Fru talman! Tack, ärade ledamöter, för den här interpellationen!

Linus Sköld har frågat mig om jag kommer att agera för att lägga ned Folkbildningsrådet, hur jag i så fall ska agera för att säkerställa att folkbildningen också i fortsättningen är fri och frivillig, vad jag kommer att göra för att effektivisera folkbildningen och om jag kommer att agera för att fortsätta minska statens stöd till folkbildningen.

Inledningsvis vill jag tydliggöra att folkbildningen är betydelsefull för att ge alla möjlighet att tillsammans med andra få ökad kunskap och bildning för personlig utveckling och delaktighet i samhället.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2023 konstaterat att systemet för stödet till folkbildningsväsendet ska reformeras. Redan den förra regeringen tillsatte en utredning om styrning och uppföljning av folkbildningen. Utredningen gör för närvarande en översyn av modellen för fördelning av statsbidrag till folkbildningen för att säkerställa att folkbildningen styrs effektivt. I utredningens uppdrag ingår även att utreda hur uppföljning, kontroll och granskning av folkbildningen säkerställs och att se över syftena och målet med folkbildningen (dir. 2022:75). Uppdraget ska slutredovisas senast den 19 februari 2024 (Utredningen om styrning och uppföljning av folkbildningen - vägval inför framtiden [U 2022:01]). Denna utredning pågår alltså.

Linus Sköld har i sin fråga lyft fram att folkhögskolor och studieförbund är innehållsligt fria och för deltagarna frivilliga. Begreppen "fri" och "frivillig" myntades redan av folkbildningsutredningen 1944 och har varit vägledande för folkbildningen sedan dess, oavsett om statsbidraget vid tidpunkten delats ut av en myndighet eller, som i dag, genom en ideell förening. Hur statsbidraget används kan dock aldrig vara fritt och frivilligt. Gällande regelverk ska följas.

Linus Sköld har även frågat mig vad jag kommer att göra för att effektivisera folkbildningen. Riksrevisionen har i sin granskningsrapport om statsbidraget till studieförbunden (RiR 2022:20) identifierat ett antal områden som behöver utvecklas för att säkra uppföljning och kontroll av statsbidraget. Riksrevisionen lämnar två rekommendationer till regeringen; dels att Folkbildningsrådets myndighetsroll i kontrollen och uppföljningen av statsbidraget klargörs och förstärks, dels att regeringen säkerställer att rådets återrapportering omfattar mer utförlig information inom en rad områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen kommer att återkomma med sin bedömning av Riksrevisionens rekommendationer i en skrivelse till riksdagen. Regeringen analyserar för närvarande behovet av åtgärder inom nuvarande styrmodell för att utveckla en mer transparent styrning och ett mer förutsägbart system för kontroll, inklusive återrapporteringskraven för Folkbildningsrådet.

Slutligen har Linus Sköld frågat mig om jag kommer att agera för att fortsätta att minska statens stöd till folkbildningen. Under covid-19-pandemin har tillfälliga extra medel tillförts folkhögskolan i omgångar, och dessa medel upphör som tidigare aviserats med utgången av 2022. Tillfälliga medel har även tidigare tillförts studieförbunden för insatser riktade till bland annat föräldralediga och utrikes födda kvinnor, och även dessa medel upphör som tidigare har aviserats med utgången av 2022.

I budgetpropositionen för 2023 föreslår regeringen en förlängning av folkbildningsinsatsen Svenska från dag ett. Regeringen föreslår i budgeten att cirka 4,6 miljarder kronor fördelas till folkbildningen. Jämfört med den nivå som den tidigare regeringen aviserade för 2023 i budgetpropositionen 2022 är regeringens förslag till anslagsnivå högre.

Avslutningsvis vill jag understryka att folkbildningen är en viktig kraft för Sverige och att folkhögskolors och studieförbunds arbete är betydelsefullt. I väntan på den pågående utredningens förslag kommer jag att följa de åtgärder som Folkbildningsrådet och studieförbunden vidtar och planerar att vidta utifrån Riksrevisionens granskningsrapport. Jag utesluter i dag inte fler åtgärder inom ramen för nuvarande modell för att utveckla styrningen och kontrollen av statsbidraget till folkbildningen.

Fru talman! Stockholm har ett kulturcentrum, en mötesplats, som slagit ut alla andra. Ingen annan verksamhet har som den berett plats, skapat scen och samarbetat med allt från enskilda föreningar till organisationer, författare, konst- och kulturutövare, musiker, forskare, ekonomer, statsvetare, medier och fjärran länders oppositionsledare.

