Håkan Svenneling (V) svarade Kerstin Lundgren i en replik om Utrikespolitisk debatt i debatten ”Protokoll 2025/26:73 Onsdagen den 18 februari” den 18 feb 2026.
Kerstin LundgrenC· i en replikDet var spännande att höra det sista i Håkan Svennelings replik. Är det så att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna nu kommer att gå fram med ett gemensamt krav på svenska kärnvapen? Man förlitar sig ju inte på det…Herr talman! Mycket har hänt med Donald Trump som USA:s president sedan vi hade denna debatt för ett år sedan. Och det är lång tid kvar på hans mandatperiod. Tre år till ska vi genomleva.
Jag brukar kalla denna tid som vi nu lever i för imperialisternas återkomst. Det låter lite som hämtat ur Star Wars. Carl Bildt, och även Aron Emilsson, har kallat denna tid för den stora oredans tid. Men då tycker jag att man missar intentionerna hos ledarna för flera stater. Vad de faktiskt vill är att utöka sina respektive territorium genom imperialism, genom hot om våld och genom faktiskt våld – oavsett om vi pratar om Ukraina, Taiwan eller Grönland. Det är dock inte bara de tre stormakterna som står för en imperialistisk ideologi. Ledare i länder som Israel, Syrien och Turkiet visar samma sorts maktambitioner.
Är Donald Trump imperialist? Definitivt. Hans mål att ta Grönland ligger fast. Det är tydligt att han vill skriva in sig i historieböckerna som en av USA:s presidenter som har utökat USA:s territorium.
Är Donald Trump fascist? Absolut. Det statligt sanktionerade våldet från ICE i Minneapolis är ett tydligt exempel på det. Två människors liv togs utan något som helst ansvarsutkrävande. I stället har höga statstjänstemän ägnat sig åt smutskastning av de mördade, Renee Good och Alex Jeffrey Pretti.
Är Donald Trump miljardärernas man? Helt klart. Med hans presidentskap har den ekonomiska eliten i världen fått en enkel ingång till makt och inflytande. Så länge du håller dig på god fot med presidenten är dina ekonomiska intressen säkrade.
Sverige har tidigare lagt om sin säkerhetspolitiska linje i fråga om Kina. Från att glatt ha trott att ökad handel med Kina också skulle innebära demokrati och respekt för mänskliga rättigheter har Kina de senaste åren snarare setts utifrån vilket säkerhetspolitiskt hot det utgör, särskilt mot sina grannländer.
Samma sak har skett när det gäller Ryssland. Även om det länge har funnits en svensk misstänksamhet mot ryssen har 90-talets optimism om att ekonomiska reformer skulle leda till demokrati grusats. Putins starka grepp om makten i Kreml är tydlig.
Efter den fullskaliga attacken på Ukraina för fyra år sedan samlade regeringen ihop riksdagens partier och kom överens om en ny säkerhetspolitisk analys, framför allt om Ryssland. Nu behöver vi göra samma sak när det gäller USA. Sannolikheten är stor att nästa ledare i Peking kommer från kommunistpartiet och att nästa ledare i Moskva är hämtad ur Putins högernationalistiska krets. På samma sätt är sannolikheten stor att nästa republikanska presidentkandidat har Maga intatuerat på sitt bröst.
Det finns ett vägval nu. Antingen fortsätter vi med låt-gå-mentaliteten och hoppas att allt ska bli bättre igen – då pratar regeringen vidare om en transatlantisk länk och att det går att lita på USA – eller så tar vi ord från gamla högermän som Bildt och Hökmark på allvar och definierar om Sveriges relation till USA.
Detta handlar inte om vänster eller höger. Det handlar om hur vi läser och analyserar det faktiska nuläget. Det är därför bra att regeringen har gett Försvarsberedningen i uppdrag att uppdatera den tidigare säkerhetspolitiska redogörelsen från 2024. Den behöver fokusera på USA.
