Pål Jonson

Fru talman! Jag kan informera Elsa Widding om att jag har varit i Ukraina tre gånger under kriget. Jag har varit i Mykolaïv, Tjernihiv och Kiev och också på många andra ställen. Det är ett utmärkt sätt att få en djupare förståelse för kriget.

Jag kan konstatera att risken för att Sverige ska utsättas för ett väpnat angrepp minskar genom Natomedlemskapet. Genom Natomedlemskapet omfattas vi av artikel 5 och Natos gemensamma försvarsplanering. Det höjer tröskeln för varje form av frestelse att utsätta Sverige för ett väpnat angrepp.

Jag vill också påminna om att precis de aktörer som Elsa Widding refererar till, Must och FRA, och även Säpos årsrapport återkommande har varnat för det aggressiva ryska agerandet, Rysslands låga tröskel för militär våldsanvändning och att Ryssland har höga ambitioner när det kommer till återmilitarisering. Man har uttryckt en ambition om att man ska ha en högre militär förmåga än när kriget bröt ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan är det återigen det ryska narrativet som framförs. Det är att det inte är någon idé för Ukraina att göra motstånd. Om man besöker de av Ryssland ockuperade områdena ser man systematiska gripanden av aktörer i civilsamhället. Vi har tiotusentals dokumenterade folkrättsbrott som Ryssland har begått mot Ukraina. Vi ser systematiska exempel på att Ryssland har deporterat barn från ockuperade områden in i Ryssland. Detta kan vara ett skäl till att Zelenskyj och Ukraina har en stark vilja att fortsätta försvara sig - man vet att det är en fruktansvärd situation att bli ockuperad.

Sedan handlar det om att Ryssland är framgångsrikt i detta krig. Det hör vi hela tiden och återkommande från vissa aktörer. De säger att Ryssland har varit framgångsrikt i det här kriget. Nu är vi alltså nästan 1 000 dagar in i ett krig som Putin trodde att han skulle vinna på 5 dagar. Det var det som var målet för Ryssland. Man skulle ta Kiev, rulla in exekutionspatruller - detta har det redogjorts för - och angripa den politiska ledningen i Ukraina och ta kontrollen över landet. Efter nästan 1 000 dagar kan vi konstatera att Ryssland fortsatt kontrollerar mindre än 18 procent av det ukrainska territoriet.

Detta har haft genomgående konsekvenser också för Ryssland på den internationella arenan. Man har mötts av den största upprustningen av Nato sedan det kalla krigets slut. Sverige och Finland har blivit Natoallierade som en direkt konsekvens av den illegala och fullskaliga invasionen.

Vi har naturligtvis också sett att Ryssland har fått 14 sanktionsrundor och ökad internationell isolering mot sig. Vi har även sett att Ryssland har betalat ett mycket högt militärt pris för kriget. Man pratar om över 600 000 sårade, döda eller tillfångatagna ryska soldater. Vi pratar om över 10 000 stridsfordon och stridsvagnar som Ryssland har förlorat. Snart 1 000 dagar in i kriget har Ryssland faktiskt inte uppnått någon av sina strategiska målsättningar. Man lyckades inte ta Kiev. Efter det lyckades Ukraina återta 50 procent av de ockuperade områdena. Man har inte heller lyckats ta Donbass.

Att kalla detta krig för en framgång för Ryssland är att göra våld på sanningen.

Fru talman! Det är många saker i Elsa Widdings anförande jag skulle vilja bemöta.

Att vi i Sverige utplånar ukrainska soldater genom vårt militära stöd är en uppfattning som jag tror att Elsa Widding är rätt ensam om. Det ukrainska folket och den ukrainska politiska ledningen uttrycker stark tacksamhet för det svenska stödet. Det svenska stödet är bland de största i världen, och det finns tunga skäl till att Sverige stöttar Ukraina.

För det första handlar det om medmänsklighet och anständighet. Det är alltså Ryssland som har påbörjat en olaglig och fullskalig invasion av Ukraina. Det är Ryssland som systematiskt i kriget har begått folkrättsbrott. Jag har själv varit i Irpin och Butja. Vi ser de systematiska ryska angreppen mot civil infrastruktur och civila mål. Det handlar alltså om medmänsklighet och om anständighet.

För det andra handlar det om att stå upp för värden som är viktiga för Sverige och om att stå upp för Sveriges säkerhet. När vi stöttar Ukraina står vi också upp för folkrätten. Vi står upp för den internationella rätten, och vi står upp för den europeiska säkerhetsordningen.

När Ryssland återkommande invaderar och ockuperar andra länder måste det få konsekvenser. Det är helt avgörande. Folkrätten är viktig för mindre länder som Sverige, för vi vill inte ha ett Europa styrt av stormakter där små länder är stora länders bakgård.

För det tredje är att stötta Ukraina faktiskt också en investering i vår egen säkerhet. Det är Ukraina och de ukrainska soldaterna som nu utgör Europas sköld mot rysk militär expansion. Skulle den skölden falla på grund av att väst inte har uthållighet, tålamod eller förutsättningar att fortsätta stötta Ukraina kommer historiens dom på förekommen anledning att vara hård.

Jag var själv nyligen i Moldavien. Det finns en betydande oro i Moldavien för att Ryssland skulle vara framgångsrikt - det har varit ett ryskt krigsmål förut - och etablera en omedelbar förbindelse mellan Transnistrien och Ryssland.

När vi stöttar Ukraina investerar vi också i vår egen säkerhet. Skulle Ryssland vinna detta fruktansvärda krig skulle det få genomgripande konsekvenser också för Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig också säga något om det ryska narrativet. Det ryska narrativet säger att det är dyrt och farligt att stötta Ukraina. Ja, vi har investerat 48 miljarder i vårt militära stöd till Ukraina, men det är ett stöd som vi betalar med kronor och ören. De ukrainska soldaterna betalar i blod. Vi ska vara tacksamma över att Ukraina fortsätter att kämpa och stå upp för sin territoriella integritet och sin frihet.

