Herr talman! Mattias Vepsä har frågat mig vilka åtgärder jag vidtar för att kulturarbetare och kulturinstitutioner ska klara den ekonomiska krisen. Han har också frågat mig om jag har analyserat hur de ekonomiska nedskärningarna påverkar människors delaktighet i kultur- och fritidsaktiviteter och om jag i så fall kan redovisa utfallet av analysen.

Till att börja med vill jag konstatera att vi befinner oss i ett läge med både ekonomiska och säkerhetspolitiska utmaningar som påverkar alla samhällsområden. Regeringen har därför behövt göra tuffa prioriteringar i budgeten.

Kulturen finansieras i stora delar och sedan lång tid tillbaka gemensamt av staten, regionerna och kommunerna. Det är därför viktigt att vi kan fortsätta vår samverkan så att våra gemensamma medel kan användas på absolut bästa sätt, inte minst i tider som kräver tuffa prioriteringar. Under 2024 har de generella statsbidragen till regioner och kommuner förstärkts med 10 miljarder kronor, vilket skapar förbättrade ekonomiska förutsättningar och minskar behovet av neddragningar i verksamheter i kommuner och regioner.

Det är också viktigt att framhålla att staten inte har huvudmannaskap för institutioner på regional och lokal nivå. Där är det i regel regioner och kommuner som står för huvudmannaskapet och verksamheternas uppdrag. Däremot lämnar staten ett betydande bidrag till regional och lokal kultur genom bland annat kultursamverkansmodellen. Den här modellen har nyligen setts över av en särskild utredare, och betänkandet är för närvarande ute på bred remiss till den 27 mars 2024. Självklart ska också övriga statliga satsningar komma hela landet till del.

Regeringen har förra året, i budgetpropositionen för 2023, aviserat en satsning på fritidskort för barn och unga mellan 8 och 16 år. Fritidskortet ska ge barn och unga en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra genom ökad tillgång till fritidsaktiviteter inom idrott, kultur, friluftsliv och annat föreningsliv. Tillgång till fysisk aktivitet och utövande av kultur och friluftsliv är viktigt för att främja god hälsa, meningsfull fritid och livskvalitet.

Regeringen har även förlängt det statliga utvecklingsbidraget till den kommunala kulturskolan och avsätter totalt 100 miljoner kronor per år 2024-2026.

Vad gäller den andra frågan, om jag har analyserat hur de ekonomiska nedskärningarna påverkar människors delaktighet i kultur- och fritidsaktiviteter, är delaktighet en central del av de nationella kulturpolitiska målen. Regeringen följer upp arbetet med att nå målen med stöd av exempelvis Myndigheten för kulturanalys, som har till uppgift att med utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen utvärdera, analysera och redovisa effekter av förslag och genomförda åtgärder inom kulturområdet.

Om delaktigheten påverkats under 2024 är det en aning för tidigt att uttala sig om, men jag ser fram emot att följa även det framöver.

Herr talman! Ja, det är stor skillnad mellan en S-ledd regering och en moderatledd. Vi tittar på helheten. Vi ser familjerna, och vi ser hela ekonomin. Det är det som gör skillnad och avgör om man kan prioritera en fritidsaktivitet, som ofta ligger längre ned. Den ligger längre ned i förhållande till allt annat, som boende och att kunna röra sig fram och tillbaka till jobbet och köra sin bil.

Interpellanten kommer från Stockholm, om jag inte är felinformerad, och där har man precis höjt skatten. Det är motsatsen till vad en moderat politiker eller en moderat ledning skulle göra. För oss är det viktigare att familjerna själva får råda över sin ekonomi - att de får mer makt att välja vad de vill göra och vad de har möjlighet att göra utifrån sina ekonomiska förutsättningar.

Regeringens skattesänkningar ger precis de här förutsättningarna - mer frihet för familjerna att själva avgöra vad de vill göra och vad de vill prioritera.

Jag instämmer i den beskrivning som interpellanten redogjorde för, nämligen att det är stor skillnad mellan dem som har möjlighet att komma till fritidsaktiviteter i dag och dem som står långt ifrån. Vi ser samma sak. Vi ser att det finns grupper som har högre trösklar och som har svårare att komma till fritidsaktiviteter av olika anledningar - ekonomiska och kulturella. Det är därför som denna satsning är så bra. Vi ser problematiken med vidöppna ögon och vill hjälpa. Vi vill göra skillnad för dem som är längst ifrån.

Förutom 10 miljarder kronor i generella statsbidrag, som kommunerna själva har möjlighet att stärka olika satsningar med, gör vi också en satsning på fritidskortet. Och jag kan inte nog understryka hur viktigt och speciellt det är. Jag har ägnat lite tid åt att se om det har funnits liknande satsningar tidigare, till exempel när den socialdemokratiska regeringen satt vid rodret. Men jag kan inte hitta någonting som riktar in sig på den grupp som står allra längst ifrån.

