Parisa Liljestrand

Herr talman! Mirja Räihä har frågat mig om jag och regeringen är beredda att ta steget att utvärdera, och överväga att permanenta, de ekonomiska resurser som tilldelas språkcentrum för nationella minoritetsspråk med syftet att säkerställa deras långsiktiga överlevnad och fortsatta arbete för att bevara och främja nationella minoriteters kulturarv och språk.

Under min tid som kulturminister har jag haft förmånen att träffa flera företrädare för de nationella minoriteterna i enskilda möten, på verksamhetsbesök och i särskilda samråd. Flera har lyft fram vikten av och glädjen i att få tala sitt minoritetsspråk och att språket är en bärare av kultur, kunskap och minnen. Samtidigt finns det också en enorm sorg hos de människor som har tappat sitt språk och hos dem där språket inte förs över till nästa generation.

De nationella minoritetsspråken är en del av vårt gemensamma kulturarv, och det allmänna har därför ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken.

Från mina möten vet jag att språkcentrumens verksamhet är både efterlängtad och uppskattad. Regeringen följer språkcentrumens arbete noggrant och tar självklart del av de redovisningar som lämnas av ansvariga myndigheter. Jag har själv besökt språkcentrumet för meänkieli i Övertorneå och tagit del av den fina verksamhet som bedrivs där.

Jag kan konstatera att språkcentrumen har bidragit till kunskapsspridning om de nationella minoritetsspråken och att förutsättningarna för minoritetsspråkens bevarande har förbättrats tack vare språkcentrumens verksamhet.

Förstärkningen av minoritetspolitiken ligger fast, och regeringen vill fortsätta att prioritera språkcentrum inom ramen för den nationella minoritetspolitiken under 2024. Som ledamoten säkert förstår kan jag inte föregripa kommande budgetprocesser, men regeringen är angelägen om att fortsätta arbeta för det minoritetspolitiska målet och att bevara och främja de nationella minoritetsspråken.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för en mestadels god debatt om antisemitismen i Sverige. Det är gott att höra att det finns stor, bred och blocköverskridande enighet om att detta vidriga uttryck för hot och hat inte har någon plats i vårt land.

Men jag noterar också en annan sak: Inte ens när det är just antisemitism som är ämnet för dagen kan vi hålla oss till det. Vi måste också prata om andra typer av rasism. Men det omvända gäller aldrig. Det är intressant, tycker jag. Ibland verkar det lättare att peka finger åt andra än att orka se och våga bära sitt eget ansvar.

Jag är stolt över vad den här regeringen gör. Jag är stolt över att vi är fyra partier som har presenterat ett mycket kraftfullt långsiktigt paket för att stötta den judiska minoriteten i det här läget i full enighet om det stora behov som finns, i dag men också i morgon.

(Applåder)

Den särskilda debatten var härmed avslutad.

Herr talman! Regeringen gör en rad olika insatser. Några av dem har jag redan informerat om. Det ligger ännu fler insatser och åtgärder som är presenterade bland annat i budgeten. Vi har dessutom redan nu, i befintlig budget, stärkt arbetet för säkerhetsskyddande åtgärder med 10 miljoner kronor till Judiska Centralrådet.

Det handlar naturligtvis också om att möjliggöra för judiska skolor och förskolor att bedriva sin verksamhet i trygghet och frihet.

När det kommer till skolorna håller jag inte riktigt med ledamoten om att det inte är ett ansvar som ska falla på kommuner. Jag tror att alla behöver bära sitt ansvar i detta. Kommunerna har skolan under sina vingar. De bär ett ansvar i detta. Vi måste jobba tillsammans. Vi kommer inte att komma någon vart om det inte är en gemensam uppgift.

Jag kan bli oroad över utvecklingen som vi har sett inte minst här i Stockholm. Där har man slagit samman arbetet mot antisemitism med arbetet mot övrig rasism. Då förstår man inte särarten.

(Applåder)

Herr talman! Det är en bred fråga. Den behöver också besvaras med flera olika åtgärder.

Det är naturligt att Forum för levande historia har fått förslag om ytterligare uppgifter i den budget som vi har lagt fram för 2024 och som ligger på riksdagens bord. Där finns bland annat förslag om att Forum ska arbeta med ytterligare förstärkningar av arbetet mot antisemitism. Det ligger däri att möjliggöra för attitydundersökningar och också att titta på övrig rasism, antiziganism och antisemitism för att kunna bedriva ett arbete om det.

