Parisa Liljestrand

Herr talman! Detta är verkligen en hjärtefråga för både mig och regeringen. Som jag sa i ett tidigare svar är detta en del i att stärka bildningen i Sverige i stort, och då måste vi börja med barnen.

Det sker mycket inom ramen för läsningen nu, dels i lagstiftningen, dels med riktade statsbidrag till adekvat litteratur och adekvata läromedel. Den 1 juli i år skärptes skollagen gällande elevers tillgång till läromedel i skolmiljö. Vi har givit Skolverket och Kulturrådet i uppdrag att ta fram läslistor för att hjälpa skolorna att hitta bra litteratur för barn att läsa. Från halvårsskiftet nästa år införs en lag om bemannade skolbibliotek, och inom ramen för Skapande skola gör vi en satsning som möjliggör för elever att i högre utsträckning få möta författare. Detta är bara några av de saker regeringen jobbar med.

Herr talman! Det är onekligen så att den här regeringen står upp för bildningen på många olika vis. Folkbildningen är en del av bildningen i vårt land.

Tuffa tider kräver tuffa prioriteringar - det har vi sagt återkommande. Vi har just nu en hög arbetslöshet. Det gör att vi har växlat om en del av det som tidigare har legat inom ramen för folkbildningen och nu satsar på yrkeshögskolorna för att människor också ska få med sig ett yrke, något man så att säga kan använda i sin bildning för att bidra vidare till både sin egen utveckling och samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Det är alltså inte så att vi har tagit bort alla pengar, vilket det ibland kan låta som. Den här regeringen lägger fortfarande nästan 4 miljarder kronor på folkbildningen runt omkring i Sverige. Tillsammans med detta gör vi också en rad andra insatser för att stärka bildningen i Sverige i stort.

Herr talman! Jag ska sammanfatta det genom att säga att regeringen fokuserar på tre insatser som på både kort och lång sikt ska kunna stärka möjligheterna att leva ett fritt judiskt liv i Sverige.

Det handlar om säkerhetshöjande insatser för att säkra trygghet och säkerhet.

Det handlar om utbildning och kunskapshöjande insatser i samband med det.

Det handlar också om möjligheten att kunna leva ett fritt judiskt liv, vilket kräver åtgärder framöver.

Jag ser fram emot att fortsätta att jobba med dessa frågor.

Herr talman! Det är onekligen så att vi lever i föränderliga tider, och speciellt för den judiska minoriteten är detta en tid då församlingar och organisationer lever både med ständiga hot över sig, skadegörelse och olika typer av attacker.

Vi vet också att stora delar av medlemspengarna som organisationerna får in går till att sköta säkerheten. Det var också därför regeringen i den förra budgeten, alltså för innevarande år, sköt till medel för säkerhetshöjande insatser. Det gör vi igen. Nu tillför vi ytterligare 10 miljoner kronor i permanenta medel som är öronmärkta för judiska organisationer för att arbeta med säkerheten kortsiktigt.

Vi ska komma ihåg att det här är en fråga som vi på kort sikt behöver jobba med säkerhet och trygghet kring. Men på lång sikt behöver vi stärka möjligheten att kunna leva i frihet i Sverige.

Herr talman! Ja, det är onekligen så att de kulturella och kreativa branscherna bidrar till att göra Sveriges kulturliv både rikare och roligare, skulle jag vilja säga. Därför har regeringen redan under våren presenterat en strategi för kulturella och kreativa branscher. Vi har satt ett mål. Och till den vision som vi har satt har vi knutit sex mål som ska följas upp. Det ska ske första gången under 2026, med en delavstämning för att se hur vi ligger till i förhållande till de målen.

Det regeringen gör som ett första steg i detta är att ta fram statistik, för vi ser att det har saknats. Hur ser det egentligen ut när det kommer till de kulturella och kreativa branscherna? Vad bidrar man med, inte bara i form av att stärka kulturlivet, utan faktiskt också när det gäller att stärka ekonomin och Sverigebilden utomlands?

