Herr talman! Jag tackar ledamoten Bergenblock för frågan. Nej, självklart vill inte vi moderater skapa en byråkratisk koloss. Det faller naturligtvis på sin egen orimlighet. Ledamoten Bergenblocks glasögon måste vara väldigt starka om han kan se in i framtiden och förstå exakt vilka konsekvenser de olika reformer som vi nu går fram med kommer att ha för effekter.

Det vi vill skapa, herr talman, är en stark ställning för patienten. Vi vill med den nationella vårdförmedlingen säkerställa att den enskilda patienten kan få stöttning med att hitta var i landet det eventuellt är kortare köer där man snabbare kan få sin operation eller behandling. Det är vad vi vill åstadkomma med den nationella vårdförmedlingen.

Men detta är bara en av de reformer som vi gör för att korta vårdköerna, herr talman. Som ansvarig minister lyfte fram i den nyss avslutade frågestunden är detta bara en liten pusselbit i arbetet för att korta vårdköerna. Vi fortsätter med en rejält stor satsning på prestationsbaserade ersättningar för att korta vårdköerna, och vi tar fram en nationell plan för hur vi kan jobba med kompetensförsörjning.

Dessa frågor är ju de mer grundläggande förutsättningarna för att vi ska kunna korta vårdköerna, herr talman, och detta är vad vi i Moderaterna gör tillsammans med våra tre samarbetspartier.

Jag kan också passa på att ställa en fråga till ledamoten Bergenblock om varför Centerpartiet väljer att minska anslaget till hälso- och sjukvården och till välfärden. Är det verkligen det som kommer att resultera i kortare vårdköer?

Herr talman! Låt mig ge beröm till ledamoten Bergenblocks hemregion Halland som är ett föredöme inom svensk hälso- och sjukvård när det gäller tillgänglighet. Det är resultatet av ett mångårigt borgerligt styre med en moderat regionstyrelseordförande. Dit kan många regionpolitiker bege sig på studieresa för att se hur man kan korta köerna i praktiken.

När det gäller den nationella vårdförmedlingen ska vi naturligtvis dra nytta av befintliga strukturer. Vi ska inte bygga upp någon byråkratisk koloss, utan vi ska ta vara på de system som finns och bygga vidare på dem. Vi får återkomma till de exakta detaljerna om hur den nationella vårdförmedlingen ska utformas.

Jag kan dock lugna ledamoten Bergenblock med att vi moderater alltid kommer att gå i främsta ledet när det gäller att stärka patientens ställning. Det har vi gjort i alla tider, om jag får använda det uttrycket. Vi har varit pådrivande för att stärka patienträttigheter, och vi kommer att fortsätta att vara det nu i regeringsställning.

Herr talman! Ledamoten Bergenblock duckade för den fråga jag ställde, så jag får väl ta en replik på Bergenblock senare när han har haft sitt anförande.

Herr talman! Tack, ledamoten Rågsjö, för frågan! Det är alltid kul att få debattera med ledamoten Rågsjö, för då blir debatten ofta ideologisk, och det välkomnar jag. Vi behöver prata om vad vi har för ideologiska utgångspunkter för den politik som vi för.

Som moderat är min främsta utgångspunkt alltid den enskilda människan. Vi ska ha en hälso- och sjukvård och en välfärd som utgår från den enskilda personen. Mot den bakgrunden drar jag slutsatsen att det är viktigt att man som patient har en valfrihet och att man som medarbetare i hälso- och sjukvården har en valfrihet när det gäller arbetsgivare.

Herr talman! Det kom nyligen en rankning över vilka vårdgivare som är mest uppskattade av sjuksköterskor. Jag kan konstatera att det var flera privata vårdgivare som låg högst och var de populäraste. Detta är något som jag tycker att de offentliga aktörerna måste fundera på: Hur kommer det sig att de privata aktörerna uppskattas mer av vårdens medarbetare? Hur kan man ta efter dem? Kan man kanske kapa byråkrati och på andra sätt göra att man blir en mer attraktiv arbetsgivare?

