Magnus Persson

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 11 i betänkandet.

Arbetsmiljöarbetet är livsviktigt. Ingen ska avlida på eller till följd av sitt arbete. Både det regionala och lokala arbetsmiljöarbetet måste fungera, och fler ska ges möjlighet att delta i arbetet. För att säkerställa genomförandet av det lokala arbetsmiljöarbetet måste antalet lokala skyddsombud öka kraftigt. Vi har i dag ett underskott på lokala skyddsombud med många, många tusen.

I dagens modell har politiskt styrda fackförbund företrädesrätt till att utse lokala skyddsombud. Dessvärre innebär det, fru talman, att ett stort antal löntagare utestängs från rollen som skyddsombud, då partiboken är betydligt viktigare än kunskap och engagemang.

Vi har ett exempel från Halmstad för en månad sedan. En ung kille, Daniel Widin, hade varit skyddsombud i flera år med fullt stöd från sin arbetsplats. Men han fick ett ultimatum från sitt fackförbund, IF Metall: Du får lämna dina uppdrag som skyddsombud och facklig förtroendeman. Hans enda brott var att han blev invald i kommunfullmäktige i Halmstad. Det var den enda motivering han fick.

Vi sverigedemokrater vänder oss emot den här politiseringen av arbetsmiljöarbetet. Arbetsmiljöarbetet är avgörande för löntagarnas trygghet och hälsa, och detta arbete måste bedrivas så effektivt som möjligt. Den som är lämplig och har intresse för och kunskap om arbetsmiljöarbetet ska kunna bli skyddsombud, oavsett vilket politiskt parti man representerar. Makten att utse företrädare ska ligga hos arbetsplatsens anställda, utan inskränkningar. Detsamma ska gälla när arbetstagarrepresentanter utses till skyddskommittéer.

Fru talman! Framför allt Socialdemokraterna påstår att man står upp för och värnar den svenska modellen, samtidigt som man medvetet försvagar den ena parten genom att använda fackförbunden som ett verktyg för att diskriminera personer med fel partibok och hindra dem från att engagera sig i arbetsmiljöarbetet.

Det är en kontraproduktiv politik som på sikt bidrar till att försvaga vår svenska arbetsmarknadsmodell, som baseras på att vi har engagerade medlemmar och att vi har jämbördiga parter på arbetsmarknaden. Men den bidrar också till att stänga ute tusentals löntagare från chansen att bli en del av arbetet för en bättre arbetsmiljö.

Fru talman! Detta är ett cyniskt arbetssätt, som på sikt kommer att vara väldigt skadligt för Sverige. Det gör mig orolig för framtiden, för Sveriges arbetsmarknadsmodell hotas dels från Bryssel - det kan vi läsa om varenda vecka - dels inifrån, nationellt, av rent partipolitiska skäl. Det är väldigt oroväckande.

Uppdrag och engagemang kopplade till arbetsmiljön ska inte styras av färgen på partibok, utan alla måste få engagera sig om vi ska kunna leva upp till de krav vi politiker ställer på och de visioner vi har för det framtida arbetsmiljöarbetet.

Fru talman! När vi står här och diskuterar arbetsmiljöproblem måste man även nämna de så kallade ofrivilliga delade turerna inom framför allt äldreomsorgen.

Sverigedemokraterna anser att det är viktigt att värna arbetstagares rätt till balans mellan arbete och privatliv. Personal inom vård och omsorg önskar i allmänhet sammanhängande arbetspass, och det är viktigt att personalen har större inflytande över sina arbetstider.

Delade turer är problematiska på många sätt, och de är inte sällan en bidragande orsak till stress och sämre mående med sjukskrivning som följd. Det är olyckligt att man inte ser de behov av åtgärder som finns för att komma till rätta med problemen på området.

Vanligast är problemet i socialdemokratiskt styrda kommuner, som oftast brottas med stora budgetunderskott av olika anledningar. Då använder man nedskärningar inom skola, vård och omsorg som en ren budgetregulator samtidigt som man stänger dörren för privata alternativ, som ofta fungerar som ett bra komplement till den kommunala verksamheten. Detta är en viktig fråga som behöver lyftas betydligt högre på den politiska dagordningen.

