Håkan Svenneling

Herr talman! Grogrunden för dagens konflikt härrör från fördrivningen av hundratusentals palestinier 1948 i det så kallade al-Nakba. Sedan följde sexdagarskriget 1967, där Israel i strid med folkrätten ockuperade Gaza, Västbanken och östra Jerusalem.

Med Osloavtalet 1993 indelades Västbanken i områden som definierats som A-, B- och C-områden med olika former av styren och regler. Sedan Osloavtalet har antalet israeliska bosättare på Västbanken ökat fyra till fem gånger. Nu, mer än 30 år senare, har det också lett till att kartan över Västbanken ser ut som en schweizerost, med separerad infrastruktur för palestinier respektive bosättare. Men för palestinier är ändå, trots denna separering, mötena med våldsamma bosättare vardag. Under 2025 registrerades 1 800 attacker, och över 1 000 palestinier har dödats på Västbanken.

Nu tar Israels högerextrema regering än fler steg för att utöka ockupationen och annekteringen av Västbanken. I praktiken försöker man få till en delning av Västbanken i en sydlig och nordlig del, avskurna från varandra med hjälp av israeliska bosättare mellan områdena. Det handlar om det så kallade E1-området.

Så sent som i söndags, den 8 februari, fattades ett nytt beslut om att stärka den israeliska militärens kontroll över Västbanken och samtidigt göra det svårare för palestinierna att bevisa sin rätt till sin mark och göra det lättare för bosättare att köpa mark och utöka sina bosättningar.

Så sent som i måndags omdefinierades 60 procent av Västbanken av Israel till statlig israelisk mark. Det handlar om mark som i dag bebos av 300 000 palestinier men också av 325 000 bosättare, vilket i grunden är den högerextrema regeringens väljarunderlag.

Nu är till och med Donald Trump upprörd över de israeliska besluten, men de starka fördömandena har ändå lyst med sin frånvaro. Vad tycker Kristdemokraterna om den högerextrema israeliska regeringens beslut?

Herr talman! Europaparlamentet röstade i en procedurfråga om hur avtalet ska behandlas inom ramen för Europaparlamentet, inte om själva avtalet. Man valde att gå den rättsligt korrekta vägen via EU-domstolen. Det är vad som nu kommer att ske.

Jag tror att högern är lite förvirrad i vad Vänsterpartiet tycker här. Eftersom vi helt plötsligt är för ett frihandelsavtal har ni tappat bort er. Då drar man till med att vi skulle vara antifrihandel för att vi i en procedurfråga tillsammans med liberala ledamöter och högerledamöter från en massa länder röstar för att EU ska följa sina rättsliga regler.

Vi ska inte underminera de miljöregler som vi har satt upp i EU genom att bakvägen försämra dem genom avtalet. Här är det viktigt att vi håller på skyddet för svenska konsumenter och svenska producenter och inte spelar bort det genom att trycka igenom saker för snabbt.

Vi ser hur det går i migrationsfrågan när ni trycker igenom saker för snabbt utan att titta och lyssna på myndigheterna. Här har vi samma grej. Låt oss ta den tid vi behöver, men låt oss få Mercosuravtalet på plats en dag.

Herr talman! Tack för frågan, Fredrik Malm! Jag är glad över att jag får den i och med att utrikesministern undrade samma sak, men jag hade ingen direkt tid att svara då. Nu får vi den tiden.

EU:s beroende av USA måste verkligen minska. Det gäller inte minst i ljuset av Donald Trumps mycket skadliga handelspolitik med tullar. Man behöver skapa nya handelsmönster globalt. Handelsavtalet med Mercosur har både brister och risker som vi måste se.

Det finns risk för ökad avskogning och bristande arbetsrätt till följd av avtalet. Det finns en oro som inte är helt obefogad. Det behövs skrivningar om livsmedelssäkerhet och djurskydd, som avtalet inkluderar, inklusive Parisavtalet.

Vi menar att givet det ökade oberoendet från USA väger fördelarna med att ingå avtalet tyngre. Vi är alltså för Mercosuravtalet. Vi har tidigare varit kritiska mot avtal som innehållit en investeringsklausul som innebär att företag kan överpröva demokratiska beslut. Men avtalet innehåller inte en sådan överprövningsmöjlighet. Det är ett av skälen till att vi är för avtalet.

Fredrik Malm syftar på den omröstning som hölls i Europaparlamentet den 21 januari i år. Vänsterpartiet röstade då för att processen ska gå rätt till. EU ska inte runda Europaparlamentet, och man ska respektera EU:s miljöregler när det gäller avtalet för att det ska kunna träda i kraft. Det är viktiga delar för att avtalet ska bli så bra som möjligt. När det blir en omröstning om själva Mercosuravtalet kommer vi att rösta ja till det.

Det är också viktigt att komma ihåg att det fanns ledamöter från alla partigrupper som röstade för den rättsliga prövningen. I en tid när världen skakar lite extra mycket och människor inte följer de regler som man har satt upp tror jag faktiskt att det är extra viktigt att just EU står stabilt och följer de regler som vi har satt upp.

Herr talman! Jag tycker att det är upp till Nobelkommittén att bestämma vem som ska få Nobels fredspris. Det går lite sisådär för dem en del år.

Det senaste året valde man en venezuelansk oppositionspolitiker, som jag absolut ser ett förtryck mot. Men hon själv tar väldigt lite ansvar för det venezuelanska folket och har snarare stöttat de folkrättsbrott som Trump har begått i Venezuela.

