Linus Sköld

Herr talman! Det är bra att statsrådet inte skräder orden och vill ta krafttag mot hedersrelaterat våld och förtryck. Jag instämmer i att detta verkligen behövs.

Jag tycker dock att det är lite fräckt. Regeringen fattar kollektiva beslut. Det vet alla som är verksamma i denna kammare. Tycker inte statsrådet att det kan framstå som vilseledande att partiledaren och statsrådet har en linje på Expressen Debatt och en annan linje i regeringens kollektiva beslutsfattande? Vilket är det som gäller? Debattartikeln är underskriven av jämställdhetsministern, så det är med statsrådshatten uttalandet är gjort.

Vilken linje är det som gäller? Ska vi ha lite mer inspektion med inriktning på religiösa friskolor med muslimsk profil, för det är ungefär det som står i Tidöavtalet? Eller ska vi ha Liberalernas linje? Kommer Liberalerna att ge sig? Vilken linje gäller? Jämställdhetsministern kan inte ha båda uppfattningarna samtidigt.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för tillfället att, så här en tisdagskväll, debattera en så viktig fråga.

Jag instämmer med Sofia Amloh i att det är bra att regeringen vill ta tag i problemen med mäns våld mot kvinnor och med hedersrelaterat våld och förtryck genom skärpt lagstiftning, förbättrat stöd till utsatta, effektivare myndigheter, kriminalisering av hedersförtryckets vidriga uttryck, förbud mot oskuldskontroller och omvändelseterapi, inrättande av ett nationellt centrum och framtagande av en nationell strategi. Allt detta är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men som Sofia Amloh påpekade har ministern själv, i en debattartikel i januari, tagit upp att misslyckad integration eller separatism understöder dessa strukturer. På så vis kopplade ministern ihop arbetet mot hedersvåld med frågan om förekomsten av religiösa friskolor. Jag håller med ministern om att skolor där alla elever kommer från familjer av en viss trosuppfattning är segregerande i sig. Skolan ska vara samhällets minsta gemensamma nämnare, och det är därför det är både en rättighet och en skyldighet för alla att gå i den. På så vis kan alla som lever här tillsammans bilda sig en något så när gemensam referensram och få tillfälle att möta människor från olika bakgrunder i den processen.

Det var därför vi i Socialdemokraterna gick till val på att förbjuda religiösa friskolor redan 2018. I januariavtalsförhandlingarna lyckades vi föra frågan ända till ett etableringsstopp, vilket Liberalerna hade gått till val på i det valet. Detta lagförslag är nu lagrådsremitterat och färdigberett och kan läggas fram till riksdagen av den regering som så skulle behaga. I valrörelsen lovade Liberalerna väljarna att göra det skyndsamt.

På Utbildningsdepartementet är liberalen Lotta Edholm statsråd med ansvar för frågan om religiösa friskolor; jag är mycket väl medveten om detta. Hon sa i ett interpellationssvar den 15 november att något förslag om etableringsstopp inte kommer att läggas fram av den här regeringen, vilket för övrigt är helt i enlighet med vad som står i Tidöavtalet.

För mig är det tydligt att Liberalerna har vikt ned sig för islamofober och godtrogna frikyrkovänner. Döm om min förvåning när tre liberala företrädare, däribland partiledaren Johan Pehrson och jämställdhetsministern själv, i opposition mot sin egen regering skrev på Expressens debattsida att Liberalerna är det parti som vill gå längst i kampen mot separatismen. I opposition mot sin egen partikamrat på Utbildningsdepartementet skrev de också att de inte kan acceptera att en enda skola i vårt land försvårar integrationen och hämmar elevers frihet.

Liberalerna kanske är det parti som vill gå längst i kampen mot separatismen, men den regering som Paulina Brandberg företräder vill det inte. Om statsrådet menar allvar med att religiösa friskolor är ett separatistiskt inslag i samhällsgemenskapen och att förekomsten av dem försvårar integrationen och understöder hedersrelaterat våld och förtryck, hur kan hon då representera en regering som inte är beredd att göra någonting för att komma till rätta med detta?

Fru talman! Politik är att vilja, var det någon som sa, och det är egentligen det - statsrådets vilja - som statsrådet här har tillfälle att ge yttryck för. Jag efterfrågar ett ställningstagande - inte ett passivt "Det finns redan i planen", "Låt gå" eller "Låt det bli". Jag vill höra statsrådets uppfattning. Bör Norrbotniabanan byggas? Det skulle göra många människor trygga om statsrådet kunde säga att han är av uppfattningen att Norrbotniabanan ska färdigställas i sin helhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om skrivningen om att bygget ska intensifieras får stå kvar, och om statsrådet backar upp även den, kan han få svara på en följdfråga om hur han följer upp denna intensifiering.

