Niklas Sigvardsson

Herr talman! Tack, utbildningsministern, för svaret på interpellationen!

Det var kanske framför allt avslutningen av svaret som var det intressanta, herr talman. Även om det är viktigt att vi fastslår spelreglerna för studiestödssystemet, eller studiehjälpssystemet som det här berör, syftade frågorna till hur ministern har agerat i budgetförhandlingar och hur han avser att agera i kommande budgetförhandlingar. Nu har ministern dock aviserat sin avgång som partiledare efter det att interpellationen ställdes.

Det är trots allt ekonomiskt tuffa tider för väldigt många barnfamiljer här i landet. Visst kan man tala om att man ärvt hög inflation och liknande. Inflationen har möjligen blivit lägre nu, men i stället har samhällsproblem som arbetslöshet bitit sig fast. Därför är det fortfarande extremt tuffa tider för många unga, det vill säga de som får studiebidraget, men också för många av deras familjer som fortfarande lider brist på inkomster och pengar på grund av att matkostnaderna fortfarande är väldigt höga. Kvartal för kvartal ser vi att det fortfarande sker prisökningar. På årsbasis är vi fortfarande uppe i 5–6-procentiga kostnadsökningar för den vanliga matkassen. Även om boendepriserna kanske har minskat för dem som har räntor har vi fortfarande de senaste åren sett massiva eftersläpande hyreshöjningar, vilket gör det extremt tufft.

Det är trots allt inte bara denna vårändringsbudget eller höstbudgeten som har sett till att det är tufft för barnfamiljer, för ministern har i flera budgetar haft möjlighet att komma på olika förslag till hur vi kan stärka barnfamiljers ekonomi. Vi socialdemokrater har haft olika förslag när det gäller både barnbidrag och studiebidrag. I början av mandatperioden hade vi förslag om extra utbetalningar av både studiebidraget och barnbidraget. När det gäller förslag i höstens budget hade vi en förstärkning av både barnbidraget och studiebidraget för gymnasieelever på 200 kronor varje månad.

Detta visar att det faktiskt är skillnad mellan de två olika politiska alternativ vi har här i Sverige i dag. Här i kammaren finns det olika budgetar med olika prioriteringar. Vi ser att ministern företräder ett parti som i stället för att värna barnfamiljer har värnat höginkomsttagare. Man har lagt tusenlappar mer i månaden till personer som har inkomster som min och ministerns medan barnfamiljerna, till och med de med ensamstående föräldrar som får se bostadstilläggen försvinna från och med månadsskiftet juni/juli, får mindre pengar i plånboken varje månad. Detta visar att det faktiskt går att göra skillnad.

Det är därför intressant att se vad regeringen tänker göra framöver. Jag hoppas att Liberalerna kan vara den kraft i regeringen som jobbar för att öka barnbidraget och studiebidraget, som den här interpellationen handlar om. Vi vet att våra nordiska grannländer har gjort andra prioriteringar under den här mandatperioden. De har på olika sätt förstärkt inkomsterna för barnfamiljerna medan vår regering har valt att låta både barnbidraget och studiebidraget stå stilla.

Jag funderar fortfarande på frågan eftersom jag tycker att svaret inte riktigt gavs. Hur agerade utbildningsministern för att höja studiebidraget under de senaste budgetförhandlingarna? Och hur avser ministern att fortsätta arbetet för att kunna höja studiebidraget framöver?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag vill återkomma till sommarjobben. Det är otroligt viktigt med jobb för unga. Med tanke på att det just nu är väldigt många som får nej behöver vi lägga resurser på att unga ska få in en fot på arbetsmarknaden. När jag under våren tagit emot framför allt gymnasieklasser här i riksdagen har det varit tydligt att denna fråga blivit mycket vanligare. Tidigare har det oftast varit fråga om CSN, studiemedel och sådana saker, men under våren har det handlat mycket mer om var man ska jobba och var jobben finns. Vad vi än söker får vi svaret: Nej tack! Det har blivit allt vanligare att jag fått höra detta. Även från bekanta, partivänner och väljare jag möter har jag allt oftare fått höra: Var ska gymnasieeleverna jobba? De jobbar ju ingenstans. Företagen tar inte emot dem.

Detta gör satsningarna på sommarjobben ännu viktigare. Det hade varit önskvärt om regeringen gjort en ännu tydligare satsning. Det fanns ju faktiskt möjlighet att prioritera annorlunda. Det krävs väldigt mycket samlad kompetens och en samlad politik för att göra det här.

I Jönköpings län skulle vi även behöva stora satsningar på till exempel infrastruktur utöver bostadssatsningar. De som i dag inte kan få sommarjobb skulle framöver kanske kunna jobba med att bygga till exempel en stambana. Hade det varit gjort hade jag inte behövt springa härifrån direkt efter mitt anförande för att hinna med ett tåg. Ministern kan se till att fortsätta jobba för infrastruktursatsningar på både bostäder och järnvägar, så att det blir fler tågavgångar för alla i det här landet. Det skapar också framtidstro som gör att man kan bo och verka i hela landet. Jönköpings län skulle på så sätt få en utvidgad arbetsmarknadsregion. Man skulle kanske kunna pendla från Värnamo ned till Lund eller upp till Linköping på under en timme.

Min fråga är fortsättningsvis: Hur ser ministern till att unga får in en fot på arbetsmarknaden?

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten Johanna Haraldsson för denna viktiga debatt och ministern för svaret.

Ärligt talat hade jag förväntat mig mer, särskilt i ett läge där arbetslösheten och ungdomsarbetslösheten biter sig fast. Byggkranar står stilla, och framtidstron sviktar inte bara i mitt hemlän Jönköping utan även i resten av landet.

Fru talman! Den verklighet som människor i mitt hemlän just nu upplever kräver handling, inte bara retorik. I Jönköpings län är arbetslösheten visserligen fortfarande lägre än rikssnittet men mycket högre än på mycket länge.

