Parisa Liljestrand

Herr talman! Lars Mejern Larsson har frågat mig om jag avser att ta några initiativ med anledning av att branschen länge har efterfrågat en utredning för att ge svar på hur det visuella kulturarvet på ett samlat sätt ska insamlas, omhändertas och göras tillgängligt, och i så fall vilka.

Regeringen har för närvarande inga planer på att tillsätta en sådan utredning om det visuella kulturarvet. Som jag redan har svarat Lars Mejern Larsson finns fotografin som konstform och kulturarv representerad på både statliga och icke-statliga museer i Sverige, och myndigheten Moderna museet har i uppgift att samla, bevara, visa och förmedla 1900- och 2000-talskonsten i alla dess former. I museets ansvars- och samlingsområde ingår också fotografi. Det stämmer därför inte, som Lars Mejern Larsson framför, att fotografi är ett kulturarv som ingen tar ansvar för.

Jag vänder mig också emot föreställningen att det är regeringen som ska komma med direktiv som lokala initiativ ska följa. Att fotokonsten är väl spridd i landet och att det finns en blandning av offentliga och privata aktörer är en styrka. Just mångfalden av aktörer ser jag som en förutsättning för området att utvecklas på egna villkor. Jag är övertygad om att fotokonsten i Sverige inte behöver några politiska direktiv och att verksamheten på alla nivåer mår bäst av att stå fri från ideologisk påverkan.

Herr talman! Jag får börja med att tacka Isak From för möjligheten att lyfta fram det viktiga arbete som görs för att synliggöra och beakta de kulturmiljövärden som finns i större samhällsprocesser och, inte minst, i närheten av hav och vatten.

Vi vet att kulturmiljön är viktig för oss. Den är en bärare av vår gemensamma historia och även en markör för vår gemensamma identitet. Den är någonting som vi ska värna och se till att ta ansvar för i framtiden. Vi har fått den bevarad, och vi ska ta ansvar för den.

Jag känner mig trygg med att Riksantikvarieämbetet har ett tydligt uppdrag att arbeta med dessa frågor, att man har krokat arm med parter såsom länsstyrelserna i detta arbete och att man jobbar med ett planeringsunderlag som kommer att kunna ge vägledning framöver.

Jag ser fram emot att kunna arbeta vidare med denna fråga och ta del av underlaget när det så småningom kommer.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! I de här processerna är det viktigt med samverkan mellan berörda myndigheter och aktörer som har intressen i dessa frågor och kan beakta olika perspektiv. Det behövs för att man ska uppnå en balans. En förutsättning för detta är att det finns ändamålsenliga kunskaps, informations- och planeringsunderlag.

Som interpellanten påpekade är det väl känt att det finns stora behov och att det pågår ett arbete hos våra myndigheter och hos våra länsstyrelser för att vi ska kunna lägga detta pussel och se hur det ser ut i dag. Det är viktigt att jag inte föregriper den processen och det som man nu har givit länsstyrelserna i uppdrag att titta på. Det finns ett pågående nationellt utvecklingsarbete. Länsstyrelsernas regionala planeringsunderlag kommer också att komma in, och detta kommer att utgöra ett viktigt underlag i det fortsatta arbetet.

Jag känner mig trygg med att myndigheter och aktörer som har ansvar för dessa frågor på lokal, regional och nationell nivå har ett arbete igång med att kartlägga, informationsutreda och se till planeringsförutsättningar. Utifrån detta kommer vi att kunna göra ett arbete som syftar till det som jag tror egentligen är interpellantens mening med frågan, det vill säga att vi ska kunna titta på olika perspektiv och naturligtvis också utreda kulturmiljöperspektivet när det gäller havsbaserad vindkraft.

Herr talman! Detta är inte en interpellationsdebatt om energipolitiken, men jag kan inte låta bli att säga att vi är överens om att det behövs mer energi och att havsbaserad vindkraft kommer att spela en stor roll när det gäller Sveriges energiförsörjning. Men vi är nog inte överens om att det skulle vara den enda eller den viktigaste energikällan, utan regeringen bedriver också ett aktivt arbete med att främja kärnkraften och dess möjligheter att försörja Sverige med energi framöver.

Med detta sagt ska jag fortsätta debattera det som interpellationen de facto handlar om: skyddet av vårt kulturarv och vår kulturmiljö nära hav och vatten. Kulturmiljölagens portalparagraf anger att det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön och att ansvaret delas mellan flera, vilket innebär att både enskilda och myndigheter ska visa både hänsyn och aktsamhet när det gäller kulturmiljön.