Herr talman! Ett tydligt första sådant steg som Sverige kan ta är att säga upp DCA-avtalet med USA. Vi kan inte ha amerikanska soldater på 17 platser över Sverige samtidigt som USA hotar vårt grannland Danmark och Grönland. När Donald Trump nu bryter så tydligt mot internationell rätt utgör han också ett hot mot vår säkerhet.
Herr talman! Vi ser nu historiskt höga nivåer av konflikter globalt. Antalet konflikter har fördubblats sedan 2010. I en skakig omvärld behövs verktyg för fred. När antalet konflikter ökar behöver Sverige vara en röst och en aktiv aktör för att verka för fred.
Sedan 1990-talet har Norge varit involverat i freds- och konfliktdiplomati i över 40 olika länder genom att både leda och delta i olika fredsprocesser. Insikten om engagemangets värde och behovet av att systematisera och professionalisera medlingsarbetet resulterade i att det norska utrikesdepartementet år 2003 inrättade en särskild sektion för fred och försoning. Efter det, 2008, inrättades även en särskild fristående stiftelse, Noref, för att kunna bidra till och understödja arbetet för fredsdiplomati.
Vad kostar då fred? Med tanke på vilka resurser som läggs på militär upprustning skulle man kunna tro att de ekonomiska kostnaderna för att skapa fred är enorma. Men med enbart 0,68 procent av norska UD:s budget lyckas den särskilda sektionen för fred och försoning jobba på.
Och den norska medlingen har gett goda resultat. Arbetet har lett till fred i Nepal, där fredsavtal slöts för 20 år sedan, och det har till stora delar följts och implementerats. Det har lett till fred i Colombia. För tio år sedan fick den långvariga konflikten till slut ett slut. Det har lett till fred i Filippinerna genom inrättandet av det självstyrande området Mindanao. År 2025 beräknas 26 000 av totalt 40 000 tidigare kombattanter ha demobiliserats.
Sverige skulle likt Norge kunna vara en aktör för fred. I en tid när konflikterna och krigen ökar måste vi, tillsammans med andra stater, utgöra en motkraft för fred. Men då måste vi kämpa för att uppnå FN:s mål om ingen hunger, om ingen fattigdom, om jämställdhet och om att bekämpa klimatförändringen. Då kan vi inte glömma bort krig och konflikter, till exempel på den afrikanska kontinenten. Vi kan för den delen inte skapa en tilltro till massförstörelsevapnet kärnvapen, som alltid drabbar civila offer.
I den här deklarationen nämns inte diplomati. Vi måste sätta fred, säkerhet och nedrustning i främsta rummet för vår utrikespolitik. Vi kan inte låta det bli imperialisternas återkomst. Det ska bli fredens återkomst.
Samtidigt ser vi runt om i världen att människor gör motstånd mot imperialisternas ambitioner. I Iran har folket ännu en gång rest sig i protest mot mullornas regim. En fruktansvärd massaker blev svaret från regimen. Men tecknen är tydliga: En dag kommer regimen i Iran att falla.
I Syrien visar kurderna och andra folkgrupper, den tydliga mosaik av folkgrupper som Syrien består av, motstånd. I Turkiet har den kurdiska frågan äntligen kommit högst upp på dagordningen, och den parlamentariska kommitténs arbete ger hopp om försoning, frisläppande och framtid.
I Palestina fortsätter det palestinska folkets kamp mot århundranden av imperialism med många beslut som fattats över deras huvuden. Samtidigt har det senaste året varit viktigt, då stat efter stat nu erkänner Palestina som stat.
I Europa ser vi hur folken i Belarus och Georgien gör motstånd mot sina makthavare när de sätter sig i Putins knä. Den ryska desinformationen flödar in i Moldavien, men en folklig majoritet väljer tydligt Europa. Den ukrainska motståndskraften fortsätter att imponera. Rysslands invasion har totalt misslyckats, och ukrainarna fortsätter varje dag att kämpa för sin frihet.
