Johan Hultberg

Herr talman! Ledamoten Rågsjö tyckte att jag lät som ett reklamblad. Jag är stolt moderat. Före valet var jag stolt över den politik vi i Moderaterna gick till val på. Jag är också stolt över att nu få vara en del av underlaget för en regering som har presenterat ett rejält program för att komma till rätta med hälso- och sjukvårdens stora problem, skapa en socialtjänst som har ett mer förebyggande anslag, återupprätta arbetslinjen, ta tag i integrationsproblemen och föra en mer effektiv miljö- och klimatpolitik.

Ja, jag är stolt, men jag spelar inte ned de stora problem och utmaningar som vi har. Som jag sa i det föregående replikskiftet är problemen stora och omfattande, och de kommer inte att lösas på vare sig ett, två, tre eller ens fyra år. Här krävs ett långsiktigt arbete. Riktningen är dock klar: Patientens ställning ska stärkas, kvaliteten i vården ska höjas, jämlikheten ska öka och tillgängligheten ska förbättras.

Nu har vi en regering som tar ett ökat nationellt ledarskap. Det är sant, som ledamoten Rågsjö sa, att till exempel förlossningsvården - liksom all övrig hälso- och sjukvård - är regionernas ansvar. Men också staten har ett ansvar och en roll att spela för att skapa en mer jämlik vård över landet. Det handlar om att utveckla kunskapsunderlag, stödja regionerna och inte minst ta ett nationellt ansvar för det absolut viktigaste för att man ska kunna bedriva en bra hälso- och sjukvård, nämligen att det finns en fungerande kompetensförsörjning.

Det som presenterades i dag var bland annat ett uppdrag till Ivo att jobba med tillsynen. Detta är ett av de viktigaste redskap som vi har nationellt för att säkerställa en god patientsäkerhet. Med en skärpt tillsyn hoppas jag att vi ska kunna komma till rätta med de patientsäkerhetsbrister som finns inom mödra- och förlossningsvården. Detta är väldigt viktigt, och jag är glad att ledamoten Rågsjö verkar dela den ambitionen.

Herr talman! Vi har nu en regering som absolut kommer att ta ansvar för svensk hälso- och sjukvård. Men vi har också en regering som kommer att ta ansvar för att göra någonting åt de väldigt stora integrationsproblem som åratal av misslyckad migrationspolitik och integrationspolitik har renderat i.

Vi måste någonstans göra klart att svenska är det språk som talas i Sverige och ställa krav på att den som kommer till Sverige så snabbt som möjligt ska komma i egen försörjning, lära sig språket och bli en person som bidrar till det svenska samhället och gör vårt land bättre.

Jag tycker att det är viktigt att föra en diskussion om hur länge det är rimligt att det offentliga - skattebetalarna - finansierar tolk för den som har varit i Sverige under lång tid. Det är ju vad denna fråga i grunden handlar om, och det är detta som nu ska utredas. Det finns inget konkret förslag, ledamoten Jonsson, på hur detta ska förändras. Det finns ett konkret löfte från Tidöpartierna om att utreda den här frågan nogsamt. Det har, som sagt, också getts tydliga besked från regeringen om att regeringen inte kommer att lägga fram ett förslag som äventyrar patientsäkerheten.

Det konkreta förslaget får vi återkomma till, men inriktningen från regeringen är klar. Denna regering vill öka kraven på människor i Sverige när det gäller att lära sig språket, ta ansvar för sin integration och ta ansvar för sin självförsörjning. Vi har 1,3 miljoner människor i Sverige som inte är självförsörjande. Det håller inte om vi långsiktigt ska klara av att finansiera den välfärd som debatteras i dag. Om vi ska klara av att satsa på hälso- och sjukvården och ge ökade resursförstärkningar krävs en stark arbetslinje och en bättre integration. Detta är en liten pusselbit i den viktiga och angelägna diskussionen.

(Applåder)

Herr talman! Svensk hälso- och sjukvård har stora och allvarliga problem som den har dragits med under väldigt lång tid. Tillgänglighetsproblemet kan vi ju närmast beskriva som en kronisk åkomma i den svenska hälso- och sjukvården.

Vi kan ändå konstatera att vi när alliansregeringen styrde - och vid den tiden ingick även Centerpartiet i regeringen - lyckades förbättra tillgängligheten radikalt. Det gjorde vi genom att sätta fokus på arbetet med att skapa en förbättrad tillgänglighet och genom ekonomiska incitament för att korta vårdköerna. När den socialdemokratiska regeringen tillträdde tog man bort kömiljarderna. Vårdköerna sköt i höjden, och nu behövs på nytt ett ökat fokus på att skapa en tillgänglig hälso- och sjukvård. Precis detta fokus har den nya regeringen.

Anders W Jonsson har alldeles rätt i att problemen är stora och att detta kommer att ta tid att lösa. Jag ska inte ge någon illusion av att allting i svensk hälso- och sjukvård kommer att vara perfekt om fyra år - när den sittande regeringen förhoppningsvis blir återvald - men jag är övertygad om att vi kommer att ha tagit viktiga steg på vägen mot att skapa en mer tillgänglig, högkvalitativ och jämlik hälso- och sjukvård över hela landet.

Ledamoten Jonsson raljerar över att vi ger myndighetsuppdrag och så vidare, men det är ju så den politiska processen ser ut. Vi har en ny regering som har tagit över ledarskapet i Regeringskansliet, och man styr genom sina myndigheter. Det är myndigheterna som är verktygen för att åstadkomma förändring, också givet att vi har ett decentraliserat hälso- och sjukvårdssystem där ansvaret att ge vård i grunden ligger på regionerna.

