Gustaf Lantz

Herr talman! Jag tror att Socialdemokraterna för många väljare känns som ett parti som står för just helhet.

Jag blir lite imponerad av det trumpska självförtroendet som vill tillmäta regeringen all betydelse för att inflationen nu har gått ned. Det var ju kriget i Ukraina – som jag inte tror att någon påstår att Magdalena Andersson ligger bakom – som gjorde att priserna skenade, och de nivåerna har vi fortfarande att hantera. Även om inflationstakten går ned har vi kvar de enormt mycket högre priserna, som gör att reallöneökningarna har ätits upp decennier bakåt i tiden.

Vad har varit regeringens svar på detta? Förutom att försämra akassan försämrar man nu försörjningsstödet, riktat mot de barn som råkat födas in i stora familjer. Det är som att ni tänker att om man bara gör det tillräckligt svårt för människor kommer jobben automatiskt.

Nu frågade ledamoten vad som är Socialdemokraternas svar. Jag säger: Var offensiva! Satsa på arbetsmarknadspolitiska åtgärder! Se till att människor kan utbilda sig! Se till att man får chansen genom en praktikplats eller en yrkesutbildning!

En arbetsmarknadsminister som är benägen att jobba hårt för att vi ska få fler jobb i det här landet hade varit mycket mer lyckosam. Nu har vi tredje högsta arbetslösheten i Europa. Vi har en halv miljon arbetslösa. Vi har 100 000 fler arbetslösa än när regeringen tillträdde.

Nu satsar man allt på ett kort i elfte timmen före valet. Väljarna ska köpa att bara vi går på barnen som råkar födas in i familjer med många syskon kommer deras föräldrar, ofta med svåra problem, att få jobb automatiskt. Jag tror inte på det.

Herr talman! Tack så mycket för anförandet, Caroline Högström!

Jag är nyfiken på att höra ledamoten utveckla regeringens och Moderaternas arbetsmarknadspolitik. Den har hittills inte varit lyckosam: Det är 100 000 fler arbetslösa nu än vad det var när vi bytte en röd statsminister mot en blå. Det måste betecknas som ett stort misslyckande. Är svaret på den höga arbetslösheten, där en halv miljon människor går utan arbete, att försämra för barn och ta bort 75 procent av försörjningsstödet från och med det fjärde barnet i en större familj?

Jag hade gärna sett en offensiv arbetsmarknadspolitik där folk får utbildning och praktikplatser och där man har möjlighet att utvecklas för framtidens behov på arbetsmarknaden. Jag har kollegor som sitter i arbetsmarknadsutskottet som säger att det inte kommer någonting. Det är väldigt soft och slappt att sitta i arbetsmarknadsutskottet här i riksdagen därför att regeringen inte har någon arbetsmarknadspolitik.

Jag undrar därför: Är Caroline Högström så nöjd som hon låter här i dag med arbetslösheten i Sverige? Är hon nöjd med att 100 000 fler är arbetslösa nu jämfört med när regeringen tog över?

Herr talman! Jag är jätteglad att det införs krav på tillstånd för att hyra ut i andra hand. Det var något som min partikamrat Boel Godner drev rättsligt i Södertälje, och jag har själv motionerat om det i riksdagen. Det är ett välkommet besked från regeringen att man har lyssnat på Socialdemokraterna på denna punkt.

Kan Jessica Stegrud verkligen vara nöjd med hur regeringen har hanterat den organiserade brottslighetens främsta rekryteringspool till morduppdrag, handgranatkastning och utpressning? Det handlar om de HVB-hem som tillåts bedrivas av kriminella. Den organiserade brottsligheten får på detta sätt en buffé av sårbara ungdomar som den kan plocka från för att få uppdrag utförda.

Under hela mandatperioden har vi socialdemokrater krävt att dessa HVB-hem ska stängas och att det offentliga ska få ta tillbaka kontrollen. Men det går tydligen inte. Och inte får vi någon innehållsförteckning över Sverigedemokraternas politik i detta samarbete heller. Uppenbarligen är det någon i det styrande gänget som håller emot för att bindningarna till den privata marknaden är för stark. Det gör väl för ont att se att mycket av den kriminalitet vi ser i Sverige drivs av juridiska personer och kriminella som har företag.

Denna kran måste dras åt, och jag hoppas att det sker efter valet. Vi socialdemokrater har länge varit tydliga med att detta måste göras.

Herr talman! Jag noterar att Jessica Stegrud tillhör den nya generationens sverigedemokrater som pratar mer föraktfullt om bidrag och samhällets försäkringsstöd. Före valet lovade SD vitt och brett att försvara akassan, men det föll snabbt bort.

Jag vill påstå att resurser och hur vi fördelar dem i landet spelar roll. Att barnbidraget inte har höjts under hela mandatperioden och att det är mindre värt i blöjor och mat än vad det någonsin har varit spelar roll. Det går inte att leva på normer och värderingar; man måste faktiskt ha pengar till hyra och mat.

Med regeringens förslag finns det barn som har råkat födas in i familjer med många barn, och för dem tar man nu bort 75 procent av det försörjningsstöd som ska garantera dessa barn mat, kläder, skor och alvedon.

Det är inte bara jag som påstår att dessa barn riskerar att rekryteras till gängkriminalitet. Det säger också Stadsmissionen, Röda Korset och andra. Men vi har ju mindre tid att vara ute och träffa Röda Korset och folk som berörs av detta nu när Sverigedemokraterna har förstört kvittningssystemet. Nu är vi låsta här i kammaren. Vi får väl bjuda hit dem och försöka hinna med dem mellan alla de voteringar vi ska vara på.

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att tacka herr talmannen för att vi har fått ett utmärkt AI-verktyg i riksdagens datorer. Till er som inte har lekt med det kan jag säga att det är fantastiskt kul.

Jag kunde inte låta bli att fråga AI-roboten i riksdagsdatorn hur man skapar ett bra trolleritrick. Jag fick följande svar: Grunden för ett bra trolleritrick är inte bara själva tricket i sig utan också hur det presenteras. Det viktigaste är att skapa en illusion som känns trovärdig och fascinerande för publiken. Ett trick måste utföras smidigt och utan tvekan – annars riskerar publiken att genomskåda det. Samtidigt är vilseledning avgörande. Det handlar om att styra publikens uppmärksamhet bort från det som verkligen händer. Genom att prata och gestikulera kan magikern få publiken att fokusera på fel sak vid rätt tillfälle.

