Pål Jonson

Fru talman! Det stämmer att vi ser en ökad koordinering mellan Kina och Ryssland även på det militära området. De har vid ett par tillfällen även övat i vårt marina närområde.

Vi såg också att Kina och Ryssland den 4 november förra året presenterade vad man kallar ett obegränsat partnerskap, då även Kina yttrade kritik mot Natoutvidgningen. Detta går emot hörnstenen i den europeiska säkerhetsordningen, att alla länder får göra sina egna säkerhetspolitiska vägval. Det finns definitivt en ökad koordinering mellan Kina och Ryssland som också påverkar Arktis.

Beträffande Nato vet Peter Hultqvist också att det sker en översyn av Natos ledningsstrukturer. Detta har i grunden att göra med att man också ser över de regionala planerna liksom de militära styrkemålen och lednings- och lydnadsförhållandena. Detta kan mycket väl påverka norra Europa och Sverige, Finland och Norge, och det kan behövas en ökad koordinering också på divisionsnivå. Det skulle jag absolut inte utesluta.

Kopplat till frågan om detta ska vara ett detachement eller om det ska vara ett eget regemente tillsatte jag en försvarsberedning för ett par månader sedan. Den har ett stort och viktigt uppdrag. Den ska belysa ett antal områden. I den första rapporten ska man titta bland annat på försvarsekonomin och på Sveriges roll inom Nato. Man ska dra slutsatser från Ukrainakriget, och man ska göra en säkerhetspolitisk omvärldsanalys.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I nästa steg förväntar jag mig att Försvarsberedningen kommer att titta på det som heter krigs- och grundorganisationen. Men denna rapport ska inte vara klar förrän den 26 april nästa år. Därför tycker jag att det är alldeles för tidigt att peka ut var enskilda regementen ska ligga. Låt oss börja med behoven i den säkerhetspolitiska analysen. Sedan får vi ta frågor kopplade till krigs- och grundorganisationen och om det ska vara ett detachement eller ett eget regemente. Jag utesluter ingenting.

Jag kan ändå konstatera att man i den utredning som Försvarsmakten har pekat på säger att man nu åter har etablerat fem regementen och att det då är naturligt att Försvarsmakten i första hand växer på befintliga platser. Det andra är naturligtvis att det kräver en hel del kraft och energi att återupprätta regementen. Till exempel behöver ett regemente ha sådana saker som vaktbyggnad, kanslihus, idrottshall, försvarshälsa, utbildningshall, övnings- och vårdhall, serviceförråd, markverkstad, sporthall, drivmedelsanläggningar, yttre anläggningar, skalskydd och så vidare.

Nu utesluter inte jag, Peter Hultqvist, att det kan bli ett regemente eller ett detachement. Men det som jag försöker säga är att jag tycker att det är lite väl tidigt att besluta om detta här och nu. Jag tycker att Försvarsberedningen ska få arbeta i lugn och ro och först göra sin omvärldsanalys och sedan titta på försvarsekonomin och slutligen landa i olika lösningar när det kommer till krigs- och grundorganisationen.

Fru talman! Jag tycker att Peter Hultqvist beskriver den strategiska trend vi har sett över tid mycket väl, nämligen att Ryssland stärker sin militära närvaro i Arktisområdet och norra Ryssland. Detta kan ta sig olika uttryck. Vi ser till exempel att man investerar i landningsbanor, återupprättar flygbaser, investerar i olika vapensystem och naturligtvis också i radarkedjor. Ryssland lägger alltså uppenbarligen betydande resurser på att öka sin militära närvaro i Arktis.

Nu ser vi att Ryssland, temporärt åtminstone, är försvagat på grund av kriget i Ukraina, som binder upp mycket markstridskrafter. Samtidigt är värderingen från vår sida att Arktis i allmänhet och Murmanskområdet i synnerhet även fortsättningsvis kommer att vara prioriterat för Ryssland. Man kommer att satsa på att rekonstruera sig där även militärt.

Vårt svar på detta måste naturligtvis bli dels att stärka vår egen nationella försvarsförmåga i norra Sverige, dels att öka det internationella samarbetet, i huvudsak med Norge och Finland men också inom ramen för ett kommande Natomedlemskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kopplat till förstärkningen av närvaron i norr fattade denna kammare ett viktigt beslut den 15 december 2020, nämligen totalförsvarsbeslutet. Det har till exempel inneburit att vi har återupprättat två regementen i Norrland, dels I 21 i Sollefteå, med ett detachement i Östersund, dels K 4 i Arvidsjaur. Vi har fördubblat antalet när det gäller Arméns jägarbataljon eller Norrlands jägarbataljon. Detta är viktiga saker som drar åt rätt håll.

Vid sidan av detta uppdrog Peter Hultqvist i sin tidigare egenskap åt Försvarsmakten att redovisa hur den militära närvaron i norr kan stärkas. Det finns ett antal konkreta förslag som Försvarsmakten har presenterat inom ramen för det och som även berör Kiruna och Kalixfors. Jag kan återkomma till detta, men jag konstaterar att Försvarsmaktens råd är att det bör vara ett detachement och inte ett regemente i Kiruna, kopplat till I 22.

Andra dimensioner i detta är naturligtvis behovet av att stärka det internationella försvarssamarbetet, som sagt i huvudsak mellan Sverige, Finland och Norge. Det har tidigare legat stort fokus på luftstridskrafterna genom cross-border training och ett mycket omfattande samarbete mellan Rovaniemi, Kallax och Bodö. Vi ser också ett starkt framväxande samarbete när det gäller markstridskrafter, vilket vi välkomnar.

