Linus Sköld

Fru talman! Tidöavtalets konstruktion har redan vid flera tillfällen visat sig innebära att den regering Mats Perssons ingår i bara sitter kvar så länge den lyder Sverigedemokraternas kommando. Sverigedemokraternas omedelbara inställning till folkbildning kan sammanfattas i två korta fraser: Mycket mindre pengar. Politiskt styrt innehåll så att det passar deras nationalism.

Därför tycker jag att Mats Persson är skyldig mig och alla andra folkbildningsentusiaster i landet att svara på dessa frågor: Kommer han att agera för att lägga ned Folkbildningsrådet? Om han gör det, hur ska han då säkerställa att folkbildningen innehållsmässigt inte kommer att styras av Sverigedemokraternas nationalism eller andra politiska dogmer?

I Tidöavtalet framgår det att folkbildningen ska effektiviseras. Med det får man anta att det blir mindre pengar framöver - det är det effektivisering brukar betyda. Mats Persson får såklart rätta mig om jag skulle ha antagit fel.

Fru talman! Samtidigt har han ju redan påbörjat nedskärningarna. Den 2 november i år, ungefär en vecka innan budgeten presenterades, sa Mats Persson i nättidningen Altinget följande: "Jag kan redan nu säga att det inte blir några sänkta anslag för folkbildningen i den här budgeten." Innevarande år, alltså 2022, var anslaget 14:1, i utgiftsområde 17, Bidrag till folkbildningen 4 829 783 000 kronor. När regeringens budgetproposition sedan presenterades visade det sig att samma anslag låg på 4 337 783 000, det vill säga 492 miljoner kronor mindre än 2022.

Mats Persson följer alltså samma linje som han gjorde i en interpellation om utbildningsplatser i kammaren för en dryg vecka sedan: att kalla anslagsminskningar för satsningar. Då gällde det anslagen generellt för vuxna, som regeringen sänker med belopp som motsvarar omkring 30 000 utbildningsplatser. Veckan dessförinnan följde Mats Perssons kollega Parisa Liljestrand följde samma linje när hon menade att en halvering av utvecklingsbidraget till kulturskolan var en satsning hon var stolt över.

I dag gäller det mer specifikt anslagsminskningar på folkbildningen. Låt mig ta ett exempel till. Studieförbunden har sedan flyktingkrisen 2015 också ett särskilt uppdrag och en särskild finansiering för att arbeta med asylsökandes språkinlärning och orientering i det svenska samhället. Det är en viktig insats som ger den som kommit till Sverige bättre förutsättningar att få en springande start på sin integration och etablering trots att de ännu inte fått rätt till undervisning i sfi. Satsningen kallas Svenska från dag ett.

Det finansieras på anslaget 14:3 Särskilda insatser inom folkbildningen. År 2022 var det 60 miljoner, och Mats Persson lovade inga sänkta anslag i Altinget. I budgeten för nästa år är samma anslag anvisat 30 miljoner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Såhär i efterhand, kan Mats Persson erkänna att 30 miljoner är mindre än 60 miljoner? Kan Mats Persson säga att 4,3 miljarder är mindre än 4,8 miljarder?

Fru talman! Tack, ministern, för möjligheten att debattera folkbildningens framtid!

Folkbildningen är fantastisk. Ministern kallade den betydelsefull, men jag skulle säga att den är fantastisk. Den möjliggör att människor bildar sig, växer och utvecklas. Den gör gott för individen, som får lärdomar, självkänsla och social samvaro. Den gör gott för samhället genom att förena människor, stöta åsikter mot varandra och bygga gemenskaper och sammanhållning. En bildad befolkning - folkbildning - har varit en oundgänglig del i bygget av vår demokrati.

Folkbildningen har två tydliga grenar.

Den ena är folkhögskolorna, vilkas verksamhet låter människor bilda sig tillsammans i lärandeprocesser som inbegriper socialt samspel, samarbete, diskussion och reflektion. Detta är en bra grund för lärande. Oavsett bakgrund eller utbildningsnivå finns det en plats i folkhögskolan. Folkhögskolorna ger en andra chans för dem som den reguljära skolan har misslyckats med och som därför saknar godkända betyg från grundskolan eller gymnasieskolan. De ger också tillgång till viktiga och högkvalitativa kulturella och kreativa kurser.

Den andra grenen, fru talman, är de idéburna och de ideella studieförbunden. Med studiecirkeln som huvudsaklig metod ger de möjlighet åt alla att på sina villkor förkovra sig, växa, utvecklas och lära - alltid frivilligt och alltid tillsammans med andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Folkbildningen stärker samhällsgemenskapen och möjliggör livsresor både för den som har smala intressen och för den som vill bilda sig mer allmänt och både för den som redan har utbildning och för den som saknar sådan. All folkbildning ska vara fri till innehållet och frivillig för deltagarna.

