Fru talman! Linus Sköld har frågat mig hur jag kommer att agera för att möjliggöra kulturskoleundervisning på skoltid. Linus Sköld har också frågat hur jag avser att agera för att säkerställa alla barns lika och jämlika tillgång till utövning av kultur.

Jag vill inledningsvis betona att den kommunala kulturskolan bedriver en betydelsefull verksamhet för barn och unga. I kulturskolan läggs en viktig grund för skapande och delaktighet. Den bidrar också till en återväxt av både konstnärer och kulturutövare.

Det är vanligt att kulturskolans undervisning sker i skolans lokaler. Det underlättar för skolor med många resande elever att ta del av undervisningen i nära anslutning till skoldagen. För att tydliggöra hur individuell undervisning för kulturskolans elever kan bedrivas under skoldagen har Statens kulturråd tillsammans med Skolverket publicerat ett informationsmaterial som reder ut vilka regler som gäller och hur ansvaret fördelas mellan skola och kulturskola.

Våren 2018 antog riksdagen nationella mål för statliga insatser till stöd för den kommunala kulturskolan. Kulturskolans möjligheter att erbjuda barn och unga undervisning av hög kvalitet i kulturella och konstnärliga uttryckssätt ska främjas, liksom möjligheterna till såväl fördjupning som bredd i undervisningen - såklart med utgångspunkt i vars och ens särskilda förutsättningar.

Staten har en rad pågående insatser för den kommunala kulturskolan. För att fler barn och unga ska ha möjlighet att delta i kulturskolans verksamhet finns 100 miljoner kronor för ändamålet för 2023 till Statens kulturråd för fördelning av utvecklingsbidrag till kulturskolan. Bidraget syftar bland annat till att stimulera utvecklingen av kulturskolan genom att bredda och fördjupa dess utbud och undervisning för nya målgrupper.

Ett nationellt kulturskolecentrum vid Statens kulturråd inrättades 2018 med uppdrag att stödja den kommunala kulturskolan genom att bland annat fördela bidrag och identifiera både utvecklings- och utbildningsbehov. Satsningen på Kulturskoleklivet syftar till att möta bristen på utbildade pedagoger i kulturskolan.

Av de nationella kulturpolitiska målen framgår att barns och ungas rätt till kultur särskilt ska uppmärksammas. Utöver statens insatser för den kommunala kulturskolan finns satsningen Skapande skola, genom vilken barn och unga får ta del av konst och kultur i skolan och även ges möjlighet till eget skapande. Regeringen stöder också läsfrämjande insatser för barn och unga.

Den kommunala kulturskolan är betydelsefull för att barn och unga ska få ta del av och även ges möjlighet att utöva olika konstformer. Den är också en viktig mötesplats för barn och unga från olika delar av samhället, och den bidrar till att ge barn och unga en meningsfull fritid.

Fru talman! Tack, Linus Sköld, för en bra interpellation!

Alla människor har rätt till kultur och bildning. Våra kulturvanor skapas ofta redan i barndomen. Tillgången till musik, teater, bildkonst och konstnärlig gestaltning kan inte tas för given. Här har kulturskolan en otroligt viktig roll i att ge barn och unga möjlighet till kulturutövande. Kulturskolan måste vara tillgänglig på jämlika villkor i hela landet för alla barn oavsett bakgrund.

Den utveckling vi sett sedan 2019, där skolor av rädsla för nedslag från Skolinspektionen tar bort elevers möjligheter att delta i kulturskolans lektioner under ordinarie skoltid, får enorma konsekvenser för den kommunala kulturskolan, inte minst i lands- och glesbygd. Elever ute i byarna hemma i Hälsingland har inte möjlighet att åka in till centralorten på kvällstid. Det finns ingen tunnelbana. Det finns inte ens en buss alla gånger. Det är heller ingen självklarhet att alla barn har föräldrar som har möjlighet att skjutsa, i vissa fall åtta mil tur och retur. Då kan ni tänka er hur det ser ut i de delar av landet som är än mer glesbefolkade.

Utan den kommunala kulturskolans möjlighet att bedriva undervisning på dagtid stängs vissa elever ute från möjligheten att delta i kulturskolans verksamhet, för att inte tala om de ökade köerna när lektionstillfällena blir färre. Det leder till ett kulturellt utanförskap och cementerar ytterligare det ojämlika deltagandet i kulturskolan.

Den här problematiken är i grunden ett väldigt praktiskt och verksamhetsnära bekymmer, där lösningen självklart ligger i att skolans och kulturskolans personal kan hitta lösningar utan att det går ut över elevernas kunskapsutveckling. Här är det dock tydligt att det behövs draghjälp och tydlighet från ministern och regeringen.