Frågan är högt politiskt prioriterad av regeringen. Jag skrev själv på en avsiktsförklaring tillsammans med mina norska och finska kollegor i Oslo den 22 november för att fördjupa försvarssamarbetet i norr. I kombination med detta träffades Sveriges och Norges statsministrar och Finlands president tillsammans med utrikesministrarna och försvarsministrarna på Harpsund för några veckor sedan för att diskutera hur vi kan gå vidare i fördjupningen av samarbetet.

Avslutningsvis, fru talman, är Sverige i år ordförande för det nordiska samarbetet Nordefco, och det ankommer på det svenska ordförandeskapet att ta fram en ny vision för det nordiska försvarssamarbetet, i ljuset av att vi alla förhoppningsvis snart kommer att vara allierade inom ramen för Nato och då får möjlighet att ha en gemensam försvarsplanering.

Inom ramen för detta bedömer jag att utvecklingen i norra delen av Sverige, Finland och Norge kommer att stå i centrum.

Fru talman! Peter Hultqvist har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att återupprätta I 22 i Kiruna.

Inledningsvis vill jag konstatera att Kiruna redan i dag har och även i framtiden kommer att ha en viktig roll i att återuppbygga och vidareutveckla den svenska försvarsförmågan.

Den 12 december 2022 beslutade jag om anvisningar för Försvarsberedningens arbete. Försvarsberedningens arbete ska ske i två etapper.

I den andra etappen ska Försvarsberedningen, med utgångspunkt i arbetet i den första delen, lämna förslag till totalförsvarets fortsatta inriktning och utformning till och med 2030 och i detta sammanhang även behandla perioden till och med 2035. Den inriktning som lades fast i 2020 års försvarsbeslut ska utgöra grunden för förslagen. Den andra etappen ska redovisas i en slutlig rapport senast den 26 april 2024.

Frågor gällande Försvarsmaktens framtida grundorganisation kan, om Försvarsberedningen så önskar, även tas upp i detta sammanhang.

Herr talman! Tack, Marcus Andersson, för den här debatten!

Låt mig ta det från ett tillväxtperspektiv, för det tycker jag är viktigt. Vi befinner oss mitt uppe i en historisk upprustning, och då gäller det naturligtvis att vi får ut effektivitet och operativ effekt i ljuset av det allvarliga säkerhetspolitiska läget. Det är liksom grunden för det.

FMV växer ordentligt i dag. De har rekryterat närmare 200 personer och kommer att växa med ytterligare 100 personer. Det är naturligtvis viktigt att vi inte skapar flaskhalsar i vårt ekosystem för tillväxt. Det är jag mycket väl medveten om. Vi har också i regleringsbrev till FMV lagt in ett uppdrag att de också ska återkomma med hur de arbetar med effektiviseringen av leveranser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan är det inte alltid på FMV som skon klämmer, om uttrycket ursäktas, utan det handlar också om industrins leveransförmåga. Den har till del påverkats av ett antal brister som finns i dag när det kommer till alltifrån halvledare till olika delkomponenter. Vi kommer ut ur en pandemi som också påverkade förutsättningarna för leverans.

Avslutningsvis vill jag verkligen uttrycka min djupa uppskattning till Försvarsmakten men också till FMV när det gäller stödet till Ukraina, något som också påverkar förutsättningarna för tillväxt. Jag tycker att vi ska vara ärliga och säga att det gör det. Det är en risk som vi från politikens sida ytterst får ta.

FMV har ett centralt uppdrag i att stötta Ukraina med upphandlingen av försvarsmateriel i Sverige i och med olika ramavtal men även olika utbildningar till Ukraina. Även Försvarsmakten bedriver ett mycket uppskattat och framåtlutat arbete kopplat till att stödja Ukraina med både utbildning och vapenleveranser. Där har de gjort mycket bra, och det finns all anledning att känna stolthet inför det.

(TALMANNEN: Jag påminner stillsamt om att vi inte brukar säga "du" till varandra över golvet här, utan vi talar via talmannen i tredje person.)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Tack, Marcus Andersson, för frågan!

Kopplat till brigaderna tycker jag att det finns skäl att ta åt sig det som Försvarsmakten tidigare har påpekat, och det är obalansen mellan verkansförband och stödförband, det vill säga att det finns en balans mellan till exempel manöverbrigaderna men också när det gäller logistik och underhåll. Det är helt avgörande för att Försvarsmakten ska ha uthållighet. Vi arbetar ju i dag med målstyrning av Försvarsmakten, där vi sätter ett antal tider som Försvarsmakten ska kunna agera utifrån. Då är uthållighet avgörande, och det tycker jag att man bör ta fasta på.

Det andra som vi arbetar mycket med nu är naturligtvis att färdigställa de tre brigaderna, som jag nämnde, men det handlar också om divisionsledningsförmåga, något som jag tror är väl så viktigt att beakta kopplat till den aspekten.

När det gäller materiel i övrigt kommer det naturligtvis en hel del materiel nu också, och det har att göra med att vi har en stor tillväxt. Bland annat kommer ett nytt uniformssystem, Nordic Combat Uniform, och det kommer även nya kroppsskydd, hjälmar och eldhandvapen, för att nämna några av dem.

På en mer övergripande nivå var det nog så att det förra försvarsbeslutet, 2020, hade fokus på armén. Det var rätt att det var så. Armén var den försvarsgren som var allra mest eftersatt, och det var väldigt svårt att bedriva verksamhet med två brigader. Nu vet ju Marcus Andersson att vi ska gå upp till tre brigader plus en reducerad mekaniserad hjulgående brigad. Vi ska även ha en bataljon.