Alla dessa saker påverkar naturligtvis hur vi ska jobba med kulturlivet framåt. Jag ser fram emot att fortsätta arbeta med det.

Fru talman! Tack, Ida Karkiainen, för denna otroligt viktiga debatt!

Men låt mig återigen i denna talarstol vara mycket tydlig. Såväl jag själv som mitt parti och min partiledare har varit mycket tydliga om var vi står i frågan om politiska partiers användande av anonyma konton. Det är ingenting som vi vare sig förespråkar eller står för.

Vi anser tvärtom att politiska partier ska jobba med transparens och öppenhet i sin kommunikation gentemot väljarna. Jag är övertygad om att det stärker trovärdigheten både för oss som politiska partier och för det demokratiska samtalet. Vi behöver gemensamt slå vakt om vår vidsträckta yttrandefrihet här i Sverige. Här finns ett starkt skydd för rätten att uttrycka sin åsikt. Till skillnad från hur det är i mindre demokratiska länder får man här göra det till och med utan att behöva avslöja sin identitet eller tala om vem man är. Det är också en del av yttrandefriheten. Men det är klart att vi måste kunna värna den rätten och fundera över vad den kan få för konsekvenser.

Jag tror inte att någon som känner mig skulle säga att jag inte vet hur det är att vara begränsad. Jag kommer från ett land där begränsningen är mycket tydlig. Min familj har flytt på grund av begränsningen.

Att jag, mitt parti och regeringen kommer att stå upp för yttrandefriheten är alldeles självklart för mig i den här rollen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag ska återkomma till frågan om hat och hot mot journalister; jag berättar gärna om regeringens insatser där.

Låt mig först adressera ett par av de saker som ledamoten Ida Karkiainen nämnde. Den parlamentariska utredningen ligger nu på mitt bord och bereds inom Regeringskansliet. Den har även gått ut på remiss, och det finns möjlighet att lämna remissvar på den. Jag kan inte uttala mig om en utredning som har gjorts av en parlamentarisk grupp, men jag har som sagt tagit emot utredningen och kommer att arbeta vidare med den. Det är dock alldeles för tidigt att säga var det kommer att landa. Den är som sagt ute på remiss, och vi ser fram emot att arbeta fram propositionen.

Regeringen uttalade redan i sin första regeringsförklaring att en balans mellan ett fritt och oberoende public service och fria kommersiella medier är en av de viktigaste faktorerna i en välfungerande demokrati. Detta står jag givetvis fast vid. Det låter på ledamoten som att public service inte kommer att ha några medel kvar, men public service får i dag ungefär 9 miljarder kronor, vilket är mycket pengar. Public service gör en fantastisk insats, och det måste få kosta. Få det inte att låta som att det inte finns några pengar i systemet, för det finns 9 miljarder i dag. Utredningens förslag ligger nu på mitt bord att jobba vidare med.

När det gäller mediestödet sa ledamoten att det är synd om röster som tystas. Poängen med det nya mediestödet var just att inga röster skulle tystas utan att fler skulle höras, inte bara i Stockholm och storstäderna utan över hela landet. Det är viktigt att den miljard vi lägger i det nya mediestödet kommer åt de vita fläckar runt om i landet som också har rätt till bra journalistik på lokal och regional nivå.

Hat och hot mot journalister kommer vi aldrig att acceptera, och därför har regeringen tagit krafttag mot det. Justitieministern och jag har haft upprepade rundabordssamtal med delar av branschen för att prata om detta. Som jag nämnde tidigare har vi också gjort riktade insatser till Brottsofferjouren för att inrätta denna kontaktpunkt och gett Mediemyndigheten ett övergripande uppdrag att följa upp detta. Dessa två åtgärder har branschen själv efterfrågat för att man har sett att behovet finns, framför allt för frilansande journalister, som kanske inte har en hemhörighet hos en större organisation. Jag är glad över detta och ser fram emot att följa upp dessa och andra åtgärder.