Fru talman! Jag ska avsluta med att lyfta en fråga som jag och Sverigedemokraterna har drivit i denna kammare i flera år. Tyvärr har vi aldrig fått gehör för den, vilket kan tyckas märkligt då det är en fråga som socialdemokraterna har drivit i flera valrörelser. Det är ett löfte man gav till LO som tack för en del av det ekonomiska biståndet men även en fråga som är väldigt aktuell i dag när det gäller de problem vi har med arbetsmiljöskador. Vi diskuterade ju sanktionsavgifter med mera tidigare.

Socialdemokraterna väljer helt enkelt att rösta nej till sitt eget förslag om utökade preskriptionstider för arbetsmiljöbrott, och den enda anledningen är att SD driver frågan. Man struntar helt i väljarna. Och detta, fru talman, är en fråga som ligger utanför Tidöavtalet. Här hade Socialdemokraterna alltså kunnat få en majoritet, men den chansen tar man tyvärr inte.

Alla vet att vid utredningar av arbetsmiljöbrott involveras flera myndigheter - Arbetsmiljöverket, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten. Utredningstiden är ofta lång, och det saknas ofta resurser. Ofta är flera företag inblandade, och många av dem är utstationerade och har redan hunnit lämna landet när utredningen startar.

Sverigedemokraterna menar att det utifrån den samlade bilden av problematiken i dessa utredningar finns goda skäl för att utöka preskriptionstiden. Vi beklagar att varken regeringen eller Socialdemokraterna i dagsläget vill förlänga preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott av normalgraden från två till fyra år och för grova arbetsmiljöbrott från fem till tio år.

Det är en ganska enkel åtgärd, som hade gett myndigheterna mer tid och gett fler en chans till upprättelse. Allting handlar inte om högre sanktionsavgifter; det handlar också om att ge myndigheterna tid för att kunna utreda brotten. Det är något som man verkligen behöver.

Herr talman! Jag tackar Tomas Kronståhl för rättelsen. Det är positivt att 40 procent gick vidare till reguljära anställningar. Det måste vara en av de bästa arbetsmarknadsåtgärder som någonsin funnits i Sverige.

Om Tomas Kronståhl hade lyssnat noga på mitt anförande hade han hört att jag inte sa att det var fel att samerna fick skyddsjakt. Men varför har inte till exempel en stor gård i Skåne som förvaltar en enormt fin kronhjortsstam, som kanske har byggts upp under flera hundra år, samma möjlighet att påverka en eventuell vargetablering i sitt område som samerna uppe i Norrland har? Jag säger inte att det är fel att samerna inte ska ha någon varg där, men varför kan man inte se det ur olika perspektiv? Jakten på stora gårdar i Skåne, Sörmland med mera är väldigt viktig. Det är det de lever på, men de kan inte påverka detta över huvud taget. Samerna lever på rennäringen, och de kan påverka det. Jag menar att man måste se det från olika håll och att det ska vara samma vågskålar, för det handlar faktiskt om levebröd för folk.

Sedan kan man ha en negativ syn på stora gods och gårdar. Men vi ska ha klart för oss att utan dessa stora skogsgårdar, som har tagit hand om och bevarat det svenska viltet, hade vi inte kunnat ha de här fina anförandena i talarstolen här i dag om den svenska allmogejakten och hur fint det är. Hade inte de satt ned foten en gång i tiden hade vi inte haft något vilt att jaga. Då hade det inte varit varje enskild persons rätt att jaga i det här landet. Jag tycker att vi ska höja nivån lite på den diskussionen.

Herr talman! Tack för frågorna, Tomas Kronståhl!

När det gäller budgetförhandlingar handlar det om att ge och ta. Man får inte allt man vill, och det vet säkert ledamoten också. Jag har inte suttit med i budgetförhandlingarna och vet inte vad som har prioriterats just i dessa frågor.

Rovdjursstängsel och hela den biten är något som är väldigt dyrt. Dessutom har det väl inte fått den effekt som man trodde att det skulle få. Om 1 000 personers sysselsättning hänger på utökade rovdjursstängsel med mera kanske man ska hitta annan sysselsättning till dem och inte nischa det på det sättet.

Arbetsmarknadsåtgärderna gled Tomas Kronståhl in lite på. Jag sitter faktiskt i arbetsmarknadsutskottet och arbetar i vanliga fall med arbetsmarknadspolitik - jag vet inte om det var medvetet som Tomas Kronståhl frågade just mig om detta. Sverigedemokraternas filosofi är att vi helst vill se reguljära anställningar. Extratjänster och dylikt som inte genererar riktiga jobb är något vi har valt bort. Det satsar vi inte på. Men det är en debatt vi ska ta i ett helt annat sammanhang och inte nu.

