Per-Arne Håkansson

Fru talman! För den som besöker Systembolaget, lämnar in en tipsrad på Svenska Spel eller för den delen tar en tur i ett skogsområde som kanske ägs och förvaltas av Sveaskog är det kanske inte alltid självklart att sätta detta i samband med att verksamheten som sådan bygger på balansen mellan politiska beslut och affärsmässiga överväganden. De tre bolag som jag nämnde har, liksom 19 andra bolag, särskilda samhällsuppdrag som går utöver de riktlinjer som gäller för alla de 43 statligt ägda bolagen. Samhall och SOS Alarm är två andra.

Under höstens granskning har konstitutionsutskottet tittat på styrningen av just statligt ägda bolag med samhällsuppdrag. Syftet har varit att på en övergripande nivå se över formerna för regeringens styrning. Det har gjorts en genomgång av årsakter och tittats på diarieförda särskilda ärenden inom ramen för förvaltningen. Den särskilda akten för utskick till samtliga bolag med statligt ägande har också gåtts igenom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Enligt de riktlinjer som riksdagen har ställt sig bakom, som man beslutade om våren 1996, ska alla statligt ägda bolag följa principerna om att arbeta under krav på effektivitet, avkastning på det kapital som företaget representerar och strukturanpassning.

Styrningen av de statliga bolagen är ytterst regeringens ansvar, även om bolagen på sina årsstämmor utser styrelser och har att verka som aktiebolag - i de flesta fall i konkurrens. Totalt omfattar verksamheterna över 130 000 anställda och har ett sammanlagt värde av 850 miljarder kronor. Vi som är medborgare, och i många fall också kunder, ska vara förvissade om att företagen som är ägda av det allmänna sköts väl. Därför är frågor om insyn, öppenhet och kontroll av stor vikt.

Fru talman! Konstitutionsutskottets ställningstagande innehåller några iakttagelser som jag här vill redogöra för.

I den löpande förvaltningen, och i kontakten med bolagen, företräds ägaren av ansvarigt statsråd. Statsrådet med ansvar för bolagen med statligt ägande har även fått regeringens bemyndigande att företräda och utöva rösträtt för staten som ägare vid bolagsstämmor. Det kan nämnas att vi som enskilda riksdagsledamöter har en stående inbjudan till årsstämmorna, där vi också kan följa arbetet.

När det gäller regeringens bemyndiganden anser utskottet att den nu gällande ordningen är tillräckligt tydlig givet att statsrådets ansvarsområde framgår av det förordnande som statsministern beslutar om med stöd av regeringsformen.

I fråga om bolagsstämmorna har granskningen tagit fasta på reglerna i Svensk kod för bolagsstyrning om att nomineringsförslag till styrelsen inkluderas i kallelsen till bolagsstämmorna. Utskottet har dock viss förståelse för att det ibland kan dra ut på tiden med beredningsprocessen, och vi noterar att förslaget åtminstone alltid publiceras på bolagets webbplats innan själva stämman äger rum.

Ägardialogerna är viktiga för att följa upp mål och de uppdrag som riksdagen och regeringen beslutat om. Utskottet vill understryka betydelsen av att det i ägardialogerna förs minnesanteckningar som diarieförs i respektive bolags årsakt. I granskningen har det förekommit att detta inte tillämpats för bolag som förvaltades av Kulturdepartementet. Så kommer dock, såvitt utskottet noterat, att ske framöver.

I fråga om kontakter med bolagens revisorer konstaterar KU att Regeringskansliet i sitt svar anför att revisorsmötena kommit att minska i betydelse. Utskottet ser inga skäl till att någon annan bedömning ska göras men anser ändå att Regeringskansliets riktlinjer bör ses över för att återspegla dagens förhållanden.

Frågan om bolagsförvaltarens dubbla roller berörs också i betänkandet, och utskottet vill i sammanhanget understryka att det i alla avseenden som rör förvaltningen av bolagen tillämpas en ordning som innebär att intressekonflikter minimeras.

Utöver vad vi i utskottet redan uttalat i fråga om dokumentation och aktbildning vill vi även framhålla vikten av en god offentlighetsstruktur.

Vi kan också notera att Regeringskansliet konstaterar att ytterligare arbete återstår med att säkerställa att de riktlinjer som gäller för bolagsförvaltningen får fullt genomslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

KU förutsätter att regeringen i det fortsatta arbetet kommer att vidta de åtgärder som bedöms nödvändiga utifrån vad utskottet uttalat såväl i fråga om en god offentlighetsstruktur som i arbetet i övrigt.

Fru talman! Slutligen några ord om punkten 2, Regeringsprotokollen. I detta ärende har en översiktlig genomgång gjorts av huvudprotokollen för perioden januari-december 2022. En översiktlig genomgång har också gjorts av Utrikesdepartementets och Socialdepartementets underprotokoll, serie A och B, för samma period.

Det redovisas också statistik över antalet avgjorda regeringsärenden grundad på en sammanställning från Statsrådsberedningen. Av denna framgår att det under 2022 avgjordes totalt 5 699 regeringsärenden vid regeringssammanträdena. Den största ärendegruppen var anställningsärenden, följt av regleringsbrev samt anslags- och bidragsäskanden. Mest ökade antalet överklaganden.

Sammantaget kan sägas om granskningen av regeringsprotokollen att den inte ger anledning till något uttalande från konstitutionsutskottet.

Jag vill härmed framföra att höstgranskningen i KU10 kan läggas till handlingarna.

Herr talman! Tack för svaret, Gunnar Strömmer! Det är välkommet med fortsatt fokus på dessa frågor. Det finns all anledning att ta vara på de erfarenheter som gjorts och den kunskap som tagits fram under den här tiden när frågorna kanske har haft ett särskilt fokus och lyfts upp, som nämndes, på initiativ av den förra regeringen. Vi har visselblåsarlagen, som infördes 2021 och som innebär att enskilda medarbetare ska kunna larma om missförhållanden på en arbetsplats. I svaret nämns också lobbning, som kan bli nästa fråga att analysera och arbeta med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som jag ser det har vi ett gemensamt ansvar som politiska företrädare att verka för att tilltron till samhällets funktioner upprätthålls, liksom för ökad medvetenhet om vikten av det som för många medborgare tycks självklart: öppenhet och lika behandling inför lagar och regler.

En av Sveriges viktigaste tillgångar, också i ett internationellt perspektiv, har länge varit den höga kvaliteten i vårt lands offentliga förvaltning. Jag ser det som angeläget att vi fortsätter att jobba framåt med dessa frågor för att stärka tilltron till och förtroendet för det svenska samhällssystemet.

Tack för diskussionen så här långt! En del frågor lär vi återkomma till framöver.

Herr talman och justitieministern! Jag skulle vilja uppehålla mig kring en av ursprungsfrågorna i interpellationen, som också berörs här. Den förra socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning med uppgift att göra en översyn som förutom den statliga nivån även skulle inbegripa regional och kommunal verksamhet samt näringsliv med särskilt fokus på verksamhet som är offentligt finansierad. Denna utredning valde regeringen att lägga ned med hänvisning till att man ville åstadkomma ett bredare omtag om frågorna.

I detta sammanhang kan nämnas att det redan 2018, vad jag förstår, togs fram en överenskommelse mellan Sveriges Kommuner och Regioner, Vårdföretagarna och Fremia i samråd med näringslivets organ och Institutet mot mutor. Syftet har varit att vända sig till verksamma aktörer inom vård och omsorg, personlig assistans-sektorn och andra som helt eller delvis finansieras av offentliga medel.