Fru talman! Det är alldeles riktigt så att hot och desinformation florerar i vårt samhälle. Det handlar därför både om att se till att samhället är robust nog att stå emot desinformation och om att generellt höja kunskapsnivån så att vi kan se igenom, ifrågasätta och förstå vilka krafter det kan vara som vill främja vissa budskap.

I det svenska samhället finns även saker som är mycket väl fungerande och som bygger upp just den robusthet som kan motverka desinformation. Vi har till exempel ett högt valdeltagande, en hög grad av social tillit i vårt samhälle, ett engagerat civilsamhälle som är en enorm kraft, välfungerande och rättssäkra institutioner och livskraftiga och oberoende medier. Allt detta bygger ju en demokrati på, men det bygger också en robusthet i samhället mot just desinformation.

Det är alldeles riktigt så att den som förstår informationsflödet naturligtvis också står bättre rustad att stå emot det. Därför har regeringen bland annat gett ett uppdrag till Mediemyndigheten som handlar om att långsiktigt arbeta för att stärka allmänhetens kunskap och medie- och informationskunnighet när det kommer till den här typen av frågor. Jag tror att vi som samhälle klarar av att identifiera och förstå innebörden bättre om vi höjer den generella medie- och informationskunnigheten.

Det görs givetvis också annat. Precis som ledamoten säger är det viktigt att vi jobbar med förebyggande åtgärder men också med utbildning för att kunna stå emot påverkansförsök och desinformation. Detta nämns också som en av de viktigaste faktorerna i den nationella säkerhetsstrategi regeringen har tagit fram och som beslutades i juli i år.

Det här är några av de saker vi gör på nationell nivå. Men detta är också en fråga som behöver hanteras utanför våra egna gränser, för en hel del av de plattformar man använder sig av är inte bundna till vårt land utan saknar geografiska gränser. Därför har Sverige inom ramen för Europeiska unionens ministerråd via DSA-förordningen kunnat bidra till reglering av sociala medier för att motverka desinformation och anonyma påverkanskampanjer. Vi har också bidragit till EU:s uppförandekod, som handlar om att kunna ta itu med spridning av desinformation på olika plattformstjänster. I mars antogs också en förordning om transparens när det gäller politisk reklam. Det görs alltså en rad saker inom ramen för EU.

Jag har nu tagit upp några exempel på såväl nationell nivå som EU-nivå där regeringen är med och driver på just för att belysa vikten av att både jobba proaktivt mot desinformation och kunna bygga upp ett starkt och robust samhälle.

Fru talman! Ida Karkiainen har frågat Paulina Brandberg om hur hon avser att agera för att skydda yttrandefriheten och demokratin från otillbörlig påverkan från hat, hot och desinformation från anonyma konton. Interpellationen har överlämnats till mig.

Regeringen ser allvarligt på risken att hat, hot och desinformation leder till splittring i samhället, tystade röster och ett urholkat förtroende för våra demokratiska institutioner. Den svenska gemenskapen ska fortsatt präglas av trygghet, tillit och respekt för grundläggande fri- och rättigheter.

Rätten att få uttrycka sin åsikt utgör en av demokratins hörnstenar som vi måste värna varje dag och aldrig ta för givna. Yttrandefriheten, med en lång tradition och stark ställning i Sverige, är fastslagen i våra grundlagar och därigenom föremål för omfattande skydd.

Som kulturminister med ansvar för både medie- och demokratifrågor handlar en viktig del av mitt arbete om att just främja yttrandefriheten och stärka vårt demokratiska samhälle. Genom att värna mediers frihet och mångfald skapar vi förutsättningar för fri åsiktsbildning, ökad motståndskraft mot desinformation och oberoende granskning av den politiska och ekonomiska makten.

Sedan årsskiftet finns ett nytt mediestöd på plats med det uttryckliga syftet att säkerställa lokal och regional journalistik av hög kvalitet, vilket är helt centralt ur ett demokratiskt perspektiv. Utöver det pågår arbetet med nya villkor för public service inför kommande tillståndsperiod för att skapa goda förutsättningar för public service-verksamheten och för att upprätthålla och värna dess oberoende. En kombination av livskraftiga kommersiella medier och ett starkt och oberoende public service med högt förtroende hos allmänheten är en demokratisk grundbult och också en motvikt till spridning av desinformation.

