Niels Paarup-Petersen

Herr talman! Jag kan mycket ärligt säga att jag inte har någon annan uppfattning än att Magnus Resare gör en stor insats och gör vad han kan för att göra Sverige bättre. Han kämpar för det han tror på; det kan jag verkligen säga. Jag har ingen annan uppfattning. Jag uppskattar både våra debatter och samtalen utanför kammaren – ledamoten ska inte tro något annat!

Jag tror att alla partier har omprövat sin politik; det kan jag också säga. Redan på den tid vi var med i januariavtalet med Socialdemokraterna och Liberalerna, innan Liberalerna glömde vad de står för, och under den regeringen tror jag att det var 200 straffökningar och nya verktyg till polisen som skapades.

Jag håller med om att det innan dess var en period under Alliansen då det inte utbildades några nya poliser. Det är otroligt! Och detta var alltså när Moderaterna innehade statsministerposten, justitieministerposten och finansministerposten.

Vi var med i de här bitarna också, men vi hade inte tillräckligt mycket fokus på detta under januariavtalet. Det kan jag verkligen säga. Jag tror också att hela det sätt avtalet kom till på kanske inte var det bästa för ett långsiktigt politiskt projekt. Det kan vi väl vara ärliga och säga.

Mycket av det som regeringen nu har gjort kopplat till den organiserade kriminaliteten är bra. Men jag tycker att man lite grann har glömt den ekonomiska brottsligheten, som Centerpartiet har haft lite mer fokus på. Mycket har varit bra, men jag tycker också att man ibland har gått för långt. Det har vi varit tydliga med.

Hela den här processen började faktiskt under den tidigare regeringen, men inte den första Löfvenregeringen. Då hände det för lite; det kan jag verkligen säga. Men under nästa regering hände det mycket. Man såg också effekterna på skjutningarna, som kom väldigt snabbt. Redan innan Tidös lagstiftning hade kommit på plats började skjutningarna minska. Det kanske ändå inte var på grund av en blivande lagstiftning – så mycket tror jag inte på långsiktigheten i kriminellas ageranden.

(Applåder)

Herr talman! Jag kommer från Malmö. Jag vet allt om hur mycket det har skjutits. Vi har andra skåningar här som också har talat mycket om det.

Det som är skillnaden är att när det hände i Malmö talade man om det som att det handlade om Malmö, som att det inte var fråga om Sverige. Det var när det kom till Stockholm och till andra delar högre upp som man började tala om det som Sverige.

Jag minns hur moderata riksdagsledamöter talade om problemen i Malmö som att det bara hade med Malmö att göra och inte Sverige. Jag minns det mycket väl.

Jag vet att jag talade med företrädare för Alliansen om att det sköts för mycket och att man var tvungen att göra en ny vapenlagstiftning. Gjorde Alliansen det? Nej.

Det är inte så att alliansregeringen går fri eller att Moderaterna går fria från ansvar när man inte agerade. Man såg till att det inte utbildades några poliser över huvud taget.

Vem var det som var socialförsäkringsminister när reglerna för migrationen infördes i stor utsträckning? Det var Ulf Kristersson. Vem var stabschef under tiden i Alliansen? Det var Johan Forssell, som nu är migrationsminister.

Man står här och säger att det bara handlar om oss medan andra inte tar på sig ansvar. Jag säger inte att det bara är Moderaterna som har ansvaret, utan det har vi allihop. Jag har sett hur det var. Jag har varit på begravningar i Malmö.

Jag ska också säga något när det kommer till att beskeden om arbetstillstånd nu går att få så snabbt. Jag talade med en restaurangägare i förra veckan eller i förrförra veckan, jag kommer inte ihåg exakt. De hade en ansökan inne sedan 2023.

De får svar efter ungefär två och ett halvt år. På det besked som kom skulle de svara på en vecka. De fick en vecka på sig att svara efter att de hade väntat i två och ett halvt år. Migrationsverket säger: Vem är det här? Det tror vi inte på. Det är inte seriöst att de har fått vänta så länge för att få ett svar.

Det är djävligt mycket kvar att göra, ska jag säga, när det kommer till handläggningstiderna! Migrationsverket bad om mer pengar, och ni sade nej till det.

Förlåt att jag svor! Jag beklagar det mycket, herr talman. Förlåt!

(Förste vice talmannen: Vi noterar den ursäkten.)

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 5.

Jag vill börja med att säga att Riksrevisionen i allt väsentligt gör ett bra jobb. Jag är tacksam för att vi har Riksrevisionen, som granskar hur man agerar här i riksdagen och i olika regeringar.