Samhällsutvecklingen spelar naturligtvis också roll i detta och ställer höga krav på att det ska finns kulturmiljökompetens, både lokalt, regionalt och nationellt. Jag tror därför att det är oerhört viktigt att man när det sker stora samhällsomställningar och samhällsförändringsprocesser tittar utifrån olika perspektiv. Kompetensen behöver stå för olika perspektiv.

Det arbete som utförs i dag av landets olika kulturmiljöaktörer - Riksantikvarieämbetet, länsstyrelserna, lokala och regionala museer - är direkt avgörande. Jag har fullt förtroende för att myndigheterna och de övriga kulturmiljöaktörerna sköter detta på ett ändamålsenligt sätt.

Vi ska komma ihåg att Riksantikvarieämbetet är den myndighet som på nationell nivå har ansvaret för de frågor som rör kulturarv och kulturmiljö men som också innefattar kulturlandskap, föremål och museer. Myndigheten ska enligt sin instruktion, sitt uppdrag och sitt regleringsbrev titta på angelägna områden inklusive kulturmiljöer i och i anslutning till vatten. Detta finns i myndighetens instruktion. Det pågår också ett nationellt utvecklingsarbete med att ta fram planeringsförutsättningar för den indirekta påverkan på kulturmiljön.

Herr talman! Det är framför allt i de stora samhällsbyggnadsprocesserna och samhällomställningsprocesserna som vi behöver ta hjälp av varandra och se till att vi krokar arm på lokal, regional och nationell nivå. Jag har fullt förtroende för att myndigheterna och de övriga kulturmiljöaktörerna ser till att sköta detta på ett ändamålsenligt sätt efter regleringsbrev och instruktioner till myndigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Isak From har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att förändra statens styrning av Riksantikvarieämbetet så att myndigheten ges goda förutsättningar att bedriva sitt arbete med att bedöma var ny havsbaserad vindkraft kan etableras.

Vi hörde tidigare här att elproduktionen behöver öka för att ge förutsättningar för en grön omställning. Den havsbaserade vindkraften spelar naturligtvis en viktig roll i detta.

Vid etableringar av havsbaserad vindkraft krävs bred samverkan, och många olika perspektiv behöver beaktas. För detta krävs också ändamålsenliga planeringsunderlag, bland annat för kulturmiljö. I regleringsbrevet för 2021 gav regeringen berörda länsstyrelser i uppdrag att med stöd av Riksantikvarieämbetet och andra berörda myndigheter ta fram ett ändamålsenligt planeringsunderlag för kulturmiljöer i den nationella havsplaneringen.

I Energimyndighetens redovisning av uppdraget gällande nya områden för energiutvinning i havsplanerna bedöms kommande analyser för kulturmiljön i havsplaneringen få bättre förutsättningar i det fortsatta arbetet - dels i och med länsstyrelsernas redovisning av de regionala planeringsunderlagen, dels genom det utvecklingsarbete som bedrivs på nationell nivå.

Mot denna bakgrund bedömer jag att en justering av styrningen av Riksantikvarieämbetet i nuläget inte är nödvändig.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag vill börja med att poängtera att det var den här regeringen som i mars gav Statskontoret i uppdrag att granska Sametinget eftersom vi såg att det fanns utmaningar och brister. De blev tydliga för oss ganska tidigt.

Det är viktigt att understryka att just Sametinget har en mer självständig roll än andra svenska myndigheter har. Det är Sametingets folkvalda plenum som tillsätter styrelsen, och därmed faller också ett tungt ansvar tillbaka på Sametinget att komma till rätta med de här bristerna.

Parallellt med att Sametinget ska göra sitt jobb i detta och att vi nu också har fått den här rapporten sker också en rad saker inom ramen för departementet och inom regeringen. Bland annat träffar jag Sametingets styrelseordförande nästa vecka. Vi har också vidtagit åtgärder inom ramen för myndighetens regleringsbrev och bereder olika förslag kopplat till Statskontorets rapport.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för att han lyfter en så pass viktig fråga. Ja, att lyfta judiskt liv i Sverige och möjliggöra för judar att ha ett fritt och säkert liv i Sverige är en av denna regerings mycket prioriterade uppgifter.

