Fredrik Malm

Fru talman! Jag kan börja med att svara på den sista frågan. Orsaken är att Sverigedemokraterna har anslutit sig till Socialdemokraternas uppfattning. Socialdemokraterna råkar ju vara det parti som Centerpartiet vill ska leda Sverige, och deras uppfattning är raka motsatsen till Centerpartiets uppfattning, min uppfattning, Moderaternas uppfattning och Kristdemokraternas uppfattning.

Vi är överens, Anders Ådahl och jag, om att det är fullt rimligt att göra en översyn av associationsformerna i den högre utbildningen. Det blir lite märkligt att vi två, som står bakom samma reservation, ska ha ett replikskifte med varandra när vi tycker precis samma sak. Det hade väl varit bättre att ta replik efter Linus Skölds anförande än efter mitt.

Fru talman! Den akademiska friheten angrips från olika håll i dag. Det finns aktivister som försöker påverka forskare. Det finns en risk att man blir utstött ur sitt skrå. Det finns en rad olika utmaningar för den akademiska friheten. Det finns även säkerhetspolitiska och geopolitiska aspekter som påverkar.

Vi har nu tillsatt en utredning för att stärka den akademiska friheten ytterligare. Jag skulle gärna se att inte bara forskningens frihet utan också den akademiska friheten skrivs in i grundlagen. Den regleras i dag i annan lagstiftning.

När det gäller USA, fru talman, måste vi noga följa utvecklingen på andra sidan Atlanten, för den är mycket oroväckande. Det som sker i USA brukar ju några år senare komma till Europa på olika sätt. Jag bävar inför en debatt lik den man har i USA. Det vore mycket allvarligt. Det brådskar att skydda den akademiska friheten tydligare i Sverige.

Fru talman! Jo, av det enkla skälet att vi inte gör det, Linus Sköld. Det finns en rad olika mål i svensk högskolepolitik sedan tre, fyra eller säkert fem årtionden tillbaka. Det handlar om nyutnämningar av professorer, om strävan efter jämn könsfördelning och om en rad olika åtgärder som kontinuerligt görs för likabehandling och för att möjliggöra för exempelvis småbarnsföräldrar att kunna studera med mera.

Det ser olika ut i akademin. Flickor presterar generellt bättre än pojkar i skolan. På professorsnivå är det fortfarande manlig dominans, men på grundnivå presterar kvinnor ofta mycket bättre.

Målen finns i lagstiftning och regleringsbrev, och det avsätts även särskilda resurser till Vetenskapsrådet och andra för att detta ska fortsätta att implementeras. Det är mycket tydligt i styrdokumenten för lärosätena.

Jag noterar dock att Socialdemokraterna väljer att blunda för detta och tror att Liberalerna inte vill ha jämställdhet. Mitt parti har stått för jämställdhet i över hundra år, och vi drev tillsammans med Socialdemokraterna igenom kvinnlig rösträtt i Sverige. Vi fortsätter också att engagera oss mycket djupt för att Sverige ska ha en mer jämställd akademi.

Fru talman! Frågan om politisk styrning och akademisk frihet är intressant. I Sverige har vi en ordning som avviker mycket från andra länders, nämligen det faktum att i stort sett alla Sveriges universitet är myndigheter. Vi kan fundera på vad som skulle ha hänt om Harvard hade varit en myndighet nu när Donald Trump drar undan anslagen. Han hade kunnat stänga Harvard på en dag. En framtida svensk regering som har en annan uppfattning än ett lärosäte skulle kunna agera på samma sätt.

Socialdemokraterna har tillsammans med Sverigedemokraterna ett tillkännagivande där man hänvisar till att lärosäten som inte är myndigheter skulle styras av marknadskrafter. Jag vet inte om Socialdemokraterna menar att Columbia University i New York styrs av marknadskrafter och att det är någon sorts riskkapitalistisk bastion i USA. Jag anser inte det. Jag ser enormt seriösa ledare för universiteten i USA.

Fru talman! Som socialdemokrat ska man nog inte tala om politisk styrning om man är av uppfattningen att staten ska ha den politiska kontrollen och att det är av Gud givet att regeringen till exempel ska utse alla rektorer vid våra lärosäten.

Jämställdhet genomsyrar regleringsbrev, högskolelag och en rad olika dokument. Det är självklart att vi ska sträva efter jämställdhet inom högre utbildning. Det finns många mätbara mål och annat. Allt detta väljer Linus Sköld att blunda för, men så är det. Svensk högskole- och universitetsutbildning ska verkligen sträva efter ökad jämställdhet. Det är mycket viktigt.

Herr ålderspresident! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 92 under punkt 49. Det är en reservation som är gemensam för Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet och som handlar om associationsformer.

I dag debatterar vi regeringens forsknings- och innovationsproposition för perioden 2025–2028. Detta är en ambitiös och nödvändig framtidssatsning i en tid då kunskap, teknik och innovation avgör nationers frihet, trygghet och välstånd.

Låt mig börja i det stora. Denna forskningsproposition innebär de största tillskotten till forskningen någonsin i Sverige. Justerat för inflation – alltså i fasta priser – är det den näst största, endast slagen av propositionen 2008. Också den togs fram av en liberal utbildningsminister, Lars Leijonborg. Det här är ingen slump, herr ålderspresident. Med Liberalerna får man alltid de största satsningarna på kunskap och forskning. Det beror inte bara på att vi tror på vetenskap. Vi vet också att Sverige, som ett litet, öppet och exportberoende land, inte har någon annan väg till framtiden än att vara ett av världens mest kunniga länder.

Propositionen rymmer också ett viktigt och avgörande erkännande: Sverige håller på att tappa fart i den globala kunskapskonkurrensen. USA och Kina investerar i en omfattning som förändrar spelplanen. Vi måste svara, inte med symbolpolitik utan med riktiga, långsiktiga resurser som går till den absolut bästa forskningen.