Överenskommelsen som slutits får ses som ett komplement och en vägledning utöver gällande lagar kring mutbrott. Som jag ser det är satsningar, vilket justitieministern nämner, på kunskap, medvetenhet och kompetensutveckling kanske lika viktiga som ytterligare straffskärpningar.

Utifrån frågan vill jag säga att det nu har gått nästan ett år sedan den förra regeringens utredning om korruption lades ned, och ungefär samma svar ges kring frågan som var fallet när den senast togs upp här i kammaren. Det var den 8 februari, då min kollega Eva Lindh ställde frågan. Sedan har jag själv också tagit upp detta i en frågestund och fått svaret att beredning pågår.

Det har gått ett år, och den utredning som justitieministern valde att lägga ned för drygt ett år sedan hade vid det här laget nästan varit klar och kanske kunnat utgöra ett väl underbyggt underlag till den nya utredning som ni sagt er vilja tillsätta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Två frågor som ofrånkomligen kommer upp är: Varför har det dragit ut på tiden? Och vad kommer det omtag som aviserats konkret att innebära?

Herr talman! Jag tackar justitieminister Gunnar Strömmer för svaret. Det är glädjande att han tar sig an frågorna. Jag noterar att en del av arbetet utgör en fortsättning på de initiativ som den tidigare socialdemokratiska regeringen tog fram och även på det som är föremål för arbete inom Europeiska unionen på ett bredare plan.

En bred parlamentarisk uppslutning är som jag kan se av avgörande betydelse för att långsiktigt nå framgång. I detta fall har jag ingen anledning att tro annat än att det också är Gunnar Strömmers utgångspunkt. Det handlar ytterst om människors tilltro och förtroende för samhällets institutioner, och i detta arbete utgår jag från att vi båda är besjälade av att nå framåt.

Även om Sverige i internationella index och rankningar tillsammans med våra grannar som Danmark, Norge och Finland tillhör länder med minst korruption så är inte heller vi förskonade. Det interpellationen hänvisar till är de oroande tendenser att krafter med kopplingar till organiserad brottslighet riskerar att ge sig in i välfärds- och samhällssystemet.

De senaste åren har vi nåtts av uppgifter att kriminella nätverk försökt ta sig in i det offentliga. Det kan ske genom påtryckningar mot offentliga tjänstemän att dela information eller skriva ut intyg eller genom att skrämma till passivitet. Det rör sig om såväl statliga som kommunala myndigheter.

Ett aktuellt exempel är den nyligen avkunnade domen i Attunda tingsrätt mot en kvinnlig tjänsteman som läckte uppgifter till utomstående och dömdes för grovt brott mot tystnadsplikten, ett lagstiftningsarbete som den förra regeringen för övrigt påbörjade.

De som arbetar närmast människor i vardagen, exempelvis socialsekreterare, tillståndshandläggare men också politiska beslutsfattare, kanske främst i mindre eller medelstora kommuner, är ofta de som är mest utsatta.

Jag har för egen del mött företrädare och tjänstemän i kommuner, även skolledare, som beskrivit situationer där hat och hot förekommit från anhöriga eller på annat sätt berörda att utöva påtryckning kring enskilda fall och ärenden.

Den oberoende ideella organisationen Transparency International, med en rad experter på området kopplade till sig, har framhållit att de största riskerna inom den offentliga sektorn för korruption är upphandling och så kallad vänskapskorruption med både intressekonflikter och utnyttjande av ställning och makt.

Den tidigare regeringen gav för tre år sedan Statskontoret i uppdrag att främja en god förvaltningskultur och myndigheters arbete mot korruption. I det uppdraget ingick att lämna lägesbilder och utveckla stöd, och en slutrapportering skulle ligga klar under innevarande år.

Så sent som i förra veckan fick jag vid konstitutionsutskottets möte med Statskontoret information om arbetet. Jag noterade också att slutrapporten Steg för steg - Myndigheternas arbete mot korruption är under utveckling lades fram. Den visar på fortsatt behov av aktivt förebyggande arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller regeringens styrning och förväntningar på myndigheterna i arbetet framhålls i rapporten att det finns behov av förtydliganden. Det som identifieras är ledning och organisering, kunskap och medvetenhet, risker och riskanalyser samt konkreta åtgärder.

Statskontoret fokuserar framför allt på de statliga myndigheterna och menar att det saknas en statlig myndighet med samordnande ansvar och föreslår att en grupp av myndigheter med samlad expertis får i uppdrag att fortsätta att följa upp arbetet. Det är som sagt både i en regional, en kommunal och en statlig dimension som frågorna berörs.

Justitieministern nämner i sitt svar mötet den 6 december med Rådet för organiserad brottslighet, där han själv är ordförande. Vilka frågor tar han med sig från det mötet? Kan vi förvänta oss några initiativ framöver utifrån vad som specifikt togs upp den 6 december?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Herr talman! I regeringsförklaringen i fjol framhöll statsministern att han avsåg att inrätta en funktion med utredare i Statsrådsberedningen. Som motivering angavs att detta skulle korta ned, rent av halvera, utredningstiderna. Detta är en radikal och för den svenska samhällsmodellen oprövad konstruktion. Det kan kanske i vissa fall finnas förståelse bland medborgare för att en del lagförslag behöver tas fram snabbt, men det har också framförts farhågor om att kvaliteten i utredningsväsendet kan komma att äventyras.

I Sverige har vi en väl förankrad konstruktion med genomarbetade utredningar, med ett brett och omfattande remissförfarande, oberoende funktioner och därtill en gedigen parlamentarisk behandling i riksdagen - en kvalitetsstämpel, om man så vill. Hur avser statsministern att, när och om utredningstiden ska halveras, säkerställa kvaliteten på de utredningsförslag som tas fram?

Fru talman! Ja, jag har noterat att Paulina Brandberg inte vill ge besked om Institutet för mänskliga rättigheters fortsatta existens i denna interpellationsdebatt. Men jag vill ändå lyfta fram betydelsen av institutet och vikten av att arbetet kan bedrivas utifrån de former som har lagts fast.

Inte minst placeringen i Lund är intressant i sammanhanget. Institutet är kopplat till Ideon och FN:s innovationscentrum, som ligger där. I närheten finns även Raoul Wallenberg Institute, som verkat inom detta område under en lång rad av år. Det finns också en koppling till FN-byn i Köpenhamn och det arbete mot gränshinder för fred och frihet som finns inbyggt där. Placeringen är alltså väl vald, och det nordiska samarbetet har ju stått modell i världen för diplomatiskt arbete för mänskliga rättigheter och demokrati.

Det är nu som sagt 75 år sedan FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna kom till. Det vore ju ytterst beklagligt vid en sådan händelse, 75-årsjubileet, om Sveriges institut för mänskliga rättigheter skulle få bara ett par års existens.

Mitt budskap till Paulina Brandberg är att det är viktigt att ge besked om institutets fortsatta existens för att värna arbetet för mänskliga rättigheter också framgent.

Fru talman! Ja, Sverige har stolta traditioner kring mänskliga rättigheter, som Paulina Brandberg just redogjorde för.

Vi har kanske världens äldsta tryck- och yttrandefrihetslag. Vi har varit tillskyndare vid bildandet av först Nationernas förbund på 20-talet och sedan Förenta Nationerna på 40-talet. Vi har också drivit på när det gäller flera av de deklarationer för mänskliga rättigheter som har utformats.