Vi har en halv miljon arbetslösa i Sverige. Antalet arbetslösa har ökat med 100 000 sedan Ulf Kristersson tillträdde som statsminister. Det är en tragedi för varje enskild individ som drabbas men också för Sverige. Det är ett monumentalt slöseri med resurser.

Detta är regeringens stora misslyckande. Folk går hemma när vi har köer i vården och när vi har briljanta förutsättningar att vara på toppen av tidens våg i den explosionsartade tekniska utvecklingen. Grön omställning möts av regeringen med passiv inställning. Var är arbetsmarknadsutbildningarna? Var är extratjänsterna? Var är nattpassen på Arbetsmarknadsdepartementet? Regeringen jobbar inte för jobb.

Herr talman! Enligt regeringen är lösningen att sitta still i båten. Bekämpa inte arbetslösheten – gå på de arbetslösa i stället! Försämra akassan, så kommer människor att bli så desperata att jobben kommer som svampar ur jorden! Hungriga vargar jagar bäst, har högern ofta sagt. Allra bäst är det när vargungarna är hungriga, så gå på försörjningsstödet för barn som har fler än två syskon! Deras kurrande magar kommer att få jobben att hagla över mammor och pappor med svårigheter i livet. Vad spelar det för roll att såväl regeringens egen utredare som Finanspolitiska rådet sågar detta som ett sätt att skapa fler jobb? Huvudsaken är att regeringen presenterar det smidigt och utan minsta tvekan.

Rubriken på det vi debatterar i dag är ”bidragstaket”. Regeringen vet att utnyttja Regeringskansliet i sina trick. Det är inget tak vi diskuterar i dag. Det föreslås ingen beloppsgräns för när försörjningsstöd ska betalas ut. Det som föreslås är att barn som har fler än två syskon ska få väsentligt sämre förutsättningar i livet än andra barn. 75 procent av försörjningsstödet försvinner för dessa barn. Det är ett stöd som ska gå till tandkräm, mat, skor och alvedon.

Herr talman! Det bästa tricket är ändå att regeringen har skapat en illusion om att det går att stapla bidrag på varandra. Det går inte att stapla försörjningsstödet ovanpå bidrag, oavsett hur många gånger Ulf Kristersson säger detta. Hela idén med försörjningsstödet är att det ska fylla upp till en skälig levnadsnivå när inkomster från arbete, försäkringar, barnbidrag och bostadsbidrag inte räcker till. En gång för alla: Bidragen staplas inte på försörjningsstödet, utan de räknas av från försörjningsstödet. Allt annat är fake news, trix och förbannad lögn.

Allt detta gör man för att avleda uppmärksamheten från regeringens exempellösa misslyckande med arbetslösheten och för att polarisera och hetsa. Sverige behöver ett nytt ledarskap.

Förslaget om att straffa barn med fler än två syskon kommer att öka barnfattigdomen. Detta är goda nyheter för den organiserade brottsligheten, som värvar allt yngre barn. Det är dock dåliga nyheter för exakt alla andra – för oss som riskerar att utsättas för brottsligheten. Ingen skattebetalare skonas heller från placeringskostnaden för kriminella barn. Kom ihåg att det kan kosta 13 000 kronor per dygn att placera ett barn som hamnat i kriminalitet. Om man tar det gånger 30 och sedan gånger 12 förstår man att vi pratar om åtskilliga miljoner varje år för ett enda barn.

Regeringen konstaterar slappt att dess förslag kommer att öka fusket. Skenseparationer kommer att bli vanligare, och det är ingen liten sak i mina öron. Enkelt uttryckt går det till så att ett par påstår sig vara skilda. De kan sedan hyra ut en lägenhet svart och kräma ut mer hyra från andrahandshyresgästen än vad de själva betalar. Sedan kan de bo kvar tillsammans och lyfta mer försörjningsstöd för påstådda dubbla boendekostnader. Till det kommer ersättning för högre levnadsomkostnader. Dessa fuskare är oberörda av regeringens förslag.

Herr talman! Jag tycker genuint illa om sådant hänsynslöst utnyttjande av vårt system och av andras skattepengar. Jag är en plikt-och-rätt-sosse. Jag vill inte dalta med organiserad brottslighet, korrupta företag eller bedragare av något slag.

Tänk om regeringen hade kommit med skarpa förslag på hur vi ska komma åt dessa fuskare! Det som kommer därifrån är dock lika fantasilöst som när det gäller att komma åt de kriminella HVB-hemmen. Pengarrullningen bara fortsätter. Det är lättare att tvåla till barn som råkar ha många syskon än kriminella vuxna som fuskar med försörjningsstödet. Regeringen är ”tough on kids” men ”soft on crime”. Socialdemokraterna vill att regeringen återkommer med skarpa förslag på hur vi ska ta oss an skenseparationer och annat fusk.

Herr talman! Vi ska inte ha ett försörjningsstöd som skapar incitament för dem som står långt från arbetsmarknaden och inte kan försörja sig själva att skaffa fler barn. Skälig levnadsnivå ska vara just skälig levnadsnivå. Det ska vara lika för alla barn, oavsett om man är ensambarn, har få syskon eller har många syskon. Alla system måste då och då ses över och skruvas på, men regeringen går långt utöver att balansera ersättningen rätt så att alla barn får rimliga uppväxtvillkor.

Men detta förslag har aldrig handlat om verkligheten. Det har handlat om hur regeringen vill beskriva verkligheten. Regeringen bygger en kuliss inför Kristerssons Almedalstal.

Herr talman! Jag tror att fler och fler förstår att lögner har staplats på varandra när regeringen beskriver försörjningsstödet. Jag tror att väljare ser att problemets omfattning har överdrivits. Vi har under flera decennier sett hur siffrorna för hur många som uppbär försörjningsstöd sjunker. Det är först nu när regeringen har tappat greppet om arbetslösheten som vi åter ser en ökning av antalet personer som får försörjningsstöd.