Nobelkommittén får väl ta sig en funderare på vem de ska utse. Jag har tidigare föreslagit att Greta Thunberg är en person som borde få Nobels fredspris.

Jag tycker absolut att man kan rikta kritik mot uttalandena. Albanese måste verkligen vara tydlig i rågången så att man inte hamnar i antisemitiska troper.

Samtidigt tror jag att man ska ha klart för sig att alla som har haft det jobb som Albanese har alltid har fått otroligt mycket kritik riktad mot sig. Jag träffade en föregångare till henne när han nyligen fick Palmepriset här i Stockholm.

Det visar på att det är väldigt svårt att tala klarspråk om Israel utan att mötas av ett massivt motstånd och kritik från den israeliska sidan.

Herr talman! Rent formellt tror jag faktiskt att jag missade att skicka in nomineringen före den 31 januari, men det är helt riktigt att jag har uttalat att jag tycker att hon borde få Nobels fredspris. Det tycker jag är rimligt. Francesca Albanese har nämligen stått upp för folkrätten i en tid då brotten mot folkrätten varit fler och större än på mycket länge.

Vi har bevittnat ett folkmord i Gaza som omvärlden har gjort alldeles för lite för att stoppa. Jag menar att just det stöd som omvärlden gav till Israel efter den fruktansvärda attacken av Hamas den 7 oktober ledde till att Israel fick grönt ljus att genomföra de attacker som har lett fram till det folkmordet.

Francesca Albanese har släppt flera viktiga rapporter om de konstaterade brott som Israel nu står åtalat för i Internationella domstolen. Hon har också till exempel rapporterat om andra staters stöd till Israel och företags olika typer av stöd. Volvo och Alfa Laval är företag som omnämns. Man kan se att produkter från de här svenska företagen använts både vid ockupationen av Västbanken och i Gaza för att till exempel riva byggnader.

Det här är någonting som vi måste ta på allvar, och det tycker jag inte att vi har gjort i tillräcklig utsträckning. Däremot är det definitivt så att jag inte håller med om svartmålandet när man talar om en gemensam fiende mot världen. Jag kan inte stå bakom alla hennes uttalanden.

Det är också väldigt viktigt att man klarar av att hålla en rågång så att man inte glider över i antisemitiska uttalanden och menar på att det på något sätt är det judiska folkets fel.

Jag är ofta väldigt noggrann med att påpeka att det är den israeliska regeringen, som just nu är en högernationalistisk regering under Netanyahus ledning, som vi behöver vara kritiska mot. Netanyahu själv och flera av hans ministrar och tidigare ministrar är efterlysta av ICC, Internationella brottmålsdomstolen, för dessa folkrättsbrott.

Herr talman! Jag börjar faktiskt förstå varför Centerpartiet är så totalt vilset i svensk politik. Man tror alltså att Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet ska lägga fram förslag tillsammans. Det här är verkligen det stora hot som man måste lyfta fram på varje partimöte.

Vi är från Vänsterpartiets sida väldigt tydliga med att vi är emot kärnvapen oavsett vilken nationalitet de har och att man måste jobba för kärnvapennedrustning. Det är också därför vi lägger fram ett förslag om att Sverige ska jobba med fredsdiplomati mycket tydligare än vad den här regeringen gör.

Man ska komma ihåg att Kanada inte är med i EU. Det är jättebra att Kanada får vara med i Safe-instrumentet, men geografiskt ligger landet i Nordamerika. I EU finns däremot en trojansk häst som heter Ungern. Ungern står otroligt nära Vladimir Putin. Man besöker Moskva när man har ordförandeskapet i EU och motarbetar konsekvent alla typer av försök att få Ukraina närmare EU. Det gör att jag inte tycker att vi i det här läget ska förlita oss på EU i den utsträckning som Kerstin Lundgren gör.

Herr talman! För det första tycker jag att Kerstin Lundgren missar den viktigaste säkerhetspolitiska arena vi har för att skapa global säkerhet, nämligen FN. Det stora problemet med den här regeringens politik är att man så tydligt har flyttat sig bort från FN och dess ansvarsutkrävande. I stället fokuserar man på andra.

För det andra tycker jag att Kerstin Lundgren går en farlig väg när hon blandar ihop EU och Nato. Visst är det så att båda institutionerna har sitt säte i Bryssel en liten bit ifrån varandra och att det finns tjänster som delas. Men EU är EU och Nato är Nato. Klarar vi inte av att hålla isär de två i den svenska debatten tror jag att det är väldigt farligt.

Mycket av det som jag varnade för inför det svenska Natomedlemskapet har skett, och många av de förändringar av ståndpunkterna som har gjorts från och med förra året är sådana som jag har pekat på och efterfrågat. Vi kan inte förlita oss på USA. Vi måste ha ett starkt eget försvar. Vi måste samarbeta med andra likasinnade demokratier i vårt närområde. Vi måste vara för en regionalisering av Nato, så att vi själva får bestämma över vårt närområde tillsammans med våra grannländer; vi vill inte ha andra länder som är där och styr och bestämmer.

Jag tror absolut att EU kan fylla en roll för vår säkerhet vid sidan av Nato. Vi har också från Vänsterpartiets sida varit för ett antal av de kompletterande initiativen från EU:s sida. Men EU saknar helt generaler och militära strukturer. Jag tror att det är väldigt farligt att tro att vi inom EU kan bygga en europeisk armé som sedan ska täcka upp för USA. Jag tror på ett stärkt svenskt försvar, där alla försvarsdelar finns i Sverige och vi inte litar på någon annan. Jag tycker inte att vi ska förlita oss på ett kärnvapenparaply, oavsett om det är amerikanskt, franskt eller brittiskt.

