Pål Jonson

Fru talman! Ramar spelar roll. Pengar spelar roll. Det gäller framför allt i ett läge där Ukraina kraftfullt har byggt upp sin egen förmåga till försvarsindustriell produktion i klass med vad Ryssland har gjort i proportion till sin egen storlek. Att vi kan investera kapital i den ukrainska försvarsindustriella förmågan är avgörande. Sverige har en väsentligt större ram än de allra flesta andra länder, men vi kan och är villiga att göra mer än vad vi har gjort hittills.

Det viktigaste målet med det svenska stödet är att det ska göra skillnad på marken. Just nu finns ekonomiskt kapital så att vi kan stärka Ukrainas egna nationella försvarsindustriella produktion. Vi ser också till att det för alla de plattformar och system som vi skickar dit finns logistik samt tillgång till och underhåll av reservdelar. De ska göra skillnad på marken.

Det finns ett stort intentionsdjup kopplat till det svenska stödet som jag är stolt över. Det är inte regeringen som ska kreddas för det, utan Försvarsmakten och Försvarets materielverk är oerhört hängivna i arbetet med att stödja Ukraina.

Sedan stämmer det tyvärr inte riktigt som Kerstin Lundgren säger att vi skulle kunna skicka Jas om vi vill. Det funkar inte så, Kerstin Lundgren. Det handlar om exportlicenser och beslut som måste fattas med andra länder inom ramen för Air Force Coalition.

Det är klart att vi kan skicka Gripenplan till Ukraina, men om de inte har vapen kommer planen inte att göra speciellt stor nytta. Tyvärr. Här behöver vi samarbeta med andra länder. Vi har blivit uppmanade att avvakta med Gripen och i stället bidra med vår luftburna sensor ASC 890. Den kan stridsleda F-16.

Vi utesluter på inget sätt möjligheten att skicka Gripen senare. Till det sista stödpaketet har vi avsatt 2,1 miljarder så att det ska bli möjligt att göra detta längre fram.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 28 november.)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell säkerhets-strategi

Fru talman! Jag tackar för Kerstin Lundgrens och Centerpartiets djupa engagemang för Ukraina! Det är omistligt och bra. Jag är stolt över att komma från ett land där jag får mer kritik för att jag gör för lite för Ukraina än för att jag gör för mycket. Det är en styrka för Sverige att det finns en så bred samsyn kring de här frågorna.

Några saker: Till skillnad från många andra länder har vi från 2022, 2023 och 2024 kontinuerligt ökat vårt militära stöd till Ukraina. Kerstin Lundgren vet att vi har en ekonomisk ram för 2024, 2025 och 2026 på sammanlagt 75 miljarder. Vi uttrycker det så att detta är ett golv, inte ett tak, och att vi är villiga att göra mer.

Jag vill sätta saken lite grann i perspektiv, kopplat till den ekonomiska ramen. Tyskland har en ram på 4 miljarder euro, Storbritannien har en ram på 2 ½ miljarder pund, medan den franska ramen är på 3 miljarder euro.

Sverige ligger mycket högt i förhållande till de allra flesta andra länder. Enligt Kiel Institute ligger Sverige på sjätte plats i världen. Men vi är villiga att göra mer än vad vi har gjort tidigare. Några uttryck för det är naturligtvis att statsministern har samlat den nordisk-baltiska kretsen på Harpsund i dag tillsammans med Polen, som tänker likadant som vi i dessa frågor. Jag hade den ukrainska försvarsministern på besök torsdag och fredag i förra veckan.

Vi signalerar tydligt att vi är öppna för att göra mer än vad vi har gjort hittills. Vi öppnar också för produktion av till exempel långräckviddiga patrullrobotar och även robotar som Ukraina ska producera i Ukraina. Produktionen ska skalas upp där.

Vi sätter inga folkrättsliga begränsningar på de plattformar och system som vi donerar till Ukraina. Nu har vi inte donerat långräckviddiga missilsystem eftersom vi inte besitter sådana än, men vi stöder den ukrainska produktionen.

Flera åtgärder har vidtagits den senaste tiden. Jag hade också ett möte med NB8-kretsen i förra veckan för att diskutera hur vi kan steppa upp stödet till Ukraina.

Fru talman! Argumentet att det går i Danmark, Storbritannien, Polen, Estland och Finland har jag hört många gånger. Jag vill uppmana Håkan Svenneling att titta på en karta. Var bygger man den havsbaserade vindkraften? Vetter den mot Kaliningrad? Vetter den mot Ryssland eller inte? Titta på Finland - de bygger havsbaserad vindkraft, men de bygger inte i Finska viken, för där spelar det roll hur radarpulser går och vilka möjligheter man har till signalspaning.

Allt detta, Håkan Svenneling, avgörs av det militärgeografiska läget och i vilken riktning man sätter upp den havsbaserade vindkraften. Vi har tydligt markerat att givet det läge som Kaliningrad har är det svårt att ha en samexistens i Östersjöområdet. Det går bättre på västkusten, och det går bättre norr om Ålandsförträngningen. Det är också viktigt att ta med sig detta perspektiv i ljuset av att vi har ett speciellt ansvar inom Nato för Östersjöområdet, där vi har unika militära förmågor. Därför tar vi intryck när Försvarsmakten säger att havsbaserad vindkraft i Östersjöområdet skulle leda till oacceptabla risker.

När det kommer till hotet säger regeringen att klimatet på sikt är ett existentiellt hot. Det främsta hotet utgörs dock av Ryssland. Det är också det dimensionerande hotet för Försvarsmakten och försvarets utformning, vilket har att göra med att Ryssland återkommande har påvisat att man har en låg tröskel för militär våldsanvändning. Man tar stora politiska och militära risker, och man visar på en fruktansvärd brutalitet i Ukraina.