Vi har återkommande haft diskussionen om att det är farligt att stötta Ukraina, och Ryssland försöker hota och skrämma oss hela tiden. Den diskussionen hade vi när vi hade diskussion om små och lätta vapen. Den diskussionen hade vi när vi hade diskussion om stridsfordon. Den diskussionen hade vi när vi hade diskussion om stridsvagnar. Den diskussionen hade vi när vi hade diskussion om stridsflyg, och den diskussionen har vi när vi har diskussion om långräckviddiga vapen.

Ukraina har till och med gått in i Kursk. Det har inte fått några eskalatoriska konsekvenser såtillvida att Ryssland har gjort någon ökning i det avseendet. Ryssland försöker alltså hota och skrämma. Våra ukrainska vänner säger: Låt er inte köpas av den ryska retoriken och av att de skramlar med sablar! Fortsätt att stötta oss, för då stöttar ni också er egen säkerhet!

Fru talman! Elsa Widding har frågat mig om skälen till att svenska skattebetalares gemensamma medel ägnade att betala vägar, skolor och sjukvård i Sverige nu går till Ukraina. Elsa Widding har också frågat mig om regeringen ser någon anledning att ompröva beslutet om svensk närvaro i Ukraina efter katastrofen i Poltava där åtskilliga personer från Nato dödades och skadades. Elsa Widding har även frågat mig om regeringen står fast vid sin plan att skicka svensk personal från Försvarets materielverk till Ukraina, om regeringen då kan garantera deras säkerhet samt om Försvarsdepartementet har gjort någon analys av hur detta kan tolkas av Ukrainas motpart och fiende i detta krig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! På grund av Ryssland rasar ett stort krig i Europa. Krigets verkningar har inte begränsats till Ukraina, och förutsättningarna för svensk säkerhetspolitik har därför förändrats i grunden. Att stödja Ukraina är moraliskt rätt, och det stärker Sveriges säkerhet. Det ligger i Sveriges intresse att Ukraina återfår sin territoriella integritet.

En av regeringens viktigaste prioriteringar är att säkerställa ett starkt och långsiktigt internationellt stöd till Ukraina. Tillsammans med tillväxten av förmågan inom totalförsvaret och Sveriges medlemskap i Nato är den viktigaste investeringen i vår framtida stabilitet och säkerhet att Ryssland inte når målen med sitt anfallskrig mot Ukraina.

Sverige har tillsammans med ett stort antal länder och EU ingått bilaterala säkerhetsåtaganden med Ukraina. Säkerhetsåtagandena och regeringens övergripande prioritering att stödja Ukraina utgör grunden för det svenska Ukrainastödet.

För att främja samarbetet med och utveckla stödet till Ukraina har Sverige viss närvaro i landet. Denna består bland annat av ambassadpersonal och personal från myndigheter och organisationer som exempelvis Business Sweden och Försvarets materielverk. Sverige är i folkrättslig bemärkelse inte krigförande part i kriget mellan Ryssland och Ukraina. Regeringen är samtidigt fullt medveten om de risker som är förknippade med att vistas i Ukraina. Den svenska personal som finns på plats gör en oumbärlig insats för både Sveriges och Ukrainas säkerhet.

Under de senaste månaderna har Rysslands urskillningslösa attacker mot Ukraina nått aldrig tidigare skådade nivåer. Dessa attacker har orsakat omfattande förstörelse av kritisk infrastruktur, samtidigt som de har ödelagt fredliga städer, och hela familjer har fallit offer för den ryska aggressionen. Den 3 september i år attackerade Ryssland en militär installation i Poltava, och fler än 50 civila och militärer dödades. I samband med attacken förekom desinformation på bland annat sociala medier om att bland annat svenska instruktörer från Försvarsmakten skulle ha befunnit sig i området och omkommit. Jag vill vara tydlig med att detta är felaktiga uppgifter. Försvarsmakten hade inte militär personal på plats i Poltava, som det falskeligen framställdes.

Herr talman! Jag vill bara påminna om att all aktivitet ska ske med svenskt samtycke. Det framgår också tydligt av avtalet att det ska ske gemensam planering mellan den svenska försvarsmakten och den amerikanska försvarsmakten när det gäller den vidare utformningen och implementeringen av avtalet.

I övrigt vill jag bara hänvisa till våra skilda uppfattningar i säkerhetspolitiken. En sådan sak som har figurerat under dagen är förhållningssättet till avskräckning.

Avskräckning är en nödvändig komponent i säkerhetspolitiken, för det minskar risken att vi utsätts för ett väpnat angrepp. Här vill jag också vara tydlig med att vi nu är fullvärdiga allierade medlemmar i Nato och att vi därmed står bakom också att Nato bygger på konventionell och nukleär avskräckning. Sedan behöver vi inte - och vi har inte för avsikt att - ha kärnvapen på svenskt territorium, och det finns ingen förväntan om det från Natos sida.

Det är dock uppenbart att det finns olika uppfattningar om hur man förhåller sig till avskräckning. I ljuset av att Ryssland är villiga att ta mycket stora politiska och militära risker och visar en brutalitet och bestialitet i Ukraina, liksom höga ambitioner gällande att bygga upp en stark försvarsförmåga, är vår bedömning att det är nödvändigt att faktiskt också avskräcka Ryssland från aggression. DCA-avtalet kommer att bidra till en förbättrad möjlighet för Sverige att avskräcka aggression genom att vi får bättre förutsättningar att ha en stark amerikansk närvaro både i Sverige och i övriga Norden.

Herr talman! Jag tackar Emma Berglinger för frågan. Nej, jag ber om ursäkt - jag tackar Hanna Gunnarsson för frågan!