Herr talman! Mycket har hänt med Donald Trump som USA:s president sedan vi hade denna debatt för ett år sedan. Och det är lång tid kvar på hans mandatperiod. Tre år till ska vi genomleva.

Jag brukar kalla denna tid som vi nu lever i för imperialisternas återkomst. Det låter lite som hämtat ur Star Wars. Carl Bildt, och även Aron Emilsson, har kallat denna tid för den stora oredans tid. Men då tycker jag att man missar intentionerna hos ledarna för flera stater. Vad de faktiskt vill är att utöka sina respektive territorium genom imperialism, genom hot om våld och genom faktiskt våld – oavsett om vi pratar om Ukraina, Taiwan eller Grönland. Det är dock inte bara de tre stormakterna som står för en imperialistisk ideologi. Ledare i länder som Israel, Syrien och Turkiet visar samma sorts maktambitioner.

Är Donald Trump imperialist? Definitivt. Hans mål att ta Grönland ligger fast. Det är tydligt att han vill skriva in sig i historieböckerna som en av USA:s presidenter som har utökat USA:s territorium.

Är Donald Trump fascist? Absolut. Det statligt sanktionerade våldet från ICE i Minneapolis är ett tydligt exempel på det. Två människors liv togs utan något som helst ansvarsutkrävande. I stället har höga statstjänstemän ägnat sig åt smutskastning av de mördade, Renee Good och Alex Jeffrey Pretti.

Är Donald Trump miljardärernas man? Helt klart. Med hans presidentskap har den ekonomiska eliten i världen fått en enkel ingång till makt och inflytande. Så länge du håller dig på god fot med presidenten är dina ekonomiska intressen säkrade.

Sverige har tidigare lagt om sin säkerhetspolitiska linje i fråga om Kina. Från att glatt ha trott att ökad handel med Kina också skulle innebära demokrati och respekt för mänskliga rättigheter har Kina de senaste åren snarare setts utifrån vilket säkerhetspolitiskt hot det utgör, särskilt mot sina grannländer.

Samma sak har skett när det gäller Ryssland. Även om det länge har funnits en svensk misstänksamhet mot ryssen har 90-talets optimism om att ekonomiska reformer skulle leda till demokrati grusats. Putins starka grepp om makten i Kreml är tydlig.

Efter den fullskaliga attacken på Ukraina för fyra år sedan samlade regeringen ihop riksdagens partier och kom överens om en ny säkerhetspolitisk analys, framför allt om Ryssland. Nu behöver vi göra samma sak när det gäller USA. Sannolikheten är stor att nästa ledare i Peking kommer från kommunistpartiet och att nästa ledare i Moskva är hämtad ur Putins högernationalistiska krets. På samma sätt är sannolikheten stor att nästa republikanska presidentkandidat har Maga intatuerat på sitt bröst.

Det finns ett vägval nu. Antingen fortsätter vi med låt-gå-mentaliteten och hoppas att allt ska bli bättre igen – då pratar regeringen vidare om en transatlantisk länk och att det går att lita på USA – eller så tar vi ord från gamla högermän som Bildt och Hökmark på allvar och definierar om Sveriges relation till USA.

Detta handlar inte om vänster eller höger. Det handlar om hur vi läser och analyserar det faktiska nuläget. Det är därför bra att regeringen har gett Försvarsberedningen i uppdrag att uppdatera den tidigare säkerhetspolitiska redogörelsen från 2024. Den behöver fokusera på USA.

Herr talman! Ett tydligt första sådant steg som Sverige kan ta är att säga upp DCA-avtalet med USA. Vi kan inte ha amerikanska soldater på 17 platser över Sverige samtidigt som USA hotar vårt grannland Danmark och Grönland. När Donald Trump nu bryter så tydligt mot internationell rätt utgör han också ett hot mot vår säkerhet.

Herr talman! Vi ser nu historiskt höga nivåer av konflikter globalt. Antalet konflikter har fördubblats sedan 2010. I en skakig omvärld behövs verktyg för fred. När antalet konflikter ökar behöver Sverige vara en röst och en aktiv aktör för att verka för fred.

Sedan 1990-talet har Norge varit involverat i freds- och konfliktdiplomati i över 40 olika länder genom att både leda och delta i olika fredsprocesser. Insikten om engagemangets värde och behovet av att systematisera och professionalisera medlingsarbetet resulterade i att det norska utrikesdepartementet år 2003 inrättade en särskild sektion för fred och försoning. Efter det, 2008, inrättades även en särskild fristående stiftelse, Noref, för att kunna bidra till och understödja arbetet för fredsdiplomati.

Vad kostar då fred? Med tanke på vilka resurser som läggs på militär upprustning skulle man kunna tro att de ekonomiska kostnaderna för att skapa fred är enorma. Men med enbart 0,68 procent av norska UD:s budget lyckas den särskilda sektionen för fred och försoning jobba på.

Och den norska medlingen har gett goda resultat. Arbetet har lett till fred i Nepal, där fredsavtal slöts för 20 år sedan, och det har till stora delar följts och implementerats. Det har lett till fred i Colombia. För tio år sedan fick den långvariga konflikten till slut ett slut. Det har lett till fred i Filippinerna genom inrättandet av det självstyrande området Mindanao. År 2025 beräknas 26 000 av totalt 40 000 tidigare kombattanter ha demobiliserats.