Därför måste vi också dimensionera vår försvarspolitik mot det främsta hotet mot vår säkerhet, och det är Ryssland. Vi talar också rätt så utförligt om den begränsningspolitik som vi vill utforma mot Ryssland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell säkerhets-strategi

Fru talman! Jag tänker att en nationell säkerhetsstrategi just är utformad för att ge vägledning också för tuffa och svåra beslut.

Om Försvarsmakten säger att det skulle innebära oacceptabla säkerhetsrisker att bygga ut havsbaserad vindkraft i Östersjön för att det till exempel skulle påverka radarspaningsförmågan när det gäller att identifiera inkommande ballistiska missiler eller kryssningsmissiler och om Försvarets radioanstalt säger att det kraftfullt skulle kunna försvaga vår förmåga till signalspaning och leda till oacceptabla risker, då måste vi också ta intryck av det i de svåra bedömningar och avvägningar som vi helt enkelt måste göra.

Vid sidan av detta kan den havsbaserade vindkraften påverka möjligheten för oss att identifiera hotrisker i undervattensmiljön och också påverka Försvarsmaktens möjlighet till övning.

Vi är öppna för havsbaserad vindkraft men inte i Östersjöområdet. Det har att göra med att Kaliningrad är ett av världens mest militariserade områden. Vi strävar också efter att få bättre processer. Inte minst gör Försvarsmakten det, och därför har vi också tillsatt en utredning som kommer att presenteras i december om hur vi kan få förutsägbara processer.

Vi har öppnat för havsbaserad vindkraft till exempel på västkusten och norr om Åland. Men det är mycket svårare att ha havsbaserad vindkraft i Östersjöområdet. Det skulle, återigen, leda till vad Försvarsmakten säger är oacceptabla risker för Sveriges säkerhet, och om Sveriges säkerhet är det viktigaste kriteriet - vilket den nationella säkerhetsstrategin säger - måste vi ta intryck av vad Försvarsmakten säger.

Fru talman! Jag sa aldrig att vi har förhandlat om den nationella säkerhetsstrategin, Morgan Johansson. Jag måste korrigera Morgan Johansson när det gäller att regeringen inte ska ha bjudit in till information om den nationella säkerhetsstrategin. Det gjordes nämligen i maj. Det har jag nu fått verifierat. Jag vet också det genom att ha pratat med den förre ordföranden i Försvarsberedningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell säkerhets-strategi

Det var alltså inte en förhandling utan en information om den nationella säkerhetsstrategin. Som jag förstår det ägde det mötet rum. Jag har också kollat hur det var 2017. Jag vet att den föregående regeringen då var färdig med sin nationella säkerhetsstrategi och att man ville bjuda in oss som då var i opposition, men vi tyckte att det var bättre att få en skrivelse och att ha den debatten helt öppet i riksdagen.

Regeringen tar naturligtvis intryck av den här debatten. Jag tycker att det är bra att vi i dag diskuterar många frågor som är kopplade till klimat och säkerhet, för det har vi inte gjort i tillbörlig omfattning. Jag tycker alltså att denna debatt är viktig.

Men ytterst är detta regeringens nationella säkerhetsstrategi, och vi har inte förespeglat något annat än att detta är regeringens främsta ansvar. Då är det också naturligt att det är regeringen som utformar den nationella säkerhetsstrategin, naturligtvis i dialog med riksdagen. Vi tar intryck av den debatt vi har. Mycket av förarbetet gjordes faktiskt i den rapport som Försvarsberedningen kom ut med i juni 2023 och som heter Allvarstid. Många av formuleringarna går igen från Allvarstid och Försvarsberedningen. Jag tycker ändå att det är en rimlig ansats till en förankring.

Återigen: Jag har respekt för att vi kan uttrycka oss olika och också för att vi tycker olika när det gäller infrastruktur, sociala frågor och klimatfrågor.

(Applåder)

Fru talman! Först måste jag rikta tillbaka detta mot Morgan Johansson. Vi står här i dag för att denna regering valde att göra en skrivelse till riksdagen om detta. Därmed har vi också möjlighet att föra den här debatten i riksdagen. Detta valde inte den regering som Morgan Johansson satt i.

Sedan har jag dubbelkollat med den nationella säkerhetsrådgivaren, och ledamöterna i Försvarsberedningen bjöds in till samtal om den nationella säkerhetsstrategin i maj i år. Det är naturligt att det är ledamöterna i Försvarsberedningen som bjuds in till diskussioner om den nationella säkerhetsstrategin, för lejonparten av den hotbildsbedömning som finns i den nationella säkerhetsstrategin kommer från rapporten Allvarstid, inklusive begreppet "vitala nationella säkerhetsintressen". Försvarsberedningens arbete har alltså varit centralt också för vägledningen av den nationella säkerhetsstrategin.

I slutändan är det regeringens nationella säkerhetsstrategi. Jag vill också redovisa det arbete som regeringen gör med den. Jag har respekt för att det finns olika uppfattningar, framför allt i bredare säkerhetsfrågor, såsom när det gäller infrastruktur, sjukvård och klimat. Då tycker jag att det är naturligt att det kommer till uttryck i en sådan här debatt. Men centrala frågor, som detta med de vitala nationella säkerhetsintressena, kommer från Försvarsberedningen och har tagits fram i bred politisk samsyn där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell säkerhets-strategi

Återigen: Vi valde att göra en skrivelse om den nationella säkerhetsstrategin, och den regering som Morgan Johansson satt i valde att inte göra det. Vi bjöd också in till samtal i maj i år om den nationella säkerhetsstrategin.