Jag noterar att åtminstone Håkan Svenneling har sagt att det finns en oro inom Försvarsmakten över att DCA ska ha en utträngningseffekt ute på förbanden. Låt mig därför säga några saker som är viktiga att beakta.

Försvarsmakten är i sitt remissvar väldigt tydlig med att DCA är viktigt för Försvarsmaktens verksamhet. Avtalet kommer att effektivisera dess internationella försvarssamarbete, framför allt med USA.

Det är också så att det är USA, alltså den amerikanska försvarsmakten, som i nära samverkan med den svenska försvarsmakten har valt alla de 17 olika platserna runt om i landet. Det är alltså enligt min uppfattning välinformerade beslut som kommer direkt från myndigheten och fattas med omsorg om att det ska skapa ett så effektivt och bra samarbete som möjligt mellan USA och Sverige på det militära området.

Jag uppfattar därför att detta kommer att gå väl. Försvarsmakten har i alla stycken varit inloggade i själva processen.

Jag vill lyfta ytterligare en sak som Håkan Svenneling lyfte tidigare, nämligen vad som är Vänsterpartiets alternativ till ett DCA-avtal. Vi fick en bild här av att det skulle vara en ökad regionalisering av försvarssamarbetet.

Jag kan upplysa Vänsterpartiet om att det nordiska försvarssamarbetet blomstrar. Det har aldrig har varit så bra som det är nu, vågar jag påstå. Men det är det av två skäl: det finska medlemskapet i Nato och det svenska Natomedlemskapet. Tack vare att vi är Natoallierade och nu kan jobba mycket bättre med Danmark, Norge och Island blomstrar regionaliseringen. Det är tack vare Natomedlemskapet, inte trots det. Jag vill understryka det. Men Hanna Gunnarsson kanske kan vidareutveckla tankarna kring alternativet till DCA.

Herr talman! Det är ett antal frågor som Håkan Svenneling skjuter in sig på.

Det finns lagstiftning som innebär att om Sverige seglar ett örlogsfartyg och lägger det i ett annat land får inte andra länder inspektera det. Så kommer det också att fungera med den amerikanska lagstiftningen, att man har immunitet.

Vi är nu allierade med USA, Håkan Svenneling. Det bygger på att vi har ett stort mått av tillit till varandra. Vi gör de största åtaganden som länder kan göra mellan varandra. Det är att man är villig att försvara varandra. Därför måste det också finnas ett element av tillit.

Med det sagt vet också Håkan Svenneling att i de andra avtalen finns inte det som heter med samtycke. Alla aktiviteter ska enligt det svenska avtalet ske med svenskt samtyckte. Det är en viktig framgång för oss under förhandlingarna.

Jag återkommer till att det återigen bygger på svensk suveränitet och respekt för svensk lagstiftning. Det är ett noggrant genomarbetat arbete.

Jag har haft förmånen att lyssna mycket på Håkan Svenneling i dag, eftersom han är en flitig debattör. Jag kan konstatera att han säger att det inte var någon som kände till avtalet innan den 5 december. Men det stämmer inte. Riksdagen har återkommande fått information.

Man säger att man ska lägga detta vilande för att det inte har varit någon debatt och diskussion. Då måste min fråga till Håkan Svenneling bli: Hur många interpellationer har jag fått av Håkan Svenneling, eller hur många interpellationer jag har fått från Miljöpartiet? Hur många skriftliga frågor har jag fått? Jag har fått en interpellation om detta. Oppositionen har också ett ansvar att driva den debatten.

Vi såg till att propositionen kom i tid så att riksdagen noggrant kunde bereda den. Det var inte en förkortad motionstid. Det var 111 remissinstanser. Lagrådet är väldigt tydligt om att förslaget är förenligt med svensk grundlag. Det är en styrka.

Jag är glad att sex av åtta partier är villiga att ställa sig bakom detta i utskottsbetänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Det gläder mig att Håkan Svenneling kommer ihåg våra debatter sedan många år tillbaka. Jag sa att Nato kommer att överleva Trump. Så kan man också konstatera att det har blivit.

Håkan Svenneling vet att grunden är att vi inte ingår avtal med presidenter, utan vi ingår avtal med länder. Här har vi ingått ett avtal som är väldigt tydligt oavsett vem som sitter i Vita huset. Det bygger på svensk suveränitet, respekt för svenska lagar och Sveriges internationella förpliktelser. Det är en styrka.

Avtalet skapar också bättre förutsättningar för att säkra ett långsiktigt amerikanskt engagemang i Sverige men också i de andra nordiska länderna. Det tror vi är ett centralt svenskt intresse oavsett vem som sitter i Vita huset. Det skapar en kontinuitet och en långsiktighet därvidlag som är viktig och central.

Låt mig återkomma till den andra frågeställningen beträffande avtalet. Jag har ett antal gånger i dag hört Håkan Svenneling referera till det finska avtalet. Man refererar inte till den finska lagstiftningen där, Håkan Svenneling, utan det är exakt samma formulering som det är i Sverige. Man refererar till svensk lagstiftning och svenska internationella förpliktelser.

Alla har rätt till sin egen åsikt, men inte till sina egna fakta. I det avseendet är det svenska avtalet och det finska avtalet helt identiska. Skillnaden är bara att vi hänvisar till svensk suveränitet.

Det innebär att riksdagen har fastställt att det inte finns skäl att ha vare sig kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium. Det är ingen skillnad i det avseendet mellan det svenska och det finska avtalet.

Herr talman! Det är väldigt tydligt att avtalet bygger på respekt för svensk suveränitet, svenska lagar och Sveriges internationella förpliktelser. USA måste redovisa vad det är för försvarsmateriel man tar in, när man tar in den och hur mycket man tar in. Det ingår i avtalet. Det svenska avtalet bygger också på samtycke; alla aktiviteter ska enligt avtalet planeras gemensamt mellan den amerikanska försvarsmakten och den svenska Försvarsmakten.

