Fru talman! Låt mig först säga några ord om Fredrik Malms direkta påhopp på Socialdemokraterna. Med Socialdemokraternas budget får man 700 miljoner mer än i Liberalernas budget, det vill säga en 50 procent större satsning.

Fredrik Malm sa att Liberalerna alltid kommer att värna lärosätenas frihet. Det är stora ord från ett parti som de senaste åren har visat en anmärkningsvärd klåfingrighet när det gäller lärosätenas styrelser och en förbluffande arrogans mot innehållet i specifika utbildningar. Detta är inte ett parti som respekterar lärosätenas frihet.

Liberalerna föreslår att målet om jämställdhet ska avvecklas, och detta vill jag fråga Fredrik Malm om. I Liberalernas partiprogram från 2022 slås fast att jämställdhet mellan könen ska genomsyra verksamheten inom såväl högre utbildning som forskning. Samtidigt slår en rapport från Sveriges universitetslärare och forskare, Sulf, fast att kvinnor utsätts för fler belastningar och har tillgång till färre resurser än män och att kvinnor upplever sig bli behandlade annorlunda än män i både det dagliga arbetet och fördelningen av uppgifter.

Betyder detta att Fredrik Malm och Liberalerna gör bedömningen att jämställdhet mellan könen genomsyrar verksamheten inom såväl högre utbildning som forskning, vilket är Liberalernas uttryckliga politik? Vilka grunder har han annars för att lägga fram förslaget om att utmönstra målet om jämställdhet?

Fru talman! Låt mig påpeka att jag inte blundar för något. Jag ställer min fråga utifrån ett förslag som Liberalernas minister har skrivit under och lagt på riksdagens bord för behandling. Vi har en debatt om detta förslag, och förslaget är att det övergripande delmålet om jämställdhet ska utmönstras. Som företrädare för ett parti som säger att jämställdhet ska genomsyra akademin måste Fredrik Malm ha kommit till slutsatsen att akademin är jämställd. Annars skulle det övergripande målet inte utmönstras. Hur har Fredrik Malm kommit till slutsatsen att han som företrädare för ett parti som vill att verksamheterna ska genomsyras av jämställdhet kan stödja detta förslag? Hur har Liberalerna landat i denna slutsats?

De delmål regeringen vill förändra beslutades 2017 av riksdagen, och de skulle gälla i tio år. Nu har de gällt i åtta år, och regeringen har utan att göra någon utvärdering eller redovisa någon översyn kommit med förslag om att förändra dem så drastiskt att man utmönstrar viktiga principer såsom jämställdhet. På vilka grunder lägger Fredrik Malm fram ett sådant förslag? På vilka grunder röstar Fredrik Malm för att ta bort strävan efter jämställdhet inom högre utbildning och forskning?

Fru talman! Tack, Fredrik Malm, för anförandet!

Vi kommer nog att upptäcka att dagens debatt kretsar runt akademisk frihet på många sätt. Det finns två typer av akademisk frihet. Den ena är den institutionella friheten, som Fredrik Malm berörde. Det är ett oberoende för lärosätena och deras ledningar som gör att de kan fatta egna beslut och driva sina egna agendor på universiteten. Den andra friheten är forskarnas individuella frihet. Det är att de själva väljer forskningsfrågor och gräver djupare och funderar på hur de ska upptäcka nya saker.

Det enda parti i denna kammare som bejakar båda friheterna fullt ut är Centerpartiet. När det gäller finansieringen av svensk forskning går ni i Liberalerna väldigt långt i att det inte ska vara forskarna som har möjlighet till egen nyfikenhetsdriven forskning. Pengarna som prioriteras i budgeten går till forskningsråden, och nästan ingenting går till basfinansiering. Jag vill därför ställa en första fråga till Fredrik Malm: Hur kommer det sig att ni vill ta ifrån forskarna friheten och låta någon annan än forskarna bestämma vad som är viktigt att forska om?

