betydligt.

Fru talman! Vi gör nu spetsklasserna och spetsutbildningarna på högstadiet och gymnasiet permanenta och öppnar upp för fler sådana. Det har riksdagen klubbat tidigare, under förra riksmötet. Det här är mycket bra. Det var tidigare bara en försöksverksamhet som vi i Liberalerna införde för 14–15 år sedan. Men nu är den permanent och kommer att ge möjligheter för fler riktigt duktiga högpresterande ungdomar. De unga snillena kommer därmed att få större möjligheter att läsa i en snabbare takt i skolan. De här spetsklasserna är jätteviktiga. För det första läsåret har man ansökt om 18 klasser på grundskolenivå och 28 klasser på gymnasienivå i den här formen.

Kärnan i detta, fru talman, är att det finns en grupp elever i svensk skola som är väldigt begåvade. De är högpresterande och lär sig väldigt snabbt. De mår bra av en miljö där de får större utmaningar och kan lära sig ännu mer. Men, fru talman, detta utmanar jantelagen, och när det utmanar jantelagen utmanar det också socialdemokratin och vänstern i Sverige.

Fru talman! Socialdemokraterna har alltid haft svårt för människor som sticker ut och människor som tänker nytt. Grunduppfattningen från vänstersidan i svensk politik har varit att om en elev som är väldigt duktig tillåts gå snabbare fram äventyrar detta det stora elevkollektivets möjligheter att utvecklas i skolan. Jag måste säga att jag är helt emot hela den grunduppfattningen. Min grunduppfattning är att varje elev måste mötas av så höga förväntningar som möjligt i den svenska skolan. Liberalerna och den här regeringen ser alla ungdomar och är fast beslutna att stärka spetsklasserna i svensk skola.

Herr talman! Åsa Westlund säger att jag å regeringens eller majoritetens vägnar skulle slå ifrån mig ansvaret i den här frågan och hänvisa till att kommuner, skolor och huvudmän måste klara av att anlita seriösa aktörer. Ja, herr talman, det var ju för att Åsa Westlund i hela sin första replik använde det klassiska, och ganska banala, retoriska grepp som Socialdemokraterna använder sig av, nämligen att bara tala om den så kallade marknadsskolan.

Jag konstaterar att vi har privata säkerhetsföretag i Sverige. Det är en laglig bransch, och det finns aktörer i den branschen. Det finns aktörer som gör övningar, och det finns skolor som anlitar sådana företag. Jag skulle säga att det är väldigt långt draget att säga att det är skolministern eller Sveriges regering som är ansvarig för att en enskild skola någonstans i Sverige anlitar ett visst företag för en viss övning en viss onsdag en viss månad under läsåret. Det är så att säga ganska långt draget att lasta regeringen för att det anlitandet har skett.

Jag är övertygad om att Sverige har kapacitet att vända den här utvecklingen, herr talman. Jag är övertygad om att våra skolor, våra myndigheter – exempelvis länsstyrelserna – och våra kommuner har kapacitet att klara den här uppgiften. Vi behöver jobba gemensamt för ett gemensamt mål, och det är att stärka tryggheten i svensk skola.

(Applåder)

Herr talman! Jag har ingen annan uppfattning än Socialdemokraterna i detta. Det finns aktörer som saluför olika upplägg till skolor. Det är så att säga paket med utbildningar – eller övningar, uppfattar jag det som i det här fallet – som handlar om att skapa ett säkerhetstänk på skolorna. De är inte kvalitetssäkrade. Om aktörerna inte är seriösa är det klart att de inte ska anlitas. Jag kan inte se att det skulle finnas någon som helst politisk konflikt i detta.

Vad ska regeringen göra åt detta? Ja, i grunden är det ju skolor och kommuner som huvudmän – och är det fristående skolor är det de som är huvudmän – som anlitar de här aktörerna. Aktörerna marknadsför sig, och det är klart att man från kommunens eller huvudmannens sida måste kunna kvalitetssäkra att de aktörer en skola samarbetar med, om den nu gör det, är seriösa. Så tänker jag. Det är väl det som är viktigast.

Jag följde också detta, herr talman – jag läste något mediereportage om att man hade en övning på någon skola och inte hade informerat alla som arbetade i skolan om att övningen skulle pågå. Det fanns alltså personer – om det var städare eller vad det var – som befann sig i skolan när personer plötsligt kom in med tunga vapen och simulerade en attack. Det är självklart ett oerhört oseriöst agerande om det har skett på det sättet. Jag har ingen annan uppfattning än Åsa Westlund i detta.