Det är just vad denna proposition gör. För några år sedan talades det knappt om kvantdatorer eller artificiell intelligens. Nu är det vedertagna områden. Till skillnad från den förra regeringen satsar vi mer pengar på fri forskning. Det innebär att forskare i större utsträckning kan välja områden att utforska. Detta sker genom satsningar på 1,4 miljarder kronor via Vetenskapsrådet för att bygga ut excellenscenter och etablera excellenskluster och ett nytt program för banbrytande teknik. Detta ska ge förutsättningar för nya forskningsgenombrott.

Sverige ska leda klimatomställningen med teknikutveckling. Vi tar höjd för det okända och skapar förutsättningar för nya forskningsgenombrott. Särskilt satsar vi på forskning om metaller, mineral och batterier.

Ett exempel är karriärstöden för unga forskare. Vi stärker forskarrekryteringen med nästan en halv miljard per år 2028. Det handlar om att ge fler av våra mest lovande unga forskare möjlighet att bygga sin karriär här i Sverige. När amerikanska medier intervjuar svenska forskare om varför de lämnar landet handlar det om just detta: brist på långsiktiga karriärvägar, brist på trygghet och brist på erkännande. Nu tar vi ett steg för att förbättra det här.

I detta nu, herr ålderspresident, pågår något mycket allvarligt på andra sidan Atlanten. Den amerikanska forskarvärlden, som länge varit en ledstjärna för många svenska akademiker, befinner sig i kris. Under trycket av politisk klåfingrighet och avbrutna anslag söker nu många av världens främsta forskartalanger nya hem. Det som nyss var en dröm – en karriär vid ett amerikanskt toppuniversitet – har för många blivit ett varningstecken. Svenska universitet vittnar nu om att amerikanska forskare själva sprider svenska jobbannonser. Forskare ställer in resor, projekt stoppas och studenter tvekar inför utbyten.

Här står vi med öppna dörrar, långsiktiga medel, karriärstöd, akademisk frihet och ett samhälle där forskningen skyddas och inte förtrycks. Vi tittar redan nu på att tidigarelägga karriärstöden, inte som en nödlösning utan som ett strukturellt svar på det nya läget. Vi har redan färdigutredda förslag för att förenkla migrationen för forskare. Vi erbjuder trygghet, tillit och inte minst frihet.

Vi stärker också den akademiska friheten. Det finns i dag forskare som utsätts för hot, inte från statsmakten utan från studenter, kollegor eller digitala mobbar. Det är inte acceptabelt. Forskningen måste vara fri även när den är obekväm. Därför har regeringen tillsatt en särskild utredning om akademisk frihet. Vi har redan förstärkt det rättsliga skyddet för forskare. Rätten att tänka fritt, tala fritt och forska fritt är en liberal princip.

Här har dessvärre Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna enats i sin vilja att styra landets högre lärosäten från politiskt håll, herr ålderspresident, och aviserat sitt motstånd mot vår utredning om akademisk frihet. Låt mig vara tydlig: Liberalerna kommer alltid att värna universitetens oberoende och akademiska frihet.

Vi gör också strukturella reformer. Vi föreslår en ändring i högskolelagen för att underlätta så kallade förenade anställningar, alltså tjänster där forskare också arbetar inom industrin, inom vården eller någon annanstans i samhället. Det stärker mobilitet, innovation och tillämpning.

Vi skapar bättre villkor för att locka internationell spetskompetens till Sverige. I budgetpropositionen för detta år finns särskilda medel för talangrekrytering, och genom Tillväxtverkets initiativ Work in Sweden hjälper vi internationella forskare att etablera sig i landet. Den här regeringen ligger steget före.

Vi investerar också tungt i forskningsinfrastruktur. Sci Life Lab, Max IV och ESS är några av världens mest avancerade forskningsanläggningar. De möjliggör forskning i världsklass. Vi stärker dessa, liksom den digitala infrastrukturen för superdatorer, kvantteknik och AI. Här ska Sverige ligga i den absoluta forskningsfronten.

Fru talman! Vi ska också bedriva forskning som hjälper oss att möta stora samhällsutmaningar, såsom läskrisen i svensk skola och den eskalerande gängbrottsligheten. Vi satsar därför på forskning för att förstå vilka metoder som funkar bäst för att få fler elever att klara skolan och för att bryta nyrekryteringen till gängen.

Fru talman! Life science står för nära 10 procent av Sveriges export och är en av våra absolut viktigaste basnäringar. Vi satsar därför 600 miljoner på medicin och hälsa.

Sveriges position som en ledande rymdnation i Europa ska stärkas. Vi satsar också på polarforskning, som bedriver viktiga studier av havsisen och klimatförändringarna i norr.

Vi avvisar förslag om att starta nya universitet. Det handlar inte om att vi är emot universitet utan om kvalitet. Det handlar om att bygga starka, excellenta miljöer, inte om att skapa nya lärosäten för att tillfredsställa lokalpolitiska intressen. Högre utbildning ska inte reduceras till enkel regionalpolitik.

Fru talman! Vi har ett mål. Sverige ska vara bland världens främsta forsknings- och innovationsländer. Sverige ska ligga i topp globalt när det gäller FoU-investeringar som andel av bnp. I dag ligger Sverige på 3,6 procent. Det imponerar på europeiska kollegor, men vi ska bygga vidare på detta.

Socialdemokraterna talar ofta om att de vill satsa på kunskap, men det är med Liberalerna i regeringen som satsningarna verkligen blir av. De största forskningssatsningarna är dem vi skapar, och det är för att vi inte bara säger att vi värderar kunskap högst utan också visar det.

Fru talman! Med denna Sveriges största forskningsproposition någonsin rustar vi vårt land för framtiden. Sverige ska inte bara dela ut Nobelpris; vi ska ta emot dem också.