Mitt svar till ledamoten Rågsjö är att vi gärna tittar på Danmark. Danmark har mer av statlig styrning av hälso- och sjukvården. Man har mer av nationellt ledarskap, alltså precis det som den här nytillträdda regeringen kommer att driva.

Vi kommer att jobba målmedvetet för att korta köerna, öka tillgängligheten och stärka den enskilda patientens ställning.

Herr talman! Vi moderater kommer aldrig att ha den planekonomiska utgångspunkt för vår politik som Vänsterpartiet har. Vi kommer att stå upp för att man som patient ska ha en valfrihet när det gäller vårdgivare, och vi kommer att stå upp för att vi tror att det är bra att det finns en mångfald av aktörer inom svensk hälso- och sjukvård.

Jag är av den bestämda uppfattningen att mångfald när det gäller utförare också skapar mångfald när det gäller vad man kan få för vård och vad det finns för möjligheter för vårdens medarbetare att välja var de vill arbeta. Jag och Moderaterna kommer inte att ta initiativ för att ta bort den mångfalden.

Vi kommer att jobba vidare med att stärka patientens ställning. Vi kommer att jobba vidare för att korta köerna. Vi kommer att jobba vidare för att ta oss an de grundläggande och stora problem som den avgående regeringen inte förmådde ta itu med.

Vi tar nu viktiga steg i den här budgeten för att korta köerna genom att satsa på en prestationsbaserad ersättning. Jag beklagar att Vänsterpartiet helt stryker de tre miljarder som vi satsar på detta. Om Vänsterpartiets budgetalternativ hade vunnit majoritetens gillande här i kammaren - jag är tacksam över att det knappast kommer att göra det - skulle det ha inneburit att köerna hade blivit ännu längre och att patienterna hade fått vänta ännu längre på sin vård.

Herr talman! Som jag sa i mitt anförande påbörjar vi nu arbetet med att korta köerna, att stärka patientens ställning och att genomföra en lång rad reformer för att stärka tillgängligheten och se till att vi alla kan få den vård som vi har rätt till och att vi kan få den i tid.

Herr talman! Visst finns det mycket man skulle kunna säga. Det är dock en satsning som Centerpartiet vill göra som jag intresserar mig lite särskilt för, nämligen satsningen på 15 miljoner kronor på kompetenshöjande insatser för yrkesverksamma som möter barn. Detta är säkert bra, men man kan lugnt säga att det sticker ut i mängden i Centerpartiets budget.

Centerpartiet sparar drygt 5 miljarder på utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Det är inte bara satsningarna på fler vårdplatser och en nationell vårdförmedling som försvinner, utan det gör också föräldraskapsstödet och satsningarna på våra barn och unga. Satsningen på det förebyggande arbetet inom barn- och ungdomshälsovården i form av hembesöksprogram inom BVC försvinner också. Centerpartiet skrotar fritidskortet för barn och unga, som ska få möjlighet att ta del av idrotts- och fritidsaktiviteter även om de kommer från en socioekonomiskt utsatt familj. Särskilt allvarligt är det att Centerpartiet också vill skära ned i socialtjänstens insatser när det gäller det sociala arbetet.

Jag får inte ihop detta. När Centerpartiet nu gör en satsning - visserligen en väldigt liten sådan, men ändå en satsning - på kompetenshöjande insatser för yrkesverksamma som möter barn, varför bedriver man då i övrigt en politik som leder till färre möten med de här barnen? Varför är inte Centerpartiet berett att prioritera barn och unga?

Herr talman! Jag har respekt för att inte alla partier anser att satsningar på barn och unga är de mest prioriterade frågorna, men det är ju tyvärr inte bara barn och unga som drabbas av Centerpartiets politik, utan också de äldre.