Sanningen som alla kan se är att vi har 100 000 fler arbetslösa än när statsministern bytte färg från röd till blå. Detta är en siffra som regeringen aldrig kan trolla bort.

Detta är vad valrörelsen borde handla om – för de arbetslösas skull, för barnens skull och för Sveriges skull.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)

Herr talman! Jag vet inte, men jag tar det igen.

Jag är alltså nyfiken på om det förslag som nu läggs fram – att barn med fler än två syskon ska få väsentligt sämre möjligheter i livet – är en del av Sverigedemokraternas migrationspolitik. Jag tycker nämligen att Sverigedemokraterna har skiftat: Från att ha pratat om att vi ska ha en låg migration för att människor inte ska komma till Sverige och överbelasta välfärdssystemen, det vill säga att man vill skydda välfärden mot migration, tycker jag att Sverigedemokraterna pratar mer och mer om att försämra välfärden i Sverige för att migrationen ska vara låg.

Därför blir det viktigt för mig att veta om det förslag som läggs fram – att barn som råkar födas i familjer där de har fler än två syskon ska få väsentligt sämre chanser i livet – är en del av Sverigedemokraternas migrationspolitik.

Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men ledamoten lyfte farhågor kring att oppositionen inte skulle kunna få ihop ett regeringsunderlag. Eftersom Socialdemokraterna är det största partiet kände jag mig träffad.

Vi har en reservation som handlar om försiktighet med att privatisera och släppa in företag. Vi har sett, till exempel på HVB-området, vilka katastrofala följder det får. Vi behöver inte jämka oss samman med andra partier. Hade vi suttit i regeringsställning hade vi tagit de diskussionerna i Regeringskansliet, och jag gissar att Kristdemokraterna varit inbjudna till sådana. Det är inte konstigt att riksdagen fungerar så att det finns flera reservationer från oppositionspartierna. Vi socialdemokrater går till val som eget parti, och vi redogör för vår politik i den här kammaren.

Problemet är att vi inte har någon innehållsförteckning. Vi vet inte hur diskussionerna har gått. Hur mycket spår finns det av kristdemokratisk politik i de ärenden som vi diskuterar här i dag?

Jag tycker att det är viktigt hur Kristdemokraterna ser på handslag och tillit när det gäller regeringssamarbete. När ska vi få diskutera det? Det är lätt att kritisera andra partier, men det är tydligen svårt att ta ansvar för de avtalsbrott som det största och viktigaste partiet i regeringskonstellationen gör sig skyldigt till. Jag tror att det är många både här inne och utanför kammaren som vill ha svar: Hur ser Kristdemokraterna på att lura de folkvalda i Sveriges riksdag?

Fru talman! Jag noterar att Ingemar Kihlström berömmer det egna samarbetet och är orolig för oppositionen. Men det är faktiskt regeringssamarbetet som bygger på ett parti som lurade hela kvittningssystemet och alla andra partier. Man lovade att hålla två ledamöter borta från omröstningen, men de smög ändå in och tryckte på knapparna.

Nu har vi inget kvittningssystem längre. Vi har haft en ledamot som har sprungit ut och kräkts mitt under voteringen. En partikollega till mig som var sjukskriven fick komma hit när hon just hade opererat bort en lunga. Vad är det för samarbete, för trovärdighet att vara stolt över? Hur ser ledamoten på SD:s uppenbara förmåga att bryta ingångna överenskommelser – bådar det gott?

Fru talman! Jag är stolt över att leva i Sverige. Jag är stolt att leva i en välfärdsstat med en gemensam välfärd där skola, sjukvård och äldreomsorg ges efter behov och inte efter tjocklek på plånbok.

Men en välfärdsstat värd namnet behöver även ett yttersta skyddsnät som gör att den som faller fritt kan fångas upp för att komma tillbaka på banan och som gör att den som saknar egen inkomst kan äta sig mätt och ha tak över huvudet – en skyddsvall mot att desperata människor halkar ned för ruinens brant och in i prostitution och kriminalitet. Det skyddsnätet heter försörjningsstöd.

Att veta att barn, oavsett vilken familj de föds in i, kan få rimliga förutsättningar i livet är viktigt för oss alla. Det handlar om hur vi ser på varandra och oss själva. Inte minst handlar det om hur vi ser på barnen i vårt samhälle.

Jag är stolt över det svenska försörjningsstödet, fru talman, men vår välfärdsstat bygger på att människor arbetar. Plikten att bidra är en förutsättning för rätten att få stöd när man behöver. Den som är utan försörjning har en plikt att komma i arbete. Den som är långt ifrån arbetsmarknaden har därför en skyldighet att ta sig närmare en anställning.

Jag var med när Magdalena Andersson valdes till partiordförande på Socialdemokraternas partikongress i Göteborg 2021. När hon höll sitt linjetal där hon stakade ut riktningen för hur hon ville leda socialdemokratin och Sverige sa hon följande: ”Jag sa att vi ska vända på varje sten för att bryta segregationen. Jag ska vända på en redan nu. Det ekonomiska biståndet. Om du inte lyckas hitta ett första jobb, då kan du inte heller gå med i akassan. Och då återstår till slut bara ekonomiskt bistånd. Men med ersättning från akassan följer tydliga krav på att stå till arbetsmarknadens förfogande. Att söka jobb, gå på arbetsintervjuer och vid behov lära dig ett nytt yrke – det gör att du behåller kontakten med arbetsmarknaden och din kompetens. Men det är ju lika viktigt för den som får ekonomiskt bistånd. Är man fullt frisk och arbetsförmögen, då ska man möta lika tydliga krav på aktivitet oavsett i vilken form man får stöd. Den signalen är viktig. Alla barn ska se sina föräldrar arbeta och bidra till samhällsbygget. Det ger stolthet, viktiga förebilder, men också en insikt om vad som en dag också förväntas av dem.”

Fru talman! När Magdalena Andersson var statsminister tillsattes också den utredning om aktivitetsplikt i försörjningsstödet som i dag går i mål som lagstiftning här i riksdagen.

