Niklas Sigvardsson

Fru talman! Jag hade nog egentligen inte tänkt begära replik den här sena timmen, men i Anders Alftbergs långa anförande fanns det ganska mycket att studsa på.

Något som Alftberg återkom till gång på gång var att det gäller att se saker som en helhet och på så sätt ta ansvar för studiestödspolitiken. En sak som angränsar till detta på grund av att CSN troligtvis kommer att administrera systemet är den betalda polisutbildning som regeringen går fram med och som kommer att påverka hur vi finansierar alla typer av studier och utbildning. Det väljer dock Sverigedemokraterna och Alftberg att inte ta upp som en viktig del. När vi ser över studiestödssystemet ska allt ske i en helhet, säger Alftberg. Vi kan inte ha olika delar, utan all finansiering av studier måste vi se som en helhet. Men den här delen väljer Sverigedemokraterna och Alftberg att undvika.

Det kan vara mycket bra att man gör det här för att förstärka polisväsendet. Men vi behöver också fundera över vad som händer nästa gång en yrkesgrupp behöver stärkas. Vi behöver tiotusentals lärare. Vi behöver sjuksköterskor, läkare och tandläkare runt om i hela landet. Man kan fundera över vad det här får för långsiktiga konsekvenser.

Jag uppfattade i Anders Alftbergs inlägg att det är viktigt att vi väntar och ser. Vi ska analysera och diskutera för att se till att vi inte gör enskilda saker som kan få stor inverkan på studiestödssystemet. Jag uppfattar att det är med den motiveringen Sverigedemokraterna yrkar avslag på alla de motioner som vi socialdemokrater och andra oppositionspartier har i den här debatten.

Hur går det här ihop, Anders Alftberg?

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 7 i betänkandet.

Det här är den åttonde och avslutande betänkandedebatten om studiestöd under den här mandatperioden. Det är en viktig fråga. Studiestödet är en av de mest centrala frågorna i utbildningspolitiken, men det är också konsekvent att regeringen har valt att inte skjuta till de resurser som krävs på området.

Vi kan konstatera att redan i fredags hade gymnasieelever runt om i landet haft 200 kronor mer i plånboken i studiebidrag om den socialdemokratiska budgeten hade gått igenom i december. I stället valde regeringen och Sverigedemokraterna, precis som i övriga budgetar, att prioritera skattesänkningar för de rikaste i stället för 200 kronor till gymnasieeleverna.

Vi socialdemokrater har gjort andra prioriteringar i studiestödspolitiken under hela mandatperioden, både i budgetar och i dessa motionsdebatter. För oss är studiestödet inte bara en abstrakt konstruktion eller ett tekniskt regelverk. Det är ett konkret löfte till varje enskild student och elev om att utbildning ska vara möjlig oavsett bakgrund, livssituation eller tidigare erfarenheter. Studiestödet är ett av våra viktigaste verktyg för att öka jämlikheten i samhället.

Fru talman! Den här debatten handlar inte bara om nuläget, utan den handlar om framtiden. Ordförande Malm var inne på att regeringen har aviserat en studiestödsöversyn. Det gjorde man redan för två budgetar sedan. Trots det har vi fortfarande inte sett utredningen. Det kan vara positivt om den kommer under våren.

Behovet finns. Arbetsmarknaden har förändrats, och utbildningssystemet har förändrats. Studiestödssystemet måste utvecklas i takt med detta. Vi socialdemokrater är positiva till en översyn, men vi är också tydliga med att den borde genomföras brett och i parlamentarisk anda med sikte på långsiktiga och stabila regelverk som håller över tid och regeringsskiften. En sådan översyn får inte reduceras ned till teknisk genomgång av nivåer och paragrafer, utan den måste ta sin utgångspunkt i studenters faktiska livsvillkor.

Översynen borde se över hur vi tar hand om de studenter som blir sjuka under sin studietid och förhindras att studera i den takt de önskar. I dag riskerar studenter som hamnar mellan system att komma i ekonomisk otrygghet, vilket i förlängningen leder till avhopp. Ett rättvist studiestödssystem måste ha förmågan att hantera livets oförutsägbarhet.

Översynen borde också gälla studenter som har barn, både de som blir föräldrar under studietiden och de som har barn innan de börjar studera. Föräldrar som studerar investerar inte bara i sin egen och samhällets framtid utan även i sina barns framtid. Men vi vet att deras ekonomiska villkor ofta är ansträngda och att stöden inte är anpassade efter deras verklighet. Det behövs en seriös översyn av detta.

Fru talman! Vi behöver också se över den del som gäller dem som har kort utbildningsbakgrund. För många är steget in i studier stort som det är, och för just den här gruppen är vägen till examen lång. Behovet av stöd är därför mer omfattande. Det är mot den bakgrunden vi socialdemokrater har varit kritiska till avskaffandet av studiestartsstödet, även om det hade sina brister.

När det stödet nu är borta måste studiestödssystemet utvecklas så att personer med kort utbildningsbakgrund och lång väg till examen faktiskt ges möjlighet att ta steget in i studier. Det är så vi bygger vägar till arbete och egen försörjning.

Fru talman! Den här regeringen har också haft problem med förvaltningen av myndigheten CSN. Vi har sett administrativa brister, inte minst kopplade till omställningsstudiestödet. Där har regeringen underlåtit att tillföra nödvändiga resurser i tid och har varit reaktiv snarare än proaktiv.

Även det ordinarie studiestödet har drabbats av längre väntetider. I både november och januari fick studenter vänta flera dagar extra på sina utbetalningar till följd av it-problem. Senast, för bara några veckor sedan, i januari – årets fattigaste månad – gick det till och med en hel helg utan att pengar kunde betalas ut till vissa studenter.

För studenter som lever med små marginaler är detta inte bara ett irritationsmoment. Det är ett allvarligt problem som påverkar möjligheten att klara av vardagen. Här behöver regeringen ta ett tydligt ansvar och ta på sig ledartröjan för att säkerställa att CSN har de resurser som krävs på lång sikt för att klara av sitt uppdrag.

Fru talman! Vi behöver ha ett studiestödssystem som är hållbart och som levererar i tid. Annars kommer det aldrig att kunna anses rättvist. För oss socialdemokrater är tillförlitlighet en del av rättvisan.

Avslutningsvis: Studiestödet är inte bara ett budgetanslag eller ett tekniskt system. Det är ett uttryck för vilket samhälle vi vill ha. För oss socialdemokrater handlar det om att se varje student i varje livssituation och att säkerställa att utbildning är en reell möjlighet för alla, inte bara i teorin utan också i praktiken. Utbildning och studiestöd får aldrig bli en klassfråga. Då har vi som samhälle misslyckats.