Samtidigt som vi ser dessa motståndskämpar är vi många som frågar oss varför Sverige inte ställer upp för dem som söker sig hit för skydd undan dessa imperialisters våld och förtryck. Att denna riksdag ägnar sig åt att utvisa tonåringar är för mig inte något annat än en skam som vi omedelbart måste upphöra med.
(Applåder)
Herr talman! Jag lyssnade på Håkan Svenneling för att höra hur han ser på lösningar när det gäller vår säkerhet och de utmaningar som vi står inför. På hemsidan kan man läsa mycket om både kapitalet och allt möjligt annat. Det är den vanliga retoriken, som man vill ta fajt med. Min fråga gäller EU. EU-fördrag ska bekämpas och så vidare, sägs det, men EU behövs. EU är just nu tillsammans med Nato den viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska arenan. Hur Vänsterpartiet ser på EU och dess roll i att bygga ett europeiskt ben i Nato när det gäller försvar och säkerhet var en helt frånvarande fråga i Håkan Svennelings inlägg. Jag skulle vilja höra, herr talman, hur Håkan Svenneling ser på EU.
Herr talman! För det första tycker jag att Kerstin Lundgren missar den viktigaste säkerhetspolitiska arena vi har för att skapa global säkerhet, nämligen FN. Det stora problemet med den här regeringens politik är att man så tydligt har flyttat sig bort från FN och dess ansvarsutkrävande. I stället fokuserar man på andra.
För det andra tycker jag att Kerstin Lundgren går en farlig väg när hon blandar ihop EU och Nato. Visst är det så att båda institutionerna har sitt säte i Bryssel en liten bit ifrån varandra och att det finns tjänster som delas. Men EU är EU och Nato är Nato. Klarar vi inte av att hålla isär de två i den svenska debatten tror jag att det är väldigt farligt.
Mycket av det som jag varnade för inför det svenska Natomedlemskapet har skett, och många av de förändringar av ståndpunkterna som har gjorts från och med förra året är sådana som jag har pekat på och efterfrågat. Vi kan inte förlita oss på USA. Vi måste ha ett starkt eget försvar. Vi måste samarbeta med andra likasinnade demokratier i vårt närområde. Vi måste vara för en regionalisering av Nato, så att vi själva får bestämma över vårt närområde tillsammans med våra grannländer; vi vill inte ha andra länder som är där och styr och bestämmer.
Jag tror absolut att EU kan fylla en roll för vår säkerhet vid sidan av Nato. Vi har också från Vänsterpartiets sida varit för ett antal av de kompletterande initiativen från EU:s sida. Men EU saknar helt generaler och militära strukturer. Jag tror att det är väldigt farligt att tro att vi inom EU kan bygga en europeisk armé som sedan ska täcka upp för USA. Jag tror på ett stärkt svenskt försvar, där alla försvarsdelar finns i Sverige och vi inte litar på någon annan. Jag tycker inte att vi ska förlita oss på ett kärnvapenparaply, oavsett om det är amerikanskt, franskt eller brittiskt.
Herr talman! Det var spännande att höra det sista i Håkan Svennelings replik. Är det så att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna nu kommer att gå fram med ett gemensamt krav på svenska kärnvapen? Man förlitar sig ju inte på det amerikanska kärnvapenparaplyet och inte heller på den diskussion som förs från Frankrikes sida och som också Storbritannien och andra är intresserade av att delta i.
Herr talman! Jag hörde Håkan Svenneling säga att man egentligen inte ska lita på någon. Men säkerhet bygger vi ju tillsammans med likasinnade, och i EU har vi likasinnade. Vi har också strukturer, och det är viktigt. Vi kunde i går, tror jag, se att Kanada anslutit sig till Safe, som är en del av en resurs som ska bygga starkare militär förmåga. Det handlar inte om en EU-armé. Det handlar om att bygga förmåga.
Herr talman! Jag börjar faktiskt förstå varför Centerpartiet är så totalt vilset i svensk politik. Man tror alltså att Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet ska lägga fram förslag tillsammans. Det här är verkligen det stora hot som man måste lyfta fram på varje partimöte.