Aktivitetskravet är ett krav på individer men lika mycket på kommuner. Den som tar emot försörjningsstöd i mer än tre månader har en skyldighet att delta i en aktivitet. Kommunerna har samtidigt en skyldighet att se till att det finns meningsfulla aktiviteter att delta i, ett stort och krävande uppdrag som nu mängder av socialsekreterare och andra ute i kommunerna arbetar intensivt med.

En verksamhet som kommer att utökas på grund av det nya aktivitetskravet är Joar Socia i Enköping. Jag var nyligen på besök där och stärktes i min uppfattning om hur viktigt det är att aktivitetskravet kommer på plats.

Joar Socia är en kommunal verksamhet för personer med olika arbetshinder. Verksamheten erbjuder deltagarna arbetsträning och ett socialt sammanhang genom bland annat secondhandbutik och snickeri. Målet är att deltagarna ska komma i arbete eller utbildning.

Men målet är inte allt. Vägen gör även mödan värd. Det betyder så mycket för en människa att bryta år av ensamhet i en arbetsgemenskap, att få ge en uppskattad hjälpande hand till andra eller att som kvinna i en kontrollerande och destruktiv relation hemma utveckla egna kontakter och på sikt ordna en ekonomi genom lönearbete som möjliggör egna fria val.

Vi socialdemokrater vill därför inte att begränsningar i barnsomsorg ska stoppa människor från att kunna göra dessa resor. Det borde enligt oss vara en skyldighet för kommunerna att erbjuda barnomsorg i den omfattning som krävs för att föräldrar ska kunna delta i aktiviteterna fullt ut. Kraften i att gå från passivitet till aktivitet ska inte hindras av brist på barnomsorg. Om individen gör sitt ska samhället backa upp. Den som arbetar och har barn under åtta år lämnas inte ensam med reducerad barnomsorg vid löneanställning. Detta måste vi klara av även vid aktiviteter inom ramen för försörjningsstödet.

Det jag tar med mig från besöket på Joar Socia var inte bara alla fina siffror på hur många som kommer vidare till anställningar och egen försörjning. Det var värmen och omtanken i verksamheten. Jag minns särskilt när en deltagare gick förbi oss vid rundvandringen. Då lade arbetsmarknadskonsulenten Milos handen på deltagarens axel och frågade hur det var. Han tog sig tiden under vår rundvandring, inte på det tomma slentrianviset utan uppriktigt och inkännande.

En hand på axeln kan göra en dag, kan vara början på ett nytt liv, kan ge självkänsla, självförtroende och på sikt självförsörjning.

Fru talman! Det är viktigt att denna angelägna reform blir rätt. De är många av samhällets mest sårbara människor som kommer att beröras av aktivitetskravet – människor som har kämpat med psykisk ohälsa, missbruk och kriminalitet.

Emot vad utredningen föreslog har regeringen valt att öppna upp för privata aktörer. Nu får det inte bli som med jobbcoacherna på Arbetsförmedlingen, ni vet de som rekryterade bödlar till Islamiska staten för skattepengar.

Vi socialdemokrater kräver därför att regeringen återkommer med förslag till riksdagen som säkerställer att utförandet av arbetsplatsförlagda aktiviteter inte kan utnyttjas av oseriösa aktörer eller aktörer kopplade till organiserad brottslighet.

Vi kan inte ha ännu en välfärdsverksamhet som kapas av den organiserade brottsligheten. Vi vet hur situationen ser ut på den privata HVB-marknaden. Det gör också regeringen. Men man är passiv och låter vansinnet fortgå.

Fru talman! Ivo har fullt upp med att med sina alltför klena verktyg tygla den skenande HVB-marknaden. Det lyckas man inte med. Nu förslås att Ivo även ska ta över tillsynsansvaret över aktivitetskravet. Detta bådar inte gott. Jag tror att det vore klokt att låta en myndighet som har bättre kännedom om arbetsmarknaden och en nära relation till arbetsmarknadens parter ges det ansvaret.

Regeringen bör därför överväga att låta någon annan tillsynsmyndighet än Ivo utöva tillsyn över reformen och återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.

Nu är det på regeringens vakt att snabbt agera när vi får signaler om att det inte blir som det är tänkt med reformen. För jobb ska utgå lön. Kriminella ska hållas borta från välfärden. Ingen ska utnyttjas. Alla ska känna sig respekterade och behövda och kunna få hjälp att komma närmare ett lönearbete.

Med det yrkar jag bifall till reservation 3.

Fru talman! Välgörenhet kan vara värdefullt, och ibland är den helt avgörande i akuta situationer. Organisationer och individer gör fantastiska insatser i Sverige varje dag.

Grunden för socialt ansvarstagande i en välfärdsstat måste dock vara en sociallagstiftning som bygger på rättigheter, inte nåd. Den måste bygga på jämlikhet, inte tacksamhet, på en lag som är demokratiskt beslutad och på en verksamhet som är gemensamt finansierad. Vi måste också hela tiden se till att ansvaret för socialt utsatta inte förskjuts. Det får inte förskjutas från det gemensamma till individen, från rättigheter till beroende och från demokratiskt ansvar till privat godhet.

Fru talman! Frivilligorganisationer som Röda Korset, Majblomman och Sveriges Stadsmissioner påminner ofta om att maskorna inte får bli för stora i samhällets skyddsnät. De gör ibland ett jobb som de själva inte tycker borde ligga på dem men som måste göras för att människor inte ska råka väldigt illa ut – och som heller inte blir gjort om de inte gör det.

Det är också därför dessa organisationer har motsatt sig många av regeringens förslag på socialrättens område, till exempel att regeringen nu går fram med en proposition som innebär att vissa barn – barn som råkar ha många syskon – ska ges sämre förutsättningar i livet genom att man på denna enda grund kraftigt sänker försörjningsstödet för familjer.

Fru talman! Vi har en regering som i budget efter budget har prioriterat stora skattesänkningar till dem med högst inkomster framför att ge pengar till skolan, psykiatrin och socialtjänsten. Nu riktas även udden direkt mot de barn som redan i dag har det väldigt tufft genom att försörjningsstödet sänks kraftigt. Sverige slits isär, och i sprickorna växer otryggheten för oss alla.