När det gäller budgetarbetet och rovdjursstängslen kan jag inte svara på hur förhandlingarna har gått, för det vet jag inte. Men jag kan svara att effekten av utökade rovdjursstängsel med mera inte är så bra som man hoppats på. Det är väldigt höga kostnader för väldigt dåliga resultat.

Herr talman! Jag tror inte att ledamoten Bäckström ska vara orolig. Jag tror att regeringen och Sverigedemokraterna kommer att få igenom beslut om vargjakt betydligt lättare och snabbare än det regeringsunderlag som Centerpartiet tillhör ihop med Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Där blir det nog betydligt svårare för Daniel Bäckström att få igenom ökad vargjakt.

Jag kommer att jobba stenhårt i denna fråga för att den ska drivas på. Jag hoppas att regeringen också kommer att lyfta upp frågan, för det ligger lite på regeringen att göra det. Vi sitter inte i regeringsställning, så pressen ligger på regeringen att lyfta upp frågan. Men den dag de gör det kommer Sverigedemokraterna att agera.

Herr talman! Tack, Daniel Bäckström, för frågorna!

När det gäller Tidöavtalet satt jag inte med i förhandlingarna, men jag antar att det är en fråga som kommer att förhandlas framöver. Det har inte gått så lång tid sedan valet, och man har valt att fokusera på vissa frågor. Jag vet att denna fråga kommer att lyftas upp i förhandlingar framöver, men jag sitter inte med i förhandlingsdelegationen. Det är det svar jag kan ge nu, men jag hoppas och förväntar mig givetvis att frågorna hamnar på bordet. Detta förväntar jag mig både av mitt eget parti och av regeringen.

När det gäller vargarna tycker jag inte att alla ska finnas i Värmland. Jag tycker inte att alla ska finnas i Örebro heller, för de innebär problem. Jag har många vänner i Värmland som jag känner och jagar med. När man beräknar Sveriges vargstam har man alltid räknat på hela Sverige, men som Daniel Bäckström säger koncentreras vargen till mitten av Sverige. Det jag vill ha sagt är att vi stänger halva Sverige norröver på grund av renbeteslandet men att vi ska förvänta oss att ha varg i södra Sverige och Skåne, som är en väldigt olämplig miljö att ha varg i.

Jag menar att beslut om vargetableringar ska flyttas närmare länen och att dessa ska få mer att säga till om när det gäller om de vill ha varg. Vi ska inte sitta här, kanske i Sveriges riksdag, och bestämma vilka som ska ha varg, utan detta måste utredas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Jag köper att hela vargstammen inte ska vara i Värmland, och då hoppas jag att Centern ställer sig bakom ett beslut om att utöka vargjakten och skjuta ned stammen betydligt, om vi inte kan sprida den till resten av landet. Halva Sveriges yta är faktiskt stängd för varg.

Herr talman! Först vill jag tacka för att jag får ta en debatt för miljö och jordbruksutskottets räkning trots att jag inte sitter med i det utskottet. Det var min stora dröm och ambition när jag blev invald i Sveriges riksdag 2014 att få sitta i miljö- och jordbruksutskottet och hantera jakt och viltvårdsfrågor, men så blev det icke.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 18.

Sverigedemokraterna framhåller att den svenska jakten och viltvården är en tradition med anor sedan urminnes tider. Det är ett kulturarv som är unikt i Europa, en hobby för många men också en livsstil för tusentals människor i Sverige lika mig själv och min familj, där jakten och viltvården varit en central del i generationer. Sverigedemokraternas jaktpolitik har som utgångspunkt att ansvarsfull, reglerad jakt är positivt och bidrar till friluftsliv och kontakt med naturen.

Herr talman! Sveriges jägarkår utgör en ovärderlig kunskapsbank. Den besitter och för i stor utsträckning vidare kunskap om djur, natur och kultur. Jaktetiken är i regel hög, och viltförvaltningen fungerar i stora drag väl. Viltförvaltningen har dock ett antal olösta knutar, och Sverigedemokraterna har som uttalad ambition att vara en konstruktiv kraft i arbetet för att få detta politikområde att fungera ännu bättre.

Herr talman! Jägarnas sätt att leva och allmogejakten utmanas kraftigt i dag på ett vis som man inte är van vid. Det kommer från alla håll och handlar om såväl myndighetsaktivism som rent kriminella organisationer som bedriver hetsjakt mot svenska jägare, men det största hotet kommer från den byråkratiska koloss som vi kallar EU.