Jag vill återkomma till vilandeförklaringen. Syftet är att anpassa detta och få med Miljöpartiet. Ett skäl som anfördes var att man inte fick information under förhandlingarna beträffande avtalets utformning. Det berodde på att det inte fanns något avtal att förhålla sig till. Avtalet redovisade vi så fort det var färdigförhandlat; den 5 december lades det upp på riksdagens hemsida. Jag informerade utskottet inför förhandlingarna och under förhandlingarna. Jag och utrikesministern har också varit i det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet och presenterat och föredragit detta. Det finns inte skäl att hävda att man inte har fått information; riksdagens partier fick information under förhandlingarna.

Jag offentliggjorde på Folk och Försvar i Sälen i januari 2023 att arbetet påbörjats. Det påbörjades av den förra regeringen. Att man inte har fått någon information stämmer faktiskt inte, herr talman.

Herr talman! Jag tackar Emma Berglinger för frågorna. Jag ska försöka ta dem i tur och ordning.

Emma Berglinger vill se en lagstiftning mot kärnvapen på svenskt territorium. Jag konstaterar att den här vilandeförklaringen motiveras med att regeringen ska ta fram ett förslag som gör att även Miljöpartiet kan ställa upp på DCA-avtalet. Problemet, herr talman, som jag har med Emma Berglingers förslag är att det bara är två partier i Sveriges riksdag som vill ha lagstiftning mot kärnvapen. Om regeringen skulle tillmötesgå Emma Berglingers förslag skulle det innebära att den breda samsyn som finns kring vår linje i Sverige kopplat till kärnvapen föll, nämligen att det inte finns behov av vare sig kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium. I omsorg om att hitta de breda lösningarna har regeringen valt att formulera sig exakt så som utrikesutskottet formulerar sig i sitt betänkande i anslutning till Natoprocessen. Det har varit väldigt noga för mig. Vi har också varit noga med att förankra formuleringarna, så att vi håller oss exakt till den text som vi har kommit överens om. Det är viktigt.

Emma Berglinger gör faktiskt våld på vad statsministern har sagt om kärnvapen. Vi har en policy i Sverige, en linje, som är antagen av riksdagen. Den säger att det inte finns skäl att ha vare sig kärnvapen eller permanenta baser i fredstid. Den är brett förankrad och vedertagen, och riksdagen har beslutat om den. Den avser fredstida förhållanden. Det finns inte skäl att spekulera i vad man gör i övrigt, och det gjorde inte heller statsministern; han konstaterade att det finns andra förhållanden och andra parametrar att förhålla sig till ifall det inte råder fred i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Vi befinner oss i slutskedet av ett omfattande arbete med att ta fram ett bilateralt avtal med USA om försvarssamarbete - det som heter defense cooperation agreement. Avtalet förhandlades fram under 2023 och undertecknades av båda parter den 5 december förra året.

Efter inhämtning av synpunkter från 111 remissinstanser, inklusive alla berörda kommuner, och efter det att Lagrådet genomfört en granskning och också bedömt att förslaget är förenligt med grundlagarna lämnade regeringen in en proposition till riksdagen den 8 maj 2024. Regeringen föreslår dels att riksdagen godkänner att Sverige ingår DCA-avtalet, dels att riksdagen antar de lagändringar som krävs för att genomföra det.

Avtalet lägger fast förutsättningar för amerikansk militär närvaro i Sverige genom att det reglerar den rättsliga statusen för besökande personal och ger tillträde till 17 svenska militära anläggningar. Avtalet möjliggör också utveckling av militär infrastruktur i Sverige.

DCA-avtalet innehåller bestämmelser om den rättsliga statusen för den amerikanska styrkan och dess personal, anhöriga och leverantörer. Det handlar om straffrättslig jurisdiktion, undantag från beskattning och rätt att upprätthålla disciplinen inom den amerikanska styrkan. Därutöver regleras frågor som rätten till tillträde till svenskt territorium, rätten att få använda vissa av Försvarsmaktens anläggningar och områden och rätten att bedriva verksamhet till stöd för den egna styrkan och dess personal.

DCA-avtalet bygger vidare på och kompletterar avtalet Nato SOFA som riksdagen nyligen antog med stor majoritet.

Herr talman! DCA-avtalet är ett naturligt steg i en förändrad omvärld och en logisk fortsättning på det svenska medlemskapet i Nato. Avtalet svarar mot de förändrade förutsättningar för svensk säkerhetspolitik som detta medför.

Sverige och USA är nu allierade inom Nato, och det innebär att vi har förpliktelse att försvara varandra. Den avgörande omslagspunkten för svensk säkerhetspolitik var Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022. Rysslands brutala angreppskrig och försök att rita om Europas gränser visar på Kremls fundamentala brist på respekt för folkrätten och den utsatthet det innebär att inte vara allierad.

Nato som organisation och USA som dess starkaste medlem är grundpelaren i den nordatlantiska säkerheten. Vår säkerhet vilar på att den transatlantiska länken vidmakthålls. En trovärdig svensk förmåga att få allierat stöd och stödja andra allierade bygger på förberedelser och samarbete i fredstid. Våra grannländer har dragit samma slutsatser. Danmark och Finland genomför just nu DCA-processer, och Norge har sett över sitt DCA-avtal och lagt till ytterligare platser där amerikansk närvaro är möjlig. Sammantaget rör det sig om 47 platser i Norden, varav 17 ligger i Sverige.

DCA-avtalet kommer att underlätta nuvarande och framtida amerikansk närvaro i Sverige. Det möjliggör och förenklar andra allierades närvaro på vårt territorium, vilket är grunden för att kunna ge och ta emot militärt stöd.