Så sent som i januari 2023 rapporterade SVT Nyheter i Västerbotten om förseningar. Det handlar om överklagandeprocesser som drar ut på tiden, fördyringar som är kopplade till den galopperande inflationen och kompetensförsörjningsbekymmer som hindrar att spaden sätts i marken. Om bygget ska intensifieras behöver dessa problem överkommas. Hur avser ministern att följa upp att bygget faktiskt intensifieras snarare än försenas?

Det skulle vara bra att få svar på dessa två frågor. Anser ministern att Norrbotniabanan ska byggas, och hur avser han att följa upp att bygget intensifieras?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för möjligheten att debattera en viktig fråga med ministern.

I slutet av förrförra seklet byggdes stambanan genom övre Norrland. Med säkerheten i åtanke byggdes den tre kanonlängder från kusten. Då var detta det enda sätt man kunde föra krig på - någon flygbombning fanns inte att tala om - så det var ju rationellt då. Men det betyder att stambanan nu går tre kanonlängder från hela norra Sveriges befolkningscentrum, vilket är mindre rationellt i det säkerhetspolitiska läge vi har nu och med de teknikvinningar som har skett sedan banan byggdes.

Bygget av Norrbotniabanan skulle förstås innebära en ökad kapacitet, för den bana som nu går tre kanonlängder från befolkningscentrumen är full av huvudsakligen godstransporter men också persontransporter. Norrbotniabanan behöver byggas för ökad kapacitet men också för redundans för transporter till och från norra Sverige. Potentialen för att flytta över gods från väg till järnväg är stor, och arbetspendling skulle kunna möjliggöras mellan de befolkningscentrum som den nya sträckningen skulle passera igenom på ett helt annat sätt än vad som är fallet i dag.

Industrin i norra Sverige blomstrar. Det är faktiskt så att nyindustrialiseringen av norra Sverige för tillfället är landets stora tillväxthopp. Sist vi hade en kristdemokrat i Regeringskansliet sa statsministern att industrin var "basically gone", och det var många som skrattade åt idén om att nyindustrialisera Sverige. Men jag tänker att skrattet har fastnat i halsen på dem som skrattade åt den strategin då. Stora mängder gods och människor kommer dock att behöva färdas till och från norra Sverige, där nyindustrialiseringen sker, och därför behövs Norrbotniabanan.

Sist det satt en kristdemokrat i Regeringskansliet ströks Norrbotniabanan ur den nationella planen. Vi socialdemokrater återförde den under vår tid vid makten. När det nu återigen sitter en kristdemokrat i Regeringskansliet, närmare bestämt som infrastrukturminister, är den fråga som Åsa Karlsson ställer rimlig. Det är många som undrar - jag själv som boende i Älvsbyn i Norrbotten, mina grannar i grannkommuner och grannlän, industrin i hela norra Sverige. Många är vi som undrar om det blir någon Norrbotniabana eller inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministerns svar på frågan i dag, det vill säga det interpellationssvar vi alldeles nyss hörde, är att regeringen avser att återkomma. Jag vill förtydliga för den som lyssnar att det betyder: "Jag vet inte. Vi får se." Jag tycker att aktörerna som finns i norra Sverige, människorna som finns i norra Sverige och hela den industri som finns i norra Sverige förtjänar ett bättre svar än "Vi får se". Blir det någon Norrbotniabana eller inte?

(Applåder)

Fru talman! Som av en händelse hade jag i väskan propositionen Nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskollärare. I den skriver regeringen egenhändigt att totalt sett har personalen i de olika skolformerna ökat med närmare 38 000 heltidstjänster sedan läsåret 2014/15. Jag tycker att det är fräckt av skolministern att påstå att det hon lägger i budget i år är större än den ökning med 38 000 heltidstjänster som skett i dessa skolformer under de senaste åtta åren.

Jag hörde heller inget svar på min fråga. Är det ministerns mening att Skolverkets kontor i Luleå ska stänga? Det finns 14 kommunala och ett antal fristående huvudmän i Norrbotten. Eftersom det inte blir något kontor i Umeå kan man räkna in de 15 kommunala huvudmännen, och ett antal fristående huvudmän, i grannlänet också. De vill väldigt gärna veta om Skolverkets kontor i Luleå kommer att finnas kvar eller inte. Var snäll och svara på frågan, ministern!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för tillfället att debattera statens roll i skolsystemet. Om man aggregerar den här debatten tänker jag att det är vad det handlar om. Det handlar om att komplettera den vurm för yttre kontroll och inspektion som ministerns parti ofta vänder sig till som lösning i varje läge med ett system som kan bygga tillit och vara ett stöd till de huvudmän som utför arbetet med att undervisa landets alla barn.