Tolkfrågan får jag kanske återkomma till i min andra replik. Jag sätter alltså den på vänt, herr talman - jag har ytterligare två minuter på mig att besvara frågan i nästa inlägg.

Herr talman! Dagens debatt bottnar i den förra regeringens brist på såväl handlingskraft som förslag gällande de stora problem som tyvärr finns inom svensk hälso- och sjukvård - problem som under de gångna åtta åren tyvärr har blivit ännu större. Inte minst handlar det om vårdköerna, som har vuxit sig mycket längre.

Ta till exempel den så viktiga barn- och ungdomspsykiatrin, herr talman! Dit har köerna tredubblats under tiden med S i regeringsställning. Cancervården är ett annat dystert exempel: S lovade inför valet 2014 att alla med cancer skulle få vård inom fyra veckor, men när Socialdemokraterna packade ihop lådorna på Regeringskansliet efter valet hade köerna i stället vuxit kraftigt. Efter åtta år med Socialdemokraterna och rödgröna regeringar fick färre än hälften av alla kvinnor med bröstcancer vård i tid, och inte ens var tredje man med prostatacancer fick det.

Herr talman! Detta är ett stort och allvarligt misslyckande och löftessvek. Och det var alltså mot bakgrund av de växande vårdköerna, bristen på vårdplatser, problemen med ojämn tillgång till vård över landet och de stora utmaningarna när det gäller att rekrytera och behålla vårdpersonal som den förra riksdagen uppmanade den förra regeringen att vidta en lång rad åtgärder för att lösa hälso- och sjukvårdens problem och utmaningar.

Vi som då var i opposition kände en stor frustration över att den dåvarande S-regeringen uppvisade ett så bristande ledarskap. Vi var genuint bekymrade över avsaknaden av konkreta förslag och ansvarstagande. Därför lade vi fram mängder av förslag, och vi krävde att regeringen skulle återrapportera till riksdagen hur arbetet fortskred.

Den skrivelse vi nu debatterar är den tredje och sista med anledning av riksdagens tillkännagivande från mars i fjol. Och den kommer inte från den gamla initiativlösa S-regeringen - nej, den här skrivelsen kommer från den nya, handlingskraftiga, moderatledda regeringen, som nu har rivstartat arbetet med att ta itu med precis de problem och utmaningar jag inledningsvis beskrev. Tidöavtalet, som ligger till grund för regeringens arbete, är en reformagenda för en bättre och mer tillgänglig hälso- och sjukvård.

Tidöavtalet innehåller en nationell kompetensförsörjningsplan, en långsiktig plan för att eliminera bristen på vårdplatser och inrättande av en nationell vårdförmedling. Det innehåller även reformer för att skapa förutsättningar för ett bättre nyttjande av digitaliseringens möjligheter att få till en både mer tillgänglig och högkvalitativ hälso- och sjukvård - och dessutom en bättre arbetsmiljö. Det handlar om att skapa en nationell förlossningsplan, ta krafttag för att förbättra den psykiska hälsan och förebygga suicid, bland väldigt mycket mer.

Herr talman! Ett annat stort problem jag vill lyfta fram i dag, på internationella kvinnodagen, är att svensk hälso- och sjukvård faktiskt inte är jämställd. Vi har allvarliga problem inom svensk hälso- och sjukvård. Alltför länge har kvinnors hälsa åsidosatts. Vi ser det i utbudet inom vården. Vi ser det inom forskningen, där det har funnits en snedfördelning gällande vilken forskning som bedrivs. Vi ser det i att kvinnor behöver uppleva och uttrycka mer smärta för att få hjälp och stöd. Vi ser det inom förlossningsvården, som alltför länge har varit eftersatt.

Nu har vi dock en regering som också på detta område tar krafttag. Vi har i budgeten gjort rejäla satsningar på förlossningsvården och på kvinnors hälsa. Arbetet med en nationell förlossningsplan är påbörjat, och i dag presenterades tre nya uppdrag med syfte att skapa en mer jämställd hälso och sjukvård.

Socialstyrelsen får i uppdrag att genomföra insatser för en mer jämlik hälso- och sjukvård.

Vi ger Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, ett förstärkt uppdrag att jobba med tillsynen av förlossnings- och mödrahälsovården för att säkerställa en god patientsäkerhet.

Vi ger Socialstyrelsen i uppdrag att göra insatser för en mer jämlik och kunskapsbaserad hälso- och sjukvård för dem som har utsatts för sexuellt våld.

Herr talman! Avslutningsvis kan jag konstatera att vi alltjämt har stora utmaningar och problem inom svensk hälso- och sjukvård men att vi också har en handlingskraftig regering som har förslag till lösningar på de problem vi står inför. Dessutom har regeringen möjlighet att samla en majoritet för och få igenom sin politik, herr talman, och därmed steg för steg skapa en mer tillgänglig, högkvalitativ och jämlik hälso- och sjukvård.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jesper Skalberg Karlsson (M).