Dessutom förstärker regeringen med medel till bland annat Segerstedtinstitutet, som jobbar direkt mot lärare, för att lärare ska få de verktyg som de behöver för att kunna möta detta ute på skolgården och i sina klassrum. Jag har själv stått i de klassrummen. Jag vet hur det är att möta detta. Jag vet också hur svårt det kan vara. Lärarna är verkligen nyckeln. Vi behöver göra insatser för skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om antisemitismen i Sverige

Herr talman! Återigen: Det är oerhört viktiga insatser vi talar om. Det är också därför regeringen har lagt de här 6 miljarder kronorna i budgeten för 2024-2026. Sedan har regeringen sagt att vi med hjälp av den attitydundersökning som vi avser att göra tillsammans med Forum för levande historia och den utredning om att stärka judiskt liv i Sverige som S-regeringen förtjänstfullt tillsatte och som vi väntar på hoppas kunna arbeta vidare med insatser.

Att det kommer att krävas fler insatser tror jag att alla här inne är överens om. Vilka insatser som kommer att krävas tror jag att vi behöver titta närmare på. Det behöver vi underlag för. Vi behöver prata med de judiska organisationerna om det, och det behöver belysas närmare innan vi fattar beslut i sak.

Herr talman! Jag tackar för denna viktiga belysning av de här frågorna. Det är viktigt att påpeka att väldigt mycket sker just i skolor, för att inte säga förskolor, när det kommer till att utbilda och se till att antisemitismen inte pendlar vidare mellan generationer.

När det kommer till regeringens insatser mot antisemitism har vi presenterat en rad åtgärder, både före den 7 oktober i den nu gällande budgeten och i den kommande budgeten, som nu ligger på riksdagens bord. En del i detta handlar om att göra en stor och bred attitydundersökning gällande antisemitiska influenser och attityder för att titta på varifrån de härleds, var de finns och hur de fungerar, både i det fysiska rummet och i det digitala. Utifrån det avser regeringen att utforma ytterligare åtgärder för att bredda arbetet mot antisemitism.

Herr talman! Det är alldeles riktigt att vi behöver arbeta med alla typer av rasism i vårt land. Det är också därför regeringen i sitt budgetförslag har skjutit till ytterligare medel för att kunna öka arbetet mot alla typer av rasism. Men vi ska komma ihåg att antisemitismen har en särart även i förhållande till annan rasism. Den samlar våldskapital från många olika håll, och det kommer att krävas särskilda åtgärder för att komma till rätta med antisemitismen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om antisemitismen i Sverige

Utredningen som är gjord bereds just nu inom Regeringskansliet, och regeringen kommer att återkomma om detta.

Herr talman! Jag tackar för frågan. Jag välkomnar verkligen S engagemang i den här frågan. Det är oerhört viktigt. Jag kan också konstatera att det är en aning nyvaket.

Regeringen har redan före den 7 oktober, redan i sin första regeringsförklaring, tydliggjort att kampen mot antisemitismen är något som vi avser att ta och att vi inte kommer att vila på hanen. Vi inledde den första perioden som regering med en rad åtgärder för att arbetet mot antisemitism ska ske i en ännu högre takt än innan. Vi har gjort budgetsatsningar på olika saker i samma utsträckning.

Vi ska inte glömma bort att antisemitismen fanns i Sverige även före den 7 oktober, även innan majoritetssamhället fick upp ögonen för den så tydligt som i dag. Därför är det viktigt att den kampen fortsätter och att vi står stadiga både innan och efter.

(Applåder)

Herr talman! Regeringen har varit tydlig från start och betonat i regeringsförklaringen att arbetet mot antisemitism ska prioriteras. För att kunna göra det behöver man fokusera på ett antal saker, och det har regeringen valt att göra. Bland annat har vi tillsatt den interdepartementala arbetsgruppen Samling för judiskt liv för att kunna intensifiera och samordna arbetet mot antisemitism. Gruppen har redan träffats vid två tillfällen och kommer att arbeta under hela mandatperioden mot antisemitism och för judiskt liv i Sverige.

