Fru talman! Lawen Redar har frågat mig vad jag och regeringen avser att göra för att stärka det demokratiska samtalet och motverka hat, hets och hot samt desinformation. Hon har vidare frågat om jag, inom mitt ansvarsområde, avser att agera mot partier som uppbär statligt partistöd och samtidigt motverkar demokratins värderingar och vilken som är min plan för att motverka desinformationskampanjer digitalt.

En av regeringens kärnuppgifter är att försvara den svenska demokratin och säkerställa att vårt samhälle präglas av öppenhet och respekt för grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Alla som arbetar politiskt eller som på andra sätt deltar i opinionsbildning har ett stort ansvar att med utgångspunkt i vår vidsträckta och grundlagsskyddade yttrande- och informationsfrihet bidra till saklighet och tydlighet vad gäller budskap och avsändare.

Inom EU har flera initiativ på området tagits. Sedan flera år finns en uppförandekod avseende desinformation, och många plattformstjänster har anslutit sig till den. Genom förordningen om en inre marknad för digitala tjänster, DSA, införs nu också krav på de största plattformstjänsterna att riskvärdera och riskhantera vad gäller bland annat desinformation. Nyligen beslutades också om en ny förordning om transparens och inriktning när det gäller politisk reklam. Den syftar till att underlätta för väljare att känna igen politisk reklam, förstå vem som ligger bakom och veta om de har fått ett riktat reklammeddelande från en politisk aktör.

Medie- och informationskunnighet är en nyckelkunskap för att stärka allmänhetens förmåga att identifiera och värdera olika typer av budskap och avsändare och förstå hur informationsflödet fungerar och kan användas, även för dolda avsikter. Mediemyndigheten har därför fått i uppdrag att genomföra en bred och långsiktig satsning i Sverige för att stärka allmänhetens medie- och informationskunnighet. Avsikten är bland annat att långsiktigt öka samhällets motståndskraft mot desinformation.

För att bidra till det öppna samhället och den fria opinionsbildningen och bygga samhällets motståndskraft mot desinformation är det centralt med fria och oberoende medier. Därför är arbetet med att motverka hat och hot som riktas mot journalister viktigt. Regeringen beslutade den 2 maj att ge Mediemyndigheten i uppgift att följa frågan och kalla till dialog med berörda aktörer. Regeringen har också tilldelat Brottsofferjouren medel för att bygga upp en nationell kontaktpunkt för journalister som behöver stöd eller skydd.

Hot och våld mot förtroendevalda är systemhotande och riskerar i förlängningen att underlätta för kriminell verksamhet, tysta det demokratiska samtalet och undergräva demokratin. Sveriges kommuner och regioner har därför ända sedan 2016 fått bidrag från regeringen för att stärka kommuners och regioners systematiska arbete med hot och hat som riktas mot förtroendevalda. En departementspromemoria (Ds 2024:10) med förslag för att stärka skyddet mot hot och våld för kommunal- och regionråd har också remitterats nyligen.

Herr talman! Demokratin i Sverige står trots allt på en stark grund med högt valdeltagande och hög mellanmänsklig tillit. Vi har också ett stort intresse för politik i befolkningen. Vi har väl fungerande och rättssäkra institutioner, och vi har starka och oberoende medier. I Sverige har vi också starka lagar till förmån för yttrandefriheten och mediefriheten liksom en över hundra år gammal tradition av publicistisk självreglering.

Allt detta är en grundbult i det demokratiska samhälle som vi tillsammans under århundraden har försökt bygga upp här i Sverige. Det ger förutsättningar för en kombination av att kunna ha både oberoende och fria medier och ett starkt public service. Vi behöver livskraftighet i allting som bevakar makten, och därför är det så viktigt att se till att möjligheten för fria medier inte begränsas.

Det är också utifrån det perspektivet som jag och regeringen har presenterat olika typer av insatser under den senaste tiden. Det handlar om insatser som riktar sig mot hat och hot mot journalister och mot den fria journalistiken, och Mediemyndigheten har fått uppdraget att samla aktörer som jobbar med dessa frågor för att få ett kunskapsunderlag kring hur det faktiskt ser ut i dag. Det handlar också om medel till Brottsofferjouren för att möjliggöra för en kontaktpunkt specifikt för journalister, vilket också är någonting som har efterfrågats av branschen.

Det är också därför som vi inom mediepolitiken har jobbat för ett starkt public service. Jag har precis mottagit utredningen och ser fram emot att jobba vidare med att få fram en proposition kring det. Vi ska även kunna ha fria kommersiella medier, vilket är vad det förändrade mediestöd som vi instiftat från och med den 1 januari syftar till.

Ledamoten menar att jag inte har svarat på frågan som gäller statligt partistöd. Det är alldeles riktigt; jag berörde inte det i mitt inledande inlägg, för det är inte någonting som ligger under mitt ansvarsområde. Det är justitieministern som har hand om partistödet, och därför är det inte heller ett område som jag ska beröra i mitt svar. Det är också så att den statliga partifinansieringen hör även till detta hus. Detta ligger under riksdagens område, och det är myndigheter under riksdagen som ansvarar för det.

