Johan Hultberg

Herr talman! Låt mig bara kort ändå kommentera det sista. Den här regeringen får ett omfattande stöd för de höga elpriserna på plats - de höga elpriserna som är skapade av en målmedveten socialdemokratisk rödgrön politik där man har avvecklat välfungerande svensk kärnkraft. Det har lett till att vi nu har ett kraftigt underskott av planerbar elproduktion, vilket har lett till rekordhöga elpriser.

Vi tycker att det är orimligt att skicka hela denna nota till svenska hushåll, och vi får ett bra elstöd på plats. Det baseras på de historiska elpriserna, och då är det till konsumenter i elområde 3 och 4 som stödet går.

När det gäller välfärdens finansiering var det ändå så att den socialdemokratiska regeringen lovade Europas lägsta arbetslöshet. Och vad blev resultatet efter åtta år? Det blev Europas fjärde högsta arbetslöshet. Jag tror att det bara är grekerna, spanjorerna och portugiserna som har en sämre utveckling än Sverige.

Om Sverige bara hade haft en tillväxt motsvarande EU:s genomsnitt hade välfärden haft 40 miljarder extra varje år. Det, herr talman, understryker vikten av en stark arbetslinje och av en politik som skapar jobb och tillväxt. Detta har den tidigare socialdemokratiska regeringen flagrant misslyckats med. Man svek sitt viktigaste vallöfte, och det har urholkat resurserna till välfärden. Ska vi prata om välfärdens resurser är det detta löftesbrott vi behöver sätta fokus på.

Jag är stolt, herr talman, över att vi påbörjar arbetet med att få ordning på Sverige. Det gäller energiförsörjningen, och vi gör rekordstora satsningar på att rusta upp försvaret och rättsväsendet. Men vi förmår också ta itu med hälso- och sjukvårdens stora utmaningar. Vi gör riktade satsningar, och vi stärker också de generella statsbidragen och påbörjar ett mödosamt arbete med att se till att alla svenskar ska få vård och omsorg i tid och av en god kvalitet.

Herr talman! Ledamoten Lundh Sammeli pratar om löftesbrott i sitt anförande. Låt oss prata om alla de löftesbrott som den socialdemokratiska regeringen begick under sina åtta år vid regeringsmakten.

Den nya regeringen har suttit i 58 dagar. Nu förväntar sig ledamoten Lundh Sammeli att regeringen ska leverera kortare vårdköer och fler vårdplatser, allt detta på blott två månader.

Låt oss tala om de löften som den socialdemokratiska regeringen gav till svenska folket. Man lovade till exempel att cancerpatienter skulle få vård inom fyra veckor. Vad är resultatet efter åtta år - 2 936 dagar - i regeringsställning? Det är att vårdköerna i Sverige har mer än fördubblats redan före pandemin, att inte ens hälften av alla kvinnor med bröstcancer får vård i tid och att inte ens var tredje man med prostatacancer får vård i tid. Det om något, herr talman, är löftesbrott.

Jag är stolt över att få stödja en regering som nu på allvar tar tag i Sveriges stora utmaningar, som tar ansvar för att stötta utsatta hushåll i svåra tider, som gör det billigare att tanka bilen och ta sig till jobbet, som ger stöd för att kunna betala elräkningen, som nu, på det här området, tar itu med den bristande tillgängligheten och som satsar på fler vårdplatser.

Vore det inte klädsamt, ledamot Lundh Sammeli, om du och ditt parti tog ansvar för alla de löftesbrott som ni har begått under de åtta år - de 2 936 dagar - som ni har haft regeringsmakten och styrt Sverige?

Herr talman! Moderaterna har högt ställda ambitioner när det gäller socialtjänsten. Inte minst vill vi stärka socialtjänstens förebyggande arbete och skapa bättre förutsättningar för tidiga insatser så att små problem inte tillåts växa sig stora.

På många håll i Sverige ser vi samtidigt att socialtjänsten är under hård press och går på knäna. Man har svårt att rekrytera personal och behålla personal. På senare tid har problemen med trakasserier, otillåten påverkan och desinformation ytterligare satt press på socialtjänsten.