I detta anförande instämde Caroline Helmersson Olsson (S).

Herr talman! Vi får helt enkelt se vad direktiven till en framtida studiestödsutredning blir.

En annan fråga som ledamoten uppehöll sig ganska länge vid är avvecklingen av studiestartsstödet. Om man tittar på hur vi socialdemokrater har agerat i den här frågan ser man att vi är för att se över regelverket för att det ska bli mer funktionellt, precis som Oliver Rosengren pratade om. Vi vill ju också att systemet ska fungera. Vi ser tusentals människor som står långt från utbildning.

Studiestartsstödet handlar ju om personer som står långt från utbildning och som troligtvis behöver plugga ganska länge på grundläggande nivå innan de kommer in på utbildningar på gymnasial nivå. Det gör att dessa människor inte kommer att vara betjänta av att ingå i det ordinarie studiestödssystemet eller liknande för att klara sin utbildning. Historiskt är det därför vi har haft stödet.

Vi socialdemokrater är också väldigt öppna med att man behöver hitta system för den grupp som kommer vidare. Vi är absolut för att se över hur man kan hitta ett nytt system, som inte heter studiestartsstöd, för att se till att människor som är långt från utbildning hamnar i utbildning. Detta är en väldigt viktig aspekt att ha med sig i det här.

Man behöver inte skrota allt och ta bort hela det här stödet. Vi ser att Sverige har 100 000 fler arbetslösa än när Ulf Kristersson och Moderaterna tog över regeringsmakten. Vi ser att Sverige har en arbetslöshet på 9 procent. Då ser vi socialdemokrater att man behöver satsa på stöd och skruva i de system som finns i stället för att helt ta bort ett system utan att ersätta det med någonting.

Just nu möjliggör man inte på andra sätt att den här gruppen människor kommer närmare utbildning och sedan kommer ut på arbetsmarknaden och i arbete. Det är en ganska viktig skillnad. När arbetslösheten biter sig fast och Sverige har 100 000 fler arbetslösa borde regeringen använda alla verktyg den har för att pressa tillbaka arbetslösheten och inte bara slänga ut ett system utan att ersätta det med något annat.

(Applåder)

Herr talman! Efter att ha lyssnat på anförandena från Oliver Rosengren och utbildningsutskottets ordförande Fredrik Malm kan man fråga sig hur direktivet för en översyn av studiemedelssystemet kommer att se ut. Ordförande Fredrik Malm pratade om att vi i allt väsentligt har ett välfungerande studiestartsstöd. Oliver Rosengren pratade i stället om ganska stora förändringar av samma system, om jag tolkade honom rätt.

Det märks att valåret börjar närma sig. Tidöpartierna har allt oftare olika budskap när det gäller hela det utbildningspolitiska området. Det blir spännande att se vilken linje som kommer att gälla framöver.

Det finns ju en hel del som man kan göra en översyn av, och vi socialdemokrater är inte främmande för detta. Vi tycker att det är viktigt med en väl avvägd översyn av studiestödssystemet. Vi är till exempel beredda att titta på både formen som sådan och hur man kan se till att studerande med barn, studerande som blir sjuka och så vidare får bättre villkor så att de kan genomföra studier under sitt liv.

Oliver Rosengren får gärna prata om hur mycket av detta som är regeringens politik och hur mycket av det som är Moderaternas politik. Det är trots allt regeringens politik som kommer att gälla, framför allt när det gäller studiemedelsöversynen. Jag är ganska nyfiken, för delar av det som Oliver Rosengren sa här är inte det som har signalerats när det gäller översynen av studiemedelssystemet.

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till den gemensamma reservationen i betänkandet av S, V, C och MP angående målet för utgiftsområdet. Jag vill även hänvisa till vårt särskilda yttrande om hur vi hade valt att prioritera budgeten om vårt förslag hade gått igenom här i kammaren.

Detta är den fjärde och sista budgetdebatten med anledning av utgiftsområde 15 Studiestöd. Jag hade hoppats att jag i flera avseenden inte skulle behöva ha samma typ av inlägg som vi har behövt ha i de tre föregående debatterna. Men skillnaderna mellan regeringens studiestödspolitik och Socialdemokraternas är tyvärr fortfarande stora. Det skiljer sig faktiskt på några helt avgörande punkter.

Jag hade hoppats att jag skulle slippa stå här i dag och prata om att gymnasieelever inte kommer att få mer pengar i plånboken med regeringens politik, att regeringen väljer att avskaffa studiestödet för personer som står långt ifrån både utbildning och arbetsmarknad när vi vet att utbildning är något av det mest avgörande för att man ska få möjligheter att ta ett jobb, att regeringen har valt att ta bort det utjämnande målet i studiestödssystemet och att omställningsstudiestödets administration fortfarande inte är löst.

Det är några av de frågor som jag hade hoppats att vi inte skulle behöva debattera här i dag.

Fru talman! Framför allt är en av dessa saker att man har tagit bort det utjämnande målet i studiestödet, alltså att studiestödet ska ha som mål att utjämna skillnader mellan individer och grupper och att bidra till social rättvisa.

Det är faktiskt en dramatisk förändring av målbilden. Det betyder att regeringen inte längre ser studiestödet som ett jämlikhetsverktyg. Det betyder att man inte ser behovet av att motverka klasskillnader inom utbildningen, och det betyder att man accepterar att bakgrund kan få allt större betydelse för framtiden. Detta är inte en teknisk justering; det är en ideologisk markering.

Vi menar att studiestödet ska ha ett sådant mål. Sverige har byggt sin styrka på att människor oavsett start i livet får möjlighet att utbilda sig. Att ta bort denna målformulering visar att regeringen inte tar striden mot den växande ojämlikheten. Vi socialdemokrater vill återupprätta studiestödets roll som ett aktivt verktyg i jämlikhetspolitiken.

Fru talman! Regeringen har den här mandatperioden gång på gång valt att inte prioritera barnfamiljerna. Man har valt att prioritera skattesänkningar för de allra rikaste i stället för att göra som vi hade velat i vårt budgetförslag: höja studiebidraget för gymnasieelever med 200 kronor i månaden. Det är en prioritering som är vettig med tanke på att vi har 100 000 fler i arbetslöshet. Vi har 9 procent i arbetslöshet, och tillväxten ligger i EU:s bottenliga.

Det hade varit rimligt att använda bland annat barnbidrag och studiebidrag som en tillväxtskapande åtgärd, och då är 200 kronor i månaden i höjt studiebidrag en rimlig politik. Det är en skarp och tydlig skillnad mot regeringens politik, och det är en nödvändig reform när prisökningar har bitit sig fast och högre matkostnader, högre hyreskostnader och dyrare resor gör det allt svårare för ungdomar och familjer.

