Pål Jonson

Fru talman! Elsa Widding har helt rätt i att det råder ett förhöjt spänningsläge i den europeiska säkerhetspolitiken.

Skälet till det är väldigt enkelt: Ryssland har återkommande invaderat och ockuperat andra länder. Det gjorde man i augusti 2008. Då gick man in och tog Sydossetien, och så tog man Abchazien. Det gjorde också Ryssland i februari 2014, då man illegalt annekterade Krim. Man tog även delar av Donbass. Det gjorde man också den 24 februari 2022, då man påbörjade ett oprovocerat och illegalt anfallskrig mot Ukraina.

Det är det som har höjt spänningsnivån i Europa, och det är det som har skapat instabiliteten. Vi måste förhålla oss till det, och det gör vi på olika sätt. Vi upprustar vårt försvar; vi har fördubblat våra försvarsinvesteringar på fyra år.

Vi har också gått med i Nato. Det bedöms av de allra flesta partier i Sveriges riksdag också som stabiliserande. Det är avskräckande och krigsavhållande. Det minskar risken att Sverige utsätts för ett väpnat angrepp. Det är också själva skälet till att vi behöver ett DCA-avtal som reglerar de rättsliga förutsättningarna för den amerikanska närvaron på den europeiska kontinenten och i Sverige.

Det stämmer att vi hade vår debatt här i oktober 2024. Jag gick faktiskt tillbaka och tittade i protokollet för att se vad Elsa Widding då sa. Hon sa att det var fanflykt och kaos på den ukrainska fronten och att folk deserterade i drivor.

Jag kan bara konstatera att sedan vi hade vår debatt har Ryssland ökat sina landvinningar i Ukraina med 0,2 procent. Den ryska invasionen är hittills inte framgångsrik.

Jag hör jätteofta narrativet att Ryssland är för starkt och kommer att vinna kriget. Låt oss börja med var man stod från början. Då bedömde Ryssland att man skulle ta Kiev på fem sex dagar och att man skulle kontrollera hela Ukraina. Nu har det gått över 1 000 dagar med det här kriget, och Ryssland kontrollerar mindre än 19 procent av Ukrainas yta.

Varför har Ryssland inte varit mer framgångsrikt än så hittills? Skälen är två. Det handlar om de ukrainska väpnade styrkornas motståndskraft och att de har bjudit ett enormt hårt motstånd eftersom de vet vad alternativet är. Alternativet är ockupation.

Vi vet vad som händer vid en rysk ockupation; det har vi sett i Mariupol. Ryssland har deporterat mer än 20 000 ukrainska barn till Ryssland. Vi ser över 160 000 dokumenterade folkrättsbrott i Ukraina. Ryssland har, framför allt nu den senaste tiden, ökat sina angrepp mot civilbefolkningen i Ukraina. Det begås systematiska folkrättsbrott av Ryssland i Ukraina.

Men hittills har Ryssland inte varit framgångsrikt. Den andra komponenten i anledningarna till detta har att göra med det västliga militära stödet. Det är omfattande och viktigt.

Det som Elsa Widding säger om att vi numera försvagar vår egen försvarsmakt genom Ukrainastödet stämmer inte. Numera donerar vi inte försvarsmateriel från Försvarsmaktens egen krigsorganisation, utan vi använder försvarsindustrin i Sverige och skickar nyproducerad försvarsmateriel till Ukraina. Därigenom kan vi stärka Ukraina, och vi försvagar inte vår egen krigsorganisation.

Det sista och viktigaste är att den egna produktionen av försvarsmateriel i Ukraina ökas högst avsevärt. Det är naturligtvis extremt viktigt. Därigenom kan vi donera ekonomiska medel till den ukrainska försvarsindustrin, och de kan också köra ut försvarsmateriel till de ukrainska förbanden.

Fru talman! Elsa Widding har frågat mig vilka förberedelser som just nu pågår för installation av olika vapensystem riktade mot Ryssland på de 17 baser och övningsområden som stipuleras i DCA-avtalet samt på vilket sätt dessa eventuella förberedelser bidrar till de fredsansträngningar som pågår för att få slut på kriget i Ukraina. Elsa Widding har även frågat mig hur Medvedevs uttalande påverkar de eventuella förberedelser som pågår vid baserna som USA kontrollerar via DCA-avtalet. Vidare har Elsa Widding frågat mig hur jag ser på risken att Ryssland förutsätter att kärnvapen har placerats ut och därför väljer att bekämpa dessa baser med taktiska kärnvapen för att hellre förekomma än förekommas i ett osäkert läge.