Inom ramen för mitt ansvarsområde genomför regeringen en lång rad insatser som framför allt handlar om att kunna verka för ett högt och mer jämlikt valdeltagande. Bland annat tilldelas partierna medel för särskilda informationsinsatser, och dessa medel delades även ut i år. Sammantaget 11,9 miljoner kronor delades ut utifrån partiernas storlek. Användningen av dessa medel har partierna tidigare redovisat för Kammarkollegiet. Det har inte funnits anledning att titta på detta eller se om det behövs någon ytterligare uppföljning för att granska på vilka sätt medlen har använts.

Det kan vara så att det behovet har uppstått; det är för tidigt att säga. Men jag utesluter inte att det som ligger inom ramen för mitt område kan behöva granskas vidare.

Herr talman! Jag delar helt och fullt ledamotens bild av vikten av att upprätthålla våra demokratiska rättigheter och att de hänger tätt ihop med möjligheten att också kunna beröra, granska och uttrycka sig om alla ämnen, även de obekväma.

Journalister är en oerhört viktig yrkesgrupp men inte den enda yrkesgruppen som utsätts för den typen av drev eller hot och hat som gör att man riskera att självcensurera eller hamna i tystnad. Det är dock klart att hot och brott mot journalister inte utgör ett angrepp endast på den enskilda personen, utan det är ett angrepp på samhället, på helheten, på demokratin om man så vill, och risken är att det leder till olika typer av självcensur.

Att journalister fritt ska kunna granska makten och rapportera om alla ämnen är en förutsättning för att demokratin ska fungera, för att vi som medborgare ska kunna utkräva ansvar och för att vi som innehar makten ska kunna ställas till svars.

Här är det också viktigt, tycker jag, att se att vi behöver göra flera olika saker. Vi behöver prata om de värderingsburna delarna av samhället, vilket Sverige vi vill vara i framtiden och hur vi bygger in de värderingarna i ett land som i dag är ganska polariserat och sargat.

Det handlar också om riktiga, praktiska och genomförbara insatser. För den här regeringen är det bland annat att möjliggöra kontaktpunkten för journalister inom ramen för Brottsofferjouren. Det är en praktisk sak som har blivit möjlig med hjälp av tilldelade medel, och det har efterfrågats av branschen - kanske inte av de stora mediehusen. Men för de enskilda journalisterna som kan känna sig mycket ensamma i sina uppdrag har detta varit viktigt.

Branschen har bjudits in till ett rundabordssamtal om ett par veckor med mig och justitieministern. Tanken är att vi ska få sitta ned en längre stund tillsammans och prata om hur hat och hot präglar tillvaron just nu, vilka insatser från branschen själv som har fungerat och vad som behövs framåt. Jag ser mycket fram emot det samtalet, och jag hoppas att det kommer att ge oss verktyg för att hitta vidare vägar framåt i det mycket viktiga arbetet.

Sedan var det frågan om mediepolitiken. Den här regeringens samlade insatser i fråga om mediepolitiken under de senaste ett och ett halvt åren är en tydlig signal om vikten av att vi också ska upprätthålla våra fria och oberoende medier samt vikten av att ha ett balanserat, starkt och oberoende public service. Men det ska också finnas fria kommersiella medier som fungerar på en marknad tillsammans. Det är utifrån detta perspektiv som vi har byggt mediepolitiken de senaste åren.

Jag tror att ledamoten håller med mig när jag säger att vi kanske inte alltid håller med varandra om hur mediepolitiken ska snickras fram och hur åtgärderna ska se ut, men jag tror att vi inte skiljer oss speciellt mycket åt när vi pratar om att det har skett mycket de senaste ett och ett halvt åren när det gäller att utveckla mediepolitiken.

Herr talman! Om det är ett avståndstagande som ledamoten efterfrågar trodde jag att det framgick tydligt inte minst i de uttalanden som ledamoten hänvisar till, det vill säga uttalanden från samtliga regeringspartier de veckor då frågan debatterades mycket och inte minst när programmen visades.

Mitt parti Moderaterna och min partiledare, tillika statsministern, har tydligt lagt fram var vi står i denna fråga. Vi är mycket oroade över att den typen av kampanjer kan föras på det sättet. Det är svårt när det redan finns så mycket desinformation i samhället att också politiska partier använder sig av den typen av metoder. Det är inget som vi förespråkar, och det är inte något som jag eller mitt parti står för.

Sverige har en vidsträckt yttrandefrihet, och den ska vi vara rädda om. I dag finns inget krav på att den som engagerar sig för att bilda opinion, som deltar i en manifestation eller på andra sätt publicerar olika typer av inlägg behöver vara öppen med sin identitet. Det finns ju en poäng med det, och det tror jag att ledamoten vet. Det ser ut så för att stärka yttrandefriheten.

Men vi som arbetar politiskt har ett särskilt ansvar att stå för saklighet och tydlighet och att visa var vi står politiskt. Det ska vara tydligt när ett budskap sprids som syftar till att påverka opinionen, inte minst när det kommer från ett politiskt parti. Den ökade transparensen är en bärande tanke bakom de åtgärder som både sker på EU-nivå och som den här regeringen arbetar med just nu.

Jag är för en ordning som innebär att de politiska partierna kan vara öppna med sin kommunikation mot väljarna. Det tycker jag är viktigt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.