Ungdomar, särskilt de som står långt ifrån arbetsmarknaden, upplever att dörr efter dörr stängs. Bygg- och tillverkningsindustrin, sektorer som är ryggraden i vårt hemlän, bromsar in kraftigt. Flera företag varslar. Ungdomar som tidigare har kunnat få in en fot på arbetsmarknaden via sommarjobb och praktik får nu beskedet att det inte finns plats för dem.

Ministern väljer visserligen att prata om satsningen på ungas sommarjobb i sin vårändringsbudget. Hisnande 4,7 miljoner kronor ska komma kommunerna i Jönköpings län till del, men det räcker inte långt. Vi socialdemokrater lyckas faktiskt dubblera den satsningen i vårt förslag till vårändringsbudget. Och om man skulle räkna om de här miljonerna till ungdomar skulle ett beslut här i kammaren om att välja Socialdemokraternas satsning i stället för regeringens innebära att 400–500 fler ungdomar kunde få ett sommarjobb i sommar. 400–500 ungdomar i Jönköpings län är trots allt en hel del.

Chansen att få en första rad på sitt cv, möjligheten att få en ljusare sommar och möjligheten att få en ljusare framtid skulle kunna erbjudas fler. Satsningarna som Mats Persson har pratat om här tidigare är inte tillräckliga.

Dessutom pågår en djupgående industrikris i södra Sverige, och det finns en oro på grund av tullkaoset som just nu råder efter Trumps möjligtvis lite naiva inställning till världspolitik. Därför kommer den höjda subventionsgraden i rotavdraget inte att lösa de problemen. Det är snarare symbolpolitik än strukturell, aktiv arbetsmarknadspolitik.

Fru talman! Det som behövs i Jönköpings län och i hela landet är en sammanhållen politik för ungas framtid. Vi behöver en aktiv arbetsmarknadspolitik som möter ungdomar där de är. Vi behöver en aktiv gymnasieutbildning som är anpassad efter arbetsmarknadens behov och där faktiskt alla aktörer, även friskolorna, inkluderas i den dimensionering som ska bli verklighet från och med höstterminen. Vi behöver också långsiktiga investeringar i klimatomställning och innovation. Det blev väldigt tydligt i den föregående debatten här i kammaren.

Det behövs inte kortsiktiga skattesubventioner utan sociala motkrav. Det handlar nämligen om framtidstro. Arbetslöshet riskerar att leda till att människors självkänsla blir väldigt låg. Det handlar om framtidstron hos unga människor i Vetlanda, Gislaved, Nässjö, Värnamo, Jönköping och alla andra kommuner i Jönköpings län. Då krävs det politiskt ledarskap, inte passivitet förklädd till återhållsamhet.

Därför är min fråga till ministern: Menar arbetsmarknadsministern att hans och regeringens åtgärder på riktigt kommer att möta ungas behov för att de ska kunna göra sig anställbara? Målet måste väl ändå vara att minska den växande arbetslösheten i Jönköpings län och i resten av landet.

(Applåder)

Fru talman! För två veckor sedan överlämnades den så kallade vinstutredningen till skolministern. Regeringen och ministern har talat om helrenovering och krafttag mot så kallade osunda drivkrafter, men av utredningen blev det ingenting.

Grundproblemet med utredningen är att den inte föreslår ett verkligt vinstförbud utan bara begränsningar i vissa fall. Vinstintresset i skolan kommer alltså att finnas kvar med denna utrednings förslag.

I själva verket gynnar förslaget att begränsa vinsterna de fem första åren de stora aktörerna, som redan har exploaterat den svenska skolan finansiellt.

SD-regeringen har utlovat en helrenovering av skolmarknaden, men det här påminner mer om homestyling av ett genomruttet hus. Min fråga till skolministern är: Varför vill regeringen att det fortsatt ska vara vinst som är drivkraften i den svenska skolan?

Fru talman! Jag skulle inte kalla det en hetsjakt på friskolor. Vi ska se till att vinster inte går till skatteparadis utan till utbildning. Det är det viktigaste – pengar som vi här i kammaren har avsatt för utbildning ska gå till utbildning.

Därför är det viktigt att alla aktörer på skolans område är med och jobbar med skolans primära mål. Det handlar om hur vi ser till att utbildningen blir så bra som möjligt, att den håller hög kvalitet och att den går till eleverna. Det är ju våra barn och unga som ska ta del av utbildningen och få del av de pengar som vi här och alla kommuner runt om i landet avsätter till utbildning.

Det är bra om vi på nationell nivå kan vara brett överens om att vi behöver göra en dimensionering på gymnasieskolans område för att se till att individens rätt och samhällets behov kan matcha på lång sikt och för att jobba med den alltför höga arbetslösheten. Vi har i dag en ungdomsarbetslöshet på nästan 30 procent. Arbetslösheten totalt var över 10 procent i januari, vilket motsvarar över 600 000 invånare.

Någonting behöver göras för att pressa ned arbetslösheten. Vi tror att dimensionering kommer att vara ett av de viktiga verktygen för att göra detta, liksom det som detta betänkande handlar om. Därför är det glädjande att Sverigedemokraterna är tydliga i denna debatt. I tidigare års debatter gällande gymnasiebetänkandet har det inte varit lika tydligt att Sverigedemokraterna har varit så positiva och sett att dimensioneringen har bra sidor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Det jag sa om betygen i svenska, matte och engelska var min tolkning utifrån vad Patrick Reslow sa från talarstolen. Det finns ett problem med hur skolan ser ut i dag kontra alla de utredningar som finns. I dag räcker det med ett F i svenska, matte eller engelska – även om man har godkänt i alla andra ämnen är man då utestängd från gymnasieskolan. Detta är det absurda med hur skolsystemet ser ut.