När Centerpartiet väljer att skära i budgeten riktar de in sig på stimulansbidragen inom äldreområdet. De vill också skrota satsningen för att motverka ofrivillig ensamhet bland landets äldre. Totalt vill Centerpartiet slopa 5 miljarder kronor jämfört med vårt anslag, och det man tillför i generella statsbidrag innebär i praktiken bara 2,4 miljarder.

Det här handlar alltså inte om huruvida det ska finnas riktade statsbidrag eller om de ska vara generella. Det handlar om att det inte finns något annat parti i Sveriges riksdag som är berett att nedprioritera och skära lika mycket i de resurser som ska gå till sjukvård, äldreomsorg och social omsorg om våra barn som Centerpartiet.

Centerpartiets politik drabbar barn och äldre, men den kommer också att drabba barn och äldre på den svenska landsbygden - var så säker.

Herr talman! Jag fick inte svar på de frågor jag tidigare ställde till ledamoten Bergenblock. Därför upprepar jag dem. Låt mig börja med det.

Varför vill Centerpartiet spara på hälso- och sjukvården, socialtjänsten och det utgiftsområde som vi nu debatterar? Det är ju en rejäl neddragning som ledamoten Bergenblock och hans parti föreslår.

Herr talman! Jag konstaterar att den regering som ledamoten Bergenblock tidigare har stött och varit en förutsättning för, nämligen den rödgröna, inte levererade på välfärdens område. Det blev längre köer och försämringar inom en lång rad områden.

Jag förvånades också tidigare när ledamoten Bergenblock närmast raljerade över att vi vill ställa språkkrav inom äldreomsorgen. Jag förstod även av vad Bergenblock då sa att det tydligen är med arbetskraftsinvandring som man ska klara bemanningen inom äldreomsorgen. Jag vill bara försäkra mig om att det verkligen är vad Centerpartiet ser framför sig. Ska man trygga välfärden och klara äldreomsorgen genom arbetskraftsinvandring? Är det inte med språkkrav som man ska trygga kompetensen och kvaliteten i äldreomsorgen?

Herr talman! Nu var det ju äldreomsorgen jag lyfte fram. Låt oss ändå konstatera att det är väldigt grundläggande att man som äldre ska kunna känna sig trygg med att man kan kommunicera med den omsorgspersonal man möter, ofta i en ganska utsatt situation om man är beroende av hemtjänst eller hemsjukvård eller bor på särskilt boende för äldre.

Vi kan också konstatera, herr talman, inte minst utifrån Coronakommissionens utvärdering under pandemin, att just språkfrågan var en rätt så allvarlig kvalitetsbrist då, och att den bidrog till sämre kvalitet i omsorgen. Den var också en patientrisk.

Därför tycker jag att det är en viktig reform som vi aviserar i Tidöavtalet om att det ska införas språkkrav inom äldreomsorgen. Jag förvånas över att Centerpartiet inte kan ställa upp på det, och över att Centerpartiet inte tycker att våra äldre ska kunna förvänta sig att den personal de möter inom äldreomsorgen har tillräckliga kunskaper i svenska språket.

Herr talman! Ledamoten Bergenblock säger att Centerpartiet prioriterar generella statsbidrag framför riktade. Det är sant i stor utsträckning, men summa summarum är det ju så att anslagen som Centerpartiet har till hälso- och sjukvården och till välfärden totalt sett är lägre, även om man tittar på att Centerpartiet höjer de generella statsbidragen. Jag konstaterar alltså att Centerpartiet prioriterar höjt bistånd framför att göra satsningar på svensk hälso- och sjukvård, korta köerna och stärka kvaliteten inom äldreomsorgen.

Herr talman! Hälso- och sjukvård är ett ständigt viktigt område som berör oss alla. Mycket av den ohälsa som vi ser i dag kan förebyggas, och mycket beror på hur vi utformar vårt samhälle.