Den andra frågan handlar om Ulf Kristersson. Han brukar säga: ”På vår sida i politiken är vi överens.” När det kommer till utredningen om associationsformer är det uppenbart att regeringspartierna och Sverigedemokraterna inte är överens. Vill Fredrik Malm berätta hur det kommer sig att det som är det starka kortet på regeringssidan inte är något kort alls?

Fru talman! Jag tänker att jag själv kan bestämma vem jag tar replik på och vilka typer av repliker jag väljer att ta.

Jag kan också upplysa ledamoten Malm om att Centerpartiet är ett oppositionsparti som har Anna-Karin Hatt som statsministerkandidat. Det kan vi i alla fall vara överens om här i kammaren; det är så det ser ut för Centerpartiet.

Det finns två sätt att styra akademin. Det ena är hur man väljer att organisera sektorn. Precis där är vi helt överens. Det behöver skapas ett större avstånd mellan den politiska makten och den makt som akademin själv kan ha. Därför har vi gått samman och har en gemensam reservation som säger att vi behöver utreda associationsformerna.

Det andra, hur man finansierar forskningen, styr precis lika mycket, men där är vi inte överens. Där finns det anledning för mig att fortsätta att ställa frågan, eftersom jag inte fick svar i den förra repliken: Hur kommer det sig att Liberalerna och regeringen, med stöd av Sverigedemokraterna, driver en linje där forskningen ska bli mer ofri, där forskarna ska behöva söka mer och mer pengar, där någon annan än forskarna bestämmer vad som är viktiga forskningsområden och forskningsfrågor och där basanslagens andel minskar?

Hur kommer det sig att Liberalerna väljer att gå mot akademisk frihet när det gäller organisering men går i motsatt riktning när det kommer till finansiering?

Fru talman! Tack, Fredrik Malm, för anförandet!

Sveriges utbildningsminister Johan Pehrson välkomnar amerikanska forskare hit med orden: ”Det går ju rätt vilt till i Vita huset och det är väldigt dåligt för forskningen där. Då ska vi ju säga bara: Se här, Amerika! Välkomna hit. Vi kan erbjuda tillit. Vi har akademisk frihet.”

Det är såklart ett välkomnande som även Miljöpartiet instämmer i, men frågan är hur det är ställt med den akademiska friheten och med tilliten. Vi vill se ett starkare skydd för den akademiska friheten – ett stärkt grundlagsskydd, som jag har förstått att även Fredrik Malm och Liberalerna som parti vill ha, även om den regering som de representerar inte vill det.

Vi vet att en del av de saker som kan hända i USA också kan hända här. En del har till och med redan hänt. Då syftar jag på den förkortade mandattiden för universitetsstyrelserna. Det är inte olagligt. Det har bara inte använts på det sättet förut. Det skedde också med väldigt kort varsel. Detta väckte sådana reaktioner i den akademiska sfären att det tog mindre än två dygn för lärosätenas rektorer att protestera mot tilltaget.

Vi har även hört raljerande uttalanden från ministrar om detaljer kring vilka kurser som håller akademisk kvalitet och inte. Vi har också sett en utredning där det påpekas att den politiska styrningen är ett hot mot den akademiska friheten, men detta lyfter regeringen inte fram.

Nu är en åtgärd planerad när det gäller lärosätenas associationsformer, men det kommer att ta tid. Jag vill veta vad regeringen gör nu, på kort sikt, för att ge ett ärligt välkomnande till de utländska forskare som söker tillit och akademisk frihet.

Fru talman! Det är väl ändå allmänt känt att när det gäller migrationspolitik kanske Liberalerna och Miljöpartiet står på lite olika sidor. Det brukar inte vara Miljöpartiet som bygger murar, utan vi bygger snarare broar.

Ytterligare ett exempel på regeringens agerande gäller utvecklingsforskningen. Där var pengar fördelade och ansökningar inskickade, och beredning av beslut pågick när regeringen ändrade förutsättningarna så att man fick avbryta den processen.

Det man också kan se när det gäller den amerikanska situationen är att det inte enbart handlar om associationsform. Hot mot akademisk frihet från regeringar handlar också om många andra saker, till exempel ekonomiska beroenden. Det blir en sårbarhet, och det är något som behöver utredas.