Av den anledningen genomförde den socialdemokratiska regeringen reformen som Skolverket den 24 februari 2022 aviserade skulle få effekten att man skulle ha kontor på tio orter i Sverige. Peter Fredriksson, som är generaldirektör, sa då att man skulle komma närmare huvudmännen och tillsammans med dem kunna skapa forum och samarbeten kring de frågor som har störst betydelse för att barn och elever når målen.

Beskedet om tio orter kompletterades med vilka det skulle gälla. Det var Härnösand, Malmö och Luleå under 2022, Umeå, Gävle, Växjö och Örebro under 2023 och Göteborg och Linköping under 2024. Och ett regionalt kontor i Solna, i befintliga lokaler. Det borde bli tio, totalt.

Så gick det en liten tid. Ministern tillträdde sitt ämbete och strök ett streck över de 61 miljoner kronor som finansierade den här utbyggnaden. Den 20 december, det vill säga dagen innan jag var på invigningen av det regionala kontoret i Luleå, skickade Skolverket ett nytt pressmeddelande. I det stod det att Skolverket inte kommer att öppna fler kontor under 2023.

Det senaste kontoret som öppnades, den 21 december och där jag närvarade vid invigningen, var alltså det sista i Skolverkets regionalisering, såvida den lagda budgeten - styrsignalen från regeringen - fortsätter att gälla. Nu ska det göras en översyn av uppdraget, meddelar Skolverket i sitt pressmeddelande. Översynen ska göras med utgångspunkt i bland annat dialogen som myndigheten har med regeringen om de ändringar som har gjorts av de finansiella förutsättningarna för utformningen av uppdraget.

Norrbotten är mitt hemlän - trots att jag pratar skånska -, och att min grannkommun Luleå har fått ett Skolverkskontor är en stor sak i ett län som behöver statlig närvaro på alla sätt man kan tänka sig. Det är långt från Norrbotten till huvudstaden. Vi behöver den regionala närvaron.

När ministern nu strukit det där strecket över de 61 miljoner kronor som finansierade den regionala utbyggnaden är min fråga om det är ministerns mening att kontoret i Luleå ska stänga. Det kontoret invigdes den 21 december, samma dag som budgetbeslutet fattades i kammaren. Är det ministerns mening att det ska stänga nu?

Herr talman! Tack, Ebba Busch, för möjligheten att debattera det här!

Jag inser att ministern inte står här med information för att göra några utfästelser om Lavergruvan; den ligger inte ens för avgörande hos regeringen längre. Men jag kan ändå tycka att inriktningen är intressant.

Om det finns en optimism och positiv inriktning hos regeringen hade det ju varit fint om den var uttalad. Jag tänker att svaret vi fick ändå tyder på god vilja. Att se tillgångar i förslag som den förra regeringen banat väg för är vällovligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill återigen understryka att det finns en tillståndsprocess här som inte fungerar och som skulle behöva bli effektivare, mer transparent och mer förutsägbar. Det är skäligt att den som lämnar in en ansökan kan förutse vad som ska hända med den ansökan innan beslut fattas.

Om vi kan komma framåt och det finns förslag som är beredda så att vi kan komma närmare idealtillståndet önskar jag att ministern för de förslagen vidare så snart som möjligt. Man kan instämma i Isak Froms inledande fråga om varför de inte fanns på propositionslistan.

Herr talman! Det är vackert i Älvsbyn. Så här års är det gnistrande kallt med iskristaller i träden, metervis med snö, slalomåkning i backen och kokkaffe vid elden. Det är fint i Älvsbyn. Men det är också glest mellan husen i Älvsbyn. Som en följd av den urbanisering som har skett i strukturomvandlingens spår, framför allt när det gäller skogsbruket, har Älvsbyn också varit en avfolkningsbygd i ganska många decennier nu, med ett successivt minskat invånarantal.

Älvsbyn är en kommun som ligger på gränsen mellan Norrbottens kust och inland med ungefär 8 000 invånare. De stora arbetsgivarna är industriarbetsgivare som Älvsbyhus och Polarbröd. De är störst, näst efter kommunen själv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är inte bara riksdagsledamot från Älvsbyn, utan jag är också lokalpolitiker i Älvsbyn. För drygt tio år sedan lämnade Boliden beskedet som blev en game changer, eller potentiellt hade kunnat bli en game changer, både för lokalsamhället i Älvsbyn, för självförsörjningsgraden av kritiska metaller och för elektrifieringen av det här landet. Fyndigheten där den gamla Lavergruvan låg, där man bröt koppar på 30- och 40-talen, räcker nämligen för att öppna en gruva. Det sa man för över tio år sedan. Sedan har ärendet vandrat fram och tillbaka, från instans till instans.