EU dikterar villkoren för svensk jakt och viltförvaltning. Det är en eftergift från tidigare regeringar från både höger och vänster som inte förstod konsekvenserna och helt utan undantag tyvärr gick in i EU-samarbetet med skygglapparna på gällande jakt- och viltvårdspolitiken. Makten över jakt och viltvård ska utgå från det nationella parlamentet och inte från byråkrater i Bryssel.

Herr talman! Inför valet lovade regeringen att om de fick makten skulle vargpopulationen i Sverige sänkas till gynnsam bevarandestatus. Det är den nivå ovanför vilken EU:s art- och habitatdirektiv möjliggör en reglering för att bland annat minska de socioekonomiska skadorna för landsbygdsbefolkningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Det finns nu inga rimliga skäl alls att inte se till att de ovan nämnda riksdagspartiernas löften till sina väljare infrias vid nästa vargjakt. Den bör ske från januari till mars 2024 och innebära att stammen minskas kraftigt. Jag hoppas att man från regeringens sida uppfyller det löfte man gav väljarna i valet. Sverigedemokraterna kommer att stå för det vi sa då, och vi kommer att bidra till det.

Herr talman! Vargens utbredning skapar konsekvenser. Den sprider sig snabbt nu, och man kan konstatera att det bekräftats minst tre revir i Skåne, vilket på sikt kommer att ställa till problem. Här måste man våga ställa saker mot varandra. Vad är viktigast för Skåne - vargetableringar eller till exempel en fortsatt kontrollerad och unik för Europa förvaltad kronhjortsstam? Den fina stammen är känd i hela Europa - ja, hela världen.

Kronviltet är som ni vet mycket störningskänsligt. Det störs i dag av friluftslivet i väster och av vargen i öster. Det kommer att leda till en koncentration av kronvilt i mitten av Skåne med extremt stora skador på skog som följd. Då kommer automatiskt krav på att stammen skjuts av. Det gäller området kring Vombsjön. Det har lagts ned ett enormt jobb och ekonomiska resurser på att bevara och förvalta det skånska kronviltet i decennier. Ska vi då förstöra alltihop genom att godkänna vargetablering mitt i reservatet? Här måste man våga ställa saker och ting mot varandra. Vad är bäst för Skåne? Vad är sämst för Skåne?

I debatten sägs det hela tiden att vargen ska finnas överallt. Man tänker varken på konsekvenserna eller kostnaderna.

Herr talman! Man måste våga lyfta debatten och ställa sig frågan om priset för en vargstam i hela Sverige får vara hur högt som helst. I renbeteslandet är det glasklart att det inte ska vara några vargar. Det har vi bestämt. Där blir det skyddsjakt omedelbart. Men hur ska man se på de stora gårdarna i södra Sverige där jakten och viltförvaltningen är en extremt stor inkomstkälla, precis som rennäringen i Norrland? De ges helt andra förutsättningar. De har ingenting att säga till om - där ska det bara vara varg.

Det börjar bli dags att se på svensk vargförvaltning på ett mer objektivt sätt, kanske inse att stora delar av Sverige inte är lämpligt för varg, och börja lyssna på samt underlätta för dem som berörs. Det kan handla om saker som vi har diskuterat här tidigare, till exempel snabbare beslutsvägar gällande skyddsjakt. Det ska inte behöva ske tre angrepp innan man får skyddsjakt beviljad. Det ska kunna lösas efter första angreppet. Det behövs också effektivare lösningar kring inventering kopplad till licensjakten. Vi såg ju fadäserna vid årets licensjakt på varg där man inte hade koll på reviren över huvud taget.

Man kan flytta beslutsmakten närmare dem som berörs. Detta, herr talman, handlar inte bara om rovdjursförvaltning utan om mycket mer. Ett exempel är införandet av de nya jakttiderna, som den förra regeringen sjösatte, framför allt den allmänna vårjakten på råbock, som kan vara förödande för rådjursstammen i delar av södra Sverige. Viss tid för jakt på räv med drivande hund tog man bort i en del län helt utan motivering. Jag ställde en fråga om detta till ansvarig minister och fick inget svar som förklarade det över huvud taget.

Herr talman! Jag skulle kunna stå här hela kvällen och diskutera allt från älgförvaltning till jakttider för korp och skarv eller hot och hat mot jägare, men jag väljer att sluta här. Jag tror att regeringen med stöd av Sverigedemokraterna kommer att hantera dessa frågor på ett bra och konstruktivt sätt, då vi till skillnad från den förra regeringen har en gemensam positiv syn på svensk jakt och viltvårdstradition när det gäller de största frågorna.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Paulina Brandberg.