Den utredning om akademisk frihet som regeringen har tillsatt förbjuder uttryckligen all utredning av grundlagsskydd. Det är rimligt, för det behöver man en parlamentarisk kommitté för att göra. Men man kan ändå låta en enskild utredare utreda vad det finns för olika förutsättningar för att en sådan kommitté ska kunna komma igång snabbare med sitt arbete.

Min fråga var inte vad Miljöpartiet och Socialdemokraterna gjorde förra eller förrförra mandatperioden utan vad den här regeringen avser att göra nu, inom kort, för att stärka den akademiska friheten och för att stärka tilliten och välkomna de amerikanska forskarna – och för all del forskare från andra länder där den akademiska friheten är hotad. Vad kommer att hända inom kort, inom det närmaste året?

Fru talman! ”Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en ledande kunskapsnation, där högkvalitativ forskning, högre utbildning och innovation leder till samhällets utveckling och välfärd, näringslivets konkurrenskraft och svarar mot de samhällsutmaningar vi står inför, både i Sverige och globalt.”

Så lyder det övergripande målet för forskningspolitiken. För oss socialdemokrater är det viktigt eftersom vi vill bygga vårt lands konkurrenskraft på kunskap och kompetens, inte på låga löner och kassa arbetsvillkor.

Vi är ett exportberoende land. Flera miljoner svenska arbetstillfällen är direkt beroende av vår export. Vår export bygger givetvis på att vi har stora naturtillgångar, men lika mycket bygger den på att vi är suveränt bra på att bygga kunskap. Det är liksom inte för att vi bryter järnmalm billigast i världen som den gynnar vårt lands handelsbalans, utan det är för att vi vet hur man gör bra grejer av den.

Det är det vi menar när vi säger att vi ska konkurrera med kunskap, inte med låga löner. På det viset går det att argumentera för att forskning och innovation bygger det svenska välståndet och är en förutsättning för landets ekonomi och medborgarnas välfärd.

För åtta år sedan antog riksdagen de nu gällande målen för forskningspolitiken. Det jag läste upp nyss var alltså det övergripande målet. Till det kommer tre delmål. De målen skulle gälla i tio år, enligt det beslut som fattades då.

Regeringen har nu lagt fram ett förslag om att det övergripande målet ska ligga fast, men man föreslår omfattande förändringar av delmålen trots att de har två års giltighet kvar. Regeringen påstår sig ha gjort en genomgång av delmålen men presenterar ingen sådan. Det finns ingen utvärdering eller uppföljning som motiverar de föreslagna förändringarna.

Det har fram till nu funnits ett delmål om att jämställdheten ska öka. Det delmålet föreslår regeringen ska strykas helt. Det innebär att regeringen föreslår att man ska avveckla forskningspolitikens strävan att öka jämställdheten. Det är en förändring som vi givetvis avvisar eftersom jämställdheten inom akademin alltjämt är bristande.

Regeringen föreslår också en utmönstring av målet att samverkan och samhällspåverkan ska öka. Avskaffar man det delmålet riskerar man att styra bort från forskningens samhällspåverkan och forskares samverkan med det omgivande samhället.

Regional samverkan mellan akademi, näringsliv och samhälle är viktig för att bygga regional konkurrenskraft och kompetensförsörjning. Således avvisar vi givetvis även den förändringen.

Vårt förslag är i stället att de tre gällande delmålen för forskningspolitiken får ligga fast, men att de utvärderas under den närmaste fyraårsperioden. Vi delar dock regeringens bedömning att det vore lämpligt att införa ett fjärde delmål om att Sverige ska vara ett av världens främsta innovationsländer. Det kompletterar den skrivning som finns i det övergripande målet bra och bör alltså läggas till.

Fru talman! Regeringen har lanserat resurserna i den här propositionen som historiska. Liberalernas företrädare sa i talarstolen alldeles nyss att de är de största någonsin. Historien har dock lärt oss att det är dags att bli misstänksam när den här regeringen lanserar satsningar som historiska.