En annan viktig aspekt är att värna det fria ordet och demokratiskt ansvarsutkrävande via ett stärkt skydd för journalister som utsätts för hat och hot. Under våren presenterade jag tillsammans med justitieministern nya insatser på det området. Det handlar dels om ett uppdrag till Mediemyndigheten att samla aktörer som arbetar med dessa frågor, dels om medel till Brottsofferjouren för att kunna bygga upp en nationell kontaktpunkt för journalister som behöver stöd eller skydd.

Yttrandefrihet är en medborgerlig och politisk rättighet som jag alltid kommer att värna och stå upp för. Hat, hot och desinformation ska inte få genomslag i vårt samhälle. Där bär vi alla ett gemensamt ansvar.

Herr talman! Om det är ett avståndstagande som ledamoten efterfrågar trodde jag att det framgick tydligt inte minst i de uttalanden som ledamoten hänvisar till, det vill säga uttalanden från samtliga regeringspartier de veckor då frågan debatterades mycket och inte minst när programmen visades.

Mitt parti Moderaterna och min partiledare, tillika statsministern, har tydligt lagt fram var vi står i denna fråga. Vi är mycket oroade över att den typen av kampanjer kan föras på det sättet. Det är svårt när det redan finns så mycket desinformation i samhället att också politiska partier använder sig av den typen av metoder. Det är inget som vi förespråkar, och det är inte något som jag eller mitt parti står för.

Sverige har en vidsträckt yttrandefrihet, och den ska vi vara rädda om. I dag finns inget krav på att den som engagerar sig för att bilda opinion, som deltar i en manifestation eller på andra sätt publicerar olika typer av inlägg behöver vara öppen med sin identitet. Det finns ju en poäng med det, och det tror jag att ledamoten vet. Det ser ut så för att stärka yttrandefriheten.

Men vi som arbetar politiskt har ett särskilt ansvar att stå för saklighet och tydlighet och att visa var vi står politiskt. Det ska vara tydligt när ett budskap sprids som syftar till att påverka opinionen, inte minst när det kommer från ett politiskt parti. Den ökade transparensen är en bärande tanke bakom de åtgärder som både sker på EU-nivå och som den här regeringen arbetar med just nu.

Jag är för en ordning som innebär att de politiska partierna kan vara öppna med sin kommunikation mot väljarna. Det tycker jag är viktigt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag delar helt och fullt ledamotens bild av vikten av att upprätthålla våra demokratiska rättigheter och att de hänger tätt ihop med möjligheten att också kunna beröra, granska och uttrycka sig om alla ämnen, även de obekväma.

Journalister är en oerhört viktig yrkesgrupp men inte den enda yrkesgruppen som utsätts för den typen av drev eller hot och hat som gör att man riskera att självcensurera eller hamna i tystnad. Det är dock klart att hot och brott mot journalister inte utgör ett angrepp endast på den enskilda personen, utan det är ett angrepp på samhället, på helheten, på demokratin om man så vill, och risken är att det leder till olika typer av självcensur.

Att journalister fritt ska kunna granska makten och rapportera om alla ämnen är en förutsättning för att demokratin ska fungera, för att vi som medborgare ska kunna utkräva ansvar och för att vi som innehar makten ska kunna ställas till svars.

Här är det också viktigt, tycker jag, att se att vi behöver göra flera olika saker. Vi behöver prata om de värderingsburna delarna av samhället, vilket Sverige vi vill vara i framtiden och hur vi bygger in de värderingarna i ett land som i dag är ganska polariserat och sargat.