Riksrevisionen säger att det sätt som förvaren styrs på av regeringen och Migrationsverket är ineffektivt och leder till onödigt lidande samt höga kostnader för staten. Regeringens svar är att man anser att man agerat med handlingskraft. Men vad är det man har gjort? Jo, man har vägrat ge Migrationsverket de pengar som verket bett om. Migrationsverket bad om extra medel för att kunna styra sin verksamhet bättre. Vi sa ja – regeringen sa nej. Det är svårt att utföra alla sina uppgifter när man inte får de pengar man behöver.

Herr talman! Vi vet att handläggningstiderna redan är otroligt långa på Migrationsverket många gånger. Det kan ta flera år att få svar, men själv förväntas man ge svar på bara några dagar. Behandlingen av dessa ärenden är alltså värd att fundera på.

Herr talman! Som nämnts här tidigare finns det människor som har utsatts för sexuella övergrepp eller farit illa på andra sätt på boenden som staten via Migrationsverket har ansvar för. Vi har hört om hur dubbelbeläggningen påverkar detta. Det är ändå någonting som regeringen borde fundera på.

Vi har hört flera gånger i anföranden här från talarstolen i dag och i repliker att vi i princip aldrig har barn på förvaren. Så är det ju, och det är bra.

Men regeringen var inte nöjd med att det var så, utan man ville ha fler barn dit. Man skrev en lagstiftning som öppnade för att fler barn skulle dit. Det var därför regeringen lade fram förslag om en ny lagstiftning med fler möjligheter att ta barn i förvar.

Det förslaget har vi stoppat i dag med hjälp av konstitutionsutskottet. Det är jag väldigt tacksam för. Jag är glad för att vi fortfarande styrs av konstitutionen här i Sverige och att de möjligheterna finns att stoppa inskränkande lagstiftning som införs i onödan för barn.

En sammanfattning av läget i verkligheten är: Migrationsverket skulle inte få mer pengar, men det skulle vara fler barn på förvaren. De skulle kunna sitta där under en längre tid och utan sina föräldrar.

Tack vare ett bra samarbete i oppositionen har vi stoppat detta. Tack för det, till resten av oppositionen! Det gäller inte minst Miljöpartiet som har gjort ett stort arbete med detta.

Herr talman! Jag skulle vilja säga något för att avsluta. Moderaterna lyfter fram att de är rädda för vad som händer efter valet. Det är jag också, och jag tror att väldigt många därute är det. Det är därför opinionen ser ut som den gör.

Man har sett vad den här regeringen gör. Så snart den har chansen är rättssäkerheten borta. Barnen ska i förvar, tonåringar skickas ut ur landet, människor som jobbar och bidrar skickas ut ur landet och barn får lämna sina klasser. Det är den verklighet som regeringen har skapat.

Förvarsdelen är bara en liten del av det. Men det är samma riktning varenda gång. Rättssäkerheten blir mindre, och det blir fler utvisningar. Då talar vi inte om de kriminella. Man tar alltid upp att de kriminella måste ut. Jag kan uppmana de vanliga borgarna därute att gå igenom de förslag som finns om att kriminella ska ut ur landet.

När det handlar om förvar har vi tagit till det högsta verktyget vi har, nämligen grundlagen, för att stoppa vissa delar. Men det som handlar om barn som begår kriminalitet stoppades inte.

Herr talman! Som ett exempel finns en stor enighet om att det har varit för lätt att vara kvar i Sverige när man är kriminell. Så har det varit, och vi är alla överens om det.

Det ansvaret har vilat på både tidigare alliansregeringar och socialdemokratiska regeringar. Att påstå att det bara beror på den ena parten, oavsett vem man är, är inte seriöst.

Det ansvaret vilar på alla tidigare regeringar. Vi har varit med i flera av dem, så det vilar också på oss, men kanske inte så mycket på mig. Så är det ju. Det är alla tidigare regeringar som har haft det ansvaret.

Där vi är nu är problemet fortfarande att vi inte skickar ut tillräckligt många ur landet av dem som är kriminella. Men vi har också ett stort problem med att vi skickar ut väldigt många ur landet som inte är det. Det tycker jag ändå att vi allihop behöver ta med oss.

Herr talman! Det är där vi är nu. Nu är det snart midsommar. Jag hoppas att alla får en väldigt fin midsommar. Jag hoppas att vi får en god sommar och kan vara hemma och vila oss lite.

Sedan blir det jättemycket jobb, och därefter blir det väldigt mycket val. Efter den 13 september får vi en ny regering. Det ser jag fram emot, herr talman. Tack till presidiet!

(Applåder)

Herr talman! Följer barn inte myndighetsbeslut? Nej, det har de inte förutsättningar för eftersom de är barn. Och de ska in där under en längre tid!

Det finns också människor på förvar som inte har möjlighet att lämna landet. Det är också en verklighet som finns. De kan inte lämna landet även om de vill. Även de kan hamna på förvar ibland.

Ja, ett nej är ett nej. Det råder ingen tvekan om det. Frågan är hur vi behandlar människor som har fått ett nej till dess att de kan lämna landet.