Fru talman! Låt mig först framföra regeringens kondoleanser med anledning av Lars Wistedts hastiga frånfälle. Jag vill också tacka Håkan Svenneling för att han så väl fångade Lars fina arbete i både kammare och utskott. Det har varit en ynnest att få jobba med Lars, som var en mycket samarbetsorienterad politiker och riksdagsledamot.

Fru talman! Vi lever i allvarstider. Ukraina kämpar för sin överlevnad, och fler länder, som Moldavien, är satta under starkt tryck från Ryssland. Vidare är vi och våra allierade utsatta för ständiga påverkansförsök från Ryssland som bland annat syftar till att vi ska sluta stötta Ukraina.

I detta allvarliga säkerhetsläge är det omöjligt att vara alltför tydlig. Värnandet av Sveriges nationella säkerhet är regeringens enskilt viktigaste uppgift. Detta helt centrala ställningstagande genomsyrar den nationella säkerhetsstrategin, som är en sammanfattning av hur regeringen ser på denna uppgift. Den utgör ramverket för regeringens arbete med nationell säkerhet fram till 2030. Det är också regeringens förhoppning att den ska ge vägledning åt alla dem i Sverige som är djupt involverade i att stärka vår beredskap. Jag tänker på myndigheter, kommuner och regioner men också på aktörer utanför den offentliga sfären som är en del av vårt starka civilsamhälle. Det svenska samhället är som bekant så mycket större än bara staten och dess institutioner.

I allvarstid är inget viktigare än glasklara prioriteringar. Den nationella säkerhetsstrategin tar sitt avstamp i en tydlig definition av Sveriges vitala nationella säkerhetsintressen - de intressen vi är beredda att göra de största uppoffringarna för. Det handlar om att värna vår säkerhet, vårt demokratiska styrelseskick, vår frihet, vår självständighet, vår suveränitet och vår handlingsfrihet. Det handlar om att värna vår befolknings liv och hälsa, försvara Sverige och våra allierade mot väpnat angrepp och upprätthålla vår territoriella integritet. Det handlar också om att upprätthålla försörjningsberedskap och samhällets funktionalitet. Slutligen handlar det om att upprätthålla det som gör Sverige till Sverige, nämligen grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter.

Fru talman! Det råder inget tvivel om att Ryssland är det allvarligaste hotet mot Sveriges nationella säkerhet och att vi måste förbereda oss för att det kommer att fortsätta att vara så under överskådlig tid. Ett väpnat angrepp mot Sverige eller våra allierade kan inte uteslutas. Men hoten mot Sveriges nationella säkerhet är många och komplexa och hänger samman på sätt som ofta är svåra att överblicka.

Den nationella säkerhetsstrategin lyfter fram den systemhotande organiserade brottsligheten och vikten av att skydda samhällets centrala institutioner. Den lyfter också fram att inre och yttre hot mer än någonsin tidigare hänger ihop. Andra allvarliga hot är bland annat klimatförändringar och pandemier, som brukar kallas icke aktörsdrivna hot och kräver andra typer av åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell säkerhets-strategi

Den nationella säkerhetsstrategin genomsyras också av två insikter som tidigare inte har betonats på samma sätt kopplat till den nationella säkerheten.

För det första är innovationskraft och förmågan att ligga i framkant på ett antal teknikområden där utvecklingen går i rasande takt helt central ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Här finns det skäl att inspireras av våra ukrainska vänner, som visat att just innovationskraft och förmågan att snabbt omsätta teknisk utveckling till militär förmåga är av avgörande betydelse när man möter en kvantitativt överlägsen motståndare som Ryssland.

För det andra är konkurrenskraften viktig, och den hänger nära ihop med innovationsförmågan. Det krävs omfattande resurser för att klara av de stora satsningar som säkerhetsläget kräver, och dessa resurser kan bara produceras av ett konkurrenskraftigt svenskt näringsliv.

Fru talman! En strategi som inte säger vad som ska göras och vad som är viktigast är inte mycket värd. Men lika viktigt är att säga något om hur det ska göras, inte minst när vi befinner oss i ett läge som radikalt skiljer sig från det vi under decennier har vant oss vid.

Statsministern konstaterade vid lanseringen av den nationella säkerhetsstrategin i somras att det inte längre är resurser som i första hand är bristvaran utan tid. Inte minst handlar det om att uppbyggnaden av totalförsvaret måste påskyndas i ljuset av det allvarliga säkerhetsläget.

Detta kräver att vi agerar annorlunda än tidigare. Därför anger regeringen ett antal vägledande principer för arbetet med nationell säkerhet. Principen om skyndsamhet och pragmatism handlar bland annat om att undanröja de orimliga hinder som gör att det tar för lång tid innan vi får utväxling av satsningar på försvaret. Det handlar om att korta processer och ta bort onödiga regler. Det bygger också på insikten att tid är en kostnad i ett allvarligt säkerhetspolitiskt omvärldsläge om den hotar militär förmågeuppbyggnad. Principen om handlingskraft och förmåga att ta beslut under osäkerhet handlar just om att fatta snabba beslut när det krävs även om alla fakta inte är kända. Passivitet är särskilt farligt i allvarstid.