Detta är oerhört allvarligt för landets socialsekreterare, men framför allt för dem som socialtjänsten är till för: människorna. Det gäller inte minst barn som är i behov av samhällets stöd för att inte fara illa. Ytterst är detta, precis som ministern tidigare sa, ett hot mot vår demokrati.

Därför skulle jag vilja fråga socialministern om hon kan utveckla hur regeringen vill arbeta för att möta detta. Vad vill ministern göra för att trygga socialsekreterarnas arbetsmiljö?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Herr talman och statsministern! Det som hände Esmeralda ska inte få hända igen. Esmeralda var den treåriga lilla flicka som kallades "Lilla hjärtat" och som hittades död bara tio månader efter att hon flyttat tillbaka till sina biologiska föräldrar. Hon hade då ryckts ifrån sitt trygga och kärleksfulla familjehem där hon hade bott sedan hon var bara några veckor gammal.

Esmeraldas öde är en plågsam påminnelse om behovet av att stärka och förändra lagstiftningen så att barns bästa på allvar och alltid kommer i första hand. Därför föreslog vi moderater i början av förra mandatperioden ett så kallat utskottsinitiativ för att stärka skyddet för barn som vårdas enligt LVU. Det arbete vi då påbörjade i opposition behöver regeringen nu ta vidare.

Därför vill jag fråga statsministern hur han och regeringen tänker stärka skyddet för socialt utsatta barn. Hur tänker regeringen ta sig an uppgiften att ge också de barn som föds med de allra svåraste förutsättningarna en ärlig chans i livet?

Fru talman! Självklart spelar det stor roll vilka resurser som svensk hälso- och sjukvård har att förfoga över. Då är det som sagt oerhört viktigt att vi har en stark arbetslinje och får fler människor i arbete. Det var någonting som den förra regeringen gravt misslyckades med. Man lovade Europas lägsta arbetslöshet men levererade Europas lägsta tillväxt. Hade vi haft annan politik då hade svensk hälso- och sjukvård varit bättre rustad ekonomiskt.

Nu är jag glad att vi har en stark regering som kommer att ha fokus på att skapa fler jobb och ha ordning i de offentliga finanserna så att staten inte bidrar till att driva upp inflationen ytterligare och sätta regionerna i en ännu tuffare ekonomisk position. Nu stärker vi de generella statsbidragen. Vi påbörjar en viktig reformresa inom svensk hälso- och sjukvård.

Jag konstaterar också att de förslag Socialdemokraterna driver är moderata förslag. Det är positivt. De reservationer som finns från Socialdemokraterna i det här betänkandet är sådana förslag som Moderaterna har lagt fram. Det är positivt att Socialdemokraterna inspireras av oss moderater när det gäller hur den svenska hälso- och sjukvården ska utvecklas.

Vi har många svar. Vi har levererat dem i regeringsförklaringen, vi har levererat dem i Tidöavtalet och vi har levererat dem i den nyss avlämnade budgetpropositionen. Men det är ett mödosamt och långsiktigt arbete som naturligtvis handlar om resurser men också om strukturella reformer.

Jag fortsätter gärna att prata lite om exempelvis vikten av reformering när det gäller digital infrastruktur och digitalisering. Här har vi ett enormt behov av att få till bättre lagstiftning men också bättre infrastruktur så att vårdinformation bättre kan delas, till gagn för vårdutvecklingen och forskningen men också för att säkerställa att personalen på golven på våra sjukhus inte ska behöva rapportera samma uppgifter i flera olika system utan kan ägna mer tid åt det viktiga patientmötet i stället för åt administration.

Tack för det här replikskiftet, Yasmine Bladelius! Jag ser fram emot många fler debatter om hur vi kan utveckla svensk hälso- och sjukvård.

Fru talman! Låt mig börja med att korrigera några saker. Vi ökar alltså de generella statsbidragen med 6 miljarder. Det är redan väldigt omfattande statsbidrag som vi ytterligare förstärker.