Även om vi har väl fungerande institutioner i Sverige har ett institut för mänskliga rättigheter saknats. I Europa är det väl nu bara Malta som saknar ett institut för detta. Nu när det äntligen, får man väl säga, har kommit på plats och realiserats finns det väl anledning att ge utrymme för institutet att kunna bedriva sitt arbete utifrån de föresatser som har lagts fast.

Jag hör fortfarande inte i Paulina Brandbergs redogörelse något svar på hur hon ser på institutets fortsatta existens. Är det möjligt att utveckla det?

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka statsrådet Paulina Brandberg för svaret på min interpellation om Institutet för mänskliga rättigheter. Jag hyser inte heller det minsta tvivel om Paulina Brandbergs inställning till arbetet för att värna mänskliga rättigheter och att det är angeläget.

Det framhålls också att det är en självklarhet för regeringen att värna mänskliga rättigheter och uppfylla internationella förpliktelser inom området. Det betonas även att myndighetens uppgifter är reglerade i lagstiftningen.

Som jag tolkar svaret framgår det dock inte om det finns någon vilja eller ambition från Paulina Brandberg och regeringen om att institutet ska kunna bedriva verksamheten utifrån nu gällande former och om det kommer att tilldelas resurser för att kunna utveckla arbetet.

För egen del medverkade jag i konstitutionsutskottet när betänkandet om att inrätta institutet lades fram i denna kammare den 9 juni 2021. Det föranleddes av ett ingående beredningsarbete och en utredning som tillsattes för ändamålet redan 2016. Det återrapporterades kontinuerligt, och när betänkandet låg klart fanns det en bred uppslutning bland sju partier, utom Moderaterna, att ställa sig bakom själva inrättandet. Vid voteringen röstade också sju partier, utom Moderaterna, för att institutet skulle starta. Så skedde också den 1 januari 2022.

En viktig fråga i beredningsarbetet var just att säkerställa oberoendet, alltså att detta inte skulle vara ett organ direkt från regeringen. Slutsatsen blev att institutet skulle ha betydligt större frihet än andra myndigheter och bland annat självt bestämma sin organisation och verksamhetsinriktning, detta för att betona just oberoendet.

Institutet har placerats i Lund och leds av en styrelse som består av ledamöter med sakkunskap inom området mänskliga rättigheter och erfarenhet av kvalificerat arbete inom det civila samhället, rättsväsen, advokatverksamhet och akademi. Nyligen utkom den första årsrapporten om institutets verksamhet. Jag förstår att den kanske också har föredragits för statsrådet; vi har fått en föredragning i utskottet.

Det som har föranlett min interpellation är de oroande signaler som framkommit kring existensen för institutet. När beslutet togs var det alltså sju partier som stod bakom bildandet. Men i april framfördes det från Sverigedemokraterna, som under beredningen stod bakom bildandet, att man ifrågasätter institutet. En ledande sverigedemokrat uttalade att det inte behövs. Då tycks det ju som om existensen av Institutet för mänskliga rättigheter hänger på en skör tråd.

I ett öppet brev till regeringen, som jag också hänvisar till i min interpellation, har 49 organisationer gått ihop för att efterlysa ett tydligt ställningstagande om just framtiden för institutet. Bland dem som undertecknat detta brev finns Unicef i Sverige, Hörselskadades Riksförbund, Läkare i Världen, Raoul Wallenberg-institutet, Svenska Kommunalpensionärernas Förbund, Civil Rights Defenders, Antidiskrimineringsbyrån, Amnesty International - en lång rad folkligt förankrade organisationer i civilsamhället.

Därför vill jag be Paulina Brandberg att utveckla sitt svar. Finns det anledning till oro för institutets framtid? Vad finns det för besked att ge till dessa organisationer utifrån den oro som framförts?

Herr talman! Sverige och Europa hanterar just nu en djup energikris. I mitt hemlän Skåne har jag haft kontakt med såväl företag som privatpersoner som under pågående elkris blivit svårt drabbade.

Under 2022 fick den socialdemokratiska regeringen ett undantag beviljat av EU för att kunna återföra de så kallade flaskhalsintäkterna från elmarknaden till hushållen som ekonomiskt stöd i krisen. Dessa medel omgärdas av regler för hur de får användas. Detta undantag löper ut vid årsskiftet.

Vi socialdemokrater försöker agera i EU-parlamentet för att säkerställa möjligheter för detta framöver, men vi har än så länge kunnat konstatera att regeringen i sitt ordförandeskap i EU ännu inte har möjliggjort en lösning.

Min fråga är: Ser statsminister Kristersson framför sig andra initiativ för att i sista skedet som ordförande kunna värna svenska privathushålls och företags intressen inom detta område, eller varför har man hittills inte agerat för att få till ett fortsatt undantag?

Herr talman! Den fria och öppna debatten är grunden för en väl fungerande parlamentarism och ett demokratiskt samhälle. I detta ingår såväl uttalanden av politiska företrädare, statsråd, statsministrar och riksdagsledamöter som den kritiska granskningen från riksdagens sida av vad som ligger bakom det som framförs.

I det avsnitt jag här vill redogöra för finns anmälningar samlade som i huvudsak innehåller uttalanden av statsministern och statsråden såväl i riksdagens kammare som i andra mediala sammanhang. Det finns också en del andra ärenden som handlar om statsråds tjänsteutövning i övrigt.

Det handlar om anmälningar såsom skolministerns hantering av sitt aktieinnehav i samband med tillträdet som statsråd, energi- och näringsministerns uttalanden om ett järn- och stålprojekt, statsministerns uttalanden dels om ett vapensystem, dels om Sverige som fossilfri industrination och utrikesministerns uttalanden om Turkiet. De anmälningar som har inkommit baseras på såväl slutet av förra mandatperioden med tidigare regering som innevarande mandatperiod med högerregeringen.

Konstitutionsutskottet väljer att fokusera på de konstitutionella aspekterna och gör inte i första hand bedömningar om själva faktainnehållet eller, för den delen, hur man ser på historiska skeenden. Frågor om vad uttalandena grundar sig på och om det funnits underlag till det som framförts är de som är vägledande för granskningen. Det innebär dock inte att granskningsarbetet som sådant utifrån de mer summariskt hanterade ärendena skiljer sig åt jämfört med övriga. Även om vissa anmälningar om uttalanden av statsråd behandlas under en summarisk rubrik grundar sig granskningen på sedvanlig beredning. Det kan också framhållas att varje ledamot har sin självklara rätt att lämna in en anmälan till konstitutionsutskottet för granskning.

Anmälningarna i fråga är behandlade på grundligt sätt i form av skriftliga frågor och svar på dessa i korrespondens med respektive departement. I vissa fall har följdfrågor ställts i skriftlig form och svar inkommit, och i något av fallen blev ärendena föremål för offentlig utfrågning såväl med statsminister Ulf Kristersson som med energiminister Khashayar Farmanbar.

När det gäller anmälan mot statsministerns uttalande i sin första regeringsförklaring, som avlades i denna kammare tisdagen den 18 oktober 2022, om att Sverige under 1980-talet blev en av världens första nästan fossilfria industrinationer är bedömningen att det föreligger en brist.

I anmälan till konstitutionsutskottet framfördes att påståendet var direkt felaktigt, och en granskning begärdes med avseende på dess förenlighet med regeringsformens krav på saklighet. Utskottet har också vid ett flertal tillfällen betonat att det är en självklar utgångspunkt att statsråds och statsministrars uttalanden ska vara korrekta.