Ukrainas försvar mot Rysslands fullskaliga invasion fortsätter. Sveriges fokus är fortsatt att stärka Ukraina genom militärt, politiskt och civilt stöd. Tillsammans med tillväxten av förmågan inom totalförsvaret och Sveriges medlemskap i Nato är den viktigaste investeringen i vår framtida stabilitet och säkerhet att bidra till att Ryssland inte når sina mål med sitt anfallskrig mot Ukraina. Ett starkt Ukraina uppbackat av ett starkt stöd från Nato, EU och andra, förbättrar möjligheterna till en hållbar och rättvis fred på Ukrainas villkor.

Nato bygger den samlade avskräckningen på det kollektiva försvaret. En stark avskräckning avhåller från angrepp. DCA-avtalet är stabiliserande, höjer tröskeln för angrepp mot Sverige och är viktigt för försvaret av norra Europa. Det stärker säkerheten för Sverige och för våra nordiska och baltiska grannar.

Samarbetet enligt DCA-avtalet bygger på Sveriges samtycke och suveränitet, svensk lagstiftning och internationella förpliktelser. USA kontrollerar inga baser i Sverige. DCA-avtalet innehåller en lista på anläggningar och områden tillhörande Försvarsmakten, och i ett fall FMV, som USA har rätt att få tillträde till inom ramen för avtalet.

DCA-avtalet förändrar inte den ståndpunkt som kom till uttryck inom ramen för Sveriges Natoansökan och som återupprepas i propositionen om DCA-avtalet. Den ståndpunkten innebär att det, på samma sätt som i övriga nordiska länder, inte finns skäl att ha kärnvapen på svenskt territorium i fredstid. Den svenska positionen är väl känd av andra länder.

Herr talman! Jag tackar Hanna Westerén för interpellationsdebatten.

Det finns naturligtvis flera sätt att mäta detta. Expo gör ett arbete, och NCT gör ett arbete. Jag noterar också att Hanna Westerén använder ett mått, nämligen att titta på om det här utvidgas till fler kommuner. Det är i 140 kommuner som man har sett fall av detta. Det andra måttet är antal aktiviteter, som också har ökat men inte proportionellt lika mycket som antalet kommuner har ökat. Det finns dock alltid skäl att hålla noggrann koll på våldsbejakande extremism då den utgör ett hot mot vårt samhälle och mot vår demokrati.

Avslutningsvis vill jag bara säga att Försvarsmakten har en unik ställning när det gäller just det viktiga arbete man har i att skydda demokratin. Jag vet att Försvarsmakten därför arbetar extra hårt med värdegrundsarbetet. När det gäller att sörja för arbetsmiljön är det rent tekniskt ett myndighetsansvar, men det finns alltid skäl att följa detta inte minst från riksdagens horisont. Det handlar om att säkra att vi har ett så bra vaccin som möjligt mot den här typen av verksamhet så att den inte kommer in i Försvarsmakten och därmed sänker vår försvarsförmåga och det stora, breda stöd som i dag finns i samhället för Försvarsmaktens viktiga verksamhet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! När det gäller den bredare problembilden i samhället kopplat till våldsbejakande extremism har vi en relativt god kartläggning genom det arbete som NCT gör. De bedriver ett systematiskt arbete där de tittar på hur problembilden ser ut.

Min intention här är inte att bredda debatten till en allmänpolitisk debatt om våldsbejakande extremism, men det är klart att Försvarsmakten är en del av samhället och att den, precis som Hanna Westerén säger, påverkas av generella trender. På NCT pekar man på att det största hotet kopplat till våldsbejakande extremism utgörs av ensamagerande som kan komma från antingen islamistiska eller högerextremistiska miljöer. Det är alltså den analys som görs kopplat till själva problembilden.

Den andra dimension är vad regeringen gör för att motverka detta, och här vet Hanna Westerén att regeringen i januari 2024 lade fram en nationell strategi för att intensifiera arbetet mot våldsbejakande extremism. Strategin har fyra delar: att förebygga våldsbejakande extremism och terrorism, att förhindra terroristattentat, att skydda samhällets människor och funktioner samt att hantera situationen under och efter attentat.

Det är alltså en rätt så bred ansats, och jag tror att det kommer att krävas både rätt så breda penseldrag och ett rätt så systematiskt arbete på inte bara ett enskilt departement utan inom hela Regeringskansliet – och framför allt i hela samhället – för att bekämpa våldsbejakande extremism. De delarna är alltså också viktiga för att minska risken att Försvarsmakten ska drabbas av att människor med de här tendenserna söker sig till Försvarsmakten.

Det vi ändå kan konstatera är att Försvarsmakten personellt har vuxit mycket under de senaste åren och att vi inte har systematiskt fler fall av det här än vad vi har haft tidigare. Det tycker jag inger hopp om att det arbete som Försvarsmakten bedriver också är relativt framgångsrikt. Rent statistiskt skulle man ju kunna föreställa sig att vi skulle få fler fall av det här slaget inom Försvarsmakten, men jag tror att framför allt det arbete man gör kopplat till den nya säkerhetsskyddslagen och säkerhetsprövningarna är ett bra vaccin mot problemet.