Att stärka judars trygghet och säkerhet i Sverige är en oerhört viktig del i arbetet mot antisemitismen. Tryggheten har blivit vår tids stora frihetsfråga. Det är ytterst statens ansvar att garantera den fysiska säkerheten för synagogor och andra judiska institutioner och den verksamhet som bedrivs där.

Vi ska också kunna uppmärksamma den judiska kulturen. Många unga judar som jag har mött det senaste året uttrycker en önskan om att kunna forma sin judiska identitet utifrån sin kultur och sin egen identitet - inte bara utifrån Förintelsen eller i relation till antisemitiska hot.

Slutligen vill jag tala om skola och utbildning. Om vi ska lyckas trycka tillbaka antisemitismen, och om barn och unga inte ska ärva sina föräldrars fördomar, är skolan nyckeln. Lärare behöver verktyg för att möta antisemitismen i sina klassrum. Svenska elever måste fortsatt få möjlighet att besöka Förintelsens minnesplatser, och vi måste undersöka antisemitiska attityder på djupet så att vi kan fortsätta arbetet med att stärka kunskaperna och respekten för allas lika värde.

Regeringen gör alltså en rad åtgärder och insatser för att förebygga och motverka antisemitiska attityder. Det inkluderar bland annat en förstärkning av Segerstedtinstitutets uppdrag att sprida kunskap om arbetsmetoder mot antisemitism till aktörer som har en viktig roll i detta arbete. Vi förlänger också bidraget på 6 miljoner kronor till hågkomstresor till Förintelsens minnesplatser.

För att vi ska kunna vidta träffsäkra åtgärder är det av stor vikt att vi också får bättre förståelse för antisemitismens utbredning och uttryck i Sverige. Därför har vi i budgetpropositionen föreslagit att man ska göra en attitydundersökning om antisemitism för att öka kunskapen om förekomsten av antisemitism. Därigenom kan man ta fram en kunskapsöversikt om hur antisemitism sprids och hur vi bäst kan motverka det.

Herr talman! Som kulturminister har jag ansvar för våra fem nationella minoriteter, inklusive judar, i Sverige. Det är en del av mitt politiska ansvar att se till att man som jude i Sverige fullt ut kan leva öppet enligt sin tradition och sin kultur.

Jag har träffat många företrädare för den judiska minoriteten. Jag har besökt synagogor, skolor, förskolor, föreningar och äldreboenden. I nästan varje möte har jag fått höra förfärliga berättelser om rå och ogenerad antisemitism, inte sällan riktad mot judiska barn och unga och inte sällan i skolmiljö eller i sociala medier. Jag har träffat föräldrar som inte vet om de vågar skicka sina barn till skolan, rektorer som är oroliga för skolans ekonomi då säkerheten för skolan behöver höjas, människor som förvägras handla i butiker för att de bär davidsstjärnan om halsen och en familj som överväger att byta barnens efternamn för att freda dem mot hat och hot. Antisemitismen är ett av de största hindren för att som jude i Sverige kunna leva sitt liv på samma villkor som andra.

Så här såg verkligheten ut för ett år sedan. Redan då underströk statsministern i sin regeringsförklaring att antisemitismen är en prioriterad fråga för den här regeringen. De senaste månaderna har dock berättelserna blivit allt fler och alltmer tröstlösa. Efter Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober har anmälningarna om hets mot folkgrupp med antisemitiska motiv ökat. Vi har sett familjer som talar om att lämna landet, och vi har sett individer fira Hamas illdåd på svenska gator.

Herr talman! Jag vet vad det innebär att drivas på flykt från sitt hemland. Jag har varit med om det själv. Min familj och jag flydde från ett fundamentalistiskt förtryck till friheten och tryggheten här, i Sverige. Nu möter jag svenska medborgare, ofta födda här, som tvivlar på att de vågar stanna här, i sitt eget hemland. Detta väcker en personlig sorg och ilska hos mig, och det är med emfas jag säger detta: Den här utvecklingen kommer aldrig jag och regeringen att acceptera!