Armén växer alltså. Vi kommer också att återetablera många organisationsenheter, vilket Marcus Andersson väl vet. Inom armén handlar det om I 13 i Falun, I 21 i Sollefteå och A 9 i Kristinehamn. Vi återetablerar även K 4 i Arvidsjaur som en egen organisationsenhet. I Östersund har vi ett detachement kopplat till I 21. Vid sidan av det sker saker på den marina sidan genom återetablering av Älvsborgs amfibieregemente Amf 4, och vi har även en flottilj i Uppsala.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Grundorganisationen växer alltså, och då gäller det naturligtvis att materieltilldelningen följer och vidareutvecklar detta.

Ytterligare en dimension som är viktig och som jag vill lyfta in är det nära förestående Natointrädet. Det kommer att påverka vår grundorganisation och krigsorganisation. I grunden handlar detta om att vi både ska kunna få och ge försvarsgarantier. Andra allierade inom Nato kommer, på förekommen anledning, att ha synpunkter på hur vi utformar vår försvarsmakt. Vi ska inte ju försvara Sverige ensamt utan tillsammans med andra, och då finns det inom ramen för Natos gemensamma försvarsplanering också ett antal förmågekrav som man tittar på.

Därför tror jag att det inför det kommande försvarsbeslutet kan finnas skäl att beakta det som Försvarsmakten säger i sitt förstanovemberunderlag, nämligen att det kanske finns skäl att gå från tre bataljoner till fyra bataljoner i varje armébrigad. Det kan även finnas skäl att se över ledningsstrukturer, allt i akt och mening att vi också ska kunna anpassa vårt försvar till de förväntningar som finns bland de andra allierade inom Nato.

Herr talman! Jag instämmer gärna i Marcus Anderssons tack till samtliga soldater. Jag vet att Marcus Andersson har varit anställd soldat, och det är bra att det finns riksdagsledamöter som tar in erfarenheter från Försvarsmakten. Det uppskattar jag, och det är värdefullt.

Två riksrevisionsrapporter har lagts fram. En gäller brigaderna, som pekade på en del brister. En annan rapport som lades fram i fjol pekade på de problem som fanns med anställda soldater och K-soldater och hur de var organiserade. Jag kan inte ta alltför mycket ansvar för dem, men jag har varit med och fattat beslut kopplat till försvarsbeslut 2020 - perioden 2016-2020. Det riktas en del kritik dels mot Försvarsmaktens egen organisation, dels mot den förra regeringens styrning av Försvarsmakten.

Det vi har gjort i bred politisk samsyn, som jag tycker är bra, och här ger jag gärna heder till den förra regeringen, är att inrätta försvarsgrenarna och att stärka försvarsgrenschefernas rådighet över den egna verksamheten. Det är väldokumenterat att det ibland har funnits problem på förbanden - det känner säkert Marcus Andersson till - kopplat till tillgängligheten till personlig utrustning ute på förbanden. Det är bra att arméchefen får en större rådighet över den verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Också kopplat till detta är att vi har följt upp frågan i regleringsbrevet. Där står uttryckligen att Försvarsmakten ska återrapportera hur det går med utvecklingen av tilldelningen av personlig utrustning till soldaterna. Det är angeläget att den frågan belyses av Försvarsmakten. Det är bra att vi får rapporten.

Båda försvarsbesluten 2016 och 2020 syftade till att komma till rätta med det som kallas basplattan. Där är tillgängligheten till materiel, övning och träning viktigt. Vi har lagt kraft på det, men det finns säkert skäl att vidareutveckla. Sedan kommer mer resurser i form av Nordic Combat Uniform och andra typer av persedlar och utrustning till soldaterna. Det är viktigt och angeläget.

Sedan finns frågan om personalförsörjning. Grunden för vår personalförsörjning är värnplikten. Den är naturligtvis till för att bemanna krigsorganisationen, och den är också av helt central betydelse för personalförsörjningen i övrigt. Människor ska kunna fortsätta och gå vidare till att läsa till officer eller, precis som Marcus Andersson har gjort, till att arbeta som soldat. Det är viktigt.

Samtidigt har vi den ordningen i Sverige att det finns en delegering av arbetsgivaruppgifter. Det ligger inte på politikens bord, utan sedan 1994 är det delegerat ned till myndighetsnivå. Myndigheten avgör löner, personalförmåner, kompetensförsörjning med mera.

Frågorna är mycket viktiga. Vi har också tagit del av Försvarsmaktens budgetunderlag. Inför budgetåret 2024 pekar man på de viktiga personalfrågorna och de villkor som de anställda soldaterna, officerarna, sjömännen, och gruppbefälen har, och de värnpliktiga ska naturligtvis också ha bra villkor.

Herr talman! Marcus Andersson har frågat mig om hur jag tänker verka för att säkerställa personalförsörjningen och materieltillgången till brigaderna.

Krigsförband och krigsförbandsproduktion tar sin utgångspunkt i personal, materiel, infrastruktur och övning. Samövade krigsförband som är personellt och materiellt uppfyllda är en förutsättning för Försvarsmaktens samlade förmåga. Som ett resultat av det senaste försvarsbeslutet 2020 är Försvarsmaktens krigsorganisation under omorganisering och tillväxt i perioden fram till 2030. Krigsorganisationen växer från cirka 60 000 till drygt 100 000 befattningar plus reserver. Det är nära nog en fördubbling, och det kräver att personal- och materielförsörjningen fungerar. Det ställer också krav på att grundorganisationen har förutsättningar för att kunna producera krigsförband.

Armén tillväxer och omorganiseras också. Armén ska i huvudsak bestå av tre mekaniserade brigader, en reducerad motoriserad brigad och en förstärkt mekaniserad bataljon. Till detta kommer en rad fristående och stödjande förband. Armén utvecklar även förmågan att kunna strida i division där flera brigader ingår.