Jag förstår naturligtvis att Sveriges Kommuner och Regioner hade önskat mer. Det hade närmast varit tjänstefel av SKR:s ordförande om han inte hade uttryckt besvikelse över att det inte blev mer från regeringen. Jag är som sagt ändå stolt över att vi i detta kärva ekonomiska läge har kunnat tillföra ytterligare resurser.

När det gäller debatten om statlig inkomstskatt kan jag konstatera att det handlar om en uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt, en modell som har gällt länge. Den räknas upp på samma sätt som vi räknar upp väldigt mycket av socialförsäkringarna. Det blir höjda ersättningar för dem som lever på försörjningsstöd, till exempel, och det är kopplat till kostnadsutvecklingen i samhället.

Jag konstaterar att det var ledamoten Bladelius regering som avskaffade till exempel värnskatten. Hade vi moderater styrt hade vi gjort en annan prioritering. Vi hade tyckt att det var angeläget för vissa att avskaffa värnskatten men att det var ännu viktigare att sänka skatten för dem med låga inkomster. Det är där det är extra angeläget att stärka drivkrafterna för arbete. Att göra det, att ha en stark arbetslinje, är grunden för att vi långsiktigt ska ha resurser till välfärden. Där saknar Socialdemokraterna och de rödgröna partierna svar.

Sedan levererade jag ganska många svar, fru talman, på hur vi ska utveckla svensk hälso- och sjukvård. Jag talade om behovet av att ta ett ökat nationellt ansvar för kompetensförsörjningen. Jag kan gärna addera hur viktigt det är att vi skapar bättre förutsättningar för informationsdelning inom hälso- och sjukvården. Det är också någonting som bidrar till att förbättra arbetsmiljön och skapa förutsättningar för ett mer effektivt arbete.

Hur Socialdemokraterna vill utveckla svensk hälso- och sjukvård är fortfarande en gåta.

Fru talman! Det är många som känner oro i vårt samhälle i dag, och det med all rätt eftersom vi befinner oss i ett bekymmersamt säkerhetspolitiskt, ekonomiskt och klimatmässigt läge.

Jag är stolt över att den regering som nu har tillträtt har kunnat adressera mycket av denna oro. Jag är stolt över att vi har kunnat göra viktiga satsningar på att rusta upp försvaret och viktiga satsningar för att vanligt folk ska få råd att köra sina barn till fritidsaktiviteten eller pendla till arbetet. Jag är stolt över att vi har kunnat tillföra resurser till hälso- och sjukvården.

Kommer detta att helt lösa de utmaningar som regionerna nu möter? Nej, det kommer det inte. Det är tuffa och kärva tider. Det är mycket möjligt att regeringen kommer att behöva återkomma i kommande budgetar med ytterligare statsbidrag till regionerna, beroende på hur ekonomin utvecklar sig.

Det är ändå någonstans fantastiskt att höra de höga förväntningar som ledamoten Rågsjö har på den nytillträdda regeringen och på oss fyra samarbetspartier! Nu har det gått en månad sedan den nya regeringen tillträdde, och det låter på ledamoten Rågsjö som att vårdens utmaningar och problem borde vara borta vid det här laget.

Jag är lite mer ödmjuk än så och konstaterar att problemen är, som jag beskrev i mitt anförande, närmast kroniska. Det kommer att ta tid att lösa den bristande tillgängligheten och bristen på vårdplatser. Men vi tar viktiga steg i Tidöavtalet, i budgetpropositionen och i regeringsförklaringen för att lägga om politiken och verkligen ta itu med grundproblemen.

Fru talman! Jag kan avslutningsvis konstatera att det betänkande vi i dag behandlar innehåller noll förslag från Vänsterpartiet. Det finns inga yrkanden, och inga motioner har väckts med anledning av skrivelserna. Det är alltså väldigt mycket - om uttrycket tillåts - varmluft från ledamoten Rågsjö.