En höjning på 200 kronor är inte lösningen på allt, men det är en stor del och innebär ett konkret stöd till Sveriges ungdomar och Sveriges barnfamiljer i en tid då allt fler familjer har svårt att få vardagen att gå ihop. Det är en rimlig politik.

Fru talman! En annan följetong vi har haft här handlar om omställningsstudiestödet. Det är ett stöd som vi under mandatperioden har varit överens om förutom när det gäller hur snabbt vi ska jobba med handläggningen och hur proaktiv och handlingskraftig regeringen ska vara. Det har från regeringens sida gång på gång varit för lite och för sent.

Det skulle kunna låta som klassisk oppositionspolitik, men det är faktiskt tiotusentals människor som under den här mandatperioden har väntat alldeles för länge på att få besked och på att få studiestödet beviljat före studiestart.

När det äntligen har gått att se en ljusning – när handläggningstiden under det senaste halvåret har gått ned och vi faktiskt skulle kunna nå huvudmålet om att man ska kunna få besked före studiestart – väljer regeringen att inte skjuta till 30 miljoner kronor till CSN. Det är 30 miljoner kronor som i ett anslag på över 7 miljarder är väldigt lite pengar men som för CSN är avgörande för att man ska kunna hantera handläggningen i tid.

Dessa 30 miljoner kommer nu att saknas hos CSN, vilket kommer att innebära att köerna och beskeden under 2026 och 2027 kommer att ta allt längre tid. Det är vad myndigheten själv säger i de underlag man levererar till regeringen.

Det här stödet har förtjänat bättre behandling, för den här satsningen är historisk och unik gällande att man med en stor andel av sin inkomst kvar ska kunna studera för att stärka arbetstagarens ställning på arbetsmarknaden. Det är en viktig reform, och regeringen har varit alltför passiv.

Fru talman! Regeringen har i budgetpropositionen också aviserat en utredning av studiestödssystemet. Vi vill med bestämdhet säga att det är viktigt att studiestödet också fortsättningsvis är brett och att det är en bred överenskommelse, för det behöver långsiktighet för att bygga studiefinansiering. Vi socialdemokrater hoppas att denna översyn får parlamentarisk insyn för att den breda förankring som behövs gällande studiestödssystemet ska skapas.

Man kan också baka in förbättringar i studiestödssystemet avseende studerande med barn och studerande som blir sjuka. Det skulle kunna vara bra delar att se över i en sådan översyn. Vi får hoppas att regeringens direktiv till utredningen blir tydliga och att den parlamentariska insynen finns, för vi behöver villkor som gör att alla grupper har möjlighet att fullfölja sin utbildning. Detta är avgörande för att skapa ett samhälle där vi inkluderar och inte exkluderar.

Fru talman! Vårt studiestöd uttrycker tron på kunskap som grund för både individuell och samhällelig utveckling. När vi stärker studiebidraget och värnar ett rättvist och inkluderande stöd försvarar vi en av de allra viktigaste idéerna i vårt samhällsbygge, nämligen att varje människa ska kunna växa genom utbildning.

(Applåder)

Herr talman! Det verkar uppenbarligen finnas en konflikt i den här frågan med tanke på att svaret är så pass luddigt och svävande. Vi socialdemokrater vill ju se till att detta blir verklighet här och nu. Det här undantaget, som år 2011 berörde 16 skolor, berör i dag 145 skolor och innebär en betydande ökning av antalet elever som går på en sådan typ av skola.

Vi socialdemokrater vill att svenska elever ska ha bra skolor, att det ska vara självklart att lärarna som undervisar där ska ha behörighet och legitimation och att de ska kunna bedriva undervisning på det språk som skolan säger att de ska göra. De ska vara kompetenta i svenska men behöver tydligen vara det också i engelska för att kunna genomföra undervisning på de här skolorna.

Vi socialdemokrater är tydliga: Det finns ett enkelt och rimligt ansvar att ta i frågan. De som undervisar i svensk skola ska ha svensk lärarlegitimation. Det gäller i alla skolor, oavsett profil och oavsett språk. Likvärdigheten i skolan får inte bygga på undantag.

Låt mig avsluta med detta: Regeringen har använt hårda ord under hösten. Utbildningsministern har varit tuff i olika förslag, men frågan är om dessa förslag kommer att bli verklighet. Kommer de ens att se dagens ljus i propositioner, eller vart kommer de att ta vägen?

Vi socialdemokrater står här med tydliga förslag. Vi väcker motioner, och vi lägger fram utskottsinitiativ för att se till att hålla tempo och fart i frågan. Man får inte sacka efter. Det är skillnad på att säga något och att vilja göra något på riktigt.

Vi är redo att ta bort undantaget. Vi är redo att höja kvaliteten. Frågan är om regeringen är redo.

(Applåder)

Herr talman! Passiviteten har vi sett både i svaret på min interpellation och i den interpellationsdebatt vi precis hörde om att förbjuda aktiebolag i skolan. Ministern visar nämligen ingen som helst antydan till att vilja göra något här och nu vare sig när det gäller att förbjuda aktiebolag i skolan eller när det gäller att ta ställning för att avskaffa legitimationsundantaget för engelskspråkiga skolor.

Det är självklart att all typ av lagstiftning ska föregås av en grundlig analys. En utredning ska ta fram förslag, och förslagen ska remitteras. Där är vi helt överens, men man behöver ju agera och faktiskt tillsätta en utredning för att vi ska kunna avskaffa legitimationsundantaget för engelskspråkiga skolor. Det är alltså det första på priolistan: Tillsätt en utredning som ens gör det här möjligt!

Man hade kunnat påskynda detta. Om regeringen och Liberalerna hade behövt hjälp i Regeringskansliet för att tillsätta en utredning hade kammaren kunnat tillkännage för regeringen att den ska ta initiativ till att avskaffa legitimationsundantaget. Det var det vårt utskottsinitiativ i utbildningsutskottet handlade om.

När det gäller varför detta är angeläget vill jag återkomma till Skolinspektionens granskning, som visar att 27 av 30 skolor bedömdes ha kvalitetsproblem. Det är verkligheten; det är så det ser ut.

Skolinspektionen lyfte bland annat att lärare på dessa skolor kan sakna både pedagogisk kompetens och grundläggande ämnesdidaktisk förmåga gällande att bedriva språk- och ämnesintegrerat lärande. Man lyfte också att eleverna trots lagkrav inte ges tillräckliga möjligheter att utveckla sina kunskaper i det svenska språket och att skolor kan misslyckas med att säkerställa progression i kunskapsutvecklingen eftersom språket och ämnet inte integreras på ett tillfredsställande sätt.