Utskottet har vid tidigare granskningar framhållit att en regeringsförklaring ska ses som en allmän avsiktsförklaring och kan utifrån det perspektivet inte tillmätas någon rättsverkan. Det utesluter dock inte krav på att sakuppgifter som lämnas ska vara korrekta och väl underbyggda. Sakuppgifter som lämnas i regeringsförklaringar är noga förberedda, och därför bör det rimligen begäras att de baseras på fakta.

Herr talman! I utskottets ställningstagande tar vi fasta på att uttalandet var en del av regeringsförklaringen. Det gör att det inte kan jämföras med snabba replikskiften i debatter eller med svar i intervjusituationer.

I granskningen har till utskottet anförts att statsministern grundade sitt uttalande på en rapport från Energimyndigheten och att detta skulle ses som en del av ett bredare resonemang. Detta framgick dock inte i regeringsförklaringen, och utifrån detta kan det inte betraktas som annat än en brist. Enligt utskottets bedömning hade risken för missförstånd sannolikt kunnat undvikas om statsministern varit tydlig med vad han åsyftade i uttalandet.

Herr talman! När det gäller skolminister Lotta Edholms hantering av sitt aktieinnehav i samband med tillträdet som statsråd kan framhållas att utskottet vid flera tillfällen tidigare granskat just frågor om aktieinnehav eller andra frågor med anknytning till bisysslor. Det finns ett förbud mot detta i regeringsformen.

Vid tillträdet var statsrådet styrelseledamot för en skolkoncern som driver 25 förskolor och sju grundskolor och ägde även aktier i företaget.

Vid tidigare granskning 1992 och 1993 av statsråds innehav av värdepapper, jäv med mera framhöll utskottet att regeringsformen inte innehåller något uttryckligt stadgande om statsministerns ansvar för att statsråden uppfyller kraven i regeringsformen. Statsrådsberedningen har också gett ut en promemoria med information om regleringen kring bisysslor och jäv för statsråd.

Vad gäller det aktuella fallet med skolministerns aktieinnehav uppgav ministern i Dagens Nyheter att hon lämnade sin styrelsepost med omedelbar verkan och skulle sälja sina aktier samma dag.

Utskottet har, baserat på den beredning som genomförts, de frågor vi ställt och de svar vi fått om hanteringen som sådan, inga invändningar mot det sätt på vilket skolministern hanterade sitt engagemang i en skolkoncern i samband med hennes tillträde.

Rent allmänt kan framhållas att det finns anledning att ständigt ha med sig frågor om sidosysslor och engagemang i affärs- eller föreningsliv som kan leda till ifrågasättande av en enskild ministers eller förtroendevalds trovärdighet.

Samtidigt som engagemang i samhället är berikande och viktigt gäller det att hela tiden ställa sig frågan hur olika uppdrag kan uppfattas ur ett etiskt perspektiv. Inga invändningar finns dock i detta enskilda fall, vilket än en gång betonas, men det är frågor att ständigt ha med i det politiska arbetet, inte minst utifrån perspektivet att privata eller fristående aktörer har betydande roller i såväl kommunala och regionala som statliga verksamheter.

Herr talman! I utfrågningen med statsminister Ulf Kristersson i konstitutionsutskottet hanterades också anmälningar av uttalanden om svensk kärnkraft. Det handlade om en anmälan mot statsministerns uttalade att socialdemokratin i total hållningslöshet hade lagt ned svensk kärnkraft.

Den som följt den politiska debatten i Sverige de senaste 50 åren vet att kärnkraftsfrågan har varit central. I utfrågningen med statsministern lyftes dessa frågor upp, och där framhölls att sakuppgifterna grundade sig på att det var på kommersiella grunder som reaktorerna stängdes.

Där betonades också de energipolitiska överenskommelser från 2016 och 2009 som flera partier ingått och de uttalanden som inte minst Vattenfalls styrelseordförande framfört om affärsmässiga bedömningar som bakgrund till besluten. Detta lyftes fram i utfrågningen med Ulf Kristersson.

Det kan också framhållas att det med dåvarande energiminister Khashayar Farmanbar lyftes upp frågeställningar om uttalanden om byggtid kontra produktionstid för havsbaserade svenska vindkraftverk.

Det bör framhållas att statsråd och förtroendevalda på ledande positioner har ett stort ansvar för hur debatten förs. Det är dock utskottets uppfattning att uttalanden som har karaktären av inlägg i en debatt och i det offentliga samtalet bör synas inom ramen för detta.

Det är dessa konstitutionella sammanhang som KU har riktat in sig på i vårens granskningsarbete, och därför sker inga andra bedömningar av uttalandena utöver det resonemang som förs i själva ställningstagandet.

Med dessa ord vill jag tacka för ett gott samarbete med utskottets ledamöter och kansli.

Herr talman! Frågan går till näringsminister Ebba Busch.

När jag möter företrädare inom gröna näringar, industri och fackföreningar framhåller de vikten av satsningar på en ökad elproduktion. Det är avgörande för nya jobb, tillväxt och ökad konkurrenskraft. En återkommande fråga är det som Ebba Busch precis var inne på, nämligen frågan om tillståndsprocesserna. Utifrån den svenska samhällsmodellen där stark lokal förankring och medborgarfokus finns gäller det att finna former så att tillståndshanteringen går i fas med den utvecklingspotential och de behov som finns.

Nyligen presenterade mitt parti, Socialdemokraterna, ett förslag med nio punkter för att få fram snabbare processer. Det finns vad jag förstår remitterade förslag framlagda.

Hur ser regeringens tidsplan ut för att få fram en proposition med effektivare tillståndsprocesser för elproduktion och elnät?

Herr ålderspresident! Utifrån de resonemang som har förts här av justitieministern uppfattar jag att det finns ett intresse av att komma framåt i frågorna om tillsyn av och kontroll över Polismyndigheten, Kriminalvården och Åklagarmyndigheten. Det handlar också om de iakttagelser som inte minst Justitieombudsmannen gör i sin årliga ämbetsberättelse.

Det känns hedersamt att justitieministern vill avvakta KU:s behandling, men jag har förstått på justitieministern att han ändå ser behov av en ökad tillsyn.

Under den senaste tioårsperioden eller tjugoårsperioden har anmälningarna till Justitieombudsmannen ökat dramatiskt. Enskilda människor uppfattar att de hamnar i kläm i systemet. Detta gör att arbetsbördan ökar på JO men kanske framför allt att enskilda medborgares ärenden kanske inte alltid kan tas om hand på ett bra sätt utifrån de behov som finns. Så nog finns det anledning att arbeta vidare med dessa frågor. Jag ser fram emot att justitieministern tar initiativ på området framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident och justitieministern! I debatten nämndes en polisledning i fritt fall. Jag tar avstånd från den formuleringen och ställer mig inte bakom den. Min uppfattning om svensk polis är att man gör ett starkt och bra jobb och gör insatser utifrån de resurser och möjligheter som finns.

I min interpellation ville jag lyfta upp frågan om tillsyn och demokratisk förankring, som är viktigt för att det på lång sikt ska finnas förtroende för och tillit till svensk polis. Justitieombudsmännens årliga rapporter har lyft fram problematik inom både polisen och kriminalvården. Många frihetsberövade får sitta lång tid i häktet innan de förflyttas till anstalt. Det beror, som jag har förstått det, på resursbrist.