Det finns partier som menar att lösningen är att staten ska ta över ansvaret för hela hälso- och sjukvården. Det anser Miljöpartiet inte är någon bra lösning. Det är inte en gigantisk, resursslukande omorganisation som hälso- och sjukvården behöver. Vården och omsorgen behöver i stället kunna fortsätta utvecklas utifrån de behov som finns i olika delar av Sverige, men det statliga stödet behöver utökas. För oss är det viktigt att öka de generella statsbidragen till kommuner och regioner så att de själva kan göra egna prioriteringar.

Att regeringen valt att lägga sitt bidrag till Sveriges kommuner och regioner på en nivå som är mindre än en tredjedel av vad de själva uppger behövs kommer att leda till ytterligare försämringar i en redan utsatt samhällssektor som sjukvården.

Den absolut viktigaste frågan för hälso- och sjukvården är personalens arbetsmiljö. För att fler ska söka sig till yrket och vilja stanna och för att få arbetsmiljön att bli stabilt bättre vill Miljöpartiet göra en permanent statligt finansierad storsatsning som ska vikas för fler anställda och möjliggöra högre löner. Arbetsmiljöproblemen i vården och omsorgen är stressrelaterade på grund av för hårt tryck och för få medarbetare, och just nu pågår en ond cirkel som behöver vändas kraftfullt och långsiktigt. Frågan om brist på vårdplatser hänger också samman med detta. När det inte finns någon vårdpersonal finns det inga vårdavdelningar som kan vara öppna.

I vår budgetmotion har vi gjort ett flertal satsningar inom det utgiftsområde som vi debatterar här. Jag kommer att fokusera på några av dessa. Det gäller arbetsmiljölyftet för personal inom vård och omsorg som jag just pratade lite om, återhämtningsbonusen för personalen och våra satsningar på personlig assistans, på att förbättra arbetet med kvalitetsregister inom vården och på preventivmedel för unga.

Jag vill också nämna lite om den oro som finns hos många som arbetar inom vården eftersom det av Tidöavtalet framgår att de som behöver tolkar i vården inte kan vara säkra på att få det framöver om de inte kan betala själva. Det står också i Tidöavtalet att det kan komma att införas en anmälningsplikt eller en informationsplikt där myndighetspersoner kan bli skyldiga att rapportera personer som befinner sig i Sverige utan tillstånd. Även om det nämns att undantag från informationsplikten behöver utredas närmare till exempel när det gäller sjukvården skickar regeringen med de här förslagen signaler som är mycket oroande.

Herr talman! Miljöpartiet vill bygga ett samhälle som är hållbart för både människor och miljö. Det kräver en stark välfärd och att kvinnodominerade yrken en gång för alla värderas högre - det är både en välfärdsfråga och en jämställdhetsfråga. Det är hög tid att staten tar ett större ansvar för arbetsmiljön och villkoren inom vården.

Det räcker inte med tillfälliga satsningar av olika slag. Regeringen har till exempel föreslagit en konstruktion med bonus kopplat till hur många vårdplatser som inrättas. Det ser vi som ett feltänkande som leder bort från det verkliga problemet, som är personalens arbetsmiljö, arbetsvillkor och löner. Vården står inför stora utmaningar. Det behövs fler kollegor i både sjukvården och den kommunala vården och omsorgen för att skapa en bra arbetsmiljö för personalen med ett lugnare tempo och ökad attraktivitet för yrket.

Enligt flera fack- och yrkesförbund finns det stor potential i att ett ansenligt antal personer kan lockas tillbaka med bättre villkor. Vårdförbundet har till exempel i en arbetsmiljörapport från i år pekat på att om arbetsmiljön var sundare så att alla orkade arbeta heltid skulle det motsvara ungefär 790 fler barnmorskor, 470 fler biomedicinska analytiker och 7 645 fler sjuksköterskor. Det vore ju väldigt bra om de personerna kunde lockas att stanna kvar i sina yrken.

Miljöpartiet vill därför införa en helt ny kompletterande struktur där staten tar ett förstärkt ansvar genom ett permanentat stöd på hög nivå.

