Herr talman! Det är härligt att få möjlighet att säga några ord om det västmanländska kulturarvet i Sveriges riksdag. Tack, ledamoten Eriksson, som lyfter denna fantastiska anläggning, Sätra Brunn. Det känns extra angeläget att prata om vätskebalans en dag som denna.

Vi moderater hade äran att få välkomna kulturministerns statsrådskollega, EU-minister Jessika Roswall, till ett av våra möten på just Sätra Brunn för ett par veckor sedan.

Sätra Brunn ligger i anrika Sala kommun och har anor från 1700-talet, som vi hörde. Verksamheten testamenterades under 1700-talet till Uppsala akademi, men 1998 försattes den i konkurs av Uppsala universitet. Tre år senare skedde samma sak med den nya ägaren, Stiftelsen Sätra Brunn. Det här är alltså långt ifrån första gången som Sätra Brunn dras med ekonomiska bekymmer.

Nuvarande ägare har gjort en hel del renoveringar, haft populära sommarpubar, midsommarfiranden och så vidare, som har varit otroligt uppskattat och skapat ett stort mervärde för såväl boende i de närliggande områdena som boende i hela länet.

Man kan läsa om att det har funnits planer på olika affärsverksamheter, på att bygga villor på delar av skogsfastigheterna och så vidare. Att bevara kulturarvsmiljön under affärsmässiga former har varit lite av ett mantra.

Men visst är det tufft, och det är det för många liknande anläggningar både i Västmanland och i hela Sverige. Det är ett problem att underhåll av gamla byggnader är dyrt, svårt och ganska byråkratiskt. På det har vi pandemin och alla dess effekter, som har gjort att många liknande anläggningar har haft och fortfarande har väldigt tuffa år.

Våra gemensamma skattemedel är tyvärr inte oändliga, och prioriteringar behöver ske. Vi behöver underlätta för besöksnäringen så att fler anläggningar kan stå på egna ben. Frågan är om ytterligare statliga medel är en långsiktig lösning.

Ska man vara övertygad om det måste man också ställa sig frågan: Om Socialdemokraterna anser att det här ska vara en prioritering - vad har då Socialdemokraterna gjort för Sätra Brunn nationellt under sina många år vid regeringsmakten? Jag frågar med tanke på att Sätra Brunns ekonomiska problem faktiskt har funnits i flera decennier.

(Applåder)

Herr talman! Tack, kulturministern, för svaret! Men ärligt talat tror jag inte att någon som äger ett kulturarv blev särskilt mycket klokare när det gäller vad regeringen avser att göra.

Att pengar inte är en oändlig resurs, som ledamoten Lundkvist tog upp, är vi smärtsamt medvetna om. Att politik handlar om att prioritera resurstilldelning är jag också väl medveten om. Men är det inte märkligt att en högerkonservativ regering, som väl borde ha bevarandet av vår gemensamma historia och dess kulturmiljöer ganska högt upp på dagordningen, inte verkar ha någon plan för hur Sätra Brunn och andra viktiga kulturhistoriska miljöer ska bevaras?

Herr talman! Om nuvarande ägare till brunnen bara skulle tänka på pengarna kunde de stycka upp fastigheten på flera olika och sälja dem. Det är inga problem; det finns som sagt intressenter till att köpa delar. Själva källan kunde säljas till något företag som gör kolsyrad dryck. De skulle kunna slumpa ut de anrika byggnaderna till stockholmare på jakt efter sommarstugor. Den gamla kyrkan mitt på området kanske skulle kunna bli en härlig yogastudio, till exempel. Ett antal gamla så kallade badhus från tidigare sekel kan nog hyras ut per dygn till rika kineser, och det gamla Societetshuset skulle kanske kunna bli skola för någon riskkapitalist som ser en möjlighet att tjäna storkovan. Men är det vad regeringen vill ska ske med våra kulturarv?

Herr talman! När det är profiten som styr försvinner det vi kallar Sverige. För att bevara detta unika kulturarv och andra, som statsrådet i sitt första anförande sa är "en ovärderlig resurs för kunskap och bildning" krävs en strategi. Då krävs initiativförmåga och resurser från staten. Såvitt jag vet menar regeringen att den fortfarande styr landet, trots att vi har sett att den har uppenbara problem att styra regeringsunderlagets största parti, Sverigedemokraterna.

Har regeringen någon plan för bevarandet av våra kulturarv? Kan ägarna till Sätra Brunn hoppas på något initiativ från regeringen? Eller ska vi alla se på medan denna och andra unika miljöer förvandlas till sommarstugeområden i mängden?

(Applåder)

Herr talman! Ansvaret för värdefulla kulturmiljöer är onekligen ett gemensamt åtagande. Kulturmiljölagens portalparagraf anger att det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön. Ansvaret delas av alla, vilket innebär att såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn till och aktsamhet om kulturmiljön.

Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna har ett särskilt ansvar. De statliga myndigheterna gör ett viktigt arbete, bland annat med att föreslå och besluta om skydd av kulturmiljöer, att bedriva tillsyn och att fördela bidrag. Då, herr talman, spelar det roll vilken regering som styr. Den här regeringen har beslutat om en höjning av anslaget för vård av kulturmiljöer. Det spelar roll.

Myndigheterna har också mandat att besluta om lagskydd för kulturmiljöer som de anser vara särskilt värdefulla. De kan peka ut riksintressen enligt miljöbalken och även föreslå beslut om nya statliga byggnadsminnen.

När det gäller Sätra Brunn har den en särskild, unik kulturmiljö på grund av dess många kulturhistoriska värden. Det är just av den anledningen som Riksantikvarieämbetet har pekat ut Sätra Brunn som ett riksintresse för kulturmiljövården.

Området är på grund av sina speciella förutsättningar ett nationellt intresse och kan av ansvariga myndigheter pekas ut till just riksintresse. Kommunerna ska i sina översiktsplaner beskriva hur man avser att tillgodose riksintressena efter dialog med länsstyrelsen.

Här handlar det verkligen om att alla parter måste bestämma sig för hur man ska hjälpas åt för att ta om hand om vårt gemensamma arv och vår gemensamma kulturmiljö. Men det är inte min sak som kulturminister att avgöra stödet till enskilda kulturmiljöer, och det tror jag att vi alla är glada för. Därför ska jag återigen säga att jag har fullt förtroende för de myndigheter inom kulturmiljöområdet som hanterar just dessa frågor och inte minst bidragsgivningen kring kulturmiljövården.

Herr talman! Jag tackar Åsa Eriksson för möjligheten att prata om vårt lands värdefulla kulturmiljöer och det viktiga arbete som bedrivs inom ramen för ideella krafter och myndigheter.

Kulturmiljön är en betydelsefull bärare av historiska spår och av de många berättelser som ryms inom ramen för vårt kulturarv och våra kulturmiljöer. Lokala, regionala, nationella och globala berättelser kan öka vår förståelse för det förflutna och vidga bilden av vad det är att vara människa i dag.

Det viktiga kulturmiljöarbetet som Riksantikvarieämbetet, länsstyrelserna, lokala och regionala museer, ideella krafter, kommuner, regioner och många andra utför ger oss möjlighet att få ta del av berättelserna i dag, i morgon och förhoppningsvis för en lång tid framöver.

Jag har fullt förtroende för att de myndigheter inom kulturmiljöområdet som har ägandeskap över frågorna också kan göra de nödvändiga prioriteringar som arbetet kräver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.