Det handlar också om riktiga, praktiska och genomförbara insatser. För den här regeringen är det bland annat att möjliggöra kontaktpunkten för journalister inom ramen för Brottsofferjouren. Det är en praktisk sak som har blivit möjlig med hjälp av tilldelade medel, och det har efterfrågats av branschen - kanske inte av de stora mediehusen. Men för de enskilda journalisterna som kan känna sig mycket ensamma i sina uppdrag har detta varit viktigt.

Branschen har bjudits in till ett rundabordssamtal om ett par veckor med mig och justitieministern. Tanken är att vi ska få sitta ned en längre stund tillsammans och prata om hur hat och hot präglar tillvaron just nu, vilka insatser från branschen själv som har fungerat och vad som behövs framåt. Jag ser mycket fram emot det samtalet, och jag hoppas att det kommer att ge oss verktyg för att hitta vidare vägar framåt i det mycket viktiga arbetet.

Sedan var det frågan om mediepolitiken. Den här regeringens samlade insatser i fråga om mediepolitiken under de senaste ett och ett halvt åren är en tydlig signal om vikten av att vi också ska upprätthålla våra fria och oberoende medier samt vikten av att ha ett balanserat, starkt och oberoende public service. Men det ska också finnas fria kommersiella medier som fungerar på en marknad tillsammans. Det är utifrån detta perspektiv som vi har byggt mediepolitiken de senaste åren.

Jag tror att ledamoten håller med mig när jag säger att vi kanske inte alltid håller med varandra om hur mediepolitiken ska snickras fram och hur åtgärderna ska se ut, men jag tror att vi inte skiljer oss speciellt mycket åt när vi pratar om att det har skett mycket de senaste ett och ett halvt åren när det gäller att utveckla mediepolitiken.

Herr talman! Demokratin i Sverige står trots allt på en stark grund med högt valdeltagande och hög mellanmänsklig tillit. Vi har också ett stort intresse för politik i befolkningen. Vi har väl fungerande och rättssäkra institutioner, och vi har starka och oberoende medier. I Sverige har vi också starka lagar till förmån för yttrandefriheten och mediefriheten liksom en över hundra år gammal tradition av publicistisk självreglering.

Allt detta är en grundbult i det demokratiska samhälle som vi tillsammans under århundraden har försökt bygga upp här i Sverige. Det ger förutsättningar för en kombination av att kunna ha både oberoende och fria medier och ett starkt public service. Vi behöver livskraftighet i allting som bevakar makten, och därför är det så viktigt att se till att möjligheten för fria medier inte begränsas.

Det är också utifrån det perspektivet som jag och regeringen har presenterat olika typer av insatser under den senaste tiden. Det handlar om insatser som riktar sig mot hat och hot mot journalister och mot den fria journalistiken, och Mediemyndigheten har fått uppdraget att samla aktörer som jobbar med dessa frågor för att få ett kunskapsunderlag kring hur det faktiskt ser ut i dag. Det handlar också om medel till Brottsofferjouren för att möjliggöra för en kontaktpunkt specifikt för journalister, vilket också är någonting som har efterfrågats av branschen.

Det är också därför som vi inom mediepolitiken har jobbat för ett starkt public service. Jag har precis mottagit utredningen och ser fram emot att jobba vidare med att få fram en proposition kring det. Vi ska även kunna ha fria kommersiella medier, vilket är vad det förändrade mediestöd som vi instiftat från och med den 1 januari syftar till.

Ledamoten menar att jag inte har svarat på frågan som gäller statligt partistöd. Det är alldeles riktigt; jag berörde inte det i mitt inledande inlägg, för det är inte någonting som ligger under mitt ansvarsområde. Det är justitieministern som har hand om partistödet, och därför är det inte heller ett område som jag ska beröra i mitt svar. Det är också så att den statliga partifinansieringen hör även till detta hus. Detta ligger under riksdagens område, och det är myndigheter under riksdagen som ansvarar för det.