Fru talman! Psykisk ohälsa är ett av de största och allvarligaste folkhälsoproblemen vi har i Sverige. Särskilt bekymmersam är den växande psykiska ohälsan bland barn och unga. Det är så många som mår så dåligt. I dag har var tionde ungdom mellan 13 och 17 år kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin. Detta är ju en av förklaringarna till att köerna till bup är oacceptabelt långa på så många platser i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Jag är övertygad om att det för att vända utvecklingen och förbättra det psykiska måendet - det fysiska måendet, höll jag på att säga - krävs ett såväl brett som omfattande och långsiktigt arbete. Det gäller att stärka det förebyggande arbetet men också att utveckla vård och behandling och att korta väntetiderna.

Två viktiga reformer i Tidöavtalet är skapande av en haverikommission för suicidprevention och det som ministern nyss nämnde, nämligen en nationell strategi för psykisk hälsa. Jag vill fråga socialminister Jakob Forssmed hur arbetet med dessa viktiga reformer fortskrider.

Fru talman! Barns rätt ska gå före föräldrars intressen. Med den utgångspunkten har vi moderater i många år arbetat för att förändra svensk lagstiftning. Vi har bedrivit ett envist, målmedvetet och konsekvent arbete. Oavsett om vi har varit i regeringsställning eller opposition har vi arbetat för att säkerställa att barns bästa alltid ska komma i första hand.

Alliansregeringen tillsatte redan 2012 en utredning med uppdrag att se över lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Håkan Ceder fick det viktiga uppdraget att utreda hur barnrättsperspektivet och rättssäkerheten för barn och unga som tvångsvårdas enligt LVU kan stärkas. År 2015 överlämnade han sin 1 300 sidor långa utredning till den dåvarande barnministern, socialdemokraten Åsa Regnér.

Regnér och S-MP-regeringen agerade dock inte, utan Ceders utredning begravdes i en byrålåda på Regeringskansliet. Det var ett allvarligt svek, fru talman - ett svek mot alla de barn vars bästa har trumfats av föräldrarnas intressen när frågan om fortsatt vård enligt LVU har prövats.

Fru talman! Det var först när vi moderater våren 2020, efter det bottenlöst tragiska fallet med lilla Esmeralda, väckte ett utskottsinitiativ som den förra regeringen vaknade och insåg att något faktiskt behövde göras. Esmeralda var den treåriga lilla flicka som kallades "Lilla hjärtat" och som hittades död bara tio månader efter att hon ryckts upp från sitt trygga, kärleksfulla familjehem och återvänt till sina biologiska föräldrar. Med en annan lagstiftning hade Esmeraldas liv kunnat räddas.

Dock fick inte ens Esmeraldas tragiska död den förra regeringen att agera tillräckligt kraftfullt. Dåvarande socialminister Lena Hallengren avfärdade vårt krav att barnets bästa skulle bli ett självständigt rekvisit vid prövning av vårdens upphörande. Detta fick oss moderater att driva på för något så ovanligt som att riksdagen skulle tillsätta en egen utredning, och glädjande nog fick vi ett mycket brett stöd.

Vi krokade arm med Liberalerna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, och den 6 maj 2021 fattade vi i socialutskottet beslut om ett uppdrag att utreda förutsättningarna för att göra barns bästa till ett självständigt rekvisit vid prövningen av upphörande av vård i familjehem enligt LVU. Uppdraget gavs kort därefter till hovrättspresidenten Anders Hagsgård, som den 1 mars i fjol presenterade sin så viktiga och efterlängtade utredning - en utredning som därefter har varit ute på en mycket bred remissrunda.

Fru talman! Därmed finns det nu äntligen ett utredningsförslag om hur placerade barns bästa på riktigt kan säkerställas i svensk lagstiftning. Hagsgårds utredning ligger helt i linje med vad vi moderater länge har drivit, nämligen att barns bästa ska bli ett självständigt rekvisit. När barns bästa och barns rätt till en trygg uppväxt kommer i konflikt med biologiska föräldrars rätt till sina barn är det för oss moderater alldeles självklart att det är barnets bästa som ska väga tyngst. Det som vi så envist drivit och som nu föreslås i Hagsgårds utredning innebär ett grundläggande paradigmskifte för barns bästa. Barns rätt till en trygg framtid ska gå före de biologiska föräldrarnas rätt till sina barn.

Fru talman! Jag vet att den nya, moderatledda regeringen kommer att se till att detta paradigmskifte blir verklighet. Jag vet att regeringen kommer att göra precis det som vi nu i detta betänkande uppmanar regeringen att göra.

Jag vet att Hagsgårds utredning inte kommer att begravas i någon byrålåda på Regeringskansliet. Tvärtom kommer den att ligga till grund för ett skyndsamt lagstiftningsarbete. Jag ser fram emot att den nya regeringen med det ansvariga statsrådet, socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall, i spetsen återkommer till oss här i riksdagen med en proposition om barns bästa vid fortsatt vård enligt LVU.

Esmeralda - "Lilla hjärtat" - kan vi inte rädda, men en ny lagstiftning kan rädda andra barn i liknande situation. Äntligen har vi en regering som kommer att se till att en sådan lagstiftning kommer på plats. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Herr talman! Risken med den politik som Miljöpartiet driver är, skulle jag säga, att man pausar satsningar på sikt. Om man driver en så expansiv politik som Miljöpartiet gör eldar man på inflationen. Det gör att vi långsiktigt kommer att ha lägre skatteintäkter och en sämre ekonomisk utveckling. Regionerna och kommunerna kommer att ha sämre ekonomi.