Återaktiveringen av skyldigheten att fullgöra grundutbildning med värnplikt var ett svar på behovet av att kunna personalförsörja krigsorganisationen. Med återaktiveringen följer också en ökad rekryteringsbas till försörjning av officerare och anställda gruppbefäl, soldater och sjömän.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Armén tillförs också materiel kontinuerligt med utrustning, bland annat luftvärn, granatgevär, lastbilar och soldatutrustning. Därtill renoveras och modifieras stridsvagnar och stridsfordon.

Samtliga återetableringar av grundorganisationen inom armén är invigda, och verksamheten vid dessa är under uppbyggnad. Samtliga bedöms vara klara under perioden 2026-2030. Förutom återetablering fortgår andra infrastrukturprojekt inom armén vid existerande regementen för att möjliggöra krigsförbandsproduktion.

Försvarsmakten har fått politisk styrning och ekonomiska medel för att kunna inrätta beslutad krigsorganisation. Det är nu Försvarsmaktens ansvar att producera krigsförbanden. Jag och regeringen följer denna fråga nära.

Herr talman! Tack, Markus Selin, för en angelägen debatt och inte minst ett elegant avslut, om jag får drista mig till att recensera inlägget. Det var inspirerande.

Jag vill säga ytterligare några saker kopplat till detta. Det handlar dels om säkerhetspolitiska relationer under lång tid samt beroendeförhållanden som man bygger med andra länder. Det behöver man verkligen tänka igenom noggrant, både vilka man exporterar till och importerar från och vilka konsekvenser det får.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dels har vi den andra dimensionen av säkerhetspolitiken, som vi hela tiden måste beakta, nämligen hotbildsscenariot. Det är ett faktum att Ryssland är vad det är och ligger där det ligger. Det kommer att vara en dimensionerande faktor för oss att beakta när vi fattar beslut kopplade till vårt eget luftförsvar och framtida stridsflyg.

Dels finns en tredje aspekt som jag vill lägga till är naturligtvis vårt kommande Natomedlemskap, som också kan påverkan utformningen av luftförsvaret. Markus Selin vet förstås om att kärnan i detta är artiklarna 3 och 5. Det innebär att vi har ett ansvar att sörja för vår egen försvarsförmåga. Därför är det viktigt med ett starkt luftförsvar. Inom ramen för artikel 5 kommer vi också att behöva få och ge försvarsgarantier. Även det kan påverka vår luftförsvarsförmåga. Det kan påverka räckvidd eller vilken hotbild vi måste dimensionera utifrån.

Det jag tror är uppenbart med ett Natomedlemskap och Sveriges geografiska placering är att luftförsvar kommer att bli en högt prioriterad aspekt för oss när vi går in i Nato. Jag har också omfattande kontakter med de andra försvarsministrarna i EU-Nato-kontexten.

Det finns en stolthet och en tillfredsställelse med det svenska luftförsvaret. Dels finns sex Gripendivisioner, dels har vi ett eget stridsflygprogram med Gripen E. Vidare finns Patriot. Luftförsvaret är en stor tillgång för oss, inte minst med interimskapacitetsmålen inom ramen för Natos gemensamma försvarsplanering.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Eftersom Socialdemokraterna är en viktig samarbetspartner för mig och regeringen i denna fråga har jag tittat på hur Socialdemokraterna formulerade sig i sin kommittémotion beträffande detta. Jag uppfattade i formuleringen, i de sex meningarna, en stor ödmjukhet inför att det här är ett stort och viktigt vägval där man behöver belysa de alternativ som står till buds, det vill säga om vi tillsammans ska utveckla något eget, om vi ska utveckla det tillsammans med en eller flera partner, om vi ska göra en upphandling eller om vi ska utveckla det själva.

När jag läser Socialdemokraternas kommittémotion uppfattar jag alltså en öppenhet men också en ödmjukhet inför det viktiga vägval som står framför oss.

Det här är ett försvarspolitiskt beslut, men det är naturligtvis också ett säkerhetspolitiskt beslut. Det kommer att påverka relationer med länder under lång tid. Strategisk materielförsörjning utvecklar man beroendeförhållanden som ibland kan vara i 30-40 år. På stridsflygsområdet kan det handla om försörjningssäkerhetsavtal som man behöver upprätta kring logistik, underhåll, träning och så vidare. Den säkerhetspolitiska dimensionen bör också belysas mycket noggrant.

Som vi har sett har utvecklingen av Gripenprogrammet blivit alltmer internationaliserat från A/B-versionen till C/D-versionen och E-versionen. C/D-versionen, som vi i huvudsak opererar nu, har ungefär 50 procent utländska underleverantörer, och Gripen E har ungefär två tredjedelar utländska underleverantörer. Vi har till exempel aldrig utvecklat en egen motor till Gripensystemet, utan där har vi lutat oss mot amerikanska leverantörer. Radarsystemet är i dag brittiskt, och vapenhållarna till Gripen E kommer från Schweiz.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det handlar alltså om omfattande internationella samarbeten även med det som vi uppfattar som en i någon mån nationell plattform som Gripen E. Jag ville bara lägga till den dimensionen.

Det vi har en unik förmåga till på det försvarsindustriella området gäller framför allt förmågan till systemintegration. Alla kan bygga en radar, en motor eller en vinge, men det är förmågan att integrera dessa som man har inte minst på Saab. Där har man en världsledande förmåga i kombination med att man är väldigt duktig på projekthantering och projektledning. Det har delvis att göra med att man på Saab är van vid att jobba mot en liten och kostnadsmedveten kund.

Det är inom dessa två stora spetskompetenser som jag tycker att vi har den industriella förmågan, något som också är viktigt att beakta vid det vägval vi kommer att stå inför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, Markus Selin, för en angelägen interpellation! Det är viktigt att se sambandet mellan försvarsindustriell förmåga och försvarsförmåga. Det blir allt tydligare.