Med satsningen på fritidskortet får fler barn och unga möjlighet att idrotta. Fler barn och unga kommer att ha möjlighet att ägna sig åt en kulturaktivitet - kanske lära sig att spela ett instrument - men också ägna sig åt friluftsliv. Det är så fantastiskt och unikt med den tradition som vi har med det svenska friluftslivet. Det vill den här regeringen att fler barn och unga ska ha möjlighet att uppleva.

Interpellanten skriver i sin interpellation att regeringens politik med sänkt skatt, mer frihet och ett fritidskort skulle vara ett svek och öka klyftorna. Men där ser vi nog helt olika på vad politik gör för skillnad. Jag ser inte detta som en färdig lösning där allt är klart utan som ett första steg för att rädda dem som är längst bort.

Herr talman! Den fråga som jag fick från interpellanten var: Kommer regeringen att göra insatser för att fler barn och unga ska kunna få ta del av fritid och kultur? Sedan svarade ledamoten lite retoriskt på sin egen fråga och sa: Jag tror att jag har fått ett nej till svar.

Då vill jag bara upplysa ledamoten ytterligare en gång om att jag inte sa nej utan att regeringen genomför en rad insatser. Det handlar till exempel om att stärka och förbättra kulturskaparnas villkor. Regeringen har bland annat förstärkt de stöd och ersättningar som går till enskilda kulturskapare via Konstnärsnämnden och Sveriges Författarfond. Dessutom har vi möjliggjort fler långa stipendier. Vi har också stärkt den ekonomiska situationen för bland annat författare och översättare, vilkas verk lånas ut på bibliotek, genom att höja grundbeloppet. Regeringen har också tillfört särskilda medel för stipendier inom ordområdet.

Detta är bara några exempel på vad vi gör för att möjliggöra bättre villkor för kulturarbetare. Utöver det pågår det också flera parallella spår kopplade till bland annat en diskussion om trygghetssystemen, där regeringen har aviserat att man ska återkomma till riksdagen med förslag på en ny arbetslöshetsförsäkring som kan förväntas öka förutsägbarheten i försäkringsskyddet, särskilt för dem som har oregelbundna eller varierande inkomster. Vi vet att det är många i den branschen som vi månar om och som är så kallade gigarbetare.

Utöver dessa satsningar och satsningarna på den kommunala kulturskolan och läsfrämjande är fritidskortet för barn och unga en central satsning från regeringen. Dessutom har regeringen kvar erbjudandet om fri entré för barn och unga på centrala museer.

Här har jag radat upp några av de prioriteringar och saker som regeringen gör för att möjliggöra för fler barn och unga att ta del av fritids- och kulturaktiviteter.

Precis som Emma Ahlström Köster sa är detta ett system som hänger ihop. Samhället hänger ihop. Vi kan alltså inte titta på en del i taget, utan vi måste titta på helheten. Och här är det fullt rimligt att regeringen gör en rad insatser för att kunna stärka både kulturskaparnas villkor och barns och ungas möjligheter att ta del av och utöva kultur.

Vi lägger 10 miljarder kronor i generella statsbidrag till kommuner och regioner eftersom vi tror att kommuner och regioner själva bäst gör sina prioriteringar av var pengarna behövs.

Vi genomför en skattesänkning för låg- och medelinkomsttagare för att vi tror att det är fullt rimligt att människor själva får välja vad de vill och behöver lägga sina pengar på.

Utöver det gör vi bland annat några av de insatser som jag har radat upp.

Därför tror jag inte att svaret på frågan kan vara nej, utan detta är svaret på frågan. Och det är bara en bråkdel av det som regeringen gör i arbetet med att se till både att kulturarbetarna har rättvisa villkor och att barn och att unga får ta del av kultur.

Herr talman! Jag blir förskräckt när jag hör den här typen av retorik. Som om skattesänkningar var något slags lyxprodukt! Det handlar inte om det. En skattesänkning rör oss alla. Den rör alla som arbetar. Om man så är undersköterska eller jobbar på förskola gynnar en skattesänkning var och en som gör sitt för att bidra. Den gynnar människors möjlighet att rå över sitt eget liv.

Jag tolkar det verkligen som att interpellanten underskattar skattesänkningarnas effekt. Det är klart att alla pengar man sparar inte går direkt till kultur, men de möjliggör. För den som vill ge sina barn mer fritidsaktiviteter möjliggör de detta. Det kanske inte handlar om jättestora pengar, men de pengarna kan vara skillnaden mellan om man kan göra det eller inte. Självklart är det också så att familjer som får behålla mer i plånboken - som har råd att tanka sin bil - kan lägga mer pengar på fritidsaktiviteter.

Jag tror att vi alla hade önskat att fritidskortet var på plats. Jag tolkar de socialdemokratiska debattörerna som att de ändå är positiva till detta. Det spelar faktiskt ingen roll vilket parti som lade fram förslaget - en klok politik som ger effekt bör man anamma.

Utredning pågår, och det beror på att vi vill säkerställa att pengarna i fritidskortet faktiskt går precis dit de ska, det vill säga till de barn och unga som i dag står längst ifrån fritidsaktiviteter. Vi kan inte köra ut ett system som inte är helt färdigt, utan det måste vara vattentätt och färdigt när det lanseras. Vi ser fram emot att det kommer alldeles strax.