Folkbildningsrådet är en ideell förening som har en myndighetsuppgift att fördela och följa upp statens stöd till folkbildningen. Folkbildningens aktörer har alltså statens förtroende att själva fördela statsbidraget. Detta är en konstruktion som har införts för att upprätta en formell och principiell gräns mellan staten och folkbildningen och för att, så att säga, förhindra att politiken styr vilket innehåll människors bildningsresor ska ha.

Det betyder, som Mats Persson påpekade i sitt svar, inte att medel kan användas till vad som helst eller lämnas till vem som helst. Staten har därför lagt fast ett tydligt syfte med statens stöd till folkbildningen som medlen givetvis ska användas för att uppfylla. Detta behöver väl knappast sägas, men jag säger det ändå, så slipper ministern förtydliga det: Självklart ska alla som bedriver statligt finansierad verksamhet stå upp för demokratins ideal.

Fru talman! Av Tidöavtalet framgår det att Mats Persson, i avvaktan på Christer Nylanders pågående utredning om folkbildningen, ska vidta ytterligare åtgärder för att reformera stödet till folkbildningen. Det framgår också att en av de åtgärder som Mats Persson ska överväga medan utredningen pågår är att lägga ned Folkbildningsrådet.

I min interpellation frågade jag ministern om han tänker agera för att lägga ned Folkbildningsrådet och hur han i så fall - om han tänker göra det - ska säkra folkbildningens fortsatta innehållsliga frihet. Mats Persson svarade genom att säga ungefär: Det har ju fungerat förr.

Med all respekt, fru talman: Det var inte det jag frågade. Jag tycker att både jag och alla de miljoner människor som berörs av hur medlen fördelas förtjänar ett svar på den förhållandevis enkla frågan: Kommer Mats Persson att lägga ned Folkbildningsrådet? Och hur ska han i så fall säkerställa att folkbildningen fortsatt är fri och frivillig?

Herr talman! Ministern säger att regeringen de senaste åren har misslyckats. Man kan titta på det uppskattade antalet lärare som saknas och se att det nationellt sett är ett betydligt mindre antal än det var för några år sedan. Det är alltså en sanning med modifikation.

Niklas Sigvardsson redogjorde förtjänstfullt för vad den socialdemokratiskt ledda regeringen har gjort. Det har varit sådant som att expandera platserna på kompletterande pedagogisk utbildning och att inleda försök med kortare KPU. Det har också varit satsningar på lärares anställningsvillkor - löner, avlastande kompetens och så vidare. Det har man för övrigt gjort tillsammans med utbildningsministerns eget parti. Det har handlat om att förbättra villkoren, så att vi får fler sökande till lärarutbildningen.

Att regeringen de senaste åtta åren skulle ha varit passiv är en felaktig beskrivning, helt enkelt. Nu är det Mats Persson som har ansvaret, och det är Mats Perssons regering som lägger förslag om att centralisera lärarutbildningen, vilket leder till en oro huruvida lärarutbildningen kommer att få finnas kvar ute i landet eller om det bara blir vid de gamla anrika universiteten. Det är ju denna bild som sprider sig.

Mats Perssons regering drar ned antalet utbildningsplatser. Det är Mats Perssons regering som drar in investeringsstödet och försämrar bostadsförsörjningen i Malmfälten. Nu är det Mats Persson som har ansvaret, och det är de förslag som Mats Perssons regering har lagt fram eller uttalat som vi debatterar här i dag.

Jag tyckte att min fråga var mycket konkret och enkel: Kan Mats Persson garantera att han inte tänker vidta några aktiva åtgärder för att lägga ned lärarutbildningen i Luleå?

Herr talman! Jag tackar för möjligheten att diskutera en otroligt viktig fråga för hela vårt avlånga land. Jag representerar, min skånska till trots, den valkrets som ligger allra längst norrut i landet - samma valkrets som Kiruna och Gällivare är belägna i.

I norra Sverige har vi för tillfället superlåg arbetslöshet, i synnerhet i dessa två kommuner, eftersom vi har en expansiv industri. Det gör att välfärden har otroligt svårt att kompetensförsörja sina verksamheter. Även industrin säger att tillgången till utbildad arbetskraft är ett av de största hindren för tillväxt. Den gröna omställningen gör att det är här den stora tillväxtpotentialen i vårt land för tillfället finns. Tillgången till utbildningsplatser, som jag vet kommer att behandlas i en senare interpellationsdebatt, är alltså en grundläggande faktor för att vi ska kunna fortsätta den gröna omställningen och kompetensförsörja både industri och välfärd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt pågår det en samhällsomvandling i dessa två kommuner. Om man till äventyrs skulle lyckas rekrytera en lärare utifrån är det otroligt svårt att hitta en bostad till den, för de bostäder som byggs i Kiruna och Gällivare byggs för att ersätta delar av städerna som sjunker ned i marken på grund av gruvhålen. Regeringen förnekar sig inte här heller utan drar in möjligheten till investeringsstöd, vilket kommer att sänka byggtakten och försvåra bostadsförsörjningen.