Fru talman! Som jag nämnde i det tidigare replikskiftet är jag stolt över att vi i detta kärva ekonomiska läge har kunnat prioritera vården, omsorgen och välfärdens kärna.

Vi stärker de generella statsbidragen med 6 miljarder, och vi gör viktiga riktade satsningar på att komma till rätta med några av de grundläggande problem som vi har inom svensk hälso- och sjukvård. Det är bristande tillgänglighet, brist på vårdplatser och en otillräcklig kompetensförsörjning - tre problem som i mångt och mycket är ett och samma problem. De hänger verkligen ihop.

Om vi ska kunna förbättra tillgängligheten och öka antalet vårdplatser handlar det inte bara om att hälla in mer pengar i systemet. Då handlar det om att vi säkerställer att det finns personal som - vilket ledamoten Rågsjö var inne på - vill, kan och orkar jobba kvar i vården.

Det krävs naturligtvis att vi gör allt vad vi kan som nationella beslutsfattare men också att våra regionala och kommunala företrädare gör sin del av arbetet. Det är varken jag eller ledamoten Rågsjö som lägger scheman eller ansvarar för det lokala arbetsmiljöarbetet, men vi måste skapa förutsättningar i form av vårdplatser, bra utbildningsplatser och möjligheter till karriär och kompetensutveckling. Vi måste ta alla initiativ som vi kan för att förbättra arbetsmiljön.

När det gäller de riktade statsbidragen och sänkningen av dem är detta en logisk och självklar konsekvens av att vi nu har lämnat den akuta fasen av pandemin. Väldigt mycket av de riktade statsbidrag som ledamoten Rågsjö hänvisar till är kopplade till insatser under pandemin.

Nu är vi inte längre i det läget, så jag tror inte att vare sig SKR eller någon annan är förvånad över att bidragen fasas ut. Det är naturligt när man inte har det extraarbete och de extrakostnader som har varit förknippade med vaccinationsinsatser, informationsinsatser och den stora omställning som man var tvungen att göra under pandemin till en mer akut verksamhet från att ha haft mer av en planerad verksamhet, som vi nu återgår till.

Fru talman! Jag tycker att ledamoten Jonsson delvis talar lite grann emot sig själv. Han inleder med att säga att vårdplatsbristen är ett akut problem. Sedan tycker han inte att vi ska använda de verktyg som vi ändå kan använda kortsiktigt för att snabbt få till förändring, nämligen till exempel ekonomiska incitament.

Det är för tidigt att döma ut ett system som vi ännu inte fått på plats. Jag instämmer i att det är viktigt att vi gör precis det som ledamoten Jonsson lyfter fram. Det handlar om att vi ser över hur vi kan skärpa tillsynen.

Vi kan också, som jag vet att vi är överens om, stärka patientens ställning. Det är oerhört viktigt för att vi ska kunna ställa ökade krav på regionerna att leverera goda resultat. Med goda resultat talar jag om både vårdens kvalitet och naturligtvis tillgängligheten.

Det är viktigt att vi stärker patientens ställning. En nationell förmedling är också viktig för att korta vårdköerna. Jag häpnade en smula när jag hörde hur ledamoten Jonsson tidigare närmast raljerade i sitt replikskifte med min kollega från Kristdemokraterna.

Detta är någonting som vi gemensamt har drivit på och som borde komma på plats. Jag ser det som angeläget att vi ger Sveriges alla invånare ökad kunskap om vad det finns för rättigheter i vården och var det finns ledig kapacitet.

Min uppfattning i dag är att det främst är resursstarka patienter som nyttjar de lagstiftade rättigheter som vi har att söka vård utanför den egna regionen när ens hemregion inte kan leverera. Nu försöker vi ta initiativ för att stärka allas möjlighet att få vård i tid utanför den egna regionen och verkligen se till att vi inte lämnar någon kapacitet outnyttjad någonstans.

I det här läget, med så långa vårdköer, måste vi se till att vi använder all tillgänglig kapacitet. Och det kommer denna regering, som tillträdde för en månad sedan, verkligen att jobba aktivt för.