Jag möter kommunala kulturchefer som säger att man är orolig för om kulturskolan kommer att kunna finnas kvar om inte regeringen löser den här problematiken. Jag och Sveriges alla elever, föräldrar och lärare efterlyser alltså svar från regeringen och kulturministern om hur man skyndsamt tänker lösa denna situation, som är en realitet redan i dag i allt fler kommuner runt om i vårt land.

Kulturministern hänvisar i sitt interpellationssvar till de riktlinjer som Kulturrådet och Skolverket har tagit fram. Där går det att läsa: "Barn och unga får ta del av kulturskolans individuella undervisning under skoldagen om den ges i direkt anslutning till elevens skoldag, före eller efter skoldagen börjar och slutar. Kulturskoleundervisningen får också ske på håltimmar och längre raster."

Jag vill stanna upp vid detta ett ögonblick. Att elever över huvud taget är beroende av att få spela sitt instrument på skoltid och att detta i vissa fall i viss mån tar en liten del av ordinarie undervisningstid i anspråk beror ju på den problematik med långa avstånd och obefintlig kollektivtrafik som jag nämnde tidigare.

Här hänvisar kulturministern till att barnen kan spela på skolan före eller efter skoldagen. Då är min mycket konkreta fråga till ministern, och jag tror att landets 290 kommuner och 3 500 kulturskollärare är intresserade av svaret: Ska vi tolka ministerns svar som att regeringen nu avsätter riktade medel till utökad upphandling av skolskjutsar för kommunerna? För ministern kan väl inte mena att lösningen ligger i att samtliga elever från samma by ska åka tidigare till skolan eller stanna kvar längre på skolan för att någon elev från samma by spelar ett instrument? Hur ska vi tolka ministerns hänvisning till nämnda riktlinjer?

Min fråga är egentligen mycket enkel: Vilken lösning är det ministern förordar? Är det extra pengar till dubbla skolskjutsar, eller är det långa väntetider före eller efter skolan för de barn som inte spelar ett instrument?

Fru talman! Som jag sa avslutningsvis i mitt förra inlägg är den halvering av utvecklingsbidraget, som regeringen har gått fram med, Parisa Liljestrands enda svar på hur hon ska jobba med att öka tillgängligheten till kulturskolan.

Jag misstänkte att Parisa Liljestrand i övrigt inte skulle svara på min fråga, vilket hon inte heller gjorde. Jag gjorde därför läxan åt Parisa Liljestrand. Jag kollade först i Tidöavtalet, eftersom det är grunden för regeringens politik. Sökordet kulturskola gav exakt noll resultat.

Jag gick vidare och kollade Parisa Liljestrands partis egna vallöften. På Moderaternas hemsida kan man, under rubriken "Moderaterna vill prioritera barn och ungas möjlighet till kultur", fortfarande läsa att "Moderaterna vill att alla barn och unga ska få del av konst och kultur. De kommunala kulturskolorna spelar här en mycket viktig roll, där arbetet med att nå även barn och unga i socioekonomiskt utsatta områden, bör utvecklas." Det finns också en strecksats där det står att Moderaterna vill "se till att kulturskolan prioriterar att nå fler barn och unga i socioekonomiskt utsatta områden". Detta är Moderaternas vallöfte inför valet 2022.

Den S-ledda regeringen införde 2016 utvecklingsbidraget till kulturskolorna. Ett av kriterierna för bidraget är att det får ges till kommuner som använder det till att genomföra satsningar för att stärka kulturskoleverksamhet i områden med socioekonomiska utmaningar eller i glesbygd. Så har det också blivit.

I regeringens egen budgetproposition, under rubriken "Resultatredovisning", står det: "Ansökningarna har främst fokuserat på att nå nya målgrupper i exempelvis socioekonomiskt utsatta områden." Statsbidraget har lett till att kulturskolan når nya målgrupper. Under 2021 fick 33 000 barn och elever möjlighet att utöva kultur inom ramen för kulturskolan. De skulle annars inte ha nåtts. Utvecklingsbidraget är alltså utformat för att leverera exakt det som Moderaterna har gått till val på, att kulturskolan ska prioritera att nå barn och unga i socioekonomiskt utsatta områden.

Den högerkonservativa regeringen har dock gjort det till sitt signum att säga en sak före valet och en annan sak efter valet. Nu halverar Parisa Liljestrand bidraget som skulle leverera hennes eget vallöfte när det gäller kulturskolan. Men det är inte nog med det. Regeringen underfinansierar dessutom välfärden. Som Parisa Liljestrand påpekade är kulturskolan en kommunal angelägenhet. Risken är att den underfinansiering av välfärden som regeringen går fram med leder till neddragningar på kulturskolan i övrigt. De 2,7 miljarderna som Parisa Liljestrand nämnde lär minska. Det är ganska sannolikt när man underfinansierar välfärden på det sätt som regeringen gör.

Det finns ytterligare ett steg i den här raketen. I Dagens Nyheter i dag finns det en intervju med kulturministern. Det är inte nog med att hon där står fast vid att bidraget ska halveras; hon kan inte heller svara på om utvecklingsbidraget alls ska finnas kvar från 2024 och framåt.