Vid en närmare granskning var det inte sant den här gången heller. I år ökade resurserna till forskning med en och en halv miljard. Det motsvarar ganska precis den pris- och löneomräkning som regeringen har bedömt att högskolesektorn behöver 2025 – efter produktivitetsavdrag.

På samma sätt är påståendet att detta är den största satsningen någonsin bara sant om man inte räknar med att det sker prisökningar varje år. I inflationsjusterade priser är resursökningarna i denna proposition mindre än vad som var fallet i propositionen år 2020.

I vårt budgetförslag har vi lagt ungefär 700 miljoner mer än regeringen på forskning och innovation. Det är en satsning som är extra viktig nu när vi har en utdragen lågkonjunktur och en orolig omvärld.

Fru talman! Medlen i den här forskningspropositionen är inte bara för lite och för sent. De borde också fördelas annorlunda än vad regeringen föreslår. Regeringens förslag innebär en stor övervikt i medel som ska fördelas via de externa finansiärerna, det vill säga i forskningsråden. Utöver det innebär regeringens förslag att även de medel som går direkt till lärosätena ska omfördelas i konkurrens eller till politiskt prioriterade forskningsområden.

Basresursen, det vill säga de medel som varje lärosäte är garanterat, lämnar regeringen oförändrad på samma nivå som år 2020. De dåvarande socialdemokratiska regeringarna ökade i de två forskningspropositionerna före denna basresursen med ungefär 50 procent per proposition. Den gick från 8 000 per student till 12 000 år 2016 och från 12 000 per student till 17 500 år 2020.

Nu föreslår alltså regeringen att basresursen lämnas oförändrad. Med den inflation vi har haft sedan 2020 innebär det en realvärdesminskning av basresursen på över 4 000 kronor per student – mer än 20 procent.

Resultatet av regeringens förslag är att varenda tillkommande krona ska fördelas i konkurrens enligt politiskt beslutade kriterier eller till politiskt beslutade ändamål. På det viset minskar regeringens resursfördelningsförslag den akademiska friheten. Precis detta var Anders Ådahl inne på i ett replikskifte alldeles nyss.

Fru talman! Akademisk frihet är en viktig princip i forskningspolitiken. Forskare ska fritt kunna välja sina forskningsfrågor och sin metod och fritt kunna publicera sina resultat. Lärosätena måste vara fria att prioritera, att kunna planera långsiktigt och att bestämma själva. Det enda sättet att uppnå akademisk frihet är att politiker tar ansvar för att respektera forskares, lärares och lärosätens autonomi.

De senaste åren har flagranta övertramp skett från politiskt håll. Regeringens klåfingrighet när det gäller lärosätenas styrelser är ett exempel. Ett annat exempel är hopplöst raljanta uttalanden om enskilda kursers innehåll. Sverigedemokraternas attacker på lärosätenas inre arbete är ett tredje exempel. Det sistnämnda är för övrigt ett bevis för att lärosätenas associationsform inte skyddar akademin från politiska angrepp. Att Chalmers är en stiftelse hindrade inte Sverigedemokraterna från att hota dem med att dra in deras finansiering om de införde ett kontor för sitt jämlikhetsarbete.

Vi socialdemokrater ser stora risker med att på bredden reformera lärosätenas associationsform. En sådan inriktning riskerar att bli den här regeringens nästa marknadsmisslyckande. Så länge vi vill ha kvar principen att forskning och högre utbildning vid lärosätena ska finansieras av det offentliga kommer vi att behöva politiker som klarar av att respektera den akademiska friheten. Därför är en utredning om lärosätenas associationsform överflödig.

Vi vill i stället se mer fria medel till forskarinitierad forskning, större frihet för lärosätena att använda sina forskningsmedel och bättre planeringsförutsättningar för att ge möjlighet till tryggare anställningar för forskare.

Fru talman! Det handlar inte bara om akademisk frihet. Det handlar också om högre utbildning och forskning i hela landet. Vi socialdemokrater har svarat för en omfattande utbyggnad av lärosäten i hela landet. Regeringens förslag leder i rakt motsatt riktning. Hur bra Uppsala och Lund än är så är jag övertygad om att excellens inte bara kan uppstå där.