Inom ramen för mitt ansvarsområde genomför regeringen en lång rad insatser som framför allt handlar om att kunna verka för ett högt och mer jämlikt valdeltagande. Bland annat tilldelas partierna medel för särskilda informationsinsatser, och dessa medel delades även ut i år. Sammantaget 11,9 miljoner kronor delades ut utifrån partiernas storlek. Användningen av dessa medel har partierna tidigare redovisat för Kammarkollegiet. Det har inte funnits anledning att titta på detta eller se om det behövs någon ytterligare uppföljning för att granska på vilka sätt medlen har använts.

Det kan vara så att det behovet har uppstått; det är för tidigt att säga. Men jag utesluter inte att det som ligger inom ramen för mitt område kan behöva granskas vidare.

Fru talman! Lawen Redar har frågat mig vad jag och regeringen avser att göra för att stärka det demokratiska samtalet och motverka hat, hets och hot samt desinformation. Hon har vidare frågat om jag, inom mitt ansvarsområde, avser att agera mot partier som uppbär statligt partistöd och samtidigt motverkar demokratins värderingar och vilken som är min plan för att motverka desinformationskampanjer digitalt.

En av regeringens kärnuppgifter är att försvara den svenska demokratin och säkerställa att vårt samhälle präglas av öppenhet och respekt för grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Alla som arbetar politiskt eller som på andra sätt deltar i opinionsbildning har ett stort ansvar att med utgångspunkt i vår vidsträckta och grundlagsskyddade yttrande- och informationsfrihet bidra till saklighet och tydlighet vad gäller budskap och avsändare.

Inom EU har flera initiativ på området tagits. Sedan flera år finns en uppförandekod avseende desinformation, och många plattformstjänster har anslutit sig till den. Genom förordningen om en inre marknad för digitala tjänster, DSA, införs nu också krav på de största plattformstjänsterna att riskvärdera och riskhantera vad gäller bland annat desinformation. Nyligen beslutades också om en ny förordning om transparens och inriktning när det gäller politisk reklam. Den syftar till att underlätta för väljare att känna igen politisk reklam, förstå vem som ligger bakom och veta om de har fått ett riktat reklammeddelande från en politisk aktör.

Medie- och informationskunnighet är en nyckelkunskap för att stärka allmänhetens förmåga att identifiera och värdera olika typer av budskap och avsändare och förstå hur informationsflödet fungerar och kan användas, även för dolda avsikter. Mediemyndigheten har därför fått i uppdrag att genomföra en bred och långsiktig satsning i Sverige för att stärka allmänhetens medie- och informationskunnighet. Avsikten är bland annat att långsiktigt öka samhällets motståndskraft mot desinformation.

För att bidra till det öppna samhället och den fria opinionsbildningen och bygga samhällets motståndskraft mot desinformation är det centralt med fria och oberoende medier. Därför är arbetet med att motverka hat och hot som riktas mot journalister viktigt. Regeringen beslutade den 2 maj att ge Mediemyndigheten i uppgift att följa frågan och kalla till dialog med berörda aktörer. Regeringen har också tilldelat Brottsofferjouren medel för att bygga upp en nationell kontaktpunkt för journalister som behöver stöd eller skydd.

Hot och våld mot förtroendevalda är systemhotande och riskerar i förlängningen att underlätta för kriminell verksamhet, tysta det demokratiska samtalet och undergräva demokratin. Sveriges kommuner och regioner har därför ända sedan 2016 fått bidrag från regeringen för att stärka kommuners och regioners systematiska arbete med hot och hat som riktas mot förtroendevalda. En departementspromemoria (Ds 2024:10) med förslag för att stärka skyddet mot hot och våld för kommunal- och regionråd har också remitterats nyligen.

Herr talman! Jag vill tacka ledamoten för möjligheten att lyfta fram det viktiga arbete som görs för de svenska kulturarven och världsarven.

Världsarven, liksom kulturarven, har en stor betydelse för kunskap, identitet och sammanhållning i ett samhälle. Jag tror att insikten om detta har blivit smärtsamt tydlig, inte minst mot bakgrund av vad som sker i vår omvärld, där vi kan bevittna hur man med avsikt förstör historiska platser och vill utrota historiska band mellan människor och samhällen och identitet. Lärdomen från dessa tragiska händelser har gjort oss medvetna om vikten av att arbeta förebyggande och strategiskt för att skydda och bevara våra världsarv och andra viktiga kulturarv.