Sverige har genom åren haft ett omfattande internationellt försvarssamarbete, och det har vuxit sig allt starkare. Vi har under en längre tid arbetat med att förbereda och förenkla internationell samverkan och värdlandsstöd. DCA-avtalet är ett av flera steg som underlättar allierad militär närvaro i och förflyttning genom Sverige. Det behövs när vi som allierade omfattas av gemensamma försvarsförpliktelser.

Som medlem i Nato kommer behoven och förväntningarna på utländsk närvaro i Sverige att öka, inte minst från USA. Vårt övningssamarbete med USA är viktigt och omfattande, och det stärker också vår försvarsförmåga.

Herr talman! Låt mig ta några exempel bara från de senaste månaderna. I mars samövade Försvarsmakten med amerikanska Bomber Task Force och gjorde flygningar över Stockholm och Uppsala som en del av övningen Nordic Response. I början av maj fälldes en amerikansk bataljon över Hagshults flygbas under övningen Swift Response. I slutet av maj understödde Försvarsmakten förflyttning av ett amerikanskt förband från Norge till Finland genom övningen Immediate Response 2024, och i början av juni påbörjades övningen Baltops 24, en amerikanskledd marin övning som bland annat äger rum i Stockholms skärgård, på Gotska Sandön och på Gotland. Det rör sig alltså om tusentals amerikanska soldater och hundratals moment och aktiviteter bara under den senaste månaden.

Före Natomedlemskapet gav regeringen tids, förbands- och verksamhetsbegränsande mandat till Försvarsmakten för utländsk trupps närvaro i Sverige. De senaste åren har regeringen genom rambeslut lättat upp tillståndsprocessen. Men med DCA-avtalet slipper vi ad hoc-lösningar och får i stället en heltäckande överenskommelse som täcker nutida och framtida krav på övningar. Det underlättar och effektiviserar samarbetet som allierad, och det stärker vår säkerhet.

Herr talman! DCA-avtalet blir en hörnsten för försvaret i norra Europa genom att skapa förutsättningar för amerikanskt stöd och amerikansk närvaro om säkerhetsläget så kräver. USA:s säkerhetspolitiska engagemang och militära närvaro i norra Europa är ett vitalt intresse för Sveriges säkerhet, särskilt i det allvarliga säkerhetspolitiska omvärldsläge som vi nu befinner oss i. DCA-avtalet främjar svenska intressen och gör Sverige säkrare genom att verka avskräckande och stabiliserande.

Avtalet i sig självt är också en viktig signal om USA:s säkerhets- och försvarspolitiska engagemang för Sverige. En amerikansk närvaro i Sverige verkar avhållande på en möjlig angripare och kan förebygga uppkomsten av väpnade hot. DCA-avtalet är också till nytta för Sveriges relation som allierad med USA. Sverige har redan ett nära samarbete med USA inom det säkerhets- och försvarspolitiska området, och det fördjupas ytterligare i och med Natomedlemskapet.

Nyttjandet av DCA-avtalet kommer att vara ett långsiktigt gemensamt bilateralt projekt som utöver operationer och övningar kan underlätta skapandet av nya och framtida militära förmågor. Avtalet stärker säkerheten för USA, våra nordiska och baltiska allierade och Nato som helhet. Det stärker förutsättningarna för försvaret av vårt närområde och underlättar Sveriges effektiva integration i Nato och samverkan med våra grannländer.

Det är en styrka, herr talman, att Sverige, Finland, Danmark och Norge får effektiva och liknande samarbetsformer med USA. Det är en signal om säkerhetspolitisk samstämmighet. Det stärker säkerheten i Nordeuropa och underlättar Natos försvarsplanering.

Sammantaget är DCA-avtalet en naturlig fortsättning på det svenska Natomedlemskapet och de förändrade säkerhetspolitiska förutsättningar som det medför. Det skapar förutsättningar för amerikanskt militärt stöd till Sverige och blir en hörnsten i försvaret av norra Europa. Avtalet är avskräckande och stabiliserande och är av stor vikt för Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Krigshetsen och eskaleringen i Europa kommer från Ryssland. Ryssland är ett land som invaderar och ockuperar andra länder. Det upplevde Georgien i augusti 2008. Det upplevde Ukraina vid den illegala annekteringen av Krim 2014. Det upplevde det ukrainska folket den 24 februari 2022. Det är att invadera och ockupera andra länder som är eskalerande och destabiliserande och skapar spänningar. Det finns inga andra länder i Europa som agerar på det sätt Ryssland gör.

Elsa Widding efterfrågar historiska referensramar. Att ge efter för ett sådant här agerande ingjuter inte hopp. Ibland framställs det som att Ryssland blir provocerat av styrka. Min erfarenhet är att Ryssland blir provocerat av svaghet och försöker exploatera andra länders svaghet.

Den krigföring som Ryssland bedriver i Ukraina är urskillningslös. Man angriper civila mål systematiskt. Det finns inte någon som helst respekt. Detta manar också till eftertanke, Elsa Widding.

Vi har även sett fruktansvärda övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Ryssland deporterar barn från Ukraina till Ryssland. Det är ett fruktansvärt ryskt agerande som vi fördömer med bestämdhet.

Ryssland försökte också hindra Sverige från att bli medlem av Nato. Man skickade ut brev till europeiska huvudstäder och sa att det inte skulle bli någon mer Natoutvidgning. Men Sverige är ett fritt land. Vi gör våra egna säkerhetspolitiska vägval. Detta är en fråga mellan Sverige och Nato. Natomedlemskapet bidrar enligt både min och Försvarsberedningens bedömning till stabilitet och säkerhet. Det minskar risken för att utsättas för ett väpnat angrepp, och det minskar risken för att Ryssland ska kunna eskalera kriget bortanför Ukrainas gränser.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tror att Elsa Widding är rätt så ensam när hon möter sina ukrainska interlokutörer och säger att Sverige bidrar till dödandet av ukrainska soldater. Det är inte den bilden jag får när jag pratar med ukrainare.