Forskning i hela landet ger förutsättningar för regionala tillväxtkluster och regional kompetensförsörjning. Flera exempel på världsledande forskning finns vid mindre och nyare lärosäten i hela landet.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill använda kunskapsbildning och forskning för att lösa samhällsutmaningar som är aktuella här och nu. Därför har vi lagt fram förslag om att avsätta mer resurser till forskning om till exempel brottsprevention. Regeringen har ett något enögt fokus på brottsbekämpning – något som är viktigt – men det bästa brottet är fortfarande det som aldrig begås.

Vi vill se mer resurser till forskning om arbetslivets villkor. Det är avgörande för ett långt och hälsosamt liv. Därför behövs mer kunskap om hur allvarliga arbetsplatsolyckor kan förebyggas, hur arbetsrelaterad ohälsa kan förhindras och vad som krävs för att människor ska orka – och hålla – fortsätta arbeta hela vägen fram till pensionsåldern.

Klimatkrisen är här och nu. AI-utvecklingen sker här och nu. Det krävs mer forskningsmedel om vi inte ska hamna hopplöst efter.

Fru talman! Jag vill slutligen säga något om det svenska språkets ställning. Det svenska språkets ställning i akademin har försvagats de senaste decennierna. År 2022 skrevs 94 procent av alla avhandlingar vid svenska lärosäten på engelska. Forskning på svenska förhållanden är viktigt, inte minst i samhällsvetenskaper och humaniora. Om all forskning sker på andra språk än svenska riskeras både kunskapen om svenska förhållanden och stora språkliga domänförluster när all begreppsbildning i olika ämnen sker på andra språk än svenska. Begreppsbildning är centralt för att bygga starka professioner i det här landet.

Detta är en utveckling som vi socialdemokrater ser med oro på. Vi vill därför att åtgärder vidtas. Fler utbildningar på kandidatnivå måste ske på svenska. Fler svenska studenter måste fortsätta till forskarstudier, och andelen avhandlingar som skrivs på svenska måste öka.

Sammanfattningsvis vill vi socialdemokrater se mer resurser till forskning i hela landet fördelade med långsiktighet och respekt för akademisk frihet som övergripande principer. Vi vill upprätthålla strävan mot jämställdhet i akademin och samverkan med det omgivande samhället. Vi vill sätta av externa medel för att finna ny kunskap som kan bidra till att lösa de mest trängande samhällsproblemen. Vi vill också stärka det svenska språkets ställning i akademin.

Vi står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag endast bifall till reservationerna 7, 29 och 84.

(Applåder)

Fru talman! Linus Sköld anser att den akademiska friheten bör stärkas. Forskare ska fritt kunna välja forskningsfrågor, fritt välja metod och fritt publicera sina resultat. Lärare ska fritt styra över utbildningens innehåll på vetenskaplig grund och fritt välja metod för sin undervisning. Detta råder det inget tvivel om.

Lärosätenas rätt att bestämma över sitt inre arbete måste givetvis också respekteras. Det måste självklart finnas en autonomi för de individer som verkar i akademin och för institutionerna.

Jag undrar om Robert Stenkvist är beredd att ställa upp på att forskare fritt vår välja sina forskningsämnen. Jag undrar om Robert Stenkvist är beredd att ställa upp på att lärare fritt får välja innehåll i undervisningen och metod för att utbilda sina studenter. Det är mer än en gång som jag har hört Robert Stenkvist underkänna hela institutioner och centrumbildningar i kammaren, specifikt om genusforskning.

Om Robert Stenkvist oroar sig över att dekanen eller prorektorn ingriper i sättandet av en litteraturlista så oroar jag mig över att Robert Stenkvist ingriper i valet av forskningsfråga och undervisningens innehåll i akademin.

Jag ställer en fråga tillbaka till Robert Stenkvist: Vad tänker han om den akademiska friheten och de risker som hans egen politik innebär?