Om man inte vill ha barn i förvar, varför är det nödvändigt med en lagstiftning som gör att man kan splittra familjer? Varför är det nödvändigt att ha den biten med? Varför är det nödvändigt att ha en lagstiftning som gör att barn kan sitta där en längre tid, om man verkligen inte vill ha dem där?

Varför var det nödvändigt för oss att gå till konstitutionsutskottet om en vilandeförklaring för att övertyga andra om att detta inte är nödvändigt? Vi har kanske inte övertygat dem, men vi lyckades i alla fall se till att det här inte blir av.

Det här är ändå en rimlig fråga. Varför inför man den här lagstiftningen om man inte vill ha dem där – särskilt inte barn?

Moderaterna säger att de har nått en bra kompromiss på området arbetskraftsinvandring. Man måste kunna försörja sig, säger de. Ja, det måste man. Men man kan försörja sig utan att tjäna 34 470 kronor.

Sandra är 13 år och har aldrig bott någon annanstans än i Sverige. Hennes mamma var arbetskraftsinvandrare och hade ett jobb med kollektivavtalsenlig lön. Hon utvisades i går. Det skedde i går medan vi stod här inne i kammaren. I morse sov hon på flygplatsen i Istanbul och har i dag landat i Ulan Bator.

Hon är 13 år och har aldrig bott någon annanstans. Hon utvisades på grund av Moderaternas lönekrav på 90 procent av medianlönen. Utan det hade hon varit kvar, och hennes kompisar hade haft kvar sin klasskompis. Varför är detta en bra kompromiss?

Herr talman! Magnus Resare sa i sitt anförande ett par saker som jag skulle vilja höra lite mer om.

Det första var: ”Jag skulle inte vilja sätta en enda människa i förvar.” Men varför utvidgade man då reglerna för att sätta fler i förvar? Varför var vi tvungna att använda grundlagen för att stoppa er från att sätta fler människor i förvar? Det här håller inte.

Det är på detta sätt vi har fått agera de senaste dagarna. Ni vill ha färre människor i förvar, men vi blev tvungna att använda grundlagen för att stoppa er från att göra det. Det hänger inte ihop.

Det andra var: ”Den som jobbar och bidrar ska inte utvisas.” Ändå har lönegolvet höjts nu till 34 470 kronor, vilket innebär att fler människor utvisas.

Varför säger ni en sak gång på gång men levererar en annan?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4.

I motsats till vad Moderaterna påstår daltar inte vi med brottslingar, tvärtom. Det är inte vi som styr med Sverigedemokraterna. Det lät ju lite som att det var deras brottsregister som lästes upp här.

Regeringen föreslår att de grundläggande kraven för utvisning ska skärpas så att det blir möjligt att i fler fall än i dag utvisa utlänningar som begår brott. Det är bra, fru talman. Det är mycket bra. Det har varit för svårt att utvisa kriminella från Sverige. Vi har till exempel sett personer med upprepade domar för grov våldtäkt som inte har utvisats, vilket är oacceptabelt.

Det är också bra att regeringen äntligen gör något på det område som man faktiskt sa att man skulle prioritera, nämligen utvisning av kriminella – så tack för det! Annars har vi ju mest sett utvisningar av invandrare som är gymnasieelever eller vårdbiträden eller i övrigt bidrar och sköter sig.

Regeringens förslag om att stärka återreseförbuden, att brottslighetens allvar ska ges större tyngd i domstolarnas intresseavvägning, att allmänna domstolar inte längre ska beakta verkställighetshinder vid själva utvisningsprövningarna samt att uppehålls- och arbetstillstånd ska upphöra att gälla när beslut om utvisning vinner laga kraft är alla absolut nödvändiga och rimliga förändringar för en mer ordnad migrationspolitik. Det är bra.

Centerpartiet anser också att anknytning till Sverige har vägt för tungt i förhållande till brotts allvar, fru talman. Vi anser dock att det är oproportionerligt att som regeringen föreslår helt ta bort hänsynen till en i princip livslång vistelse i Sverige. Personer som kom hit innan de fyllde 15 år och som har vistats i Sverige i minst fem år, alltså sedan innan de var 10, bör få lättnader vid särskilt ömmande skäl. Det är ändå en rimlig ordning. Det betyder inte att personer under 15 inte kan utvisas utan bara att man måste ta hänsyn till ålder och tid i Sverige.

När det gäller regeringens förslag om yrkandeplikt för åklagare är risken uppenbar att allmänhetens förtroende för både åklagare och domstolar skadas när åklagare tvingas framställa utsiktslösa yrkanden som domstolarna sedan regelmässigt avslår. Det ser vi i alla fall som en risk.