Statsministern har i sina regeringsförklaringar - både den första och den senaste - lyft upp detta som en särskild prioritet. Det är också utifrån det som regeringen har tagit krafttag när det gäller att möjliggöra för ett fritt judiskt liv i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Vi har bland annat tillfört mer medel för att säkerheten kring judiska skolor, synagogor och judiska organisationer ska förbättras. Vi har infört en rad åtgärder som den judiska församlingen och organisationerna själva har utpekat som viktiga. Bland annat finns det en interdepartemental arbetsgrupp inom Regeringskansliet för att samla dessa frågor och för att kunna hantera dem på ett bra sätt.

Jag har också alldeles nyligen mottagit ett betänkande som handlar om att stärka judiskt liv. Det kommer vi naturligtvis att arbeta vidare med inom Regeringskansliet.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Kulturkanon har till och med innan vi presenterade direktiv för den blivit omdebatterad. Det gläder mig, ska jag säga, för hela poängen med en kulturkanon är ju inte bara att möjliggöra för fler att ta del av den kulturella gemenskapen och kliva in i rum som annars förblir stängda och att bidra till samhällsgemenskap, bildning och inkludering. En kulturkanon är inte bara en färdig produkt, utan själva arbetet med framtagande av kanon ska vara just inkluderande och tillåtande.

Det är därför jag blir extra glad när det pågår en debatt redan innan vi har presenterat direktiven. Direktiven presenterade vi i julas, och sedan dess går debatten varm. Jag hoppas verkligen att så många som möjligt tar chansen att vara med och debattera och tycka till på den bildningsresa som en kanon kommer att utgöra.

Herr talman! Det finns en del övrigt att önska vad gäller världsbilden, tror jag. Vi kan i alla fall konstatera att vi inte delar samma världsbild.

Den verklighet som ledamoten hänvisar till är den verklighet som jag i min roll som kommunstyrelseordförande för en kommun i Stockholm - det var innan jag tog mig an den roll jag har nu - var med om att i allra högsta grad hantera, så jag vet hur det ser ut. Jag har gjort det själv, och jag förstår de utmaningar som kommuner och regioner står inför. Jag har själv stått där. Jag har själv tvingats göra de prioriteringar som krävs.

Det är ingen skillnad nu. Det är precis på samma sätt i den roll jag har nu. I regering måste man ta ansvar och se samhället som det ser ut - inte så som man önskar att det var.

Om Socialdemokraterna hade gjort detta under sina åtta år vid makten, det vill säga faktiskt sett hur det såg ut och tagit ansvar för det, i stället för att leva i en önskevärld och se samhället som man trodde att det var, kanske vi hade haft ett annat läge i dag. Men det hindrar inte att vi faktiskt måste diskutera att Socialdemokraterna de facto innehade regeringsmakten i åtta år och att det arv som vi fick är något som vi i den här regeringen arbetar med att städa upp och få ordning på. Det handlar om alltifrån brottsligheten, kriminaliteten och gängvåldet till försvaret och samhällsbilden generellt.

Man måste kunna göra förebyggande insatser, men vi är i ett läge där människors trygghet har blivit den stora frihetsfrågan i vårt land. Människor måste våga gå ut på gatorna, och de måste låta sina barn gå ut på gatorna. Sedan kan vi prata om vilka andra insatser som behövs i detta land.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag kanske ska börja med att adressera frågan om fritidskortet genom att säga att regeringen kommer att få återkomma kring det. Det håller just nu på att utredas, och man tittar på hur konstruktionen ska se ut. Regeringen kommer att återkomma i frågan; det är det jag kan säga.

Jag måste säga att det blir väldigt tydligt att det finns ideologiska skillnader mellan regeringens partier, däribland Moderaterna och Socialdemokraterna. Jag tror att det är bra. Jag tror att det är viktigt att vi visar upp våra skillnader så att människor inser vad de får med olika typer av politik.

Jag tycker också att det är intressant att Socialdemokraterna menar att skattesänkningarna inte kommer att ha speciellt stor inverkan. Man kopplar det till att människors belåning ökar - och friställer det helt från den ekonomiska verklighet som människor har levt i under de senaste ett och ett halvt till två åren. Vi har alltså haft det svåraste ekonomiska läget på decennier, med en inflation som har legat skyhögt. Det är inflationen som har urholkat människors löner och reallöner. Det är den som ligger till grund för att kommuner och regioner har svårt att få ihop sin ekonomi. Det är den som ligger till grund för att samhället faktiskt blir generellt sett mer urholkat.

Det är därför regeringens politik går ut på att pressa ned inflationen och se till att ha en hållbar ekonomisk politik som på sikt kommer att möjliggöra för samhället att fortsätta att frodas - och som kommer att ge människor utrymme att göra sina egna val. Här skiljer vi oss åt, för jag tror att det spelar roll.