Fru talman! Tack, ledamoten Jonsson, för frågan!

Vi är i grunden överens om att Sveriges kommuner och regioner behöver mer av generella statsbidrag. Det är politikerna lokalt i våra regioner och naturligtvis också våra kommunpolitiker som bäst känner till de lokala förutsättningarna och kan göra anpassningar.

Med det sagt tror jag ändå att det när staten skjuter till ytterligare medel till i det här fallet regionerna, som vi nu debatterar, är viktigt att man också ställer krav på prestation att de ska leverera resultat.

När Alliansen styrde tillsammans hade vi en framgångsrik kömiljard. Det var ett viktigt verktyg för att vi då lyckades korta vårdköerna och förbättra tillgängligheten i vården. Det satte fokus politiskt men också ekonomiskt genom stimulansbidraget i form av en resultatbaserad kömiljard.

Med erfarenhet från det har vi nu gått vidare med ett förslag om att vi också behöver en prestationsbaserad ersättning för att öka antalet vårdplatser. Exakt hur det ska se ut får vi naturligtvis återkomma till.

Sedan är det även på det viset att vi i den budget som regeringen har lämnat på riksdagens bord ökar de generella statsbidragen. Det gör vi trots att vi befinner oss i ett väldigt tufft ekonomiskt läge med väldigt stora behov inom många områden.

Samtidigt är det oerhört viktigt att regeringen inte driver på inflationen genom att lägga fram en expansiv budget. Vi har ändå lyckats förstärka resurserna till våra regioner. Kommer det att fullt ut kompensera kostnadsökningarna ute i regionerna och kommunerna? Nej, det kommer det inte.

Det är tuffa tider som möter staten, våra hushåll, kommunerna och regionerna. Då är det naturligtvis otroligt viktigt att vi håller fast vid en stark arbetslinje. Det är Moderaterna alltid garanten för. Det är vad som skapar resurserna till vill välfärden.

Jag får nog återkomma till frågorna om hur vi kan stärka Ivo och så vidare i min nästa replik.

Fru talman! Svensk hälso- och sjukvård är fantastisk och presterar i internationell jämförelse mycket goda resultat. Som exempel på detta kan nämnas att Sverige tillhör de länder som har absolut lägst så kallad undvikbar dödlighet, alltså dödlighet som vård och behandling kan påverka. Svensk hälso- och sjukvård bärs upp av tiotusentals engagerade och kompetenta medarbetare som varje dag gör sitt yttersta för att ge den allra bästa vården, behandlingen och omsorgen.

Men, fru talman, svensk hälso- och sjukvård har också långa vårdköer, för få vårdplatser och oacceptabelt stora regionala skillnader. Och detta är problem som inte uppkom under pandemin. Nej, detta är problem som närmast är att beskriva som kroniska. Samtidigt är det min och Moderaternas bestämda uppfattning att det går att ändra på denna situation. Det behöver inte vara så här.

Vi är övertygade om att det med rätt ledarskap och med reformer som tar itu med de problem och utmaningar som svensk hälso- och sjukvård har går att bota de sjukdomar som det svenska hälso- och sjukvårdssystemet drabbats av. Vi är övertygade om att det går att skapa en hälso- och sjukvård där man inte bara får rätt vård utan också vård i rätt tid. Vi är övertygade om att det går att skapa en mer jämlik svensk hälso- och sjukvård.

Den tidigare socialdemokratiska, och dessförinnan rödgröna, regeringen saknade dessvärre kraft och förmåga att ta itu med hälso- och sjukvårdens problem. Utvecklingen gick i många avseenden åt helt fel håll. Redan före pandemin hade vårdköerna fördubblats, och under pandemin växte sig vårdköerna naturligtvis ännu längre när vård fick ställas in eller skjutas upp.

Det var mot denna bakgrund som vi moderater, tillsammans med Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet, lade fram ett gemensamt utskottsinitiativ för att förmå den dåvarande regeringen att öka antalet vårdplatser, korta väntetiderna och främja valfrihet i vården. Och vi krävde att regeringen återkommande skulle rapportera om hur arbetet framskrider, därav de två skrivelser från regeringen som vi bland annat debatterar i dag.