Fru talman! Utan de anställda inom svensk socialtjänst vore socialtjänstlagen en värdelös hög med papper. Det är personalen som gör jobbet – som gör rättigheter i lagboken till en bättre verklighet för människor. I denna yrkeskår finns professionella yrkesutövare som på vetenskaplig grund hjälper människor att hjälpa sig själva. De ser till att familjer får stöd så att de kan fungera, och de räddar liv när kvinnor och barn riskerar att utsättas för våld.

De anställda inom socialtjänsten förtjänar respekt och en bra arbetsmiljö. Vi känner dock alla till hur de ofta kämpar med resursbrist och hur de ofta får ta emot hot bara för att de gör sitt jobb. Detta förtjänar att tas på allvar. Socialtjänstens medarbetare ska känna att de har samhällets stöd i ryggen.

Därför anser vi socialdemokrater att regeringen bör tillsätta en samordnare för stabil personalförsörjning inom socialtjänsten, en nationell samordnare som har till uppgift att fokusera på socialtjänstens personal och deras förutsättningar.

Fru talman! Även om det är tufft att vara socialarbetare finns det även mycket glädje i arbetet. Jag har själv arbetat som jurist på Hyresgästföreningen. Där kom jag i kontakt med många olika sorters människor. Vissa gånger var mitt arbete nog inte helt olikt en socialarbetares. Jag har sett människor som kämpat mer än jag någonsin har kämpat men som gång på gång misslyckats med att få rätsida på livet. De har haft ett tungt bagage och stora hinder att ta sig över. Tiden på Hyresgästföreningen gjorde mig betydligt mer ödmjuk inför livet.

Självklart ska alla göra vad de kan för att komma i arbete. Nu kommer snart aktivitetskravet, som gör att den som uppbär försörjningsstöd mer än tre månader ska vara i sysselsättning. Det är bra. Men jag är glad, stolt och tacksam över att leva i ett land som har ett socialt skyddsnät som kan träda in när människor klappar ihop.

Som jurist på Hyresgästföreningen träffade jag ibland underbara karaktärer som hade svårt att passa in i samhället men som samtidigt förgyllde samhället, människor som ibland föll igenom och behövde hjälp att komma på fötter.

Jag tror att de som har jobbat med socialt arbete blir lite extra varma i hjärtat när de ser Filip och Fredriks film Tårtgeneralen med Mikael Persbrandt som Hasse P – han som samlade Köping för att baka världens längsta smörgåstårta. Hasse kämpade med spriten och mycket annat i livet, men han gjorde värdefulla avtryck i människors liv. Han orkade inte alltid hela vägen och behövde då och då samhällets hjälp. Men Köping hade varit en sämre plats utan Hasse P.

I vår tid talas det mycket om hur lönsamma människor är strikt ekonomiskt. Ansträngning har ofta blivit synonymt med tjänade pengar. Människors värde har ofta blivit synonymt med marknadsvärde.

Grunden till att vi i begynnelsen valde att bygga vår välfärdsstat var att vi såg människan på ett helt annat sätt. Samtidigt som välfärdsstatens grundare trodde på plikt för dem som kan arbeta, att de skulle vara med och bidra, trodde de också på rättigheter som kommer av det enda faktum att man är människa, rättigheter som gör att vi fångas upp när vi tappar taget och faller fritt. Det är något att vara minst lika stolt över som världens längsta smörgåstårta.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 1.

Herr talman! Jag vet inte om det var självkritik från ledamoten, som ju också är politiskt förtroendevald och nu har suttit i den konstellation som har makten på statlig nivå i Sverige. Ändå stängs inte de här HVB-hemmen ned.

Jag delar problembeskrivningen. Jag tror dock att väljarna inte vill ha politiker som bara står och beskriver en blytung och svart tillvaro. De vill ha politiker som faktiskt gör något åt den. Då är det faktiskt så att Lina Nordquist har mycket större makt än vad jag har att få något att hända.

Jag konstaterar att vi nu skriver det fjärde året med den här regeringen, och dessa hem fortsätter att ha våra allra mest utsatta barn i sin verksamhet. Det tycker jag är ett av de absolut största misslyckanden som den här regeringen har på sitt ansvar.

Jag vill avslutningsvis också fråga vad Lina Nordquist har för idéer om hur vi ska bekämpa barnfattigdomen. Den är också en grogrund för kriminalitet och för att barn ska må dåligt. Vad har man för egna idéer som träffar just de här barnen? Man har ju valt att inte höja barnbidraget. Man har valt att ställa sig bakom ett förslag som med precision riktar sig mot de barn som råkar födas in i familjer med många syskon. Det känns inte som en speciellt liberal tankegång att straffa barn för vilka deras föräldrar är och hur många syskon de råkar ha.

Då blir frågan: Tror Liberalerna att man kommer att kunna bekämpa barnfattigdomen och stå upp för barns rättigheter på ett bättre sätt med Jimmie Åkesson som en del av regeringen än genom samarbete med exempelvis Centerpartiet och Socialdemokraterna?

Herr talman! Jag är bekymrad över situationen inom svensk ungdomsvård. Polisens rapporter vittnar om HVB-hem som är infiltrerade av den organiserade brottsligheten. Behandlingshem som drivs och ägs av kriminella ska alltså ta hand om våra allra mest sårbara ungdomar. Det kan gälla människor som själva befinner sig i kriminalitet, men det kan också gälla tjejer som riskerar att hamna i prostitution.

Den här situationen är totalt oacceptabel. Vi socialdemokrater har kommit med en serie förslag. Till att börja med föreslog vi att man skulle ta tillbaka ägandet av HVB-hemmen till det allmänna. Om det anses för socialdemokratiskt kanske regeringen ändå kunde titta på att låta polisen kunna stänga dessa hem vid stark misstanke.

När det sedan prövas kunde man också ha omvänd bevisbörda: Det ska inte vara samhället som måste bevisa något, utan de som driver hemmen ska själva bevisa att de har rent mjöl i påsen och att barnen inte far illa.