Vi är från Vänsterpartiets sida väldigt tydliga med att vi är emot kärnvapen oavsett vilken nationalitet de har och att man måste jobba för kärnvapennedrustning. Det är också därför vi lägger fram ett förslag om att Sverige ska jobba med fredsdiplomati mycket tydligare än vad den här regeringen gör.
Man ska komma ihåg att Kanada inte är med i EU. Det är jättebra att Kanada får vara med i Safe-instrumentet, men geografiskt ligger landet i Nordamerika. I EU finns däremot en trojansk häst som heter Ungern. Ungern står otroligt nära Vladimir Putin. Man besöker Moskva när man har ordförandeskapet i EU och motarbetar konsekvent alla typer av försök att få Ukraina närmare EU. Det gör att jag inte tycker att vi i det här läget ska förlita oss på EU i den utsträckning som Kerstin Lundgren gör.
Herr talman! Ledamoten Håkan Svenneling, som talade mycket om fred i sitt inlägg, har varit med och föreslagit Francesca Albanese till Nobels fredspris. Men de senaste dagarna har flera länder, däribland Frankrike, Tyskland och Italien, offentligt krävt hennes avgång som särskild rapportör för mänskliga rättigheter i de palestinska områdena med hänsyn till hennes senaste uttalande vid ett al-Jazira-forum i Doha.
Kritiken bottnar i att hon sa: Vi som inte kontrollerar stora mängder kapital, algoritmer och vapen ser nu att vi som mänsklighet har en gemensam fiende. Hon fortsatte med: Västvärldens stöd till Israel bidrar till en sådan situation. Hon tillskrev med andra ord Israel en roll som mänsklighetens ”common enemy”.
En särskild FN-rapportör förväntas vara saklig, opartisk och korrekt i sina formuleringar. När man uppfattas som partisk påverkar det faktiskt förtroendet för hela FN.
Min fråga till Håkan Svenneling är därför: Står du kvar vid din nominering av Francesca Albanese till Nobels fredspris, trots hennes senaste uttalande med antydningar om att Israel är världens gemensamma fiende?
Herr talman! Rent formellt tror jag faktiskt att jag missade att skicka in nomineringen före den 31 januari, men det är helt riktigt att jag har uttalat att jag tycker att hon borde få Nobels fredspris. Det tycker jag är rimligt. Francesca Albanese har nämligen stått upp för folkrätten i en tid då brotten mot folkrätten varit fler och större än på mycket länge.
Vi har bevittnat ett folkmord i Gaza som omvärlden har gjort alldeles för lite för att stoppa. Jag menar att just det stöd som omvärlden gav till Israel efter den fruktansvärda attacken av Hamas den 7 oktober ledde till att Israel fick grönt ljus att genomföra de attacker som har lett fram till det folkmordet.
Francesca Albanese har släppt flera viktiga rapporter om de konstaterade brott som Israel nu står åtalat för i Internationella domstolen. Hon har också till exempel rapporterat om andra staters stöd till Israel och företags olika typer av stöd. Volvo och Alfa Laval är företag som omnämns. Man kan se att produkter från de här svenska företagen använts både vid ockupationen av Västbanken och i Gaza för att till exempel riva byggnader.
Det här är någonting som vi måste ta på allvar, och det tycker jag inte att vi har gjort i tillräcklig utsträckning. Däremot är det definitivt så att jag inte håller med om svartmålandet när man talar om en gemensam fiende mot världen. Jag kan inte stå bakom alla hennes uttalanden.
Det är också väldigt viktigt att man klarar av att hålla en rågång så att man inte glider över i antisemitiska uttalanden och menar på att det på något sätt är det judiska folkets fel.
Jag är ofta väldigt noggrann med att påpeka att det är den israeliska regeringen, som just nu är en högernationalistisk regering under Netanyahus ledning, som vi behöver vara kritiska mot. Netanyahu själv och flera av hans ministrar och tidigare ministrar är efterlysta av ICC, Internationella brottmålsdomstolen, för dessa folkrättsbrott.