Låt mig också inledningsvis säga att det inte finns något annat land med 10 miljoner invånare i världen som har den försvarsindustriella förmåga som Sverige har. Det finns alltså inget annat land som kan producera och designa ubåtar, kvalificerade markstridsfordon och artillerisystem och dessutom stridsflyg. Det är en handfull länder i världen som har den industriella förmågan, och det finns det all anledning att känna stolthet över.

Sverige är också i en unik position att faktiskt kunna göra detta vägval. Vilket vägval är det då vi står inför efter Gripen Erik? Det skulle ytterst kunna handla om att man antingen utvecklar detta själv eller gör det tillsammans med partner, eller att man upphandlar ett flygsystem. Det handlar naturligtvis om att vi har den industriella förmågan och möjligheten att själva göra värderingen om vi ska köpa av någon annan eller utveckla förmågan själva.

Precis som Markus Selin säger är Gripen utformad speciellt för svenska förhållanden - den är framtagen utifrån vår geografi och ett flygplan som medför låga kostnader när det kommer till att flyga och även en låg livscykelkostnad. Det bygger förstås på att det finns en stark innovationskraft inom ramen för svensk försvarsindustri.

Jas 39 Gripen balanserar hög operativ förmåga, hög tillgänglighet och i stridsflygssammanhang låga underhållskostnader. Senast 2013 beslutade man att utveckla Gripen Erik, och det har lett till att det nu finns möjligheter och handlingsfrihet vad gäller hur vi vill göra framöver. Ska vi gå på partnerskap, utveckla själva eller upphandla i framtiden? Jag tror att det är viktigt att vi har den säkerhetspolitiska handlingsfrihet som detta medför.

Vi befinner oss nu i en kunskapsuppbyggnadsfas och har påbörjat framtagning av beslutsunderlag. Det handlar delvis om att minska riskerna och skapa handlingsfrihet också för det framtida försvaret, för man får vara ärlig med att säga att det till en del kan utgöra en risk att utveckla själv i och med att man då är ensam om projektet. Om man gör det med partner får man möjlighet att riskreducera. Å andra sidan kan det ibland bli mer komplext eftersom man måste ha med sig flera nationella parlament, flera industrier och så vidare. Det finns många parametrar att överväga i detta.

Det viktigaste just nu är att skapa handlingsfrihet, vilket även Försvarsmakten pekar på i sitt underlag som för närvarande bereds i Regeringskansliet.

Låt mig också säga att detta verkligen inte är något jag ska besluta om i den här kammaren vare sig i dag eller i morgon, utan vi måste ha breda politiska samtal. Det handlar om beslut som ska spegla vägval som kommer att prägla oss under 30-40 år framöver.

Herr talman! Markus Selin har frågat mig om jag avser att verka för att Sveriges framtida stridsflyg ska utvecklas och framställas i Sverige.

Stridsflygsystem har långa utvecklingscykler. Det är därför viktigt att kontinuerligt utveckla och pröva ny teknik för att möta framtida behov. Konceptstudier, utveckling av teknologier och teknikdemonstratorer är betydelsefulla verktyg för att realiserbarhetspröva framtida möjliga lösningar av ett stridsflygsystem. Verksamheten involverar både staten och industrin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Försvarsmakten har föreslagit fortsatta konceptstudier för att inleda kunskapsuppbyggnad och påbörja framtagning av beslutsunderlag, reducera risker och skapa handlingsfrihet för utvecklingen av det framtida luftförsvaret. I det här skedet syftar förslaget till att påbörja förberedelser inför ett kommande program, som enligt Försvarsmaktens förslag senast 2030 bör resultera i ett vägval. Försvarsmaktens förslag bereds i Regeringskansliet.

Ett vägval av framtida stridsflygförmåga är ett säkerhetspolitiskt vägval för Sverige av stor och långsiktig betydelse. Jag ser framför mig breda politiska samtal inför att ett vägval ska göras.

Herr talman! Tack för debatten, Johan Andersson!

Jag har inte så mycket mer att tillföra, men Johan Andersson lyfter en viktig fråga som jag också snart kommer att ha möjlighet att diskutera med Johan Anderssons kollega Markus Selin i denna kammare, nämligen kommande stridsflyg.

Låt mig vara väldigt tydlig med en sak: Den försvarsindustri och den försvarsindustriella förmåga vi har i Sverige utgör också en del av vår samlade försvarsförmåga. I ljuset av de erfarenheter vi nu kan dra från kriget i Ukraina och det tryck som finns på försvarsindustrin över hela Europa på grund av att alla ska växa samtidigt utgör försvarsindustrin, inklusive det kluster av stark flygteknisk kompetens av till dels världsledande karaktär som finns i Linköping, en central del av vår egen försvarsförmåga. Till det kan jag säga att den luftburna sensorn, Global Eye, också är en unikt kvalificerad plattform med väldigt hög operativ effekt.

Det finns alltså alla skäl att vårda den försvarsindustriella förmåga som finns inte minst i Östergötland och Linköping.

Tack för den här debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag har all respekt för att människor kan känna oro om det blir organisatoriska förändringar av verksamhet. Det kan påverka jobbet och tillvaron, och det har jag som sagt all respekt för. Jag har också all respekt för att Johan Andersson står upp för sin valkrets - detta är ju verksamhet som ligger i Östergötland. Precis så ska det vara i en representativ demokrati.