Sverige skulle likt Norge kunna vara en aktör för fred. I en tid när konflikterna och krigen ökar måste vi, tillsammans med andra stater, utgöra en motkraft för fred. Men då måste vi kämpa för att uppnå FN:s mål om ingen hunger, om ingen fattigdom, om jämställdhet och om att bekämpa klimatförändringen. Då kan vi inte glömma bort krig och konflikter, till exempel på den afrikanska kontinenten. Vi kan för den delen inte skapa en tilltro till massförstörelsevapnet kärnvapen, som alltid drabbar civila offer.

I den här deklarationen nämns inte diplomati. Vi måste sätta fred, säkerhet och nedrustning i främsta rummet för vår utrikespolitik. Vi kan inte låta det bli imperialisternas återkomst. Det ska bli fredens återkomst.

Samtidigt ser vi runt om i världen att människor gör motstånd mot imperialisternas ambitioner. I Iran har folket ännu en gång rest sig i protest mot mullornas regim. En fruktansvärd massaker blev svaret från regimen. Men tecknen är tydliga: En dag kommer regimen i Iran att falla.

I Syrien visar kurderna och andra folkgrupper, den tydliga mosaik av folkgrupper som Syrien består av, motstånd. I Turkiet har den kurdiska frågan äntligen kommit högst upp på dagordningen, och den parlamentariska kommitténs arbete ger hopp om försoning, frisläppande och framtid.

I Palestina fortsätter det palestinska folkets kamp mot århundranden av imperialism med många beslut som fattats över deras huvuden. Samtidigt har det senaste året varit viktigt, då stat efter stat nu erkänner Palestina som stat.

I Europa ser vi hur folken i Belarus och Georgien gör motstånd mot sina makthavare när de sätter sig i Putins knä. Den ryska desinformationen flödar in i Moldavien, men en folklig majoritet väljer tydligt Europa. Den ukrainska motståndskraften fortsätter att imponera. Rysslands invasion har totalt misslyckats, och ukrainarna fortsätter varje dag att kämpa för sin frihet.

Samtidigt som vi ser dessa motståndskämpar är vi många som frågar oss varför Sverige inte ställer upp för dem som söker sig hit för skydd undan dessa imperialisters våld och förtryck. Att denna riksdag ägnar sig åt att utvisa tonåringar är för mig inte något annat än en skam som vi omedelbart måste upphöra med.

(Applåder)

Herr talman! Nu gick ju denna resolution igenom i Europaparlamentet med stor majoritet. Utvecklingen, att Sverigedemokraterna röstar emot, är ändå ett tecken i tiden. Vi ser hur Sverigedemokraterna driver på för ett krympande demokratiskt utrymme både i Sverige och globalt.

Enligt organisationen Civil Rights Defenders har Tidögänget med Sverigedemokraterna i spetsen dragit in stöd till organisationer som är kritiska mot deras politik, gett högre lön till tjänstemän som driver Tidöpolitik och politiserat flera utnämningar. Man har gång på gång attackerat medierna, särskilt public service, och misstänkliggjort hela grupper som kriminella.

Ett tydligt exempel i utrikespolitiken är att vissa personer inte ansetts ha rätt till konsulär hjälp utifrån sina åsikter eller på grund av att de haft dubbelt medborgarskap.

När vi röstar bort Sverigedemokraterna från makten kommer vi också att få stopp på krympandet av det demokratiska utrymmet både i Sverige och globalt.

Herr talman! Jag vill börja med att hälsa Aron Emilsson tillbaka till riksdagen efter föräldraledigheten.

Jag undrar över en omröstning som skedde i Europaparlamentet under Emilssons föräldraledighet, den 13 november förra året. Då uppmanade Europaparlamentet EU att ta itu med auktoritära regimers åtgärder för att betvinga, kontrollera och tysta politiska motståndare och andra kritiska röster utomlands. Detta är ett stort problem som vi sett många exempel på här i Sverige från olika regimer, som den iranska regimens förföljelse av svensk-iranier eller den tjetjenska aktivisten och bloggaren som blev överfallen i sitt hem i Gävle för några år sedan. Två personer dömdes sedan för mordförsök på honom. Ett annat välkänt exempel är den svenska bokförläggaren Gui Minhai som kidnappades från Thailand, fördes till Kina och fortfarande sitter fängslad sedan 2015 – ett kinesiskt agerande som vi fördömt många gånger i Sveriges riksdag.

Enligt Freedom House rör det sig om 1 219 direkta fysiska incidenter i 103 länder sedan 2014. 80 procent av fallen av gränsöverskridande förföljelser kommer från tio länder: Kina, Ryssland, Belarus, Iran, Turkiet, Tadzjikistan, Egypten, Kambodja, Turkmenistan och Uzbekistan.

Men av någon anledning röstade sverigedemokraterna Dick Erixon, Beatrice Timgren och Charlie Weimers emot resolutionen om att göra allt vi kan för att stoppa denna förföljelse – Weimers som annars mest verkar ägna sin tid åt att bråka med svenska myndigheter om att han utöver sin höga lön på 120 000 kronor i månaden också ska ha rätt till barnbidrag, trots att han och hans familj bor i Belgien.

Jag får inte ihop detta. Varför röstade Sverigedemokraterna emot resolutionen om att stoppa förföljelse av människorättsförsvarare?