Därutöver kan vi redan se att lärarbristen i Kiruna har fått den yttersta konsekvensen: skyddsstoppet som Niklas Sigvardsson pratade om alldeles nyss. Det skedde i september när skyddsombudet stoppade verksamheten. Det togs fram en handlingsplan, och man har arbetat med den fram till för ett par veckor sedan, då Lärarförbundets ordförande var på besök för att informera sig om hur det går. Det visade sig då att man har haft stor omsättning på personal även fortsättningsvis. Rektorn som tog fram handlingsprogrammet har slutat. Johanna Jaara Åstrand krävde då ett Norrlandspaket för lärarförsörjning för att komma till rätta med bristen där den är som allra mest akut. Till detta kan läggas att lärarfackens båda ordförande vid skyddsstoppet sa att uppemot 200 skolor riskerar att gå samma öde till mötes.

Om man tittar på var Kiruna är beläget på kartan ser man att det är 35 mil till närmaste lärarutbildning, som ligger i Luleå. Oron när det i Tidöavtalet stipulerades att lärarutbildningen ska centraliseras blev enorm. Till nästa lärarutbildning är det nämligen ytterligare 25 mil; den ligger i Umeå.

När utbildningsministern hotar med att lägga ned ämneslärarutbildningar - jag tänker att det är så både sektorn och branschen betraktar formuleringen i Tidöavtalet - blir oron alltså jättestor. Lärarbristen i Malmfälten är akut. Så min fråga är ungefär densamma som Niklas Sigvardssons fast mer specifik: Kan ministern garantera att han inte tänker vidta några aktiva åtgärder för att lägga ned lärarutbildningen i Luleå?

Herr talman! Den här veckan rapporterar Dagens Samhälle och Magasinet Filter om statsministerns och flera andra statsråds nära kopplingar till friskolejättarnas högsta ledningar. Skolminister Lotta Edholm var friskoleägare när hon utsågs, och statsministern själv äger en sommarstuga tillsammans med en höjdare i friskolekoncernen Watma. Sveriges kändaste friskolelobbyist, Peje Emilsson, uppgav i Dagens Nyheter i somras att han brukar skicka sms till statsministern när han tycker att statsministern har varit duktig.

I Tidöavtalet slår regeringsunderlaget fast att vinstjakten i skolan ska fortsätta. När avtalet presenterades välkomnades det av Academedias vd med följande kommentar: "Många av de förslag Academedia tagit fram genom åren finns med här."

Detta får mig att undra: Vilka kontakter har regeringspartierna haft med företrädare för skolkoncerner när de har utformat Tidöavtalet?

Fru talman! Låt mig till att börja kommentera budgetering. Parisa Liljestrand deklarerar stolt att hon har skyddat kulturen i svåra tider. Jag skulle vilja säga att den här regeringen lägger mer än dubbelt så mycket på att sänka skatten för höginkomsttagare som de skjuter till i generella tillskott till välfärden. Samtidigt halverar de bidraget till kulturskolan. Att beskriva en halvering som en satsning är en härlig semantik.

Kulturskolans kompetensförsörjning är en fråga för en helt annan interpellationsdebatt. Det är komplicerad materia, och jag vill inte använda min sista minut här för att diskutera den.

Jag ska i stället sammanfatta. Alla kommuner erbjuder inte kulturskola. Avgifterna varierar och kan vara en hög tröskel för ekonomiskt utsatta familjer. Deltagandet är ojämlikt, och kulturministern halverar eller fasar ut statsbidraget till kulturskolorna. Så mycket har vi lagt fast i dag.

De problem Kristoffer Lindberg har pekat på i dag är att omkring två tredjedelar av kulturskolorna bedriver undervisning inom ramen för den obligatoriska skolans undervisningstid, företrädesvis i kommuner där eleverna har lång resväg till skolan. I Gislaved, som var första fallet att få ett tillrättavisande av inspektionen, har deltagandet sjunkit och kompetensförsörjningen försvårats. Om ministern tänker fortsätta att låtsas som att problemet inte existerar eller inte är hennes riskerar kulturskolan att helt nedmonteras i samtliga glesbygdskommuner. Tillgången till kulturskolans verksamhet kommer att bli sämre också för de elever som har svag uppbackning hemifrån. Deltagandet riskerar alltså att bli ännu mer ojämlikt än vad det redan är.

Om ministern menar allvar med sina upprepade påståenden om att kulturskolan är viktig tänker jag att hon behöver åka tillbaka till departementet och fundera över vad hon ska göra för att stärka den i stället för att montera ned den.

Fru talman! Som jag sa avslutningsvis i mitt förra inlägg är den halvering av utvecklingsbidraget, som regeringen har gått fram med, Parisa Liljestrands enda svar på hur hon ska jobba med att öka tillgängligheten till kulturskolan.

Jag misstänkte att Parisa Liljestrand i övrigt inte skulle svara på min fråga, vilket hon inte heller gjorde. Jag gjorde därför läxan åt Parisa Liljestrand. Jag kollade först i Tidöavtalet, eftersom det är grunden för regeringens politik. Sökordet kulturskola gav exakt noll resultat.