Det skulle också förlänga handläggningstiderna och öka kostnaderna för brottmålsprocesserna i Sverige. Den verkliga risken här är att det leder till att domstolarnas övriga arbete med att döma kriminella försämras och försenas. Det vinner inte Sverige på.

Vi är också oroliga för att domstolar inte längre ska ha möjlighet att självmant, utan yrkande från åklagaren, pröva en fråga om utvisning på grund av brott. Om åklagaren glömmer att yrka på det kan det nämligen innebära att domstolen inte självmant kan ta upp det. Då riskerar vi att det blir en lucka där. Den mänskliga faktorn finns ju ändå i domstolar, vilket vi har sett även i närtid. Det är en oro vi har.

Fru talman! Det finns, som vi har nämnt i tidigare anföranden här i kammaren, en utmaning i fråga om att regeringen har kommit med en lång rad dåligt genomarbetade propositioner som påverkar varandra utan att man har ordentlig koll på den samlade effekten.

Som har nämnts tidigare i talarstolen skärpte riksdagen reglerna om utvisning på grund av brott senast 2022. Det är rimligt att man bör analysera om de regeländringar vi gjorde redan 2022 har fått effekt och vilken effekt de i så fall har fått. Vi behöver också analysera hur vi tillämpar regelverket och hur det fungerar tillsammans med övrig lagstiftning som kommer. Därefter kan vi se hur vi kan få ihop det lite bättre än i dag. Det är i dagsläget en stor utmaning, både i domstolarna och hos Migrationsverket, att få ihop hur lagstiftningen ska värderas.

Fru talman! Slutligen: Det bör göras en ordentlig utredning av allt som finns på bordet, så att vi ser om det faktiskt går ihop. Rättssäkerheten måste återskapas i Sverige, för det är vad ordning och reda i migrationslagstiftningen faktiskt innebär.

Herr talman! Det var en lite överraskande syn på Socialdemokraternas förmågor med elen. Det brukar mer vara så att vi klagar på att de har lagt ned den.

För Centerpartiet finns det två statsministerkandidater. Det enda problemet är att den ena inte är villig att göra det som krävs, nämligen skapa en seriös politik. Den dag Ulf Kristersson kommer tillbaka till att vara en borgerlig statsministerkandidat, en statsminister för Sverige snarare än för Sverigedemokraterna, är Ulf Kristersson absolut vår statsministerkandidat. Men Ulf Kristersson har ju valt att inte göra det. Vi har i rätt många år varit tydliga med att det är detta som är utmaningen.

Vi har en energiminister som säger att Moderaterna stoppade den energiöverenskommelse som är en förutsättning för oss. Här har vi pratat om arbetskraftsinvandring som en förutsättning för Sveriges företag – om vi nu ska prata om företagens villkor. Det är ju Moderaterna som i dagens Sverige är ett större hinder för företagens utveckling än vad Socialdemokraterna är. Det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva i den här kammaren. Det är helt absurt, men tyvärr är det så numera.

Det finns mycket jag är missnöjd med också i Socialdemokraternas politik. Oavsett om vi kommer att sitta med Moderaterna eller Socialdemokraterna efter valet kan jag dock säga detta: Det som har kännetecknat oss i Centerpartiet är inte att vi har bytt sida. Det är att vi är det enda stabila och seriösa borgerliga parti som har hållit sin ryggrad rak. Det har jag inget problem med att stå för.

Herr talman! Det är klart att jag uppskattar att bli kallad den utvalde. Jag ska inte säga något annat. Men jag får ändå konstatera att ledamoten inte är Obi-Wan Kenobi utan mer Obi-Wan Kanljuga. Att påstå att vi har stoppat massor med saker när vi faktiskt har röstat för dem är ändå en utmaning.

Angående sakfrågan och varför vi inte agerade tidigare är det så att det enda utrymmet för att göra en vilandeförklaring är mellan bordläggningen – som alltså var i torsdags eller fredags; jag är osäker – och slutet av dagens debatt. Det är det enda fönster som finns. Det kunde inte göras tidigare – inte under utskottets behandling, bara nu. Det är därför detta kommer nu.

Sedan var det detta med sitherna, som jag tydligen har övergått till. Sitherna strävar ju efter gränslös makt, och där finns väl ett litet uns av igenkännande kopplat till Socialdemokraterna. Det kan jag väl ändå erkänna. Annars tycker jag inte att likheten är så stor. Jag ser inga horn eller några röda och svarta streck etcetera, och det är ingen som kan skjuta blixtar med händerna, vad jag har sett.

Men när vi nu är inne på film kan jag ändå ge ett litet filmtips – eller två, faktiskt – till Magnus Resare. Det blir inte George Lucas-filmen Star Wars som kom 1977 utan de två filmer som kom före och efter. Den som kom före var Sista natten med gänget, och den som kom efter var Festen är över. Det är nämligen dags nu att lämna den här regeringen bakom oss.