Jag förväntar mig också att interpellanten har respekt för att jag inte kan föregripa en pågående utredning som jag själv inte har tillsatt utan som bedrivs på myndighetsnivå. Utfallet av den utredningen kanske, eller kanske inte, kommer att påverka regeringen och riksdagen. Det är lite för tidigt för mig att vare sig recensera eller ingripa i den. Den utredningen måste få ha sin gång.

Jag skulle ändå vilja lyfta den förmåga som vi diskuterar och som är väldigt viktig, nämligen radarspaningsflyget. Det handlar om den luftburna sensorn, och där har vi unikt stark kompetens i Sverige, både industriellt och inom Försvarsmakten. Det handlar också om den framtida baseringen av den plattform som heter Global Eye. Det är en sensor med mycket lång räckvidd och hög upplösning. Den är mycket viktig för Försvarsmaktens förmåga till tidig förvarning i händelse av risk för väpnat angrepp.

Men detta är också, som Johan Andersson vet, en smal sektor. Vi har ett väldigt begränsat antal plattformar. Därmed blir det naturligtvis extra viktigt hur man organiserar funktionen och att man då verkligen tänker igenom flera av de aspekter som Johan Andersson lyfter. Den operativa förmågan kommer naturligtvis att påverkas av att det i slutändan är människor som ska göra detta, så man bör ha en bra personalförsörjning och en bra funktionskedja genom hela "ekosystemet" som jag tidigare lyfte med miljötillstånd, samlokaliseringsvinster, rekrytering med mera.

Beträffande utredningen har jag under hand förstått att man till stora delar är klar med den. Jag vet inte när den kommer att vara färdig. Det är som sagt en försvarsmaktsintern utredning, och jag har inte tagit del av något delbetänkande. När den är klar finns det möjlighet för både Johan Andersson inom ramen för försvarsutskottet och mig att ta del av den.

Herr talman! Tack, Johan Andersson, för interpellationen! Det är en lite svår interpellation att svara på för mig, för till del är det inte säkert att regeringen och riksdagen har rådighet över detta beroende på hur utredningen kommer att falla ut. Det är också svårt att föregripa en utredning - detta sagt med all respekt.

Jag uppskattar att Johan Andersson lyfter både regeringens och oppositionens arbete kopplat till försvarspolitiken. Jag brukar påminna om att försvarspolitik är en lagsport, där vi strävar efter att göra saker tillsammans. Regeringen har som sitt forum Försvarsberedningen för utformningen av den långsiktiga säkerhets- och försvarspolitiken med riksdagens partier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är viktigt att vi eftersträvar denna samsyn, och den speglas också i dagens debattämne, som berör utformningen av krigs- och grundorganisationen. Det är alltså riksdag och regering som beslutar om Försvarsmaktens övergripande utformning både avseende krigs- och grundorganisationen. I förordningen med instruktion för Försvarsmakten finns en lista med de organisationsenheter, regementen och geografiska placeringar som ingår i Försvarsmakten. Det är själva grundorganisationen.

När det gäller krigsorganisationen vet Johan Andersson som erfaren riksdagsledamot att vi fattade beslut om denna den 15 december 2020 i den här kammaren, när vi antog försvarsbeslutet för 2020. Det är grunden. I den krigsorganisationen framgår att specialflygsdivisionen ska vara ett eget krigsförband. Det är på denna övergripande nivå som riksdag och regering fattar organisations- och lokaliseringsbeslut. Utifrån de fastställda krigs- respektive grundorganisationerna beslutar i sin tur Försvarsmakten var de olika förbanden kan förläggas och varifrån deras verksamhet ska bedrivas.

Jag ska försöka svara på Johan Anderssons viktiga frågor. Jag är helt enig med honom om att det finns en mycket stark kompetens i Linköpingsområdet, inte minst på det flygtekniska området. Jag vågar påstå att det är ett världsledande kluster av aktörer på området.

Det jag tror kommer att vara styrande för utformningen av svaret - föreställer jag mig utan att föregripa utredningen - är hur detta påverkar Försvarsmaktens operativa förmåga. Självfallet kommer man också att behöva väga in aspekter som personalförsörjning, infrastruktur, miljötillstånd och en rad andra parametrar.

Detta är ju en utredning som Försvarsmakten själv har tagit initiativ till. Det är inte ett uppdrag som regeringen har gett till Försvarsmakten. Därför har jag ingen insyn i den och har inte tagit del av något delbetänkande, men när utredningen är klar finns det möjlighet för mig att ta del av den. Det gäller naturligtvis också Johan Andersson inom ramen för försvarsutskottet.

Herr talman! Johan Andersson har frågat mig om jag förutom Linköping överväger andra alternativ till lokalisering av framtida radarspaningsflyg. Johan Andersson har även frågat mig på vilka grunder jag kommer att fatta det kommande placeringsbeslutet - om det är militärstrategiska skäl eller om det finns andra skäl som kommer att vägas in.

Försvarsmaktens huvuduppgift är att försvara Sverige mot ett väpnat angrepp. Försvarsmakten ska organisera krigsförband och vidta de förberedelser i övrigt som krävs för att kunna lösa myndighetens uppgift.

Det är riksdag och regering som på en övergripande nivå beslutar om Försvarsmaktens krigs- respektive grundorganisation. Det är Försvarsmakten som bedömer och avgör var det framtida radarspaningsflyget ska baseras. Baseringsorten kommer att fastställas utifrån hur det framtida radarspaningsflyget på bästa vis bidrar till Försvarsmaktens operativa förmåga.

Herr talman! Tack, Marielle Lahti, för en viktig och angelägen interpellation! Jag uppskattar de konstruktiva förslagen från Miljöpartiet och från ledamoten i det här avseendet.