Jag gick vidare och kollade Parisa Liljestrands partis egna vallöften. På Moderaternas hemsida kan man, under rubriken "Moderaterna vill prioritera barn och ungas möjlighet till kultur", fortfarande läsa att "Moderaterna vill att alla barn och unga ska få del av konst och kultur. De kommunala kulturskolorna spelar här en mycket viktig roll, där arbetet med att nå även barn och unga i socioekonomiskt utsatta områden, bör utvecklas." Det finns också en strecksats där det står att Moderaterna vill "se till att kulturskolan prioriterar att nå fler barn och unga i socioekonomiskt utsatta områden". Detta är Moderaternas vallöfte inför valet 2022.

Den S-ledda regeringen införde 2016 utvecklingsbidraget till kulturskolorna. Ett av kriterierna för bidraget är att det får ges till kommuner som använder det till att genomföra satsningar för att stärka kulturskoleverksamhet i områden med socioekonomiska utmaningar eller i glesbygd. Så har det också blivit.

I regeringens egen budgetproposition, under rubriken "Resultatredovisning", står det: "Ansökningarna har främst fokuserat på att nå nya målgrupper i exempelvis socioekonomiskt utsatta områden." Statsbidraget har lett till att kulturskolan når nya målgrupper. Under 2021 fick 33 000 barn och elever möjlighet att utöva kultur inom ramen för kulturskolan. De skulle annars inte ha nåtts. Utvecklingsbidraget är alltså utformat för att leverera exakt det som Moderaterna har gått till val på, att kulturskolan ska prioritera att nå barn och unga i socioekonomiskt utsatta områden.

Den högerkonservativa regeringen har dock gjort det till sitt signum att säga en sak före valet och en annan sak efter valet. Nu halverar Parisa Liljestrand bidraget som skulle leverera hennes eget vallöfte när det gäller kulturskolan. Men det är inte nog med det. Regeringen underfinansierar dessutom välfärden. Som Parisa Liljestrand påpekade är kulturskolan en kommunal angelägenhet. Risken är att den underfinansiering av välfärden som regeringen går fram med leder till neddragningar på kulturskolan i övrigt. De 2,7 miljarderna som Parisa Liljestrand nämnde lär minska. Det är ganska sannolikt när man underfinansierar välfärden på det sätt som regeringen gör.

Det finns ytterligare ett steg i den här raketen. I Dagens Nyheter i dag finns det en intervju med kulturministern. Det är inte nog med att hon där står fast vid att bidraget ska halveras; hon kan inte heller svara på om utvecklingsbidraget alls ska finnas kvar från 2024 och framåt.

Jag vill, precis som Kristoffer Lindberg, påpeka att många undrar. Vi pratar om hundratusentals barn och unga och deras familjer, tusentals lärare och ett gäng oppositionspolitiker. Vi vill veta om ministern tänker avskaffa utvecklingsbidraget helt.

Fru talman! Tack, Parisa Liljestrand, för möjligheten att debattera en så viktig fråga som barns jämlika möjligheter att delta i kulturutövande!

Jag vill börja med att säga: Tack, kulturskolan! Som barn var jag en hopplöst falsksjungande gosse. Vägen därifrån till att bli en sådan som tar ton när det ska sjungas Ja, må han leva! har gått via kulturskolan. Jag blev för all del aldrig någon vidare duktig sångare. Jag fick aldrig något vidare bra gehör, men jag lärde mig att sjunga nog hjälpligt i ton för att det skulle öppna en hel värld av sammanhang som jag aldrig annars hade fått tillgång till - en värld av allsång och körsång.

Så tack, kulturskolan, för glädjen som det innebär att sjunga tillsammans! Tack, kulturskolan, för bildningen, både profan och sakral, som sången har gett mig! Tack, kulturskolan, för självkänslan det har gett att övervinna svårigheten och erövra ett nytt uttryckssätt!

Den glädje, bildning och självkänsla det kan ge att utöva kultur borde alla barn och unga ges jämlika möjligheter till. Därför borde alla barn ha jämlik tillgång till kulturskolans verksamhet.

Fru talman! För att detta inte bara ska handla om anekdoter ur mitt eget liv har jag beställt en rapport från riksdagens utredningstjänst för att klarlägga hur det står till med möjligheten att delta och vilka barn som faktiskt deltar i verksamheten. De senaste siffrorna är från 2020. Då var det 3 av landets 290 kommuner som inte alls hade någon kulturskola. Ett snabbt överslag ger vid handen att ungefär 3 000 barn och unga därför helt saknar möjlighet att delta i kulturskolans verksamhet.

Kulturskolan är också i majoriteten av kommunerna avgiftsfinansierad. Avgifterna varierar stort. Bara 22 kommuner hade 2020 en helt avgiftsfri kulturskola. Den genomsnittliga avgiften detta år var 1 363 kronor. Också låga avgifter kan bli höga trösklar för socioekonomiskt utsatta eller familjer med små marginaler - köpa ny vinterjacka eller betala instrumenthyran, ha råd med julklappar eller betala deltagaravgiften? Avgiftsfinansieringen skapar ojämlik tillgång till kulturskolans viktiga verksamhet.