Detta är allvarligt eftersom vi vill att kompetensen och kunskapen i svensk skola ska öka. Vi vill att svenska elever ska komma ut med ännu bättre kunskaper i framtiden. Därför är detta saker vi behöver ta på allvar, och vi behöver ta dem på allvar nu.

Granskningen visar också att detta inte bara är ett problem i skolors interna arbete utan att det handlar om ett strukturellt problem för elevers likvärdighet och språkutveckling. Det är därför vi socialdemokrater vill se till att detta påskyndas – att man tillsätter en utredning för att kunna avskaffa undantaget gällande svensk lärarlegitimation.

Jag återkommer till det ministern sa i Dagens Nyheter tidigare i höst, det vill säga att det är grundläggande att lärare ska prata svenska och ha svensk lärarlegitimation. Med anledning av det uttalandet är det viktigt att faktiskt se till att vi kommer igång med det arbetet, och jag tycker inte att det svar som ministern ger är tillfredsställande när det gäller just den punkten, herr talman. Om det är grundläggande att lärare ska både prata svenska och ha svensk lärarlegitimation är frågan varför det inte tillsätts en utredning.

Vår linje är tydlig: Likvärdigheten i skolan förutsätter likvärdiga krav. Det ska inte finnas ett parallellt system där den svenska legitimationen är frivillig. Om ministern menar allvar med den retoriken förväntar vi oss ett tydligt svar, och vi kan ställa upp på att se till att den förändringen blir verklighet. Elever, lärare och skolans kvalitet ska nämligen inte riskeras på det här sättet. Regeringen behöver agera, inte tveka.

Jag undrar därför fortfarande: Finns det något som gör att Liberalerna och utbildningsministern har ändrat sin ståndpunkt och inte vill tillsätta den utredning som faktiskt kommer att behövas för att legitimationsundantaget ska kunna avskaffas?

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret, trots att det är med både viss förvåning och viss frustration jag tar emot svaret på min interpellation. I ministerns svar möts vi nämligen av en anmärkningsvärd passivitet.

Ministern uttryckte precis i svaret att det kan finnas skäl att se över regleringen och att ministern kan komma att återkomma om hur en sådan översyn eventuellt ska tas vidare. Det kan finnas, och hon kan återkomma. Det är en hållning som står i skarp kontrast till den handlingskraft som ministern under hela hösten har försökt ge uttryck för.

Vi kunde läsa i exempelvis Dagens Nyheter den 25 september att ministern sa så här: Det är grundläggande att lärare ska kunna prata svenska och ha svensk lärarlegitimation. Man ska inte kunna lura föräldrar och elever med internationell profil, särskilt om undervisningen inte håller måttet. Det är inte rättvist mot eleverna.

Detta är ord som antyder en omedelbar förändring. Det är ord som signalerar politisk vilja och tydlig riktning, men när vi inför riksdagen i dag får ta emot regeringens svar och formella hållning är ambitionen som bortblåst.

Herr talman! Vi socialdemokrater har varit tydliga. Vi har under hösten skrivit motioner, och vi har tidigare lagt utskottsinitiativ i utbildningsutskottet – faktiskt så sent som för bara några veckor sedan. Detta var ett initiativ som hade kunnat göra det möjligt att skapa en majoritet här i kammaren för att avskaffa undantaget. Detta utskottsinitiativ röstades dock inte bara ned av Tidöpartierna, där Liberalerna ingår, utan man röstade till och med nej till att påbörja beredning av frågan.

Om den liberala utbildningsministern verkligen hade menat det hon sagt i medierna de senaste månaderna hade hon ju kunnat se till att Liberalerna faktiskt verkade för att avskaffa undantaget inom engelskspråkig undervisning. Därför måste frågan ställas om varför man röstade ned det här förslaget när man tidigare har sagt sig vara för att se till att legitimation ska gälla hela det svenska skolväsendet.

Man hade kunnat göra gemensam sak med oss. Man hade kunnat säkerställa en majoritet i den här kammaren, men man valde att rösta nej. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att Skolinspektionens översyn som ministern tog upp i sitt svar var så tydlig: 27 av 30 granskade skolor uppvisade brister.

Undantaget skulle ju gälla en väldigt begränsad del av den svenska skolan. Från 2011, då det fanns endast 16 grundskolor med tillstånd, har det växt till dagens 145 skolor som har undantag för att bedriva den här typen av undervisning. Det har alltså inte varit ett litet undantag i en begränsad del av skolan, utan det har växt till något mycket större.

Herr talman! Ministern och jag verkar vara överens om en sak, nämligen att svenska språket ska vara huvudspråk i svensk skola. Det är just därför passiviteten i regeringens svar blir både frustrerande och svårförståelig. Därför vill jag fråga utbildningsministern: Vad är det som gör att ministern, med tanke på det svar hon precis gav, förefaller ha svängt i frågan om att avskaffa legitimationsundantaget?

(Applåder)

Herr talman! Utan folkbildning tystnar Sverige, och utan replokaler tystnar det svenska musikundret. Ministern pratade tidigare om spets och bredd i den musikaliska utbildningen och hur viktigt detta är för musiken. Regeringen pratar sig gärna varm för den svenska musikexportens vikt för både ekonomin och det svenska kulturlivet. Men när regeringen samtidigt går fram och slaktar den svenska folkbildningen och därmed möjligheten för tusentals och åter tusentals svenska ungdomar blir den musikaliska resan omöjlig, och därför är regeringens prioritering obegriplig.

Kulturministern får gärna besvara frågan om hur kulturministerns och regeringens kulturpolitik kommer att skapa framtida artister och musiker runt om i vårt land, med tanke på att replokalerna får stänga.

Fru talman! Att vara i opposition handlar om att hela tiden vara en nagel i ögat på dem som styr, i det här fallet regeringen. Handläggningstiden har minskat, och det är jag den förste att vara väldigt glad över. Det är vad vi har velat.

Vi socialdemokrater vill inte stå här och ha debatten för debattens skull. Vi vill ha den för att alla de människor som söker omställningsstudiestödet och är behöriga att få det ska få det i rätt tid. Det är vad det handlar om. Vår oro är att när CSN så tydligt signalerar att de inte får de medel som de behöver kommer det att få som konsekvens att fler inte kommer att få besked innan studiestart. Det är anledningen till debatten.

Med det sagt har vi varit för alla de förändringar som regeringen har föreslagit när det gäller omställningsstudiestödet. Vi har varit med för att få det på plats så snabbt det bara går, eftersom det är en viktig reform att skydda.

En av de stora nackdelarna är att det kan vara väldigt många som har testat att söka som inte är berättigade att söka. CSN har väldigt tydligt meddelat att de inte aktivt kan marknadsföra systemet tillsammans med näringsliv och fackföreningar för att de inte är trygga med att de kan ge människor besked innan studiestart.