Låt mig också vara väldig tydlig med att även totalförsvaret naturligtvis har ett stort behov av en säker elförsörjning. Vi är fullt medvetna även på Försvarsdepartementet om att elproduktionen behöver växa och att även vindkraften kommer att vara en central och växande del i det arbetet. Jag tycker att det är viktigt att slå fast detta. Försvarsmakten påpekar också i sitt 24 oktober-underlag att detta är en viktig del. De understryker även i sitt underlag vikten av planerbar och väderoberoende el, så det är viktigt att slå fast och ägna kraft åt detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När kommer regeringen att återkomma i frågan? Det är en legitim fråga, men det är inte jag och Försvarsdepartementet som avgör det. Frågan bereds nu inom Regeringskansliet, och vi har fått bra underlag från Försvarsmakten och från FOI. Även Havs- och vattenmyndigheten har lämnat underlag, och frågan bereds nu på Klimat- och näringslivsdepartementet.

Avslutningsvis: Vi vill alla agera snabbt. Jag kan konstatera att också Miljöpartiet har varit i regeringsställning under en längre tid, och vi äger alla en skuld till att saker inte funkar tillräckligt bra. Jag kommer att vädja till alla för att hitta en konstruktiv dialog så att vi får snabba, effektiva och förutsägbara processer för att hitta en effektiv samkraft när vi samtidigt ska bygga ut vindkraften och Försvarsmakten. Jag ser fram emot en fortsatt dialog också med oppositionen i frågan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag utesluter inte möjligheten att kunna stärka instruktionen om det är vad som behövs. Men jag tycker att Försvarsmakten arbetar hårt med de här frågorna och har ett seriöst intentionsdjup.

Jag anförde tidigare den rapport som vi fick den 24 oktober i fjol. Det man har gjort i samverkan med Statens energimyndighet är att lägga ett stort uppdrag på FOI för att få ett jämförandeperspektiv. Det är en omfångsrik rapport som FOI jobbade med ett par år. Jag manar verkligen till en läsning av den. Den är inspirerande, och man ser också hur andra länder gör.

Det är möjligt att man inte behöver ändra instruktionen. Men det är ännu viktigare att tillsätta resurser till Försvarsmakten så att man får ned handläggningstiderna. Målet måste vara snabbare, effektivare och förutsägbara processer, och det säger även Försvarsmakten är deras mål.

Ett uttryck för att Försvarsmakten tar detta på allvar är att man nu håller på att rekrytera till ett femtontal tjänster på de fyra olika militärregionerna för att korta ned handläggningstiderna. Jag tror att det är en väldigt viktig åtgärd att göra för att vi ska kunna få de här snabba och effektiva processerna.

Det gäller att inte mållåsa bara vid försvarsintresset eller energiintresset. Det gäller att verkligen på allvar arbeta för samexistens när både vindkraften ska växa och Försvarsmakten ska växa samtidigt.

Den andra dimensionen som är viktig, och som Marielle Lahti också tar upp, är frågan om sekretess. Det är svårt. Det har till del att göra med krigsplanering. Vi ska vara medvetna om att främmande makt nu uppvaktar och bedriver underrättelseinhämtning. Då kan man komma in på saker som kan vara väldigt känsliga. Som jag sa förut kan det påverka sjölägesbild och luftlägesbild. Det har i grunden att göra med att det kan påverka Försvarsmaktens sensorer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför har också regeringen gett ett uppdrag, som Marielle Lahti kanske vet, till länsstyrelserna och Statens energimyndighet att arbeta med sekretessfrågorna så att vi kan komma vidare i de frågorna. Jag förstår precis vad Marielle Lahti säger om att man bara lägger en död hand med att det blir sekretess.

Min erfarenhet efter att ha jobbat en del med Försvarsmakten med detta är att den också ser ett behov av att lösa ut sekretessfrågan så att man på ett rimligt sätt kan motivera varför det blir avslag. Återigen bör målsättningen vara snabbare, effektiva och mer förutsägbara slutsatser. Försvarsmakten arbetar hårt med frågan.

Avslutningsvis vet Marielle Lahti att det naturligtvis inte bara är Försvarsmakten som sätter begräsningar när det kommer till utbyggnaden av vindkraft. Det handlar också om, som Marielle Lahti vet bättre än jag, kommuner och olika typer av naturintressen som påverkar. Det är en balans mellan de olika övervägandena.

Herr talman! Jag tackar Marielle Lahti för interpellationen, som verkligen är angelägen.

Låt mig återkoppla till kärnuppgiften för Försvarsmakten. Jag uppskattar att Marielle Lahti tar fasta på det utmanande uppdrag som ligger framför Försvarsmakten. Man ska växa samtidigt som vindkraften behöver växa. Försvarsmaktens huvuduppgift är att försvara Sverige mot ett väpnat angrepp. När man bereder detta får man väga in riksintressena. Det kan konstateras att förekomsten av vindkraft kan påverka Försvarsmaktens operativa förmåga. Det handlar om sjölägesbild, luftlägesbild och förutsättningarna för att bedriva övningsverksamhet och låghöjdsflygning. Det här är en parameter som man behöver förhålla sig till, framför allt i ljuset av det mycket allvarliga säkerhetspolitiska omvärldsläge som nu råder.

Marielle Lahti ställer frågan varför detta inte finns med i regleringsbrevet. Det fanns med i regleringsbreven för 2020, 2021 och 2022. Vi har fått ett mycket omfångsrikt underlag av Försvarsmakten. Försvarsmakten lämnade in ett underlag den 24 oktober. Det är en mycket gedigen och genomarbetat rapport. Med utgångspunkt från det är det rimligare att vi nu skrider till verket och agerar snarare än att vi återkommande lägger in saker i regleringsbrevet.