Staten bör göra en satsning som utökas med runt 10 miljarder per år de kommande tre åren för att från och med 2026 övergå till ett permanent statligt stöd på 40 miljarder per år. Det ska gå till landets regioner och kommuner och vikas för nyanställningar och möjliggöra högre löner. Fler ska vilja söka sig till vården, och fler ska vilja och orka stanna.

Herr talman! Sedan 2021 finns den så kallade återhämtningsbonusen, en satsning som Miljöpartiet drivit igenom och som är medel hos Socialstyrelsen som finns att söka för arbetsgrupper inom vården och äldreomsorgen som vill pröva nya arbetssätt för förbättrad arbetsmiljö. Det kan inkludera arbetstidsmodeller. Syftet är att ta till vara personalgruppers egna utvecklingsidéer och ge dem möjlighet att pröva dessa. Återhämtningsbonusen infördes sommaren 2021 i mindre skala. Från och med 2022 avsätts 1 miljard kronor årligen. Till detta har det även tillkommit 300 miljoner kronor för att minska eller ta bort så kallade delade turer, vilket förstås också är värdefullt.

Vi vill förstärka bonusen med ytterligare 1 miljard för mer medel som kan stärka den här utvecklingen. Vi anser också att regeringen bör verka för att göra modellen mer känd. Jag kommer med intresse att följa upp hur medlen har använts lokalt och regionalt och hur de kunnat bidra till fortsatt utveckling genom idéer och förslag som har kommit från personalgrupperna själva.

Herr talman! Trots att vi länge haft lagar mot diskriminering av personer med funktionsnedsättning och trots att Sverige står bakom FN:s funktionsrättskonvention återstår mycket att göra innan orden stämmer överens med verkligheten. Jag kan förstå att det ibland finns en trötthet hos människor i "rörelsen" över att det går så trögt.

Ett viktigt område är till exempel att personer med funktionsnedsättning måste få lika stora möjligheter som befolkningen i övrigt att komma in på arbetsmarknaden. Det ger grunden för bra levnadsvillkor att ha en rimlig inkomst. Men då måste annat som till exempel den personliga assistansen också fungera.

Miljöpartiet är ett av de partier som tydligt står bakom att alla grundläggande hjälpbehov behöver ses i sin helhet, vilket flera av regeringspartierna också gjorde i opposition. Jag hoppas verkligen att de står fast vid det.

Miljöpartiet vill också höja schablonersättningen för personlig assistans. För att assistans ska fungera på ett bra sätt behöver arbetsvillkoren för att vara personlig assistent helt enkelt vara tillräckligt bra. Den låga nivå på uppskrivning som regeringen gör med 1,5 procent räcker inte. Många assistansbolag larmar om att de låga uppskrivningarna håller på att utarma deras möjligheter att rekrytera och behålla assistenter och att bedriva ett seriöst arbete.

Schablonens nivå handlar om vilka löner man kan ge och att kunna värdera medarbetare, ge handledning och utbildning med mera. Därför är schablonnivån i sig viktig för en väl fungerande och seriös sektor.

Miljöpartiet anser att ersättningen bör skrivas upp med 5 procent. Vår föreslagna höjning är tänkt som ett första steg på vägen mot att i slutet av mandatperioden kunna sluta det gap som har uppstått efter ett flertal år med alltför liten uppskrivning, vilket har gjort det omöjligt att komma upp i kollektivnivåer på löner för personliga assistenter.

I Tidöavtalet finns också oroande skrivningar om rätten till assistans som riskerar att sätta personer i behov av assistans i ett slags moment 22. Regeringspartierna och SD vill utreda en modell för kvalificering till välfärden, bland annat assistansersättningen. Som exempel på vad som leder till kvalificering finns arbete. Det här kommer att sätta många personer i behov av personlig assistans i en väldigt knepig situation - utan assistans ingen möjlighet att arbeta.