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten talade om att vissa läromedel skulle vara fina medan andra skulle vara fula. Det är ju mycket möjligt, om man tittar på framsidan på läromedlen, men det är ju inte detta som det handlar om. Det handlar om att det finns evidensbaserade metoder som är bättre än andra metoder, exempelvis för att lära ut. Det finns metoder för att lära barn läsa, skriva och räkna som är bättre än andra metoder. Camilla Hansén vill inte se det utan säger: Låt lärarna bestämma allting själva – det är upp till professionen! Det är dock inte riktigt så jag ser det. Om det finns evidensbaserade metoder som är bättre än andra metoder ska de metoderna användas i undervisningen i högre grad.

Camilla Hansén sa att en roman kan vara dålig. Det är klart att den kan, och den är minst lika dålig om man lyssnar på den på grund av att man inte har lärt sig läsa och på grund av att läraren säger att man, inom ramen för extra anpassningar, får ha lyssneläsning i stället. Då är romanen lika dålig. Problemet är att man ännu mindre lär sig att läsa genom att lyssna på en dålig roman i stället för att läsa den. Jag tror att det kan vara nyttigt att läsa även dåliga böcker, om jag ska vara uppriktig. Man upptäcker det ofta efter en stund, och då är det bra att inte sluta läsa alldeles för tidigt. Man måste också orka kötta sig igenom böcker. Det kan ju vara så att romanen plötsligt blir väldigt bra i det fjärde eller femte kapitlet. Det kan ju vara så att det vänder och att man börjar förstå intrigen på ett bättre sätt.

Vi har ett problem, fru talman, men Miljöpartiet vill inte riktigt se det här problemet. Miljöpartiet säger helt enkelt att frågan om skärmar i skolan inte ens ligger inom utbildningsutskottets beredningsområde. Vilket utskott ska ansvara för det då? Är det inte ett problem för Miljöpartiet om vi har ett problem i skolan med att elever sitter på Snapchat eller Tiktok, sitter och skrollar allmänt eller spelar Candy Crush på lektionstid? Slappheten inför den här problematiken övergår nästan mitt förstånd, fru talman.

(Applåder)

Fru talman! Det har dröjt några veckor. Camilla Hansén nämnde ett slutdatum, ungefär vid valborg, och nu är vi en bit in i maj. Under väntans gång kan väl Camilla Hansén roa sig med att titta på Världshälsoorganisationens allmänna råd rörande skärmanvändning för barn. Hon kan också titta på vad de världsledande forskarna på Karolinska institutet har att säga om skärmtid för barn. Det kanske skulle kunna vara en nyttig tankeövning för Miljöpartiet, som verkar segla upp som den stora fanbäraren för att vi ska gå från pärm till skärm – alltså i motsatt riktning, fru talman.

Sanningen är ju den att vi talar om lite olika saker här. Den första delen handlar om att digitalisera strukturer och om kommunala förvaltningar, statistik och så vidare. Det är ju en sak. Det var bland annat detta som AI-kommissionen tittade på för offentlig sektor. Vi är väl alla överens om att det är bra om vi på olika sätt, genom digitalisering, artificiell intelligens och mycket annat, kan göra processer i förvaltning och styrning mer effektiva.

Den andra delen är egentligen uppdelad i två. Det rör frågan om digitala devices och annat i undervisningssituationen. Min uppfattning är inte konstigare än så här: Om man har en Powerpointpresentation eller på något sätt har ett digitaliserat hjälpmedel inom ramen för undervisningen för elever på högstadiet eller gymnasiet är det inget konstigt alls. Det vi behöver komma åt är överdriven användning av digitala läromedel i unga år, för detta får mycket stora negativa konsekvenser.

Fru talman! Jag instämmer i mycket av det Linus Sköld säger om fritidshemmens utjämnande effekt, kompensatoriska effekt eller hur man nu väljer att benämna den. Det var också precis det jag beskrev i mitt första svar i detta replikskifte.

Sedan är det ju så, utifrån det Linus Sköld själv radar upp, fru talman, att det även i exempelvis förskolan är annorlunda för till exempel barn till föräldralediga jämfört med andra barn. Men utgångspunkten bör ju vara att rätten till fritidsverksamhet ska utvidgas. Det tycker jag är ett ingångsvärde som är rimligt.

Sedan är det ju någon som ska betala för detta i slutändan. Så är det, och vi vill inte heller ha alltför stora grupper på fritidshemmen.

Det är ju i slutändan huvudmännen som bestämmer detta. Jag noterade att det finns olika förslag i betänkandet om att reglera detta, men från regeringsunderlagets sida tycker vi att den nuvarande ordningen är rimlig.

Fru talman! Jag förstår att Socialdemokraterna gärna vill måla upp detta som en mycket stor konflikt, men det skulle jag inte säga att det är. Det finns en mycket bred samsyn om vikten av fritidshem. Jag gick själv på fritis; det var fantastiska år under min skolgång. Jag hoppas att Linus Sköld också gjorde det. Framför allt fick man spela väldigt mycket couronne, Den försvunna diamanten och sådana saker. Jag tycker att det fanns ett väldigt stort värde i alla de år då jag gick på fritis.

Jag tror inte att det finns någon större konflikt i detta. Vi får väl se när utredningen kommer, men målsättningen ska såklart vara att fritidshemmen ska stärkas.

Fru talman! Tack så mycket för frågan, Linus Sköld!

Det är mycket riktigt så att detta nu bereds. Det har gjorts en utredning där man föreslår en utvidgad rätt till fritis, vilket jag tycker är i grunden bra. Fritidshemmen spelar en jätteviktig roll och kompletterar på olika sätt den ordinarie undervisningen i skolan, som är läroplansstyrd. Det är också en annan miljö – man behöver inte sitta still och lyssna, utan man kan få hjälp med läxor, göra olika aktiviteter och knyta sociala kontakter. Man spelar spel och så vidare.

Jag tror dessutom, fru talman, att de som arbetar på fritis i många fall faktiskt kan vara bättre än en del ämneslärare på att hantera en del elever som är lite stökigare och så vidare. De kan också bidra med stöd i den sociala utvecklingen på ett sätt som en lärare, som är mer fokuserad på att schemalägga och driva lektionerna, inte alltid kan göra. Fritidshemmen spelar alltså en jätteviktig roll.