Herr talman! Miljöpartiet har rätt i en sak, och det är att det är min uppfattning att Miljöpartiet har en slapp syn på dessa frågor. Det är mycket riktigt. Jag skulle nästan kunna dra det så långt som till att säga att Miljöpartiet har en jätteslapp syn på de här frågorna.

Det är väl alldeles uppenbart att om en elev har med sig ett skjutvapen till skolan och har det i en väska i sitt skåp måste skolan kunna öppna den väskan. Men det stämmer inte, som Miljöpartiet säger, att det måste vara matteläraren eller geografiläraren som ska öppna väskan. Det är klart att det inte behöver vara en lärare. Skolan kan tillkalla en väktare eller polis som gör det. Det kan vara annan personal i skolan – någon som inte har undervisning just då – som öppnar väskan. Det viktiga är att möjligheten att öppna den ska finnas.

Ibland undrar jag om Miljöpartiet så att säga cirkulerar i en egen omloppsbana runt planeten när det gäller de här frågorna. Ser inte Miljöpartiet den verklighet Sverige befinner sig i? Det var till och med i Camilla Hanséns egen valkrets som skoldådet begicks.

(CAMILLA HANSÉN (MP): Ja, precis.)

Jag är helt övertygad om att vi måste skaffa oss fler verktyg för att bekämpa den grova brottsligheten. Det är så att vi har skolplikt i Sverige, vilket innebär att vi har våra ungdomar på samma plats fem dagar i veckan, sju åtta timmar åt gången, tio månader om året. Det innebär att skolan är en nyckelplats för att kunna vända den här utvecklingen. Skolan är en rekryteringsplats för destruktiva krafter, men skolan är också en möjlighet att vända utvecklingen. Då måste skolan vara en trygg plats.

Herr talman! Vi kan tänka oss en elev på högstadiet eller gymnasiet som har ett skjutvapen, en kniv eller narkotika i sin väska. Så kommer eleven till skolan och låser in väskan i skåpet. Sedan kommer det fram för skolans ledning att eleven langar narkotika eller har vapen i skolan. I dag har den svenska skolan möjlighet att öppna elevens skåp, men man får inte öppna elevens väska med hänsyn till elevens personliga integritet. Detta kommer vi nu att ändra.

Ändringen innebär att skolan kommer att kunna öppna väskan. Man kommer att kunna tillkalla polis. Man kommer att kunna hantera exempelvis olagliga vapeninnehav eller olagliga narkotikainnehav.

Detta beskriver Miljöpartiet som att rota i elevers väskor. Jag tycker att det är en mycket slapp syn som Miljöpartiet visar upp gentemot det faktum att vi i dag har brottslighet på skolor, en gängkriminalitet och personer som riskerar att utsätta andra elever för hot mot deras säkerhet, hälsa och välmående och till och med i förlängningen mot deras liv.

Jag tycker att det är självklart, herr talman, att dessa verktyg ska finnas för att vi ska kunna stävja brottslighet på skolor i Sverige.

Herr talman! Det finns ett Sverige före och ett Sverige efter de fruktansvärda händelserna på Risbergska skolan i Örebro tidigare i år. Den värsta skolskjutningen i svensk historia är en nationell tragedi. De som miste sina liv gjorde det medan de strävade efter kunskap, utbildning och ett bättre liv. De bar på framtidstro.

Skolan ska vara en fristad. Den ska vara en plats där man i lugn och ro kan lära sig läsa för första gången, kämpa sig igenom nationella prov eller ta steget in i vuxenlivet genom en yrkesutbildning. Denna trygghet måste vi garantera för elever, för lärare och för hela samhället. Det lagförslag vi debatterar i dag syftar till detta.

Liberalerna är skolpartiet i svensk politik. I regeringsställning har vi drivit på för att skolan ska återvända till sina grundläggande uppgifter: riktiga läroböcker i varje klassrum, bemannade skolbibliotek och stärkt elevhälsa men också tydligare regler, bättre ordning och ett slut på vansinnet med att elever ska sitta på lektionstid och hålla på med Snapchat och att skrolla på Tiktok.