Herr talman! Jag tackar Hanna Westerén för interpellationen! Jag ska försöka dela upp svaret enligt samma upplägg som jag har i repliken.

Jag börjar med det viktigaste först. Är det angeläget att följa det här området? Utan tvekan är det så, av ett antal skäl. För det första har ju Försvarsmakten i någon mån ett våldsmonopol. Det innebär naturligtvis ett stort ansvar i och med att man hanterar explosiva varor och handeldvapen, och man hanterar olika typer av kvalificerade frågor som omgärdas av försvarssekretess.

Den andra delen, som man också behöver vara medveten om, är att totalförsvaret och det militära försvaret blir en allt större del av vårt samhälle. Det är en verksamhet som växer i stor omfattning. Det gäller både de ekonomiska resurstilldelningarna, materiel och inte minst personal.

Vi ser nu en utvidgning av värnpliktssystemet. Vi ser fler anställda soldater, fler specialistofficerare och fler officerare. Det kommer alltså att bli en större del av samhället, och rent proportionellt ökar då de här riskerna. Det är den ena dimensionen.

Den andra dimensionen gäller om det i dag finns några tecken på systematiska brister när det gäller att våldsbejakande personer söker sig in i Försvarsmakten och är framgångsrika i det arbetet. Vi har inga sådana indikationer. Det finns ingen sådan statistik. Det har funnits enskilda fall, och det kan säkert dyka upp nya enskilda fall.

Jag tror att det här är konsekvensen av två saker som Försvarsmakten bedriver. Försvarsmakten bedriver ett systematiskt värdegrundsarbete på olika nivåer. Man slår fast att saker som mångfald är en tillgång för Försvarsmakten. Man tillskriver också väldigt tydliga budskap när det kommer till att ta avstånd från extremistiska och våldsbejakande inslag. Man är hård när det gäller detta.

Det andra är det arbete som Försvarsmakten bedriver när det kommer till säkerhetsskyddsarbete, som också är systematiskt och omfattande. En av de saker vi har infört i relativ närtid är att vi säkerhetsprövar bland annat värnpliktiga. Det är naturligtvis viktigt för att kunna identifiera risker med individer som söker sig till Försvarsmakten, men på förekommen anledning uppenbarligen inte är lämpliga.

Kombinationen av ett systematiskt värdegrundsarbete och ett högt säkerhetsskyddsarbete – som har blivit ännu viktigare – gör att all statistik pekar på att detta inte förekommer systematiskt. Med detta sagt är det här ett område som man kommer att behöva jobba med över tid. Det gäller inte minst värdegrundsarbetet. Man måste hela tiden se till att det sker och att det genomsyrar Försvarsmakten på alla nivåer.

Med det sagt har jag ett högt förtroende för att vi också i en internationell jämförelse har mindre problem än många andra länder i det här avseendet. Jag uppfattar som sagt att Försvarsmakten driver ett gediget och systematiskt arbete för att minska de risker som finns med att människor med våldsbejakande extremism kommer in och har samröre med Försvarsmaktens verksamhet.

Svar på interpellationer

Herr talman! Hanna Westerén har frågat mig om jag och regeringen säkerställer att Försvarsmaktens viktiga arbete för Sverige och den svenska demokratin inte undergrävs av odemokratiska krafter.

Våldsbejakande extremism ska oavsett ideologisk eller religiös hemvist aldrig accepteras inom Försvarsmakten. Försvarsmakten ska verka för en arbetsmiljö som är inkluderande och fri från diskriminering, trakasserier och kränkningar. Myndigheten har en skyldighet att utreda och vidta åtgärder mot alla former av ovälkommet beteende. All personal inom Försvarsmakten har – oavsett om den är anställd, totalförsvarspliktig eller frivillig – rätt till en arbetsmiljö som präglas av likabehandling och som är fri från påverkan från olika extremistiska rörelser.

Våldsbejakande extremism och andra samhällsomstörtande krafter är ett hot mot den svenska demokratin. Att motverka att sådana krafter infiltrerar totalförsvarsviktig verksamhet som Försvarsmakten bedriver är därför av stor betydelse för Sveriges säkerhet. Försvarsmakten har likt andra myndigheter ansvar för sitt eget säkerhetsarbete i enlighet med säkerhetsskyddslagen. Detta innebär bland annat att arbeta med personalsäkerhet, där målet är att förebygga att personer som inte är pålitliga ur säkerhetssynpunkt deltar i en verksamhet där de kan få tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller i en verksamhet som av någon annan anledning är säkerhetskänslig.