(Applåder)

Herr talman! Jag tänkte göra något ganska ovanligt i riksdagen, och det är att ge utrikesministern en present. Det är en bok, inte av någon vänstersnubbe som jag själv utan av den amerikanska forskaren Daniel Immerwahr. Den heter How to Hide an Empire, och den handlar om USA:s imperialistiska politik för att utöka sitt territorium. Boken är skriven för några år sedan, men den visar hur imperialistisk expansion har löpt som en röd tråd genom USA:s 250-åriga historia samtidigt som många åtgärder vidtagits för att dölja och inte synliggöra detta faktum.

Det har betydelse i dag. När Donald Trump rasar över att rapparen Bad Bunny sjunger i den amerikanska fotbollens halvtidsshow handlar det också om att Bad Bunnys Puerto Rico klassas som ett territorium, inte en delstat. När Donald Trump gör referenser tillbaka till Monroedoktrinen i sin nationella säkerhetsstrategi är det ett sätt att vrida tillbaka klockan såväl till förra som till förrförra sekelskiftet i amerikansk imperialistisk politik.

(Applåder)

Herr talman! När utrikesminister Maria Malmer Stenergard läste upp den utrikespolitiska deklarationen förra året sa hon: ”Sveriges och USA:s bilaterala relationer är mycket goda.” Då hörde vi en deklaration som i praktiken nämnde det mesta utom just USA:s president Donald Trump.

Nu, ett år senare, är läget mer solklart. Donald Trump är en farlig president. Han är en farlig president för att han bryter mot folkrätten. Han är en farlig president för att han hotar andra länder och för att han underminerar FN och försöker skapa sitt eget organ, där han alltid har sista ordet. Till detta kommer ett handelskrig med allt och alla, vars resultat bara blir högre kostnader och priser.

I utrikesministerns deklaration hör vi att förra årets inaktuella talepunkter om USA nu är utbytta. Men frågan är om det finns någon analys av det nya USA och framför allt om det finns någon strategi.

I flera år har vi pumpats med budskapet om en stark transatlantisk länk. Men nu visar sig länken vara svag, ja, till och med bruten. I USA:s nya nationella säkerhetsstrategi pekas i stället Europa ut som ett hot. Trumps hot och attacker mot Grönland och Danmark är mer än bara signaler från väst. De visar på något helt annat än en fungerande länk.

Jag undrar nu vad utrikesministern är beredd att göra.

Fru talman! Jag tror också att de nya handelsavtal som nu sluts är väldigt viktiga men även att handeln med USA fortsatt kommer att vara viktig, som statsministern är inne på. Jag vill vara tydlig med att Vänsterpartiet står bakom Mercosuravtalet och tycker att avtalet med Indien är bra. Det går i rätt riktning. Men arbetet måste ske enligt lagliga principer och genom demokratiska processer, särskilt i detta läge när Trump och andra ifrågasätter det mesta vad gäller internationell rätt.

Jag tycker att statsministern i stället för att slänga skit på oppositionspartier i Sverige borde titta på sin egen partigrupp. Det var ju de facto så att det i alla partigrupper fanns gott om politiker som röstade för en rättslig prövning. Det alternativet vann också majoritet, med tio rösters marginal.

Jag är lite förvånad över att Moderaterna trycker på för en ny omröstning om USA-avtalet i det läge vi befinner oss i nu. Det var ett väldigt bra beslut av Europaparlamentet att pausa omröstningen om handelsavtalet med USA. Det borde vara den svenska linjen framöver också.

Fru talman! Jag vill börja med att berömma statsministern och regeringen för att ni, efter lite betänketid, var väldigt tydliga mot Trump och USA. Jag är ganska övertygad om att i turbulenta tider i omvärlden vill människor att politiker agerar tydligt och konsekvent. De svenska officerarna som skickades till Grönland var ett exempel på ett tydligt agerande. Men sannolikt ligger Donald Trumps imperialistiska mål om att ta Grönland fortfarande fast.

I sin kommentar efter mötet var statsministern tydlig med att relationen till USA behöver omdefinieras. Borta var många av orden om en transatlantisk länk, och i stället fick vi höra ord som motåtgärder och förtroendeskadligt. Vilka analyser avser statsministern och regeringen att göra för att finna en ny USA-linje?

Fru talman! I fredags hade vi i denna kammare en intressant debatt om de folkliga protesterna i Iran. Uppe på läktaren satt flera hundra åhörare. Många följde också tv-sändningarna härifrån. I stora delar fanns det en enighet om att utöka sanktionerna mot Iran och att revolutionsgardet IRGC måste terrorstämplas. I morgon ska utrikesministrarna ha ett viktigt möte där de frågorna ska diskuteras och fattas beslut om.

Fru talman! Jag är väldigt oroad över utvecklingen i Syrien, där strider har brutit ut på nytt. Tidigare attackerade man druser och alawiter, och nu är det den kurdiska gruppen som attackeras och fördrivs. Omvärlden måste agera mot al-Sharaas styre, och en humanitär korridor måste upprättas för att minska det mänskliga lidande vi ser i Syrien. Som en konsekvens av stridigheterna riskerar IS att återuppstå, eftersom tusentals IS-terrorister har kunnat lämna de fängelser de suttit i när de kurdiska styrkorna behövt dra sig tillbaka på grund av att de blivit attackerade. Vad görs för att skydda områden som till exempel staden Kobane som på nytt hotas av islamistisk terrorism?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka alla som har tagit sig hit i dag och som kommer att dela den här debatten på sociala medier. Jag ska avslöja att jag hade målsättningen att läktaren skulle bli åtminstone halvfull, men det kom ännu fler. Det är fantastiskt att se. Tack för det!