Herr talman! Jag uppfattar det som att ledamoten tycker att man kan säga saker som att Israel är världens gemensamma fiende och ändå bli nominerad till Nobels fredspris, om man kommer ihåg att lämna in förslaget.
Låt mig påminna om att kritiken mot Albanese inte började nu. Den fanns långt innan ledamoten föreslog att nominera henne till Nobels fredspris. Hon har gjort uttalanden som verkligen har väckt avsmak. Hon har talat om att USA skulle vara underordnat den judiska lobbyn. Det är ett uttryck som ligger obehagligt nära klassiska antisemitiska konspirationsteorier. Hon har ifrågasatt motiven bakom angreppen den 7 oktober.
Därför kvarstår min fråga. Anser Håkan Svenneling att dessa uttalanden är förenliga med den moraliska auktoritet och det omdöme som bör prägla en mottagare av Nobels fredspris? Är det detta som menas med det som ledamoten definierade som ”fredens återkomst”?
Herr talman! Jag tycker att det är upp till Nobelkommittén att bestämma vem som ska få Nobels fredspris. Det går lite sisådär för dem en del år.
Det senaste året valde man en venezuelansk oppositionspolitiker, som jag absolut ser ett förtryck mot. Men hon själv tar väldigt lite ansvar för det venezuelanska folket och har snarare stöttat de folkrättsbrott som Trump har begått i Venezuela.
Nobelkommittén får väl ta sig en funderare på vem de ska utse. Jag har tidigare föreslagit att Greta Thunberg är en person som borde få Nobels fredspris.
Jag tycker absolut att man kan rikta kritik mot uttalandena. Albanese måste verkligen vara tydlig i rågången så att man inte hamnar i antisemitiska troper.
Samtidigt tror jag att man ska ha klart för sig att alla som har haft det jobb som Albanese har alltid har fått otroligt mycket kritik riktad mot sig. Jag träffade en föregångare till henne när han nyligen fick Palmepriset här i Stockholm.
Det visar på att det är väldigt svårt att tala klarspråk om Israel utan att mötas av ett massivt motstånd och kritik från den israeliska sidan.
Herr talman! Håkan Svenneling, många andra och faktiskt även jag själv argumenterar för att vi i Europa inte får vara för beroende av länder som USA och Kina. Då är det ju kanon att Europeiska unionen efter 26 år av förhandlande nu för bara några veckor sedan kunde klubba frihandelsavtalet med Mercosur.
Det skulle innebära att vi öppnar en marknad med 700 miljoner konsumenter och skapar världens största frihandelszon. Det kommer samtidigt som Trump gör anspråk på Grönland, samtidigt som Ukrainakriget rasar och samtidigt som vi ser Kinas destruktiva agerande.
Vad händer då? Jo, då kommer Håkan Svennelings vänsterpartister och miljöpartister från Sverige tillsammans med lantbrukslobbyintressen i Frankrike och Polen, tillsammans med högerextremister och vänsterextremister, Putinlojalister och lite allsköns skrot och korn i Europaparlamentet och lägger krokben för alltihop. Man skickar det vidare till EU-domstolen i två år. Man tycker att det är friskt och framåt, men det är rakt in i väggen.
Det innebär att EU och europeiska företag nu kommer att gå miste om ungefär 4 ½ miljard euro varje månad enbart i potentiellt uteblivna tullkostnader i och med att vi får tullfri export. Det är ett jätteproblem för Brasilien, Argentina, Paraguay, Uruguay och Sydamerika som går miste om jobb och tillväxt. Dessutom spelar man nu bort möjligheten att skapa ett mer oberoende Europa gentemot de andra stormakterna, som agerar för en annan världsordning.
Jag måste fråga: Hur tänkte Vänsterpartiet här?
Herr talman! Tack för frågan, Fredrik Malm! Jag är glad över att jag får den i och med att utrikesministern undrade samma sak, men jag hade ingen direkt tid att svara då. Nu får vi den tiden.