Jag har fullt förtroende för Försvarsmaktens säkerhetsarbete likväl som att myndigheten bedriver ett målinriktat och strukturerat arbete för likabehandling och för att skapa en arbetsmiljö som är fri från trakasserier och våldsbejakande extremism.

Fru ålderspresident! Tack, Markus Selin, för en viktig interpellationsdebatt! Jag uppskattar det konstruktiva samtalsklimat vi har.

Jag ska nämna några saker. När det gäller det halvledarbolag som är världsledande och som ligger i Taiwan är den koppling som vi återkommande har sett att säkerhetsutvecklingen i det euroatlantiska området påverkas av händelserna i det indopacifiska området. Vi har tagit fram en speciell strategi för försvarspolitiska aspekter av utvecklingen i den indopacifiska regionen, som jag har besökt återkommande. Inte minst handlar det om handel och teknikutveckling. Det skulle naturligtvis få genomgripande konsekvenser för behovet av halvledare i händelse av att Taiwan utsätts för ett väpnat angrepp.

Den andra frågan gällde det uppdrag till FMV som vi sjösatte och som också har redovisats till Försvarsdepartementet. Det omges tyvärr av sekretess. Det finns skäl till det, men jag kan åtminstone säga några saker som det berör. Jag kan naturligtvis återkomma till försvarsutskottet i en annan miljö om intresse finns.

Det finns några saker som det läggs kraft på i uppdraget. Det kommer till del från EU, att vi är anmodade att göra detta. Man tittar på resiliens och motståndskraft i leveranskedjor; uppdraget berör att tänka igenom leveranskedjorna noggrant på det här området. Det berör också fysisk säkerhet och cybersäkerhet och vilka sårbarheter man har där. Det gäller allt från behovet av perimeterskydd och skalskydd till cybersäkerhet för kritisk infrastruktur. Det berör också tekniksäkerhet och teknikläckage och även de ekonomiska beroenden eller olika typer av utpressningssituationer som man kan hamna i.

Det finns alltså en rad aspekter som lyfts upp i det uppdrag som FMV nu har redovisat till Försvarsdepartementet. Jag kan gärna återkomma i försvarsutskottet, men då bör jag göra det under sekretess, fru ålderspresident.

Återigen: Varmt tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru ålderspresident! Jag ska inte plocka billiga poäng i den viktiga frågan om halvledare, men låt mig påminna Markus Selin om att den förra regeringens arbete inför granskningslagstiftningens införande byggde på ett tillkännagivande från det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet, i vilket jag satt. Även oppositionen försökte alltså dra sitt strå till stacken. Mycket av lagstiftningen emanerar också från en EU-lagstiftning, och det finns ett starkt EU-samarbete på detta område.

Jag tycker att fler ungdomar ska göra det karriärval Markus Selin valde och utbilda sig till ingenjörer. Jag är själv statsvetare, men när det gäller forskning, innovation och ekonomisk tillväxt behöver fler unga människor välja ingenjörsyrket. Regeringen har därför presenterat en STEM-strategi för att uppmuntra fler människor att ägna sig åt det tekniska och naturvetenskapliga området, för det är en viktig källa också till ekonomiskt välstånd.

Hur kan vi då undvika osunda beroenden av teknologi från andra länder? Det handlar om att främja den utveckling Sverige har inom teknik och innovation. Som Markus Selin vet är Sverige mycket framstående på innovationsområdet; vi brukar rankas topp tre i världen och nummer ett i EU. Här arbetar vi idogt även med halvledare, och halvledare är också en av de teknologier som EU har identifierat som extra viktig och angelägen.

Vinnova, som har en central funktion för att driva på arbetet med innovation, har granskat hur Sverige ligger till på halvledarområdet, och vi ligger faktiskt ganska bra till. Det finns olika rutiga och randiga skäl till det. Vi har bland annat erfarenhet av ett system med integration av halvledare eftersom vi har produktbolag som är framstående, till exempel Ericsson, Saab och Scania. Vi har också en bred och stark forskningsbas på detta område, och vi är framgångsrika inom några nischer. Vi ligger exempelvis bra till när det gäller högfrekvenselektronik. Vinnova leder också strategiska innovationsprogram på halvledarområdet, och vi etablerar nu en centrumbildning på halvledarområdet. Allt detta gör vi för att konsolidera den verksamhet som sker i Sverige på ett väldigt viktigt område, också för framtida konkurrenskraft. Detta är tillgångar vi har. Jag vågar alltså påstå att det sker en hel del för att stärka vår försörjningssäkerhet.