Den ledningskris som rådde inom polisen under vintern kan jag tänka mig ledde till att en hel del resurser fick läggas på att hantera den typen av frågor i stället för på det som ska vara huvudfokuset: att bekämpa brott och gängbrottslighet. Då hade det kunnat vara en fördel att ha ett oberoende tillsynsorgan som kan fokusera på de frågorna och se till att det långsiktigt bedrivs på ett sätt med demokratisk förankring.

Jag ställde en fråga till justitieministern i mitt tidigare anförande om hans uppfattning om behovet av den typen av organ. Anser justitieministern att det finns ett sådant behov?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill tacka justitieminister Gunnar Strömmer för svaret på min interpellation. Om jag tolkar formuleringarna korrekt finns det en öppning och kanske även ett intresse från regeringens sida för att ta initiativ i interpellationens riktning.

Bakgrunden till den interpellation jag lämnat in är uppmärksamheten kring polisledningens krissituation i början av mars, och det fokus som sedan dess riktats mot landets polisledning, har ställt frågan på sin spets. Men det handlar i grunden om en långsiktig frågeställning om tillit och förtroende för demokratin och samhällssystemet.

Polismyndigheten och Kriminalvården står inför stora utmaningar. Dessa myndigheters långtgående befogenheter att ingripa i enskildas liv förutsätter en effektiv och kontinuerlig tillsyn av verksamheten, såväl internt som externt.

Mellan 2017 och 2022 ökades anslaget till Polismyndigheten med 50 procent, och förutom ökade resurser fick man också ökade befogenheter såsom nya avlyssningsregler och annat. Nu talas det i Tidöavtalet om visitationszoner och paradigmskiften på en rad områden, och då behöver dessa följas upp för att samhällsfunktionerna ska hålla i längden. Etiska aspekter, jävsregler och tillitsfrågor behöver lyftas fram. De är en viktig del av helhetsbilden, som jag ser det, från allmänhetens synpunkt.

Frågorna om en fristående tillsynsmyndighet för polisen och Kriminalvården har uppmärksammats av Riksdagens ombudsmän, JO, och tas upp särskilt i den parlamentariska kommittén om en översyn av JO-ämbetet, där jag för övrigt själv har ingått.

När det gäller hur den offentliga förvaltningen bör utövas har två doktriner ställts mot varandra i den forskning som har bedrivits på området. Den ena har haft förvaltningens självständighet och egenkontroll som utgångspunkt och är kanske inriktningen just nu, medan den andra har sett en extern granskning utförd av ett fristående tillsynsorgan som norm för den offentliga förvaltningen.

I svaret hänvisar justitieministern till att den tidigare regeringen avsatte medel för att förstärka såväl den interna som den externa tillsynen i form av extra resurser till polisen, Säkerhetspolisen och Kriminalvården samt till JO-ämbetet. Han vill nu invänta KU:s behandling av frågan som jag här har lyft fram.

Utifrån en helhetsbedömning skulle jag ändå vilja fråga justitieministern hur han bedömer behovet av ett fristående tillsynsorgan för polis, åklagarmyndighet och kriminalvård utifrån de frågeställningar som har lyfts fram i arbetet hittills.

Fru talman! De allmänna helgdagarna och flaggdagar har en god folklig förankring och bygger på tradition och sedvänjor. De är fasta punkter att hålla sig till såväl för var och en av oss medborgare som för samhällelig planering, och de bidrar även till god gemenskap.

I konstitutionsutskottets betänkande KU19 behandlas sju yrkanden i motioner från allmänna motionstiden. De handlar om frågor som första maj, flaggregler, utmärkelser för utlandssvenskar, skånska flaggans status med mera. Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionsyrkandena.

I lagen om allmänna helgdagar anges att "med allmän helgdag avses i lag eller annan författning söndagar, däribland påskdagen och pingstdagen, nyårsdagen, trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul, även när de inte infaller på en söndag, långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, nationaldagen, midsommardagen och alla helgons dag".

Allmänna helgdagar m.m.

Att ändra helgdagar och flaggdagar utifrån trender eller mer eller mindre tillfälliga opinionsyttringar låter sig inte göras. Senast en ändring genomfördes var när nationaldagen, svenska flaggans dag den 6 juni, blev allmän helgdag 2005. Det innebar samtidigt att annandag pingst upphörde att vara helgdag. Om en ny helgdag läggs till får man utifrån samhällsekonomiska perspektiv vara beredd att se över om en annan får stryka på foten.

I en kommittémotion från Sverigedemokraterna anförs att lagen om Sveriges flagga ska innehålla mer detaljerade regler för officiella flaggdagar, regionala flaggor och att påbud ska gå ut till samtliga myndigheter om att följa ceremonier och flagga på officiella flaggdagar.

För egen del vill jag i denna typ av frågor framhålla fenomen som folklig förankring, engagemang och frivillighet. Det har visat sig hålla i längden i den svenska modellen.

Dessutom kan framhållas att i befintlig lag om Sveriges flagga regleras svenska flaggans utseende. Vilka dagar som är allmänna flaggdagar regleras i förordningen om allmänna flaggdagar. Så sent som i februari i år beslutade regeringen om en ändring i förordningen som träder i kraft om några dagar, närmare bestämt den 1 april.

När det gäller statliga myndigheters och institutioners flaggning har utskottet vid tidigare tillfällen behandlat denna fråga och framhåller vikten av att detta ska avgöras av myndigheterna själva.

Jag vill gärna framhålla det som Stiftelsen Sveriges Nationaldag lyfter fram avseende svenska flaggan, nämligen att svenska flaggan tillhör oss alla som bor i Sverige och att som nationalsymbol ska flaggan behandlas med respekt. Det betonas att flaggan inte får användas i kommersiellt syfte. Det framhålls också, vilket det kan finnas anledning att betona, att var och en har sina privata flaggdagar. Vi kan alla flagga vid privata ceremonier, i glädje eller i sorg. Föreningsliv, idrott och kultur använder dessutom flaggan flitigt, vilket är värt att välkomna.

Fru talman! I en annan kommittémotion från Sverigedemokraterna föreslås att första maj ska tas bort som allmän helgdag och ersättas med någon annan med, som man uttrycker det, "koppling till det svenska arvet". Man försöker så på olika sätt hitta motiveringar till det hela, inte utan något slags nationalistisk anknytning som utgångspunkt.

Konstitutionsutskottet har flera gånger tidigare behandlat motioner om första maj, senast 2022, och då har det blivit avslag. Första maj har, likt många andra helgdagar, en stark förankring i det svenska samhället sedan århundraden tillbaka. Sedan 1938 har första maj varit en helgdag.

Det kan i sammanhanget betonas att arbetarrörelsens insatser - arbetarrörelsen firar ju första maj - för att bygga det svenska folkhemmet och införa exempelvis åtta timmars arbetsdag, semesterrättigheter, organisations- och föreningsfrihet, jämställdhetsreformer, barnbidrag och studiebidrag, vilket varit viktiga förstamajparoller genom åren, är en betydande del av vår gemensamma historia och den svenska samhällsmodellen. De är, som jag ser det, väl värda att värna och försvara, och jag är övertygad om att många står bakom dem.

Alla är välkomna att fira första maj. Det handlar inte om vissa utan om alla. Det är också en av få helgdagar som inte har vare sig kunglig eller religiös anknytning. Den folkliga förankringen är själva poängen.