Men när regeringen nu har sagt nej till alla dessa saker blir min fråga: Vad har man för egna idéer för att få detta vansinne att upphöra? Vad har man för egna konkreta, kraftfulla förslag för att barn inte ska hamna i händerna på kriminella, drivas in i kriminalitet eller hamna i prostitution? Hur stänger man ned de här hemmen, som vi vet fortsätter drivas av kriminella?

Herr talman! När jag hör ledamoten kan jag undra vilka barn det är man prioriterar. Det är ju inte alla barn. Vi har sett hur den här regeringen har slaktat akassan. På grund av det kommer många familjer nu att tvingas söka försörjningsstöd för sitt uppehälle. Vi ser redan fler som söker försörjningsstöd. Man har heller inte höjt barnbidragen.

Jag noterar att ledamoten gärna vill prata om enskilda kommuner, men det är statens ansvar vi pratar om. Det är det vi ska diskutera här i riksdagen. Det är det vi har mandat att besluta om.

Jag noterar också att ledamoten, trots att jag frågade om det, inte vill beröra det förslag som handlar om att de barn som har många syskon ska få väsentligt sämre möjligheter i livet på den enda grunden. Det är ologiskt för dessa barn. Det är ologiskt för mig. Det är ologiskt för ett samhälle som har ambitionen att vara ett välfärdssamhälle.

Jag är tvärtom stolt över att vi har ett sista skyddsnät, vilket försörjningsstödet är, och över att det också fångar upp barn. Jag tycker att ambitionen att ha barnen som topprioritering och att sätta dem först är väldigt bra.

Jag är stolt över att företräda ett parti som inte bara pratar utan också i budget efter budget visar att man menar allvar och vill minska klyftorna i samhället snarare än öka dem. Vi prioriterar inte stora skattesänkningar för dem med högst inkomster, utan vi prioriterar de familjer som har haft det tufft på grund av prischocker och annat.

Framför allt handlar det om barnen. Vi vill inte minst ta hand om ungdomsvården, som har spårat ur totalt under den här regeringens vakt.

Herr talman! Jag får tacka ledamoten för anförandet.

Jag reagerade på slutklämmen. Ledamoten sa att ett samhälle bara kan ha en topprioritering: barnen. Jag blev lite fundersam där, med tanke på hur den här mandatperioden har sett ut. Inte i någon endaste budget under den här mandatperioden har regeringen valt att höja barnbidragen. Regeringen har i stället valt att sänka skatten allra mest för dem med högst inkomster.

Nu har regeringen kommit med ett förslag vad gäller försörjningsstödet. Man ska med precision se till att de barn som råkar leva i familjer med många syskon ska få väsentligt mindre försörjningsstöd. Jag ställer mig frågan: Är det verkligen så att den här regeringen, som leds av moderaten Ulf Kristersson, har haft barnen som topprioritering?

Till detta kan vi lägga den havererade ungdomsvården. Regeringen har inte nappat på något av de förslag som vi socialdemokrater har lagt fram för att ta tillbaka kontrollen och få bort den organiserade brottsligheten från HVB-hemmen. Är det verkligen att sätta barnen främst?

Fru talman! Utan att avslöja åldern på någon här i kammaren kan jag säga att allt kanske inte var bättre förr. Fem år innan ledamoten Stegrud föddes var det lagligt i Sverige att begå en våldtäkt inom äktenskapet. Jag vill påstå att vi har gjort ganska stora framsteg när det gäller kvinnors rättigheter, och det är inte tack vare dem längst ut på högerkanten.

Om nu Socialdemokraterna är roten till allt ont och inte har varit tillräckligt hårda när det gäller reglering och vad det nu var kanske ledamoten kan svara på varför man säger nej till alla våra förslag som handlar om att strama upp kring HVB-hemmen – att ta tillbaka dem i allmän regi, vända på bevisbördan när man prövar tillstånd och låta polisen stänga HVB-hem direkt. Man säger nej. Där ser inte jag att man visar prov på att ta hårda tag och ta tag i situationen.

Sanningen är att Stegrud är en del av ett högerblock som nu styr Sverige – som förvärrar barnfattigdomen och har monterat ned a-kassan trots att Stegruds parti Sverigedemokraterna dyrt och heligt lovade att detta inte skulle ske. Och det här drabbar barnen. Det gör att fler kommer att ansöka om försörjningsstöd; den trenden ser vi redan nu.

Sverige är inte på den rätta väg som Sverigedemokraternas ledamot pratar om, utan tvärtom. Det är fler barn som blir fattiga och fler barn som lägger sig hungriga, och mot detta finns ingen politik.

Fru talman! Jag tror att vi är många föräldrar som ibland har påmint varandra om att små grytor också har öron. Jag tror att många använder sig av det ordspråket för att förklara att de kanske måste ta samtalet om varslet på jobbet i enrum när barnen har lagt sig. Vi kanske måste sätta oss i enrum med kalkylen och titta på vad a-kassan egentligen kan erbjuda nu för tiden. Men var så säkra – många barn förstår vad som händer i Sverige och i världen och att det är kris.

Barn som lever i fattigdom har inte bara stora öron; de har också tunn hud och ögon att se med. Alla barn känner igen känslan och vet hur ont det gör när man inte får vara med. Det är väldigt många barn i vårt land nu som inte får vara med och delta i fritidsaktiviteter. De känner av detta. De känner sig exkluderade, och det gör ont.

Många barn känner också av hunger i 2026 års Sverige. Det är många barn som lägger sig hungriga i den barnfattigdom vi ser breda ut sig. I en undersökning som några frivilligorganisationer, däribland Röda Korset, Rädda Barnen och Hyresgästföreningen, har tagit fram svarar en av tio föräldrar i familjer med svag ekonomi att man under den senaste sexmånadersperioden har sett att ens barn inte har kunnat äta sig mätt. Vad som också kommit fram är att 41 procent av de ensamstående föräldrarna med låga inkomster uppger att de själva inte kunnat äta sig mätta under de senaste sex månaderna.

Jag stannar lite vid de siffrorna och tänker mig in i situationen att sitta vid middagsbordet och låta sina barn äta sig mätta medan man själv är hungrig och tar resterna. Många är med om den situationen. Jag tror att många barn förstår vad som händer vid det där middagsbordet. De förstår att mamma eller pappa håller igen för att man själv ska få äta sig mätt, och det är väldigt tufft att bära för ett barn.