Jag tror att människor själva behöver få möjlighet att besluta över en större del av sin inkomst. Vi ska bära samhället gemensamt. Det är fint att betala skatt, som det heter. Och det är det, för det bygger det samhälle som vi gemensamt är här för att värna.

Men det kan inte vara negativt att människor själva får en större frihetsgrad och ett större frihetsutrymme när det gäller vad de vill prioritera att lägga sina pengar på. Hade det bara handlat om en skattesänkning hade jag kanske kunnat köpa Socialdemokraternas resonemang i större utsträckning, men det handlar inte om detta.

Vi måste titta på budgeten sammantaget och på de satsningar som regeringen gör inom alla områden. Det är detta som bär den ekonomiska politiken.

Vi måste ha en politik som möjliggör kulturskola i hela landet för så många barn och unga som möjligt. Men för att det ska kunna fungera måste föräldrar våga släppa iväg sina barn till träningarna. De måste känna sig trygga med att barnen kommer hem från pianolektionerna.

Här ser vi det arv som regeringen har fått från den förra, socialdemokratiska regeringen. Vi har en hög brottslighet. Vi har kriminalitet och gängvåld. Vi har ett säkerhetspolitiskt läge som är det allvarligaste sedan andra världskriget. Vi har inflation och en ekonomisk lågkonjunktur som vi befinner oss i. I detta bär regeringen landet framåt genom sin budget och sin politik. Det är jag stolt över.

Herr talman! Den fråga som jag fick från interpellanten var: Kommer regeringen att göra insatser för att fler barn och unga ska kunna få ta del av fritid och kultur? Sedan svarade ledamoten lite retoriskt på sin egen fråga och sa: Jag tror att jag har fått ett nej till svar.

Då vill jag bara upplysa ledamoten ytterligare en gång om att jag inte sa nej utan att regeringen genomför en rad insatser. Det handlar till exempel om att stärka och förbättra kulturskaparnas villkor. Regeringen har bland annat förstärkt de stöd och ersättningar som går till enskilda kulturskapare via Konstnärsnämnden och Sveriges Författarfond. Dessutom har vi möjliggjort fler långa stipendier. Vi har också stärkt den ekonomiska situationen för bland annat författare och översättare, vilkas verk lånas ut på bibliotek, genom att höja grundbeloppet. Regeringen har också tillfört särskilda medel för stipendier inom ordområdet.

Detta är bara några exempel på vad vi gör för att möjliggöra bättre villkor för kulturarbetare. Utöver det pågår det också flera parallella spår kopplade till bland annat en diskussion om trygghetssystemen, där regeringen har aviserat att man ska återkomma till riksdagen med förslag på en ny arbetslöshetsförsäkring som kan förväntas öka förutsägbarheten i försäkringsskyddet, särskilt för dem som har oregelbundna eller varierande inkomster. Vi vet att det är många i den branschen som vi månar om och som är så kallade gigarbetare.

Utöver dessa satsningar och satsningarna på den kommunala kulturskolan och läsfrämjande är fritidskortet för barn och unga en central satsning från regeringen. Dessutom har regeringen kvar erbjudandet om fri entré för barn och unga på centrala museer.

Här har jag radat upp några av de prioriteringar och saker som regeringen gör för att möjliggöra för fler barn och unga att ta del av fritids- och kulturaktiviteter.

Precis som Emma Ahlström Köster sa är detta ett system som hänger ihop. Samhället hänger ihop. Vi kan alltså inte titta på en del i taget, utan vi måste titta på helheten. Och här är det fullt rimligt att regeringen gör en rad insatser för att kunna stärka både kulturskaparnas villkor och barns och ungas möjligheter att ta del av och utöva kultur.

Vi lägger 10 miljarder kronor i generella statsbidrag till kommuner och regioner eftersom vi tror att kommuner och regioner själva bäst gör sina prioriteringar av var pengarna behövs.

Vi genomför en skattesänkning för låg- och medelinkomsttagare för att vi tror att det är fullt rimligt att människor själva får välja vad de vill och behöver lägga sina pengar på.

Utöver det gör vi bland annat några av de insatser som jag har radat upp.

Därför tror jag inte att svaret på frågan kan vara nej, utan detta är svaret på frågan. Och det är bara en bråkdel av det som regeringen gör i arbetet med att se till både att kulturarbetarna har rättvisa villkor och att barn och att unga får ta del av kultur.

