Fru talman! om vilka insatser jag och regeringen avser att vidta för att möjliggöra snabbare tillståndsprocesser och för att öppna fler gruvor som till exempel Bolidens fyndighet, den så kallade Lavergruvan utanför Älvsbyn och den av LKAB nyligen presenterade sällsynta jordartsmetallfyndigheten, den så kallade Per Geijer-malmen i Kiruna.

Tillgången till strategiska och kritiska metaller och mineral är avgörande för klimatomställningen och produktion av gröna produkter, som till exempel elbilar eller vindkraftverk. Det finns stor geologisk potential för dessa metaller i Sverige. Elektrifieringen, EU:s självförsörjning av metaller och mineral samt att minska beroende från andra länder börjar i gruvan. Vi måste stärka de industriella värdekedjorna i Europa och skapa reella möjligheter för elektrifieringen av våra samhällen. Sverige har en unik position när det gäller Europas försörjning av till exempel järnmalm, stål samt kritiska och strategiska råmaterial.

Regeringen arbetar därför målmedvetet för att effektivisera tillståndsprocesserna, samtidigt som vi ska ha fortsatt höga miljökrav. Tidöavtalet beskriver hur Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ska se till att miljötillståndsprocesserna förenklas och förkortas. Vi arbetar nu med genomförandet av Miljöprövningsutredningens förslag och har förtydligat Incitamentsutredningens uppdrag. Utredningarna, som tillsattes av den tidigare regeringen, är dock långt ifrån tillräckliga och svarar inte upp mot behovet av mer investeringar i svensk gruvnäring. En utredning kommer därför att behöva tillsättas för att förenkla och förtydliga tillståndsprocesser och andra hinder för att starta gruvor.

I slutet av februari väntas också en bokstavsutredare redovisa åtgärdsförslag avseende prövning av Natura 2000-tillstånd vid ansökan om bearbetningskoncession enligt minerallagen. Jag ser fram emot att ta del av även den utredningen som kommer att bidra i mitt arbete med att föreslå åtgärder för att effektivisera tillståndsprocessen för svensk gruvnäring.

Herr talman! Det är vackert i Älvsbyn. Så här års är det gnistrande kallt med iskristaller i träden, metervis med snö, slalomåkning i backen och kokkaffe vid elden. Det är fint i Älvsbyn. Men det är också glest mellan husen i Älvsbyn. Som en följd av den urbanisering som har skett i strukturomvandlingens spår, framför allt när det gäller skogsbruket, har Älvsbyn också varit en avfolkningsbygd i ganska många decennier nu, med ett successivt minskat invånarantal.

Älvsbyn är en kommun som ligger på gränsen mellan Norrbottens kust och inland med ungefär 8 000 invånare. De stora arbetsgivarna är industriarbetsgivare som Älvsbyhus och Polarbröd. De är störst, näst efter kommunen själv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är inte bara riksdagsledamot från Älvsbyn, utan jag är också lokalpolitiker i Älvsbyn. För drygt tio år sedan lämnade Boliden beskedet som blev en game changer, eller potentiellt hade kunnat bli en game changer, både för lokalsamhället i Älvsbyn, för självförsörjningsgraden av kritiska metaller och för elektrifieringen av det här landet. Fyndigheten där den gamla Lavergruvan låg, där man bröt koppar på 30- och 40-talen, räcker nämligen för att öppna en gruva. Det sa man för över tio år sedan. Sedan har ärendet vandrat fram och tillbaka, från instans till instans.

Som lokalpolitiker, som ska planera lokalsamhället, bedöma vilka infrastrukturbehov som finns, planera för framtida bostadsbyggande eller framtida behov av skolor och omsorg, är det inte så förbaskat enkelt. Om gruvan kommer på plats med ytterligare några tusen arbetstillfällen kommer det att förändra förutsättningarna i grunden för den som ska planera lokalsamhället.

Jag vill därför fråga om ministerns besked till lokalpolitikerna i Älvsbyn. Ska lokalpolitikerna i Älvsbyn planera för expansion och växande arbetsmarknad eller för fortsatt utflyttning och föråldrad demografi?

Herr talman! Jag tycker väl inte att det är tråkigt att näringsministern tycker att en del av Socialdemokraternas förslag är bra. Det kan vi ta med oss.

I de tre utredningarna lyfts det upp ett åttiotal förslag och ganska omfattande nya delar. I utredningen som handlar om strategiska mineral lyfter man även in och berör finanspolitiken och kommunernas finansiering.

En del i det här och kanske inte bara i det här utan även när vi pratar om vindkraft, kärnkraft, vargar eller gruvor handlar om att man tycker att det är jättebra. Man säger: Det ska vi ha, men kanske inte här. Det ska kanske vara någon annanstans.