För att sätta det här lite grann i perspektiv, fru talman, tycker jag väl också att vi ska ha med oss att vi i Sverige har en väldigt väl utbyggd skolbarnsomsorg i Sverige jämfört med många andra länder, som knappt erbjuder någonting av detta över huvud taget – eller erbjuder det i form av verksamheter som helt måste finansieras av barnens egna föräldrar. Vi har alltså redan en väldigt utbyggd fritidsverksamhet. Sedan hoppas jag självklart att vi kan ta fler steg. Vi får se exakt när det kommer till riksdagen, men jag hoppas att det ska komma hit snart.

Fru talman! Nu behandlar vi ett betänkande från utbildningsutskottet om en rad olika frågor gällande svensk skola. Det är allt från värdegrund till trygghetsfrågor, betyg, läromedel och undervisning i modersmål. Det är en rad olika frågor.

Jag vill inledningsvis säga att vi står mitt i ett väldigt allvarligt läge för svensk skola. Resultaten från de senaste Pisaundersökningarna visar en tydligt nedåtgående trend i kunskapsresultaten. Var fjärde elev som lämnar grundskolan – alltså årskurs 9 i Sverige – saknar tillräckliga färdigheter i att läsa och räkna. För ett land som Sverige, som har väldigt höga ambitioner och vill vara en kunskapsnation, är detta ett jätteproblem. Det är en av de absolut största utmaningar vårt land står inför.

Liberalerna är skolpartiet i svensk politik, fru talman. I regeringsställning har vi sett till att skolan nu tar steg tillbaka till grunderna: riktiga läroböcker i varje klassrum, bemannade skolbibliotek och stärkt elevhälsa men också tydligare regler, bättre ordning och reda samt ett slut på skärmvansinnet. Vi har inlett ett arbete för att reglera lärarnas tid, minska deras administrativa börda och ge mer fokus på undervisning. Vi driver också på för att införa ett nationellt tak gällande antal elever i varje klass. Det handlar både om arbetsro för eleverna och om en rimligare arbetssituation för lärarna.

Svensk skola har länge brottats med ett alltför splittrat huvudmannaskap. Därför är Liberalernas bestämda övertygelse att staten på sikt åter måste ta huvudansvaret. Det hade gärna fått ske i går, men när jag säger på sikt beror det på att vi har några fler vi behöver övertyga om detta här inne.

Det här är avgörande, fru talman, för att garantera likvärdighet, bryta dagens oacceptabla skillnader mellan kommunerna och säkerställa att alla elever får tillgång till en undervisning av hög kvalitet, oavsett var i landet de bor.

En av de viktigaste reformer vi drivit igenom handlar om läroböcker. Förra sommaren skrev vi in i skollagen att elever ska ha tillgång till riktiga läromedel – självklart utan kostnad för eleven. Läromedel ska definieras tydligt i lagen. Detta gör att kommuner inte längre kan tolka lagen godtyckligt eller låta Ipadar och skrynkliga stenciler ta de riktiga läromedlens plats.

Vi genomför också en konkret lärobokssatsning på 755 miljoner kronor till riktiga, fysiska böcker. Det innebär över 1,3 miljoner nya läroböcker i svenska klassrum. Detta höjer kvaliteten på undervisningen, det minskar lärarnas arbetsbörda och det förbättrar föräldrars möjligheter att stötta sina barn och hjälpa dem med läxorna.

Vi måste samtidigt minska skärmtiden. Vi vill ha en skola där fokus är på koncentration, närvaro och fördjupat tänkande. Vi vill gå från skärm till pärm, för elevernas psykiska hälsa, koncentrationsförmåga och studieresultat kräver detta. Det är också mycket tydligt i forskningen nu att det särskilt under de yngsta åren – förskoleåren och lågstadieåldern – är väldigt viktigt att man har mindre skärmtid för att på så sätt förbättra möjligheten att lära sig läsa, skriva och räkna på mer analoga sätt. Det är också bättre för den psykiska hälsan.

Det finns ingen quickfix, fru talman, för att åtgärda skolans problem. Det kräver uthållighet, långsiktighet och en tydlig kurs. Det kräver modet att återupprätta skolan som en kunskapsinstitution där lärare leder, där elever lär sig och där samhället står bakom båda. Vi kommer att fortsätta driva detta arbete för en skola i absolut världsklass.

Fru talman! Låt mig avslutningsvis säga att det i detta betänkande finns ett antal motioner kring frågor som rör rasism, antisemitism, hedersförtryck och så vidare. Vi har i regeringsställning gett Skolverket, Skolinspektionen och Forum för levande historia nya och förstärkta uppdrag kring detta.

Låt mig beröra detta ytterligare lite, fru talman. Svensk skolas styrdokument är mycket tydliga när det gäller vår demokratiska värdegrund. Det är såklart helt orimligt att det finns en så pass utbredd rasism och intolerans i det svenska samhället.

Vi har efter den 7 oktober 2023, med Hamas pogromer och terrorattacker mot Israel och Israels svar på detta, sett hur vi i många skolor i Sverige fått en mycket polariserad och obehaglig situation. Lärare uppger – och det gjorde de även tidigare – att de inte vågar eller kan diskutera med eleverna kring frågor som rör till exempel Förintelsen. Vi har haft konkreta exempel, bland annat på en skola i Malmö, där en lärare jagades ut i korridoren av elever som skrek djupt antisemitiska saker. Vi har exempel på judiska barn som inte öppet vågar visa sin judiskhet.

Det här är helt oacceptabelt. Vi har en skyldighet i den här församlingen och hos de kommuner och fristående aktörer som är huvudmän för skolor att upprätthålla demokratiska normer, tolerans och en respekt för alla människors lika värde. Det är helt avgörande, fru talman.