EU:s beroende av USA måste verkligen minska. Det gäller inte minst i ljuset av Donald Trumps mycket skadliga handelspolitik med tullar. Man behöver skapa nya handelsmönster globalt. Handelsavtalet med Mercosur har både brister och risker som vi måste se.
Det finns risk för ökad avskogning och bristande arbetsrätt till följd av avtalet. Det finns en oro som inte är helt obefogad. Det behövs skrivningar om livsmedelssäkerhet och djurskydd, som avtalet inkluderar, inklusive Parisavtalet.
Vi menar att givet det ökade oberoendet från USA väger fördelarna med att ingå avtalet tyngre. Vi är alltså för Mercosuravtalet. Vi har tidigare varit kritiska mot avtal som innehållit en investeringsklausul som innebär att företag kan överpröva demokratiska beslut. Men avtalet innehåller inte en sådan överprövningsmöjlighet. Det är ett av skälen till att vi är för avtalet.
Fredrik Malm syftar på den omröstning som hölls i Europaparlamentet den 21 januari i år. Vänsterpartiet röstade då för att processen ska gå rätt till. EU ska inte runda Europaparlamentet, och man ska respektera EU:s miljöregler när det gäller avtalet för att det ska kunna träda i kraft. Det är viktiga delar för att avtalet ska bli så bra som möjligt. När det blir en omröstning om själva Mercosuravtalet kommer vi att rösta ja till det.
Det är också viktigt att komma ihåg att det fanns ledamöter från alla partigrupper som röstade för den rättsliga prövningen. I en tid när världen skakar lite extra mycket och människor inte följer de regler som man har satt upp tror jag faktiskt att det är extra viktigt att just EU står stabilt och följer de regler som vi har satt upp.
Herr talman! Vänsterpartiet är för Mercosuravtalet, säger Håkan Svenneling. Men när man röstade om det för några veckor sedan röstade ni emot. Ni har skickat det till EU-domstolen, vilket kommer att förlänga ikraftträdandet med upp till två år. Vi röstar för när det kommer tillbaka, säger Håkan Svenneling.
Herr talman! Vänsterpartiet anser alltså att frihandelsavtalet verkar vara för stort och komma för tidigt för Vänsterpartiet. Det räcker inte med att man har tröskat det mellan europeiska medlemsstater, EU-kommissionen, parlament, förhandlare och de sydamerikanska länderna i 26 års tid. Det räcker inte för Vänsterpartiet. Man måste verkligen sabotera processen och skicka ärendet till EU-domstolen i ytterligare två år.
Frågan till Håkan Svenneling kvarstår. Varför är det argentinska entreprenörer och djuruppfödare i Uruguay som ska betala för Vänsterpartiets antifrihandelslinje i EU? Det är hål i huvudet. Detta kommer att kosta Europa tiotals miljarder euro.
Herr talman! Europaparlamentet röstade i en procedurfråga om hur avtalet ska behandlas inom ramen för Europaparlamentet, inte om själva avtalet. Man valde att gå den rättsligt korrekta vägen via EU-domstolen. Det är vad som nu kommer att ske.
Jag tror att högern är lite förvirrad i vad Vänsterpartiet tycker här. Eftersom vi helt plötsligt är för ett frihandelsavtal har ni tappat bort er. Då drar man till med att vi skulle vara antifrihandel för att vi i en procedurfråga tillsammans med liberala ledamöter och högerledamöter från en massa länder röstar för att EU ska följa sina rättsliga regler.
Vi ska inte underminera de miljöregler som vi har satt upp i EU genom att bakvägen försämra dem genom avtalet. Här är det viktigt att vi håller på skyddet för svenska konsumenter och svenska producenter och inte spelar bort det genom att trycka igenom saker för snabbt.
Vi ser hur det går i migrationsfrågan när ni trycker igenom saker för snabbt utan att titta och lyssna på myndigheterna. Här har vi samma grej. Låt oss ta den tid vi behöver, men låt oss få Mercosuravtalet på plats en dag.