Återigen: Ryssland har påbörjat en oprovocerad, fullskalig invasion av Ukraina, och Ukraina har enligt folkrätten rätt att försvara sig. Vi kommer att fortsätta att stötta Ukraina. Det ligger som sagt i vårt centrala intresse.

Om Ryssland skulle vinna det här fruktansvärda kriget skulle Ryssland också flytta fram sina militära resurser mycket närmare våra gränser. Som jag sa tror jag att trycket på både Moldavien och Georgien omedelbart skulle öka. Jag kan försäkra att det finns en betydande oro i Moldavien för fortsatt rysk militär expansion. Det finns det också i Georgien. Detta behöver vi förhålla oss till.

Hur gör vi då för att säkra att vi har ett långsiktigt och hållbart stöd till Ukraina? Det är fråga om ett antal åtgärder. Regeringen har fattat beslut - det återkommer till riksdagen nu - om donation av sammanlagt 43 miljarder till Ukraina. Vi har också fattat beslut om att ha en långsiktig ram för det militära stödet till Ukraina på 25 miljarder per år 2024, 2025 och 2026.

Vi kommer dock att behöva gå från donation till produktion. Det är mycket viktigt att vi har en industriell förmåga som gör att vi kan öka produktionen av till exempel artilleriammunition. Det som Elsa Widding säger stämmer - Ryssland skjuter ungefär tio gånger så många artillerigranater som ukrainarna. Det är viktigt att ukrainarna kan försvara sig, och därför behöver de mer artilleriammunition.

Sverige har vidtagit ett antal åtgärder för att stärka den försvarsindustriella basen, bland annat att tillsammans med EU rikta statliga investeringar till produktionen i ammunitionsföretaget Nammo. Det är ett antal saker som vi kommer att behöva göra för att säkra att vi kan utveckla ett långsiktigt och hållbart stöd till Ukraina.

Återigen: Grunden för den europeiska säkerhetsordningen är att alla länder själva får göra sina säkerhetspolitiska vägval och att små stater inte är stora staters bakgård. Man behöver vara försiktig när man sprider ett ryskt narrativ. Det finns inget annat land i Europa som hotar och övar med kärnvapen på det sätt som Ryssland gör. Det är eskalerande. Vi är starkt kritiska till det.

Det är därför vi behöver öka vår egen försvarsförmåga, och vi investerar betydande ekonomiska medel i det. Vi har mellan 2020 och 2024 fördubblat försvarsinvesteringarna från ungefär 60 miljarder till 119 miljarder för det militära försvaret. Men det är också därför som det är bra att Sverige och Finland är med i Nato. Vi blir säkrare och Nato starkare. Det har en krigsavhållande effekt och minskar risken för att vi blir utsatta för ett väpnat angrepp, eftersom vi vet att vi inte kommer att stå ensamma i händelse av väpnat angrepp utan kan få stöd av allierade.

Fru talman! Elsa Widding säger att en rysk seger i Ukraina är oundviklig och att landet är kraftigt ansatt och kommer att bli besegrat. Jag vill bara påminna om att vi snart är 900 dagar in i kriget och att Ryssland gjorde bedömningen att man skulle kunna ta Kiev på 5 dagar. Det misslyckades man med. Ryssland kontrollerar alltjämt mindre än 20 procent av Ukrainas yta. Varför? Jo, jag vågar påstå att tre saker har varit avgörande i och med att Ukraina har mindre militära resurser än Ryssland. Det första är den ukrainska försvarsviljan. Den är djupt imponerande. Det andra är motståndskraften hos den ukrainska befolkningen. Den är också djupt imponerande. Det tredje är det västliga militära stödet.

Det finns bara ett land som bör avgöra om Ukraina ska förhandla, och det är Ukraina. Annars kommer Ryssland att belönas för sin aggression, och jag vill inte se några förhandlingar över ukrainarnas huvuden. De måste själva få besluta om detta. Ryssland har påbörjat en olaglig och oprovocerad fullskalig invasion av Ukraina. Det tycker jag är avgörande.

Detta handlar även om Widdings motstånd mot Natoutvidgningen. Vi har hört sådan kritik många gånger i historien, bland annat när det gällde de baltiska staterna och Sveriges och Finlands medlemskap. Det har också kommit kritik mot att Ukraina skulle bli Natomedlem. Det har vi hört vid upprepade tillfällen.

Måttstocken för en europeisk säkerhetsordning är att alla länder gör egna säkerhetspolitiska vägval, och det vill vi stå upp för. Det ska inte vara så i Europa att små länder är stora länders bakgårdar. Det är befolkningen i ett land som själv avgör om man vill söka sig mot EU och Nato, och det är sedan en fråga mellan EU och Nato och det berörda folket. Vi har sett tidigare att små stater varit stora staters bakgårdar. Min uppfattning är att vi inte ska tillbaka till ett sådant Europa.

Skälen till att Sverige stöttar Ukraina är egentligen tre.

För det första har Ryssland påbörjat en oprovocerad, fullskalig invasion. I mina ögon handlar det då om anständighet och medmänsklighet att stå upp för det ukrainska folket och deras rätt att skydda sig.

För det andra handlar det för svenskt vidkommande också om att stå upp för viktiga värden. Genom sin fullskaliga invasion utmanade Ryssland på ett flagrant sätt den europeiska säkerhetsordningen, den internationella rätten och även folkrätten. När vi stöttar Ukraina står vi upp för folkrätten, och det är viktigt för mindre länder att folkrätten finns och respekteras.