Vi måste också tänka på att våra barn och ungdomar har skolplikt. Det innebär att vi har en skyldighet att se till att skolan är en trygg plats. Det betyder att barn och ungdomar under nio till tolv år i stort sett befinner sig på samma plats fem dagar i veckan, tio månader om året under sju åtta timmar om dagen. Det är en så pass stor andel av unga människors tid att det är helt oacceptabelt att det finns skolor som inte polisanmäler till exempel de rasistiska hatbrott eller den intolerans som förekommer.

Samma sak gäller egentligen hedersproblematiken, alltså det man kallar för våld och förtryck i hederns namn. Detta följer ju av en social ordning – en reaktionär, djupt konservativ ordning – som innebär att flickor ska vara underställda pojkar och att de inte har frihet och autonomi i sin egen vardag. Det är en kontrollmani som visas upp, som i dag drabbar tiotusentals unga i Sverige – både flickor och pojkar. Det drabbar ofta pojkar också, för de tvingas av andra i sin närhet att kontrollera sina systrar, kusiner eller vilka det kan vara, så att de går hem direkt efter skolan. De kontrollerar också flickornas umgänge och så vidare.

Fru talman! Om vi går tillbaka 100–150 år styrdes också Sverige – egentligen hela världen – av den här typen av sociala reaktionära mönster. Kvinnor fick inte ens rösta i Sverige för drygt 100 år sedan, till exempel. Vi hade hemgifter och en rad olika sociala kontrollmekanismer för att skydda familjens heder och familjens ära.

Det vi sedan såg i Sverige var en demokratisering – en massa reformer och ett idogt arbete med värderingar. Vi fick en utveckling, en modernitet och så vidare som gjorde att vi under de åren lämpade mycket av det här över bord. Nu har vi en situation där det här delvis är sedvänjor som genom en demografisk förändring kommer in från samhällen som inte har gjort den resa som Sverige har gjort – som inte har haft demokrati, som har haft en totalitär stat eller som har levt under krig och konflikter. Man har fortfarande haft starka klanstrukturer som har upprätthållit denna djupt reaktionära sociala ordning.

Vad Sverige har visat är dock att det här går att förändra. Ingen kultur är statisk, fru talman, utan vi har alla möjligheter i världen att genom ett mödosamt och idogt arbete se till att fasa ut de fenomen som finns i vårt land och som är djupt destruktiva och innebär att unga flickor och pojkar berövas sin frihet och självständighet under sina unga år. Sverige är ett bra exempel på att det går.

Vad det handlar om är tydlighet i lagstiftningen och samverkan mellan skola och socialtjänst. Det handlar om att kunna ha en mer ingripande lagstiftning, och vi går nu fram med exempelvis det som kallas mellantvång i socialtjänstlagstiftningen. Det handlar om att ingripa på gator och torg om man ser saker och ting och om att vi får tydliga rättsfall.

Till syvende och sist, fru talman, är det här dock en fråga om att varje enskild person i Sverige, runt sina köksbord, ska komma till slutsatsen att alla personer i Sverige – även en 14-årig tjej – ska kunna gå på bio med sina kompisar utan att familjen ingriper. Man ska få dejta vem man vill och så vidare. Man ska få ha en social autonomi och sin egen bubbla av integritet där ingen annan kliver in och ska granska precis allt man gör.

Skolan är helt avgörande för de här processerna, fru talman. Om vi vill bryta den problematik vi ser med hedersrelaterat våld och förtryck och om vill vi fostra den unga generationen till att bli mer tolerant och respektera alla människor som de är oavsett vilken sexuell läggning de har, vilken hudfärg de har, vilken religion de har och så vidare – ja, då är skolan helt avgörande.

Det är skolan som är institutionen för kunskap i Sverige, men det är också skolan som är den viktigaste institutionen för att förankra värderingar i Sverige. Det är värderingarna som gör att det här landet står starkt, och det är värderingarna som gör att medeltida eller uråldriga sedvänjor och strukturer – intolerans och så vidare – kan fasas ut ur Sverige en gång för alla.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Det handlar om hur många röster det finns i kammaren, säger Åsa Westlund. Ja, så är det ju.

Våren 2022 hade januariavtalet fallit och Socialdemokraterna styrde med stöd av en avhoppad vänsterpartist som hade blivit oberoende eller vilde i riksdagen.

Men i denna kammare sitter det ju 349 personer, och alla vill i olika grad göra det mer restriktivt när det gäller köer som urval till skolan. Då hade ju Socialdemokraterna kunnat söka en uppgörelse med dem. Man hade till exempel kunnat lyfta telefonen och ringa till Niels Paarup-Petersen, till mig eller till någon annan och sagt: Kan vi komma överens här? Vi vill gärna förbjuda det helt och hållet, men vi ser att vi inte har majoritet för det. Men vi kanske kan komma halvvägs, några steg framåt?

Socialdemokraterna hade inte ens behövt ringa Sverigedemokraterna om de inte ville det. Det hade räckt att ringa några andra här för att säkra en majoritet och skriva ihop ett förslag. Men, herr ålderspresident, detta ville inte Socialdemokraterna av det skälet att de uppenbart ville att dessa lagförslag skulle falla, så att de skulle kunna använda dem som en mobilisering i valrörelsen.

Det var mycket kraftfull kritik under debatterna i kammaren mot detta förfarande, alltså att man eldar igång tiotals eller kanske hundratals tjänstemän i Regeringskansliet för att ta fram lagstiftningsprodukter som man inte ens vill ska gå igenom. Det är detta, herr ålderspresident, som vi har kritiserat vad gäller hantverket. Man har inte haft en uppriktig och ärlig vilja att faktiskt genomföra förändringarna.

Åtta år hade Socialdemokraterna på sig, och man åstadkom ingenting för att reglera friskolesystemet, skolvalet, köerna, skolplikten från 18 år eller någonting annat. Det är en jättebesvikelse, måste jag säga.

Herr ålderspresident! När man lyssnar på Socialdemokraterna i riksdagen kan man ibland tro att de aldrig har suttit vid makten. Socialdemokraterna har suttit i opposition i alla år och har inget eget ansvar för någonting.