Fru talman! De två skrivelserna från den förra regeringen är tyvärr ingen särskilt upplyftande läsning. I skrivelserna gapar det tomt på idéer, reformer och konkret handling. I dag finns dock all anledning att känna hopp och tillförsikt. Vi har ju fått en ny regering. Äntligen har vi fått en handlingskraftig regering. Äntligen har vi fått en regering som är fast besluten att på hälso- och sjukvårdens område genomföra en ambitiös och omfattande reformagenda som vi i de fyra samarbetspartierna har enats om. Med Tidöavtalet och regeringens nyss avlämnade budgetproposition har vi stakat ut vägen framåt och påbörjat det mödosamma arbetet med att korta köerna, öka vårdplatserna och utveckla hela den svenska hälso- och sjukvården.

Fru talman! Låt mig nämna något av allt som den nya regeringen nu avser att göra och som svarar upp mot just precis det som efterlystes i det utskottsinitiativ från den förra mandatperioden som alltså är grunden för dagens debatt.

För att korta köerna satsar regeringen 3 miljarder årligen på prestationsbaserad ersättning. Samtidigt påbörjas arbetet med att inrätta en nationell vårdförmedling. Vårdens samlade kapacitet måste utnyttjas bättre och patienter ges bättre information om var i landet det finns ledig kapacitet. Inrättandet av en nationell vårdförmedling är viktigt både för att korta vårdköerna och för att stärka den enskilda patientens ställning.

En av orsakerna till dagens långa vårdköer är bristen på disponibla vårdplatser. Därför ska en nationell långsiktig plan för att minska bristen på vårdplatser sjösättas. Bristen på vårdplatser ska kartläggas, och för att öka antalet vårdplatser ska en prestationsbaserad ersättning införas. Hela 2 miljarder satsas på detta redan nästa år, och sedan beräknas lika mycket behöva satsas såväl 2024 som 2025.

Helt grundläggande för att kunna åtgärda bristen på vårdplatser, för att öka tillgängligheten liksom för att minska de omotiverade regionala skillnaderna är kompetensförsörjningen. Därför är jag glad att den nya regeringen avser att göra precis det som vi moderater länge har efterfrågat, nämligen att ta ett större nationellt ansvar för de så viktiga personalförsörjningsfrågorna.

Regeringen ska ta fram en nationell plan för att förbättra kompetensförsörjningen. Konkret handlar detta om en bredd av insatser för att förbättra arbetssituationen för de anställda inom hälso- och sjukvården. Det handlar exempelvis om insatser för att förbättra arbetsmiljön och skapa bättre utvecklingsmöjligheter i arbetet men också om att stödja arbetet för att öka vidareutbildningen för sjuksköterskor.

Vi vet att det är synnerligen stor brist på inte minst specialistsjuksköterskor med inriktning på till exempel anestesi, intensiv- och operationssjukvård. Sammantaget avsätter regeringen 3,2 miljarder 2023 för att stödja regioners och kommuners arbete med kompetensutveckling och kompetensförsörjning. För arbetet med att skapa utvecklings- och karriärmöjligheter avsätts dessutom 500 miljoner nästa år.

Fru talman! Vi kommer om några veckor att få möjlighet att återkomma till dessa budgetsatsningar när vi har budgetdebatt om hela utgiftsområde 9. Men nämnda satsningar är exempel på hur regeringen redan nu, i sin blott första av förhoppningsvis många budgetpropositioner, gör stora och strategiskt viktiga satsningar för att utveckla vården. Det handlar om att korta köerna, förbättra jämlikheten över landet samt förbättra arbetssituationen för dem som, som jag nämnde i min inledning, bär upp den svenska hälso- och sjukvården, nämligen medarbetarna.