Fru talman! Omkring 175 000 barn, eller ungefär 10 procent av åldersgruppen 6-19 år, deltar i kulturskolans verksamhet. Ungefär 60 procent av dem är flickor. Över 80 procent av eleverna har minst en förälder med eftergymnasial utbildning. Elever med utländsk bakgrund är klart underrepresenterade. Sammanfattningsvis är det barn, oftare flickor än pojkar, med svensk etnisk bakgrund och akademiskt utbildade föräldrar som deltar i kulturskolan.

Vi socialdemokrater tycker att alla barn och unga ska ges möjlighet att delta i kulturskolan och att den därför ska ges förutsättningar att utvecklas långsiktigt och göras tillgänglig på jämlika villkor i hela landet. Det var också därför jag frågade kulturministern vad hon avser att göra för att säkerställa barns rika och jämlika tillgång till kultur.

Ministern har i dag avgett ett svar som jag skulle sammanfatta ungefär så här:

Ministern tycker att kulturskolan är viktig. Det är bra.

Ministern redogör för åtgärder som den förra regeringen har vidtagit.

Ministern avslutar med att poängtera att kulturskolan är viktig.

Det enda som syns som spår av Parisa Liljestrands egen politik för kulturskolan är beskedet om att halvera utvecklingsbidraget till kulturskolan.

Jag tänkte därför ge ministern ett nytt försök: Vad vill Parisa Liljestrand göra för att säkerställa barns jämlika tillgång till kulturskolan?

Fru talman! Jag inleder detta inlägg på samma sätt som det förra: Jag noterar att jag inte fick svar på min fråga. Vad är det som har fått Lotta Edholm att ändra sig?

Jag har en gissning. I Altinget i dag säger den nya utbildningspolitiska talespersonen för Lotta Edholms koalitionspartner Kristdemokraterna, Mathias Bengtsson, stolt att Tidöavtalet säkrat upp de religiösa friskolorna och att de ska få bättre förutsättningar. En annan av Lotta Edholms koalitionspartner, Sverigedemokraterna, gick till val på att förbjuda muslimska friskolor. Fast det är uppenbart för alla som följer medierna att kristna friskolor inte är någon frizon från segregation, övergrepp och missförhållanden vill SD inte göra något åt det.

Lotta Edholm har vikit ned sig för aningslösa frikyrkovänner och mörka islamofober. Trots att de senaste och kanske mest flagranta missförhållandena avslöjats i kristna miljöer har hon gått i fällan och skrivit under ett avtal som pekar ut muslimska friskolor som det enda problemet. Problemet är större än så. Problemet är skolor som i stället för att basera sin undervisning på vetenskap baserar den på tro. Problemet är den segregation som religiöst homogena verksamheter leder till. Problemet, fru talman, är att barn och unga utsätts för religiös indoktrinering i skolor som betalas med skattepengar.

Det är dags att stoppa det här nu. Ett enkelt första steg vore för den liberala skolministern att lägga fram förslaget om ett etableringsstopp. Det är dessutom lagtekniskt så konstruerat att det enkelt skulle kunna omvandlas till det totalförbud som Liberalerna gick till val på.

Fru talman! Jag vill uppmana skolministern att komma igen med ett förslag som hon själv tror på i stället för de avgränsade angrepp på muslimska friskolor som Sverigedemokraterna tvingat henne till.

Fru talman! Jag noterar att jag än en gång inte får svar på min fråga: Vad är det som har fått Lotta Edholm att ändra sig?

Lotta Edholm hänvisar i sitt interpellationssvar och här och nu till att all verksamhet ska stå i överensstämmelse med skollagen och tillskriver mig en misstro till denna. Detta är hopplöst visionslöst av en skolminister. Skollagen fungerar uppenbarligen inte i alla avseenden, och då ska den ändras. Därför är det också naivt av Lotta Edholm att tro att hon ska kunna inspektera sig ur problemen med religiösa friskolor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En uppdelning av barn baserat på trosuppfattning kan inte gagna det svenska samhället. Den skapar inte bättre sammanhållning, mindre segregation eller mer likvärdighet hur mycket mer befogenheter skolministern än tillför Skolinspektionen.

Härutöver finns det tydliga tecken på att inspektion är otillräcklig i sammanhanget. Trots att Skolinspektionen har stängt tolv religiösa friskolor de senaste två åren avslöjas fortfarande missförhållande efter missförhållande.