Det är nu hundratusentals barn som lever i fattigdom i Sverige, men det hade inte behövt vara så. Vi hade kunnat bemöta arbetslösheten med tuffa åtgärdsprogram, med utbildningsinsatser och med extrajobb. Vi hade kunnat avstå från att montera ned skyddet via a-kassan. Många familjer tvingas gå ned på en inkomst på 13 000–14 000 kronor med de nya akassereglerna. Det är ersättningen för en heltidstjänst. Vi har inte höjt barnbidraget. I budget efter budget har regeringen valt att prioritera på annat sätt. Man har valt att sänka skatterna för dem med högst inkomster. De har fått gå före i kön.

Nu föreslår regeringen att man ska reformera försörjningsstödet och väljer att rikta sig specifikt mot de barn som råkar ha många syskon. Man vill ge barn med många syskon väsentligt sämre möjligheter i livet och putta ut dem i fattigdom.

Det är inte bara familjers ekonomi som avgör barns förutsättningar i livet. Det är också hur starkt samhället är. Det är hur väl skolan fungerar och hur väl barn- och ungdomspsykiatrin fungerar. Det är hur väl socialtjänsten fungerar.

Nu när vi snart gör bokslut över den här regeringen ser vi att man har prioriterat skattesänkningar framför de resurstillskott som skulle ha behövts i den kostnadskris vi haft. Sammantaget är detta såklart någonting de cyniska gängen exploaterar. De värvar de barn som lever i fattigdom och som är mottagliga för deras försök till rekrytering.

När det har gått så långt att barn har halva foten inne i den organiserade brottsligheten – då, fru talman, måste samhället vara på sin vakt, vara starkt och verkligen försöka göra skillnad. Då behöver vi inte bara den moderna socialtjänstlag som nu är på plats, tack vare den här och den förra regeringen, utan vi måste också ha resurser att jobba med den.

Vi måste ha resurser att kunna erbjuda punktmarkering mot dem som är inne i kriminalitet som unga. Vi måste ha möjlighet att satsa på tidiga insatser. Vi måste ha möjlighet att inte bara erbjuda avhopparprogram utan även U-svängsprogram så att fler barn tar en U-sväng ifrån den organiserade brottsligheten när de är på väg in. För det behövs resurser, något som socialtjänsten skulle behöva nu, men det har inte prioriterats.

Om vi tittar på de barn som verkligen har kommit in i organiserad brottslighet, som har hamnat i den svenska ungdomsvården och som inte bor hemma hos sina föräldrar utan ska få vård ser vi ett av de kanske största misslyckanden som vi har i det svenska samhället i dag. Det tror jag att vi alla är överens om. De kan hamna i HVB-hem som är infiltrerade av den organiserade brottsligheten och som ägs och drivs av kriminella. Men det anmärkningsvärda är att det bara kan fortsätta.

Vi socialdemokrater har lagt fram förslag om att låta polisen tvångsstänga dessa HVB-hem när misstanke finns. Vi har lagt fram förslag om att man ska ha omvänd bevisbörda när man prövar tillstånd. Det är den som driver ungdomshem som ska visa att man har rent mjöl i påsen och inte tvärtom. Men vi har också föreslagit att det allmänna ska ta tillbaka kontrollen över den ungdomsvård, de HVB-hem, som riktar sig till kriminella. Allt detta har regeringen sagt nej till, och problemen kvarstår.

Några argument som ofta kommer upp är att det här skulle innebära en inskränkning av äganderätten. Ja, absolut, visst är det så! Men i valet mellan att ostört kunna driva företag och hämta hem skattepengar på ungdomsvård och att värna barns rättigheter, barns säkerhet och samhällets bästa är det inget snack om var jag som socialdemokrat och mitt parti står. Låt oss ta tillbaka kontrollen över svensk ungdomsvård, helst nu men allra senast efter valet!

Fru talman! Jag vill avslutningsvis nämna den personal som gör ett enastående arbete. När vi pratar om ungdomsvården glömmer vi ibland bort dem. Det finns såklart människor som inte borde jobba inom svensk ungdomsvård och som inte ska göra det, men det finns också de som går upp varje dag och gör ett fantastiskt arbete.

Jag har haft förmånen att träffa många fackligt aktiva inom Seko som har stora hjärtan och stort kunnande. Även de ser stora brister. De säger att det är frustrerande att jobba en tuff och lång dag på Sis-hem och sedan veta att när de skriver ut dessa barn hamnar de ofta på HVB-hem som ägs och drivs av kriminella.

Jag tycker att vi ska ta denna oro på allvar och på allvar göra upp med kriminaliteten inom svensk ungdomsvård. Framför allt bör vi göra det för våra barns skull, så att de kan få en ljus framtid trots svåra förutsättningar i början av livet.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 14.

(Applåder)

Herr talman! Mäns våld mot kvinnor är inte blixtar från en klar himmel. Redan från förskolan börjar molnen hopa sig. Barn stöps in i roller. Pojkar utvecklar ett sätt att prata om flickor och flickor om pojkar. Dessa glasögon tittar de sedan även på sig själva med.

Många gör vad de kan för att vi ska ta oss vidare från invanda mönster. Vi föräldrar kan stärka barnens självkänsla och värna integriteten, men vi får också väldigt fin draghjälp av svensk förskola, denna juvel i svensk välfärd. ”Stopp! Min kropp!” fanns inte när jag var liten. Nu känner varenda unge till begreppet. Personal i svensk förskola förändrar världen varje dag med sitt arbete. De ger pojkar och flickor verktyg att definiera sig själva – vilken lycka för oss föräldrar!

Nätet är dock fullt av orosmoln – stridslystna, skrytsamma och uppblåsta influencers som pratar om att feminismen har gått för långt och att man har rätt till kvinnliga kroppar liksom män som hatar och hetsar mot kvinnor i grupp. Samtidigt använder politiker på högerkanten genuspedagogik som ett skällsord.