Herr talman! Mattias Vepsä har frågat mig vilka åtgärder jag vidtar för att kulturarbetare och kulturinstitutioner ska klara den ekonomiska krisen. Han har också frågat mig om jag har analyserat hur de ekonomiska nedskärningarna påverkar människors delaktighet i kultur- och fritidsaktiviteter och om jag i så fall kan redovisa utfallet av analysen.

Till att börja med vill jag konstatera att vi befinner oss i ett läge med både ekonomiska och säkerhetspolitiska utmaningar som påverkar alla samhällsområden. Regeringen har därför behövt göra tuffa prioriteringar i budgeten.

Kulturen finansieras i stora delar och sedan lång tid tillbaka gemensamt av staten, regionerna och kommunerna. Det är därför viktigt att vi kan fortsätta vår samverkan så att våra gemensamma medel kan användas på absolut bästa sätt, inte minst i tider som kräver tuffa prioriteringar. Under 2024 har de generella statsbidragen till regioner och kommuner förstärkts med 10 miljarder kronor, vilket skapar förbättrade ekonomiska förutsättningar och minskar behovet av neddragningar i verksamheter i kommuner och regioner.

Det är också viktigt att framhålla att staten inte har huvudmannaskap för institutioner på regional och lokal nivå. Där är det i regel regioner och kommuner som står för huvudmannaskapet och verksamheternas uppdrag. Däremot lämnar staten ett betydande bidrag till regional och lokal kultur genom bland annat kultursamverkansmodellen. Den här modellen har nyligen setts över av en särskild utredare, och betänkandet är för närvarande ute på bred remiss till den 27 mars 2024. Självklart ska också övriga statliga satsningar komma hela landet till del.

Regeringen har förra året, i budgetpropositionen för 2023, aviserat en satsning på fritidskort för barn och unga mellan 8 och 16 år. Fritidskortet ska ge barn och unga en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra genom ökad tillgång till fritidsaktiviteter inom idrott, kultur, friluftsliv och annat föreningsliv. Tillgång till fysisk aktivitet och utövande av kultur och friluftsliv är viktigt för att främja god hälsa, meningsfull fritid och livskvalitet.

Regeringen har även förlängt det statliga utvecklingsbidraget till den kommunala kulturskolan och avsätter totalt 100 miljoner kronor per år 2024-2026.

Vad gäller den andra frågan, om jag har analyserat hur de ekonomiska nedskärningarna påverkar människors delaktighet i kultur- och fritidsaktiviteter, är delaktighet en central del av de nationella kulturpolitiska målen. Regeringen följer upp arbetet med att nå målen med stöd av exempelvis Myndigheten för kulturanalys, som har till uppgift att med utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen utvärdera, analysera och redovisa effekter av förslag och genomförda åtgärder inom kulturområdet.

Om delaktigheten påverkats under 2024 är det en aning för tidigt att uttala sig om, men jag ser fram emot att följa även det framöver.

Herr talman! Jag kan inte vara tydlig nog: Jag kan också önska att vi levde i en värld där kulturen var undantagen samhällsekonomin, men nu är det ju inte så. Kulturen är inte undantagen, utan den är en del - en viktig del - av samhällsbilden. Detta innebär att kulturen bärs fram av den samhällsbild som finns just nu.

Vi har en ekonomisk situation som är extremt tuff och som vi inte har mött på decennier. Den politik som regeringen har fört börjar äntligen ge resultat. Detta var en situation som vi ärvde från den tidigare regeringen. Ekonomin var på väg nedåt redan då, och inflationen var på väg uppåt redan då. Vi har under ett och ett halvt år fört en stram men framåtriktad ekonomisk politik för att få ordning på ekonomin i det här landet igen och för att se till att det som är den största och värsta fienden för alla i samhället, det vill säga den höga inflationen, äntligen viker nedåt. Vi börjar se ljusningar.

Nu handlar det om att hålla i och hålla ut. Därför är jag stolt över att vi trots tuffa tider klarar av att prioritera och att fortsätta prioritera bland annat det statliga utvecklingsbidraget. Som jag sa är detta till för att stötta satsningar för att förnya och utveckla verksamhet och även för att nå nya målgrupper.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det är inte varje dag jag blir approcherad därför att jag angriper en ledamot eller ledamotens politik. Jag tycker att det är lite av poängen med att vi står här och debatterar - vi måste kunna tycka olika, och vi måste få markera vilka skillnaderna är.