För det tredje - och här skiljer sig min och Widdings analys åt - utgör Ukraina en sköld mot rysk militär expansion. Jag fruktar att om den skölden skulle falla på grund av att vi inte har uthållighet i vårt militära stöd skulle trycket på framför allt Moldavien och Georgien bli mycket högre. Jag fruktar att det också skulle kunna leda till fortsatt rysk militär expansion. Därför är vårt stöd till Ukraina även en investering i vår egen säkerhet.

Fru talman! Elsa Widding har frågat mig vilka skäl som ligger till grund för beslut om vilken krigsmateriel och vilka flygplan som Sverige erbjuder Ukraina. Elsa Widding har även frågat mig hur jag bedömer hotbilden mot Sverige i ett scenario där Ukraina vinner respektive förlorar kriget mot Ryssland. Elsa Widding har även frågat mig hur jag avser att agera utifrån min bedömning av dessa scenarier.

På grund av Ryssland rasar ett storskaligt krig i Europa. Rysslands stormaktsambitioner, militära upprustning och anspråk på att bestämma över andra staters politiska vägval undergräver säkerheten i närområdet, i Europa och globalt. Det finns en påtaglig risk för att den säkerhetspolitiska utvecklingen fortsätter att försämras. Eskalationsrisken kvarstår. En eskalering kan medföra angrepp mot andra stater men också utökade hot om eller användande av kärnvapen eller andra massförstörelsevapen.

Ett väpnat angrepp mot Sverige eller våra allierade kan inte uteslutas. Det kan inte heller uteslutas att militära maktmedel eller hot om sådana kan komma att användas mot Sverige eller våra allierade.

Mot bakgrund av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har Sverige och Finland blivit medlemmar i Nato. Natomedlemskapet stärker inte bara Sveriges säkerhet och försvarsförmåga utan bidrar även till att stärka säkerheten i vårt närområde och det euroatlantiska området som helhet.

Sedan Rysslands storskaliga satsningar på militär förmåga, alltmer aggressiva agerande från 2007 och inledning av kriget mot Ukraina 2014 har Natos fokus på avskräckning och territoriellt försvar inom ramen för det kollektiva försvaret ökat.

Det pågår även en upprustning av Sveriges nationella försvar. Att dimensionera det militära försvaret för ett högintensivt och utdraget krig mot en kvalificerad motståndare inom ramen för alliansen är avgörande.

Att Ukraina vinner kriget med bibehållen självständighet, suveränitet och territoriell integritet kommer att ha fundamental betydelse inte bara för Ukrainas utan för hela Europas framtid. Utfallet av Rysslands krig mot Ukraina är inte minst avhängigt omvärldens roll givet det ukrainska beroendet av fortsatt stöd från internationella partner. Detta ställer höga krav på enighet, robusthet och beslutsamhet från de länder som stöder Ukraina.

Sveriges stöd till Ukraina ska vara uthålligt och långsiktigt. Ett starkt, förutsägbart och uthålligt stöd till Ukraina bidrar även till att försvara den europeiska säkerhetsordning som utgör grunden även för Sveriges säkerhet och är vår främsta möjlighet att motverka Rysslands handlingsmöjligheter för ytterligare aggression.

Fru talman! Jag vill också tacka Magnus Manhammar för den konstruktiva tonen.

Jag kan återigen inte gå in på det aktuella ärendet och tvisten. Men vi kan ta frågan vidare, som ett bredare grepp om Försvarsmaktens miljöarbete. Det är något som departementet följer noga och som vi kan påverka i ett bredare perspektiv, kopplat till budget, styr- och regleringsbrev och även våra återkommande myndighetsdialoger.

Jag vill ändå understryka att Försvarsmakten har gjort en resa och är djupt hängiven mycket av sitt miljöarbete. Det gäller inte minst hållbarhetsarbetet, som håller hög internationell nivå. Det vill jag att Manhammar ska veta.

Jag tar med mig denna interpellation i mitt vidare arbete, och jag tackar för den konstruktiva tonen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill tacka för de gripande berättelserna.

Spridning av PFAS är, precis som Manhammar säger, ett problem som är brett över hela samhället. Det är inte bara ett problem kopplat till Försvarsmakten. Men Försvarsmakten äger en skuld på ett antal ställen. På ett 70-tal verksamhetsplatser, till exempel flygflottiljer, flygbaser med flera, har man haft problem med att hantera PFAS. Men jag vill understryka att frågan är bredare än bara Försvarsmakten.

Låt mig också säga att Försvarsmaktens övning av brand- och släckningsinsatser sedan ett antal år tillbaka sker i princip uteslutande med vatten. Förra året började flygvapnet använda PFAS-fritt släckmedel.

Jag frågade mig också varför man använde PFAS, när det är giftigt. Bara för att interpellanterna ska vara medvetna om det kan jag berätta att det handlar om att kunna släcka bränder i väldigt trånga utrymmen, till exempel i ett stridsflyg. Då måste man släcka en brand på upp till 90 sekunder. Det ämnet var ett sätt att hantera det problemet, för att bränderna inte skulle sprida sig.

Men nu har flygvapnet slutat använda PFAS. Det är naturligtvis mycket välkommet från vår sida, så att man kan komma till rätta med de allvarliga problemen med PFAS.

Jag vill dock återigen säga att jag tror att frågan är bredare och viktigare än bara Försvarsmakten. Försvarsmakten har till mig angivit att man har tagit ansvar för de direkta kostnaderna men att man inte vill ta kostnaderna som är utanför de omedelbara åtgärder som man har vidtagit.

Jag är, i ljuset av de gripande berättelser som ledamöterna har återgett här, villig att titta vidare på frågan. Jag kan få skäl att återkomma, antingen här i talarstolen eller i en annan form.