Om det är något Ukrainas kamp har visat är det att ett samhälles robusthet och dess anpassningsförmåga är vitala för att klara de ansträngningar ett krig innebär. Ukraina visar oss också vikten av att hela samhället involveras. Samordningen behöver stärkas. Beslutsfattande i stuprör gynnar inte någon när det handlar om Sveriges säkerhet.

Fru talman! Avslutningsvis: I strategin konstaterar regeringen att en av Sveriges styrkor är att vi genom åren har visat att vi som land kan samla oss för att vidta nödvändiga åtgärder när situationen så kräver. Jag hade själv förmånen att uppleva detta den 16 mars 2022 när åtta partier under ledning av den förra regeringen ställde sig bakom att Sverige ska lägga 2 procent av bnp på försvaret. Det är en styrka för Sverige när vi kan göra så. Jag har också tagit del av det breda samförstånd som präglat mycket av Försvarsberedningens arbete.

Jag vet att vi har olika syn på vissa frågor i den strategi som är föremål för dagens debatt. Jag har respekt för det, för så ska det vara i en demokrati. Men det är en oerhörd styrka för Sverige att det råder en så bred samsyn om både de hot som ytterst riktar sig mot vår rätt att själva välja hur vi vill leva och vad vi måste göra för att bemöta dessa hot. I en orolig tid och i en osäker omvärld är det en styrka att vi som folk kan samla oss och göra det som är bäst för vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell säkerhets-strategi

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

Fru talman! Jag beklagar att jag missade frågan om ägandeförhållanden.

Svensk försvarsindustri har över tid klarat omställningen mycket väl. Naturligtvis finns det ett arv från kalla kriget som byggde på neutralitet i krig och alliansfrihet. Men omställningen som man gjorde efter kalla krigets slut var faktiskt framgångsrik. Den genomfördes inte minst av Björn von Sydow när han var försvarsminister i slutet av 90-talet.

Björn von Sydow gjorde tre viktiga reformer. För det första uppmanade han försvarsföretagen att gå ut på den internationella marknaden. I stället för 80 procent nationellt och 20 procent internationellt vände man på förhållandet. För det andra privatiserades all försvarsindustri under den tiden. Det sista som gjordes var privatiseringen av Celsius. Jag tror att den reformen var framgångsrik. För det tredje öppnades det för utlandsägande i svensk försvarsindustri. Det var nog viktigt för många försvarsföretag, då de fick tillgång till globala försörjningsorganisationer och ibland också bättre marknadstillträde. De reformerna var viktiga.

Man kan ha olika uppfattningar om ägandeförhållanden. En del länder använder sig av det som heter golden share, som innebär upp till 8 eller 9 procent vid utlandsföretagande. Företagen kan också vara helt privatägda, som de amerikanska företagen är. Jag är öppen för resonemang kring detta. Det man behöver tänka till om är rådighetsfrågan och naturligtvis hur vi ser till att de här företagen, som är extremt viktiga för svensk säkerhet, inte drabbas av utländskt förvärv. Det finns krav från ISP. Det måste vara svensk vd, och man måste ha tillverkningstillstånd. Delar måste också ha svensk styrelse.

Fru talman! Jag ber om ursäkt och ber om att få återkomma vid ett senare tillfälle för att utveckla resonemanget kring K-företag, för de är väl så viktiga att diskutera. Jag tackar Johan Andersson för en viktig debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Förankringsprocessen är viktig för att man verkligen ska uppnå målet, precis som Johan Andersson säger. Vi har arbetat med att förankra strategin. Till det vi kallar för strategisk dialog bjuder vi in ett antal försvarsföretag, FMV, FOI, Försvarsmakten, Vinnova och Tillväxtverket. Vi hade ett sådant möte på departementet för ungefär två veckor sedan. Jag kommer att ha ett ytterligare ett sådant dialogmöte för att få in alla aktörers perspektiv på den här frågan, som berör försörjningssäkerhet, upphandling, teknik och innovation. Ett möte har alltså genomförts, och ytterligare ett sådant möte kommer att genomföras inom ett par veckor för att vi ska få allas perspektiv. Jag tycker att detta är viktigt, för det gör att myndigheter och aktörer har möjlighet att påverka ett dokument som kommer att prägla dem.

Jag försöker vara bred och tillgänglig. För några månader sedan träffade jag den avdelning inom IF Metall som jobbar med försvarsindustri. Jag tycker att de gör ett viktigt arbete. Jag besöker rätt ofta försvarsföretag för att få deras perspektiv. Det är en del av förankringsprocessen kopplat till olika aktörer på det här området.

Jag har också bjudit in riksdagens partier till möte om några veckor. Jag vill föra en dialog med dem om formen och förväntansbilden när det gäller försvarsindustristrategin. Det finns lite olika sätt att göra detta. Det kan ske i och med en skrivelse, en proposition eller ett föredrag. Ytterst kommer det naturligtvis att vara regeringens strategi, men kan vi hitta ett sätt att få riksdagen att ge sitt perspektiv och känna att den kan påverka strategin uppskattar jag det. Den här typen av förankringstillfällen är viktiga för att få fram en bättre strategi.

Fru talman! Jag tackar Johan Andersson för en viktig interpellation. Det stämmer att Sverige inte har någon försvarsindustristrategi och inte har haft det på många årtionden. Det tycker jag är en brist. Många andra länder har utvecklat försvarsindustristrategier, och många av dessa frågeställningar har starkt påverkats av kriget i Ukraina. Låt mig därför först ta upp det internationella narrativet.