Fru ålderspresident! Den andra dimensionen jag vill lyfta fram när det gäller att skydda verksamheten i Sverige är den nationella säkerhetsstrategin. I det tredje kapitlet tas begreppet ekonomisk säkerhet upp. Den förra strategin från 2017 pekade på olika generiska hotbilder, men den nuvarande sätter ljus också på den ekonomiska säkerheten och att det finns en stark korrelation mellan teknikutveckling och att kunna skydda densamma för att säkra Sveriges ekonomiska välstånd och konkurrenskraft, vilket är väl värt att beakta. Vi tar också fram ett nytt ramverk, där vi arbetar brett för att aktivt undvika teknikläckage och för att stärka Sveriges ekonomiska välstånd och konkurrens också på sikt.

Fru ålderspresident! Jag tackar Markus Selin för frågan.

Jag håller helt med Markus Selin om hur centrala halvledare är för produktionen av olika typer av plattformar och system, inte minst inom försvarsområdet. Jag kommer att återkomma till detta senare under interpellationsdebatten.

Låt mig också ta diskussionen med koppling till Kina och de beroenden som föreligger. Markus Selin vet att både Must, FRA och Säkerhetspolisen i sina årsrapporter har pekat ut att det framför allt är tre länder som bedriver underrättelseinhämtning mot Sverige och som kan hota Sveriges ekonomiska, politiska eller militära säkerhet. Det handlar framför allt om Ryssland, men det handlar också om Kina och Iran.

Jag kan bara konstatera att Kinas totalitära utveckling, geopolitiska ambitioner och strävan efter att omforma den regelbaserade världsordningen innebär ett hot mot Sveriges nationella säkerhet. Vi ska naturligtvis ändå upprätthålla en dialog och handel med Kina och samarbeta på områden där det är lämpligt och förenligt med vår nationella säkerhet. Sådana saker kräver noggranna överväganden.

Den mest centrala av de åtgärder som har vidtagits på det här området är lagstiftningen om granskning av utländska direktinvesteringar. Den är förhållandevis ny; den har ett år på nacken. Denna lagstiftning träffar relativt brett och tar sikte både på nya investeringar och på nya etableringar av skyddsvärd verksamhet.

Alla EU-länder behöver ju ha sådan lagstiftning på plats, och man måste också ha det som heter point of contact gentemot EU-systemet. I en internationell jämförelse är vår lagstiftning i det avseendet relativt ambitiös. Det är bra, för vi har naturligtvis väldigt mycket skyddsvärd verksamhet i Sverige. Vi har omfattande forskning och utveckling, avancerad produktion och framstående företag. Det finns alltså skäl för oss att hantera detta med ett stort intentionsdjup. Det är Inspektionen för strategiska produkter, ISP, som genomför dessa granskningar. Lagstiftningen har varit i kraft i ett år, och det har hittills kommit in 1 600 anmälningar till ISP.

Senast i höstas förstärkte vi denna verksamhet genom att tillföra nya medel om 4 miljoner till FOI. FOI har god kompetens när det gäller olika spetsteknologier, och man har också bra insikter när det gäller geoekonomiska och geopolitiska förändringar och skydd av den regelbaserade världsordningen. FOI har fått ett speciellt ansvar för några viktiga områden. Det handlar om att följa med i teknikutvecklingen, som är svårreglerad eftersom den går så snabbt, och att titta på försörjningssäkerhet och innovation inom området banbrytande teknologier.

Med allt detta sagt: Hur ligger vi då till i en internationell jämförelse? Sverige har spurtat. In på tidigt 90-tal hade vi sådan här lagstiftning, men sedan togs den bort. Nu har vi fått ny lagstiftning på plats, och den ska ses i kombination med att vi sedan 2018 har en ny säkerhetsskyddslag, vilken kammaren fattade beslut om i bred politisk enighet, och en ny säkerhetsförordning. Vi ser också över produkter med dubbla användningsområden. Här sker skärpningar på produktlistan, och det kommer en ny lista den 1 oktober i år. Det vidtas alltså ett antal åtgärder för att skydda säkerhetskänslig och samhällsviktig verksamhet på detta område.

Fru ålderspresident! Markus Selin har frågat mig om jag tänker ta några initiativ med anledning av det som har framförts kring en expansion av ett halvledarbolags verksamhet i Järfälla kommun och, om så är fallet, när det kommer att ske. Markus Selin har även frågat om jag tänker ta fler initiativ för att säkra Sveriges integritet samt tillgång, kunskap och tillverkningsförmåga när det gäller halvledare.

Regeringen ser allvarligt på det säkerhetspolitiska läget och har de senaste åren vidtagit kraftfulla åtgärder för att stärka skyddet för Sveriges säkerhet, exempelvis genom införandet av den lag (2023:560) om granskning av utländska direktinvesteringar som nämns i interpellationen. Lagen gäller dock inte retroaktivt utan tillämpas bara på investeringar som genomförts efter att den trädde i kraft.