(Applåder)

Fru talman! Det enda märkliga här är oförmågan att lyssna. Jag upprepar: Vilandeförklaringen täcker inte de bitarna. Jag kan säga det en gång till: Vilandeförklaringen täcker inte de bitarna. Ska vi ta det en fjärde gång? De saker som Magnus Resare lyfter täcks inte av vilandeförklaringen, för de är bra, som jag sa i talarstolen. Vi försöker stoppa dålig lagstiftning, inte bra. Om regeringen lägger fram mer bra lagstiftning kommer den att ha med sig oss mycket oftare. Det kan vara ett tips för framtiden.

Det där med myndighetsstyrningen är roligt. Vi pratar här om en regering som sparkar den gråaste och tråkigaste gd som Migrationsverket någonsin har haft – en kompetent och ordentlig människa som följer lagen och är tjänsteman ut i fingerspetsarna – på grund av att Sverigedemokraterna kallar honom aktivist. Bort med honom! Det är så ni utövar myndighetsstyrning i den här regeringen. Det är absurt att kalla det för någonting gott och bra. När ni sparkade gd:n var det ett tydligt beställningsarbete från Sverigedemokraterna, som har fått för sig att en gd som på alla sätt och vis är supertjänsteman ut i fingerspetsarna är aktivist. Han har utan problem utvisat personer i enlighet med lagen även om normala människor skulle säga att det gör ont i hjärtat. Han har alltid följt lagen till punkt och pricka och försökt att få en bra och ordentlig verksamhet. Men han sparkas för att Sverigedemokraterna kallar honom aktivist. Det om något är politisk teater.

(Applåder)

Fru talman! Mina låga förväntningar på repliken var ändå för högt ställda. Det fanns inget ”därför” i mitt anförande, till att börja med. Jag talade om hur viktigt det är att förvaren säkras upp, eftersom vi har sett bland annat de här konsekvenserna. Det var det jag sa. Jag utgår från att Moderaterna inser att det är viktigt också. Jag ska försöka tolka positivt här, inte negativt.

Lagstiftningen som Magnus Resare talar om täcks inte av vilandeförklaringen. Den handlar bara om paragraferna som rör specifikt barn. Vi kanske kan skaffa ett papper och mejla honom, så att vi kan säkra att det inte blir fler missförstånd. Det som handlar om att ge fler alternativ är inte med i vilandeförklaringen – det är bara några få paragrafer som är med, och de nämndes specifikt i anförandet. Dessa delar täcks inte, just eftersom vi tycker att de innebär förbättringar, vilket jag också nämnde i mitt anförande.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4.

En fungerande återvändandeprocess är en central del av en hållbar migrationspolitik. Det har vi pratat om tidigare också. Därför välkomnar Centerpartiet i grunden mycket av det som regeringen presenterar i Skärpta regler om uppsikt och förvar.

Det är bra att det införs alternativ till förvar som är mindre ingripande, som tidigare talare också nämnde. Det är bra med fler och mer differentierade åtgärder, som utökad uppsikt. Det är ett viktigt steg som kan innebära att färre individer och i synnerhet färre barnfamiljer behöver frihetsberövas.

Vi välkomnar också att rätten till offentligt biträde stärks, i alla fall i viss mån för barnen. Det är också bra att det förtydligas att familjesammanhållning ska vara huvudregel och att barn i förvar som regel ska erbjudas boende tillsammans med sin familj. De bitarna är bra.

Det är också bra att de mindre ingripande åtgärderna ska prövas först, så att proportionalitetsprincipen förhoppningsvis också i praktiken kan få genomslag någon gång. Det kan stärka den enskildes rättigheter.

Jag har sagt flera gånger i dag – och jag tror att jag behöver säga det igen – att vi behöver ha tydliga regelverk, se till att man lever upp till regelverket och säkra att den som får avslag också lämnar. Annars blir det inte reglerad invandring. Och vi behöver under tiden hantera dem som kommer hit som människor. Det går faktiskt att kombinera.

Det är där som det måste påpekas att det finns problem med förslaget, särskilt när det gäller att säkerställa barns grundläggande rättigheter men även när det gäller att se till att flickors och kvinnors samt hbtqi-personers utsatthet i förvaren och på återvändandecentren tas på största allvar.

Vi ser att förslagen i propositionen i praktiken riskerar att leda till att barn frihetsberövas i större utsträckning och under längre tid. Även om förvarstiderna för vissa kategorier av barn förkortas utökas möjligheterna att ta barn i förvar, fru talman.