Sverige har en lång och mörk tradition av antisemitism. Här är vi dessvärre inte unika. Det är dock viktigt att påpeka att antisemitismen har en särart jämfört med andra former av rasism och hat. Den enar höger- och vänsterextremister samt islamister och utgör en bärande del i många konspirationsteorier som underminerar vår demokrati. Antisemitismen kommer i breda lager av befolkningen och skär genom grupper, politiska positioner och ideologier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om antisemitismen i Sverige

Det vilar ett stort ansvar på regeringens axlar. Men hur mycket vi än gör kommer det inte att räcka. Alla partier och trossamfund och civilsamhället i stort behöver visa ledarskap. Det måste råda nolltolerans när antisemitiska fördomar ventileras. Det måste vi ta ansvar för tillsammans. Antisemitismen får inte stå oemotsagd. Här måste alla visa ledarskap. Därför är jag stolt över att ingå i en regering som sätter handling bakom orden och visar ledarskap.

(Applåder)

Herr talman! Jag vet inte om det är för att det är sent på kvällen eller för att jag är mycket otydlig i mina anföranden, men det verkar som att ledamoten inte har uppfattat ens hälften av det som jag har sagt att regeringen de facto gör. Det är synd och tråkigt.

Jag tycker att politik behöver vara prestigelös, att vi behöver kunna berömma varandra för sådant som man gör bra, oavsett partifärg, och att vi också behöver kunna erkänna när det finns politik som genomförs av det andra blocket och som faktiskt är bra.

I det här fallet lägger regeringen i en svår tid fram en budget som prioriterar barns och ungas möjlighet till en meningsfull fritid genom att bland annat möjliggöra för fritidskortet, som kommer att kosta staten över en halv miljard kronor. Det är betydligt mer än de 100 miljoner kronor som Linus Sköld och hans parti vill lägga på utvecklingsstödet i kulturskolan utöver det som regeringen redan lägger.

Jag har talat om att vi har sänkt skatten för låg- och medelinkomsttagare. Jag har också talat om att vi ger generella statsbidrag till kommunerna för att stärka upp i en svår tid och att vi gör prioriteringar som siktar in sig på att möjliggöra för barn och unga att i en tuff ekonomisk tid för många föräldrar ha tillgång till en meningsfull fritid med både idrott och kultur.

Jag får helt enkelt tacka ledamoten för frågan och inse att vi kommer att behöva debattera detta igen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag vet inte riktigt var jag ska börja, för återigen känns det som att det inte spelar någon roll vad jag säger i talarstolen därför att man egentligen inte lyssnar på hela meningarna.

Jag har tydligt talat om vilka insatser som införlivades av en tidigare regering och som regeringen avser att fortsätta med och vilka ytterligare prioriteringar som regeringen gör i kommande budget för att stärka upp bland annat kulturskolan.

I det socialdemokratiska budgetförslaget finns det ett förslag gällande kulturskolan, och det är att ge 200 miljoner kronor i stället för 100 miljoner kronor i utvecklingsbidrag. Är detta att ge jämlik tillgång?

Regeringen gör en betydande satsning på bland annat fritidskortet. Det kommer att röra sig om mer än en halv miljard kronor för att tillgängliggöra kultur för ännu fler barn och unga. Dessutom sänker vi skatten för låg- och medelinkomsttagare och ger generella statsbidrag till kommunerna. Om inte detta är satsningar på att tillgängliggöra kulturen och göra den mer jämlik för fler vet jag inte vad som är det.

Fru talman! Det var både högt och lågt. Jag ska försöka göra mitt bästa för att svara på i alla fall några av synpunkterna.

Ledamoten Sköld sa här alldeles nyss att den här regeringen fortsätter samma politik som den socialdemokratiska regeringen lade grunden för. Jag tycker att det finns något ganska fint i det. Jag tycker inte att det är något som man ska rygga tillbaka för. För mig finns det alltså ingen prestige i att behöva ändra sådant som är fungerande och bra, oavsett vilken regering som har genomfört de besluten.

Jag tror dessutom ärligt talat att både medborgarna i Sverige och politiken skulle tjäna på om vi var lite mer uppgiftsorienterade i stället för att fastna i sådana här politiska prestigefajter. Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att den här regeringen står upp för flera av de saker som den socialdemokratiska regeringen genomförde, som var kloka och bra och som har visat sig fungera.