Detta kommer att göra att det blir svårare att göra satsningar på välfärden och, för den delen, det andra viktiga område som ledamoten Westerlund nämnde, klimatet. Hur ska vi långsiktigt ha råd att vara uthålliga i våra satsningar på klimatet om man driver en så expansiv politik, där man inte tar ansvar för ekonomin? Den frågan förtjänar fortfarande ett svar, men jag förstår att ledamoten Westerlund är svarslös.

Herr talman! Det är kul med debatt, eller hur? Jag skulle vilja fram lyfta ett par frågor. Jag skojade tidigare här i kammaren om att jag rekommenderade ledamoten Rågsjö från Vänsterpartiet att ratta in en av de kommersiella kanalerna och titta på programmet Lyxfällan. Jag såg i tv-tablån att det faktiskt sänds klockan 18 i kväll, så jag rekommenderar även ledamoten Westerlund att titta på programmet.

Miljöpartiets budget är nämligen - hör och häpna, herr talman - nästan ännu mer inflationspådrivande än Vänsterpartiets. Hela 275 miljarder föreslår Miljöpartiet ska lånas upp de kommande åren. Detta skulle ytterligare bidra till den väldigt allvarliga inflation vi har i Sverige just nu, som gör att till exempel pensionskostnaderna för kommunerna och regionerna skenar så att de har svårt att få resurserna att räcka till.

Jag vill fråga ledamoten Westerlund hur hon ser på det faktum att ni har tagit på er guldbyxorna, att ni inte för en ansvarsfull ekonomisk politik utan eldar på inflationen med den budgetmotion ni har lagt på riksdagens bord - om den nu skulle bli verklighet.

Sedan, herr talman, vill jag också ställa en annan fråga till ledamoten Westerlund. I Miljöpartiets förslag tar ni bort den riktade satsning på fler vårdplatser som regeringen gör. Jag måste, herr talman, fråga ledamoten Westerlund: Hör hon inte larmropen från akutmottagningarna om vårdplatsbristen? Hör hon inte hur personalen gång på gång slår larm om bristen på vårdplatser och hur den leder till patientsäkerhetsrisker och pressar personalen? Hör hon inte larmen, herr talman?

Herr talman! Nu var det ju äldreomsorgen jag lyfte fram. Låt oss ändå konstatera att det är väldigt grundläggande att man som äldre ska kunna känna sig trygg med att man kan kommunicera med den omsorgspersonal man möter, ofta i en ganska utsatt situation om man är beroende av hemtjänst eller hemsjukvård eller bor på särskilt boende för äldre.

Vi kan också konstatera, herr talman, inte minst utifrån Coronakommissionens utvärdering under pandemin, att just språkfrågan var en rätt så allvarlig kvalitetsbrist då, och att den bidrog till sämre kvalitet i omsorgen. Den var också en patientrisk.

Därför tycker jag att det är en viktig reform som vi aviserar i Tidöavtalet om att det ska införas språkkrav inom äldreomsorgen. Jag förvånas över att Centerpartiet inte kan ställa upp på det, och över att Centerpartiet inte tycker att våra äldre ska kunna förvänta sig att den personal de möter inom äldreomsorgen har tillräckliga kunskaper i svenska språket.

Herr talman! Ledamoten Bergenblock säger att Centerpartiet prioriterar generella statsbidrag framför riktade. Det är sant i stor utsträckning, men summa summarum är det ju så att anslagen som Centerpartiet har till hälso- och sjukvården och till välfärden totalt sett är lägre, även om man tittar på att Centerpartiet höjer de generella statsbidragen. Jag konstaterar alltså att Centerpartiet prioriterar höjt bistånd framför att göra satsningar på svensk hälso- och sjukvård, korta köerna och stärka kvaliteten inom äldreomsorgen.

Herr talman! Jag fick inte svar på de frågor jag tidigare ställde till ledamoten Bergenblock. Därför upprepar jag dem. Låt mig börja med det.

Varför vill Centerpartiet spara på hälso- och sjukvården, socialtjänsten och det utgiftsområde som vi nu debatterar? Det är ju en rejäl neddragning som ledamoten Bergenblock och hans parti föreslår.

Herr talman! Jag konstaterar att den regering som ledamoten Bergenblock tidigare har stött och varit en förutsättning för, nämligen den rödgröna, inte levererade på välfärdens område. Det blev längre köer och försämringar inom en lång rad områden.

Jag förvånades också tidigare när ledamoten Bergenblock närmast raljerade över att vi vill ställa språkkrav inom äldreomsorgen. Jag förstod även av vad Bergenblock då sa att det tydligen är med arbetskraftsinvandring som man ska klara bemanningen inom äldreomsorgen. Jag vill bara försäkra mig om att det verkligen är vad Centerpartiet ser framför sig. Ska man trygga välfärden och klara äldreomsorgen genom arbetskraftsinvandring? Är det inte med språkkrav som man ska trygga kompetensen och kvaliteten i äldreomsorgen?

Herr talman! Vi moderater kommer aldrig att ha den planekonomiska utgångspunkt för vår politik som Vänsterpartiet har. Vi kommer att stå upp för att man som patient ska ha en valfrihet när det gäller vårdgivare, och vi kommer att stå upp för att vi tror att det är bra att det finns en mångfald av aktörer inom svensk hälso- och sjukvård.

Jag är av den bestämda uppfattningen att mångfald när det gäller utförare också skapar mångfald när det gäller vad man kan få för vård och vad det finns för möjligheter för vårdens medarbetare att välja var de vill arbeta. Jag och Moderaterna kommer inte att ta initiativ för att ta bort den mångfalden.