För Centerpartiet är det avgörande att barnets bästa alltid väger tyngst. Vi tycker inte att regeringens förslag lever upp till de höga krav som ställs i barnkonventionen, som är svensk lag – tvärtemot hur det har låtit här tidigare i dag. Där ställs höga krav på att frihetsberövande av barn bara får ske i absoluta undantagsfall och under kortast möjliga tid. Det kan man läsa igen: absoluta undantagsfall och under kortast möjliga tid. Det är nämligen en extremt ingripande åtgärd med bevisat negativa konsekvenser för barnet. Centerpartiet tycker att det ändå är värt att hålla fast vid den sortens grundläggande svenska värderingar.

Om ett barn i ett absolut undantagsfall ändå måste tas i förvar är det oacceptabelt att det dessutom sker i en miljö som inte på något sätt tar hänsyn till att det är barn man har med att göra och utan att man tillgodoser barnets grundläggande rätt till lek, utveckling, socialt umgänge och kontakt med sin familj. Så kan vi inte ha det, fru talman.

Ett förvar där även barn i värsta fall får finnas kan inte se ut som ett förvar för vuxna. Det behöver vara tryggt, anpassat och stimulerande. Det måste finnas tillgång till utemiljö och natur och möjlighet till meningsfulla aktiviteter. Vi tycker att regeringen måste säkerställa att förvar som används för barn är fullt ut barnsäkrade och barnanpassade. Det är de nämligen inte i dag.

Vi vet att det rent av har skett sexuella övergrepp på barn i några av Migrationsverkets anläggningar. Jag tycker att man ska ha med det också när man talar om de här frågorna. Det har faktiskt sett ut så. Staten har frihetsberövat barn, och dessa barn har under tiden de varit frihetsberövade blivit utsatta för sexuella övergrepp. Jag tycker att det är något som man inte lättvindigt kan bortse från. Men det tycker tydligen vissa av Tidöpartierna.

Fru talman! Det räcker inte att lokalerna är anpassade. Det måste såklart också finnas en aktiv skyldighet för Migrationsverket att säkerställa att de som befinner sig i förvar får sina rättigheter tillgodosedda. Det kan inte bero på den enskilda anläggningens resurser eller personalens godtycke. Vi vet också att ideella aktörer försöker hjälpa till och vara där men knappt får möjlighet att göra det. De här barnen lämnas därför i en oacceptabel situation. Det måste bli bättre.

Centerpartiet ser också med stor oro på den särskilda utsatthet som kvinnor och hbtqi-personer möter i Migrationsverkets förvar. Det är flera tunga remissinstanser som lyfter upp det. Dessa grupper är redan överrepresenterade när det gäller utsatthet för våld, hot och trakasserier. I en sådan stängd miljö, som är väldigt hård, vet man att de dessutom hamnar i en extra osäker situation.

Att frihetsberöva människor som, igen, inte har begått några brott utan att kunna garantera deras grundläggande säkerhet är faktiskt en utmaning. Vi måste alltså se till att Migrationsverket säkrar sina förvar på ett bättre sätt än i dag, så att man på ett bättre sätt säkrar livsvillkoren för människorna som är i förvar.

Fru talman! Vi vet att regeringens politik skapar stora utmaningar för Migrationsverket och bidrar till minskad effektivitet, vilket är motsatsen till regeringens uttalade mål. Man pratar om ordning och reda, men då behöver man bli bättre på att skapa ett regelverk som också är genomtänkt, sammanhållet och förutsebart.

Fru talman! I dag stöttar vi förslaget om vilandeförklaring, som har varit uppe i debatten i dag. Vi måste nämligen säkra att man håller fast vid barnens rättigheter i svensk migrationspolitik. Jag hoppas – trots uttalanden i tv utanför kammaren nyss från bland annat Sverigedemokraterna – att vi kan se till att hålla fast vid de helt basala grunderna: att barns rättigheter är av stor vikt även i migrationsärenden. Även när vi vet att människor ska utvisas är det, än en gång, inte bara migrationspolitik som räknas. Det gör även människovärde.

Fru talman! Vi vill härmed säga att vi också stöder förslaget. Jag uppskattar att Hirvonen var väldigt tydlig med vad det innebär. Talmännen har också fått ett exemplar.

Jag kan förklara varför vi stöder förslaget. Det är för att regeringen föreslår att barn som inte har begått brott ska kunna sättas i förvar i fler situationer och under dubbelt så lång tid och i vissa fall också kunna skiljas från sina vårdnadshavare genom att barnet eller vårdnadshavaren tas i förvar. FN och Lagrådet är väldigt tydliga i kritiken av detta.

För oss i Centerpartiet är det tydligt att vi behöver en tydlig och reglerad migrationslagstiftning. Vi behöver säkra att människor lämnar landet när de inte har rätt att stanna, men vi måste också säkra att de gör det under civiliserade och anständiga villkor. Här någonstans går det en gräns. Därför stöder vi den här vilandeförklaringen.

Jag uppskattar samarbetet med Miljöpartiet i fråga om att lägga fram detta, och jag uppskattar att höra att både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ställer sig bakom det.