Det är uttryckligen så att facken inte har marknadsfört det så hårt som de borde kunna göra. Näringslivet har också valt att vara lite passivt. CSN har heller inte gjort de massiva marknadsföringsinsatser som ett sådant nytt system skulle behöva för att de är oroliga över om de kommer att kunna hantera alla de ansökningar som finns.

Regeringen väljer nu återigen att inte ge de pengar som CSN behöver för att klara av handläggningstiden. Enligt ministerns egen utsago borde man kunna ge besked innan studiestart. CSN säger uttryckligen att de kanske inte kommer att kunna göra det. Då är det väldigt svårt att säga till människor: Sök, för ni kommer att få besked!

Jag tackar ministern för svaret och den fortsatta diskussionen.

Fru talman! Alla dessa frågor som gäller finansiering, regelförenklingar och allt annat om omställningsstudiestödet har jag personligen stått och debatterat med flera olika liberala ministrar. Vi socialdemokrater är beredda att göra det som krävs för att bistå regeringen och se till att få fram det på riksdagens bord. Vi har genomfört regelförenklingar och lagförslag i bred enighet härinne just för att stödet är så viktigt.

Det är därför som vi socialdemokrater är så frustrerade. Det handlar om en mångmiljardsatsning. De kommande åren kommer i storleksordningen 7–8 miljarder per år att vara avsatta för det här stödet. Det handlar om ungefär 30 miljoner som CSN behöver för att de ska vara trygga i att de kan ge besked innan studiestart.

Det var vad ministern sa i sitt inledningsanförande. Utgångspunkten är att studenter rimligen borde få ett besked innan studiestart. Den åsikten delar också vi för att vi ser att det är viktigt.

Jag skrev interpellationen för att jag hade fått ta del av det underlag som jag vet att regeringen jobbade med när man satt och gjorde hela sin budgetproposition och framför allt de utgiftsprognoser som CSN kvartalsvis redovisar till regeringen.

Där var CSN uttryckligen orolig för att om regeringen inte tillskjuter de äskade medlen, som i det här fallet var drygt 30 miljoner, kommer det att få långsiktiga konsekvenser genom att CSN inte kan bygga ut en hög grundbemanning. Grundbemanning gör att man kan träna anställda som verkligen kan jobba effektivt med handläggningen.

I den utgiftsprognos som kom i somras säger CSN vad som kommer att hända om de inte får pengarna: Om CSN inte tillförs denna anslagshöjning kommer antalet kunder som väntar på besked successivt att öka igen. Kunderna kommer inte att få besked innan studiestart, och handläggningstiderna kommer att bli längre. Utebliven anslagshöjning kan även få konsekvenser inom andra områden på myndigheten. En tillbakagång till längre handläggningstider skulle kunna leda till att intresset för omställningsstudiestödet avtar och att nyttjandet av sakanslaget successivt minskar.

Den mening som gjorde att jag verkligen studsade till när jag läste var: Kunderna kommer inte att få besked innan studiestart, och handläggningstiderna kommer att bli längre. Det är det jag inte blir trygg i när jag läser. Ministern säger att hon är trygg med att det inte kommer att bli sådana problem. Men myndigheten säger att om de inte får höjda anslag för hanteringen av omställningsstudiestödet blir det här konsekvensen.

Som jag sa i mitt första inlägg handlar det inte om att pengar brinner inne. Det handlar om att tusentals individer inte får besked i tid om att kunna tillgodogöra sig utbildning. Om man som person inte vet om att man har sina studier finansierade är det väldigt stor risk att man tackar nej till utbildningen för att man inte vet hur man mitt i livet ska försörja sin familj under den tidsperiod som man studerar.

Det är därför som min oro är kvar och jag inte riktigt blir lugn av att ministern säger att hon är trygg med att utvecklingen kommer att fortsätta. Ministern har nu hört och säkert tidigare läst om vad CSN gör för bedömning om de inte kommer att få anslaget.

I den proposition som vi behandlar här i riksdagen under hösten med beslut senare under november och december finns inte de 33 miljoner kronorna. Nu kommer anslaget inte att öka. Då kommer handläggningstiderna troligtvis att öka och personer inte få besked innan studiestart. Kan ministern fortfarande verkligen vara trygg med det jag nu har läst upp?

Fru talman! Jag tackar Lotta Edholm för svaret.

2023, 2024 och nu 2025 – åren har gått, men försvaret av omställningsstudiestödet behöver bestå. Ministrarna för studiestödsfrågor har hetat Mats Persson, Johan Pehrson och nu Lotta Edholm. Men oavsett vilken liberal minister som sitter på posten behöver frågan om omställningsstudiestödet noga bevakas. Varje gång har man blivit besviken.

Jag tolkar det ändå som att Lotta Edholm pratar sig varm om stödet. Men reformen har inte fått de resurser och den kärlek som den har behövt. Det är helt klart att en del av de problem som har uppstått signalerades redan i samband med propositionen och utredningen. Men en del har faktiskt också handlat om att regeringen inte varit tillräckligt proaktiv och att den varit saktfärdig när myndigheten och alla tusentals sökande signalerat att det går för långsamt.

Något man kan kräva av en regering är att den ska vara snabbfotad och proaktiv när den lagt fram en proposition med en viss andemening men det visar sig att utvecklingen inte går i önskad riktning. Men där har regeringen oavsett minister varit saktfärdig. Det har inneburit att miljarder brunnit inne och att miljarder kommer att fortsätta brinna inne.

Jag har i tidigare debatter gällande omställningsstudiestödet försökt att inte prata så mycket om aggregerade siffror och miljarder hit och dit. Det här handlar faktiskt om människor som söker stödet för att de vill utbilda sig och utveckla sig. Det handlar inte om anslagsposter. Det handlar inte om att administrationen inte funkar. Det handlar om att människor inte får rätt till den utbildning och det stöd för utbildning som de söker.

Den här delen av omställningsstudiestödet är en viktig del av det stora paket som ministern var inne på i sitt anförande. Det handlar om den rätt som arbetarna fick att kunna ställa om och stärka sin ställning på den framtida arbetsmarknaden. Det är därför vi socialdemokrater så hårt har försvarat just den här delen av reformen och vill att den fungerar så bra det bara går.

Runt om på yrkeshögskolor, komvux och högre utbildning träffar jag människor som vill ställa om. Det är undersköterskor som vill påbörja sin utbildning till sjuksköterska. Det är personer som insett att det är polisutbildningen de vill börja gå. Det är personer med utbildning som vill börja läsa till lärare för att de ser att det är det samhället behöver. Det är de här människorna som tvingas vänta på besked månad efter månad. Många av dem har inte fått besked före studiestart och har därför helt enkelt fått tacka nej till studierna på grund av att de inte vet hur de ska finansiera dem.