Fru talman! Tack, Patrick Reslow, för anförandet!

Jag har flera frågor, men vi börjar med dimensioneringen. Det är ändå glädjande att höra att Sverigedemokraterna nu backar lite och ändå är för det. Så måste jag ändå tolka det.

För att tydliggöra det som sas i anförandet var vi socialdemokrater också för att alla, både de offentliga och de privata, ska vara en del av dimensioneringen. Precis som Patrick Reslow är medveten om när han sitter och förhandlar inom Tidösamarbetet är det sedan inte så att alla punkter säkert går igenom i första förhandlingsvändan, utan man behöver ta det steg för steg, och för att få någon typ av dimensionering röstade vi för detta första steg. Sedan hoppas vi att vi kan gå vidare så att vi får med hela skolan, alltså både de offentliga och de privata, i dimensioneringen.

Utredaren föreslår alltså att de korta yrkesprogrammen ska vara tre år. Enligt Patrick Reslow handlar detta om dem som är långt, långt ifrån. Men enligt utredningen ingår ju även de som bara har ett F i svenska, matte eller engelska i målgruppen. De kan ha godkänt i alla ämnen, men de missar behörigheten till de nationella programmen på grund av att de inte klarar ett av de grundläggande ämnena svenska, matte eller engelska. Då blir det helt plötsligt en mycket större grupp. Just nu är det tyvärr 15–17 procent av eleverna som inte kommer vidare på grund av den hårda Fgränsen.

Det är en av de bra sakerna med Betygsutredningen: att slopa betyget F så att vi inte längre har den typen av hårda gränser. Vi behöver se mer av en kompensatorisk bedömning där man helt enkelt ser till helheten gällande elevens kunskaper snarare än några enstaka kunskapskrav eller liknande.

Fru talman! Nu då vi har slagit fast att det här är viktigt framför allt på yrkesprogrammen kan vi vända oss till alla som läser ett högskoleförberedande program, vilket vi kan konstatera är ungefär 60 procent av alla som läser på gymnasiet. Det som är tragiskt är att regeringen har valt att fatta beslut om att skrivningarna gällande just arbetsmarknadskunskap och arbetslivskunskap ska tas bort i den enda kurs som behandlar detta och som alla elever läser på gymnasiet, alltså samhällskunskap 1a1 eller 1b. Det här går inte att hymla med, utan det är så det ser ut.

Därför vore det intressant att höra varför Moderaterna tycker att det här är rätt. Den generella kompetensnivån blir ju de facto lägre. Vi ser att på yrkesprogrammen får man det fortfarande via arbetsplatsförlagd utbildning och invävt i yrkeskaraktärskurser och liknande. Men för alla de ungefär 60 procent av eleverna som inte läser yrkesprogram står det faktiskt ingenstans i dag att lärarna behöver prioritera att jobba med arbetslivskunskap eller arbetsmarknadskunskap.

Vi har tyvärr sett en trend de senaste åren att fler dör och att kunskapsnivån gällande arbetsmarknad och arbetsliv blir lägre. Jag tror att både företagare och fackförbund och liknande kan vittna om att det är så det ser ut och att ambitionen faktiskt dras ned. Det är ju det regeringen har gjort. Då måste Moderaterna tycka att det är rätt väg att gå att dra ned på ambitionen och att inte undervisa om arbetsmarknadskunskap och arbetslivskunskap på gymnasiet.

Fru talman! Jag skulle vilja ställa några frågor om det som står i betänkandet om arbetslivskunskap och arbetsmarknadskunskap. Precis som jag sa inledningsvis i mitt anförande ser vi tyvärr att regeringen, trots att de tragiska dödsolyckstalen stiger och trots att unga är mer sjukskrivna av både fysiska och psykiska orsaker, skär ned ambitionerna gällande just arbetslivskunskap och arbetsmarknadskunskap.

Om vi ska få en trygg arbetsmarknad som också är rättvis behöver vi se till att det finns en hög generell kunskapsnivå bland landets alla unga. Vi behöver också branschspecifika utbildningsdelar där vi ser till att det inom de yrkesprogram vi har finns tydliga mål gällande till exempel hur man jobbar med säkerhetsföreskrifter inom utbildningarna och liknande.

Jag skulle vilja höra Moderaternas syn på detta. Oftast när jag ställer frågor blir det till ansvarig minister, som är liberal. Därför vore det intressant att höra hur Moderaterna funderar när det gäller att vi behöver öka ungas arbetslivs- och arbetsmarknadskunskaper. Håller Moderaterna med om att vi behöver göra det? På vilket sätt tycker Moderaterna att vi annars ska jobba för att stärka de generella kunskaperna om arbetsliv och arbetsmarknad?

Fru talman! Jag kanske var slarvig, för jag kommer inte ihåg den första delen av frågan. Jag kommer däremot ihåg den andra delen, som gäller just dimensionering. Det är väldigt tydligt att vi tycker att detta är positivt, och det är därför vi har lagt fram en dimensioneringsprincip i skollagen. Vi behöver tillsammans se till att vi dimensionerar utbildningarna bättre både på nationell nivå och på lokal nivå – det är därför vi tar fram regionala planeringsunderlag.

När det gäller detta har vi ett jobb att göra tillsammans som samhälle. Vi behöver göra det via statlig nivå, regional nivå och kommunal nivå. Jag har ganska ofta diskussioner med både socialdemokrater och andra partiers företrädare om skolfrågor. Vi pratar om just dimensionering både utifrån förstahandsval, yrkeskategori och liknande och utifrån individens val och arbetsmarknadens val. Vi ser att vi behöver göra justeringar.

Vi behöver se att det faktiskt finns yrken där det är skriande brist. Precis som jag sa i mitt inledningsanförande är yrkesprogram i dag inga dåliga program. De är väldigt bra program att läsa.