(OLA MÖLLER (S): Tack så jättemycket för beskedet!)

Fru talman! Många, även fackförbund, SKR och kommuner, har varit tydliga med att detta är en lagstiftning som på grund av dessa detaljer riskerar att skapa en allt annat än värdig situation för människor.

Liberalerna pratar nu om hur vissa mammor ska få ett specifikt rutavdrag. Andra ska kanske utvisas. Det är det som är utmaningen. Vad är garantin för att det inte händer? Den finns ju inte. Många remissinstanser har efterfrågat en garanti. Jag förstår inte varför man inte har kunnat ge dem det. Varför är det så viktigt att sidoinformationen är med?

Ja, man kan utvärdera lagstiftning i efterhand. Men när det kommer till dessa helt basala trygghetsgrejer undrar jag varför man inte först kunde testa att köra utan sidoinformationen.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 4 och 5 och hoppas att det är rätt denna gång.

Herr talman! För Centerpartiet är ordning och reda och medmänsklighet i migrationspolitiken en grundprincip. En central del i en ordnad migrationspolitik är att ett ja är ett ja och ett nej ett nej. Det innebär att den som får ett nej ska återvända.

För att upprätthålla legitimiteten i asylsystemet är det avgörande att av- och utvisningsbeslut kan verkställas på ett effektivt och rättssäkert sätt. Därför delar vi regeringens målsättning att ge Migrationsverket och Polismyndigheten fler och bättre verktyg för detta ändamål, för annars fortsätter skuggsamhället att breda ut sig.

Men, herr talman, den enskilda tjänstemannen ska inte bära ansvaret för informationsdelningen; uppgiftsskyldigheten ska ligga på myndighetsnivå. I förslaget finns en betydande oklarhet när det gäller ansvarsfrågorna. När det samtidigt sägs att det ska införas ett tjänstemannaansvar kan man bli väldigt orolig för hur detta kan påverka den enskilda människan ute på golvet i våra myndigheter, som vi ju är helt beroende av för att få vår politik att fungera – inte bara på migrationsområdet, som för regeringen är det enda som finns, utan också på alla andra områden.

Vi ser att flera tunga remissinstanser – Kriminalvården, Saco och Offentliganställdas Förhandlingsråd – har varnat för de negativa konsekvenser som kan uppstå när enskilda tjänstepersoner påläggs ett personligt ansvar. Det skapar en ohållbar arbetsmiljö, försvårar rekrytering till viktiga samhällsfunktioner och skadar det basala och grundläggande förtroendet mellan medborgare och offentliganställda.

Regeringens svar är att detta ska regleras i respektive myndighets arbetsordning och att ingen ändring sker av tjänstemannaansvaret. Men det räcker inte för att tillmötesgå den här oron, herr talman. En arbetsordning kan ju ändras när som helst, på lokal nivå. Den ger inget skydd.

Centerpartiet anser att det krävs ett lagstadgat förtydligande. Det är detta vi vill påpeka för regeringen. Vi är överens om det övergripande, men det finns delar som inte håller – detta är en av dem.

Det måste otvetydigt ligga på myndigheten som juridisk person att ansvara för att informationsdelningen sker och att den sker på rätt sätt. Man borde ha infört i lagen att en myndighet inte får delegera ansvaret för informationsdelning till enskilda tjänstepersoner, men det har man inte gjort.

Herr talman! I propositionen föreslås också att elektronisk kommunikationsutrustning – det handlar typiskt om mobiltelefoner – ska kunna omhändertas i upp till tre månader för att klarlägga en persons identitet. I alla andra sammanhang får polisen 24 eller 48 timmar på sig.

Detta är en helt avgörande förutsättning för dessa människors liv – det måste man ha med sig. Det handlar inte bara om en liten grej. Det är det enda sättet att hålla kontakt med sin familj, till exempel, och för att uträtta bankärenden, göra biljettköp eller vad det nu kan vara.

Orsaken till att man vill att det ska vara tre månader är inte att det behövs för att göra själva jobbet med mobiltelefonen för att klarlägga en persons identitet, utan det är bara för att handläggningstiderna är långa. Men människors rättigheter står inte under handläggningstider; de står över. Därför bör denna rättighet bevaras och förtydligas.

Herr talman! Det finns också en definition av vilken information som ska lämnas, så kallad sidoinformation. Den definitionen är alltför vid – jag ska fortsätta lite med den. Inte bara vi utan även alla Sveriges regioner, mer eller mindre alla kommuner och alla remissinstanser anser att detta måste regleras tydligare.

Frågan är om regeringens förslag över huvud taget är förenligt med barnkonventionen, som är svensk lag. Risken finns att en ökad efterforskning av personuppgifter leder till en mer omfattande spridning av information om till exempel barn än vad som är avsett. Där måste ju barnets bästa vara med.