Den tidigare studieombudsmannen Göran Eriksson byggde tillsammans med sin företrädare Kurt Stern en programverksamhet som var den absolut främsta i den här staden.

Människor fyllde scener och salar. Varje intressant bok som kommit ut fick ett seminarium, liksom varje politisk fråga som bränt till. De bästa åren kunde det vara upp till 1 000 arrangemang per år där studieombudsmännen höll i skaftet och i värdskapet.

Det var på ett av dessa arrangemang, då man trängdes med halva Stockholm i Z-salen på Sveavägen 41, som jag lärde känna Sveriges före detta kulturminister Bengt Göransson. Han var en flitig deltagare och introducerade mig till folkbildningen och till ABF, Arbetarnas Bildningsförbund. På denna plats möjliggjordes så många möten, och jag gick på så många studiecirklar där. Det lade grunden till min kulturella och politiska bildning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är egentligen inte konstigt att ABF under åren med studieombudsmannen Göran Eriksson fick ett sådant gehör hos stockholmarna. Aktualitet och spets i föreläsningsverksamheten i kombination med ett enormt litterärt och politiskt kontaktnät över hela världen gjorde att de främsta kom till ABF.

Traditionen tycks sitta i väggarna. Redan nästa vecka kommer stockholmarna att stå och trängas i Katasalen då företrädare för Nobels fredspristagare från Belarus, Ryssland och Ukraina äntrar scenen för ett samtal om demokrati och fred i vår tid.

Fru talman! Det var länge sedan vi i den politiska och mediala debatten talade så här om folkbildningen: om mötesplatsen, kulturen, bildningen och det livslånga lärandet, om intresset, nyfikenheten och möjligheten att ta del av det stora i det väldigt lilla.

Uppdagade ekonomiska felaktigheter och bedrägerier, en resursfördelningsprincip som skapat jakt på volymer i stället för kvalitativ verksamhet och framför allt ett ideologiskt och långsiktigt arbete för att så tvivel om folkbildningens demokratiska värde gör att högerregeringen riskerar att vidta åtgärder som begränsar folkbildningens verksamhet i stället för att motverka ekonomiskt fusk.

Med samma argument har man i delar av landet dragit in delar av eller hela stödet till folkbildningen på kommunal och regional nivå. Jag var därför den första att välkomna utbildningsminister Mats Perssons uttalande om att det inte skulle ske några neddragningar på folkbildningen.

Men verkligheten är den att folkbildningens resurser går från drygt 4,8 miljarder för 2022 till drygt 4,3 miljarder under 2023 och 2024. Uttalandet var därmed inte korrekt.

Vi socialdemokrater vill satsa ytterligare 200 miljoner på folkbildningen för att främja folkhögskoleplatser i stundande lågkonjunktur och stötta studieförbunden i deras viktiga demokrati- och kulturarbete. Vi ser också fram emot folkbildningsutredningens slutsatser för att främja bättre kontroll av statsbidraget.

När man nu ingår ett samarbete med Sverigedemokraterna som aktivt ideologiskt motverkar folkbildningen är min fråga till statsrådet om det kommer att ge avtryck i den nationella folkbildningspolitiken. Hur kommer de kommande budgetarna att se ut?

Fru talman! Tack, Linus Sköld, för en väldigt viktig interpellation! Tack, Mats Persson, och grattis till ett väldigt viktigt uppdrag!

När jag hör svaret till Linus Sköld kan jag nog tycka att det är relativt bra utifrån förutsättningarna. Ser man på förutsättningarna med samarbetet med Sverigedemokraterna kunde det vara mycket sämre. Nu kan ju det här ändå bli bättre. Min fråga till Mats Persson utgår från folkhögskolornas viktiga roll.

En allmän kurs är kanske det enskilt bästa verktyget och det som ger bäst resultat när det gäller att få människor tillbaka i samhället. Det vi ser - särskilt i små kommuner utan egna gymnasieskolor i norra Sverige, som jag kommer ifrån - är att en allt högre andel unga blir sittande hemma. Där har folkhögskolorna en helt unik roll och ett väldigt bra resultat. De kan faktiskt få tillbaka människor i samhället, och det är grunden för att sedan få tillbaka dem på arbetsmarknaden. Dessa unga står väldigt långt bort från den, oavsett ursprunglig nationalitet eller kultur. I många grupper finns unga som hamnar utanför, och då är folkhögskolorna helt unika.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om nu Sverige går in i en lågkonjunktur där fler kan behöva folkhögskolornas viktiga uppdrag blir ju regeringens nya budget kontraproduktiv. Då behövs folkhögskolorna och särskilt deras allmänna kurser, men även de yrkesinriktade kurserna, mer än någonsin.