Fru talman! Tack, Manhammar och Andersson, för era inlägg! Jag delar er bedömning i fråga om den djupa tragedin kopplat till PFAS-utsläppet, som också är väl dokumenterat.

Jag ska försöka återge vad som har framställts till mig från Försvarsmakten. Utgångspunkten är att varken jag som statsråd eller regeringen ska gå in i saker kopplade till domstolar eller sådant som är myndighetsutövning. Det är den praxis vi har.

Denna information har jag fått från Försvarsmakten: Försvarsmakten hävdar att användning av brandskum innehållande PFAS på en brandövningsplats vid F 17 i Kallinge har orsakat föroreningar av vatten i Brantafors vattentäkt. Så är det oomtvistligt. Vad gäller själva föroreningsskadan har Försvarsmakten, hävdar man, tagit ansvar för sådana kostnader som utgjorde en direkt följd av föroreningsskadan, såsom kostnaden för anläggning av en ny råvattenledning till vattenverket i Brantafors i Kallinge.

Försvarsmaktens inställning är att frågan om ersättning i nuläget är en fråga för berörda myndigheter och eventuellt rättsväsendet. Försvarsmaktens bedömning är att man bara anser sig ha ansvar för kostnader som inte har ett indirekt samband med föroreningen, detta oaktat att myndigheten har tagit ansvar för föroreningsskadan och andra kostnader. Försvarsmakten är ju skyldig enligt miljöbalken.

Jag kan konstatera att Försvarsmaktens inställning är att myndigheten inte är juridiskt skyldig att ersätta Ronneby Miljö och Teknik för rättegångskostnader eller möta krav på ersättning för uppkomna personskador.

Detta är Försvarsmaktens bild. Det här är en fråga på myndighetsnivå och eventuellt för rättsväsendet.

Låt mig dock även säga att regeringen ser allvarligt på spridningen av högfluorerade ämnen. Regeringens arbete med att skydda människor från exponering för PFAS sker i två parallella spår. Det handlar dels om att försöka begränsa den fortsatta spridningen, dels om att hantera konsekvenserna av tidigare spridning. Försvarsmakten arbetar på samma sätt med myndighetens PFAS-föroreningar.

Det är viktigt att komma ihåg att det under lång tid inte funnits tekniska förutsättningar för att hitta lösningar på marknaden för att efterbehandla PFAS utöver kolfilterrening av förorenade vatten och uppbränning av förorenade jordmassor. Det är grunden till att vi befinner oss där vi gör.

Nu vet jag att det har tagits initiativ. Man har försökt etablera en testbädd för PFAS, vilket säkert ledamöterna känner till. Det är ett arbete som sker mellan Rise, Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Fortifikationsverket. Syftet är dels att hitta fungerande reningstekniker, dels att kunna utvärdera PFAS-fria släckningsmedel för att ersätta PFAS-baserade brandskum. Det är grunden i det vidare arbete som sker och har skett i form av en testbädd.

Fru talman! Magnus Manhammar har frågat mig om jag avser att initiera en dialog med Försvarsmakten angående frågan om skadestånd för utsläpp från Försvarsmaktens verksamhet.

Frågan är ställd mot bakgrund av en mejlväxling som P4 Blekinge har tagit del av om att Försvarsmakten har meddelat Ronnebys vattenbolag, Ronneby Miljö och Teknik AB, att myndigheten inte kommer att betala skadestånd till de boende i Kallinge.

Dricksvatten är ett av våra viktigaste livsmedel och en förutsättning för att vi ska kunna upprätthålla de grundläggande samhällsfunktionerna i vårt land. Regeringen ser mycket allvarligt på förorening av kemikalier, exempelvis PFAS, i vår miljö.

Frågan om ersättning med anledning av PFAS-föroreningar är i nuläget varken en fråga för mig som statsråd eller för regeringen, utan en fråga för de berörda myndigheterna och eventuellt rättsväsendet.

Herr talman! Jag vill tacka samtliga riksdagspartier för en angelägen debatt! Stödet till Ukraina är de kommande årens viktigaste utrikespolitiska uppgift.

Den här debatten har belyst Ukrainastödet ur många olika perspektiv och vinklar, och det är bra. Vi behöver en bred debatt om hur vi på bästa sätt kan utforma ett starkt och effektivt stöd till Ukraina. Jag har även goda förhoppningar om att vi även fortsättningsvis kommer att ha bred uppslutning kring det svenska stödet till Ukraina. Återigen: Det är en styrka för Sverige när vi kan samla oss och hitta breda överenskommelser. Jag har svårt att se någon fråga där detta skulle vara mer angeläget än just när det gäller det samlade stöd som Sverige nu ger till Ukraina.

Herr talman! Låt mig avslutningsvis säga att Ukrainas sak är vår. Nu behöver Ukraina Sveriges stöd mer än någonsin. Sverige har vidtagit en rad åtgärder för att bidra till stöd till Ukraina. Inte minst kommer det besked som vi lämnade häromdagen om ytterligare 75 miljarder i långsiktigt stöd att vara oerhört viktigt för Ukraina och för att det ska vara Ukraina som vinner det fruktansvärda kriget och inte Ryssland.

Den särskilda debatten var härmed avslutad.

Herr talman! Med all respekt för Emma Bergingers fråga, som är relevant, är fokus för denna debatt framför allt det civila och militära stödet till Ukraina. Jag får hänvisa till ansvarig minister som har bättre insikt om utformningen av sanktionspolitiken.

Låt mig dock vara tydlig med att vi arbetar hårt inom EU för att få en sammanhållning. Vi ser fram emot att EU nu ska leverera ett nytt sanktionspaket mot Ryssland, det 14:e, som bland annat ska tackla de problem som finns med skuggflottan. Vi har arbetat intensivt för att EU också ska komma bort från det mycket ohälsosamma beroendet av rysk olja och gas.