Jag är verkligen stolt över den politik som regeringen för på kulturområdet. Jag förstår att det är svårt för er i Socialdemokraterna att erkänna det, men jag tror att också ni långt där inne inser att politik och ekonomi hänger ihop - och att det ger en positiv effekt även på kulturen.

Herr talman! Jag kanske ska börja med att adressera frågan om fritidskortet genom att säga att regeringen kommer att få återkomma kring det. Det håller just nu på att utredas, och man tittar på hur konstruktionen ska se ut. Regeringen kommer att återkomma i frågan; det är det jag kan säga.

Jag måste säga att det blir väldigt tydligt att det finns ideologiska skillnader mellan regeringens partier, däribland Moderaterna och Socialdemokraterna. Jag tror att det är bra. Jag tror att det är viktigt att vi visar upp våra skillnader så att människor inser vad de får med olika typer av politik.

Jag tycker också att det är intressant att Socialdemokraterna menar att skattesänkningarna inte kommer att ha speciellt stor inverkan. Man kopplar det till att människors belåning ökar - och friställer det helt från den ekonomiska verklighet som människor har levt i under de senaste ett och ett halvt till två åren. Vi har alltså haft det svåraste ekonomiska läget på decennier, med en inflation som har legat skyhögt. Det är inflationen som har urholkat människors löner och reallöner. Det är den som ligger till grund för att kommuner och regioner har svårt att få ihop sin ekonomi. Det är den som ligger till grund för att samhället faktiskt blir generellt sett mer urholkat.

Det är därför regeringens politik går ut på att pressa ned inflationen och se till att ha en hållbar ekonomisk politik som på sikt kommer att möjliggöra för samhället att fortsätta att frodas - och som kommer att ge människor utrymme att göra sina egna val. Här skiljer vi oss åt, för jag tror att det spelar roll.

Jag tror att människor själva behöver få möjlighet att besluta över en större del av sin inkomst. Vi ska bära samhället gemensamt. Det är fint att betala skatt, som det heter. Och det är det, för det bygger det samhälle som vi gemensamt är här för att värna.

Men det kan inte vara negativt att människor själva får en större frihetsgrad och ett större frihetsutrymme när det gäller vad de vill prioritera att lägga sina pengar på. Hade det bara handlat om en skattesänkning hade jag kanske kunnat köpa Socialdemokraternas resonemang i större utsträckning, men det handlar inte om detta.

Vi måste titta på budgeten sammantaget och på de satsningar som regeringen gör inom alla områden. Det är detta som bär den ekonomiska politiken.

Vi måste ha en politik som möjliggör kulturskola i hela landet för så många barn och unga som möjligt. Men för att det ska kunna fungera måste föräldrar våga släppa iväg sina barn till träningarna. De måste känna sig trygga med att barnen kommer hem från pianolektionerna.

Här ser vi det arv som regeringen har fått från den förra, socialdemokratiska regeringen. Vi har en hög brottslighet. Vi har kriminalitet och gängvåld. Vi har ett säkerhetspolitiskt läge som är det allvarligaste sedan andra världskriget. Vi har inflation och en ekonomisk lågkonjunktur som vi befinner oss i. I detta bär regeringen landet framåt genom sin budget och sin politik. Det är jag stolt över.

Herr talman! Det finns en del övrigt att önska vad gäller världsbilden, tror jag. Vi kan i alla fall konstatera att vi inte delar samma världsbild.

Den verklighet som ledamoten hänvisar till är den verklighet som jag i min roll som kommunstyrelseordförande för en kommun i Stockholm - det var innan jag tog mig an den roll jag har nu - var med om att i allra högsta grad hantera, så jag vet hur det ser ut. Jag har gjort det själv, och jag förstår de utmaningar som kommuner och regioner står inför. Jag har själv stått där. Jag har själv tvingats göra de prioriteringar som krävs.

Det är ingen skillnad nu. Det är precis på samma sätt i den roll jag har nu. I regering måste man ta ansvar och se samhället som det ser ut - inte så som man önskar att det var.

Om Socialdemokraterna hade gjort detta under sina åtta år vid makten, det vill säga faktiskt sett hur det såg ut och tagit ansvar för det, i stället för att leva i en önskevärld och se samhället som man trodde att det var, kanske vi hade haft ett annat läge i dag. Men det hindrar inte att vi faktiskt måste diskutera att Socialdemokraterna de facto innehade regeringsmakten i åtta år och att det arv som vi fick är något som vi i den här regeringen arbetar med att städa upp och få ordning på. Det handlar om alltifrån brottsligheten, kriminaliteten och gängvåldet till försvaret och samhällsbilden generellt.

Man måste kunna göra förebyggande insatser, men vi är i ett läge där människors trygghet har blivit den stora frihetsfrågan i vårt land. Människor måste våga gå ut på gatorna, och de måste låta sina barn gå ut på gatorna. Sedan kan vi prata om vilka andra insatser som behövs i detta land.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.