Nu måste vi sätta maximal press på den iranska regimen, för den måste falla. Men vi måste också sätta maximal press på EU att agera. Under alltför lång tid har alltför många trott att dialog med regimen ska kunna göra skillnad. Det har varit den rådande metoden i internationell politik. Men nu måste det vara slut med det. EU måste gå från ord och uttalanden till handling och terroriststämpla det iranska revolutionsgardet, IRGC.

Utrikesminister Maria Malmer Stenergard! Jag har höga förväntningar på dig, och jag är långt ifrån ensam om att ha det. Jag tror att alla som lyssnar på denna debatt har det inför det EU-möte som väntar nästa vecka. Jag ber om ursäkt för att jag sa fel datum – vi har haft lite att göra den senaste tiden, du och jag.

Vi vill se en tydlig svensk linje, och jag tycker mig höra goda grunder för att det kan bli så, en tydlig linje där Sverige i all sin politik är glasklart mot den iranska regimen. Jag hoppas att det ger resultat och tydlighet, att det leder till handling och att det leder till att regimen faller.

Tack så mycket, allesammans, för denna debatt! Frihet för Irans alla folk!

(Applåder)

Fru talman! Vi har stått här förut. När mordet på Jina Mahsa Amini skedde hösten 2022 samlades vi till den dåvarande utrikesministern Billströms första interpellationsdebatt som utrikesminister. Det var fullsatt på läktaren här inne även då.

Nu har vi en utrikesminister som pratar om enighet, men då var Sveriges Iranpolitik otydlig och splittrad mellan de politiska partierna. Sedan dess har aktivisterna tryckt på oss politiker, och tillsammans har vi lyckats skapa enighet i Sveriges riksdag om att tillkännage att vi ska terrorstämpla det iranska revolutionsgardet IRGC. Men sådant bestäms i EU, och EU-kommissionen har varit en bromskloss utan dess like.

När hela utrikesutskottet besökte kommissionen hösten 2023 och tog upp frågan direkt med dem viftades den bort. I stället för att gå fram med ett konkret förslag har den begravts i utredningar och undersökningar i jakt på den så kallade legala grunden. Den legala grunden finns där; den iranska regimen med IRGC i spetsen terroriserar sitt eget folk. Egentligen borde vi terrorstämpla hela den iranska regimen.

I sitt svar tryckte utrikesministern på att hon avser att lyfta frågan på måndagens möte. Jag undrar om utrikesministern kan lova att det blir ett nytt sanktionspaket på måndag och om du har skickat signalen till ambassaderna i alla europeiska huvudstäder där Sverige har sådana att man ska lyfta fram frågan om Iran med respektive land och trycka på för att de ska stödja sanktioner och för att de ska stödja terrorstämplingen av IRGC. Jag undrar också om vi svenska riksdagsledamöter kan göra någonting för att understödja dig när det gäller att ytterligare öka trycket i frågan på europeisk nivå.

Det är bra att utrikesministern har kallat upp Irans ambassadör, för förra gången det bröt ut protester tog det månader innan den dåvarande moderata utrikesministern kallade upp ambassadören. Jag hann lämna in interpellationen, men du var ändå snabb!

Jag vet att många som lyssnar på debatten vill stänga den iranska ambassaden, då den är full av spioner och korrupta företrädare. Men det skulle samtidigt sannolikt innebära att vi tvingades stänga den svenska ambassaden i Teheran, och det skulle vara dåligt när så lite information kommer ut ur Iran. Att människor förföljs och hotas i Sverige måste tas på allvar, och det är viktigt att våra myndigheter agerar kraftfullt mot dessa spioner.

Ett viktigt besked från utrikesministern i dag var att regeringen inte har några planer på att återuppta eller främja ekonomiska relationer som kan gynna den iranska regimen. Det måste vara Sveriges politik ända till den dag regimen faller.

Dock meddelades det även i dagens interpellationsdebatt att de tidigare avtalen inte ska sägas upp. En av de överenskommelser som undertecknades 2017 av det svenska näringsdepartementet handlar om Pardis Technology Park, en organisation som styrs av revolutionsgardet och som är en del av den milis som står för våldet, terrorn och det pågående dödandet. Man omfattas dessutom av sanktioner från EU:s sida.

Det är bara att säga upp de här avtalen. Det kanske inte har så stor praktisk betydelse, men det är ändå viktigt. Säg upp avtalen nu!

Nu verkar regimen försöka reglera internettillgången och öka sin övervakning och kontroll. Omvärlden måste göra allt för att aktivt stödja och underlätta uppkoppling så att sanningen kan komma ut.

I det läge vi befinner oss i kan vi inte fastna i vad EU gör. Sverige måste också tillsammans med andra länder forma en Iranpolitik med egna agendor och strategier för att stoppa regimens terror.

Vi måste också sluta utvisa människor till Iran. För några veckor sedan fick vi äntligen beskedet att sjukvårdspersonal på SÖS fick stanna, efter omfattande protester från arbetskamraterna. Nu ligger hotet över en 18årig tjej som riskerar att utvisas till Iran. Så kan vi inte ha det.