Med det vill jag tacka för ordet och yrka bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Mikael Dahlqvist svarar på en fråga som jag faktiskt inte ställde. Det är ett intressant retoriskt trick, måhända, men självklart kommer vi att göra viktiga satsningar på äldreomsorgen och hälso- och sjukvården. Till det kommer vi att återkomma i budgetdebatten och i den budget som inom kort kommer att presenteras.

Jag konstaterar dock återigen att det inte kommer några svar från Socialdemokraterna på hur vi ska kunna stärka resurserna till välfärden. Det handlar ju om en arbetslinje, och där har Socialdemokraterna inga svar. Ska vi ha en stark välfärd måste vi få fler människor i arbete, och där saknar ledamoten Dahlqvist, precis som hans parti, svar.

Fru talman! Nu har en lång räcka av socialdemokrater äntrat talarstolen i den allmänpolitiska debatten på det socialpolitiska området. En avslutande reflektion är kanske: Varför har Socialdemokraterna inte genomfört allt det som de nu engagerat har talat om, när de har haft regeringsmakten i åtta år?

Fru talman! Jag vänder mig sedan till Mikael Dahlqvist och konstaterar, eftersom jag till skillnad från honom uppenbarligen har läst Tidöavtalet lite mer noggrant, att vi har många satsningar och punkter som rör just äldreomsorgen. Språkkravet lyftes, men vi har också punkter som rör det jag lyfte fram i mitt anförande, nämligen att vi behöver överbrygga den stora klyfta som finns mellan den kommunala äldreomsorgen och hälso och sjukvården och den regionala. För detta behövs till exempel en nationell digital infrastruktur så att vi kan dela information på ett bättre sätt. Vi behöver också stärka tillgången till kommunala läkare ute i den kommunala verksamheten.

Jag uppmanar verkligen Mikael Dahlqvist att läsa Tidöavtalet på nytt. Jag ser fram emot en fortsatt debatt med ledamoten.

Herr talman! Vi har sett att arbetet med de regionala cancercentrumen har varit ett väldigt framgångsrikt koncept för att säkerställa att det finns tillgång till högkvalitativ och avancerad hälso- och sjukvård. Det är ett konkret exempel på hur vi kan utveckla detta.

Jag är av uppfattningen att för att vi ska ha ett bra innehåll i vården behöver vi också en bra organisation. Och jag tror att vi behöver en ökad statlig styrning av hälso- och sjukvården. Det har jag tidigare uppfattat har varit också Socialdemokraternas uppfattning. Men om de backar från det är jag nyfiken på att höra hur Socialdemokraterna menar att de regionala skillnaderna ska lösas.

Herr talman! Jag måste tyvärr säga att jag tycker att ledamoten Sundin läser Tidöavtalet som fan läser Bibeln. Det finns en väldigt stark ambition från Moderaterna och de samarbetspartier som har skrivit under avtalet att vi ska fortsätta just den utveckling med en god och nära vård som jag tycker att ledamoten beskriver väl. Det är en ambition som vi brett över parti- och blockgränser har varit överens om. Vi vill att vården ska komma närmare patienterna. Vi vill att vården ska komma närmare dem som behöver vård och omsorg.

Vi har viktiga satsningar i Tidöavtalet på en förstärkt primärvård och på att bygga ut vården, inte minst på landsbygden, på att skapa förutsättningar för den samverkan som ledamoten var inne på, i form av till exempel en nationell digital infrastruktur, så att vi kan dela patientdata mellan olika vårdgivare och mellan kommuner och regioner.

Sedan, herr talman, är det, som jag var inne på i mitt anförande, för mig alldeles uppenbart att om vi ska klara av att adressera de stora regionala skillnaderna i vårdens kvalitet och i vårdutbud krävs ökad statlig styrning. Det kommer att krävas mer statligt ledarskap för att adressera dessa problem. Är inte ledamoten Sundin av samma uppfattning?

Herr talman! Det finns inget starkt stöd för att det skulle vara undanträngning. Men den som har en privat sjukförsäkring betalar egentligen för vården två gånger om, och så ska det givetvis inte vara.