Herr talman! I Sverige finns cirka 100 nationella kvalitetsregister för olika delar av vården, bland annat för barncancer och gynekologiska operationer. Modellen finansieras genom en överenskommelse mellan staten och SKR. Dessa register är centrala för att vi ska kunna följa kvaliteten och säkerställa effekterna av vården. Registren ska innefatta åtgärder som har vidtagits över tid för att det ska vara möjligt att göra bedömningar av om en viss vård får optimal effekt.

Miljöpartiet vill att finansieringen säkras för Könsdysforiregistret, som i dag inte har några pengar alls trots att Socialstyrelsen har poängterat vikten av uppföljning av den vård som ges. Vi vill därför avsätta medel för att säkerställa att registret ska kunna fungera.

Vi vill också ge Socialstyrelsen i uppdrag att verka för att ett nytt nationellt kvalitetsregister för endometrios inrättas. Likaså finns behov av ett kvalitetsregister för abortvård. Detta är angeläget inte minst eftersom abortvården väntas förändras radikalt framöver, med ökad tillgång till hemaborter, och säkerhet och uppföljning blir ytterst angeläget. I samband med detta vill vi även att regelverket förändras när det gäller vilka professioner som kan ge information till registren samt vilken typ av data det handlar om. I det syftet bör aktuell lagstiftning ses över. Vi vill öka anslaget till Socialstyrelsen med 10 miljoner kronor per år.

Herr talman! Miljöpartiet anser att preventivmedel för alla upp till 26 år ska vara kostnadsfria. I dag ser det olika ut i olika regioner. Detta är inte gynnsamt för jämlikheten eller ungas möjlighet till en god sexuell och reproduktiv hälsa. Vi vill avsätta stöd för att det ska se likadant ut över hela landet.

Herr talman! Miljöpartiet har lagt fram ett samlat budgetförslag med förslag för ett hållbart samhälle, för en hållbar framtid för både människa, miljö och klimat - inte minst vad gäller det område som vi debatterar här i dag. En budget visar vad i politiken som prioriteras. Det spelar ingen roll att ett parti eller en regeringskonstellation i teorin är för något om det inte ger avtryck i konkreta satsningar. Vi har i vår budget gjort satsningar på bland annat vårdpersonalens arbetsvillkor och förbättringar av den personliga assistansen. Regeringen har valt en annan väg.

Jag hänvisar till vårt särskilda yttrande, där vi beskriver vår politik och vår budget i dess helhet.

Herr talman! Jag kan börja med den sista frågan jag fick av ledamoten Hultberg. Jag antar att det är anslag 1:6 som det refereras till. Där är det minus i Miljöpartiets budget jämfört med i regeringens; det är helt sant. Men detta beror på att det är de prestationsbaserade vårdplatserna som ryms inom detta anslag. Vi vill i stället öka de generella statsbidragen, vilket framgår av en annan budgetpost som är mycket högre än den minskning vi har gjort på just det här anslaget. Det är alltså en konsekvens av att vi inte vill se det prestationsbaserade tillskottet utan har valt en annan väg för att uppnå samma effekt som ledamoten Hultberg just refererade till. Vi ser att det är stora problem i vårdpersonalens arbetsmiljö och arbetssituation, och det är också detta som de allra flesta satsningarna i vår budget handlar om - att komma till rätta med dem. Fast vi har valt att göra det på ett annat sätt. Det är alltså svaret på den frågan.

Vad gäller budgeten i stort har vi fått höra att den är inflationsdrivande. Vi har gjort stora investeringar i förnybar energiproduktion och energieffektivisering, och det är sådant som på sikt kommer att sänka priserna på energi i stället för att de fortsätter att öka. Vi gör också vissa skattehöjningar som dämpar inflationstakten.

Dessutom är Miljöpartiet av uppfattningen att klimatomställningen är så viktig att vi inte kan pausa den. Om vi inte fixar klimatet - försöker komma med olika åtgärder som syftar till detta - kommer det att stå oss otroligt mycket dyrare på sikt.