Det blev tyvärr en negativ stämpel när man tog bort högskolebehörigheten, för det gav ett signalvärde till föräldrar och elever om att en sådan skola stänger dörrar. I stället öppnar vi nu en möjlighet genom att ha högskolebehörighet igen. Skillnaden mot hur det har varit tidigare är att man kan välja bort den, men det ger ändå signalen att det är ett lika bra program som alla andra nationella program på gymnasieskolan.

Dimensionering och att vi planerar kommer att vara viktigt. Det är därför vi behöver fler än en kommun som samverkar för att kunna skapa utrymme att ha klasser. Annars blir det lite som i mitt hemlän, där man pausar eller stänger en vård- och omsorgsutbildning på grund av att det finns för få sökande i en kommun med kanske 18 000–19 000 invånare.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan, som egentligen handlar om hur vi ser att människor kommer vidare i livet. Den handlar om hur man från årskurs 9 tar sig vidare genom gymnasiet och upp till antingen ett yrkesliv eller fortsatta studier.

När vi pratar med branscher, företagare och fackförbund ser vi att den kompetens som behövs på arbetsmarknaden är sådan kompetens som en gymnasieutbildning ger. Att sänka kraven ser vi dock inte som vägen framåt.

När jag säger att en tvåårig yrkesskola, så som den ser ut nu, är en återvändsgränd handlar det om hur man konstruerar den tvååriga yrkesskolan. Man skapar till exempel kurspaket eller kurser i detta system, som uttryckligen enligt utredningen inte får ge möjlighet till fortsatta studier på exempelvis en 50poängskurs inom det jag tror kallas samhälle och arbetslivskunskap eller liknande. Jag vet inte det exakta namnet.

Det är principen om att yrkesskolan inte ska vara påbyggbar som gör att den blir en återvändsgränd för framtiden. I mitt anförande var jag inne på att man – även om man kanske inte klarar det i den takt vi ser – kanske i stället kan läsa yrkespaket som är påbyggbara. Då ger vi människor möjligheten att gå de två, tre eller till och med fyra år som ett gymnasieprogram kan innebära redan i dag. Det blir en möjlighet att fortsätta utbilda sig. Då är inte en obligatorisk gymnasieskola med förlängd skolplikt till 18 år ett problem utan i stället en lösning för att se till att människor gör sig anställbara. Det ger också möjlighet till framtida livsval där man inte begränsar sig till att hamna i olika spår utan där man faktiskt öppnar dörrar genom utbildning och inte stänger dem.

Fru talman! Inledningsvis vill jag påpeka att vi självklart står bakom alla våra reservationer i ärendet men att jag yrkar bifall endast till reservation 1.

Gymnasieskolan spelar en avgörande roll i vårt utbildningssystem. Den utgör grunden för ungas möjligheter till jobb, vidare studier och framtida livsval. För oss socialdemokrater är en stark och inkluderande gymnasieskola av yttersta vikt. Vi vill ha en skola där varje elev ges möjligheten att nå sin fulla potential, där ingen lämnas efter och där utbildningen är anpassad efter både individens och samhällets behov.

Vi behöver få åtgärder på plats som gör att alla elever kan ta sig in på gymnasieskolan och att alla elever också tar sig igenom gymnasiet. Vi har nämligen inte råd att fortsätta slå ut uppväxande generationer av ungdomar från fortsatta studier och en rak väg till arbetsmarknaden. Det är därför vi socialdemokrater har landat i att ett obligatoriskt gymnasium – en förlängd skolplikt till 18 år – vore en önskvärd väg framåt.

Tyvärr kan vi konstatera att regeringen inte väljer att satsa på en skola som ger barn och unga chansen att stärka sig här och nu samt förutsättningar för ett livslångt lärande. Tvärtom saknas viktiga initiativ för att anpassa utbildningen till framtidens utmaningar.

I det här betänkandet, som berör gymnasieskolan, finns framför allt delar som rör dimensionering av utbildningen, yrkesprogrammens utformning och innehåll, olika kursers och programs innehåll och mycket mer. Däremot tas många andra viktiga frågor när det gäller att skapa en jämlik och rättvis gymnasieskola inte upp. De tas i stället upp i andra betänkanden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Vi kan dock inte diskutera gymnasieskolan utan att ta upp den grundläggande problematiken med vinstdrivande friskolor. I dag ser vi hur koncerner gör miljardvinster – pengar som borde gå till elevernas utbildning, inte till aktieägarnas fickor. Friskolesystemet har lett till en marknadsstyrning av skolan där ekonomiska intressen ofta sätts framför pedagogisk kvalitet och likvärdighet. Vi socialdemokrater menar därför att skattepengar måste gå till utbildning, inte till vinster. Vi vill se en reglering av friskolornas ekonomiska upplägg för att det ska gå att driva kvalitet och likvärdighet i stället för vinster.

Fru talman! Det här hänger också ihop med en av de allra viktigaste frågorna i betänkandet och i vårt samhälle, nämligen hur vi löser den arbetslöshet som biter sig fast på alltför höga nivåer samtidigt som både offentlig sektor och näringsliv skriker efter arbetskraft. Där behöver vi som samhälle bättre styra gymnasieskolan utifrån både individers och samhällets nytta och önskemål, snarare än att det är pengar som avgör var olika elever ska kunna gå och ge elevpeng. Därför är det viktigt att vi får till en dimensionering och att vi får stopp på friskolorna.

Här spelar principen om dimensionering i skollagen en viktig roll. Det är en princip som vi socialdemokrater var med och tog fram under föregående mandatperioder. Den fungerar så att Skolverket tar fram regionala underlag som får stor betydelse för hur olika huvudmän, faktiskt både offentliga och privata, ska planera utbildningsutbudet. Det behövs för att stärka oss som samhälle.