För mig handlar det väldigt mycket mindre om att angripa socialdemokratisk politik än om att förklara för människor hur S har tänkt finansiera sin budget, nämligen via höjd skatt. Här är det stor skillnad mellan å ena sidan Socialdemokraterna och å andra sidan regeringen och oss moderater.

Vi väljer att låta människor få möjlighet att själva lägga sina pengar där de tror att de behövs bäst. Socialdemokraterna tycker att man ska höja skatten för vanliga människor därför att staten kan göra dessa prioriteringar bättre.

Vi höjer de generella statsbidragen till kommuner och regioner för att möjliggöra för kommunerna och regionerna att inom ramen för sitt självstyre göra de prioriteringar som krävs. Utöver detta sänker vi skatten för hårt arbetande människor, till exempel lärare, undersköterskor och blåljuspersonal. Det är alla de som möter människor i vardagen och ser till att samhället fungerar som får sänkt skatt. Det är de som får större möjlighet att bestämma var de behöver eller vill lägga sina pengar.

Dessutom gör regeringen en rad satsningar för att förstärka kulturen och göra det möjligt för fler barn och unga att ta del av den. Det statliga utvecklingsbidraget på 100 miljoner kronor är ett exempel. Andra insatser, till exempel fritidskortet, tog jag upp i mitt inledningsanförande. Ytterligare exempel är de insatser som regeringen nu gör - och som regeringen lade in i budgeten - för att stärka barns och ungas läsning. Detta är en tydlig prioritering.

Det finns alltså möjlighet att göra både och, men vi måste också våga tro på att människor har en egen drivkraft och en egen förmåga att fatta de beslut som är bäst för dem själva. Staten kan aldrig göra det bättre än den enskilda individen. Vi kan utjämna olikheter och förbättra förutsättningar, men i detta fall handlar det om att möjliggöra för människor att fatta sina egna beslut.

Herr talman! Jag skulle också vilja säga att den rapport som ledamoten hänvisade till naturligtvis är oroande; det sticker jag inte under stol med. Det kommer att bli intressant att följa resultatet av den. Vi ska dock vara försiktiga med att dra alltför drastiska slutsatser av denna rapport. Den bygger på uppskattningar av kommande år, så vi vet inte än. Vi kan anta, men vi vet inte. Vi behöver också få samlad information löpande under året innan vi kan se vart detta är på väg.

Regeringens politik har handlat om att trycka ned inflationen. Vår värsta fiende, kulturskolornas värsta fiende, kommunernas värsta fiende, regionernas värsta fiende och vanliga medborgares värsta fiende är inflationen. Det är den som urholkar plånböckerna. Det är den som regeringen bekämpar med sin ekonomiska politik. Det är också denna ekonomiska politik som kommer att leda till att vi får bättre möjligheter att göra prioriteringar framöver.

Herr talman! Kommunalskatterna höjdes med i snitt 10 öre. I det läget menar Socialdemokraterna och ledamoten att vi ska höja skatterna ytterligare för 1 miljon människor i Sverige. Detta kan man läsa i Socialdemokraternas förslag till budget. Det här vill man göra i ett läge där inflationen och lågkonjunkturen slagit extremt hårt mot vanliga människors plånböcker. Människor har plågats av hög inflation och lågkonjunktur och tvingas spara in på allt.

Naturligtvis är kommunerna autonoma i sina beslut om skattesatsen. Men att i detta läge höja skatten för 1 miljon svenskar skulle jag ha svårt att motivera. Det är kanske skillnaden mellan våra två partier.

Det verkar också ha gått ledamoten helt förbi att vi, ända sedan den här regeringen tog över, har fört en ekonomisk politik för att återskapa stabilitet i en ekonomi som inte har sett ut på det viset på mycket länge.

Det statliga utvecklingsbidraget till kulturskolan är, som jag tidigare har uttryckt, till för att stödja särskilda satsningar för att förnya och utveckla verksamheten. Bidraget har aldrig varit tänkt att finansiera löpande verksamhet. Det var det inte när det infördes 2016, och det är det inte heller i dag. Jag är glad över att vi trots de tuffa ekonomiska tider som vi går igenom ändå kan prioritera att avsätta 100 miljoner kronor för utvecklingsbidraget - det är viktigt.