(Applåder)

Fru talman! Robert Stenkvist ställer upp på akademisk frihet så länge de forskningsfrågor som forskare ställer eller den undervisning som ges vid lärosätena inte misshagar Robert Stenkvist och hans politiska uppfattning. När de gör det tar han sig friheten att lämna omdömen om dem offentligt. Han står här i talarstolen och underkänner dem, eller han rycker ut i medierna och säger att finansieringen ska dras in om ett kontor för jämlikhet inrättas vid Chalmers. Det var förvisso inte Robert Stenkvist utan en partikamrat till honom som sa detta.

Likt förbaskat respekterar inte Sverigedemokraterna den akademiska friheten. Sverigedemokraterna håller inte tillbörligt avstånd till att detaljstyra och lämnar inte utrymme för autonomi till vare sig individer eller institutioner i akademin. Det är därför vi över huvud taget har den här diskussionen.

Detta handlar egentligen om att vi socialdemokrater, och även Liberalerna, vill skydda akademin från den typen av ingrepp som Sverigedemokraterna vill göra i forskares, lärares och institutioners frihet.

Fru talman! Till Lili André vill jag säga att jag svarade på den frågan i mitt anförande alldeles nyss. Jag ska citera mig själv: ”Så länge vi vill ha kvar principen att forskning och högre utbildning vid lärosätena ska finansieras av det offentliga kommer vi att behöva politiker som klarar av att respektera den akademiska friheten.”

Det fanns som sagt ingenting i Chalmers stiftelseform som hindrade Patrick Reslow och hans kompisar från att hota med att dra in finansieringen när man ville organisera sig på ett sätt som misshagade Sverigedemokraterna. Ingenting i stiftelseformen hindrade dem från att komma med det hotet. Därför är en utredning om lärosätenas associationsform överflödig.

Det vi i stället behöver är politiker som ställer upp på att akademin måste få besluta själv. Akademin måste få vara autonom, och individerna som är verksamma där måste få ställa sina forskningsfrågor och besluta om sin undervisning utan att politiker lägger sig i de detaljerna. Det ska ske på vetenskaplig grund, inget annat.

Om Lili André verkligen vill öka den akademiska friheten skulle hon inte lägga fram förslag om att avskaffa de medel som i den förra propositionen fanns till den fria forskarinitierade forskningen vid Vetenskapsrådet. Dem föreslår regeringen nu att avskaffa. Hon skulle inte öka den politiska styrningen av de medel som går direkt till lärosätena. Hon skulle tvärtom säga att det är fritt för lärosätena att disponera de medlen. Det skulle på riktigt öka lärosätenas autonomi och deras frihet.

Men eftersom Lili André tror på konkurrens som enda verktyg för att nå kvalitet klarar hon inte av att göra en sådan prioritering.

Fru talman! Jag ska uppdatera Lili André om hur detta har gått till. Vi socialdemokrater har skrivit en följdmotion till ett förslag från regeringen. Det är ett förslag som innebär att regeringen vill tillsätta en utredning som vi socialdemokrater tycker är överflödig. Därför har vi lagt fram ett förslag i en följdmotion om att en sådan utredning skulle vara överflödig. Och det förslaget har Sverigedemokraterna ställt sig bakom. Det var exakt så det gick till, och jag välkomnar även Lili André att ställa sig bakom det förslaget om hon vill.

Jag har inte gjort en tillstymmelse till anpassning av min politik eller mitt sätt att formulera den för att få andras stöd för den. Men om Lili André vill rösta för vårt förslag är hon givetvis fri att göra det.

När det gäller att öka och ge bättre förutsättningar för akademisk frihet har den här regeringen visat med önskvärd tydlighet att så länge man har majoritet i den här kammaren kan man snäva in den akademiska friheten. Då kan man styra medlen hårdare, prioritera politiskt vilken forskning som ska bli av eller minska medlen till vissa lärosäten och öka dem till andra, helt utan att redogöra för på vilka grunder detta sker.

Om man har majoritet i den här kammaren är det ett klent skydd att ha utrett associationsformen. Den här regeringen har visat att det enda sättet att skydda den akademiska friheten är att ha politiker som respekterar den akademiska friheten.

(Applåder)

(forts. § 12)