Här kan vi som exempel ta mitt hemlän Jönköping, som jag nämnde i replikskiftet nyss. Där har till exempel antalet ekonomiklasser växt lavinartat de senaste åren medan man tyvärr har pausat eller till och med stoppat kurser och program inom vård och omsorg, trots att vi ser att kommun efter kommun skriker efter arbetskraft. Det är inte bra för oss som land, och det är inte bra för individerna på gymnasiet. Här behöver vi aktivt arbeta med implementeringen så att denna förändring följs noggrant av regeringen när den går in i skarpt läge när höstterminen startar 2025.

Ett annat av de mest allvarliga problem vi har haft under lång tid inom gymnasieskolan är den bristande attraktiviteten hos yrkesprogrammen. I dag väljer nämligen fortfarande alldeles för få ungdomar ett yrkesprogram, trots att vi ser att det finns ett skriande behov av just yrkesutbildad arbetskraft. Det här är en utveckling som måste vändas, och det är en syn på yrkesutbildningar som måste förändras.

Vi har länge drivit frågan om att stärka yrkesutbildningarna och öka attraktiveten. Det är faktiskt så att de här utbildningarna håller hög kvalitet och inte är så enkla som det ibland kan låta i debatten. Att läsa ett yrkesprogram kräver hög kompetens och mycket arbete. Det är också därför det är glädjande att alla yrkesprogram numera också automatiskt ger högskolebehörighet, så att ungdomar inte tvingas välja bort yrkesprogram därför att de är osäkra på vad de vill göra i framtiden och vill hålla alla dörrar öppna.

Vi vill också att yrkesutbildningarna ska moderniseras och anpassas efter dagens och framtidens arbetsmarknad. Det görs genom att stärka samverkan mellan branscher och förbättra kvaliteten på den arbetsplatsförlagda utbildningen. Här är en annan fråga som vi har arbetat med länge viktig, nämligen yrkespaket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Det handlar om yrkespaket som är påbyggbara för elever på introduktionsprogrammet och som gör att man kan fortsätta sin utbildningsresa genom åren. Alla de kurser och poäng som man klarar under sin gymnasietid är positiva och viktiga även i framtiden. Oavsett om man fullt ut läser i den takt som anses normal eller inte kan man alltså fortsätta att bygga på dessa yrkespaket i framtiden, då kanske via komvux. Vi ser att de existerande yrkespaketen behöver utvecklas men att vi också måste jobba med att utveckla fler yrkespaket inom fler branscher.

Fru talman! Ett annat område som är angeläget och som lyfts i betänkandet är bristen på kunskap bland landets unga kring arbetsliv och arbetsmarknad. När vi de senaste åren tyvärr alltför ofta har kunnat läsa om människor som går till arbetet och inte kommer hem är det till syvende och sist så att vi som samhälle måste fundera över vad vi ger för generella kunskaper till de unga i samhället.

Vi ser tyvärr att regeringens ambition på det här området har sänkts de senaste åren. Gymnasieskolan har fått nedtonade skrivningar gällande arbetslivs- och arbetsmarknadskunskap trots att dessa borde ha stärkts. Vi socialdemokrater anser att det är viktigt att i stället öka den generella kompetensen när det gäller både arbetslivskunskap, arbetsmarknadskunskap, säkerhetsföreskrifter och liknande.

Man behöver höja inte bara den generella nivån utan också den branschspecifika nivån genom att till exempel på yrkesprogrammen jobba mer branschnära med att ta fram arbetslivsområden och arbetsmarknadskunskap inom just det specifika yrkesprogrammet. När vi ser att landets unga är överrepresenterade inte bara bland de tragiska dödsfallen utan även när det gäller sjukskrivningar av både psykisk och fysisk karaktär behöver vi som land göra mer för att öka den generella kunskapen på detta område.

Avslutningsvis: Gymnasieskolan är en avgörande del av vårt utbildningssystem. Den är en nyckel till att bygga ett starkt Sverige. Vi behöver en gymnasieskola som är anpassad efter arbetsmarknadens behov, som stärker yrkesutbildningen och som ger alla elever en bred och relevant utbildning och bildning. Vi behöver en gymnasieskola där ingen lämnas efter och där varje elev ges chansen att lyckas.

Vi socialdemokrater kommer att fortsätta arbeta för en gymnasieskola som stärker individen, samhället och framtidens arbetsmarknad. Det är faktiskt en fråga om rättvisa, om kunskap och om Sveriges framtid.

(Applåder)

Fru talman! Det är viktigt, precis som ledamoten Malm säger, att de som kommer ut på arbetsmarknaden är där under en väldigt lång tid. Det är därför det är så viktigt att både högskoleförberedande program och yrkesförberedande program på gymnasiet är så pass kvalificerade som de är i dag. Både yrkesprogram och högskoleförberedande program är i dag kvalificerade utbildningar på gymnasienivå, och de kommer att behöva vara det.

Det är också glädjande att det finns möjlighet till högskolebehörighet på nationella yrkesprogram, så att man inte stänger dörrar.

Ledamoten Malm säger att vi inte får dimensionera för hårt, för det riskerar att låsa in de unga alltför länge i framtiden. Samtidigt funderar regeringen på att korta utbildningar och kanske ha tvååriga yrkesprogram, med inbyggda återvändsgränder. Man talar då lite emot varandra.

Det är när vi har starka yrkesprogram och starka högskoleförberedande program som vi kan prata om dimensionering även på kortare sikt, för det innebär att de program vi har ändå är långsiktiga. De ger elever möjlighet att i framtiden välja om, ställa om och göra ett annat yrkesval än vad de kanske gjorde när de var 15, 16 eller 17 år. Det är detta som är styrkan i att högskolebehörigheten finns inom yrkesprogrammen.