Vi kommer att jobba vidare med att stärka patientens ställning. Vi kommer att jobba vidare för att korta köerna. Vi kommer att jobba vidare för att ta oss an de grundläggande och stora problem som den avgående regeringen inte förmådde ta itu med.

Vi tar nu viktiga steg i den här budgeten för att korta köerna genom att satsa på en prestationsbaserad ersättning. Jag beklagar att Vänsterpartiet helt stryker de tre miljarder som vi satsar på detta. Om Vänsterpartiets budgetalternativ hade vunnit majoritetens gillande här i kammaren - jag är tacksam över att det knappast kommer att göra det - skulle det ha inneburit att köerna hade blivit ännu längre och att patienterna hade fått vänta ännu längre på sin vård.

Herr talman! Som jag sa i mitt anförande påbörjar vi nu arbetet med att korta köerna, att stärka patientens ställning och att genomföra en lång rad reformer för att stärka tillgängligheten och se till att vi alla kan få den vård som vi har rätt till och att vi kan få den i tid.

Herr talman! Tack, ledamoten Rågsjö, för frågan! Det är alltid kul att få debattera med ledamoten Rågsjö, för då blir debatten ofta ideologisk, och det välkomnar jag. Vi behöver prata om vad vi har för ideologiska utgångspunkter för den politik som vi för.

Som moderat är min främsta utgångspunkt alltid den enskilda människan. Vi ska ha en hälso- och sjukvård och en välfärd som utgår från den enskilda personen. Mot den bakgrunden drar jag slutsatsen att det är viktigt att man som patient har en valfrihet och att man som medarbetare i hälso- och sjukvården har en valfrihet när det gäller arbetsgivare.

Herr talman! Det kom nyligen en rankning över vilka vårdgivare som är mest uppskattade av sjuksköterskor. Jag kan konstatera att det var flera privata vårdgivare som låg högst och var de populäraste. Detta är något som jag tycker att de offentliga aktörerna måste fundera på: Hur kommer det sig att de privata aktörerna uppskattas mer av vårdens medarbetare? Hur kan man ta efter dem? Kan man kanske kapa byråkrati och på andra sätt göra att man blir en mer attraktiv arbetsgivare?

Mitt svar till ledamoten Rågsjö är att vi gärna tittar på Danmark. Danmark har mer av statlig styrning av hälso- och sjukvården. Man har mer av nationellt ledarskap, alltså precis det som den här nytillträdda regeringen kommer att driva.

Vi kommer att jobba målmedvetet för att korta köerna, öka tillgängligheten och stärka den enskilda patientens ställning.

Herr talman! Låt mig ge beröm till ledamoten Bergenblocks hemregion Halland som är ett föredöme inom svensk hälso- och sjukvård när det gäller tillgänglighet. Det är resultatet av ett mångårigt borgerligt styre med en moderat regionstyrelseordförande. Dit kan många regionpolitiker bege sig på studieresa för att se hur man kan korta köerna i praktiken.

När det gäller den nationella vårdförmedlingen ska vi naturligtvis dra nytta av befintliga strukturer. Vi ska inte bygga upp någon byråkratisk koloss, utan vi ska ta vara på de system som finns och bygga vidare på dem. Vi får återkomma till de exakta detaljerna om hur den nationella vårdförmedlingen ska utformas.

Jag kan dock lugna ledamoten Bergenblock med att vi moderater alltid kommer att gå i främsta ledet när det gäller att stärka patientens ställning. Det har vi gjort i alla tider, om jag får använda det uttrycket. Vi har varit pådrivande för att stärka patienträttigheter, och vi kommer att fortsätta att vara det nu i regeringsställning.

Herr talman! Ledamoten Bergenblock duckade för den fråga jag ställde, så jag får väl ta en replik på Bergenblock senare när han har haft sitt anförande.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Bergenblock för frågan. Nej, självklart vill inte vi moderater skapa en byråkratisk koloss. Det faller naturligtvis på sin egen orimlighet. Ledamoten Bergenblocks glasögon måste vara väldigt starka om han kan se in i framtiden och förstå exakt vilka konsekvenser de olika reformer som vi nu går fram med kommer att ha för effekter.

Det vi vill skapa, herr talman, är en stark ställning för patienten. Vi vill med den nationella vårdförmedlingen säkerställa att den enskilda patienten kan få stöttning med att hitta var i landet det eventuellt är kortare köer där man snabbare kan få sin operation eller behandling. Det är vad vi vill åstadkomma med den nationella vårdförmedlingen.

Men detta är bara en av de reformer som vi gör för att korta vårdköerna, herr talman. Som ansvarig minister lyfte fram i den nyss avslutade frågestunden är detta bara en liten pusselbit i arbetet för att korta vårdköerna. Vi fortsätter med en rejält stor satsning på prestationsbaserade ersättningar för att korta vårdköerna, och vi tar fram en nationell plan för hur vi kan jobba med kompetensförsörjning.

Dessa frågor är ju de mer grundläggande förutsättningarna för att vi ska kunna korta vårdköerna, herr talman, och detta är vad vi i Moderaterna gör tillsammans med våra tre samarbetspartier.

Jag kan också passa på att ställa en fråga till ledamoten Bergenblock om varför Centerpartiet väljer att minska anslaget till hälso- och sjukvården och till välfärden. Är det verkligen det som kommer att resultera i kortare vårdköer?