För några år sedan hade vi en omfattande diskussion kopplad till den europeiska försvarsindustriella basen. Då talade man om de stora problemen med överproduktion, duplicering och fragmentisering. Jag vågar påstå att detta inte längre är relevanta problem för Europa. De stora problem vi har nu är långa ledtider i produktionen och delvis en ökande prisbild. Vi får, om fru talmannen ursäktar uttrycket, mindre pang för pengarna. Det kommer förstås att prägla försvarsindustristrategin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En annan dimension på det visar hur viktigt det är att kunna ha försörjningssäkerhet inte bara i fred utan också i kris och krig. Även det kommer försvarsindustristrategin att lägga fokus på. Kriget i Ukraina är till stora delar ett utnötningskrig. Då blir den industriella produktionsförmågan mycket viktigare och mer central än den tidigare har upplevts.

Det finns alltså flera delar i detta. Därför är en stark försvarsindustri - en stark försvarsindustri även i Sverige - en del av vår samlade försvarsförmåga. Jag vill sätta det narrativet.

En annan aspekt är hur staten ställer krav i sina upphandlingar i både fred, kris och krig. Vi behöver ha produktionsförmåga därvidlag. Även där finns en betydande utvecklingspotential.

I mitt interpellationssvar berörde jag att vi har reviderat de principer som har funnits för materielförsörjning tidigare och som lades fram 2009 i en helt annan era. De byggde på att man först och främst skulle reparera och uppgradera den materiel som finns och i andra hand köpa nytt tillsammans med andra. I tredje hand skulle man egenutveckla materiel. Det var en alldeles för doktrinär hållning, som bara handlade om att jaga kostnader. Nu måste vi få till en mycket bättre försörjningssäkerhet.

Nu reviderar vi dessa principer. Det var hög tid att göra det. Vi behöver också ha en marknad som inte bara drivs av pris utan också främjar innovation. Därför ska man se till att det finns en stark korrelation mellan framtagandet av försvarsindustristrategin och det som heter försvarsinnovationsstrategi, som vi presenterade för ett halvår sedan. Den handlar om hur vi kan få en marknad som levererar produkter i världsklass och hur vi kan få ett bra samspel mellan alla aktörer för att få en hög innovationsgrad inom försvarsindustrin.

Vi har en hög innovationsgrad, men för att göra den ännu bättre måste också Försvarsmakten utveckla sin förmåga och definiera det som brukar kallas det militära problemet. Det är ju problem som driver innovation. Därför är ukrainarna väldigt duktiga på innovation; de har en lång rad stora problem att hantera.

Fru talman! Inte minst handlar detta om ett nära samarbete mellan leverantörerna, FMV och Försvarsmakten för att få igång ett kostnadseffektivt, bra och innovativt ekosystem.

Fru talman! Johan Andersson har frågat mig om jag och regeringen har för avsikt att ta fram en svensk försvarsindustristrategi i syfte att stärka den svenska försvarsindustrin och uppfylla behovet av att trygga försörjningen av försvarsmateriel, och om så är fallet när den bör genomföras samt när den kommer att redovisas för riksdagen.

Svar på interpellationer

Regeringen ser behov av en försvarsindustristrategi, och arbetet med att ta fram en sådan pågår. I totalförsvarspropositionen för åren 2025-2030 lägger regeringen fram en ny inriktning av materielförsörjningen i förhållande till de så kallade materielförsörjningsprinciper som infördes 2009. Den ökade betydelsen av försörjningssäkerhet och försvarsindustriell produktionskapacitet, samt behoven av innovation och internationellt samarbete, innebär förändrade förutsättningar och ställer nya krav på både stat och näringsliv.

Försvarsindustrin är en säkerhets- och försvarspolitisk tillgång. Därför krävs det långsiktiga och strategiska perspektiv på svensk försvarsindustri, vilket försvarsindustristrategin ska bidra till.

Fru talman! Vägvalsprogrammen kostar ju pengar redan här och nu i och med att vi beslutade om dem i vårändringsbudgeten 2023. De är alltså - ursäkta uttrycket - up and running. Demonstratorprojekt syftar naturligtvis till senare vidareutveckling på högre TRL-nivåer.

Peter Hultqvist berörde transportflyg och Gripen Erik kopplat till Brasilien. För att hålla igång produktionen av Gripen Erik är det naturligtvis viktigt för oss att vi får fler exportaffärer gällande Gripen Erik, även långsiktigt för att dela utvecklingskostnader kopplade till Gripen Erik-systemet.

Fru talman! Den sista synpunkten gäller de internationella projekten, där man kan konstatera att det för närvarande sker en inbromsning. Det är delvis kopplat till det brittiskledda projektet GCAP, som bedrivs tillsammans med Japan och Italien. Det kan även refereras till det tysk-franska stridsflygssystem som man siktar på att utveckla men också vissa amerikanska vägval. Det här har till del att göra med att teknologiutvecklingen nu går extremt snabbt.

Det förs en diskussion om hur man ska utforma sjunde generationens stridsflygplan. Det handlar om huruvida de ska vara bemannade eller obemannade men också om hur man ska använda nya teknologier, inte minst kopplat till robotik och artificiell intelligens. Det finns alltså en del tid för oss att förbereda oss för att ta det här viktiga beslutet för svensk säkerhets- och försvarspolitik men också för svensk flygindustri.