Jag vill, precis som Kristoffer Lindberg, påpeka att många undrar. Vi pratar om hundratusentals barn och unga och deras familjer, tusentals lärare och ett gäng oppositionspolitiker. Vi vill veta om ministern tänker avskaffa utvecklingsbidraget helt.

Fru talman! Jag blir lite förvånad över Linus Skölds inställning till budgeten. Linus Sköld borde vid det här laget veta att en budget läggs utifrån årsbasis, det vill säga att vi ger besked om vad som ska hända. Utvecklingsbidraget har sedan 2016 legat där med ett stopp vid 2024, om inte mer medel tillförs.

Precis som jag sa i Dagens Nyheter, som Linus Sköld uppenbarligen har tagit del av, kan jag i dag inte svara på om mer medel kommer att tillföras eller inte. Det handlar alltså inte om att vi säger nej till något ytterligare utvecklingsbidrag eller utvecklingsstöd till kulturskolan. Det får vi ta när vi har diskuterat budgeten i sin helhet inför kommande budget.

Kopplat till det vill jag återigen lyfta upp att det är en styrka att regeringen, trots det svåra ekonomiska läge som Sverige har, den lågkonjunktur som vi är på väg in i och den inflation som just nu gräver djupa hål i människors plånböcker, värnar kulturbudgeten. Det gör vi genom att satsa på barn och unga via bland annat utvecklingsbidraget till kulturskolan, som är ett komplement till den ordinarie finansieringen från kommunerna. De 100 miljoner kronorna är oerhört viktiga för att skapa delaktighet, bredd, spets och djup, som jag var inne på tidigare, och för att möjliggöra för nya målgrupper att nå kulturskolan. Det lyfte också Linus Sköld upp.

Vi ska även komma ihåg att kommunal kultur och kommunal musikskola i dag finns i 286 av 290 kommuner. Det är alltså 286 kommuner som i dag gör ett fantastiskt jobb med att ordna kulturskola för barn och unga.

Bland annat via utvecklingsbidraget och andra satsningar stöder och främjar staten kulturskolans verksamhet. Det sker bland annat via Kulturskolecentrum, som inrättades 2018, och via Kulturskoleklivet. De delarna avser den här regeringen naturligtvis att fortsätta med. Det är oerhört viktiga satsningar, inte bara för att göra det möjligt för fler barn och unga att ta del av kulturskolans verksamhet utan också för att se till att det finns kompetens som kan lära ut till barn och unga. Det är också viktigt.

Jag skulle vilja säga till ledamöterna Lindberg och Sköld att inför propositionen som lades fram 2018 gjordes en utredning. Man tittade på huruvida staten skulle ha ett större inflytande över kulturskolan, till och med om det skulle lagstadgas eller inte. Men det valde man bort. Det slogs fast att det inte var en bra idé.

Det är viktigt att kommunerna får fortsätta att vara huvudmän över kommunala kulturskolan och att bevara den kommunala självstyrelsen.

Det är viktigt att minnas att statens bidrag är viktigt, men det är också ett bidrag till en kommunal verksamhet.

Fru talman! Vi kan dividera om budgeten och semantiken. Det vi inte kan dividera om är den S-budget som presenterades i dag, där Socialdemokraterna visserligen vill dubblera nivån på utvecklingsbidraget till kulturskolan till 200 miljoner kronor. Men det vi ska komma ihåg är att det Socialdemokraterna gör är att man höjer skatten för 1 miljon svenskar. Det tycker jag är oansvarigt när Sverige redan befinner sig i ett tufft läge. Det blir ännu tuffare för de familjer som redan har svårt och kämpar med ekonomin. Det tycker inte jag är rimligt.

De kulturpolitiska målen slår fast att barn och unga är en prioriterad målgrupp. Den kommunala kulturskolan är betydelsefull för att barn och unga ska få ta del av och också utöva olika konstformer. Det står jag fast vid. Kulturskolan är också en viktig mötesplats för barn och unga från olika delar av samhället, apropå att vi har diskuterat påverkan på socioekonomin. Kulturskolan är också viktig med tanke på en meningsfull fritid.

Statens insatser handlar om att stärka infrastrukturen för kulturskolan och skapa förutsättningar. Statens satsningar har också betydelse för enskilda barn och unga, för hela samhället och för försörjning av kulturskapare. Det är därför också kulturskolan är en bidragande faktor till att Sverige är en ledande musikexportnation.

Kulturskolan är viktig och är en prioritet för mig. Hur sedan ledamoten vill tolka det hela får ligga i betraktarens öga.

Fru talman! Jag slår fast att jag fortsätter att vara stolt över regeringens satsningar på kulturskolan. Utan att höja skatten för 1 miljon svenskar lägger vi ändå 100 miljoner kronor till kulturskolan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.