För den som inte vill kännas vid arbetarrörelsens aktiviteter aktuell dag kan jag hänvisa till Nordiska museets historiska redogörelse för första maj i Sverige. Första maj sågs i bondesamhället som den första sommardagen, en dag när djuren släpptes på bete. Det var en dag värd att fira och uppmärksamma. Redan under den katolska medeltiden var dagen förknippad med lek och upptåg. "Sköna maj välkommen" är till exempel en fin devis som jag tror att de flesta känner samhörighet med oberoende av politisk hemvist.

I Nordiska museets skrifter finns också beskrivet hur man på första maj i det förindustriella samhället höll gille och fest. Byalaget valde ålderman, och gemensamt tog man ansvar för räkenskaper och gjorde översyn av gärdsgårdar och inhägnader. Under 1500-talet gick dåtidens studenter, djäknarna, så kallad sockengång och uppförde sång och gyckelspel på första maj. Det framgår att första maj firades som helgdag i kalendern fram till 1772 men att traditioner och festligheter därefter fortsatte. Det dröjde så fram till 1938 innan första maj åter infördes som helgdag i kalendern, och så har vi det alltjämt.

Detta var en utvikning ur Nordiska museets arkiv. I sammanhanget kan också nämnas den partipolitiskt obundna och oegennyttiga insats som fru Beda Hallberg, engagerad i den frivilliga fattigvården i Göteborg, drog igång 1907 genom Majblomman med insamling för att stödja barn i utsatta situationer. Det är en insats med fokus just på första maj som än i dag genomförs genom den riksomfattande majblommekommittén och med frivilligt engagemang i olika delar av landet.

Det finns alltså anledning att betona första maj som en stark svensk tradition och fortsatt helgdag. Utskottets ställningstagande bygger på att de allmänna helgdagarna inte bör ändras. Utskottet är inte berett att förorda att första maj utgår som helgdag eller att någon ny helgdag införs.

(Applåder)

Fru talman! För att tilliten till och respekten för demokratin ska vara förankrade i vardagen är de former som riksdagen arbetar under angelägna att värna, vårda och kontinuerligt se över.

På värdigt sätt firades 100 år av allmän och lika rösträtt 2021. Nu står för dörren, vad jag förstår, ceremonier och uppmärksamhet för 500-årsjubileet av Gustav Vasas på många sätt omvälvande arbete för formandet av den svenska nationen.

Alldeles oavsett hur dessa historiska märkeshändelser uppmärksammas bygger vårt samhälle på att formerna för arbetet i parlamentariska församlingar är väl förankrade och uppdaterade. Så kan stolta och angelägna paroller om statsskick och regeringsformer bli goda arbetsredskap att luta sig mot.

Ömsesidig respekt och förståelse mellan folkvalda, ämbetsmän och annan personal är av stor vikt. En del saker kan och bör absolut sättas på pränt och klubbas formellt. Annat handlar om praxis och hur vi som människor är mot varandra.

I konstitutionsutskottets betänkande KU18 Riksdagens arbetsformer m.m. behandlas motioner från allmänna motionstiden inom detta område samt, vilket tål att poängteras, ett förslag till lag om ändring i riksdagsordningen. Det ena initiativet avser en lagändring för att rätta till en felaktig hänvisning i en bestämmelse i riksdagsordningen som uppstått på grund av ett förbiseende i ett tidigare lagstiftningsärende. Det andra initiativet avser ett tillkännagivande till riksdagsstyrelsen om att utreda frågan om regeringens samråd med EU-nämnden när det gäller så kallade A-punkter vid möten med Europeiska unionens råd.

Utskottet lägger på eget initiativ fram dels förslaget till lagändring, dels förslaget till tillkännagivande. Något särskilt yttrande från Lagrådet har inte begärts då detta skulle sakna betydelse utifrån frågans beskaffenhet. Det finns inga reservationer inlämnade när det gäller dessa förslag.

Jag vill härmed yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna som behandlas.

Fru talman! När det gäller A-punkterna handlar det, utifrån en kortfattad beskrivning, om att dagordningen vid Europeiska unionens rådssammanträden delas in i två delar. En av delarna avser lagstiftningsöverläggningar, och en del innehåller icke lagstiftande verksamhet. Varje del delas i sin tur in i A- respektive B-punkter. De senare, B-punkterna, kräver mer eller mindre omfattande överläggningar medan A-punkterna är sådana att rådet fattar beslut utan överläggning.

Kriteriet för en A-punkt är att man har konstaterat att ett tillräckligt antal medlemsstater står bakom beslutet och att inget ytterligare behöver tilläggas i frågan. Det har helt enkelt nåtts en överenskommelse genom tidigare förhandlingar och förberedelser.

Som bakgrund kan också nämnas att riksdagen genom en parlamentarisk kommitté i betänkandet EU-arbetet i riksdagen anförde att samrådet om just A-punkterna uppfattades som problematiskt. Kontakterna mellan riksdagen och regeringen i EU-frågor bör enligt kommittén fokuseras på EU-processernas tidiga skeden, medan A-punkterna karakteriseras av att förhandlingarna som sådana i praktiken avslutats. Samrådet om dessa frågor innebär därmed att riksdagen lägger stort fokus på en fas i processen där möjligheten till påverkan och inflytande är liten och på detaljfrågor som avsikten aldrig varit att riksdagen ska behöva ta ställning till.

Kommittén redovisade några alternativa modeller den övervägt för att begränsa hanteringen men insåg att inget av dessa alternativ skulle tillgodose behovet av förenkling och effektivisering. Man stannade därför vid att inte föreslå någon förändring av ordningen för samrådsskyldigheten när det gäller A-punkterna. Kommittén poängterade dock att det borde finnas utrymme för regeringen och EU-nämnden att utveckla formerna för samrådet om dessa A-punkter. Konstitutionsutskottet uttryckte samma uppfattning.

Fru talman! Utifrån detta resonemang vill jag framhålla att konstitutionsutskottet i det ställningstagande vi ska fatta beslut om i dag noterar att regeringens samråd med EU-nämnden om A-punkter övervägdes av riksdagens parlamentariska EU-kommitté. Kommittén övervägde olika modeller för hanteringen men stannade vid att informations- och samrådsskyldigheten i fråga om rådets beslut i A-punkter borde bestå.

Utskottet anser att det nu finns skäl att följa upp denna utveckling och se över frågan på nytt. Med stöd av vår initiativrätt föreslår utskottet mot denna bakgrund att riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför och tillkännager det för riksdagsstyrelsen.

Det tål att betonas att Sveriges riksdags behandling av EU-frågorna, som jag ser det och vad jag förstår också enligt många bedömare, är en viktig grund för att det finns ett starkt stöd för Europeiska unionen och ett engagemang i EU-frågorna såväl nationellt som regionalt och lokalt.

Fru talman! I betänkandet har motioner om även sådant som formerna för riksdagens öppnande, placeringen i plenisalen, motionsrätten, Villa Bonnier som talmansbostad, ledamöternas ekonomiska villkor, teckenspråkstolkning och Riksdagsförvaltningens verksamhet behandlats. En del av dessa ska jag kommentera.

Vad gäller frågan om en översyn av riksdagsarbetet i fråga om större flexibilitet utifrån digitaliseringens möjligheter till distansarbete, som också har tagits upp, kan det framhållas att liknande motioner behandlats tidigare. Särskilt intresse ägnades dessa frågor av riksdagens coronakommitté. I sammanhanget kan betonas att utskottet konstaterar att riksdagen enligt regeringsformen sammanträder i Stockholm. Jag vill också understryka det som utskottet tidigare uttalat: att distansdeltagande endast kan vara aktuellt vid extraordinära krissituationer.