Tack för en bra debatt, Peter Hultqvist!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vågar påstå att regeringen faktiskt tar det ansvaret genom de uppdrag man gett och de beslut man fattat. Dels har regeringen gett i uppdrag till Försvarsmakten och FMV att ta fram underlag till vägvalsprogrammet, vilket påbörjades redan förra året. Det är bra att man börjar med olika typer av konceptstudier. Det bedrivs här och nu. Dels har vi ytterligare något som är kopplat till vägvalsprogrammet. Regeringen har tagit fram ett betydande ekonomiskt underlag från 2023 till 2025, något som sedan kommer att förlängas från 2025 till 2030 med intentionen att engagera både företaget Saab och EKN.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Allt detta handlar om att företagen måste vidmakthålla sin kompetens under den tid då man inte utvecklar nya stridsflygplan. Genom detta program, som är på miljardnivå, säkrar vi att företagen här och nu men även i framtiden har möjlighet att vidmakthålla kompetensen genom att till exempel utveckla olika demonstratorprojekt.

Vi är naturligtvis angelägna om att få in fler Gripen E och att de ska bli förbandsatta. Vi har fått en handfull redan, och arbetet för att flygvapnet i större utsträckning ska gå över från C/D till E kommer att påbörjas under 2025.

Låt mig också säga något om den unika förmåga vi har på det försvarsindustriella området, något som jag tycker att också Peter Hultqvist berör väl. Det finns inget annat land med 10 miljoner som har förmågan att designa stridsflygplan. Det är en unik resurs, och enligt min uppfattning ska vi vårda den, den tekniska kompetensen och även det ekosystem som detta utgör.

Jag brukar påminna om att det framför allt är två saker som är unika. Den första är förmågan till systemintegration. Det finns många länder som kan bygga en radar, vinge eller nos, men förmågan att designa stridsflygplan är identifierat som ett strategiskt materielområde. Det andra som har varit en framgång för Gripenprojektet är att man är van att jobba med en kund som är mer kostnadsmedveten. Så blir det naturligtvis när man jobbar mot en svensk kund. Projekthantering har alltså varit en stor styrka hos Saab.

Båda dessa förmågor - effektiv projekthantering och unik förmåga till systemdesign - har också gjort att Saab har varit en efterfrågad internationell partner. Det var på det viset man kunde ingå ett samarbete med Boeing och designa det amerikanska skolflygplanet TX.

Det här är viktiga strategiska resurser som vi har och som vi behöver vårda. Vi behöver dock utreda de alternativ som ligger på bordet, precis som vi har gjort vid vartenda steg tidigare när vi har stått inför vägval i stridsflygsfrågan.

Fru talman! Jag tackar Peter Hultqvist för en angelägen interpellation. Vi kommer inte att göra vägvalet här och nu, men jag uppskattar att vi kan föra en dialog kring det. Jag tror inte att vi står speciellt långt ifrån varandra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den här kammaren har bestämt att stridsflygsområdet är ett väsentligt nationellt säkerhetsintresse, och det kallas numera ett strategiskt materielområde. Det är ett ställningstagande som riksdagen har gjort, vilket vi har beaktat och kommer att fortsätta beakta.

När man gör vägval om programmen handlar det om många miljarder, och det handlar om frågor som ibland ligger 20, 30, 40 eller 50 år i framtiden. Därför är det rimligt att man utreder en sådan fråga, att man utreder den noggrant och att man även tittar på Försvarsmaktens operativa behov och vilka behov som föreligger.

Precis som vi har gjort vid vartenda vägvalsprogram tidigare och landat på Gripensystemet är det naturligt att titta på vad alternativet skulle vara om vi köpte något från den internationella marknaden, utvecklade något tillsammans med andra eller utvecklade det hela nationellt. Det är alltså naturligt att titta på alla tre alternativen i frågan. Det är också naturligt att utreda den, för det handlar om många miljarder och om att titta långt in i framtiden.

Jag har också sagt att jag vill se en bred parlamentarisk överenskommelse i frågan. Därför kommer vi att tillsätta en utredning med en parlamentarisk referensgrupp så att det finns goda förutsättningar för både regeringspartierna och oppositionen att få god insyn.

Låt mig också få diskutera Gripensystemet. Det framställs ibland som att Gripensystemet är ett nationellt system. Jo, vi har en huvudleverantör i form av Saab, men Gripen C/D har en ungefär 50-procentig andel internationella underleverantörer medan Gripen E har till ungefär 70 procent internationella underleverantörer.

Sverige har aldrig valt att utveckla egna motorer. Gripen har också radarsystem från Storbritannien och vapenbärare från Schweiz. Även om man kallar det ett nationellt alternativ och en nationell plattform med Saab som leverantör innefattar systemet ett omfattande internationellt samarbete.

Peter Hultqvist efterfrågar ett nordiskt samarbete vid utvecklingen av stridsflygsförmågan - åtminstone i anpassningen till nordiska förhållanden. Hittills har det varit svårt att genomföra framgångsrika samarbeten i fråga om utveckling av stridsflygplan. Island har naturligtvis inga stridsflygplan. De andra nordiska länderna har valt andra alternativ i form av F35. Även om jag skulle välkomna ett gemensamt samarbete på nordisk grund vid nästa generations stridsflygplan tror jag att förutsättningarna för det tyvärr är begränsade.

Fru talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att garantera en svensk eller nordisk design på nästa generations stridsflyg.

Regeringen har bemyndigat Försvarsmakten att genomföra ett konceptarbete avseende framtida stridsflyg. Avsikten är att utifrån operativa behov bygga kunskap, formulera beslutsunderlag och reducera risker inför vägvalet samtidigt som handlingsfrihet upprätthålls för tre möjliga principiella val: nationellt utvecklat stridsflygssystem, stridsflygssystem utvecklat i internationellt samarbete samt anskaffning av utländskt stridsflygssystem.