Vid utredning av arbetsmiljöbrott involveras flera myndigheter - Arbetsmiljöverket, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten. Detta är ministern med sin bakgrund säkert väl medveten om. Utredningstiden är ofta lång, och utredningsläget är ofta komplicerat på grund av sakfrågans natur. Entreprenader sker oftast i flera led, och tekniskt kan det vara komplicerade orsaksförlopp. Det kan även vara komplicerade organisatoriska förhållanden som råder. Det är ofta flera aktörer involverade, och det är i skarven mellan aktörerna som utredningsläget försvåras.

Den samlade bilden av problematiken i dessa utredningar visar att en utökning av preskriptionstiden skulle underlätta. Preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott av normalgraden är i dag två år, och vid grova brott är den fem år.

Min fråga till statsrådet är: Anser man från regeringens sida att en översyn av preskriptionstiderna för arbetsmiljöbrott skulle kunna vara en del i arbetet för en bättre arbetsmiljö och i kampen mot arbetslivskriminaliteten?

Fru talman! Man kanske ska se detta i en större kontext. Det är ju ingen hemlighet att Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen hänger ihop ganska mycket. Det vet vi alla. Socialdemokraterna har valt att politisera arbetsmiljöarbetet, och jag tycker att det är helt fel väg att gå. Man ställer stora delar av arbetskraften utanför chansen att vara delaktig i arbetsmiljöarbetet, till exempel. Man nekar löntagare att bli lokala skyddsombud, till exempel, enbart för att personen har fel partibok.

Jag var skyddsombud i tio år, fläckfritt. Jag gjorde ett jäkla bra jobb, på ren svenska, fru talman. Ursäkta språket! Jag hade bra stöd hos mina arbetskamrater. Men över en natt dög jag inte som skyddsombud längre, enbart för att jag ställde upp i kommunvalet för Sverigedemokraterna i min hemkommun.

Om vi nu vill få med fler på tåget och utveckla arbetsmiljöarbetet framöver, tycker Johanna Haraldsson och Socialdemokraterna att det är rätt att fackförbunden ska ha möjligheten att stänga ute personer från att delta i arbetsmiljöarbetet enbart på grund av att de har fel partibok? Är det så vi utvecklar arbetsmiljöarbetet i Sverige?

Fru talman! Tack, Johanna Haraldsson, för ett väldigt bra anförande! Arbetsmiljöfrågor och skyddsombudsfrågor ligger mig varmt om hjärtat. Jag har ett förflutet som skyddsombud under väldigt många år - över tio år, tror jag.

Johanna Haraldsson nämnde tillträdesrätten för de regionala skyddsombuden, som hon säger att Sverigedemokraterna vill vara med och försämra. Men om man tittar i betänkandet och på den debatt som var när ärendet var uppe ser man att Sverigedemokraterna vill gå betydligt längre än den dåvarande regeringen, ledd av Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna vill att de regionala skyddsombudens tillträdesrätt ska utökas till alla arbetsplatser där det finns kollektivavtal. Men Sverigedemokraterna vill ju att ett regionalt skyddsombud, som till stor del avlönas av staten, ska ha tillträde till samtliga arbetsplatser i Sverige. Varför ska de löntagare som oftast har det sämst ställas utanför möjligheten att få ett bra skydd på sin arbetsplats? Oftast är det ju de arbetsplatser som saknar avtal som har sämst arbetsmiljö. Jag undrar helt enkelt hur Johanna Haraldsson ser på den frågan.

Fru talman! Jag tackar för klargörandet. Det framgår inte i budgettexten.

Gällande extratjänsterna kan man konstatera att de utnyttjas väldigt mycket av kommunerna, och det skapar också väldigt många undanträngningseffekter inom den kommunala verksamheten och framför allt inom äldreomsorgen med mera. Det skapar också väldigt stora problem - språkförbistring med mera.

Jag ska inte förlänga denna debatt. Men när det gäller arbetsmarknadsåtgärder, vad är drivkraften för Socialdemokraterna i slutändan? Är det att de vill skapa så många reguljära anställningar som möjligt, eller handlar det enbart om att frisera statistiken och gömma undan människor i diverse arbetsmarknadsprojekt med urusla resultat som vi har sett? Vi kan gå tillbaka och titta i budgetar under flera år, även under den socialdemokratiska regeringens tid, och se att det är extremt dåliga utfall.