Men så är det ju inte, herr ålderspresident. Åsa Westlunds parti styrde Sverige i åtta år fram till år 2022. Under de åtta åren gjorde friskolekoncernerna i Sverige mycket positiva bokslut. De expanderade väldigt kraftfullt, och det skedde väldigt mycket. Det kom en mycket kraftig retorik från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och en del andra i skoldebatten. Men det blev verkligen ingenting gjort.

Köerna ville Socialdemokraterna förbjuda. Ja, alla partier här i riksdagen ville i olika grad minska köernas inverkan på urvalet till skolan. Vi i Liberalerna ville att intresseanmälan för att börja årskurs 1 i en skola skulle kunna göras tidigast ett år före skolstart. Centerpartiet tror jag hade från tre års ålder, men bara på hälften av elevplatserna, om jag inte minns fel. Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna var tydliga med att det var ett orimligt system att man kunde skriva in barn i kö till en skola nästan redan vid födseln. De tre rödgröna ville förbjuda detta helt.

Trots detta lägger Socialdemokraterna fram en proposition som faller i riksdagen. Det övergår nästan mitt förstånd, herr ålderspresident, hur man kan lyckas med konststycket att inte begränsa köerna när samtliga partier i riksdagen är för att begränsa dem. Det är en fråga om hantverk. Den här regeringen gör nu väldigt mycket som borde ha gjorts långt tidigare.

Herr ålderspresident! I skolpolitiken finns det en tydlig skillnad mellan Liberalerna och Centerpartiet. Det är att vi i Liberalerna är tydliga med vilken analys vi gör av problemen i svenskt skolväsen.

Det vi ser – vilket jag gick igenom i mitt anförande, herr ålderspresident – är kombinationen av en mycket kraftfull decentralisering och en mycket kraftfull avreglering under de sju, åtta, nio eller tio stora reformerna på 90-talet. Det har fått förödande konsekvenser för kunskapsutvecklingen i svensk skola. Det är kombinationen av kommunaliseringen, friskolereformen, skolpengssystemet, de nya betygssystemen, de flummiga läroplanerna och den minskade regelstyrningen och därefter svallvågen av digitalisering, skärmar och mobiltelefoner som har sköljt in över svensk skola.

Herr ålderspresident! Då säger Niels Paarup-Petersen och Centerpartiet: Ni gör ingenting åt det här. Men det är precis det vi gör. Vi gör någonting åt alla de saker som vi kan göra någonting åt.

Det finns dock ett aber i sammanhanget, herr ålderspresident. Den viktigaste frågan av alla finns det ingen majoritet för att gå vidare med, nämligen att återföra huvudmannaskapet i svensk skola till staten från kommunerna. Det är den enskilt viktigaste frågan för att verkligen, en gång för alla, få ordning på svenskt skolväsen. Men det finns ingen majoritet för att göra det. Det är Liberalerna, Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och en del spridda röster som är för det, men tyvärr inte Niels Paarup-Petersens eget parti.

När det gäller friskolorna har vi en stor utredning, skolpengsutredningen, som ska lämna två betänkanden. Det första har kommit, och det andra kommer senare, om jag inte minns fel. Och Läroplansutredningens betänkande har kommit. Vi jobbar också stenhårt för mindre skärm och mera pärm i skolan och så vidare.

Det är alla de här stora områdena, som jag beskriver, som regeringen och Liberalerna nu tar sig an att verkligen försöka reformera och reglera om, om så krävs.

(Applåder)

Herr ålderspresident! En rad förändringar har genomförts. Om vi först tittar på det fiskala området, med ekonomiska resurstillskott, resursallokeringar och så vidare, ser vi att svensk skola har tillförts många miljarder i budgetpropositionerna för 2023, 2024 och detta år och i olika vårändringsbudgetar. Det är mycket stora belopp.

Det handlar också om kvantitet i bemärkelsen fler platser inom till exempel yrkesvux och yrkeshögskolan. Det handlar om kvalitativa förstärkningar av olika statsbidrag, även riktade statsbidrag för exempelvis läromedel. Det handlar om lagstiftningsförändringar och regelförändringar för exempelvis läromedel och skolbibliotek.

En rad andra frågor handlar om att upprätthålla studiero i skolan. De elever som stör undervisningen på ett sådant sätt att den inte fungerar och som går i vanliga klasser ska kunna gå i särskilda undervisningsgrupper. Vi utreder också andra möjligheter för de barn som behöver mer extra stöd.

På utbildningsutskottets sammanträde i dag hade vi besök av utredaren som har sett över hur vi kan förbättra elevhälsan och det extra stödet för de elever som verkligen behöver det.

I utskottet bereder vi också, vilket Niels Paarup-Petersen är högst medveten om, forsknings- och innovationspropositionen som kom nyss – den kommer i mitten av varje mandatperiod. I den finns historiska extra påslag för den högre utbildningen, för våra lärosäten, för forskning och spetsforskning särskilt inriktat mot STEM, naturvetenskapliga ämnen, och så vidare. Det sker jättemycket.

Nu förstår jag dock att Centerpartiet har satt på sig ett par ganska mörka solglasögon när det gäller detta, och de vill inte riktigt se detta. Men faktum är att det sker väldigt mycket.

Herr ålderspresident! Jag tror att Vänsterpartiet av de åtta partierna i kammaren är det sista partiet som ska slå sig för bröstet om att det stod upp för demokrati och mänskliga rättigheter på 60-, 70- och 80-talen. Det var det enda partiet som här i kammaren försvarade Berlinmuren. Glöm inte det när ni talar om historiska frågor, Daniel Riazat.

Den här regeringen blockerar ingenting. Vad vi gör är att vi utreder saker. Vi remitterar dem och bearbetar dem i Regeringskansliet, och sedan går regeringen till riksdagen med lagförslag.