Det är själva skälet till att regeringen nu har möjlighet att agera på underlaget. Jag ska inte föregripa den beredningsprocessen. Men jag tycker att underlaget som Försvarsmakten har levererat har varit intressant.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En av de aspekter som Försvarsmakten lyfter fram, och som jag tycker är klokt, är att titta på att man har störst möjlighet att påverka i planeringsprocessen snarare än i tillståndsprocessen. Här finns också skäl att titta på hur andra länder har organiserat sig. Det handlar till exempel om Storbritannien och även Danmark. Där har man mer förutsägbara och effektiva processer. Det är en viktig parameter att ha med.

Den andra parametern som jag skulle vilja påtala är att Försvarsmakten har i uppgift i sin instruktion att medverka till beredningen av ärenden rörande vindkraft. Av 5 b § i instruktionen framgår att det är Försvarsmakten som till Regeringskansliet årligen ska redovisa myndighetens medverkan i beredningen av ärenden rörande vind- och vågkraft samt de åtgärder myndigheten har vidtagit för att bidra till att nå nationella planeringsramar för vindkraft.

Försvarsmakten har redan detta uppdrag i instruktionen. I stället för att vi bara lägger in saker i regleringsbrevet finns det nu bättre förutsättningar för oss att agera.

Herr talman! Marielle Lahti har frågat energi- och näringslivsministern vilka åtgärder ministern vidtog inom sitt ansvarsområde för att säkerställa att skrivningarna i Försvarsmaktens regleringsbrev som syftade till att främja Sveriges utbyggnad av energiproduktion skulle finnas kvar även i årets regleringsbrev för Försvarsmakten.

Arbetet inom regeringen är så organiserat att det är jag som kommer att svara på interpellationen.

Försvarsmaktens huvuduppgift är, enligt instruktion, att försvara Sverige mot ett väpnat angrepp.

Under de senaste åren har Försvarsmaktens uppdrag förändrats i och med försvarsbesluten 2016 och 2020. Fokus på att bygga upp förmåga till territoriellt försvar mot en kvalificerad motståndare har ökat, liksom behovet av detta. Rysslands invasion av Ukraina har ytterligare påskyndat detta arbete.

För att lösa myndighetens uppdrag är Försvarsmakten, liksom övriga myndigheter inom totalförsvarets militära del, beroende av möjligheten att använda mark- och vattenområden, anläggningar och infrastruktur på ett ändamålsenligt sätt. Den tillväxt och förmågeökning som i dag pågår och fokuset på nationellt försvar förstärker detta behov ytterligare.

Försvarsmakten har under några år i regleringsbreven fått i uppdrag att redovisa hur man arbetar med samexistensfrågor. Av redovisningarna framgår bland annat att Försvarsmaktens möjligheter att bidra till utbyggnaden av vindkraft är störst i planeringsskedet, där staten utreder mark- och vattenområdens lämplighet för vindkraft. Vikten av att staten tar ett mer aktivt ansvar i planeringsskedet är också något som nu senast Havs- och vattenmyndigheten lyft fram i sitt svar på regeringsuppdraget att utreda samt föreslå författningsförslag gällande havsbaserad vindkraft och reglering av frågan om att erhålla exklusiv rätt till etablering när det finns flera sökande inom ett visst område.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samarbeten mellan myndigheterna inom ramen för planeringsprocessen innebär, anser Försvarsmakten, generellt en bättre hushållning med statens resurser, ökad förutsägbarhet och färre osäkerheter.

Parallellt med Försvarsmaktens tillväxt och ett i samhället ökat fokus på totalförsvar pågår även en energiomställning och en ökning av energibehovet. Behovet av el i Sverige ökar och kommer att fortsätta öka. Sverige behöver producera mer el. Enligt Tidöavtalet bör planeringen för ökad elanvändning utgå från ett nu prognostiserat elbehov på minst 300 terawattimmar 2045.

Utbyggnaden av det militära försvaret och energiomställningen behöver utifrån av riksdag och regering beslutade mål ske parallellt. Härvid är det centralt att alla samhällsintressen bidrar konstruktivt för att hitta lösningar.

Där det är möjligt, med hänsyn tagen till försvaret av Sverige, tillstyrker Försvarsmakten vindkraftsparker även till havs. Några exempel i närtid är de havsbaserade vindkraftsparkerna Kriegers flak i södra Östersjön, Storgrundet och Utposten 2 i Gävleborgs län samt Stora Middelgrund utanför Hallands län.

Det är av stor vikt att utifrån båda dessa samhällsintressen åstadkomma ett hållbart och effektivt nyttjande av mark- och vattenområden utan att försaka Försvarsmaktens intressen och möjligheter att nå av riksdag och regering beslutade mål. Ytterst handlar det om att möjliggöra för Försvarsmakten att försvara Sverige och svenska intressen.

Herr talman! Jag tackar Björn Söder för en angelägen fråga.

Vi kan konstatera att underrättelsehotet mot Sverige har ökat över tid och också att vi har ett kraftfullt försämrat säkerhetspolitiskt läge. Då kan man inte vara naiv.

Här har det skett ett antal lagskärpningar. Det har skett lagskärpningar när det gäller säkerhetsskyddslagen men också när det gäller skyddslagen. Det är i grunden bra. Vi är också öppna för att göra vad vi kan för att skärpa övrig lagstiftning.

Vi har också en dialog med berörda myndigheter kring hur arbetet med implementeringen av detta arbete går. Men jag har i dag inga nya besked kopplade till att tidigarelägga den utredning som Björn Söder tar upp. Men frågan i sig själv är angelägen i ljuset av det ökade underrättelsehotet mot Sverige. Det har också en stark koppling inte minst till utländska direktinvesteringar i kritisk infrastruktur, där vi har en ny lagstiftning på plats och också ett omfattande EU-samarbete numera.