Men det Socialdemokraterna vill göra är att i sin budget, enligt sina egna siffror, lägga på ytterligare 100 miljoner kronor. Det är det som låg i S budget: 200 miljoner kronor för det statliga utvecklingsbidraget. Detta ska sättas i proportion till 286 kommuner som har kulturskola i dag och en total kommunal budget för den kommunala kulturskolan på 2,9 miljarder. Vi diskuterar alltså 100 miljoner kronor, som ledamoten tycker ska räcka till att sänka avgifter och se till att de 286 kulturskolorna i Sverige får större möjligheter.

Det statliga utvecklingsbidraget är enormt viktigt. Men vi ska komma ihåg att i en budget på 2,9 miljarder är 100 miljoner inte tillräckligt för det som ledamoten vill att de kommunala kulturskolorna ska göra. Jag undrar var resten av pengarna är.

Jag undrar också över det utspel som S gjorde föregående vecka kring fritidskortet. Man presenterade att man skulle vilja ta årets pengar för fritidskortet och lägga dem enbart på satsningar på idrotten. Om nu Socialdemokraterna och ledamoten värnar kulturskolan så som man säger att man gör tycker jag att det är märkligt att man inte föreslog att de 100 miljonerna skulle kunna tas från fritidskortet.

Herr talman! Linus Sköld har frågat mig hur jag ska agera för att rädda landets kulturskolor samt vad jag och staten bör göra för att långsiktigt stärka förutsättningarna för barns och ungas kulturutövande.

För att stödja den kommunala kulturskolan föreslog regeringen i budgetpropositionen för 2024 en förlängning av det statliga utvecklingsbidraget till den kommunala kulturskolan med 100 miljoner kronor per år 2024-2026. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag strax före årsskiftet. Utvecklingsbidraget avser att stödja särskilda satsningar för att förnya och utveckla verksamheten och nå nya målgrupper, bland annat barn och unga i socioekonomiskt utsatta områden och glesbygd. Stödet är därmed avsett för särskilda insatser och inte för att finansiera den löpande verksamheten.

Därtill har de generella statsbidragen till regioner och kommuner förstärkts med 10 miljarder kronor under det innevarande året, vilket skapar förbättrade ekonomiska förutsättningar och minskar behovet av neddragningar i verksamheter i kommuner och regioner. Den kommunala kulturskolan är ett kommunalt frivilligt åtagande och finns i dag i 286 av landets 290 kommuner, enligt de senaste uppgifterna från Statens kulturråd.

När det gäller att långsiktigt stärka förutsättningarna för barns och ungas kulturutövning antog riksdagen våren 2018 nationella mål för statliga insatser till stöd för den kommunala kulturskolan. Kulturskolans möjligheter att erbjuda barn och unga undervisning av hög kvalitet i kulturella och konstnärliga uttryckssätt ska främjas, liksom möjligheterna till såväl fördjupning som bredd i undervisningen, med utgångspunkt i vars och ens särskilda förutsättningar. Utöver det statliga utvecklingsbidraget har ett antal statliga insatser initierats för att nå de nationella målen. Däribland är Kulturskolecentrum vid Statens kulturråd och satsningen på Kulturskoleklivet fortsatt aktuella.

Av de nationella kulturpolitiska målen framgår att barns och ungas rätt till kultur särskilt bör uppmärksammas. Förutom de redan nämnda insatserna avsätter regeringen exempelvis fortsatt medel till Skapande skola, där barn och unga får ta del av konst och kultur i skolan och får möjlighet till eget skapande. Regeringen arbetar även med en betydande satsning på fritidskort för barn och unga, som bland annat ska ge ökad tillgång till idrott, kultur och friluftsliv.

Fru talman! Jag vill verkligen börja med att uttrycka tacksamhet gentemot ledamoten för dagens debatt om språkcentrum för de nationella minoritetsspråken. Jag tycker att det här är en genuint viktig fråga, och jag delar engagemanget. Det gläder mig också att ledamoten har detta engagemang i frågan.

Allmänhetens kunskap om Sveriges nationella minoriteter och även om de nationella minoritetsspråken är låg i dag. Det finns också en genuin oro hos språkbärarna för att de nationella minoritetsspråken dör ut på sikt.

Därför känns det väldigt bra att vi har kunnat ha denna debatt i dag och lyfta exempel på hur man kan arbeta för att bevara och främja våra nationella minoritetsspråk. Jag är övertygad om att det är genom den typen av goda exempel vi kommer att kunna höja kunskapen om våra nationella minoritetsspråk men också skapa förutsättningarna för att hålla dem levande.