Beroende på val av samarbetsform och antalet samarbetspartner, nationella såväl som internationella, behöver ett principiellt vägval göras senast 2030 för att förutsättningar ska finnas för att kravställa, utveckla och introducera ett nytt stridsflygssystem. Ett vägval gällande framtida stridsflygsförmåga är ett säkerhetspolitiskt vägval för Sverige av stor och långsiktig betydelse. Försvarsberedningen framhåller betydelsen av ett transparent beslutsunderlag i denna fråga. Jag ser framför mig breda politiska samtal inför att ett vägval ska göras.

Fru talman! Jag tror att vi är eniga om att vi välkomnar utvecklingsprojekt som vi identifierar med utgångspunkt i våra berörda försvarsmakters operativa behov. Därefter kan man också titta på försvarsindustriella samarbetsavtal. Jag tror att man ska börja i den ändan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett avtal i sig självt löser ju inte speciellt mycket, utan det är innehållet i avtalen och vad de genererar för aktiviteter som är helt centralt. Jag vill bara säga det kopplat till Nordefco-samarbetet på ammunitionsområdet, där det finns ett väldigt seriöst intentionsdjup. Man tittar på hur försörjningssäkerheten egentligen ser ut på nordisk grund gällande alltifrån tändhattar och krut, trotyl - det vill säga TNT - med mera. Det är alltså ett omfattande arbete som behöver göras för att se till att vi har försörjningssäkerhet inte bara i fred utan också i kris eller krig.

Det jag vill avsluta med, fru talman, är att det finns ett omfattande samarbete mellan Sverige och Finland även på nordisk grund. Det finns ett antal Pesco-projekt som Sverige och Finland samverkar kring, och inom ramen för EU-instrumentet Edirpa har Sverige och Finland, under finsk ledning, ansökt om stöd för genomförande av gemensam upphandling av pansarterrängbil. Det innebär att det kan finnas EU-medel att få när Sverige och Finland går in och upphandlar terrängbil gemensamt för att dra ned de administrativa kostnaderna.

Jag tycker att även detta är ett uttryck för det mycket starka svensk-finska försvarssamarbete som vi har i dessa dagar - och som, vill jag säga, också Peter Hultqvist lade en viktig grund för under sin tid som försvarsminister.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det centrala är kappan. Den frågeställning som jag vill skicka tillbaka till Peter Hultqvist är ifall kappan ska vara ett svensk-finskt försvarsindustriellt samarbete och avtal eller om vi ska jobba på nordisk grund när det kommer till försörjningssäkerhet och försvarsindustrisamarbete.

Flera av de försvarssamarbeten vi har vilar på nordisk grund, inte minst när det kommer till försörjningssäkerhet på ammunitionssidan. Det innefattar ett svenskt men framför allt ett finskt och norskt företag i form av Nammo.

Jag menar på att man i stället för att ha ett svensk-finskt försvarssamarbetsavtal kopplat till försvarsindustrifrågor kanske ska bredda det och jobba på nordisk grund. De branschföreningar som finns jobbar avtalsmässigt huvudsakligen också på nordisk grund, när det kommer till att skriva samarbetsavtal.

Det är bra med det svensk-finska försvarsindustrisamarbetet, men jag tror att man också kan överväga att ha en bredare ansats och tänka att Norden är större än Sverige och Finland i detta avseende.

Bara för att förtydliga: Det samarbete som ska genereras av detta är konkreta projekt. Jag delar Peter Hultqvists uppfattning och tycker att det finns utvecklingspotential när det gäller gemensamma utvecklingsprojekt, för det har vi faktiskt inte så många i det svensk-finska försvarssamarbetet. Jag är villig att titta över ifall vi kan hitta det.

Det här är också något som staten lättare kan styra genom allokering. I Sverige har vi en privatägd industri som vi kan påverka men inte styra, men ett gemensamt utvecklingsprojekt eller två på försvarsmaterielområdet tror jag skulle vara till nytta för att stärka samarbetet mellan industrierna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har nu fem eller sex större materielärenden som är uttryck för att vi har ett bra försvarsindustrisamarbete mellan Sverige och Finland. Det vet Peter Hultqvist. Just nu befinner vi oss i en anskaffning av pansarterrängbilar, torpeder, pansarvärnsvapen, pansarvärnsrobotar och stridsuniformer.

Så sent som i förra veckan undertecknade FMV och finska industrin ett avtal om leverans av ett stort antal automatkarbiner. Detta är ett uttryck för att det finns ett bra och effektivt samarbete mellan Sverige och Finland på det försvarsindustriella området. Så är det helt uppenbart också när det gäller plattformen CV 90, där både Sverige och Finland opererar tillsammans med flera andra nordiska länder.

Jag tycker alltså att vi har ett bra samarbete. Det genererar operativ förmåga, och det genererar ett antal materielprojekt. Intensiteten i materielutbytet är större än på mycket länge. Det förs också, som jag sa tidigare, en intensiv dialog mellan försvarsindustrierna i Sverige och Finland. Jag uppfattar därför att samarbetet är intensivt, nära och starkare än på mycket länge.

Fru talman! Tack, Peter Hultqvist, för interpellationen! Jag ska alldeles strax svara på frågorna kopplade till samarbetet. Jag vill bara för kontextens skull säga att vi har ett starkare samarbete med Finland nu på det försvarspolitiska området än tidigare på grund av att vi omfattas av Natos gemensamma försvarsplanering och även artikel 5. Det skapar naturligtvis helt nya förutsättningar för integration på den försvarspolitiska nivån men också när det kommer till försvarsplanering mellan våra försvarsmyndigheter.