Som lokalpolitiker, som ska planera lokalsamhället, bedöma vilka infrastrukturbehov som finns, planera för framtida bostadsbyggande eller framtida behov av skolor och omsorg, är det inte så förbaskat enkelt. Om gruvan kommer på plats med ytterligare några tusen arbetstillfällen kommer det att förändra förutsättningarna i grunden för den som ska planera lokalsamhället.

Jag vill därför fråga om ministerns besked till lokalpolitikerna i Älvsbyn. Ska lokalpolitikerna i Älvsbyn planera för expansion och växande arbetsmarknad eller för fortsatt utflyttning och föråldrad demografi?

Fru talman! Så här ser eftertankens kranka blekhet ut. Nu står Ebba Busch i kammaren och säger att hon inte kommer att lova något som hon inte kan hålla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För sent! Något högkostnadsskydd för hushåll och företag blev det aldrig. Det lovade Ebba Busch i valrörelsen. Något alternativ för företagen kan man inte säga finns på plats. Det kan inte ens ministern påstå. Ingen tvingade Ebba Busch att lova att ett högkostnadsskydd skulle vara på plats till den 1 november. Ändå gjorde hon det.

Varför lovar hon något som hon i dag står och säger inte var lagligt eller möjligt? När kommer beskedet till företagarna? Eller är det helt enkelt så att Sveriges samtliga företagare ska göra som Magnus Nilsson, vd på Nyhléns Hugosons i Luleå, nämligen helt enkelt sluta förvänta sig att det någonsin kommer ett elprisstöd till företagen?

Fru talman! Tidigare i eftermiddags hade ministern en debatt om när mina norrbottniska grannar ska få besked om hur elprisstödet kommer att se ut för norra Sverige. Jag tänkte i den här delen av debatten, som mer tar sikte på företagens förutsättningar, också lyfta samma fråga.

Som min kollega påpekade har vi en regering som har ställt ut ett tydligt vallöfte. Den 1 november skulle elprisstödet vara på plats. Sveket är stort. Inte en enda krona har betalats ut.

Inte heller till företagen har något besked lämnats. Den 25 januari skrev tidningen Norrländska Socialdemokraten om detta. Vd:n på Nyhléns Hugosons, som är en stor charkproducent i Luleå i Norrbotten, vittnar om att elpriset diffar med 150 procent 2022 jämfört med 2021. Elräkningen är alltså 150 procent högre för detta otroligt energiberoende företag.

Det är en hård smäll för ett företag som jag tänker borde vänta på ministerns besked. Samtidigt säger Magnus Nilsson, som är vd, att han inte räknar med något elprisstöd, på grund av signalerna man fått från regeringen.

Så flagrant är alltså löftesbrottet att de företagare som är helt beroende av att regeringen ska leverera på det vallöfte de har ställt ut har slutat räkna med att det någonsin kommer att komma ett besked.

Snälla Ebba Busch, lämna ett besked här i talarstolen i dag! När kommer stödet, och hur kommer det att se ut?

Fru talman! Magnus Oscarsson inledde sitt anförande med att säga att man när man var i opposition hade många åsikter. Det var lätt att ha det då. Sedan kom verkligheten och spökade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Och plötsligt kom Lars Beckman och sa att han tror att denna regering vet mycket om livet i norra Sverige. Jag är ledsen, men jag tror ärligt talat inte att det är den bild som invånarna i norra Sverige har. Det är möjligen en eller annan moderat eller kristdemokrat som kan tro det, men den generella bilden är inte att denna regering har brytt sig särskilt mycket om min landsända: norra Sverige.

Ingen minister kommer från norra Sverige. Inget elprisstöd kommer till norra Sverige, eller det kanske det gör - vi får väl se. Och det finns ingen förståelse för behovet av bilen i norra Sverige.

Lars Beckman stoltserar med hur lågt bensinpriset var när de lämnade regeringsmakten. Jag vill påminna om att bensinpriset har varit lägre under vår regeringsperiod - Lars Beckman sitter här och skakar på huvudet. Flera år, under pandemin, var priset under 14 kronor per liter för diesel, med Miljöpartiet i Regeringskansliet. Jag tror bestämt att Lars Beckman behöver fundera på: Hur kunde det komma sig?

Nej, vi socialdemokrater har lagt fram förslag om ett reseavdrag som riktas till dem som bäst behöver det och till dem som är beroende av bilen. Det avvisar denna regering. Vi har lagt fram förslag om en tankrabatt med glesbygdsprofil. Det avvisar denna regering.

Jag tycker att det vore på sin plats att regeringens företrädare i kammaren i dag svarar på min fråga, vilket hon kategoriskt undvek i sitt förra inlägg: När kommer det förslag som visar att regeringen förstår att vissa är beroende av bilen för att livet ska fungera? När får vi förslag som löser detta för dem som är beroende av bilen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Sverige är avlångt och ser väldigt olika ut beroende på var i landet man befinner sig. Jag bor, min skånska till trots, i de nordligaste delarna av landet, i det allra nordligaste länet - i Älvsbyn i Norrbottens län. Där är det glest mellan husen, kan man säga.