Men förutom att framhålla och fortsätta redan gjorda kloka satsningar på kulturskolan gör regeringen ytterligare saker. En av de sakerna är införandet av fritidskortet som ska ge barn och unga möjlighet att välja olika typer av både kultur- och fritidsintressen oavsett vad de har för möjligheter hemifrån. Det ska kunna vara ett stöd till framför allt barn i ekonomiskt utsatta områden och ska balansera upp möjligheten att delta i kulturlivet och fritidslivet på lika villkor. Det är ett sätt att tillgängliggöra både kulturskolan och kulturen för fler.

Ett annat sätt är naturligtvis att vi i den föreslagna budgeten höjer de generella statsbidragen till kommunerna med 10 miljarder kronor. Det är ytterligare ett sätt att tillse att kommunerna kan göra prioriteringar i tuffa tider, för pengapåsen är inte outsinlig. Vi måste kunna prioritera.

Jag fick också höra att vi inte höjer brytpunktsnivån och därmed höjer skatten. Men det var ju bara halva sanningen, för anledningen till att vi inte höjer brytpunktsnivån just nu är att vi även här ser behovet av att prioritera i tuffa ekonomiska tider.

Det vi har gjort i stället är att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare. Det glömde ledamoten att säga. Det är det som ligger till grund för beslutet att inte höja brytpunktsnivån - att kunna möjliggöra en sänkning av skatten för låg- och medelinkomsttagare och därmed möjliggöra för fler föräldrar framför allt i socioekonomiskt utsatta områden, föräldrar som har låga inkomster eller är medelinkomsttagare, att få sätta sina barn i olika typer av aktiviteter för att de ska få en meningsfull fritid - däribland kulturskolan.

Fru talman! Linus Sköld har frågat mig hur jag avser att agera för att undvika att den ekonomiska krisen i kommunerna blir en kulturskolekris samt hur jag ska tillse att alla barn har jämlik tillgång till kulturskolans verksamhet.

Jag vill inleda med att betona att den kommunala kulturskolans betydelsefulla verksamhet för barn och unga är enormt viktig. Den möjliggör för barn och unga att ta del av och utöva olika konstformer samt bidrar till en meningsfull fritid. För att stödja den kommunala kulturskolan föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2024 en förlängning av det statliga utvecklingsbidraget till den kommunala kulturskolan med 100 miljoner kronor för perioden 2024-2026, alltså samma nivå som gällde före pandemin.

Genom utvecklingsbidraget stöder staten särskilda satsningar för att förnya och utveckla verksamheten och nå nya målgrupper, inte minst barn och unga i socioekonomiskt utsatta områden och även glesbygd. Det är viktigt att påminna om att den kommunala kulturskolan är just kommunal och att det statliga stödet finns till för att stödja särskilda insatser, inte för att finansiera den löpande verksamheten.

När det gäller att tillse en jämlik tillgång till kulturskolans verksamhet antog riksdagen våren 2018 nationella mål för statliga insatser till stöd för den kommunala kulturskolan. Kulturskolans möjligheter att erbjuda barn och unga undervisning av hög kvalitet i kulturella och konstnärliga uttryckssätt ska främjas, liksom möjligheterna till såväl fördjupning som bredd i undervisningen, naturligtvis med utgångspunkt i vars och ens särskilda förutsättningar. Utöver det statliga utvecklingsbidraget har det initierats ett antal statliga insatser för att nå de nationella målen. Insatserna är naturligtvis fortfarande aktuella. Till exempel har Kulturskolecentrum inrättats vid Statens kulturråd, med uppdrag att stödja den kommunala kulturskolan genom att bland annat fördela bidrag och identifiera utbildnings- och utvecklingsbehov. Därutöver har en satsning på Kulturskoleklivet genomförts, vilken syftar till att möta bristen på utbildade pedagoger i kulturskolan.

I de nationella kulturpolitiska målen framgår det att barns och ungas rätt till kultur särskilt ska uppmärksammas. I min roll som kulturminister är det därför viktigt att främja barns och ungas möjlighet att på olika sätt uppleva och skapa kultur. I det arbetet är naturligtvis den kommunala kulturskolan en viktig pusselbit.

Fru talman! Det är onekligen så att vi alla är mycket illa berörda av dådet i Bryssel. Våra tankar går naturligtvis i första hand till de drabbade och deras nära och kära.