Vi vill från vår sida ha en offentlighetsprincip för alla skolor i Sverige – kommunala och fristående skolor. Förslaget har utretts och bereds nu i Regeringskansliet. Vi får se exakt hur förslaget ser ut när det är färdigförhandlat.

Det finns vissa mindre skolor, små skolor, i Sverige som har hyst farhågor om mindre delar, egentligen detaljer, i utredarens förslag. De skulle vilja se vissa justeringar för att inte riskera att fullständigt duka under på grund av till exempel administration. De frågorna är också viktiga att ta in i beredningen, processen och diskussionen. Det finns många olika viljor.

Men utgångspunkten är att alla medborgare, som Daniel Riazat, jag själv och alla andra här i kammaren, journalister och föräldrar, som ska välja skola för sina barn, måste ha tillgång till information och transparent data om skolorna. Det är jätteviktigt för att kunna göra välavvägda val.

Jag ser med tillförsikt fram emot detta. Jag är ganska övertygad, herr ålderspresident, om att vi om inte alltför lång tid kommer att få ett lagförslag som kommer att innebära klara förbättringar för svensk skola.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag ska inte kommentera Vänsterpartiets historia eller att man säger att partiet är emot rasism, och sedan delar företrädare antisemitiska bilder på internet. Låt oss hålla oss borta från den typen av pajkastning, och sedan kan vi diskutera sakfrågan.

Sakfrågan här är att vi vill ha en offentlighetsprincip. Utredningen har tittat på frågan om en offentlighetsprincip. Man har också titta på en offentlighetsprincip med vissa lättnader för små skolor. De delarna har varit ute på remiss, och de bereds nu i Regeringskansliet. Lagförslag ska nu komma till riksdagen.

Vi får återkomma när det finns konkreta lagförslag. Då behandlar vi dem i utskottet, och sedan får vi ha en debatt.

Herr ålderspresident! Jag förstår inte riktigt Socialdemokraternas kritik. Frågan har utretts, frågan har remitterats, och nu bereds en lagrådsremiss i Regeringskansliet. Det är precis den ordning vi har för att stifta lagar i Sverige. Socialdemokraterna kanske vill ha en parallell ordning på något sätt, men det är inte jag anhängare av. Jag tycker att vi ska utreda och remittera saker, och sedan bereder vi arbetet och tar fram lagförslag som vi sedan behandlar i utbildningsutskottet.

Så till själva sakfrågan. Liberalerna är för en offentlighetsprincip för svenska skolor. Det är vårt partis uppfattning. Jag hoppas att vi snart får den på plats.

Herr ålderspresident! Jag tackar Åsa Westlund för frågan.

Det är oerhört viktigt att det finns transparens och insyn i verksamhet som är finansierad med skattemedel. Frågan har utretts i Skolinformationsutredningen. Utredningens förslag har också varit ute på remiss. Nu ligger frågan i Regeringskansliet. Huruvida Liberalerna tryckte på en eller en annan knapp för ett år sedan på en reservation från Socialdemokraterna spelar ingen som helst roll eftersom utredningen pågår. Då hade man röstat för att tillsätta en utredning som redan var tillsatt. Jag har svårt att se att det skulle innebära någon förändring. Vi måste ha ett lagförslag för att kunna rösta på något i riksdagen, och det är det man jobbar med i Regeringskansliet.

Frågan är under beredning, och vi får återkomma när den är klar.

Herr ålderspresident! För 30 år sedan genomfördes mycket stora förändringar i det svenska skolväsendet. Huvudmannaskapet flyttades från staten till kommunerna. Två eller tre år därefter kom friskolereformen, vilket öppnade för fri etablering av privata aktörer. Såväl ideella som vinstdrivande aktörer och olika konstellationer fick möjlighet att starta och driva skolor med skattefinansiering.

Vi fick alltså en kommunalisering och en friskolereform. En följd av de två reformerna var att vi också fick ett nytt system för att fördela resurser i svensk skola, det vi vardagligt kallar skolpengssystemet. Därtill förändrades – 1994 om jag inte minns fel – betygssystemet i svensk skola. Man gick ifrån det tidigare relativa betygssystemet, och vi fick ett kunskapsrelaterat system.

I samma veva tog man bort en stor del av regelstyrningen i skolan, bland annat regleringen av lärarnas undervisningstid och av klassrummens storlek.

De här förändringarna, särskilt friskolereformen, har med tiden lett till att en del saker som vi tidigare sett som självklara i svensk skola inte är lika självklara längre – att det finns matsalar, att det finns idrottshallar, att det finns skolbibliotekarier och så vidare.

Parallellt med dessa förändringar – kommunaliseringen, friskolereformen, det nya betygssystemet och skolpengssystemet – fick också nya pedagogiska trender ett starkare stöd. Det var trender som man lite generellt kan beskriva som postmoderna eller konstruktivistiska, om man vill använda ett annat ord, och som i huvudsak innebar mindre traditionell undervisning och mindre fokus på faktakunskaper.

Något senare, herr ålderspresident, kom den digitala omställningen, som med tiden har kommit att genomsyra skolsystemet alltmer. Inte minst har den inneburit en minskad tillgång till fysiska läromedel för elever. De senaste tio åren har vi sett alltmer växande problem med den kraftigt ökade skärmtiden, som har en negativ påverkan på barns och ungdomars sömn, koncentrationsförmåga, kunskapsinhämtning, rörelse och psykiska hälsa.

Många av dessa förändringar är en konsekvens av politiska beslut, men inte alla. En del är en följd av bredare samhällsförändringar, såväl i Sverige som globalt. Sammantaget har de dock fått en tydlig konsekvens: Svenska barn och ungdomar lär sig mindre i skolan. Det är en konsekvens av de förändringar jag just beskrev. De senaste Pisaresultaten och andra internationella mätningar visar detta svart på vitt.