Jag konstaterar att tillgången till och skyddet av strategisk teknik, som halvledare hör till, är avgörande både för Sveriges nationella säkerhet och för Sveriges trovärdighet som samarbetspartner på försvarsområdet. Oönskad teknikspridning får även konsekvenser för svenska företags tillgång till teknik, deras marknadstillträde samt i förlängningen vår förmåga att försörja Försvarsmakten med materiel.

I enlighet med den nationella säkerhetsstrategin utvecklas nu ett nationellt strategiskt ramverk för ekonomisk säkerhet i syfte att säkerställa tillgången till och skyddet av banbrytande teknik samt hantera strategiska beroenden. Regeringen har redan, utöver det uppdrag till Försvarets materielverk som nämns i interpellationen, tagit flera initiativ till ytterligare åtgärder. Genom propositionen Forskning och innovation för framtid, nyfikenhet och nytta (prop. 2024/25:60) görs bland annat en stor satsning på banbrytande och strategiska tekniker. I propositionen nämns halvledare som ett exempel på detta. Det är angeläget att säkerställa proportionellt skydd av viss forskningsverksamhet, eftersom den kan utgöra en strategisk resurs när det gäller Sveriges ekonomiska välstånd och tillväxt.

Vad beträffar den expansion av ett halvledarbolags verksamhet i Järfälla som interpellanten nämnde är det korrekt att kommunen har vänt sig till regeringen med en hemställan. Denna bereds inom Regeringskansliet. Jag kan i övrigt inte uttala mig om det enskilda ärendet.

Sveriges samlade förmåga att säkra tillgång till, kunskap om och tillverkningsförmåga när det gäller halvledare behöver fortsätta att utvecklas. Regeringen och Regeringskansliet arbetar löpande med dessa frågor.

Herr talman! Tack, Jacob Risberg, för frågan!

Kopplat till försvarsåtagande och det som heter försvarsinvesteringsmålet är Sverige allierat. Som allierade är alla förbundna att leva upp till 2-procentsmålet. Sverige ligger över 2-procentsmålet; vi ligger på 2,4 procent. Bedömningen är att Nato kommer att närma sig ett mål på ungefär 3,5 procent för det militära försvaret i anslutning till Natos toppmöte i Haag.

Var kommer då dessa 3,5 procent ifrån? Det är den bedömda kostnaden för att Nato ska ha en god förmåga för avskräckning och försvar. Man har också tagit fram försvarsplaner. Det finns alltså ett väl underbyggt skäl till att man nu pratar om både 2-procentsmål och 3,5-procentsmål.

När det kommer till det civila försvaret och när det kommer till konfliktförebyggande har inte praxis varit att man har satt en specifik summa. Däremot sker detta naturligtvis dagligen, inte minst i utrikesförvaltningens arbete med förebyggande diplomati. Vi har Folke Bernadotteakademin och flera andra viktiga intressenter som också gör ett viktigt arbete när det kommer till konfliktförebyggande.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det är uppenbart att det finns ett stort engagemang för Sollefteå sjukhus, och det har jag respekt för. Men det är varken mitt eller regeringens ansvar att identifiera vilken typ av verksamhet som ska ske på sjukhuset, utan det är en regional fråga. Låt mig understryka det.

I hanteringen av frågan har Försvarsmakten fått möjlighet att yttra sig genom Norra militärregionen, och jag tror att även generalläkaren har yttrat sig och gjort en konsekvensbedömning.

Så till den bredare frågan om det är viktigt för svensk beredskap att ha en stark sjukvård. Ja, generellt sett är det ju det, och Acko Ankarberg Johansson arbetar intensivt med dessa frågor. Regeringen har också vidtagit ett antal åtgärder för att stärka sjukvårdsförmågan vid såväl fred som kris och krig.

Men återigen: Det är inte regeringens ansvar att bestämma över verksamheten vid Sollefteå sjukhus, som för övrigt ska vara kvar. Det sker regionalt.

(Applåder)

Herr talman! Sverige har alla förutsättningar att vara världsledande. Vi har en enormt innovativ civil sektor som vi nu arbetar stenhårt med att också få in i den militära sektorn; det behöver bli fler, och den sektorn behöver växa.

Ett uttryck för att vi är framgångsrika på det här området är Natos utlysning Diana för små och medelstora företag: Av 75 företag som valts ut inom de 32 medlemsländerna var 5 från Sverige, så vi ligger väldigt väl till även inom Nato. Det finns också goda förutsättningar att jobba inom EU med MIP-program, som är direkt riktade mot små företag och startups.

Herr talman! Jag tackar för en angelägen fråga. Har Sverige råd att inte ha startups i försvarssektorn? Svaret är entydigt nej.