Detta säger jag här och nu, men det är också RIO:s ordförande Stefan Attefalls ord. Han var ju en ganska känd minister i en tidigare alliansregering och är nu en av dem som försvarar folkhögskolornas allmänna kurser och yrkesprogram som verktyg för att få människor in i samhället och ut i arbete.

I norra Sverige fattas det människor i varje hörn och i nästan varje yrkeskategori. Då måste samhället tillsammans, regering och riksdag ha verktyg för att säkerställa att de som kan göra nytta får möjligheter, och här är folkhögskolorna ett av de viktigaste verktygen.

Hur kan vi stärka folkhögskolorna, Mats Persson? Hur kan de få rätt budgetmedel? Hur kan vi säkra folkhögskolorna som viktigt verktyg för att säkerställa att de unga som står utanför samhället kommer in?

Fru talman! Tidöavtalets konstruktion har redan vid flera tillfällen visat sig innebära att den regering Mats Perssons ingår i bara sitter kvar så länge den lyder Sverigedemokraternas kommando. Sverigedemokraternas omedelbara inställning till folkbildning kan sammanfattas i två korta fraser: Mycket mindre pengar. Politiskt styrt innehåll så att det passar deras nationalism.

Därför tycker jag att Mats Persson är skyldig mig och alla andra folkbildningsentusiaster i landet att svara på dessa frågor: Kommer han att agera för att lägga ned Folkbildningsrådet? Om han gör det, hur ska han då säkerställa att folkbildningen innehållsmässigt inte kommer att styras av Sverigedemokraternas nationalism eller andra politiska dogmer?

I Tidöavtalet framgår det att folkbildningen ska effektiviseras. Med det får man anta att det blir mindre pengar framöver - det är det effektivisering brukar betyda. Mats Persson får såklart rätta mig om jag skulle ha antagit fel.

Fru talman! Samtidigt har han ju redan påbörjat nedskärningarna. Den 2 november i år, ungefär en vecka innan budgeten presenterades, sa Mats Persson i nättidningen Altinget följande: "Jag kan redan nu säga att det inte blir några sänkta anslag för folkbildningen i den här budgeten." Innevarande år, alltså 2022, var anslaget 14:1, i utgiftsområde 17, Bidrag till folkbildningen 4 829 783 000 kronor. När regeringens budgetproposition sedan presenterades visade det sig att samma anslag låg på 4 337 783 000, det vill säga 492 miljoner kronor mindre än 2022.

Mats Persson följer alltså samma linje som han gjorde i en interpellation om utbildningsplatser i kammaren för en dryg vecka sedan: att kalla anslagsminskningar för satsningar. Då gällde det anslagen generellt för vuxna, som regeringen sänker med belopp som motsvarar omkring 30 000 utbildningsplatser. Veckan dessförinnan följde Mats Perssons kollega Parisa Liljestrand följde samma linje när hon menade att en halvering av utvecklingsbidraget till kulturskolan var en satsning hon var stolt över.

I dag gäller det mer specifikt anslagsminskningar på folkbildningen. Låt mig ta ett exempel till. Studieförbunden har sedan flyktingkrisen 2015 också ett särskilt uppdrag och en särskild finansiering för att arbeta med asylsökandes språkinlärning och orientering i det svenska samhället. Det är en viktig insats som ger den som kommit till Sverige bättre förutsättningar att få en springande start på sin integration och etablering trots att de ännu inte fått rätt till undervisning i sfi. Satsningen kallas Svenska från dag ett.

Det finansieras på anslaget 14:3 Särskilda insatser inom folkbildningen. År 2022 var det 60 miljoner, och Mats Persson lovade inga sänkta anslag i Altinget. I budgeten för nästa år är samma anslag anvisat 30 miljoner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Såhär i efterhand, kan Mats Persson erkänna att 30 miljoner är mindre än 60 miljoner? Kan Mats Persson säga att 4,3 miljarder är mindre än 4,8 miljarder?