Det vi nu bevittnar, herr ålderspresident, är inget mindre än en kunskapskollaps i svensk skola. Den viktigaste uppgiften för den regering och den riksdagsmajoritet som vi nu har är att vända denna förödande utveckling och höja kunskapsresultaten i den svenska skolan. Det är vår viktigaste uppgift, vid sidan av att stärka Sveriges nationella säkerhet och få bukt med den organiserade brottsligheten.

De stora förändringarna för drygt tre årtionden sedan innebar också en avreglering och en omfattande decentralisering av svensk skola. Konsekvensen av detta har blivit en frontalkrock med en av utbildningssystemets viktigaste grundpelare, nämligen likvärdigheten.

Det säger egentligen sig självt – det är ganska logiskt, om man tänker efter: Flyttar man det finansiella huvudansvaret från staten till nästan 300 kommuner kommer kommunerna att göra olika prioriteringar, fatta olika beslut och ha väldigt olika förutsättningar och varierande lokal kompetens. En del kommer att satsa mer på skolan; en del kommer att satsa mindre på skolan. Precis som i riksdagen är det olika politiska majoriteter i kommunerna, och de kan även skifta.

Herr ålderspresident! Alla dessa genomgripande reformer för tre decennier sedan har med tiden kritiserats alltmer kraftfullt, inte minst av oss i Liberalerna. Kritiken har i stor utsträckning handlat om just sjunkande kunskapsresultat och bristande likvärdighet.

Vi gör nu allt vi kan för att vända den negativa utvecklingen för kunskapsresultaten i svensk skola. Steg för steg genomför vi reformer som borde ha skett långt tidigare. De sker nu, tack vare Liberalerna och tack vare Tidöavtalet. Det handlar om friskolesystemet, skolpengssystemet, den ytterst problematiska betygsinflationen, lärarutbildningen, frågor om insyn, ägarprövning, att skapa ordning och reda, att förbättra elevhälsan, att införa nya läroplaner och mycket annat.

Från Liberalernas sida är vi beredda att gå mycket långt för att förändra den svenska skolan, återupprätta kunskapsskolan och höja läraryrkets status.

Samtidigt är det viktigt att slå fast, herr ålderspresident, att valfriheten i svensk skola är viktig. Den ska inte avskaffas. Vi kommer inte att bidra till att flytta makt från föräldrar och elever till politiska byråkrater, men vi kommer att strama upp regelverken så att valfriheten och de val elever och föräldrar gör leder till en god utbildning för alla och inte, som i dag, snarare blir ett lotteri för många. Vi måste återgå till att ha en skola i världsklass.

Herr ålderspresident! Skolan måste tillbaka till grunderna. Vi behöver mer ordning i klassrummet och mer ordning i skolsystemet. Vi behöver återupprätta en stark kunskapsskola med fokus på faktakunskaper och förmågor som att läsa, skriva och räkna. Vi behöver en trygg skola med tydliga förväntningar. Det är bra för alla, och det är särskilt bra för de elever som behöver skolan allra mest.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Lyx-rot, säger Vänsterpartiet. Om inte rotavdraget hade funnits skulle bara de med väldigt höga inkomster haft råd att göra renoveringar. Med rotavdraget får fler möjlighet att göra det, och dessutom skapas lite jobb. Jag kan förstå att det kan kännas apart för Vänsterpartiet att landa i sådana slutsatser – att skapa mer jobb och ge ökade möjligheter för vanligt folk – men det är i alla fall min uppfattning.

Det är stora skillnader över landet. Så är det, och det har flera skäl. Ett är att verksamheten är decentraliserad och kommunaliserad. Det är skillnad också därför att vi har kommuner i Sverige som haft ett väldigt högt mottagande av nyanlända, medan andra kommuner haft ett lägre. Man har olika förutsättningar.

Jag känner till kommuner där man på olika sätt har tittat mer på schemaläggning och planering och har verksamheten i större enheter för att ge till exempel personer som arbetar, har barn och så vidare ökade möjligheter att genomgå sfi. Det ska klaffa och funka för dem. På andra håll fungerar det mindre bra.

Jag tror att det var Niels Paarup-Petersen som i det förra replikskiftet tog upp aktörer inom vuxenutbildningen och att personer som inte hade deltagit där ändå hade fått godkänt. Det kan vara så att det har funnits incitament inom till exempel sfi, såsom att få betalt utifrån deltagande. Om personer inte deltar förlorar anordnaren pengar och så vidare. Det finns en rad olika incitament som kan vara lite skeva i detta system.

Det ska komma ny lagstiftning. Det är viktigt att vi höjer kvaliteten, det är viktigt att vi fortsätter att följa den här frågan och det är viktigt att fler personer lär sig svenska snabbare så att de lättare kan komma in på arbetsmarknaden.

Fru talman! Tack så mycket för frågan, Nadja Awad!

Det finns lite olika delar i detta. En del är själva utredningen, som nu bereds i Regeringskansliet och som tittar på mycket av detta. Jag hoppas att man lägger fram en proposition om det i närtid. Därtill finns ett antal utgångspunkter som jag tycker är relevanta i sammanhanget. Sfi är en del av den kommunala vuxenutbildningen, vilket gör att det inte finns någon statlig huvudman.

På sätt och vis kan jag förstå att man inte alltid upptäcker om personer har funktionshinder när de inte är synliga. Inom sfi går man inte hela dagarna med lärare och så vidare på det sätt som man gör i en vanlig utbildning, utan man går några timmar i veckan.

Jag tycker att den svenska debatten ibland utgår från att man ska kunna svenska efter att ha läst på sfi, men det är inte riktigt så. Man ska kunna så pass grundläggande svenska att man kan klara sig. Det gör att jag inte tycker att det är orimligt att ha vissa tidsbegränsningar, alltså att man inte får läsa sfi för länge. Man ska läsa det under en period för att få tillräckliga kunskaper för att kunna gå vidare och förhoppningsvis läsa någon annan utbildningsform eller komma ut i arbetslivet.

Generellt behöver kvaliteten förbättras, och vi behöver få fler behöriga lärare. Det är självklart. Vi ser precis den problematik som Vänsterpartiet ser i detta.