I min interpellation skrev jag att det senaste exemplet på avslöjade missförhållanden är från i somras, när Uppdrag granskning avslöjade omfattande missförhållanden i kristna friskolor, såsom andliga och fysiska övergrepp, hbtq-motstånd, handpåläggning och exorcism. Men sedan jag skickade in min interpellation för knappt två veckor sedan har det kommit ett nytt avslöjande: Plymouthbrödernas kristna friskola, som Aylin Fazelian nyss tog upp i talarstolen. Enligt ett avslöjande i SVT instruerar de sina lärare att inte ifrågasätta att Gud skapade människan. De har kritiserats av Skolinspektionen tio gånger, senast i våras, för att de inte erbjuder eleverna sexualundervisning. Att döma av avslöjandet verkar det som att missförhållandena ändå kvarstår.

Skolinspektionens enhetschef säger i inslaget i SVT att problemet är att denna typ av samfund kan driva skola och att det är en politisk fråga.

Den som har mandat att ändra på något har också en etisk skyldighet att agera när något behöver ändras. Skolministern har mandat att agera för att komma till rätta med dessa missförhållanden. Därför menar jag att hon också har en etisk skyldighet att agera och inte bara hemfalla till att inspektera och hävda att skollagen ska följas.

Mer inspektion är uppenbarligen en otillräcklig åtgärd. Så vad ska ministern då göra?

Fru talman! Tack, skolministern, för ännu en interpellationsdebatt! Det känns livgivande.

I ett starkt samhälle måste vi stå upp för att den bästa skolan är den där elever möts och får samma rätt till en bra utbildning oavsett kön, bakgrund och religiös åskådning. Varken extremism, religiös påverkan eller brister i kunskapsinhämtningen kan accepteras i svensk skola. Skolan är inte till för att föräldrar ska kunna säkerställa att deras barn får "rätt" religiös fostran eller för att människor med extrema åsikter ska kunna verka fritt. Skolan är till för att alla barn i Sverige ska få med sig de kunskaper de behöver för livet.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill förbjuda religiösa friskolor, och för några veckor sedan ville faktiskt även Liberalerna det. Det står till och med fortfarande - när den här debatten pågår - på Liberalernas hemsida att de vill förbjuda religiösa friskolor.

Efter förra valet gjorde vi gemensam sak med Liberalerna i januariavtalet. Vi ville redan då förbjuda religiösa friskolor. Liberalerna ville däremot införa ett etableringsstopp. Till slut fick vi dem med oss i en överenskommelse med Centerpartiet och Miljöpartiet om att införa just ett etableringsstopp. Sedan dess har Liberalerna alltså ändrat sig. De gick till val i år på ett förbud, men nu har det hänt igen: Liberalerna har ändrat sig. Att vara liberal är att vara kluven - eller som Johan Pehrson uttryckte det när Tidöavtalet presenterades: Man säger en sak före valet. Sedan är det val. Sedan säger man en sak också efter valet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu är valet över, och plötsligt vill den liberala skolministern inte ens lägga fram det egna partiets färdigberedda förslag om etableringsstopp.

Under den gångna mandatperioden har vi, som skolministern påpekar i sitt svar, skärpt reglerna för religiösa friskolor. Vi har ändrat reglerna för att det på riktigt ska bli möjligt för elever att utöva sin negativa religionsfrihet även i konfessionella skolor. Det ska vara valfritt att delta i de inslag som är konfessionella. Vi har infört krav på att anmäla om en skola bedrivs med konfessionell inriktning, så att Skolinspektionen får ordning på hur många och vilka religiösa friskolor som finns. Vi har infört ett demokrativillkor i ägar- och ledningsprövning för att stoppa odemokratiska aktörer från att driva skola. Vi har dessutom gett Skolinspektionen ett starkare mandat att ingripa vid upprepade missförhållanden.

Men det finns goda skäl att gå vidare med ännu striktare regleringar, helst ett förbud. Skolan i Sverige ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Skolan ska också vila på demokratisk grund - om, genom och för. I skolväsendet ska barn lära sig om demokrati genom demokratiska arbetsformer för ett aktivt deltagande i ett demokratiskt samhälle. Skolan ska bygga en sorts samhällets minsta gemensamma nämnare, en gemensam referensram och en något så när stark värdegemenskap för alla som växer upp i detta land. Då duger det inte att barn från olika bakgrunder separeras.

Vi vill förbjuda religiösa friskolor. Vår regering har genomfört lagändringarna som ministern hänvisar till, alltså skärpt reglerna och gett Skolinspektionen större befogenheter. I valrörelsen sa Liberalerna själva att de vill förbjuda religiösa friskolor. Vad har fått Lotta Edholm att ändra sig?

Fru talman! Jag noterar att jag återigen inte har fått svar på någon av mina frågor. Jag tycker att det är värt att upprepa frågan: Är Lotta Edholm beredd att ändra i sin egen portalparagraf för att skydda skolbolagens vinster?

Jag tänkte ta upp en annan viktig fråga som berörs i interpellationen, nämligen frågan om allmänhetens och mediernas insyn. Vi pratar om skattefinansierad skolverksamhet, och insynen ska självklart säkras oberoende av vem som är huvudman för skolan.