Vi har inlett ett arbete med att reglera lärarnas tid, minska den administrativa bördan och frigöra mer utrymme för undervisning. Vi driver också på för att införa ett nationellt maxtak för antalet elever per klass. Det handlar både om arbetsro för eleverna och om rimliga arbetsvillkor för lärarna.

Samtidigt, herr talman, har utvecklingen i Sverige gått i fel riktning när det gäller trygghet, säkerhet och brottslighet i skolan. Antalet anmälda brott i skolmiljö har ökat med 150 procent på tio år. Hot, våld och kränkningar blir allt vanligare i svensk skola. Lärare rapporterar om en försämrad arbetsmiljö. Elever rapporterar om växande otrygghet. Enligt Brottsförebyggande rådet har varannan elev i årskurs 9 antingen utsatts för eller själv begått brott i skolmiljö.

Vi kan inte blunda för detta. Vi kan inte nöja oss med symbolpolitik. Därför växlar regeringen nu upp arbetet för att stärka säkerheten i skolan. Förslaget vi behandlar i dag, Skolor mot brott, innehåller skarpa och konkreta åtgärder. Det innebär att ett nytt säkerhetskapitel införs i skollagen.

Det handlar om att alla skolor ska ha en beredskapsplan för att hantera allvarliga våldssituationer och hot om våld. Det handlar om att beredskapsarbetet ska bedrivas löpande och att obehöriga inte ska ges tillträde till skolområdet under pågående verksamhet. Det handlar också om att rektorer ska ges möjlighet att besluta om undersökningar av elevers väskor när det är befogat för att skydda tryggheten. Det handlar om att brott i skolmiljön som huvudregel ska polisanmälas även om den misstänkte är under 15 år.

Detta är långtgående reformer, herr talman, men de är också helt nödvändiga. Vi går längre än Skolsäkerhetsutredningen, och det är vi i Liberalerna stolta över. Vi breddar möjligheten att undersöka väskor till att gälla hela grundskolan och komvux – inte bara högstadiet och gymnasiet. Vi förtydligar att även hot om våld ska omfattas av skolornas beredskapsplaner, och vi slår fast att varje misstänkt brott ska tas på allvar – även när barn är inblandade.

Det handlar om att samhället ska kunna markera, förebygga och erbjuda stöd i tid.

På ingen annan arbetsplats skulle man acceptera de hot och kränkningar som förekommer i vissa svenska skolor. Att alla brott ska polisanmälas kan låta självklart, men det är långt ifrån verklighet i dag. Genom att anmäla brott ger man samhället möjlighet att agera tidigare, att sätta in insatser och att hjälpa unga bort från en destruktiv väg.

Det är huvudmannen, kommunal eller fristående, som har det yttersta ansvaret, och regeringen är tydlig: Alla skolor måste arbeta mycket mer systematiskt med säkerheten. Men vi ger också förutsättningar. 68 miljoner kronor avsätts detta år för att skolorna ska kunna leva upp till kraven på beredskap och polisanmälan.

Vi ska inte belasta lärarna ytterligare. Det är rektorer som ansvarar för beslut om väskundersökningar. De ska endast genomföras om de är befogade och proportionerliga. Undersökningar kan utföras av särskilt utsedd personal eller av väktare, inte av läraren som samtidigt ska hålla lektion.

Herr talman! Avslutningsvis: Trygghet och kunskap hänger samman. Den som är rädd lär sig inte. Den som ser brott normaliseras i skolmiljön riskerar att förlora tilliten till rättssamhället. Därför jobbar vi nu mycket hårt med en rad långsiktiga satsningar – fler speciallärare, mindre undervisningsgrupper, skolsociala team, akutskolor, stärkt elevhälsa, högre krav på lärarutbildningen och mycket annat. Vi ser helheten. Vi bekämpar både symtomen och orsakerna.

Den 4 februari i år blev en svart dag för Sverige. Men med dessa förändringar kan vi nu i alla fall lägga grunden till ett framtida ljusare kapitel – ett kapitel där skolan återigen kan bli en plats för framtidstro, för lärande och för trygghet.