Fru talman! Svensk hälso- och sjukvård är fantastisk. Blir man sjuk kan man känna sig trygg med att man får tillgång till en hälso- och sjukvård som är bland de bästa i världen om man bor i Sverige.

Men svensk hälso- och sjukvård är inte bara god kvalitet utan också bristande tillgänglighet. Under den förra regeringens tid förvärrades situationen rejält. Vårdköerna fördubblades redan före pandemin. För den nya regeringen blir det en väldigt stor och viktig uppgift att försöka korta köerna och förbättra tillgängligheten.

En av flera åtgärder som den nya regeringen vidtar är att inrätta en nationell vårdförmedling. Jag vill fråga sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson när denna nationella vårdförmedling kan finnas på plats och, mer konkret, vad den kan innebära för den enskilda patient som väntat olagligt länge på exempelvis en operation.

Herr talman! Grunden för en stark välfärd är att Sverige arbetar - att svenska folket går till jobbet och betalar skatt. Tyvärr har vi haft en regering som har nedmonterat arbetslinjen och som har fört en politik som har gjort att vi har en rekordhög långtidsarbetslöshet.

Jag ska återkomma till det som jag sa i mitt tidigare replikskifte. Hade det varit så att Sverige bara hade haft samma ekonomiska utveckling som EU-snittet hade vi haft 40 miljarder kronor mer årligen till välfärden. Om man översätter det till kompetensförsörjning, herr talman, hade det inneburit 65 000 fler grundskolelärare, 80 000 fler undersköterskor eller 59 000 fler poliser. Det är därför så otroligt viktigt att vi nu har fått en regering som kan återupprätta arbetslinjen, sätta fokus på en stark ekonomisk politik och skapa konkurrenskraft för våra företag så att fler människor kan komma i arbete och så att fler människor kan bidra till den offentliga välfärden. Det är oerhört centralt.

Herr talman! När vi zoomar in på frågan om kompetensförsörjning tycker jag att vi tar stora och viktiga steg i denna budget. Vi gör stora satsningar på att stödja kommunerna och regionerna i deras arbete för att stärka kompetensförsörjningen och erbjuda karriärvägar och utbildningsvägar. Och vi påbörjar arbetet med att ta fram en nationell plan för kompetensförsörjningen.

Det är framför allt det övergripande ansvaret som jag tror att det är viktigt att staten tar. Det är trots allt kommuner och regioner som behöver göra läxorna för att bli bättre arbetsgivare - förbättra arbetsmiljön. Men staten behöver samordna arbetet bättre och titta på hur man ska utveckla utbildningsväsendet för att matcha de behov som finns.

Jag är också stolt och glad över att vi har en regering som för en ansvarsfull ekonomisk politik som gör att om krisen blir tuffare finns det utrymme att göra ytterligare satsningar på att stödja kommuner och regioner i deras viktiga välfärdsarbete.

(forts. § 10)

Herr talman! Låt mig inledningsvis konstatera att vi nu, för första gången på många år, har en regering som har stöd här i Sveriges riksdag, en regering som kan få igenom sin politik, en regering som kan driva precis det ambitiösa reformarbete som vi behöver för att lösa de många och stora utmaningar som vi står inför, inte minst kopplat till kompetensförsörjningen.

Jag är stolt över att tillhöra ett parti som tydligt har sagt att vi är beredda att prata med alla partier i Sveriges riksdag. Vi är beredda att kroka arm med alla som är beredda att ta ansvar för att lösa de problem vi har, och jag är absolut beredd att titta närmare på det förslag som ledamoten Lundh Sammeli nämner.

Jag tror att det är jätteviktigt att vi bortom mandatperioder och bortom parti- och blockgränser kan hitta lösningar för att adressera de långsiktiga problemen, som naturligtvis inte kommer att vara borta ens efter denna mandatperiod. Jag ska vara ödmjuk och säga att de utmaningar vi har på kompetensförsörjningsområdet är så stora att de inte kommer att vara lösta om fyra år, men jag är övertygad om att vi kommer att ha tagit viktiga steg på vägen.

Jag nämnde i mitt anförande hur vi gör viktiga satsningar på kompetensförsörjningen: 3,2 miljarder under 2023. Jag tror att det är oerhört viktigt också med de många andra reformer som vi påbörjar, till exempel att skapa en bättre it-infrastruktur. När man gör undersökningar bland personalen inom hälso- och sjukvården lyfts det ofta fram att dåliga it-system är en större anledning till att sluta sin anställning än den låga lönen.

Att rensa upp i träsket av dysfunktionella system som inte kan kommunicera med varandra är en konkret, viktig arbetsmiljöförbättring. Det är också en åtgärd som kan frigöra tid för det där viktiga patientmötet, i stället för att sköterskan, undersköterskan eller läkaren frustrerat ska ägna tid åt att rapportera i ännu ett dåligt system.

Det krävs ett brett arbete här, och jag är glad att Socialdemokraterna sträcker ut en hand för att vi ska kunna hitta breda, långsiktiga lösningar.

Herr talman! För tre månader sedan gick Sverige till val. Då röstade svenska folket för maktskifte och förändring. Moderaterna har därefter tillsammans med Kristdemokraterna och Liberalerna bildat en stark regering som genom ett nära samarbete med Sverigedemokraterna har majoritet i Sveriges riksdag. Därmed har vi äntligen en regering med förmåga att göra vad som krävs, en regering som kan genomföra de många reformer som behövs för att lösa Sveriges många och stora samhällsproblem. Tidöavtalet utgör en stabil grund för ett omfattande och nödvändigt reformarbete.