(Applåder)

Fru talman! Den islamistiska regimen i Iran för just nu ett brutalt krig mot sin egen befolkning, människor som kräver demokrati, ekonomisk stabilitet och slut på mullornas styre och kleptokrati. Man vill ha respekt för grundläggande mänskliga fri- och rättigheter utan att mötas av hänsynslöst våld och brutalt mördande.

De landsomfattande protester som bröt ut i slutet av förra året riktades mot hela den islamistiska maktstrukturen. Säkerhetsstyrkorna har svarat med massgripanden, tårgas och dödliga skarpa kulor. Sedan regimen stängt av hela internet och all telefoni är det svårt att veta hur många människor som har gripits eller dödats, men enligt internationella organisationer kan det handla om 10 000–20 000 personer. Var och en av dem är någons barn, någons förälder eller någons syskon – människor vars enda brott är krav på frihet.

De medieuppgifter som nu har kommit fram tar upp den otroliga siffran att över 300 000 har skadats i protesterna. En stor andel av landets svenskiranier sitter nu som klistrade och följer med stigande oro och fasa nyhetsflödet från Iran. Sedan internet stängdes ned har det varit omöjligt att få kontakt med nära och kära för att få höra deras röster och få veta hur de mår. Att stänga ned internet har blivit regimens nya vapen för att undvika att omvärlden ska få kännedom om vad som pågår. Ett öppet internet och öppna kommunikationskanaler är en absolut nödvändighet. EU måste vidta de åtgärder man kan för att internet åter ska öppnas i Iran.

Många svenskar har fastnat i den fruktansvärda situationen i Iran efter att ha besökt släkt och vänner och behöver omedelbar konsulär hjälp för att ta sig hem. De vittnesmål som når oss nu är fruktansvärda. Människor berättar om hur de har sett demonstranter skjutas på nära håll och hur anhöriga tvingats leta igenom hundratals liksäckar för att hitta nära och kära. För att få kropparna utlämnade krävs ofta stora belopp av pengar eller avbön till regimen.

Läkare vittnar om att säkerhetsstyrkorna riktat sitt våld särskilt mot demonstranternas ansikten och ögon. En regim som är så långt gången att den mördar sina egna medborgare kommer aldrig att reformeras. Den måste störstas. Den måste avskaffas.

Mördandet på Irans gator måste stoppas. Revolutionsgardet, IRGC, måste terrorstämplas av EU och alla politiska fångar måste släppas. Vänsterpartiet kräver att regeringen och EU agerar till stöd för Irans folk. Den iranska regimen har under decennier gjort sig skyldig till grova brott mot mänskliga rättigheter genom fängslande, tortyr och brutalt våld mot sin egen befolkning. Särskilt hårt drabbade är kvinnor, ungdomar och etniska och religiösa minoriteter.

Rapporter från människorättsorganisationer pekar på att antalet avrättningar under 2025 var de högsta på väldigt länge. De ansvariga för våldet måste ställas till svars. Vänsterpartiet vill snarast se riktade sanktioner på EU- och FN-nivå mot nyckelpersoner inom det iranska ledarskiktet. Det måste utrikesministrarnas möte i EU på måndag besluta om.

Den iranska regimen fortsätter att spela en destabiliserande roll i regionen genom IRGC och närstående miliser i Mellanöstern och genom stöd till Rysslands krigföring i Ukraina. Detta kopplar samman inrikes repression med ett mönster av regional aggression, som också påverkar europeisk och svensk säkerhet.

Det iranska folkets frihet får inte bli en bricka i ett geopolitiskt spel, utan det iranska folket måste få avgöra sin egen framtid. Det är bara så en verklig demokratisk utveckling kan ta form. De modiga människor som protesterar i Iran måste få omvärldens stöd. Vänsterpartiet står bakom Irans hårt prövade folk. Regimen måste falla. Det iranska folket förtjänar sin frihet. Därför ropar man fortfarande: Kvinna, liv, frihet! Azadi för det iranska folket!

(Applåder)

Fru talman! Tack, utrikesministern, för den redovisningen!

Det är välkommet med Sveriges stora humanitära stöd till Sudan och att man har listat de företag man har listat. Utrikesministern pekar på just finansiering av krig, som jag tror är centralt när det kommer till frågan om Sudan, särskilt kopplat till gruvnäring och guldtillgångar. Skälet till att inbördeskriget över huvud taget har blossat upp med de regionala aktörerna bakom det hela är ekonomiska intressen. Det är kampen om dessa som håller Sudan tillbaka.

Det är viktigt att konstatera att det som nu sker i Sudan är en katastrof och ett misslyckande för hela världen. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard kan inte förlita sig på handslag och dialog med diktaturer som Förenade Arabemiraten och Saudiarabien. Det är inte särskilt troligt att de kommer att börja följa regelverk eller hålla sina löften.

Sverige måste vara ett land som står upp för fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Den svenska vapenexporten till Förenade Arabemiraten och Saudiarabien måste därför omedelbart stoppas. Den svenska rösten för fred och frihet behöver återupprättas. Om vi stoppar vapenexporten skulle det vara en tydlig markering för detta.

Fru talman! I höstas, när den humanitära krisen i Sudan var på allas läppar, lade Vänsterpartiet en motion av särskild vikt på riksdagens bord. Tyvärr avslogs motionen av talmannen och fick inte framställas.

I motionen hade vi tre tydliga krav från Vänsterpartiets sida:

All svensk vapenexport till Förenade Arabemiraten och Saudiarabien måste omedelbart stoppas.

Sverige bör inom FN verka för ett vapenembargo mot hela Sudan. I dag omfattas bara en region.