Jag citerar igen: "Skolan ägs av svenska folket. Dessutom utövas det myndighetsutövning inom den. Det gör att uppgifterna självklart ska vara offentliga. Att så inte längre är fallet, för att vi har släppt in privat kapital och affärstänkande i skolväsendet, är vansinnigt." Detta sa Håkan Wiclander, ordförande i Idéburna skolors riksförbund, till tidningen Skolvärlden år 2020.

Idéburna skolors riksförbund bedömer det alltså som självklart att skattefinansierade skolor ska omfattas av offentlighetsprincipen. Argumentet att det skulle belasta små skolenheter faller därmed, för deras medlemmar är väldigt ofta små skolenheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den verkliga anledningen till att högern inte vill ha offentlighet i friskolor är förmodligen att aktiebolagsskolorna inte vill ha den utan ser den som ett angrepp på den fria företagsamheten. Har ni hört något så knäppt? Den fria företagsamheten går inte före medborgarnas berättigade krav på insyn i verksamhet som helt finansieras av skattepengar.

Varenda spänn som finns i de fristående skolorna är skattepengar. De utövar myndighet i myndigheters ställe, och de får redan betalt för den administration som diarieföring skulle innebära. Varför vill skolministern inte att de ska omfattas av offentlighetsprincipen?

Skolministern har ju själv haft djup insyn i en skolkoncern och faktiskt både ägt och styrt den så sent som för några veckor sedan. Vilka hemligheter har skolkoncernerna som skolministern vill fortsätta att dölja?

Fru talman! Skolministern inledde svaret med att säga att de svåraste utmaningarna är likvärdighet och att elever inte uppnår gränsen för godkänt och därmed inte tar sig vidare och blir behöriga till ett gymnasieprogram. Jag kan egentligen instämma i båda fallen, men problemet är att jag och skolministern har lite olika ingång när det gäller vad det är som skapar problemen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag noterar, fru talman, att skolministern notoriskt vägrar att svara på mina frågor. De var mycket enkla och mycket raka.

Den första frågan var: Är vinstutdelning skolverksamhet, eller ska skolpeng som disponeras för att delas ut i vinst kunna kallas tillbaka?

Den andra frågan var: Hur mycket vinst ska man få lov att ta ut om man driver ett transportprogram där eleverna inte får körkort? Man ska få ta ut begränsat med vinst, har Tidöavtalet sagt. Hur mycket är då rimligt? Någon vinst ska man nämligen få ta ut, uppenbarligen.

När vi nu pratar om vinster tänkte jag ta upp en annan aspekt, eller en lite annan "take", på skolbolagens vinster. Liberalerna var med och tog fram den nu gällande skollagen; det var Jan Björklund som var skolminister. Skolminister Björklund tog fram den vackra portalparagraf i skollagen som lyder så här: "Alla barn och elever i samtliga skolformer och fritidshemmet ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål."

"Så långt som möjligt", står det. Varje krona som försvinner i vinst, oavsett hur bra eleverna trivs på den skola som skolministern pratar om, är en krona som i stället hade kunnat gå till att stödja en elev i att nå längre i sitt lärande. Detta uppdrag upphör inte för att eleven har A. Inte ens om alla eleverna har A i alla ämnen har man gjort nog, för man ska nå längre - "så långt som möjligt" har inget stopp.

Vinst är alltså helt oförenligt med den här portalparagrafen. Liberalerna har tagit fram skollagen, som uppenbart är oförenlig med att skolägare tar ut vinst. Nu har man slutit avtal om att skydda möjligheten att ta ut vinst, och i så fall måste ju portalparagrafen ändras. Den kanske i stället behöver lyda "elever ska få den ledning och stimulans som pengarna räcker till efter att aktieägarna har fått den vinst de vill ha", eller något i den stilen.

Frågan Lotta Edholm behöver svara på är alltså om hon är beredd att ändra i sin egen portalparagraf för att skydda skolbolagens vinster.

Fru talman! Jag tackar skolministern för svaret, även om jag tycker att svaret väcker fler frågor än det släcker.

Jag börjar från början när det gäller vinst i skolan. Den som driver skola för att berika sig själv eller sina aktieägare har drivkrafter att åsidosätta skolans egentliga syfte, alltså kunskap och värden och att utjämna skillnader i elevers livsförutsättningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att kunna tjäna pengar på sin skola måste bolagen rikta in sig på att segregera ut ett högpresterande elevunderlag. Genom skolans placering, genom egen marknadsföring och genom att hålla uppe betygssnittet, genom kötid som urvalsgrund, genom referenser på sökande skolbarn, genom att byta undervisningsspråk till engelska eller införa rigida klädkoder attraheras elever från goda socioekonomiska förhållanden och andra alieneras eller stängs ute.

Med ett renodlat högpresterande elevunderlag kan klasstorlekarna sedan ökas, lärartätheten sänkas, behörighetsgraden hos personalen minskas, lärarlönerna sänkas, tillgången till skolbibliotek och elevhälsa sänkas och överskott uppstå.