Det finns, herr talman, ingen quickfix för skolans utmaningar, utan de kräver uthållighet, långsiktighet och en tydlig riktning. De kräver modet att återupprätta den svenska skolan som en kunskapsinstitution där läraren leder, eleven lär och samhället agerar förebyggande mot brott. Det är en skola som går tillbaka till grunderna.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Handelshögskolan och Chalmers är exempel på andra associationsformer. Menar möjligen Socialdemokraterna då att Chalmers är ett exempel på ett marknadsmisslyckande, att likställa med Thorengruppen när det handlar om friskolor eller någonting sådant? Detta övergår mitt förstånd.

Vi kommer aldrig att kunna stärka och utveckla forskning i Sverige med den medicin som Linus Sköld här ordinerar, som innebär att vi bara ska finansiera med skattepengar och att all högre utbildning ska bedrivas i myndighetsform. Jag uppfattar det som Socialdemokraternas politik.

Då är frågan: Vad vill Linus Sköld göra med Volvo? Hur ska vi utveckla Jas? Är det enbart över statsbudgeten med anslag i budgetpropositioner? Hur blir det med partikelacceleratorn ESS, vår forskningsinfrastruktur och den avancerade forskningen – som såklart är mycket kostnadsdrivande – för att få fram framtidens mediciner och för att lösa klimatutmaningarna?

Vi behöver ännu mer av privat kapital och ännu mer av skattefinansiering in i den högre utbildningen. Vi behöver injicera miljarder och åter miljarder i den här sektorn för att klara av de nya, stora landvinningarna. Då är Linus Skölds svar: Nej, det ska bara vara pengar över skattsedeln till den högre utbildningen, annars blir det marknadskrafterna som styr.

2,8 av de 3,6 procent av vår bnp som vi lägger på forskning och utveckling kommer just från de marknadskrafter som Linus Sköld står här och säger att det vore fruktansvärt att få in i högskolesektorn. Vi är oerhört beroende av näringslivet för detta. Ser inte Socialdemokraterna det?

Fru talman! Att lyssna på Socialdemokraterna i en debatt om universitet, högskolor och forskning är lite som att ha en klocka som går baklänges. Den går åt andra hållet på något sätt.

Låt mig inleda med detta, fru talman: Linus Sköld säger i sitt anförande att den högre utbildningen och forskningen finansieras av det offentliga. Är det så? Vi lägger i Sverige i grova drag 3,6 procent av vår bruttonationalprodukt på forskning och utveckling. Av det står det offentliga för 0,8 procentenheter, och det privata näringslivet står för 2,8 procentenheter.

Våra universitet och högskolor, fru talman, är myndigheter. Det är inte särskilt mycket som skiljer Uppsala universitet från Post- och telestyrelsen eller Trafikverket. Det innebär att det är regeringen som utser rektorer. Våra lärosäten är begränsade i vissa delar när det handlar om att kunna ingå i till exempel internationella forskningssamarbeten, kunna äga fastigheter och mycket annat, vilket man kan på många andra håll i världen. Det här har inte gått obemärkt förbi, utan det har även uppmärksammats internationellt att Sverige skiljer ut sig när det gäller detta.

Regeringen vill göra en översyn av hur pass ändamålsenlig associationsformen är. Det försöker nu Socialdemokraterna blockera med hänvisning till att man är rädd för ”ökad påverkan av marknadskrafter i högskolesektorn”. Men en stor majoritet av forskningen i Sverige i dag finansieras av dessa marknadskrafter. Det är tack vare Volvo, Wallenberg, Ax:son Johnson och en rad andra så kallade filantroper, som Linus Sköld kallar dem, som vi har så pass stora satsningar på forskning som Sverige har i dag.

Fru talman! Vi tidigarelägger nu – eller vi har i alla fall för avsikt att tidigarelägga; vi får se hur pass snabbt vi kan göra det – de här karriärsatsningarna för att kunna möta en ökad efterfrågan från amerikanska studenter och forskare som vill komma hit. Jag tycker att detta är mycket viktigt.

Det ska också sägas, fru talman, att vi i Sverige har en tradition av att välkomna akademiker från olika håll i världen som har svårt att forska fritt i de länder där de verkar. Det kan vara ett land som Turkiet, där man inte har en fri akademi på samma sätt som här.

Sverige har också många utländska studenter som kommit hit tack vare vår akademiska frihet – och inte bara det, fru talman, utan även tack vare andra värden som jag tycker är värda att nämna i sammanhanget. Vi har ett välfärdssamhälle. Vi har ett förhållandevis jämställt samhälle. Vi har ett sekulärt samhälle. Vi har, i alla fall jämfört med många andra länder, en rätt hög grad av jämlikhet och så vidare. Vi har en bra föräldraförsäkring och så vidare. Det är också saker som man kan värdera och som får en att komma till Sverige för att forska.