I snart sagt hela Norrbotten är bilen inte bara viktig för bekvämligheten utan en livsnödvändighet. Det går inte att ta sig från hemmet på den ena orten till arbetet på den andra utan bilen. Det går inte att skjutsa barnen till träningen på kvällen utan bilen. Det går inte att handla matvaror, kläder eller någonting annat utan bilen när man bor i de delar av landet där det är glest mellan husen.

När bränslepriserna stiger på det sätt de gjort det senaste året slår detta givetvis hårdast mot dem som är beroende av bilen för att livet ska fungera och som inte har några alternativ till bilen. Vi socialdemokrater har ända sedan krigsutbrottet med stor tydlighet visat att vi förstår detta. De som behöver stödet bäst ska få det mest. De krisstöd vi föreslog förra våren, när vi lade fram ett förslag till förändrat reseavdrag, och den tankrabatt vi föreslog i vår budgetmotion har inneburit att det har funnits en glesbygdsprofil. Vi har gett mest till dem som behöver bilen bäst.

Alla dessa förslag avvisas enträget av regeringen och regeringsunderlaget. I stället säger regeringen: Vi ska sänka skatten rakt av på bensin och diesel. Av 1 krona blev det 14 öre. Den 1 januari sänktes priset på bensin med 14 öre. Dagen efter höjde de stora bränslebolagen priset med 30 öre. Hela skattesänkningen åts alltså upp ett dygn senare. Det kostade nästan 7 miljarder att göra detta.

Min fråga är: När kommer regeringen tillbaka med förslag som på riktigt kan göra skillnad för dem som inte har några alternativ till bilen? Socialdemokraterna har presenterat gott om idéer till förslag som skulle göra större skillnad för dem som är beroende av bilen än för dem som har bilen för bekvämlighet. När kommer regeringen tillbaka med förslag som kommer att göra riktig skillnad för dem som är beroende av bilen?

Fru talman! Jag har svårt att ha samma ansats som Patrik Björck och tolka det som positivt. Det jag hör är att statsrådet slingrar sig och hänvisar det jag sa i mitt inlägg till en annan minister.

Vi har här framför oss arbetsmarknads- och integrationsministern. Integrationsministern försöker att hänvisa frågan om utrikes födda kvinnors tillgång till utbildning i svenska och samhällskunskap till en annan minister. Det är att inte ta ansvar för sin portfölj.

En av de viktigaste faktorerna för en lyckad integration och en lyckad etablering för utrikes födda kvinnor måste vara att de kan lära sig svenska. En minskning på komvux, där sfi ingår, med 1,23 miljarder från 2022 till 2023, där sfi ingår, måste angå integrationsministern. En halvering av Svenska från dag ett måste angå integrationsministern. Det kan inte vara frågor som hänvisas till någon annan. Det tycker inte jag är att ta ansvar.

Jag vill säga till statsrådet: Stå här och ta ansvar för din portfölj! Svara i så fall på den här frågan: Hur kommer sänkta anslag till komvux och halverat anslag till Svenska från dag ett att bidra till nyanlända kvinnors etablering på arbetsmarknaden?

Fru talman! Tack, Johan Pehrson, för möjligheten att debattera en viktig fråga, och tack till interpellanten för en viktig interpellation!

I svaret sa Johan Pehrson att regeringen gör en fortsatt satsning om 270 miljoner kronor på ett regionalt yrkesvux. Begreppet satsning är uppenbarligen ett töjbart begrepp i Johan Pehrsons värld.

Låt mig tydliggöra hur det egentligen förhåller sig. Regeringen har lagt fram en budget som minskar anslagen till utbildningsplatser för vuxna med motsvarande 30 000 platser. Det blir 86 miljoner mindre till akademin och 104 miljoner mindre till yrkeshögskolan. Den näst största neddragningen, 492 miljoner, görs på folkbildningen, och den största neddragningen, 1,23 miljarder, görs på yrkesvux, faktiskt just regionalt yrkesvux, som Johan Pehrson säger sig satsa på.

Kalla inte en sänkning av anslaget för en satsning! Det blir ett konstigt nyspråk. Jag skulle säga att det är en lögn.

Johan Pehrson avslutade den förra interpellationsdebatten med att säga att 500 000 arbetssökande är en resurs. Det är de absolut, men det krävs möjligheter att utbilda sig. Arbetsmarknadsministern är säkert bekant med att den tydligaste gemensamma nämnaren för den grupp som står till arbetsmarknadens förfogande är att de saknar en fullföljd gymnasieutbildning. Att de största neddragningarna görs på just de utbildningsformer som leder till en fullföljd gymnasieutbildning för dem som inte har lyckats med detta i ungdomsgymnasieskolan är därför förskräckligt. På det viset gör man inte 500 000 arbetssökande till en resurs, utan man hindrar dem om man minskar anslagen för just dessa utbildningar.