Jag kommer från Norsjö, mitt i Bolidenfältet. Sedan Boliden öppnade sin fyndighet på 20-talet och Boliden och Skellefteå kom att blomstra har det öppnats och stängts 17 gruvor, tror jag, i kommunen. Och vi har fortfarande en rennäring. Det går.

Däremot är det kanske värre i Östergötland, till exempel i Norra Kärr. Där är det inte lätt. Man har inte samma vana av gruvor. Det är komplicerat. Det kan läcka, och det kan skada människor. Så är det. Vi har tyvärr en erfarenhet från norra Sverige. I mitt arbetsliv var jag själv ganska involverad i Blaikengruvan och Svärtträskgruvan. De projekten visade sig tyvärr vara startade av aktörer som inte hade hela gruvfrågorna med sig. De hade glömt vissa saker, till exempel att man måste ha resurser om någonting går fel.

Jag tror att det är en avgörande faktor om lokalbefolkningen ska ha förtroende för en aktör. Finns det resurser om det skulle gå dåligt? Så har man det i Finland. Det är ett reellt tips till näringsministern. Där tittar man mer på vilket kapital bolaget har. Har det resurser? I Sverige har vi haft aktörer som inte riktigt haft alla delar med sig. Det har skadat näringen, och det skadar oss nu.

Likväl är det här saker som vi behöver. Vi behöver komma igång. Jag vet att det i budgeten finns förslag om mer pengar till SGU, som lyfter upp att Mineralinformationskontoret i Malå behöver lyftas fram och stärkas. Det kan näringsministern också ta med sig. De som i dag sitter på mycket kompetens och kunskap efterfrågas nämligen av aktörer, så att man kan undvika att börja om helt från början. Det finns i dag bra kunskap om nya fyndigheter som man kan ta vidare. Man behöver inte uppfinna hjulet hela vägen en gång till. Även det är ett reellt medskick.

Herr talman! Det korta svaret på den sistnämnda frågan från ledamoten Sköld handlar helt enkelt om att i och med att det är flera utredningar som påverkar varandra, och regeringen därtill kompletterar med ytterligare en, behöver vi se till att hålla rågången mellan dem och att allting fungerar som en helhet.

Jag vill zooma ut lite och verkligen instämma i att de här frågorna är viktiga. Sverige har en väldigt bred politisk uppslutning kring att den gröna omställningen är vägen framåt, men vi diskuterar och dividerar ibland om verktygen för att nå dit. Inom EU blir det allt större uppslutning kring att den gröna omställningen är vägen framåt, även för att säkra konkurrenskraften.

Men när regeringen nu säger att grön omställning är framtiden för Sveriges och Europeiska unionens del, och samtidigt tittar på vad som är avgörande för att klara den, konstaterar vi också att när det gäller de kritiska jordartsmetallerna - mineral som behövs i telefoner, bilar och vindkraftverk - är Sverige beroende av att gå via länder som till exempel Kina och Kongo. Då har vi även sagt att vi har lagt Sveriges och EU:s framtid i händerna på de länderna.

Vi tror på en öppnare och friare handel världen över, men får inte vara naiva inför vad som händer när man blir alltför beroende av ett enskilt land - som dessutom kan ha en annan syn på de mest grundläggande värderingsfrågorna. Titta till exempel på Kongo som i dag står för 69 procent av världsproduktionen av kobolt. EU är dessutom till hundra procent beroende av import av litium som är fullkomligt avgörande i den gröna omställningen.

Sverige är en stolt gruvnation. Vi har en stolt historia av att vara en gruvnation. Men jag menar - och det är en viktig signal att sända - att Sverige även har en stolt möjlig framtid som en ännu starkare gruvnation. Den svenska järnmalmen och det svenska stålet är eftertraktat världen över. Det är också i den produktionen man tycks stå på randen till att kunna börja använda fullkomligt banbrytande teknologi som skulle kunna ge oss grönt stål. Det är den typen av framsteg som kommer att behövas för att klara den gröna omställningen.

Det många missar är att för att få till detta behöver man bana väg för brytning av både det primära och det sekundära. Tillgång till många enskilda, mer sällsynta metaller och mineral kommer av att man också banar väg för den primära brytningen. Det är ett perspektiv som vi behöver vara fler som hjälps åt att bana väg för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avslutningsvis vill jag säga att signalen är mycket tydlig: Regeringen kommer inte att kasta ut förslag som Socialdemokraterna har arbetat med tidigare bara för att de är S-märkta. Jag vill understryka att vi tar stafettpinnen vidare där det går, kompletterar och ser vad vi kan göra för att gå i mål och förverkliga detta och försöka hålla så högt tempo som det går.