När det gäller den situation och den verklighet vi befinner oss i just nu här i Sverige är detta inte okänd materia för oss, utan det är frågor som vi har jobbat hårt med ända sedan regeringsskiftet. Man kan säga att hela regeringens budget fokuserar på att i ett mycket tufft ekonomiskt läge ändå lägga resurser på att bekämpa de stora samhällsproblemen.

Det är också därför vi har ökat resurserna markant för att stärka både inre och yttre säkerhet. Vi gör en rad åtgärder i detta. Jag tror att jag förargar fru talmannen om jag tar tiden att läsa upp alla. Men jag kan försäkra ledamoten om att den här regeringen tar hoten på mycket stort allvar och arbetar hårt och effektivt med att se till att trygga tillvaron för våra medborgare.

Fru talman! Det är ingen hemlighet att jag och ledamoten Lind har olika syn på vad det är som främjar kulturen i hela landet. Jag tror på att det finns någonting som också sker utöver det offentliga. Där de offentliga medlen upphör pågår också annan verksamhet, och vi behöver främja att den verksamheten får uppmärksamhet och får blomstra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Kopplat till studieförbunden ska man komma ihåg att det finns också mycket annan kulturell verksamhet. Regeringen fortsätter nu satsningen på 100 miljoner kronor, det vill säga statens satsning på kulturskolorna. Det är ett sätt att fortsätta att främja kulturen.

Fru talman! Det har nog inte undgått någon att vi befinner oss i en ekonomisk vinter och att inflationen är det som är vår absolut största fiende, både för enskilda löntagare och för landet i stort.

Den här regeringen har lagt fram en budget i en mycket svår tid, där vi av skäl som den här kammaren precis har diskuterat har valt att fokusera på inre och yttre säkerhet. Vi gör också en växling från studieförbunden till folkhögskolorna där studieförbunden får stå tillbaka till förmån för att vi ändå ökar på budgeten för folkhögskolorna. Vi anser att vi behöver främja en politik som sätter fler människor i arbete, och där anser vi att folkhögskolorna bär ett stort ansvar.

Med detta sagt kommer jag naturligtvis som kulturminister att noggrant följa vad som händer i frågan om att studieförbunden fortfarande ska kunna verka och erbjuda kultur till nya kulturutövare och kulturkonsumenter i hela Sverige.

Fru talman! Det är alltså inte regeringen som är yrvaken i frågan. Hela vårt land har i och med den nya situationen vad gäller trygghet och säkerhet både inåt och utåt, med hoten som nu finns runt omkring oss, ett helt annat fokus på beredskapsfrågor generellt. Vi jobbar mycket mer med det än någon regering har gjort sedan andra världskriget.

När det gäller världsarven och kulturarven arbetar regeringen intensivt med att kunna tillgodose att våra kulturarv och världsarv blir tillgängliga för så många som möjligt och får möjlighet att verka och vara i nuet men också i framtiden.

Fru talman! Stort tack, ledamoten, för frågan!

När det kommer till både våra världsarv och våra kulturarv i Sverige har vi onekligen ett arbete framför oss. Jag tror att många av oss och många delar av samhället har vaknat upp vad gäller både världsarven och kulturarven. Ibland är de samma, men ibland skiljer de sig åt. Jag tycker att det finns en ny förståelse och uppfattning generellt i vårt land, i samhällets alla delar, om att vi behöver börja jobba med både omhändertagande och underhåll men också beredskap kopplat till våra kulturarv och världsarv.

Den här regeringen har för avsikt att ta ett större ansvar för de här frågorna än man har gjort tidigare. Det har vi även aviserat i budgeten.

Fru talman! Jag tackar för frågan. Naturligtvis är Sverige större än Stockholm och kulturen större än det som finns i huvudstaden. Det har jag själv fått ta del av under många av mina resor runt om i landet det senaste året. Därför har regeringen nu givit ett uppdrag till Kulturrådet att titta på musikscener runt om i storstadsområden - det är en avgränsning vi har gjort - för att kunna påbörja arbetet med att titta på vilka förutsättningar musikscenerna i landet har och vad som behövs för att stärka upp dem så att vi kan ge mer kultur till folket.