Sedan hörde jag att regeringen tänker avskaffa extratjänster. Som Sofia Amloh tydligt pekade på är det en åtgärd som med precision missgynnar utrikes födda kvinnor. Med samma precision vidtar regeringen en annan åtgärd, nämligen att halvera insatsen Svenska från dag ett. De som kommer som nyanlända till Sverige har möjlighet att träffa marken springande om de får börja lära sig Svenska från dag ett. Studieförbunden och folkhögskolorna har jobbat mycket framgångsrikt med detta. I budgeten för 2023 halveras anslaget, och i den plan som ligger i samma budget för 2024 är anslaget 0.

Med kirurgisk precision vidtar denna regering åtgärder för att göra det svårare för nyanlända och utrikes födda kvinnor att etablera sig på arbetsmarknaden. Det handlar om avskaffade extratjänster, 1,23 miljarder minus till vuxenutbildning och att man tar bort Svenska från dag ett. Kom inte och kalla det för en satsning!

Herr talman! Vi får väl låta frågan om exakt vilket ord som användes avgöras när protokollet från denna debatt kommer. Jag har för mig att extremism var det begrepp som användes.

Nåväl, poängen är denna. Jonas Andersson sa att det han ville uttrycka var när man som folkvald politiker kan bryta in och alltså lämna principen om armlängds avstånd. Han nämnde exemplen extremism och dragqueens på bibliotek. Det är alltså vid de två tillfällena.

Jag tänker att detta egentligen är ett uttryck för Sverigedemokraternas sätt att se bildning och kultur som ett verktyg för att skapa den svenska nationen så som de vill ha den. Detta är i sanning oroande. Det är egentligen detta Jonas Andersson försöker säga. Kulturella uttryck som Sverigedemokraterna inte håller med om och inte gillar kan man alltså intervenera mot.

Jag tänker att det är detta som är poängen i Jonas Anderssons anförande. Och så fick det den olyckliga konsekvensen att det lät som att han jämställde transpersoner med terrorister.

Herr talman! Jag vill bara förvissa mig om att jag hörde rätt alldeles nyss.

Jag satt här i bänken och lyssnade på debatten, och jag hade inte planerat att delta i den till dess Jonas Andersson begärde ordet - och jämställde det att vara transperson med det att vara terrorist.

Det var det jag hörde Jonas Andersson säga! Om jag har missuppfattat eller hört fel tycker jag att Jonas Andersson ska använda sitt nästa inlägg till att förtydliga vad han egentligen menar. Inte kan det väl vara så att han jämställde att vara transperson med att vara terrorist?

Herr talman! Den som vill ha ett rättvist skolvalssystem kan inte använda kötid som urvalsgrund. Lottning förespråkas inte av Lotta Edholm, och hon menar att det skulle orsaka legitimitetsproblem om man har ansökt i olika rangordning och kommer in genom lottning.

Jag tänker att det är en sak som skulle lösa sig av att vi gör valet samordnat. Om vi anordnar gemensamt skolval skulle man inte behöva gå till tio olika huvudmän och ange någon som första prioritet i antagningsordningen. Då får vi i stället ordna det som vi gjort för högskolan: Om man kommer in på en skola som man har prioriterat högre än en annan stryks man som sökande på de understående. Det skulle inte vara svårt. Det där skulle faktiskt inte skapa några legitimitetsproblem.

Det Lotta Edholm egentligen säger är att hon inte tycker att alla barn som har ansökt om plats på en skola ska ha samma chans att komma in på den. Det är det som blir konsekvenserna av konsertbiljettsmodellen med kötid. Konsekvenserna är att de som har stora resurser och som vet hur systemet fungerar kommer att ha en bättre chans att komma in på populära skolor. Det är konsekvensen av kötid som urvalsgrund.

Då återstår frågan om Lotta Edholm tycker att det ska vara så att barn till resursstarka ska gå på vissa skolor och barn till resurssvaga ska gå på andra skolor. Det är värt att fråga.

Jag tycker att frågan om offentligt administrerat skolval förtjänar att upprepas. Förslaget om ett gemensamt skolval är utrett och remitterat. Det ligger färdigt på ministerns bord. Vad väntar hon på?

Herr talman! Jag tror att vi i den här debatten också ska prata en stund om kriterierna. Det är värt att ta på allvar. Det hänger liksom ihop med detta.