Att det nu finns ett pågående arbete inom ramen för världsarvsstrategin och dess genomförande som involverar många aktörer tycker jag är mycket positivt, och det kommer jag att arbeta för att värna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag blir lite fundersam och faktiskt lite full i skratt när jag jämför mina två interpellationsdebatter här.

Alldeles nyss hade vi en debatt som handlade om ett kulturarv, nämligen Sätra Brunn. Där har regeringen fattat beslut om att höja anslagen för kulturmiljövård. Då säger den socialdemokratiska ledamoten och interpellanten att pengar inte är allt, utan här måste man titta på att det är samarbete som måste till.

I det här fallet debatterar vi världsarven i Sverige, de 15 vi har. Här finns det ett väl uppbyggt samarbete, men då säger den socialdemokratiska ledamoten och interpellanten att det inte är samarbete som måste till, utan här måste man ha pengarna.

Jag undrar lite grann hur S ska ha det.

Med det sagt finns det faktiskt en långsiktig världsarvsstrategi som involverar en bredd av aktörer när det kommer till genomförande och där fokus ligger på tydliggörande av roller och ansvar och pekar ut viktiga utvecklingsområden. Det anser jag ger goda förutsättningar att säkra långsiktig förvaltning och få till samordning för våra världsarv.

När det gäller finansieringen av världsarven kan jag bara konstatera att det finns anslag som är givna fram till 2024. När det gäller vad som sker inför kommande budgetprocess vet ledamoten lika väl som jag att det inte är något som jag kan ta här och nu i talarstolen, utan det har vi en särskild process för.

(Applåder)

Herr talman! Som jag nämnt har regeringen för åren 2021-2024 beslutat om 4 miljoner kronor per år i stöd till världsarvssamordning. Medlen har bland annat gått till de världsarv som är kulturarv och till föreningen Världsarv i Sverige. Bidraget har stärkt både världsarvssamordnarnas roll och möjligheten att bedriva ett högkvalitativt arbete. Det har också skapat mervärde och utrymme för utveckling på både lokal och regional nivå.

Det finns möjlighet att söka medel även från Riksantikvarieämbetet i form av bidrag till kulturarvsarbete samt hos länsstyrelserna för vård och underhåll och tillgängliggörande av kulturmiljöer genom bidrag till kulturmiljövård. Finansiering är också möjlig via kultursamverkansmodellen.

För världsarv som är naturarv har Naturvårdsverket under åren 2021-2022 satsat ungefär 30 miljoner kronor på just förvaltning och skötsel av de världsarv som den myndigheten ansvarar för. Det finns också flera andra bidrag som flera världsarv har möjlighet att söka.

Enligt den nationella världsarvsstrategin som ledamoten också nämner ska Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket informera om de här möjligheterna och också underlätta för lokala och regionala aktörer att söka bidrag för ett fortsatt världsarvsarbete.

Herr talman! Louise Thunström har frågat mig vad jag och regeringen ämnar göra för att säkra en hållbar och långsiktig förvaltning och samordning av Sveriges världsarv.

Inledningsvis vill jag understryka att jag delar Louise Thunströms engagemang för de svenska världsarven. Arbetet med världsarven omfattar många aktörer. Även här är det Riksantikvarieämbetet som har det övergripande ansvaret för tillämpningen i Sverige av Unescos konvention om skydd för världens kultur- och naturarv och för samordning av det nationella världsarvsarbetet. Naturvårdsverket har ansvaret för de världsarv som är naturarv. På regional nivå ansvarar länsstyrelserna bland annat för frågor om kultur- och naturmiljö, vilket också innefattar världsarv. Världsarven ägs och förvaltas av både privata och offentliga aktörer.