Sedan studsade jag till lite, fru talman, inför det Camilla Hansén sa angående utvecklingsforskningen. Det ligger inte på det här utskottets beredningsområde, ska sägas till att börja med, utan på utrikesutskottets. Men det är ju så att det har skett stora förändringar inom svenskt bistånd, och det är framför allt för att frigöra resurser för att öka stödet till Ukraina. Jag menar att om man då skiljer ut ett enskilt område i biståndet och säger att det här får ni inte dra ned på, då får man vara ärlig och säga vilken av de ukrainska städerna som ska få mindre ammunition och mindre luftförsvar. Är det Odessa, Kramatorsk, Cherson eller Charkiv? Det är ju det som det handlar om – att kunna öka stödet till Ukraina. Då får vi göra vissa prioriteringar.

Fru talman! Miljöpartiet drev igenom en ny utlänningslag tillsammans med Socialdemokraterna för drygt fyra år sedan. Den ledde till dramatiskt försämrade möjligheter för utländska studenter som till exempel disputerat i Sverige att stanna kvar i landet. Det rättar vi till nu. Vi har haft en utredning för detta.

Den här regeringen är mycket angelägen om att vi ska ha migrationslagstiftning som innebär att vi inte stöter bort utländska studenter och forskare från Sverige. Vi rättade till de misstag som Miljöpartiet drev igenom, för att nämna ett exempel.

När det gäller universitetsstyrelserna, fru talman, hade det att göra med säkerhetsaspekter. Vi lever nu i en geopolitisk situation med Ryssland, Iran, Kina och en rad andra länder som är betydligt mer hårdhänta än vad Sverige är, för att uttrycka det milt. Man utmanar våra lärosäten på olika sätt genom spionage och genom att man försöker komma åt innovationer och mycket annat, och vi behöver verkligen steppa upp och stärka säkerheten på de svenska lärosätena. Det var för att få in mer av den kompetensen som detta gjordes.

Det har aldrig använts förut, säger Miljöpartiet. Jo, om jag inte minns fel gjorde faktiskt Socialdemokraterna samma sak för ett antal år sedan. Men vi erbjuder tillit. Vi ska vara väldigt stolta över hur väl Sverige presterar och har presterat. Vi kan höja oss ytterligare – så är det – och det gör vi genom den här propositionen. Men jag tycker inte att man ska uttrycka sig på ett sådant sätt att man relativiserar eller likställer den svenska högre utbildningen med situationen under Donald Trump i USA. Det tycker jag är fel.

Fru talman! Det här replikskiftet blir mycket märkligt. Det som Anders Ådahl säger stämmer ju inte. Genom propositionen görs de största satsningarna någonsin på svensk forskning, även på basanslagen. De kommer att öka jämfört med dagens nivåer. År 2028 kommer de att ligga en och en halv miljard över dagens nivåer – ännu mer, tror jag.

Vi satsar brett över hela fältet, men från regeringens sida är vi också tydliga med att det som i slutändan gör Sverige relevant i ett internationellt forskningssammanhang är excellens och kvalitet. Det betyder att vi måste vässa oss där vi också är starka.

Sedan pekar vi ut ett antal områden, fru talman, vilket jag uppfattar att Centerpartiet tycker är helt fel. Regeringen gör bedömningen att teknikområdet, till exempel STEM-ämnena, klimatforskning och en del andra områden är väldigt viktiga. De är viktiga för svenskt näringsliv. De är viktiga för innovation och utveckling. De är viktiga för individens framtida frihet och för att vi ska klara de utmaningar som vår planet står inför.

Det är klart att vi måste kunna identifiera områden. Sedan går vi inte in och detaljstyr specifika tekniker och annat. Tvärtom allokeras resurser för det vi kallar banbrytande forskning, som innebär att man kan hitta nya tekniker, nya metoder och så vidare. Det är något som kommer att tjäna Sverige väl på både kort och lång sikt.

Basanslagen stärks. Excellenssidan i den högre utbildningen stärks. Vi pekar ut ett antal områden som är centrala för att Sverige även långsiktigt ska kunna vara en industrination, en välfärdsnation och en klimatneutral nation i framtiden.