Först och främst: Skolvalet är här för att stanna. Familjers önskemål om plats ska fortsatt ges helt avgörande betydelse för var barnen hamnar i skolan. Det är alla överens om. Men skolvalet behöver förändras för att bli mer rättvist. Den ena förändringen är det gemensamma skolvalet, och den andra ska vi prata mer om nu. Den handlar om kriterier.

Det så kallade fria skolvalet är nämligen inte fritt i den meningen att alla elever har rätt till den skolplacering som de själva har valt. När det finns fler sökande till en skola än det finns platser på skolan måste man göra ett urval, och det som skiljer mitt parti från de högerkonservativa i den här frågan är synen på vilka grunder som ska användas för att göra detta urval. Att använda kötid som urvalsgrund är segregerande. Den som har bäst koll på systemet ställer sina barn i kö först. Det ger en socioekonomisk skiktning av elevunderlaget i populära fristående skolor. Därför har vi föreslagit att man förbjuder kötid som urvalsgrund.

Tidöavtalet däremot, som Lotta Edholm har ingått med sverigedemokrater, moderater och kristdemokrater, säger att kötiden ska finnas kvar men kortas. Tidöavtalet pekar ut två reformer gällande skolvalet. Den ena är att införa obligatoriskt och gemensamt skolval. Den andra är att behålla kötid som urvalsgrund men korta den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern hade tillfälle både i interpellationssvaret och i sitt svar på en skriftlig fråga som jag lämnade in under juluppehållet - eftersom den här debatten drog ut ganska långt på tiden - att förklara hur bevarad men kortad kötid skulle leda till ökad rättvisa i skolvalet.

Ministern har glatt förklarat hur ett gemensamt skolval skulle leda till ökad rättvisa i skolvalet men kategoriskt undvikit att prata om hur kötid som urvalsgrund ska stödja rättvisan. Och det är inte så konstigt. Lotta Edholms partiledare Johan Pehrson vecklade ju in sig i resonemangen om kötid i SVT:s partiledarutfrågning just före valet - så till den grad att det nästan lät som om Liberalerna ville samma sak som vi socialdemokrater, nämligen att förbjuda kötid och använda randomiserat urval för att ge alla sökande lika möjlighet att komma in på en skola.

Bara veckor dessförinnan hade Liberalerna presenterat sitt valmanifest, som slog fast ett nej till lottning. Och nu har de i Tidöavtalet tillsammans med sverigedemokrater och moderater landat i en konsertbiljettsmodell, där den som har snabbast internet eller den som inte jobbar på natten när ansökningen öppnar kommer att bli den som kan komma först i kön. Detta kommer fortfarande att gynna familjer med stark socioekonomisk ställning som har koll på systemet.

SJ prövade förresten den här modellen med tågbiljetterna över jul och nyår. Fråga SJ om de tycker att det funkade bra! Fråga deras resenärer om de tyckte att biljettförsäljningen blev rättvis! Systemet kraschade, och SJ tvingades att ersätta en massa resenärer för att de hade fått betala överpris som en följd av kraschen.

Herr talman! Det enda rimliga är att avskaffa kötid som urvalsgrund. Men de som vill skydda de fristående skolornas möjlighet att gå med överskott drar givetvis en lans för skolköerna, för det finns stora pengar att tjäna på att segregera elevunderlaget så att man kan få högpresterande elever som man kan undervisa till en lägre kostnad.

Vad tycker ministern om det här? Är det rättvist att den som sitter på den bästa internetuppkopplingen har störst chans att komma in på populära skolor? Är kötid som urvalsgrund en del av ett rättvist skolval enligt ministerns mening?

Herr talman! Tack, Lotta Edholm, för möjligheten att äntligen få debattera den här frågan i riksdagens kammare! Vilken härlig start på det här halvåret i riksdagen.

Historien om det svenska skolvalssystemet är en rysare för den som orkar ta in hela vidden. Då blir det uppenbart hur hela systemet är riggat för att missgynna samhällets resurssvagaste grupper och för att segregera elevunderlaget så att elever från resursstarka hem hamnar på vissa skolor och elever från resurssvaga hem hamnar på andra. Därför behövs ett gemensamt skolval där alla huvudmän och alla elever ingår, där valperioder införs och som administreras av det offentliga och inte av varje skolhuvudman.

Forskare vid Uppsala universitet har så sent som i våras belagt att det förekommer diskriminering i skolvalet så som det nu är organiserat. Materialet består av tusentals mejlsvar som kommit sig av att fingerade föräldrar har gjort förfrågningar om skolplats till enskilda skolenheter.

Av mejlen som skickades framgick de frågandes namn och yrke. På så vis har forskarna kunnat konstatera att undersköterskan får ett mindre välkomnande och mer avvisande svar än tandläkaren. Den med ett svenskklingande efternamn får ett bättre bemötande och mer information än den med ett arabiskklingande efternamn.