Även om regeringen i dag inte kan lämna några besked om finansiering i framtiden vill jag återigen understryka regeringens vilja att fortsätta arbeta för det minoritetspolitiska målet och för att bevara och främja våra nationella minoritetsspråk för kommande generationer.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag delar bilden att det behöver bli möjligt att använda sitt minoritetsspråk i vardagen på fler ställen än i Stockholm. Under min tid som kulturminister har jag haft möjlighet att resa runt i Sverige och träffa våra minoriteter på flera olika sätt och i olika konstellationer.

Det är bara att konstatera att det här är ett bekymmer. Kommunerna, speciellt förvaltningskommunerna, bär ett stort ansvar. Och jag vet att kommunerna sliter med den här uppgiften. Jag är helt säker på att kommunerna vill uppfylla sina åtaganden när det kommer till nationella minoriteter och språken. Men de sliter med frågan om rekrytering, och de sliter med frågan om hur vi ska kunna se till att få ihop en utbildningskedja där vi också får ut medarbetare, personal, lärare och undersköterskor som får med sig denna kompetens.

Det är också därför det är viktigt för regeringen att ta steg i den riktningen, vilket vi nu gör med till exempel Äldreomsorgslyftet. Vi ser till att medlen till det också ska kunna användas i det här syftet.

Också när det kommer till det arbete som har att göra med språkrevitalisering delar jag ledamotens bild av att det är någonting som behöver ske genomgripande och över tid. Det är ingenting som kommer att gå på ett år, fem år eller ens tio år.

Vi måste komma ihåg att våra nationella minoriteter är en del av vårt gemensamma kulturarv. Språken är en del av vårt gemensamma arv. De är en del av vår gemensamma historia i Sverige, och därför bär samhället och framför allt staten ett stort ansvar för att se till att språkrevitaliseringen fungerar och att det går att upprätthålla våra nationella minoritetsspråk över tid.

Sedan är det en annan fråga hur det ska ske och i vilka former. I dag har vi en form för det. Jag kan i dag inte utlova att den formen kommer att bestå. Jag säger inte att den ska det, och jag säger inte att den inte ska det. Jag säger att jag inte kan lämna besked i frågan.

Men det jag kan ge besked om är att den form som finns i dag med språkcentrum, som gör ett fantastiskt jobb, är regeringen väl medveten om. Vi ser fram emot att ta del av de redovisningar och rapporter som nu kommer om hur man har jobbat under det gångna året. Detta ska vi ta med när vi tittar på hur framtiden ska se ut för språkrevitaliseringen för de nationella minoritetsspråken i stort.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en viktig interpellation. Det handlar både om språkcentrumen och den övergripande frågan hur vi ska se till att våra nationella minoritetsspråk får förutsättningar att leva vidare och inte bara bli antika språk utan språk som talas och lever vidare.

Språkcentrumens verksamhet har varit viktig för att både öka kunskapen om och bevara och främja de nationella minoritetsspråken. Låt mig åter påpeka att jag givetvis inte kan föregripa budgetprocessen och ge några pengabesked, men att detta är en viktig verksamhet och att språkcentrumen gör stora insatser för våra nationella minoritetsspråk hoppas jag framgick tydligt av mitt svar.

Låt oss komma ihåg att regeringen även har gjort andra satsningar. Språkcentrumen är en viktig pusselbit, men det har också gjorts andra satsningar för att främja de nationella minoritetsspråken. Det finns ett särskilt handlingsprogram, som utgår från stärkandet av de nationella minoritetsspråken. Regeringen har också vid ett flertal tillfällen förstärkt bidragen till språkrevitalisering, och dessa pengar fördelar Isof.

För bara drygt en vecka sedan meddelade regeringen dessutom att Äldreomsorgslyftet ska kunna användas för att utbilda i våra nationella minoritetsspråk. Jag tror att detta kommer att vara en viktig pusselbit i det ledamoten efterfrågar: Hur ser vi till att familjer får tillgång till det de har rätt till för att kunna tala sitt minoritetsspråk och att äldre människor som tappat sitt andraspråk men har kvar sitt modersmål får möjlighet att göra sig förstådda på det när tanken sviktar?

Jag ser fram emot att detta arbete implementeras och att det också skapas en utbildningskedja, för en sak som jag hör när jag träffar de nationella minoriteterna är att det är svårt att hitta personal som kan tala de nationella minoritetsspråken till förskolor och äldreboenden. Här tror jag att vi har en resa att göra när det gäller att bygga ihop kunskapskedjan hela vägen, även när det kommer till medarbetare som ska jobba inom förskola, skola och äldreomsorg.