Efter åtta år av rödgrön vanskötsel är regeringens uppgifter krävande. Det är en krävande uppgift att knäcka kriminaliteten och åter skapa trygghet i hela landet. Det är en krävande uppgift att återuppbygga vårt elsystem, som en gång var kanske världens bästa men som nu är mycket skört och sårbart efter att de rödgröna med sin politik har stängt ned sex av tolv svenska kärnkraftsreaktorer.

Också inom det område vi nu debatterar, det vill säga hälso- och sjukvård och social omsorg, är problemen många och utmaningarna stora.

Men nu, herr talman, är äntligen arbetet för att få ordning på Sverige påbörjat. Arbetet är påbörjat för att korta vårdköerna. Genom att inrätta en nationell statlig vårdförmedling vill vi stärka patienternas ställning och nyttja all den kapacitet som sammantaget finns runt om i vårt land. Samtidigt satsar regeringen 3 miljarder årligen på en prestationsbaserad ersättning till regionerna i syfte att korta köerna och förbättra tillgängligheten över hela landet.

För att korta vårdköerna behövs många insatser, inte minst fler vårdplatser. Därför ska en nationell långsiktig plan för att minska bristen på vårdplatser tas fram och en prestationsbaserad ersättning införas om hela 2 miljarder årligen.

Avgörande för att korta vårdköerna och öka antalet vårdplatser är en god kompetensförsörjning. Arbetsmiljön inom vården och omsorgen behöver förbättras och personal erbjudas goda möjligheteter till fortbildning och kompetensutveckling. För 2023 satsar regeringen omkring 1,2 miljarder för att stödja kommunernas och regionernas arbete med kompetensförsörjning och kompetensutveckling i hälso- och sjukvården. Därtill satsar regeringen ytterligare en halv miljard årligen för att öka vidareutbildning av sjuksköterskor och för att skapa bättre utvecklings- och karriärmöjligheter.

Vi i de fyra samarbetspartierna är övertygade om att det krävs ett ökat nationellt ledarskap och ansvarstagande. Särskilt gäller detta strategiska och övergripande uppgifter såsom kompetensförsörjning. Därför blir arbetet med att ta fram en nationell plan för att förbättra kompetensförsörjningen viktigt.

Herr talman! Arbetet är också påbörjat med att stärka de sociala insatserna och landets alla socialtjänster. Särskilt viktigt är att utveckla det förebyggande arbetet och ge socialtjänsten bättre förutsättningar att tidigt gripa in, inte minst för att vi ska kunna få stopp på de kriminella gängens nyrekrytering. Barn och unga ska inte dras in i kriminalitet eller missbruk. Barn och unga ska gå i skolan och ges en trygg, kärleksfull och bra start i livet.

Därför är jag glad att regeringen riktar särskilda medel till att stärka socialtjänstens arbete mot ungas brottslighet och inte minst att regeringen satsar flera hundra miljoner på att förstärka föräldraskapsstödet. Att vara förälder är det viktigaste men också det svåraste uppdraget i livet. Därför är det viktigt att man som föräldrar kan få stöd och hjälp för att på ett bra sätt axla den uppgiften.

Herr talman! Satsningen på ett förstärkt föräldraskapsprogram är en av många satsningar i regeringens budget som har en förebyggande ansats. I dag bemöter vi såväl hälsoproblem som sociala problem på tok för reaktivt - detta trots att vi vet att egentligen alla sociala problem och väldigt mycket av sjukdom och ohälsa är möjliga att förebygga, till exempel omkring en tredjedel av all cancer.

Att ställa om till att jobba mer förebyggande och hälsofrämjande inom såväl socialtjänsten som hälso- och sjukvården är svårt, särskilt givet hur hårt pressade dessa verksamheter är av akuta uppgifter, men likväl är det precis vad som behöver göras. Genom fler förebyggande insatser kan nämligen mycket lidande och stora ekonomiska resurser sparas. Därmed kan trycket på socialtjänsten liksom hälso- och sjukvården långsiktigt minskas.

Ett av de största hälsoproblem vi har i dag är problemen med psykisk ohälsa, inte minst hos barn och unga. Därför är det mycket välkommet att regeringen i budgetpropositionen avsätter 380 miljoner kronor för att förbättra tillgängligheten till barn- och ungdomspsykiatrin. Dessutom görs insatser för att utveckla arbetet med psykisk hälsa i allmänhet och suicidprevention i synnerhet. Detta är på riktigt livsviktigt.

Herr talman! En orsak till psykisk ohälsa och rent av självmord är ensamhet. Det är ett problem som regeringen vill adressera genom att för första gången göra en rejäl satsning på ett stärkt och utvecklat arbete för att bryta ofrivillig ensamhet och isolering, ett arbete som jag ser framför mig behöver göras i mycket nära samarbete med civilsamhället.

Apropå civilsamhället och föreningslivet påbörjar regeringen i och med budgeten för 2023 en omfattande satsning på att stödja främjandet av en aktiv och meningsfull fritid för barn och unga. Ett särskilt fritidskort ska införas för att förbättra tillgången till idrott och föreningsliv, särskilt för barn och unga i socioekonomiskt utsatta områden. Detta är en viktig satsning för att förebygga såväl fysisk som psykisk ohälsa men också sociala problem.