Herr talman! För mig är alla ni som frigör människor från destruktiva föreställningar om vad det är att vara pojke, flicka, man eller kvinna viktiga för allas framtid. Tack till er för ert viktiga arbete!

När jag talar med mina kvinnliga vänner om deras barndom kommer snarlika berättelser. Det var tafsande i korridorer och på festivaler. Man blev kallad hora och slampa. Det var en omgivning som ofta likställde svartsjuka med romantik och relationer med kontrollerande beteenden, ibland även slag.

Detta är inte blixtar från en klar himmel utan ett molntäcke av sexism som tar sig olika former i olika styrka. Det är inte bara enskildheter utan delar av något större, en struktur som finns i alla kulturer i olika omfattning.

Nyckeln till att på allvar förebygga mäns våld mot kvinnor är att vi tillsammans kan se och förändra dessa strukturer – föräldrar, förskolepersonal, idrottsledare, kompisar och lagstiftare. Vi måste påminna oss själva, varandra och våra barn om att vi aldrig får vänja oss vid våld och sexism.

Herr talman! Tack vare forskningen vet vi mer och mer om hur omfattande våldet är i ungas relationer. Enligt Jämställdhetsmyndigheten har nästan var tredje ungdom upp till 15 års ålder med erfarenhet av en kärleksrelation upplevt våld i denna. Mellan 15 och 19 års ålder är siffran 50 procent. Vi vet också hur skadligt detta är för de drabbade flickorna långt efter att relationen har tagit slut.

Socialtjänsten kommer ofta in i ett sent skede i denna våldsspiral. Lösningarna är ofta av akut slag. När vi diskuterar socialtjänstens insatser för våldsutsatta får vi dock aldrig tro att dessa insatser är hela lösningen vad gäller mäns våld mot kvinnor. Den som blir slagen ska skyddas och den som slår ska straffas, men vi måste alla hjälpas åt att ändra de attityder som föregår sparkar och slag.

Herr talman! Samhället behöver vara som starkast när individen är som mest utsatt. När en man bit för bit monterat ned en kvinnas liv behöver samhället kunna ge kvinnan kraft och möjlighet att bit för bit bygga upp livet igen.

Det är i dag för svårt att lämna en våldsam relation. Det är onödigt svårt. Vi som samhälle måste steppa upp.

I dag läggs ofta ett för stort ansvar på den våldsutsatta kvinnan. För att lämna en våldsam relation krävs ofta en flytt, men för många blir ekonomin ett hinder. Vi anser därför att regeringen bör se över frågan om att införa ett kvinnofridsstöd vid våld i nära relationer. Det ska inte falla på pengarna om steget bort från en vardag med våld kan tas.

Herr talman! För de kvinnor och barn som inte längre kan bo kvar hemma ska samhället tillhandahålla trygga skyddade boenden där man tas emot av människor som förstår vad man är utsatt för. Den nya lagstiftningen om skyddade boenden innebär en viktig och nödvändig modernisering, särskilt av synen på barn och barns rättigheter. Det ställs nu också högre krav på de aktörer som bedriver skyddade boenden, bland annat när det gäller tillstånd.

Samtidigt som reformen i grunden är positiv finns det en oro för att förändringarna kan innebära risker för kvinnojourernas unika verksamhet. Kvinnojourerna och det civila samhället måste värnas, samtidigt som åtgärder vidtas för att stänga ute oseriösa aktörer.

Herr talman! Vinstintresse har lagt sig som en våt filt över många verksamheter i Sverige. Marknaden är fantastisk när det gäller att fabricera bilar, bullar och badbollar, men inte när vi som samhälle tillsammans ska hjälpa kvinnor att komma på fötter efter att ha genomlidit våld i en nära relation.

En verksamhetsledare ska inte ställa frågan: Hur kan jag göra vinst på den här slagna kvinnan? Frågan ska i stället vara: Hur kan vi använda våra resurser på bästa sätt för att hjälpa en medmänniska i nöd? All upphandlad drift av skyddade boenden bör därför reserveras för idéburna organisationer. Då skulle kvinnojourernas och civilsamhällets verksamhet värnas och skyddet för de kvinnor som placeras säkerställas. Vi kräver att regeringen återkommer med ett sådant förslag.

Herr talman! När någon väl lämnat en relation eller när en man väl dömts är tyvärr våldet ofta inte slut. Vi tycker därför att brottsutsatta kvinnor själva ska få välja hur de vill ta emot information inför det att gärningsmän beviljas permission eller friges. Kvinnorna borde kunna välja att få denna information via kommunens socialtjänst. Informationen kan då kombineras med ett erbjudande om hjälp och stöd från samhället, till exempel från kvinnojouren, brottsofferjouren, psykiatrin eller kommunens relationsteam. Regeringen bör se över denna fråga, då detta kan visa sig vara helt livsavgörande för kvinnor som lever under hot och våld.

Herr talman! Många individer lever under mörka moln av hat och våld i nära relationer. Vi lever dock alla i samma klimat vad gäller synen på män, kvinnor, makt och våld – ett klimat vi alla är med och påverkar. Här kan vi – individer och samhälle – göra skillnad. Kalla det feminism, vaket eller bara humanism, men tänk på det i alla fall!

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 7.

Herr talman! Jag förstår varför statsministern har tagit sig fram i det politiska livet. Han har en ganska härlig bostadsrättsföreningsordförande-aura som inger visst förtroende. Ingen bostadsrättsföreningsordförande skulle dock komma undan med att låna på det sätt som den här regeringen har gjort.

Magdalena Andersson ställde en tydlig och enkel fråga: Kommer vi fortsatt att få se ofinansierade förslag i vårbudgeten? Och kom nu inte dragande med Ukraina och säg att det handlar om det, för den här regeringen har lånat till stora skattesänkningar för dem som tjänar mest.

Det har varit så genom åren att högerregeringar har lämnat stora underskott efter sig men väldigt lite av det som är beständigt: bra järnvägar, bra infrastruktur och sådant som bygger Sverige starkt på lång sikt.

Jag vill få svar på den fråga Magdalena Andersson ställde: Kommer vi att se mer av denna lånekarusell med ofinansierade förslag i vårbudgeten?

(Applåder)