Det är också därför dimensioneringen är viktig. Visst är det glädjande att det stiger lite på nationell nivå och att vi snart är uppe på 40 procent. I mitt hemlän, Jönköpings län, är det ungefär 60 procent högskoleförberedande och 40 procent yrkesförberedande. Utifrån hur det regionala arbetskraftsbehovet ser ut behöver Skolverkets dimensioneringsprognos kanske inte krypa riktigt åt 50–50, men inte långt därifrån.

Dimensioneringen är viktig också som ett diskussionsunderlag för alla regioner. Det handlar om hur landet behöver kompetensförsörjas men också om hur vi behöver kompetensförsörjas på regional nivå. Det är viktigt att regeringen och Liberalerna följer detta noga så att dimensioneringen faktiskt blir som vi vill.

Jag ska lägga till att vi socialdemokrater tycker att de fristående aktörerna självklart ska vara en del i dimensioneringen.

Fru talman! Inledningsvis kan vi börja där ledamoten Malm avslutade. Det är självklart att vi inte ska acceptera att man fuskar när man förklarar vad saker och ting är. Där delar vi den syn som ordföranden i utskottet har.

Det finns faktiskt möjligheter. Vi socialdemokrater har lagt fram olika delar när det gäller just skolmarknadsföring och att vi behöver begränsa den. Vi hoppas att utskottsmajoriteten och regeringen tar detta vidare så att vi kan titta på den delen och så att det inte fuskas när det gäller marknadsföring – det gäller oavsett om det är utbildning för grund- och gymnasieelever eller om det handlar om olika yrkeskategorier.

Med det sagt tänker jag byta fokus lite. Ett tidigare debatterat betänkande handlade om arbetsmarknadspolitik och den stora arbetslöshet som vi har i landet. Samtidigt som vi har den stora arbetslösheten skriks det efter kompetens när det gäller många yrkesgrupper.

Här finns det en väldigt stor reform som kommer att sjösättas fullt ut i höst, 2025. Det gäller den stora dimensioneringen och principen i skollagen om hur vi ska dimensionera gymnasieutbildningen just för att se till att vi får utbildad arbetskraft och att individer kan gå en utbildning som gör att det är nära till jobb efter gymnasieskolan.

Vi får indikationer om att det rullas ut just nu. Det planeras för hur vi ska dimensionera det här. Men det behöver också få effekten att vissa klasser på olika program faktiskt minskar, och andra delar behöver värderas upp.

Det är lite tyst från regeringen i fråga om hur aktiv man är i att följa implementeringen. Här skulle jag vilja fråga Fredrik Malm och Liberalerna hur de ser på detta. Hur följer man det här noga för att se till att dimensioneringen verkligen får den effekt som vi vill? Det handlar alltså om att folk ska kunna veta att den utbildning som man läser är en utbildning som arbetsmarknaden behöver.

(Applåder)

Fru talman! Avslutningsvis i den här debatten vill jag säga: Vi är till största delen överens om att vi ska ha ett studiestödssystem som är generellt och generöst, just för att det gynnar både individen och oss som land. Det är viktigt att den principen fortfarande ska ligga fast och att det är en väldigt tydlig del från regeringen. Det är glädjande så långt.

Tanken med just en parlamentarisk översyn är också att den bidrar till att kunskap finns i alla partier i den här kammaren. Man får då tillsammans träffa experter. Man får tillsammans reflektera och fundera över de förslag som kan vara de bästa möjliga för att åstadkomma så bra studiestödssystem som möjligt. Det är därför vi förespråkar just den här breda, tydliga förankringen. Studiestödssystemet måste ju kunna hålla över tid. Det måste kunna klara att vi byter regering. Det måste kunna klara att det sker saker i vårt samhälle. Det handlar om att vi gemensamt har tydliga och fastslagna breda riktlinjer.

Det är därför vi har den ingång som vi har i Socialdemokraterna. När man gör en översyn av ett så pass viktigt system, som studiestödssystemet, behöver man titta på de här delarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I en sådan parlamentarisk översyn behöver man inte vara helt överens med utredarens förslag. Det är därför vi har reservationer. Vi har särskilda yttranden i sådana utredningar för att man ska kunna visa sin avvikande mening. Men man har i alla fall fått ett bra kunskapsunderlag när det gäller hur man formar den bästa studiestödspolitiken för framtiden, där man ger individen möjlighet att välja vilka utbildningar som leder den individen mest och bäst framåt.

Med det tackar jag för den här debatten.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ska göra allt jag kan för att inte fultolka det ministern precis sa. Jag ska försöka snälltolka det.

Vi får väl se om det blir en parlamentarisk utredning eller inte. Jag hoppas på det, men jag känner mig kanske inte jättetrygg med svaret. För dem som tittar på detta och för dem som sitter på läktaren kan jag nämna att de motioner som vi riksdagsledamöter väcker efter att utredningen är färdig och propositionen har lagts ytterst sällan brukar leda till någon förändring i förslagen. Även om vi har möjlighet att yttra oss är det alltså inte ofta de synpunkter som förs fram ger resultat.

Ministern nämner i svaret de frågor som utredningen ska ta upp. Om man går tillbaka och tittar på kommittédirektiven för den studiesociala utredningen, som kom 2007, kan man se att många av de tankegångarna fanns redan där. Det handlar om att effektivisera genomströmningen, alltså hur man skapar ett effektivt studiemedelssystem för genomströmning. Man tar upp vikten av att studiestödssystemet verkligen är ett tryggt system som bär över tid och att vi definierar hur vi ska hjälpa grupper som står långt ifrån utbildning att komma närmare utbildning. Där finns väldigt många frågor som jag hoppas att vi kan fortsätta att diskutera.

Den studiesociala utredningen presenterade ju sina förslag för ganska länge sedan, men det finns fortfarande mycket att arbeta med för att vi ska få ett studiestödssystem som blir ännu bättre än det vi har.