Själva grunden för arbetet med världsarven under 2020-2030 utgörs av den nationella världsarvsstrategin. Den har tagits fram av Riksantikvarieämbetet på regeringens uppdrag och i samarbete med berörda myndigheter, kommuner och olika aktörer i världsarvsarbetet. Strategin innehåller bland annat en vision och ett övergripande mål för världsarvsarbetets aktörer, tydliggörande av ansvar och roller samt utvecklingsområden. Genomförandet av strategin delas upp i två perioder med tillhörande handlingsplaner som Riksantikvarieämbetet utvecklat med berörda aktörer. Den första handlingsplanen gäller för åren 2021-2024 och berör samtliga 15 världsarv i Sverige med fokus på världsarvens gemensamma behov.

Regeringen har också för perioden 2021-2024 beslutat om att Riksantikvarieämbetet får fördela bidrag om högst 4 miljoner kronor per år till världsarvssamordning för de världsarv som är kulturarv. Syftet är att stärka den lokala och regionala implementeringen under den första genomförandeperioden av världsarvsstrategin.

Det är min och regeringens bedömning att aktuell strategi och det pågående genomförandet av strategin bidrar till att säkra en hållbar och långsiktig förvaltning och samordning av Sveriges världsarv.

Herr talman! Jag tackar Åsa Eriksson för möjligheten att prata om vårt lands värdefulla kulturmiljöer och det viktiga arbete som bedrivs inom ramen för ideella krafter och myndigheter.

Kulturmiljön är en betydelsefull bärare av historiska spår och av de många berättelser som ryms inom ramen för vårt kulturarv och våra kulturmiljöer. Lokala, regionala, nationella och globala berättelser kan öka vår förståelse för det förflutna och vidga bilden av vad det är att vara människa i dag.

Det viktiga kulturmiljöarbetet som Riksantikvarieämbetet, länsstyrelserna, lokala och regionala museer, ideella krafter, kommuner, regioner och många andra utför ger oss möjlighet att få ta del av berättelserna i dag, i morgon och förhoppningsvis för en lång tid framöver.

Jag har fullt förtroende för att de myndigheter inom kulturmiljöområdet som har ägandeskap över frågorna också kan göra de nödvändiga prioriteringar som arbetet kräver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Ansvaret för värdefulla kulturmiljöer är onekligen ett gemensamt åtagande. Kulturmiljölagens portalparagraf anger att det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön. Ansvaret delas av alla, vilket innebär att såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn till och aktsamhet om kulturmiljön.

Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna har ett särskilt ansvar. De statliga myndigheterna gör ett viktigt arbete, bland annat med att föreslå och besluta om skydd av kulturmiljöer, att bedriva tillsyn och att fördela bidrag. Då, herr talman, spelar det roll vilken regering som styr. Den här regeringen har beslutat om en höjning av anslaget för vård av kulturmiljöer. Det spelar roll.

Myndigheterna har också mandat att besluta om lagskydd för kulturmiljöer som de anser vara särskilt värdefulla. De kan peka ut riksintressen enligt miljöbalken och även föreslå beslut om nya statliga byggnadsminnen.

När det gäller Sätra Brunn har den en särskild, unik kulturmiljö på grund av dess många kulturhistoriska värden. Det är just av den anledningen som Riksantikvarieämbetet har pekat ut Sätra Brunn som ett riksintresse för kulturmiljövården.

Området är på grund av sina speciella förutsättningar ett nationellt intresse och kan av ansvariga myndigheter pekas ut till just riksintresse. Kommunerna ska i sina översiktsplaner beskriva hur man avser att tillgodose riksintressena efter dialog med länsstyrelsen.

Här handlar det verkligen om att alla parter måste bestämma sig för hur man ska hjälpas åt för att ta om hand om vårt gemensamma arv och vår gemensamma kulturmiljö. Men det är inte min sak som kulturminister att avgöra stödet till enskilda kulturmiljöer, och det tror jag att vi alla är glada för. Därför ska jag återigen säga att jag har fullt förtroende för de myndigheter inom kulturmiljöområdet som hanterar just dessa frågor och inte minst bidragsgivningen kring kulturmiljövården.