Det är glädjande – för att säga någonting positivt – att vi är och har varit på rätt väg i fråga om handläggningstiden. Det är faktiskt fler som får besked före studiestart. Men nu signaleras det, framför allt från myndigheten, att man är orolig över om den här utvecklingen kommer att fortsätta. Det är därför jag är så orolig för framtiden. CSN signalerade att de behövde 33 miljoner kronor i ökade anslag för 2026 för att klara av att hantera de tusentals ansökningar som kommer in – 33 miljoner i en tid då budgeten för stödet omfattar ungefär 7,5 miljarder.

Därför är frågan till ministern: Är ministern trygg med att de pengar som regeringen har avsatt kommer att räcka för handläggning under 2026?

Fru talman! Hundratusentals studenter har precis påbörjat sina studier vid högskolor och universitet. För att alla dessa ska få en bra start på sina studier, och för att de ska få företrädare som granskar, samverkar och utvecklar studietiden med studenternas perspektiv i fokus, är studentkårer och studerandeföreningar otroligt viktiga.

Dock sitter studentkårer runt om i landet och oroar sig rejält eftersom det enligt prognos kommer att ges 20 miljoner mindre i anslag till studentkårerna efter årsskiftet. Statsrådet Lotta Edholm kommer säkert att säga att det är tillfälliga pengar som inte kommer att ges fortlöpande, men det gäller endast för 5 miljoner av neddragningen på 20 miljoner.

Därför har jag följande fråga till statsrådet Edholm. Hur anser statsrådet att studentkårerna ska kunna fortsätta sitt gedigna arbete för studenternas bästa med dessa nedskärningar?

Fru talman! För att stänga den delen om studentinflytandet är det viktigt att påpeka att av den höjning på 30 miljoner kronor som gjordes under förra mandatperioden var det 5 miljoner som uttryckligen var pengar för coronapandemin. Då finns det åtminstone 25 miljoner kvar som borde löpa på och fortsätta vara till studentkårernas verksamhet.

En annan del som ledamoten Stenkvist uppehöll sig vid i sitt anförande handlade om avakademiseringen av professionsutbildningar.

(ROBERT STENKVIST (SD): Tvärtom!)

Ja, vi behöver avakademisera. Så tolkade jag ledamoten. Jag uppfattade det som att det var polisutbildningen som nämndes som exempel, men det finns ju väldigt många andra professionsutbildningar. Jag är nyfiken på vilka andra professionsutbildningar som Sverigedemokraterna eventuellt diskuterar att ta bort från landets lärosäten och kanske skapa egna utbildningsinstitutioner eller liknande för. Kan det vara så att det är förskollärare men inte gymnasielärare? Är inte alla lärare i de yrkena? Kan det handla om vilken del av socialarbetarna som ska vara en del av det? Ska socionomer vara en del av det men inte andra delar inom socialarbetet?

Det väcker ganska många frågor och skapar en hel del oro när vi som ledamöter i Sveriges riksdag pratar om det. Därför vill jag låta ledamoten Stenkvist ta de här två minuterna till att kanske förtydliga eller säga vilka andra professioner som ledamoten faktiskt avser här. Det är viktigt för den långsiktiga tryggheten för dem som börjar studera just nu men också för dem som har studerat till de här viktiga yrkena runt om i hela vårt samhälle.

Fru talman! Tack, ledamoten Stenkvist, för anförandet!

Som vanligt när ledamoten står i talarstolen kommer det ganska många bollar man skulle kunna springa på. Men jag tänker börja med den delen där ledamoten pratar om grundläggande demokratisk fostran. Nu parafraserar jag ledamoten: Om vi inte använder det på våra lärosäten, var någonstans i samhället ska vi då använda det?

Det får mig osökt att tänka på studentinflytandet och hur vi använder studentinflytandet som en demokratisk fostransdel och en viktig del av lärosätenas verksamhet. Här blir min fundering hur Sverigedemokraterna ser på den frågan. Sverigedemokraterna är ju med och förhandlar den budget som ska gå igenom här i kammaren i höst.

Som jag sa i mitt anförande och i tidigare replikskiften och står fast vid är det en extremt viktig verksamhet på våra lärosäten att vi fostrar våra studenter och låter dem vara en aktiv del i hela lärosätets verksamhet. Med ökat inflytande på arbetsplatsen, i skolan eller på våra lärosäten för vi verksamheten framåt. Det är liksom grunden för den demokratiska institutionen att vi gör saker bättre tillsammans. Vi utbyter idéer. Vi tar in olika perspektiv för att få fram alla typer av åsikter för att sedan förbättra verksamheten.

När det gäller utbildning är just studenter väldigt viktiga spelare på högskola och universitet på grund av att det är de som ska tillgodogöra sig kunskaper och få möjlighet att växa som individer. Därför undrar jag hur Sverigedemokraterna kommer att agera under höstens budgetförhandlingar med tanke på att det kommer att bli nära 30-procentiga nedskärningar på studentinflytandet för landets studentkårer.

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 9.

Vi debatterar i dag utbildningsutskottets betänkande 14 om högskolan. För inte alltför lång tid sedan debatterades vissa av dessa frågor här i kammaren. Det skedde under den stora debatten om forsknings- och innovationspropositionen. Trots det är det här ett brett betänkande som speglar hur högre utbildning även fortsättningsvis är ett av våra viktigaste politiska verktyg för individens frigörelse men också för samhällets utveckling och sammanhållning.

Från socialdemokratiskt håll vill vi vara tydliga med att högskolan ska vara till för alla, inte några få. Den ska bygga på kunskap, inte köpkraft. Den ska bidra till jämlikhet, inte befästa ojämlikhet.

En av högre utbildnings många viktiga funktioner är att se till att vi har högkvalitativ arbetskraft runt om i hela vårt land. Det behövs för att stärka tillväxten. Det behövs för att stärka vårt lands innovationsförmåga. Det behövs för att våra företag ska få möjlighet att växa.

Högre utbildning behövs också för att se till att samhället har den kompetens som krävs för att vi ska kunna ta hand om varandra. Det får vi genom att hela landet har tillgång till välutbildade lärare, sjuksköterskor, socionomer, poliser och många andra yrkesgrupper.

Högre utbildning har en extremt stor betydelse för lokala kompetenskluster där industrier etableras nära de platser där arbetskraften finns. I samverkan med det omgivande samhället blir också utbildningen bättre och har högre kvalitet.