Vad innebär det då att det ska vara en effektivare rekrytering till studier, och hur ska vi jobba med genomströmning? Här vill jag ta upp några farhågor. Det handlar om de attacker som tidigare utbildningsministern Mats Persson gjorde mot de fristående kurserna vid lärosäten. Jag tänkte ta tillfället i akt att fråga vad den nuvarande utbildningsministern anser: Är detta något som utredningen ska se över – kommer man att kunna få studiemedel för fristående kurser, eller är det bara för fristående kurser där det finns en brist på arbetsmarknaden? Vem avgör i så fall vilken brist som finns?

När man talar med företrädare för olika intresseorganisationer – studentorganisationer eller studentaktiva – är detta en oro som lyfts. Den här regeringen har ju tidigare talat om fristående kurser i kanske inte alltför positiva ordalag. Därför undrar jag lite om vilka problem som regeringen ser när man nu ska utforma översynen. Det finns en oro från oss socialdemokrater om att man har tänkt bygga om det generella och tydliga studiestödssystemet för individen. Alltså att individen själv kan bestämma vilka kurser han eller hon vill läsa och få studiestöd för och därmed antingen stärka sin ställning på arbetsmarknaden eller bara använda dem för att ta ett steg in i den högre utbildningen.

Jag tänker att den andra delen av den här debatten handlar om vilka andra problem man ser. Är fristående kurser en av de röda flaggor som viftar för regeringen? Kommer man att begränsa den möjligheten genom den kommande utredningen?

Fru talman! Tack, utbildningsminister Pehrson, för svaret! Inledningsvis kan vi konstatera att vi i grunden är väldigt överens om att vi ska ha ett av världens mest generösa och bästa studiestödssystem och att det är viktigt att vi fortsätter att ha detta som utgångspunkt när vi ska göra en översyn av studiestödssystemet. Mycket av vår framgång som nation – vi är en stark kunskapsnation och möjliggör studier för de allra flesta i vårt samhälle – har trots allt sin grund i ett jämlikt utbildningssystem men också i ett jämlikt finansieringssystem för högre studier. Det är kanske av denna anledning som vi socialdemokrater är väldigt måna om att vi fortsätter ha denna utgångspunkt som grundtanke i hela vårt studiestödssystem.

När vi läste budgetpropositionen i höstas och såg att det aviserades en översyn av studiestödssystemet kom vi ganska snabbt fram till slutsatsen att det, om vi gör en översyn, bör ske en bred förankringsprocess och därmed också en gemensam parlamentarisk översyn, som handlar just om att vi vill skapa långsiktiga förutsättningar för att studiestödssystemet ska leva över tid. Precis som utbildningsministern säger har mycket av grunderna i studiestödssystemet funnits länge, även om jag tycker att regeringen missar att det gjordes ett väldigt stort arbete 2007–2009 via den parlamentariskt tillsatta Studiesociala kommittén, som skulle belysa många frågor gällande studiestödssystemet och CSN. Det var en parlamentarisk kommitté som den folkpartistiske utbildningsministern Lars Leijonborg adresserade och som hade bred förankring i alla riksdagens partier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är därför vi tycker att det är viktigt att man fortsätter på den banan när det gäller studiestödssystemet. Det är också anledningen till att en av mina frågor handlar om huruvida vi ska fortsätta den starka tradition vi har i Sverige av att den som är student eller den som är ung och på väg in i studier ska kunna vara trygg med att vi är politiskt överens om studiestödssystemets största och bärande delar. Då kan man ta risker som att belåna sig i hög grad för att kunna fortsätta studera.

Det är också därför jag frågar om utbildningsministern kommer att tillsätta en parlamentarisk översyn av detta. Utbildningsministern svarar inte riktigt på den frågan annat än att den sedvanligt kommer att beredas inom Regeringskansliet. Då får jag väl formulera om frågan delvis och säga: Tycker utbildningsministern att det är viktigt att vi har en bred förankring av studiestödssystemet, så att det stabilt håller över tid? Om svaret på den frågan är ja, hur kommer utbildningsministern att säkerställa att det nya studiestödssystemet har denna breda parlamentariska förankring?

När det gäller motivet till översynen tänker jag återkomma i mitt nästa inlägg.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Ministern hävdar att arbetsliv och arbetsmarknadskunskap inte försvinner från ämnesplanerna. Jag ska nu jämföra skrivningarna för er som lyssnar på debatten.

I dag ska lärare planera och genomföra undervisning som behandlar följande: arbetsmarknad, arbetsrätt och arbetsmiljö, arbetsmarknadens parter och dess olika roller och betydelse för samhällsutvecklingen och digitaliseringens påverkan på arbetsmarknaden. Det är vad som står i dag i de ämnesplaner som lärare just nu bedriver undervisning efter.

Men från höstterminen 2025, alltså i höst, ska de i stället jobba efter följande skrivningar: De ska planera och genomföra undervisning för resursanvändning, tillväxt, konjunkturer och ekonomisk politik, till exempel rörande frågor om välfärd, grundläggande prisbildning, försörjning, företagande, arbetsliv, hållbarhet, jämlikhet och jämställdhet.

Jag erkänner att ordet arbetsliv står med, men det står bland extremt många andra punkter. Det innebär att när lärare ska prioritera bland allt detta innehåll och bland allt annat som står i kursplanerna kommer ordet arbetsliv högst troligt att försvinna.

Det är därför jag och vi inom Socialdemokraterna fortsätter att hävda att regeringen gör en omprioritering och tar bort viktiga arbetsmarknadskunskaper, arbetslivskunskaper och arbetsmiljökunskaper från gymnasieutbildningen.

Det här handlar om det förebyggande arbetet, som ministern var inne på i sitt interpellationssvar. Hur förebygger vi en dålig arbetsmiljö och ser till att kunskaperna om en god arbetsmiljö finns där? Det är min fasta övertygelse att skolan betyder väldigt mycket när det gäller detta. Ministern får gärna fortsätta att prata om kunskapsnivån hos de anställda, för just nu är den på en extremt låg generell nivå.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Johanna Haraldsson för möjligheten att ha den här debatten om ett oerhört aktuellt ämne.