Herr talman! Budgeten är tjock och omfattande, och jag har därför bara kunnat göra några snabba nedslag. Hade jag haft mer tid skulle jag ha pratat ytterligare om hur vi satsar på en utvecklad cancervård och hur vi förstärker och förlänger satsningen på förlossningsvården och kvinnors hälsa. Jag hade pratat om våra satsningar på att stärka primärvården och barn- och ungdomshälsovården.

Jag hade också velat berätta mer om satsningarna och reformerna för en tryggare äldreomsorg, om regeringens satsning på metoden Bostad först för att minska hemlösheten och om den i sammanhanget lilla men ack så viktiga satsningen på att förstärka Bris stödlinje. Att stärka skyddet för barns rättigheter har länge varit en prioriterad fråga för oss moderater. Därför är jag glad och stolt över att vi nu har en regering som använder både ekonomiska och politiska muskler för att tillförsäkra barn deras rättigheter och att vi nu har en särskild socialtjänstminister som ser just detta som en av sina absolut viktigaste uppgifter.

Med detta, herr talman, konstaterar jag att ett mycket omfattande arbete ligger framför den nya regeringen. Att korta de rekordlånga vårdköerna, minska bristen på vårdplatser och stärka socialtjänsten är inte enkla uppgifter, men vi fyra partier som står bakom regeringen och Tidöavtalet är fast beslutna att lösa dem. Med den budget vi nu debatterar tas många både stora och viktiga steg för att få ordning på Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Allra sist vill jag framföra en hälsning från min goda kollega Lina Nordquist från Liberalerna, som tyvärr har blivit sjuk. Hon hade laddat och sett fram emot dagens debatt men var tvungen att stanna hemma på grund av sjukdom. Att som Nordquist hålla sig undan för att inte smitta oss andra är att ta ansvar, och den budget som regeringen har lagt fram innebär att ta ansvar för svensk hälso- och sjukvård och den sociala omsorgen.

Herr talman! Ursäkta att jag ler lite grann, men det är häpnadsväckande att i debatten om utgiftsområde 9 i statens budget säga som ledamoten Rågsjö att hon inte vill ha en budgetdebatt. Då får ledamoten Rågsjö nog komma tillbaka vid ett annat tillfälle, för det är just vad vi har i dag. Vi har en debatt om Sveriges statsbudget inför det enskilt kanske viktigaste beslut vi ska ta om svensk hälso- och sjukvård och socialtjänst i kammaren i år. Då får man faktiskt vara lite mer seriös.

Faktum är att Vänsterpartiet i sin budgetmotion föreslår att Sverige ska låna upp över 200 miljarder. Detta kommer att driva på inflationen, göra människor fattigare, minska resurserna till välfärden och tvinga Sveriges kommuner och regioner att lägga mer på pensionsavsättningar i stället för att satsa på personalen, alltså det som ledamoten Rågsjö säger sig vara för.

Herr talman! Vi måste prata om grundläggande ekonomisk politik för att kunna ha en seriös diskussion om hur vi ska kunna prioritera våra resurser och kunna satsa på att utveckla svensk hälso- och sjukvård.

Jag måste säga att jag är förvånad.

Den regering som Vänsterpartiet indirekt stöttade i åtta år drev ju fram det som Vänsterpartiet är så kritiskt till, nämligen förekomsten av privata sjukförsäkringar. De har vuxit till på grund av att den tidigare regeringen så flagrant har misslyckats att leverera en tillgänglig hälso- och sjukvård.

Vi moderater föreslår därför tillsammans med våra samarbetspartier en nationell vårdförmedling och prestationsbaserade ersättningar för att förbättra tillgängligheten. Hela denna satsning på 3 miljarder för att korta vårdköerna stryker Vänsterpartiet. Hur ska människor i Vänsterpartiets Sverige då få vård i tid?

Herr talman! Jag förstår om ledamoten Rågsjö, som är vänsterpartist, kanske inte tittar så mycket på kommersiell tv, men i en av de kommersiella kanalerna finns ett program som heter Lyxfällan. Vänsterpartiet skulle egentligen kunna vara föremål för det programmets uppmärksamhet i en hel säsong, för den politik som Vänsterpartiet för påminner precis om det beteende som deltagarna i programmet har. Man lever över sina tillgångar, konsumerar på kredit och har en politik som är lite som att kissa i byxan - det blir varmt först, men det kommer kallt efteråt.

Vänsterpartiet säger att man minsann finansierar sin verksamhet inom ram. Men tittar man på Vänsterpartiets budgetförslag ser man, herr talman, att de höjer skatterna med 68 miljarder. Det är en rejäl käftsmäll mot företag och hushåll som redan pressas hårt av stigande priser och en allt svagare ekonomisk utveckling.

Men det räcker inte för att finansiera Vänsterpartiets satsningar. Tittar man på Vänsterpartiets motion och tar del av deras egna siffror, herr talman, ser man att de lånar över 200 miljarder. Det är att elda på den inflationsbrasa som gör oss alla fattigare. Det driver upp räntorna. Det skulle driva upp pensionskostnaderna för Sveriges kommuner och regioner. Det är detta som gör att Sveriges kommuner och regioner nu önskar ökade statsbidrag - för att bland annat kompensera för de kraftigt ökade kostnaderna för pensionerna. Då driver Vänsterpartiet en politik som skulle leda till ännu högre inflation och ännu högre pensionskostnader och långsiktigt skulle urgröpa förutsättningarna för att finansiera välfärden. Är detta, ledamoten Rågsjö, att ta ansvar?