Sverige måste inom EU och FN verka för att stärka verktygen för att upprätthålla befintliga vapenembargon och övervaka att de följs.

Det är tydligt att vi måste göra mer för att övervaka vapenembargon med tanke på att vi ser att vapen kommer in. Det är oklart varifrån de här AT4-vapnen har kommit, men det är Sverige som en gång i tiden har tagit fram dessa vapen, och det är i Sverige man kan köpa dem i dag. Därför måste vi ha bättre koll på det här vapnet än vi har just nu.

Jag sitter själv i Exportkontrollrådet, som bistår Inspektionen för strategiska produkter, och även fru talmannen sitter där. Givetvis måste även vi riksdagsledamöter som sitter där följa upp frågan från den politiska nivån, men jag undrar dock om utrikesministern har gjort någonting för att få återkoppling från ISP efter sin kommentar i december.

Pågår det en utredning på ISP? I vilken fas befinner den sig? Vad vet vi? Har det kommit fram några nya fakta? Jag förstår att utrikesministern har ganska mycket på sitt bord just nu, men jag undrar ändå om hon på något sätt har följt upp denna frågeställning med myndigheten.

När Turkiet i strid med folkrätten invaderade norra Syrien 2019 fördömdes detta av en enig svensk riksdag, och Inspektionen för strategiska produkter, ISP, beslutade att all vapenexport till landet skulle stoppas. Vänsterpartiet menar att det är dags att agera igen. Vi kan stoppa vapenexporten till de länder som är inblandade i konflikten i Sudan – om vi själva vill.

Utrikesministern trycker på att Sverige har sett till att företag i Förenade Arabemiraten har blivit listade av EU. Men jag undrar varför detta inte omfattar även landets vapenföretag. Om Förenade Arabemiraten skickar vapen till Sudan kommer de sannolikt från de företag i landet som handlar med krigsmateriel.

Tänker utrikesministern ta några initiativ i EU i frågan? Är regeringen beredd att på något sätt minska den svenska vapenexporten?

Fru talman! Det mänskliga lidandet i Sudan är ofattbart. Efter snart tre år av inbördeskrig mellan den paramilitära milisen Rapid Support Forces, kallad RSF, och Sudans militär är den humanitära situationen katastrofal. Över 14 miljoner människor har tvingats på flykt och lever nu under mycket svåra förhållanden. Internationella brottmålsdomstolen utreder krigsbrott begångna av alla parter i konflikten, med fokus på anklagelser om folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. I slutet av oktober 2025 tog RSF-milisen kontroll över staden al-Fashir. Vittnen berättar om massakrer och ett omfattande och hänsynslöst våld. I dag når i praktiken ingen humanitär hjälp in till staden, utan den är belägrad.

Konflikten underblåses av flödet av vapen in i landet Sudan. Ett av de länder som förser Sudan och RSF med vapen är Förenade Arabemiraten – den största mottagaren av svensk vapenexport under 2024. Enbart under 2024 uppgick exporten av krigsmateriel till Förenade Arabemiraten till över 6 miljarder kronor. Även Saudiarabien deltar i konflikten genom sitt inflytande över den sudanesiska armén. Saudiarabien var också mottagare av svenska vapen så sent som 2024.

Att Förenade Arabemiraten och Saudiarabien deltar i krig i andra länder är ingen nyhet. Den svenska regeringen har därför länge haft all anledning att stoppa exporten av svensk krigsmateriel till dessa länder. Men i stället väljer man att öka samarbetet och handeln med dessa länder. Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa berättade i november – med särskilt dålig tajmning, med tanke på de militära offensiverna i Sudan – att han ville öka exporten till Gulfregionen. Den ökade handeln må omfatta fler områden än vapen, men budskapet är tydligt: Sveriges ekonomiska intressen väger tyngre än fred, frihet och mänskliga rättigheter när det gäller Gulfregionen och Sudan.

I sitt svar slår utrikesministern benhårt fast att inga svenska vapen, i varje fall inte några som kommit från Förenade Arabemiraten eller Saudiarabien, används i konflikten i Sudan. Men det är en sanning med stor modifikation. Enligt Ekots granskning finns det svenska pansarvärnsvapnet AT4 hos den sudanesiska militärens styrkor, SAF.

Detta är en skam för oss som land och visar på att vi inte kan kontrollera vår vapenexport. I en kommentar till Aftonbladet i december sa utrikesministern att myndigheten ISP, Inspektionen för strategiska produkter – som det så fint heter, när man pratar om vapenexport – skulle utreda saken. Jag undrar givetvis om någonting har hänt sedan utrikesministern lämnade denna kommentar.

När det kommer till vilka vapen som Sverige exporterar försöker utrikesministern blanda bort korten genom att hävda att Global Eye inte bär någon beväpning. Att ha bra lägesbilder är A och O för att kunna attackera rätt militära mål. Inte minst kriget i Ukraina har visat oss det. Även om RSF självklart inte har fått Global Eye av Förenade Arabemiraten vet vi inte vilken underrättelseinformation de har fått och vilka vapen som Förenade Arabemiraten kunnat ge till RSF utifrån att de har Global Eye från Sverige.

Ett pikant faktum för Sverige är att vi har beställt tre Global Eye-flygplan från Saab, medan Förenade Arabemiraten har köpt fem stycken. Alltså har vi i praktiken i större utsträckning utvecklat en militär produkt för Förenade Arabemiraten än för oss själva.