Sverige har väldigt bra utbildning, men det finns utmaningar som kräver politisk handlingskraft. Vi behöver se över hur vi fördelar resurser till den högre utbildningen. För att kunna utvecklas måste våra studenter ha tillgång till duktiga lärare och akademiker i sitt lärande. Vi behöver stärka den lärarledda tiden inom högre utbildning så att fler får möjlighet att tillsammans med kompetenta lärare utvecklas och ta del av kunskap.

Utbildningsutbudet för redan yrkesverksamma behöver stärkas över hela landet. Precis som ledamoten Malm sa har regeringen en remiss ute gällande en resursfördelningsmodell för att skapa möjligheter för redan yrkesverksamma att fortbilda sig och uppdatera sina kunskaper.

Det är lovvärt och viktigt, men det finns risker med utredningen och remissen. Många av denna regerings tidigare förslag har ofta lett till omfördelningar som gjort att utbildningsplatser i vårt land centraliseras snarare än decentraliseras.

Det finns också en risk för undanträngningseffekter. Nybörjarstudenterna kommer att få det svårare att få tillgång till utbildningsplatser. Det kan tyckas märkligt i en tid av hög arbetslöshet då vi behöver få fler människor i arbete. Vi behöver därför se över en ny resursfördelningsmodell.

En ny resursfördelningsmodell måste säkerställa att vi har utbildning i hela landet, att studenter har tillgång till högkvalitativ undervisning och att människor får möjligheten att utbilda sig högre upp i åldrarna. Det gäller både för första gången och för att kunna fylla på redan befintliga kunskaper. Det stärker individer inom deras yrken men ger dem också möjlighet att växla yrke under arbetslivet. Därför behövs satsningar på validering, decentraliserad utbildning och fristående kurser. Det stärker individen, tillväxten och oss som samhälle.

Fru talman! En annan sak i betänkandet som är väldigt viktig är studenters villkor. Det är inte en marginalfråga – det är en avgörande framtidsfråga för landets lärosäten. Det handlar om hur vi formar ett samhälle som håller ihop, ett samhälle där varje människa ges möjligheter att växa, delta och påverka sin situation.

För oss socialdemokrater är detta en grundläggande fråga om jämlikhet och demokrati. I det svenska samhällsbygget är demokratin inte begränsad till valdagen. Den genomsyrar våra institutioner, våra utbildningar och våra arbetsplatser. Studentinflytande är därför inte ett tillägg; det är ett fundament. När studenter ges reellt inflytande över sin utbildning främjas både utbildningens kvalitet och studenternas känsla av delaktighet. Vi vet att aktiva studentkårer och starka studentröster är en resurs, inte ett hinder, för akademisk utveckling.

Därför är det ett politiskt ansvar att säkerställa långsiktig finansiering av studentkårer och transparens i högskolornas beslutsprocesser och att studenters röster tas på allvar genom hela lärosätets planering ända upp till ledningsnivå.

Här ser vi tyvärr andra prioriteringar från Sverigedemokraterna och regeringen, för 2026 väntar som sagt en kraftig nedskärning av anslaget för studentkårerna och studentinflytandet. Det är inte så man bygger starka individer som kan stå upp för sin rätt och sin utbildning.

Men det handlar inte enbart om studentkårernas möjlighet. Det handlar också om att andra föreningar av och för studenter måste ges möjlighet att engagera sig. Universitet och högskolor har i land efter land och i tid efter tid varit en viktig katalysator för samhällsdebatt och samhällsengagemang. Så måste det vara även framöver. Därför behövs det mer enhetliga tolkningar och bättre möjligheter för föreningar att vara aktiva på landets samtliga lärosäten, och studentförbund kopplade till politiska partier ska vara en självklar del av lärosätenas verksamhet.

Det är inte bara inflytande som är viktigt för studenter utan också hur de mår inför, under och efter sina studier. Den psykiska ohälsan bland studenter följer tyvärr samhället i stort och ökar. Därför är det viktigt att Socialdemokraternas tidigare satsningar både behålls och stärks. Men vi kan inte slå oss till ro utan måste fortsätta att utveckla studenthälsan.

Det räcker inte att enbart titta på hur studenterna mår. Vi måste också se till att de kan tillgodogöra sig sin utbildning via tillgängliga lärmiljöer och läromedel på landets lärosäten. Studenter som mår bra lär sig bättre, och studenter som har tillgång till rätt material och rätt förutsättningar presterar inte bara bra utan mår också bättre.

Fru talman! Avslutningsvis: Sverige ska ha en högskola i världsklass med engagerade studenter. Men det ska vara en högskola för hela folket. Vi socialdemokrater står för en högskolepolitik där tillgänglighet går före privilegier, där samhällsnytta går före marknadstänkande och där kunskap alltid är ett medel för att öka jämlikheten. Vi står upp för ett högre utbildningssystem där det inte är plånboken som avgör om du får studera, utan din vilja, din förmåga och din nyfikenhet.

(Applåder)

Fru talman! Om jag skulle trycka på den gröna knappen vid omröstningen om budgetpropositionen i höst skulle det innebära 30 procent mindre pengar till landets studentkårer. Det är nog bland det sista jag skulle göra i höstens budgetarbete.

Ordföranden i utskottet, Fredrik Malm, talar om tillfälliga pengar. Men problemet är att när man genomför detta pekar man tydligt ut att 5 miljoner kronor av den höjning om 30 miljoner kronor som man gjorde under pandemin var riktat till coronapandemin. 5 miljoner kronor är vad man kunde räkna med att ett utökat ansvar under en pandemi kostar.

De övriga 25 miljonerna sa man inget om, trots att de hade urholkats sedan den tid då Liberalerna satt i regeringsställning och avskaffade kårobligatoriet. Då sa man att man för att säkerställa studentkårernas inflytande behövde ge pengar till dem. Sedan räknades detta inte upp. Det gjordes dock när Socialdemokraterna satt i regeringen, och därmed tryggades studentinflytandet på landets lärosäten.

Under pandemin fick de pandemipengar men också ett långsiktigt tillskott som skulle stärka studentinflytandet.

Studentinflytande är en garant för att studenter ska kunna säga ifrån om det händer saker på lärosäten som inte borde hända. Det kan vara saker mellan studenter men också mellan lärare och studenter. Det handlar om att trygga utbildningskvaliteten. Om studenter får vara med och påverka sin utbildning känner de större ägandeskap. Om vi har en väldigt tydlig och platt struktur, vilket vi har i vårt land, bidrar det också till stärkt akademisk framgång. På arbetsmarknaden och inom skolan och akademin värnar vi tydliga dialoger mellan studenter, lärare, universitet och lärosätenas ledningar.

Kommer Liberalerna att verka för att studentinflytandepengarna kommer att finnas kvar, eller kommer hotet om nedskärning, som tabellverken just nu visar, att bli verklighet?