Låt mig bemöta den fråga som lyftes upp på slutet i ledamoten Lantz anförande om att vi skulle driva marknadsmässig utveckling. Det handlar också om life science-området, där Sverige är en stor nation. Vi vill ha en forskande läkemedelsindustri i Sverige som bidrar till att utveckla nya, revolutionerande vårdbehandlingar. Då är det viktigt att den infrastrukturen finns på plats.

Herr talman! Det är alldeles uppenbart att den rödgröna regeringen, som nu äntligen har avgått efter åtta år, har misslyckats med tillgängligheten i vården. Vi har sett hur vårdköerna har vuxit och vuxit. De fördubblades redan före pandemin, och under pandemin har de naturligtvis av naturliga skäl förvärrats.

För att flytta fokus från grundproblemet har Socialdemokraterna i hela valrörelsen velat debattera de privata sjukförsäkringarna. De privata sjukförsäkringarna är inte det stora problemet i svensk hälso- och sjukvård, utan det är bristen på en tillgänglig vård. För att lösa problemet med det måste man göra något, men där har den avgående regeringen varit svaret skyldig.

Det är också så att de privata sjukförsäkringarna i stor utsträckning är drivna av fackförbunden, som erbjuder dem till sina medlemmar. Ett tips till Socialdemokraterna är kanske därför att inom ramen för facklig politisk samverkan prata med fackförbunden om ifall det verkligen är en framväxt av de privata sjukförsäkringarna som de önskar sig.

Herr talman! Jag är glad att ledamoten Westerlund uppenbarligen har tagit sig an ambitionen att bidra till det konstruktiva klimatet i utskottet genom att komma med dessa konstruktiva medskick till regeringspartierna.

När det gäller personal är vi helt överens. Det lyfts också fram i Tidöavtalet att det nu krävs en nationell plan och styrning av kompetensförsörjningen, för om vi ska adressera de många och stora problem som vi har inom svensk hälso- och sjukvård är ju personalen inom dessa områden nycklarna, också på det här området.

En nationell plan och styrning av kompetensförsörjning blir en viktig del av lösningen på de utmaningar som vi i detta debattskifte har diskuterat.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Westerlund för inlägget och önskar henne varmt välkommen till socialutskottet. Jag ser fram emot många debatter tillsammans med ledamoten och ett konstruktivt arbete i socialutskottet. Det är nämligen den andan som har präglat socialutskottet under de fyra år som jag har arbetat där, och jag hoppas att det är den andan som kommer att prägla utskottsarbetet även fortsättningsvis.

Herr talman! Jag vill bara kommentera frågan om kvinnosjukvården som lyftes fram här. Självklart kommer regeringen att behöva precisera och återkomma till exakt hur den här satsningen ska genomföras. Men vi har ju sett hur oacceptabelt det är att kvinnor får tillgång till vård i mindre utsträckning än män och att många av de kvinnliga sjukdomarna inte är tillräckligt beforskade. Här krävs det verkligen satsningar på forskning, och det är det som vi har utlovat i Tidöavtalet.

Sedan har vi också utlovat just stärkt uppföljning av vårdens kvalitet. Det är ett generellt problem att de riktlinjer som vi har inom svensk hälso- och sjukvård inte efterlevs. Det gäller inte bara det område som ledamoten Westerlund lyfte fram, utan det gäller egentligen vården i stort. Det är ett viktigt budskap från den tillträdda nya regeringen att uppföljningen ska förstärkas.

Herr talman! Jag ser också verkligen fram emot vår budget. Det blir ju ett viktigt redskap för att adressera de många och stora problem som Sverige har och för att på riktigt lägga fram en ny kurs för Sverige, vilket vårt land så väl behöver.

Vi behöver få ordning på migrationen. Vi behöver få ordning på otryggheten, och otryggheten har många ansikten. Det handlar om brott och straff, men det handlar minst lika mycket om det område som vi nu debatterar. Man måste kunna känna sig mer trygg med att det finns sjukvård och omsorg tillgänglig när man behöver den, och den regering som jag står bakom kommer att jobba dag och natt för att se till att det blir verklighet.