När det gäller att till exempel ta tillbaka extratjänsterna kan jag säga att det under ett år under den förra mandatperioden var 15 000 inskrivna och knappt 5 procent som gick vidare till en reguljär anställning. Tycker Socialdemokraterna och Teresa Carvalho att det är ett bra utfall?

Fru talman! Jag ställde en retorisk fråga i ett tidigare replikskifte. Serkan Köse fick aldrig chansen att svara på den. Jag hoppas att Teresa Carvalho kan svara på frågan.

Man vill finansiera extratjänsterna med nedskärningar på anslaget 1:13, Nystartsjobb, etableringsjobb och stöd för yrkesintroduktionsanställningar. Vad är det i det anslaget som Socialdemokraterna tycker är dåligt?

Nystartsjobben är en av de arbetsmarknadsåtgärder som genererar flest reguljära anställningar i slutänden. Det är inte många, men det är betydligt fler än med extratjänsterna.

Etableringsjobben är något som parterna har varit med och tagit fram och som både företagarorganisationer och löntagarorganisationer står bakom.

Min fråga är: Vad ska man skära ned i 1:13? Det är över 1 miljard som Socialdemokraterna vill skära där.

Fru talman! Jag vet inte om Serkan Köse har behagat läsa budgeten som regeringspartierna och Sverigedemokraterna har tagit fram. Där står klart och tydligt att man väljer bort extratjänsterna men i stället väljer att satsa bland annat på nystartsjobben, som är en av de arbetsmarknadsåtgärder som har gett mest reguljära anställningar i slutändan.

Vi vill också till exempel satsa på de nya etableringsjobben - och här blir det väldigt intressant, fru talman. Socialdemokraterna vill ju behålla extratjänsterna, och man vill finansiera dem bland annat genom att skära ned stora summor på anslag 1:13, som omfattar nystartsjobben och de nya så kallade etableringsjobben. Menar alltså Socialdemokraterna och Serkan Köse att de etableringsjobb som parterna har varit med och tagit fram inte är en viktig arbetsmarknadsåtgärd? Han kanske hellre vill satsa på extratjänsterna, som i slutändan inte genererar några jobb.

Detta har prövats i många år och av många regeringar, med väldigt dåliga - faktiskt usla - resultat. Varför inte lyfta blicken och våga tänka lite nytt?

Fru talman! För mig och Sverigedemokraterna är det viktigaste när det gäller arbetsmarknadsinsatser och dylikt hur det ser ut med reguljära jobb. Vad kommer ut i andra ändan? Vi har provat extratjänster väldigt länge, i många år, och det är en av de åtgärder som genererar minst antal reguljära anställningar.

Jag förstår att Serkan Köse från Socialdemokraterna är väldigt glad över extratjänsterna, för det är en av de tjänster som missbrukas mest, framför allt i socialdemokratiskt styrda kommuner. Vi har till exempel en kommun som heter Malmö, som lovordar extratjänster och tog emot hundratals personer. Men folk satt hemma i sina lägenheter och fick betalt, för det fanns inga jobb och gå till. Det fanns också ett bonussystem kopplat till extratjänster, så Malmö stad fick många miljoner som bonus bara för att man skapade extratjänster - som inte fanns. Man missbrukade helt enkelt ett system.

Det finns en röd tråd genom detta. Tittar man på vilka kommuner som utnyttjar detta mest ser man att det mest är socialdemokratiskt styrda kommuner med väldigt stora underskott i sin budget. Och det genererar som sagt väldigt lite jobb.

Så ser det ut, och det är anledningen till att vi inte vill satsa på extratjänsterna utan på andra åtgärder i stället.

Fru talman! Jag tycker att Teresa Carvalho är en väldigt duktig och sympatisk människa, men det blir lite fel när hon påstår att hon inte har haft majoritet för förslaget om behovsprövad arbetskraftsinvandring.

När vi har lagt förslaget på bordet här i riksdagens kammare har Socialdemokraterna valt att rösta nej till det. Och det gäller inte bara det förslaget; det gäller även många andra av de egna förslag som man gått till val på. Det gäller till exempel utökade preskriptionstider för arbetsmiljöbrott, ett S-förslag som ni lovade LO redan valet 2014 att ni skulle driva igenom i Sveriges riksdag. Vi har haft majoritet för det i kammaren vartenda år sedan dess, men Socialdemokraterna väljer att rösta nej till sina egna förslag.