Det kan också framhållas att en kommitté om beredskap enligt regeringsformen är tillsatt och arbetar. Där finns bland annat dessa frågor som uppgifter. Arbetet pågår fram till november 2023.

Utskottets ställningstagande bygger på att förtroendevalda ska ges goda förutsättningar att utföra sitt uppdrag. Samtidigt intar riksdagen som folkets främsta företrädare en särställning i styrelseskicket. Förtroendeuppdraget går inte att likställa med andra anställningar eller för den delen andra samhällsuppdrag. Mot denna bakgrund vill jag hänvisa till utskottets ställningstagande att det inte finns skäl för initiativ till en sådan översyn som motionären efterfrågar. Vi avstyrker motionen.

(Applåder)

Herr talman! I konstitutionsutskottet har vi granskat EU-kommissionens tredje rapport om rättsstatsprincipen. Det finns utifrån denna granskning anledning att understryka vikten av respekten för grundläggande rättigheter och rättsstaten som sådan. Utskottet värdesätter EU-kommissionens - får man säga - enträgna arbete med att driva och följa upp dessa frågor. Jag vill yrka bifall till förslaget i utlåtandet från konstitutionsutskottet att lägga rapporten till handlingarna.

Frågorna om rättsstatens principer har varit prioriterade av flera EU-ordförandeskap även tidigare, och de behöver ständigt följas upp och tas på största allvar.

Det som på många sätt kanske varit självklarheter är det inte längre. Auktoritära ledarskap och polariserande retorik har kommit att ställa dessa frågor på sin spets i det europeiska samarbetet.

EU-kommissionens hållning ligger alltjämt fast. För egen del har jag deltagit vid ett antal seminarier och sammankomster där EU-kommissionären Didier Reynders betonat vikten av att frågorna blir en del av varje medlemslands parlament och att initiativ tas för att stärka tillit och tilltro till demokratiska och samhälleliga institutioner och vikten av en fri press och oberoende domstolar.

Den socialdemokratiskt ledda regeringens EU-minister Hans Dahlgren var pådrivande i frågorna kring den så kallade villkorlighetsförordningen för skydd av unionsbudgeten, och ett av instrumenten för uppföljning är just den årliga granskningen av hur respektive medlemsland lever upp till utgångspunkterna. Det har bland annat resulterat i en del skärpta krav från EU-kommissionen, varav ett av redskapen är att hålla inne EU-medel.

2022 års rapport om rättsstatsprincipen

Den 1 januari 2021 trädde förordningen i kraft. Två länder, Ungern och Polen, väckte var sin talan mot EU-domstolen för att få förordningen ogiltigförklarad. I februari 2022 avslog EU-domstolen denna talan i dess helhet, och i april inledde kommissionen ett förfarande mot Ungern enligt förordningen. De korrigerande åtgärder som Ungern föreslagit ansågs inte fullt ut lämpliga för att åtgärda problemen. Ungern får därför återkommande framöver underrätta kommissionen om genomförandet av åtgärderna.

Tidigare ordförandeskap i ministerrådet, såsom Tyskland och Tjeckien, har också bevakat och följt upp dessa frågor. Fortsatt starkt ledarskap på detta område krävs, och det är av vikt att nuvarande och kommande ordförandeskap fortsätter detta arbete. Det svenska ordförandeskapet framhåller demokratiska värden och rättsstatsprincipen - vår grundval - som en av de prioriterade frågorna. Det är välkommet och behöver betonas. Jag noterade också att utrikesminister Tobias Billström - jag tror att det var i går - framhöll detta just i diskussioner utifrån åtgärder mot Ungern.

Den folkliga förankringen, medvetenheten och breda kunskapen om demokrati, mänskliga fri- och rättigheter och jämlikhet är en förutsättning. Det handlar om tillit till och förtroende för våra samhällssystem. Det är av stor vikt att frågorna fortsätter att uppmärksammas och bevakas på detta sätt.

I fokus för rapporten som vi behandlar i dag finns domstolsväsendet, regelverk för korruptionsbekämpning, mediernas mångfald och oberoende samt andra institutionella frågor som rör kontroller och motvikter. Nationella människorättsorganisationer, ombudsmän, jämställdhetsorgan och andra oberoende myndigheter fyller viktiga funktioner.

För svensk del kan institutioner som Riksdagens ombudsmän, JO, samt Lagrådet och även riksdagens kontrollorgan gentemot regeringen, i detta fall konstitutionsutskottet, framhållas.

Kommissionens rapport visar dock att det finns problem inom områdena i flera av medlemsstaterna. I likhet med tidigare år behandlas i rapporten utvecklingen inom fyra grundpelare: domstolsväsendet, regelverk för korruptionsbekämpning, mediernas mångfald och oberoende samt andra institutionella frågor som rör kontroller och motvikter. De exempel som ges är hämtade från bedömningarna i de 27 landskapitlen med tillhörande rekommendationer för respektive land.

Herr talman! Sverige står sig starkt i jämförelserna, även om det självklart också finns områden som särskilt behöver uppmärksammas också i vårt land. I kapitlet om Sverige konstaterar kommissionen att en parlamentariskt sammansatt kommitté är tillsatt med uppgift att arbeta med hur det svenska domstolsväsendets oberoende ytterligare ska kunna stärkas, och i fråga om korruption konstaterar kommissionen att den upplevda korruptionen i Sverige, i likhet med tidigare år, är bland de lägsta i EU. Vissa lagbestämmelser håller också på att ses över inom detta område. Infiltration av organiserad brottslighet i offentlig förvaltning och den lagliga ekonomin lyfts fram som orosmoment.

Herr talman! EU-kommissionen har tagit fram fyra rekommendationer för svensk del.

Den första är att kommittén som utreder ett stärkt skydd för demokratin och rättsväsendets oberoende bör få fortsätta sitt arbete, med beaktande av europeiska normer.

Den andra rekommendationen tar fasta på omfattningen, effekterna och genomförandet av karantänsregler för personer på ledande befattningar. Det framförs att karantänsregler för personer på ledande befattningar i staten på det hela taget har en begränsad omfattning.

Kommissionen noterar också att lobbningsverksamheten i Sverige alltjämt är oreglerad. Mutbrott utomlands fortsätter också att vara ett problemområde med endast måttlig nivå av lagföring. Och det finns enligt kommissionen en del att se över i den rättsliga definitionen av fenomenet.

I fråga om mediefrihet och mediemångfald står sig det rättsliga ramverket starkt. Svenska journalister sägs ha de kanske mest gynnsamma arbetsvillkoren i världen. Men det konstateras att trakasserier, hat och hot på nätet, har ökat och att det pågår ett arbete för att ytterligare stärka skyddet inte minst för särskilt utsatta yrkesgrupper - journalister, statstjänstemän och andra i liknande befattningar.

Sammantaget anser utskottet att det är angelägna frågor som tas upp i kommissionens iakttagelser och rekommendationer till Sverige och vill särskilt understryka betydelsen av att förebygga och motverka korruption och otillåten påverkan.

Att det bland medborgare och i samhället finns ett stort förtroende för de politiska processerna, de beslutande organen och den offentliga förvaltningen är en central fråga för demokratin.