Vi ser också exempel på vad jag skulle säga gränsar till bedrägerier i vinstjaktens namn - Realgymnasiets hästutbildningar utan hästar eller Praktiska Gymnasiets transportutbildningar, där de elever som utbildas för att bli lastbilschaufförer inte får körkort vid avslutad utbildning. Det är två sentida exempel på hur försämrad verksamhet kan leda till stora överskott.

Överskottet kan sedan tas ut av skolbolaget på flera sätt. Vinstutdelning till ägaren är självklart det som är mest i fokus. Men många skolbolag är en del av en koncern, och då kan överskottet föras via koncernbidrag till ett moderbolag, och vinsten tas ut ur det. Överskottet kan också användas för att expandera och på så vis öka bolagets värde, det vill säga att man köper eller startar nya skolor. Skolans ägare kan också äga ytterligare ett bolag som håller på med andra grejer, till exempel fastigheter, städning eller skolmat. Genom att skolbolaget då betalar överpriser för hyra eller städning kan ägaren flytta pengar till sitt andra bolag och plocka ut vinsten där.

Frågan för dagens interpellation var hur ministern avser att säkerställa att de skattepengar som avsätts till elevernas skolgång också går till elevernas utbildning. När skolministern i sitt svar säger att skolpeng ska kunna återkrävas om den används till annat än skolverksamhet är det därför intressant att få höra mer om vad ministern bedömer vara skolverksamhet.

Är vinstutdelning skolverksamhet? Är förvärv av nya skolor skolverksamhet? Är koncernbidrag skolverksamhet? Är överhyror skolverksamhet? Eller hur menar ministern att denna möjlighet att kräva tillbaka utbetald skolpeng ska säkerställa att skattepengarna går till elevernas utbildning?

Tidöavtalet beskriver också att regeringen vill införa en sanktionstrappa där begränsning för vinstutdelning vid kvalitetsbrister är en av sanktionerna. Om ett transportprogram på gymnasiet inte ger eleverna som läser programmet för att bli lastbilschaufförer behörighet att köra lastbil, hur mycket vinst tycker skolministern att den skolan ska få dela ut?

Herr talman! Precis som flera tidigare frågeställare har jag en fråga om det defekta skolmarknadssystemet. Skulle ministern vägra svara på frågor om sin politik är det min uppfattning att hon gör fel i sin tjänsteutövning, och då får vi väl låta KU granska det.

När slottsavtalet presenterades välkomnades Liberalernas skiss till friskolelag av Academedias vd. Det är klart att han ser hur friskolelagen skulle garantera fortsatt utdelning till aktieägarna. Hur menar skolministern att slottsavtalet med fortsatta skolköer och vinstuttag ska säkra att de skattepengar som avsätts till skolan verkligen går till elevernas undervisning?

Fru talman! Som jag tidigare nämnt har jag tittat i slottsavtalet, för jag tycker att det är viktigt att veta vilken politik den nytillträdda regeringen tänker sätta i sjön.

I slottsavtalet framgår på skolområdet att regeringen vill införa jourskolor. Den som är nyfiken på vad jourskolor är och som vet att detta är en moderatledd sverigedemokratisk regering kan gå till Sverigedemokraternas riksdagsmotion om jourskolor från riksmötet 2019/20 och där läsa definitionen av jourskolor. Det är alltså skolor för de elever som inte fungerar i den normala skolsituationen och som skapar oro eller otrygghet. Sannolikheten att de elever som åsyftas är elever med olika funktionsvariationer, till exempel neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, är ganska stor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänpolitisk debattUtbildning och forskning

Moderaterna måste här ta ansvar och är svaret skyldiga: Hur gynnas elever med funktionsnedsättningar av att sorteras bort utifrån sin funktionsnedsättning och placeras i en annan skola?

Fru talman! Senast vi hade en moderat statsminister infördes en ny skollag - året var 2010. En av portalparagraferna i skollagen lyder inledningsvis så här: "Alla barn och elever i samtliga skolformer ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål."

Samtidigt har vi här en regering som skyddar friskolors rätt att ta ut vinst ur verksamheten. Varje krona i vinst är ett hinder för att elever ska ta sig så långt som möjligt. Även när alla elever har A ska de ta sig längre - så ser styrningen ut i den skollag som Moderaterna själva bestämde om för tolv år sedan. Är Moderaterna beredda att ändra på denna fina portalparagraf för att skydda skolbolagens vinster?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänpolitisk debattUtbildning och forskning

Fru talman! Senast i våras publicerades en doktorsavhandling vid Umeå universitet som konstaterar att det finns ett korsdrag mellan språkutveckling i modersmålet och språkutveckling i svenska. Det innebär att om man blir bättre på svenska blir man bättre på modersmålet, och blir man bättre på modersmålet blir man bättre på svenska. Tvåspråkighet gör en inte halvspråkig - tvärtom. De stärker varandra.

Vi behöver inte diskutera vad forskningen säger. Forskningen är entydig. Jag har rätt. Du har fel. Frågan är om Sverigedemokraterna kommer att driva en politik som innebär att driva skola vetenskaplig grund.