Landets unga förtjänar trygga och säkra arbetsplatser både fysiskt och psykiskt. Tyvärr kan vi i dag se att det är fler unga som råkar illa ut på landets arbetsplatser. Det är en överrepresentation av både unga män och unga kvinnor vid dödsfall och skador i arbetet. Det visar att vi behöver sätta mer fokus på ungas arbetsmiljö, så att de får rätt förutsättningar med sig in i arbetslivet.

Precis som Johanna Haraldsson anser jag att statsrådet Brandberg i sitt interpellationssvar inte riktigt svarar på frågorna. Det gäller framför allt den andra frågan, som handlar om hur ministern och regeringen analyserar utbildningsnivån och den information unga människor får innan de hamnar i arbetslivet. Det är en oerhört central fråga.

Ministern påpekar att det är väldigt viktigt att unga har den här kunskapen, men hon har själv varit med och fattat beslut om att unga ska få mindre och sämre undervisning och utbildning gällande arbetslivets förutsättningar och arbetsmiljö. Man har nämligen beslutat att ta bort ett moment från en kurs i samhällskunskap som alla elever på gymnasiets nationella program läser. Detta moment gav alla unga rätt till kunskap om arbetsmiljö. Det kan verka märkligt att detta hände.

Ännu märkligare blir det när man läser Fler vägar till arbetslivet, det betänkande som lämnades före årsskiftet av Utredningen om fler vägar till arbetslivet. Utredaren kommer fram till att det behöver inrättas ett helt nytt ämne i samhällsorientering och arbetslivskunskap för elever som ska läsa förkortade yrkesprogram. Utredaren hävdar nämligen att det är alltför generella och allmänna skrivningar i de kurser som nu finns i samhällskunskap i gymnasieskolan. Utredaren anser att man behöver kunskaper om arbetslivet, arbetsmarknaden och arbetstagarfrågor för att kunna vara en god deltagare i arbetslivet och samhällslivet. Jag kan faktiskt bara hålla med.

Då är det synd att regeringen har tagit bort skrivningar om att lärare ska planera och genomföra undervisning om arbetsmarknad, arbetsrätt och arbetsmiljö samt arbetsmarknadens parter och deras olika roller för samhällsutvecklingen. Det är därför det är av intresse att höra vad ministern gör för analys av utbildningsnivån i dag. Kursen kanske inte har gett unga de arbetskunskaper som de behöver, men det borde bli ännu värre i framtiden när man helt har strukit moment om arbetslivskunskap i gymnasieskolan. Det är särskilt allvarligt med tanke på att unga är överrepresenterade i både arbetsplatsolyckor som leder till sjukskrivning och tyvärr till och med dödsfall på arbetet.

Därför borde oron vara stor över den framtida kunskapsnivån när elever inte ens ska få undervisning och utbildning om detta efter att de är 15 år.

Jag önskar att ministern i sitt kommande svar ägnar tid åt vilken analys som ministern gör av dagens utbildningsnivå men även av framtidens utbildningsnivå för dagens unga.

Herr talman! I tisdags presenterade Skolverket sin lärarprognos fram till 2038. Det är en prognos som visar att det fortsatt kommer att finnas brist på behöriga lärare i landet, och bristen beräknas vara på över 10 000 lärare. Störst brist kommer det att vara på förskollärare, högstadielärare, speciallärare och yrkeslärare.

Skolverket slår i sin prognos fast att det i jämförelse med i dag kommer att behövas 1 000 fler lärarstudenter för att kunna råda bot på den framtida bristen.

Samtidigt ligger det en utredning på regeringens bord om att förändra lärarutbildningen. Det skulle innebära att 3 000-4 000 färre studenter kommer att påbörja en lärarutbildning.

Därför är min fråga till Lotta Edholm hur regeringen tänker lösa den framtida lärarbristen när det samtidigt finns förslag om att inrättandet av antalet nya platser brutalt kommer att skäras ned.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestöd

Herr talman! Det här handlar ju inte om bidrag för bidragets skull. Det här handlar om att vi socialdemokrater vill att de tiotusentals människor som är väldigt långt ifrån att ha en grundläggande utbildning, och därmed också står väldigt långt ifrån arbetsmarknaden, ska komma närmare utbildning och närmare arbetsmarknaden. Det är vad det här handlar om. Det handlar inte om bidraget, utan det handlar om att vi måste se till att fler människor kommer i arbete.

Om regeringen ändå hade kunnat föreslå något annat för den här gruppen människor! Problemet är att den regering som Kristdemokraterna är en del av inte kommer med några sådana förslag. Det finns ju inga andra förslag just nu för hur den här gruppen människor kan komma närmare en utbildning än genom studiestartsstödet. Det är därför bättre att utveckla det system som finns och som når människor som faktiskt kommer närmare utbildning och därmed också närmare arbetsmarknaden, än att helt avveckla det.

Det är en lite märklig diskussion, detta om bidrag för bidragets skull, för det är det ju inte. Det är faktiskt individer som kan komma närmare utbildning och närmare arbetsmarknaden.

I replikskiftet är det också ganska slående att Kristdemokraternas röst för civilsamhälle, folkbildning och folkhögskolor tydligen väger extremt lätt när Sverigedemokraterna, Moderaterna eller Liberalerna säger nej. Detta visar att man måste rösta på något annat alternativ än det regeringen levererar om man ska få politik för folkbildning och för folkhögskolans skull.

I budgetförslag från socialdemokrater har det funnits pengar till studiestartsstöd och mer pengar till både folkhögskolor och folkbildningen via studieförbunden. Då är det ju vår budget man ska rösta på, inte den budget som Kristdemokraterna försvarar här i kammaren.

(Applåder)