Fru talman! Tack, Fredrik Malm, för ditt anförande! Jag lyssnade noga och länge på om det skulle komma någonting om en av de viktigaste grupperna på ett lärosäte, nämligen studenterna.

Debatten handlar om de motioner som har skickats in. Det finns en möjlighet att påverka saker som händer i framtiden genom dem. En sak som kommer att hända i höst är att regeringspartierna tar fram en budgetproposition.

När det gäller studenter och studentinflytande kan Liberalerna vara med och spela en avgörande roll i att stoppa nedskärningarna med nästan 30 procent på studentkårer och studentinflytande som hotar universitet och lärosäten i Sverige. Studentkårer i bland annat Sundsvall, Östersund, Kristianstad, Skövde och Karlstad har tagit upp detta. Sveriges förenade studentkårer har pratat om hur det kan påverka deras arbete med att säkerställa god kvalitet och inflytande för studenterna på lärosätena. De har en viktig uppgift att säkerställa att undervisningen är trygg, säker och högkvalitativ.

Det kan låta som om det bara är studentkårer som tycker detta, men Sveriges samlade universitets- och högskoleförbund, SUHF, ställer sig också bakom Sveriges förenade studentkårers krav att studentinflytandet tryggas runt om i vårt land. Min fråga är hur Liberalerna och ordföranden i utbildningsutskottet Fredrik Malm kommer att agera för att stoppa nedskärningen med nästan 30 procent på studentinflytandet.

(Applåder)

Herr talman! Vi socialdemokrater lägger ju fram budgetar som är finansierade krona för krona. Där behöver utbildningsministern inte vara orolig över sedelpressar. Vi finansierar, och vi vill vara med och ta ansvar för alla de långsiktiga problem som utbildningsministern tog upp. Det är därför vi lägger fram förslag om totalförsvarsfonder och liknande. Det är för att vi ska kunna stärka vårt samhälle snabbt och effektivt och höja vår beredskap, både den militära och den civila, samtidigt som vi kan göra fördelningspolitiska prioriteringar genom budgetalternativen.

Det går ju att prioritera annorlunda, och vi har valt att göra det i våra budgetar. Vi har valt att finansiera våra budgetförslag med andra prioriteringar än regeringen i befintliga förslag men också genom att hitta andra intäktskällor. Exempelvis har bankerna kunnat festa på bolånetagarnas lån. Då tycker vi att bankerna i stället kan vara med och betala för att vi till exempel ska kunna få ett höjt studiebidrag med 200 kronor varje månad.

Detta visar att det finns politiska prioriteringar som är något annat än det regeringen vill. Den partiledardebatt som Johan Pehrson inte var med i visade att andra partier i regeringen också behöver vakna. Det verkar ju som om det är Sverigedemokraterna som leder regeringen och därmed bromsar höjningar av barnbidrag och studiebidrag. Vi hoppas att Liberalerna i kommande förhandlingar får bättre genomslag för att studiebidrag och barnbidrag ska kunna höjas. Det handlar om att se helheten i familjers ekonomi och om att gymnasieelevers ekonomi ska kunna bli något bättre. Dagens studiebidrag har ju blivit urgröpt med nära 300 kronor bara under de senaste fyra fem åren.

Därför hoppas jag att Liberalerna och utbildningsministern fortsätter att driva frågor och förhoppningsvis kan få till ett höjt studiebidrag i framtiden.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret – även om det inte ger mer pengar till gymnasieeleverna.

Låt mig ge en historisk tillbakablick som förklarar varför vi socialdemokrater tycker att det är relevant att höja både barnbidraget och studiebidraget. Vi kan se tillbaka på de studiebidragshöjningar som har varit. Man höjde 2006 till 1 050 kronor, och sedan hann det bli 2018 innan bidraget höjdes igen, då med 200 kronor. Detta berodde mycket på att man när man tittade på hur inflationen hade gröpt ur studiebidraget under de åren gjorde bedömningen att det under de elva åren urholkats med ungefär 107 kronor – och vi höjde det med 200 kronor. När det gått en tid behövde vi se över det på grund av att inflationen gröper ur pengars värde.

Bidraget höjdes alltså 2018, och om man jämför med föregående års siffror kan man se att det under de senaste fyra åren skett en urholkning med 265 kronor, och då är inte inflationen det senaste året inräknad. Detta innebär alltså att pengarna gröpts ur ytterligare. Det är därför vi socialdemokrater tycker att det är viktigt att vi höjer studiebidraget – för att se till att köpkraften finns hos de barnfamiljer som har barnbidrag men också att de gymnasieelever som får studiebidraget i sin helhet har råd att köpa det de behöver med de pengarna, även om försörjningsansvaret, precis som sades i inledningen, åligger föräldrarna.

Före den här debatten och voteringen hade jag förmånen att guida en skolklass med elever i årskurs 9, som alldeles strax ska sluta nian och påbörja gymnasiet och därmed få studiebidrag från och med i höst. Var det något som togs upp utan att jag behövde fråga om det var det de 1 250 kronorna i barnbidrag och studiebidrag. Eleverna frågade om det ens pågår en diskussion inom riksdag och regering om att höja beloppet. Jag kunde då säga att jag så snart som om ungefär en halvtimme skulle ha en debatt med utbildningsministern och kunde ställa deras frågor om en eventuell diskussion i regering och riksdag om att höja beloppet.

Från riksdagens sida finns en sådan diskussion, för vi socialdemokrater vill ju höja studiebidraget med 200 kronor varje månad. Vi ser att vi behöver göra det för att kunna stärka hushållens totala förmåga att försörja sig. Det handlar om att vi inte ska ha föräldrar i vårt land som behöver kämpa med att få vardagen att gå ihop och kunna sätta näringsrik mat på bordet. Vi har under våren sett olika aktioner utanför riksdagen som visat hur tufft det har varit för många ensamstående föräldrar, men faktiskt även för föräldrar som lever i par, att få ihop ekonomin med de senaste årens höga inflationssiffror.

För att bara kort prata om sommarjobben, som ministern ändå nämner: För några veckor sedan hade jag och arbetsmarknadsminister Mats Persson en debatt om detta. Hela 4,7 miljoner kronor skulle tillfalla hela Jönköpings län. När jag hade en diskussion med ett kommunalråd i en liten kommun fick jag veta att det kanske skulle innebära ungefär 150 000−200 000 kronor i budgeten där. Detta kommer tyvärr inte att ge så många sommarjobb i den kommunen och inte heller i övriga kommuner i Jönköpings län. Man hade behövt öka även sommarjobbssatsningen om man i realiteten vill att den ska kunna kompensera för att man inte höjer studiebidragen.