Fru talman! Jag tänkte också uppehålla mig vid pengarna, på samma sätt som Linus Sköld. Det är ändå minus 572 miljoner kronor, och det som försvinner är satsningen på de 3 000 extraplatserna på folkhögskolor, som inte förlängs. Det är yrkesinriktade platser som inte förlängs. Det är svenska för föräldralediga som inte förlängs. Det är studieförbundens insatser för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden som inte förlängs. Och det är Svenska från dag ett som minskas nästa år för att under 2024 försvinna helt.

Jag skulle vilja fråga ministern: Tror han att dessa insatser inte har varit till någon nytta eftersom han nu inte tycker att det är viktigt att fortsätta med satsningarna utan i stället gör andra prioriteringar? Vad kan vara viktigare än att se till att de som står längst ifrån arbetsmarknaden kommer in i samhällslivet? Det är ju folkbildningens hela idé.

Vi har haft något på folkhögskolorna som heter studiemotiverande folkhögskolekurs, där man kan gå i tre månader. Det startade 2010. Sedan dess har 43 000 personer deltagit i SMF, som vi kallar det. Av de som är yngre än 25 år har hela 36 procent gått vidare till studier eller arbete. Det är fantastiska siffror, och jag tycker verkligen att den nya regeringen och ministern borde hålla fast vid sådana satsningar i stället för att satsa på andra saker.

Jag vill fråga: Varför skär man ned på det som verkligen gör skillnad för den enskilda personen?

Fru talman! Det blir en lite märklig debatt när inramningen är att en socialdemokratisk minister hade en pressträff 2020 eller 2021 och sa till svenska folket att det var coronapandemi, att man därför hade en pressträff och att man gjorde tillfälliga satsningar på exempelvis folkhögskolorna fram till 2022. Det var en tillfällig satsning därför att det var merkostnader under pandemin och det därför fanns ett behov. Detta var beskedet från en socialdemokratisk minister.

Man var väldigt tydlig med att det var tillfälligt. Socialdemokraterna skrev i sin egen budget att det var en tillfällig satsning som löper ut 2022. Man berättade för svenska folket, folkhögskolorna och folkbildningen att det var tillfälliga pengar. När dessa pengar löper ut och den nya regeringen, som har fått svenska folkets mandat för förändring, säger att vi har höga ambitioner för folkhögskolorna och folkbildningen och att vi har högre permanenta anslag än vad den tidigare socialdemokratiska regeringen hade, då vill man plötsligt inte låtsas om att det var tillfälliga satsningar.

Det är så klassisk oppositionspolitik går till, men det är viktigt att föra fram detta för protokollet. Det är lätt att lova och säga saker och ting, men Socialdemokraterna tyckte själva att det var viktigt att det var tillfälliga pengar.

Den här regeringen gör inga neddragningar. Vi har permanenta nivåer som ligger högre än i budgetpropositioner från den tidigare socialdemokratiska regeringen. Vi har höga ambitioner för folkbildningen och folkhögskolorna, och det sker inga neddragningar.

Fru talman! Tack, Linus Sköld och övriga deltagare, för en trevlig debatt!

Jag måste ha uttryckt mig mycket klantigt, eller så är det någon som inte lyssnar med välvilja. Att regeringen skulle misstänkliggöra olika organisationer är en mycket allvarlig anklagelse.

Det vi är oroliga för är att man inte har respekt för skattebetalarnas pengar och att fusk och oegentligheter uppmärksammas gång på gång. Detta pekar Riksrevisionen mycket tydligt på i sin rapport, där man inte är nådig i sin kritik. Att vi i detta läge inte skulle öka kontrollen och att vi, som ansvariga för skattebetalarnas pengar, inte skulle vidta åtgärder för att se till att pengarna används på ett bättre sätt vore mycket oansvarigt.

Jag delar inte alls Linus Skölds uppfattning att det är fel väg att gå att ha mer kontroll. Jag tror att det är helt nödvändigt att ha mer kontroll över en verksamhet där det finns så uppenbara tecken på och rapporter om fusk och oegentligheter. Det vore oansvarigt av regeringen att inte agera och försöka använda skattebetalarnas pengar på ett bättre sätt. Skattebetalarna har nämligen rätt att ha en folkbildning som står upp för demokrati, som säkerställer att det är demokratiska värderingar, som står upp för fri åsiktsbildning men också rätt att veta att dessa pengar används med respekt för de människor som kliver upp varje morgon, går till jobbet och betalar skatt och att dessa pengar används till rätt saker. Detta ansvar vilar på oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag håller inte alls med Linus Sköld om att det är fel med kontroll. Det är viktigt med kontroll för att skattebetalarna ska kunna veta att pengarna används på rätt sätt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.