Vi har också ett omfattande samarbete på det försvarsindustriella området, men låt mig först nämna de saker som Peter Hultqvist berörde. Det handlade bland annat om anskaffning av nya ytstridsfartyg, där Finland befinner sig i ett lite tidigare skede än Sverige. Men där finns det ett industriellt samarbete. Saab deltar redan i utvecklingen av ledningssystem på de finska plattformarna. Det tycker jag är bra.

När det kommer till ett bredare försvarsindustriellt samarbete är det en relevant fråga. Om vi kan stärka samarbetet ska vi göra det, men det gäller att hitta rätt form för det. När vi ställde kontrollfrågor till den svenska branschorganisationen sa de att samarbetet redan flyter på bra och att man har ett mycket omfattande samarbete med kontakt på veckobasis. Man kommer också att ha precis det Peter Hultqvist efterfrågade, nämligen en stor, bilateral försvarskonferens mellan svenska och finska företag här i Stockholm den 5 och 6 februari. Mycket av det arbete Peter Hultqvist efterfrågar vill jag ändå säga pågår utan ett sådant här avtal. Samarbetet är djupt och integrerat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig också, fru talman, säga några ord kopplat till hur vi jobbar med försörjningssäkerhet, inte bara mellan Sverige och Finland utan också på nordisk grund. Som Peter Hultqvist vet finns det ett samarbetsavtal sedan 2015 med ett omfattande nordiskt samarbete när det kommer till Nordefco och försörjningssäkerhet, gemensam upphandling och exportkontroll.

Ett uttryck för detta är det som kallas Nordefco plus plus, där Nordefcoländerna jobbar mycket djupare och mer strategiskt när det gäller förhållandena för produktion av olika typer av ammunition, inte bara artilleriammunition. Där upprättas nu försörjningssäkerhetsavtal och strategiska partnerskapsavtal mellan de nordiska länderna. Det handlar om att stärka förmågan att producera framför allt artilleriammunition.

Produktion av ammunition har vi identifierat som ett strategiskt materielområde, så det kommer inte att konkurrensupphandlas. Syftet är att de nordiska länderna ska gå ihop och lägga långsiktiga beställningar i huvudsak till det norsk-finska företaget Nammo och därigenom skapa möjlighet för dem att investera i sin produktionsförmåga. På det sättet kan vi bygga upp en större försörjningssäkerhet på ammunitionsområdet, på nordisk grund, samtidigt som vi kan stötta Ukraina bättre med olika typer av ammunition.

En hel del av det arbete som Peter Hultqvist efterfrågar sker alltså inte bara på bilateral grund, genom det försvarsindustriella samarbetet mellan Sverige och Finland, utan också på nordisk grund. Där får vi tillgång till en något större industriell bas än enbart den svenska och den finska.

Fru talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att upprätta ett nytt försvarsindustriellt avtal mellan Sverige och Finland.

Sverige och Finland har ett omfattande samarbete på försvarsmaterielområdet, dels multilateralt exempelvis inom Nato, EU och Nordefco, dels bilateralt. Som exempel kan ges samarbete kring anskaffning av pansarterrängbilar och eldhandvapen och samarbete kring säkerställandet av försörjningssäkerhet för ammunition.

Sverige och Finland är överens om att fortsatt främjande och stärkande av försvarsindustrin är en viktig del av utvecklingen av försvarsförmågan i våra länder. Detta är även till gagn för våra allierade. Samarbetet på detta område genomförs i dag både inom ramen för befintliga bilaterala försvarssamarbetsavtal mellan Sverige och Finland och genom avtal mellan de nordiska länderna. Regeringen följer och utvecklar efter behov samarbetet tillsammans med Finland för att det ska ge de av länderna gemensamt önskade resultaten.

Fru talman! Jag tror att ingen önskar fred starkare än det ukrainska folket. Men det måste vara en fred på ukrainska villkor. Om Ukraina ska förhandla måste landet kunna få göra det utifrån en styrkeposition.

Den svenska linjen är denna: Vill Ukraina förhandla kommer vi att stötta Ukraina. Vill Ukraina fortsätta att arbeta för att återfå sin fulla frihet och sin territoriella integritet kommer vi att fortsätta att stötta Ukraina.

Det är nämligen så att både Donbass och Krim är ukrainskt. Det tillhör Ukraina. Vi vill inte belöna rysk aggression. Men återigen: Det är bara det ukrainska folket och den ukrainska politiska ledningen som får avgöra om de vill förhandla eller om de vill fortsätta att kämpa för sitt territorium.

Jag vill säga några ord kopplat till desinformation. Det vilar ett stort ansvar på alla i det svenska samhället att inte sprida desinformation. Det sker systematiskt från Ryssland. Vi påverkas, och det sker på ett mycket omfattande sätt. När det gäller påståenden om att det till exempel skulle finnas svenska civila eller militära soldater i Poltava är det belagt att detta är felaktigt.

Avslutningsvis skulle jag vilja uttrycka en stor uppskattning för det breda stöd som finns i det svenska samhället när det kommer till stödet till Ukraina. Någonstans mellan 85 och 90 procent stöder enligt Pew Research det svenska militära stödet till Ukraina eller är villiga att även öka det.

Även i den här kammaren har vi från regeringens sida presenterat nio stödpaket till Ukraina. Samtliga dessa stödpaket har röstats igenom med acklamation. Alla riksdagsledamöter har röstat för stödpaketen till Ukraina. Det är en styrka för Sverige att vi kan hitta breda säkerhets- och försvarspolitiska lösningar, framför allt i en sådan fråga som är så central för Sveriges säkerhet som ett fortsatt militärt starkt stöd till Ukraina.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.