Fru talman! Det är nu över 23 år sedan Svenska kyrkan upphörde som statskyrka. Det var den 1 januari år 2000 som det formellt genomfördes.

Trossamfund och begravningsfrågor

Men genom lagen om Svenska kyrkan finns dock alltjämt starka band kvar mellan samhälle och kyrka. En över 500-årig tradition och till samhället nära förknippad verksamhet sätter sin prägel på förhållandet och lär så göra även framgent.

Svenska kyrkan ska vara en öppen folkkyrka, demokratiskt uppbyggd och med självständiga församlingar och pastorat. Det kan liknas, om man så vill, vid det kommunala självstyret i övriga delar av samhället.

I tider av kris och oro blir kanske kyrkans roll särskilt påtaglig i samhällslivet. Det kan handla om omvälvande kriser som berör tusentals människor på en ort eller i samhället i stort. Men det kan också handla om en krisartad situation för en eller ett par enskilda människor. Dödsfall och begravning är ett sådant tillfälle som var och en av oss alla blir berörda av. Det är uppgifter där respekt, värdighet, tillgänglighet och trygghet är av stor vikt att beakta och värna.

I konstitutionsutskottets betänkande 22 som läggs fram här i kammaren i dag behandlas frågor inom detta område. I betänkandet behandlas också tre motioner från allmänna motionstiden. De innefattar frågor om begravningsavgiften, begravningsverksamheten och delning av aska vid gravsättning.

Jag vill yrka bifall till utskottets eniga förslag och därmed avslag på motionsyrkandena.

Fru talman! Jag vill ändå redogöra en del för resonemanget kring motionsbehandlingen. I en motion föreslås att begravningsavgiften ska förändras så att den blir en del av det offentligt beslutade skatteuttaget. Liknande motioner har behandlats tidigare av utskottet, senast 2019, och vi fann då inte skäl att förorda en förändring av begravningsavgiften. Förhållandena har som vi ser det inte ändrats sedan dess, och vi vidhåller därför denna uppfattning.

Bortsett från Stockholms och Tranås kommuner är det Svenska kyrkan som är huvudman för begravningar i Sverige. Den samlade erfarenhet och kunskap som finns inom detta område såväl i kyrkor som på kyrkogårdsförvaltningar är att betrakta som en stor tillgång.

Begravningsavgiften fastställs, vilket framgår av betänkandet, på grundval av de faktiska begravningskostnaderna och tas ut på samma sätt som kommunalskatten, det vill säga i proportion till den beskattningsbara inkomsten. Huvudmannen för begravningar där den avlidna var folkbokförd ska utan kostnad för dödsboet tillhandahålla gravplats eller motsvarande på allmän begravningsplats under en tid av 25 år.

Kring denna ordning finns en bred uppslutning och en väl fungerande organisation. Av det skälet föreslås att motionen avslås.

Fru talman! En annan fråga som från tid till annan varit omdiskuterad och också fått en hel del utrymme i debatten är om Svenska kyrkan ska ha rätt att driva egna begravningsbyråer. I en motion är man kritisk mot denna ordning och föreslår att en utredning ska tillsättas för att titta på huruvida just kyrkliga begravningsbyråer skulle snedvrida konkurrensen i relation till andra begravningsbyråer. Detta är en fråga som vid flera tillfällen har diskuterats även vid kyrkomötet och biskopsmötet.

Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande parlamentariska organ, och diskussionen föranleddes av ett ingående utrednings- och analysarbete som lades fram för kyrkomötet i oktober 2022. Den förnyade genomgång som kyrkomötet lät göra visade att det inte längre finns några bärande skäl att inte tillåta församlingar att bedriva näringsverksamhet i form av begravningsbyråer och att det därför bör tillåtas genom en uttrycklig reglering i kyrkoordningen. Ändringen har trätt i kraft, och nyordningen gäller från det senaste årsskiftet.

Ett argument som framfördes i diskussionerna var frågan om sanktioner, för några sådana finns inte för kyrkan att ta till i detta sammanhang. Dessutom bygger det hela på demokratiska beslut i såväl kyrkomötet som varje församling. Den lokala och folkliga förankringen är i detta fall en avgörande faktor. Det kan också ses som en regionalpolitisk fråga, då kyrkan kanske är den i stort sett enda verksamheten i lokalsamhället i vissa delar av landet, vilket också bör beaktas i detta sammanhang.

Att vi här i riksdagen skulle överpröva kyrkomötets ställningstagande i denna fråga ser jag inte som en särskilt framkomlig väg. Däremot finns det självklart anledning att följa upp beslutet, och i detta arbete blir fortsatt dialog mellan kyrka och samhällsliv av stor vikt.

Fru talman! Slutligen ska jag säga några ord om motionsyrkandet att ändra begravningsförordningen för att underlätta möjligheten att dela askan efter en avliden. Enligt gällande lagstiftning får stoft eller aska gravsättas enbart på allmän eller enskild begravningsplats. Regeringen får dock meddela föreskrifter om möjlighet att med askan förfara på annat sätt, och beslut i sådana fall meddelas av länsstyrelsen.

I lagstiftningen ingår redan att tillstånd för delning av aska får ges om det finns synnerliga skäl för det, till exempel om en del av askan ska gravsättas utomlands, och om det är uppenbart att askan - detta framhålls - kommer att hanteras på ett pietetsfullt sätt. Utifrån att möjligheten till detta redan finns hänvisar utskottet till ett tidigare ställningstagande i ärendet och är därför inte berett att ställa sig bakom ett initiativ till förändring.

Herr talman! Jag vänder mig till justitieminister Gunnar Strömmer.

Jag vill lyfta fram det korruptionsindex som Transparency International nyligen presenterade. Av det framgår att Sverige i jämförelse med tidigare år tappar mark. Det är en signal att ta på allvar.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen tog en rad initiativ i kampen mot korruption. År 2020 togs beslut om att ge Statskontoret i uppdrag att främja och stödja arbetet gentemot statliga myndigheter, och 2021 började visselblåsarlagen gälla. Så sent som i juni tillsattes en särskild utredare för att se över hur man kan motverka otillbörlig påverkan och korruption. Utredningen skulle omfatta statlig, regional och kommunal verksamhet samt näringsliv, med särskilt fokus på verksamhet som är offentligt finansierad.

Denna utredning är vad jag förstår nedlagd och en ny kanske på gång. Men jag vill fråga justitieministern: Kommer arbetet att få en annan inriktning nu, och ser i så fall justitieministern inte risker med att arbetet tappar tempo och fokus?

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Paulina Brandberg.

I höstens val sjönk valdeltagandet i Sverige för första gången på flera decennier. Mest alarmerande är att skillnaderna i valdeltagande har klara socioekonomiska paralleller: I välmående områden i städer och orter är valdeltagandet högt, och i utsatta områden eller på gles- och landsbygd är det alarmerande lågt.

På regeringens hemsida noterar jag att ministern framhåller att målet ska vara en levande demokrati som kännetecknas av delaktighet och av att möjligheterna till inflytande är jämlika. Den förra regeringen tillsatte en utredning som lade fram betänkandet Vår demokrati - värd att värna varje dag, vilket innehåller en hel del konkreta förslag. Vad jag kan se har de till stor del med frågor om integration, jämlikhet och att utjämna sociala skillnader att göra.

Frågan till Paulina Brandberg är vilka initiativ statsrådet avser att ta för att stärka demokratin och öka människors delaktighet i samhället.