Varför det, kan man undra, fru talman. Jo, för att det är viktigare att inte göra upp med Sverigedemokraterna. Det viktigaste är att hålla Sverigedemokraterna utanför. Därför väljer man hellre att rösta nej till sina egna förslag. Hade man sökt stöd hos Sverigedemokraterna för behovsprövad arbetskraftsinvandring hade det förslaget varit klubbat och klart. Men man valde att rösta nej, för att man inte ville stå på samma sida som Sverigedemokraterna. Det var viktigare för Socialdemokraterna än att lyssna på LO-facken och alla de löntagare som drabbas av detta.

Jag vet själv av erfarenhet hur det ser ut på svensk arbetsmarknad. Jag har jobbat i många, många år som byggnadsarbetare och var både skyddsombud och facklig förtroendeman tills jag, som alla vet, fick sparken på grund av fel partibok. Att stå här och säga att vi säger nej till förslagen stämmer inte. Det är Socialdemokraterna som säger nej till dessa förslag. Det hade varit klubbat och klart för länge, länge sedan om ni hade vågat göra upp med Sverigedemokraterna. Så är det.

Herr talman! Tack för att du tar upp ett väldigt intressant ämne, Teresa Carvalho! Att jag valde att lämna det utanför i detta anförande är för att de specifika debatterna kommer upp till våren. Där kommer framför allt arbetskraftsinvandringen och arbetsmiljöarbetet, som ligger i andra betänkanden, så då kommer vi att kunna gå in mer i detalj på dem. Därför valde jag det övriga. Men jag ska svara på frågan.

Jag vill först nämna att jag inte vet om jag litar på Socialdemokraterna när det gäller myndighetsprövad arbetskraftsinvandring. Inför valet 2014 stod jag på barrikaderna på svenska byggarbetsplatser med fackliga företrädare och aktiva socialdemokrater. Då gick Socialdemokraterna till val på arbetsmarknadsprövning. Samma sak gjorde man inför valet 2018. Men när man gick in och satte sig i förhandlingar med Miljöpartiet valde man att stryka det. Jag vet därför inte riktigt hur stor Socialdemokraternas trovärdighet är i den här frågan.

Jag har inte riktigt koll på hur formuleringarna ser ut i Tidöavtalet, men i alla frågor som ligger utanför Tidöavtalet kan Sverigedemokraterna komma överens med Socialdemokraterna. Det finns säkert frågor där vi kan ha en diskussion i framtiden; det har jag absolut inga problem med.

Jag håller alltså med Teresa Carvalho om hennes problembeskrivning men anser inte att Socialdemokraterna är så värst trovärdiga i den här frågan. Man har svikit svenska löntagare två val på raken, och med tanke på regeringsunderlaget valet 2022, vad är det som säger att man till nästa val ska kunna gå dem till mötes? Man ska göra upp med Centerpartiet som vill ha den mest liberala arbetskraftsinvandringspolitiken i hela Sverige. Hur man ska få ihop den ekvationen vet jag inte.

Herr talman! Det blir en lång dag i kammaren i dag.

Sverige har under lång tid haft en arbetsmarknadspolitik som varit effektiv när det gäller att kosta pengar men ineffektiv när det gäller att skapa resultat, sett till reguljära anställningar.

Att kasta ut miljarder på ineffektiva arbetsmarknadsåtgärder för att det ska se bra ut på papperet fungerar helt enkelt inte. Tidigare regeringar har försökt med detta. Man har misslyckats gång på gång, år efter år. Ska vi på riktigt värna tryggheten i det här landet krävs det en annan politik.

Även om arbetslösheten minskar inom vissa grupper är det ett faktum att den är avsevärt högre bland utrikes födda än bland inrikes födda. Det är fakta och ingenting som vi kan blunda för. I till exempel jobb- och utvecklingsgarantin är andelen utomeuropeiskt födda över 54 procent i dag. Av dessa är drygt hälften 45 år eller äldre, många med en dålig eller i värsta fall icke-existerande utbildning. Det förstår vem som helst att många av dessa människor troligen aldrig någonsin kommer in på den svenska arbetsmarknaden, tyvärr. Så ser det ut för många människor i det här samhället, och det kan vi inte blunda för, hur gärna vi än vill.

