Gustaf Lantz (S) om (forts.) Barn och unga inom socialtjänsten (forts. SoU19)

Herr talman! De flesta barn i Sverige växer upp i trygghet. De får ta del av alla möjligheter och alla rättigheter som vårt samhälle säkrar och ska säkra.

Sverige har gång på gång, genom många år, visat vägen när det gäller att sätta barnens rättigheter allra främst. Vi var först i världen med att förbjuda aga i skolan. När den liberala statsministern Ola Ullsten 1979 lade fram propositionen om ett förbud mot barnaga gick vi i bräschen igen. Men fortfarande, nästan 50 år senare, har alla barn det inte bra i Sverige.

En del barn fråntas sina rättigheter. De får ont i magen varje gång de går hem. De måste leva under hedersförtryck.

Barn som borde gå i skolan rekryteras i stället av kriminella gäng. De pressas och hotas att utföra grovt kriminella handlingar. Barn skjuter andra barn, och barn utför sprängningar.

Sedan har vi förstås barnen som behöver leta efter gömd alkohol hemma eller som måste väcka sina syskon. De får ingen frukost; det finns ingen frukost. De måste ta ett ansvar som inget barn borde behöva ta.

De här barnen känner sig otrygga, svikna och bortglömda. De här barnen behöver handling.

Herr talman! Allt börjar i hemmet. Att stödja familjer är därmed en av de absolut viktigaste förebyggande åtgärderna.

I Liberalerna har vi länge arbetat för fler hembesöksprogram för förstagångsföräldrar som fångar upp osäkerheter i tid, innan det uppstår risker som sedan blir verkliga faror för barnen. I kommuner som har sådana program har föräldraskapet blivit tryggare, och när sociala insatser behövs sätts de in mycket snabbare.

De här tidiga insatserna är helt avgörande, och den nya socialtjänstlagen sänker trösklarna och gör det lättare att få tidiga insatser.

Socialtjänsten ska arbeta efter evidensbaserade metoder och säkerställa att insatserna faktiskt har effekt. Det låter tråkigt, men vad det betyder är att de personer i vårt land som verkligen behöver hjälp också ska få hjälp som fungerar. De ska få den tidigt, och den ska verkligen hjälpa dem.

Liberalerna har länge sagt att vi måste ta bort arbetsmetoder som inte har effekt eller i värsta fall är rent skadliga. Nu händer äntligen detta.

För de föräldrar som kämpar, herr talman, har vi stärkt rätten till vab, så att ingen förälder ska nekas ledighet eller behöva ta semester från jobbet för möten med socialtjänsten.

Föräldrarätten har länge varit alltför stark. Den här regeringen stärker barnperspektivet, stärker barnens rättigheter och sätter barnen framför föräldrarna.

Statens institutionsstyrelse reformeras, barn- och ungdomsvården stärks, placerade barns rättigheter säkras och hinder för myndigheters samarbete rivs – äntligen!

Barn slipper umgänge med en förälder som har misshandlat dem. Mellantvång införs så att föräldrar kan tvingas till stöd om de vägrar ta emot hjälp för att kunna vara föräldrar.

Herr talman! Forskning visar att skolresultaten för barn i samhällsvård är den parameter som har enskilt störst betydelse för deras framtid. Misslyckande, eller bara känslan av misslyckande, i skolan är oerhört starkt kopplat till en påtagligt högre risk – inte bara högre utan påtagligt högre – för beroende, kriminalitet, ohälsa, självmord och annan förtida död. Det är hemskt, men det är också sant.

Liberalerna i regering bygger en skola som ger alla barn förutsättningar att lära sig saker, att växa och att bli trygga vuxna individer som i sin tur kan ta hand om barn, egna och andras.

Herr talman! Skolk är en viktig varningssignal. Vi satsar på skolsociala team där skolor jobbar nära socialtjänsten. Det ger bättre skolresultat och högre närvaro, vilket påverkar barnens hela framtida liv.

Vi stöttar, slutligen, de föräldrar som vill men inte alltid förmår. Vi ställer krav på föräldrar som försummar sina barn eller utsätter dem för våld och förtryck. Vi stärker skolan, socialtjänsten och barnens hela skyddsnät.

Herr talman! Utsatta barn i Sverige ska våga drömma om framtiden, och den framtiden ska vara ljus.

Herr talman! Ofta brukar förtroendevalda kalla saker för utmaningar. Det är inte en utmaning utan ett enormt problem att delar av vår välfärd, delar av offentlig sektor, är infiltrerade av grovt kriminella människor som utnyttjar människor, utnyttjar skattemedel och ärligt talat förstör vårt välfärdssamhälle, vårt skyddsnät. Till och med Försäkringskassan, som vad jag vet inte är privatiserad, är drabbad av detta. Det måste vi verkligen ta på allvar.

Därtill hade vi redan innan denna infiltration, detta kapande från grovt kriminella individer, för låga kompetenskrav och för låga tillståndskrav. Vi hade inte tillräckligt höga krav på den statliga barn- och ungdomsvården och inte heller på den som kommunerna tar hjälp av.

Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. Det lilla problemet är att våra skattemedel som ska gå till riktigt bra saker som vi har kommit överens om att göra tillsammans i stället går till vapen, narkotika och våldsbrott. Men det riktigt stora problemet är att människor i vårt land som behöver hjälp – oavsett om det handlar om LSS, om långa sjukskrivningar eller om barn som behöver riktigt bra stöd när de far illa – inte får den hjälp de förtjänar därför att politiskt förtroendevalda inte tog sitt ansvar för länge sedan.

Nu ska jag inte upprepa de fem minuter jag precis pratade, men jag kan säga att den här regeringen har som sitt absoluta mål – det är därför ledamoten kommer att få arbeta även i sommar – att det ska hända mer under denna mandatperiod för att stötta utsatta barn och säkra vårt samhälles trygghet än vad som har hänt under mycket lång tid tidigare.

Herr talman! Jag upprepar: Oseriösa aktörer ska naturligtvis bort. Det behövs tillstånd för att bedriva den här typen av verksamhet. Man ska ha den kompetens som krävs – i ägandet, i själva driften, i chefsleden och hos de människor som träffar barnen. Det krävs betydligt mer kompetens än vad man hittills haft. Och det gäller inte bara privata HVB-hem; det gäller alla. Det är oacceptabelt hur hela barn- och ungdomsvården har brustit. Det har drabbat de här barnens hela liv. Det är det första.

Sedan var frågan vad vi gör för att bekämpa barnfattigdomen. Liberalerna är för ett barnbidrag till alla barn, men med det sagt är det inte så att barnen försörjer sig själva på sitt barnbidrag. Det allra viktigaste är att de vuxna i familjen har ett jobb att gå till som de är stola över. Om de förlorar sitt jobb får de mer i pengar från akassan under den första tiden. Till skillnad från vad ledamoten precis sa om att vi har förstört akassan har vi faktiskt höjt taket.

Vi vill att fler människor ska jobba, att fler människor ska komma hem med egen lön. Pengarna ska räcka längre; matmomsen sänks. Det blir billigare att skaffa sig en bostad. Vi har sänkt skatten så att människor faktiskt har mer pengar kvar i plånboken. Det är inte fråga om höginkomsttagare som jag själv och ledamoten, utan det är fråga om människor i Sverige med medellön som får 6 000 kronor mer. Det är klart att det minskar barnfattigdomen när fler arbetar och fler får behålla sina egna pengar.