Vidtar då regeringen ett antal åtgärder på den här sidan? Ja, det gör vi definitivt. Vi har gett i uppdrag till FMV att jobba med försvarsinnovationsupphandlingar. Man ska arbeta mer med det som heter SME-företag. Elisabeth Thand Ringqvist vet naturligtvis väl hur viktig den sektorn är. Ofta är de mindre företagen avknoppningar från stora. De har hög innovationsgrad. Vi har öppnat för ett civil-militärt utvecklingsprogram på teknikområdet för att få in nya civila startups som ska jobba med Försvarsmakten. Vi har även ett försvarsinnovationsråd som jag själv leder. Där ingår det SME-företag.

Jag vågar påstå att regeringen arbetar väldigt systematiskt med att få in fler civila företag och mindre bolag som är extremt innovativa för att vi ska få starkare försvarsinnovation.

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Det var ju så att I 21 i Sollefteå återetablerades i samband med försvarsbeslutet 2020. Verksamheten där går framåt, och man har lyckats väl med rekryteringen. Det är naturligtvis bra för Sveriges försvar, men framför allt skapar det förutsättningar för regional tillväxt.

När det gäller utformningen av vården är det en fråga för regionen. Det är inte en fråga för mig som minister eller för regeringen som sådan.

Det jag fått mig till livs är att man haft svårt att rekrytera till sjukhuset och att det skulle kunna vara en av bevekelsegrunderna. Men det här är en regional fråga. Det är inte en fråga för mig som försvarsminister eller för regeringen i dess helhet.

Fru talman! Jag tackar Markus Selin för interpellationen.

Jag vill göra några nedslag. Ett av dem gäller långsiktighet. Den förra regeringen lät genomföra en utredning som renderade i det faktum att det är riksdagen som tar beslut om den tolvåriga investeringsplanen. Att vi har en tolvårig materielinvesteringsplan gör att vi har en plan för uppbyggnad av totalförsvaret. När andra länder säger ”Köp!” eller ”Spendera!” är vi kraftigt hjälpta av att vi har en sådan långsiktighet i vår materielförsörjningsplan. I fjol gav vi till exempel Försvarsmakten och FMV ett beställningsbemyndigande att köpa försvarsmateriel för 126 miljarder. Det sker alltså en del genom den långsiktighet vi har.

Markus Selin var inne på FMV. I ekonomiska termer ser vi att försvarsbudgeten ökar allra mest på materielsidan, och det finns skäl till detta. Det går snabbare, framför allt om man har en plan, att växa materiellt än att växa personellt. Det tar tid att utbilda nya människor. Vi ligger därför lite annorlunda till. Det beror på att vi började vår försvarsupprustning redan för några år sedan, inte minst genom totalförsvarsbeslutet 2020. Detta gör att vi har lite mer tonvikt på materiel än på personal.

Vi måste släppa på. Vi kan inte ha en stark centralstyrning, för då kostar det tid. Ju mer vi släpper på, desto viktigare blir det med uppföljning och med mål- och resultatredovisning. Det handlar också om produktivitet. Hur ser det ut i krigsförbanden? Går krigsdugligheten, eller KDU, uppåt? Vi arbetar väldigt hårt med att se till att Försvarsmaktens budgetunderlag och, framför allt, mål- och resultatredovisning går att följa samt med att se till att detta bidrar till ett starkare försvar. Jag uppmanar försvarsutskottet att arbeta i samma anda.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill ta upp några saker, och jag försöker på intet sätt att feltolka vad Markus Selin sa.

Klarar Försvarsmakten att hantera stora ekonomiska block, och klarar man att hantera tillväxt? Jag tycker att det finns två aspekter av detta.

Vi har i år ett försvarsanslag som ligger på 2,4 procent av bnp, som Nato beräknade. Under kalla kriget hade vi ett försvarsanslag på 3 eller 4 procent. Det var då alltså en ännu större del av samhällsekonomin. Historiskt har Försvarsmakten klarat av att hantera stora ekonomiska volymer. Här får man naturligtvis räkna in att vi då hade en mycket större försvarsmakt volymmässigt.

Vi började ju delvis denna resa under den förra regeringen. Kammaren fattade den 15 december 2020 ett totalförsvarsbeslut som lade grunden för mycket av det försvarsbeslut som vi tog i december förra året. Finns det tecken på att detta inte skulle gå bra? Finns det tecken på ekonomisk misskötsel från Försvarsmakten? Nej, inte enligt Riksrevisionens granskning, som lämnade Försvarsmaktens årsredovisning utan anmärkning.

Jag vågar påstå att detta har gått bra hittills. Både den tidigare och den nuvarande regeringen har lyckats när det gäller styrning och god ekonomisk hushållning, och det tycker jag är ett styrkebesked.