Felet här ligger inte i första hand hos själva människan. Många har egentligen inte fått någon rimlig chans. Felet ligger inbyggt i en helt orealistisk politik där små extrema partier tillåtits att sätta agendan, enbart för att makten för vissa överskuggar allting.

Attityden har varit tydlig. Det spelar ingen roll hur många människor vi tar emot; det kommer inte att bli några problem. Men det är ett problem, ett väldigt stort problem. Och det största problemet av alla är naiva, tondöva och verklighetsfrånvända politiker som inte noterar verkligheten, om den så står och knackar på ytterdörren.

Arbetsmarknad och arbetsliv

Det är ett svek, inte bara mot samhället utan även mot alla dem som på grund av den förda politiken inte ens fått chansen att bli en del av vårt gemensamma samhälle. Vi har svikit dessa människor med den förda politiken.

Herr talman! Vi har ett digert arbete framför oss när det gäller att laga det som har förstörts. Vi ska ha klart för oss att hela vårt uppdrag, att enklare och mer effektivt lotsa in människor på arbetsmarknaden, handlar om mer än just arbetsmarknaden.

Att ha ett jobb innebär mer än att kunna försörja sig själv och sin familj. Att ha ett riktigt jobb påverkar dig rakt igenom som människa. Att ha arbetskamrater, känslan av att ha uträttat någonting bra, vetskapen om att på måndag har jag ett riktigt jobb att gå till - allt det där bygger dig som människa. Det är självklart för många men inte för alla.

Att vara naiv och tro att vägen fram till detta är att bombardera vissa områden med pengar för att frisera statistiken är att lura sig själv. Den absolut mest verkningsfulla arbetsmarknadspolitiska åtgärden är i stället att lita på människors egen förmåga genom att ställa krav. Gör din plikt, därefter kräver du din rätt! Om du anammar denna princip och sliter för att vara med och bidra till vårt gemensamma bästa ska du också ges en grundläggande trygghet. Du ska veta att om du i bistra tider blir av med jobbet ska du inte behöva lämna hus och hem. Du ska få en möjlighet att ställa om. Du ska få ett andrum som innebär att du inte ska behöva ligga sömnlös och orolig om nätterna. Och är det något land som ska ha råd med detta är det ett land med ett av världens högsta skattetryck. Det ska inte ens vara diskutabelt i ett land som Sverige. Tar staten in ska staten ge tillbaka när det är skarpt läge. Så enkelt är det.

Herr talman! Hade inte Sverigedemokraterna stått upp och värnat akassan hade det sett annorlunda ut i dag, när vi nu går in i en lågkonjunktur. De partier som har velat luckra upp detta skyddsnät stöter på patrull när vi sverigedemokrater nu fullt ut står upp för vårt löfte till väljarna, nämligen att Sverige ska ha en trygg och solid a-kassa, en omställningsförsäkring som ger svenska löntagare och deras familjer trygghet, även om man skulle bli av med sitt jobb.

Jag vet hur det känns att leva på a-kassa. Jag vet hur det känns att sitta med nyinköpt hus, precis ha blivit far och bli uppsagd från mitt jobb. Jag har varit där, och jag önskar att alla personer i denna kammare som debatterar de här frågorna någon gång har fått känna på hur det verkligen känns att vara i en sådan situation i sitt liv.

Man lovade Europas lägsta arbetslöshet; det blev en av Europas högsta. Man lovordade och drev på införandet av EU:s sociala pelare; det blev ett allvarligt hot mot den svenska modellen. Man stänger ute tusentals löntagare från att kunna engagera sig i arbetet för en bättre arbetsmiljö på grund av fel partibok. Det saknas tusentals skyddsombud. Man har fört en invandringspolitik som skapat långtidsarbetslöshet för tusentals människor. Och vi kan, herr talman, konstatera att bokslutet för den rödgröna före detta regeringens arbetsmarknadspolitik inte kan kallas för något annat än ett fiasko med enorma konsekvenser för samhället.

Herr talman! Sverigedemokraterna är inte naiva och tror att det går snabbt att vända på den här skutan, då vi går in i en lågkonjunktur påeldad av den högsta inflationen på 30 år. Det kommer att krävas långsiktighet och förmåga att våga ta tuffa beslut. Vågar man inte det ska man inte hålla på med politik. Det kommer också att krävas dialog över blockgränsen för alla partier i den här kammaren för att komma fram till gemensamma lösningar inför den svåra tid vi står inför. Här är denna budget ett litet steg på en väldigt lång väg.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet AU2 Arbetsmarknad och arbetsliv.