Föräldrar med socioekonomiskt svagare ställning, det vill säga kort utbildning eller utländskklingande efternamn, kan alltså vänta sig ett kyligare bemötande och ha svårare att få plats än de med svenskklingande efternamn och en längre utbildningsbakgrund.

Samtidigt har Skolinspektionen granskat hur de fristående skolorna sköter sin egen antagning. I våras granskades 30 skolor, och 24 av dem fick kritik. Kritiken bestod i att de samlar in uppgifter vid ansökningstillfället som inte får användas för att göra urvalet. Det gäller till exempel elevens etnicitet eller stödbehov. Andra kritikpunkter var att det inte var transparent vilka urvalsgrunder som hade använts. Familjer som ansökt vet till exempel inte varför de fick plats eller inte.

I juni 2020 rapporterade Aftonbladet om rektorer som blir uppringda av skolor som deras befintliga elever har sökt sig till för skolbyte för att ta referens på eleverna som sökt om att byta skola innan beslut om antagning sker.

Det betyder alltså att rektorer får lämna referens på lågstadiebarn i det skolvalssystem som vi nu har. Frågor kunde handla om sociala problem, dyslexi eller andra diagnoser. Det kan alltså få prestigeskolor att välja bort barn som har den typen av svårigheter.

Redan 2013 avslöjade Uppdrag granskning att en studiemotiverad tolvårig flicka med bra betyg är betydligt mer välkommen i många friskolor än en tolvårig pojke med dåliga betyg. Uppdrag granskning frågade 50 friskolor varav 27 hade plats för flickan medan bara hälften av de 27 hade plats för pojken vid samma tidpunkt. Jag är på rak svenska förbannad, sa Edholms partikamrat Björklund då i medierna. Nu tio år senare har Lotta Edholm faktiskt möjlighet att göra någonting åt detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är liksom inbyggt i systemet. Den som driver skola kan förväntas ha högre kostnader än i genomsnitt för elever där det finns svagare uppbackning från hemmet och för elever med annat modersmål än svenska eller som har olika former av stödbehov. Därför har särskilt skolor med ägare som kräver lönsamhet starka incitament att vilja selektera ett elevunderlag med goda förutsättningar att klara skolan.

Systemet missgynnar på det här sättet samhällets resurssvagaste grupper, som barn till föräldrar med kort utbildning, och barn med annan språkbakgrund än svensk diskrimineras systematiskt. Det duger inte. Huvudmännen klarar inte av att sköta sin egen antagning. Frågan var: När kan vi förvänta oss ett förslag om ett gemensamt skolval?

Fru talman! Ministern vägrar fortfarande att svara på två mycket enkla frågor som jag har ställt i denna kammare i dag: Kommer han att lägga ned Folkbildningsrådet? Betraktar han 4,3 miljarder som mindre än 4,8 miljarder? Dessa frågor står fortfarande utan svar, fru talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag frågade hur Mats Persson skulle gå till väga för att effektivisera folkbildningen svarade han att det kanske blir mer kontroll och bättre statistik. Det är självfallet viktigt, som ministern påpekar, att bidragen till folkbildningen går till det de är avsedda för. Men det är mycket osäkert om mer byråkrati är det bästa sättet att effektivisera en verksamhet. Hur som helst borde han, för att vara ärlig, också ha svarat "stora anslagsminskningar". Det är uppenbart.

På Liberalernas hemsida går det att hitta beslut från deras senaste landsmöte. År 2021 antog de ett förslag från en rapport med titeln Förortslyftet. Folkbildningen berörs i rapporten, men av de vackra ord Mats Persson använder i interpellationssvaret om folkbildningens kraft och betydelse syns inte ett spår. I stället handlar hela beslutet om samma ingång som Tidöavtalet och Sverigedemokraterna har, nämligen misstänkliggörande av folkbildningens aktörer och extern styrning och kontroll som överordnas de värden som folkbildningen bär upp.

Jag undrar om Studieförbundet Vuxenskolan, som Liberalerna är med i, uppskattar detta misstänkliggörande. Jag tror att de, precis som jag och alla andra folkbildningsbesjälade, gärna hade hört mer om hur ministern ser på folkbildningens framtid och vilket samhälle ministern vill se.

Jag tror på folkrörelserna. Jag vet att de bidrar till en bildad befolkning och en starkare demokrati. Om ministern vill att våra barn ska växa upp i ett samhälle där människor har möjlighet att förkovra sig och bilda sig genom hela livet utifrån eget intresse borde han överväga om effektiviseringar och kontroll verkligen är rätt väg att gå. Om han däremot vill ha ett samhälle där staten bestämmer vad folk får lära sig har Tidöavtalet helt rätt inriktning.