Markus Selin talade om de kommande försvarsanslagen, som bygger på det totalförsvarsbeslut vi fattade i december förra året. I ljuset av det mycket allvarliga säkerhetspolitiska omvärldsläget och av att Europa behöver ta ett större ansvar för sin egen säkerhet kommer vi att behöva skynda på det totalförsvarsbeslut vi precis har tagit. Vi kommer också att behöva ta hand om de militära förmågekraven från Nato. Därför hoppas jag att vi under våren i bred politisk samsyn når en överenskommelse om höjda ekonomiska anslag för att kunna gå ännu snabbare fram med att bygga upp ett ännu starkare totalförsvar. Jag hoppas även att vi tillsammans med de andra allierade kan bygga upp ett starkare europeiskt Nato.

Jag vill understryka att detta är en utmaning som ligger framför oss. Jag vågar dock påstå att de allra flesta parametrar hittills har pekat på att uppbyggnaden av totalförsvaret följer planen.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att uppbyggnaden av totalförsvaret – både det vi har fattat beslut om och det som ligger framför oss – i termer av ekonomiska volymer är en av de största samhällsreformer Sverige har gjort sedan det tidiga 1990-talet. Det är mitt och Markus Selins ansvar att se till att vi är framgångsrika i denna uppbyggnad. Ansvaret ligger framför allt på mig, men jag vet att riksdagen och försvarsutskottet också har ett väldigt viktigt uppdrag i detta för att se till att varje krona som satsas på försvaret bidrar till höjd förmåga.

Fru talman! Tack, Markus Selin, för en angelägen interpellation!

Jag börjar i säkerhetspolitiken. Vi befinner oss som sagt i det allvarligaste säkerhetspolitiska omvärldsläget sedan andra världskrigets slut, och det gör att vi kommer att behöva utöka försvaret. Det kommer att behöva växa snabbt.

Om det för fem eller tio år sedan uppfattades vara ont om pengar men gott om tid är det numera precis tvärtom: Nu har vi väsentligt mer pengar, men vi har ont om tid. Vi vet att de ryska väpnade styrkorna för närvarande är uppbundna i och kring Ukraina, men vi vet också att man har stora ambitioner att bygga upp ett starkare militärt försvar. Man har både intentioner och möjligheter som utgör ett direkt hot mot oss och våra allierade. Tid är alltså en kostnad, och det innebär att vi kommer att behöva ta en risk när vi bygger upp ett starkare försvar.

Tidigare var mycket av styrningen såväl inom totalförsvaret som mellan Försvarsdepartementet, Regeringskansliet och Försvarsmakten starkt centraliserad, och vi behöver nu decentralisera besluten så att de kommer närmare inte minst förbandsverksamheten. Det är den utmaning som vi kommer att behöva hantera – allt för att skapa förutsättningar för en snabbare tillväxt.

Den andra frågan som Markus Selin är inne på är de väldigt stora ekonomiska medel som nu tillförs till försvaret. Jag vill komma med ett perspektiv på den frågan: År 2015 utgjorde försvaret den åttonde största utgiftsposten inom statsbudgeten, och numera utgör försvaret den näst största utgiftsposten. Med så mycket ekonomiska medel kommer naturligtvis ett betydande ansvar att se till att medlen också omvandlas till militär förmåga så att vi har god förmåga att tillsammans med våra allierade bedriva avskräckning och försvar – ytterst i akt och mening att vi ska kunna fortsätta att leva i fred. Det är målet.

Hur arbetar vi? Jag tycker ändå att vi arbetar rätt noggrant med uppföljningen av det här. Vi har naturligtvis återkommande mål- och resultatredovisningar med Försvarsmakten. Vi har också en myndighet i form av Myndigheten för totalförsvarsanalys, som faktiskt kom till efter ett förslag från Försvarsberedningen under den förra mandatperioden. Just när man tillför mycket medel måste man nämligen också se till att varje krona verkligen gör skillnad för att bygga upp ett starkare totalförsvar. Myndigheten svarar under Försvarsdepartementet, och vi följer den nära. Jag vet också att den har varit i försvarsutskottet och diskuterat och följt upp. Den har till uppgift att följa och se till att varje krona används bra och effektivt.

Nästa fråga är om det råder balans mellan mål och medel. Kan Försvarsmakten arbeta upp så här mycket mer ekonomiska medel? Jag vill ge ett perspektiv på materielförsörjningen: De senaste två åren har vi fattat beslut om och upphandlat försvarsmateriel för 254 miljarder. Det är mycket stora summor. Det jag är imponerad av är att Försvarsmakten under förra året lyckades arbeta upp 98,5 procent av sin budget. Jag tycker att det är rätt imponerande. Jag tror att det var 600 miljoner, av en mycket stor budget, som man inte kunde arbeta upp.

Jag tycker att det visar att det råder balans när det gäller medel och att det finns en framåtanda inom Försvarsmakten, liksom naturligtvis inom Försvarets materielverk, när det gäller materielförsörjningen och att se till att vi nu ytterst omsätter de ekonomiska medlen till militär förmåga – allt med fokus på starkare krigsförband.