Innan vi går vidare här vill jag tacka alla dem som såg till att det förslag vi diskuterar i dag inte är ännu värre. Nu diskuterar vi hur information från vården eventuellt kan behöva bli en del av ett angiverisamhälle. Själva tanken var faktiskt att det skulle vara så – det var Sverigedemokraternas syfte och mål att varje sjuksköterska och varje lärare alltid skulle ställa sig frågan: Är det här en människa som inte har rätt att vara här? Låt mig ange den här personen! Syftet var att detta skulle vara en del av dessa medarbetares vardag. Så kan vi inte ha det.

Detta är fortfarande målet för Sverigedemokraterna, som vi har hört här i kammaren. Då ska man ha med sig att de kommer att bli största parti i en eventuell Tidöregering nummer 2.

Herr talman! Nu har man som sagt begränsat förslaget till ett fåtal myndigheter och undantagit hälso- och sjukvården. Men risken kvarstår att det indirekt får effekter på grund av samverkan mellan myndigheterna. Därför lyfter också Sveriges Kommuner och Regioner fram risken när det handlar om förlossning etcetera. Risken är att papperslösa gravida kvinnor av rädsla för att bli angivna undviker att söka nödvändig vård för sig själva eller sina små barn. Det får fruktansvärda konsekvenser.

Vi kan inte skapa ett samhälle där migrationspolitiken står över människan i förlossningsrummet – ett samhälle där migrationspolitiken är det enda som man behöver bry sig om. I stället för att vi bekämpar det stora skuggsamhället blir det förlossningarna som sker i skuggan. Det håller inte, herr talman.

Här vill jag gärna ge ett personligt löfte till dem där ute som lyssnar. Det är lite svårt med de här grejerna ibland. Jag har själv tre fantastiska barn, och deras förlossningar har varit en otrolig upplevelse. Det har varit mycket oro. Inte minst för mammorna har det varit väldigt mycket smärta och mycket besvär på många sätt. Jag ska inte gå in på det här. Men det har också varit mycket hopp, kärlek och förvåning. Det är totalt överväldigande i de situationerna.

Allt har verkligen inte gått problemfritt, kan jag säga. Men känslan har hela tiden varit att alla som är i rummet jobbar för samma sak, för att hjälpa mamman och barnet, ja, även mig som pappa, faktiskt. De har gjort allt de kunnat för att det skulle vara bra, och de har varit där fullt ut för oss.

Bara i de grymmaste situationerna i svensk historia har det varit annorlunda. Det är det som är grejen. Från och med i morgon kan barnmorskorna och sjuksköterskorna kanske inte längre bara se till barnets trygghet och säkerhet – det kan också vara de som kommer att leda till att barnet utvisas om mamman inte har rätt att vara i landet.

Vi ska nu alltså ta ett beslut om att information om barn och mammor på förlossningen ska ingå i information som sprids. Och sidoinformation har inte definierats tydligt. Barnet registreras ju när det föds, och Skatteverket har plikt att informera polisen. Det är inte tydligt att detta är undantaget.

Centerpartiet och resten av oppositionen vill undanta all information som kommer från till exempel vården. Men regeringspartierna och SD säger nej. Vi debatterar förslaget i dag, men jag har ingen förhoppning om att övertyga regeringspartierna om att ändra sig. Det kan jag inte påstå.

Även om det i grunden sannolikt inte är syftet att förlossningen ska bli den nya frontlinjen i Sverigedemokraternas krig mot migranter är det inte värdigt. Förlossningssalen borde alltid vara till för barnet och mamman och inte för politiken.

Det är bara mammorna och barnen som påverkas, inte papporna. De behöver inte vara där. De behöver inte registreras. De är inte i sitt livs mest utsatta situation. De kan gå fria, men mammorna kan inte göra det.

Herr talman! Jag är helt med på att den som inte har rätt att stanna i Sverige måste lämna landet. Men människovärdet får inte lämna Sverige för det. Vi kan hålla fast vid principen att sätta barnet först utan att sätta Sverige sist.

Jag skulle nästan vilja påstå att det enda sättet att sätta Sverige först är att sätta barnet först, som Sverige brukar göra – i alla fall det Sverige jag känner igen.

Jag har haft turen att få tre friska barn, att vara född i Norden och ha de bästa förutsättningarna i livet. Men långtifrån alla har den lyxen. Förlossningar kan sluta i både lycka och tragedi och allting däremellan. Men de skulle behöva sluta med angiveri.

Herr talman! Kristdemokraten här frågar om det inte är viktigt att myndigheterna ser till att den som får ett beslut om att man inte får stanna i Sverige inte heller stannar i Sverige. Jo, det är viktigt. Det har vi skrivit under på. Jag sa för omkring två minuter sedan att det är så.

Men det är inte det enda värde som finns. Det är, återigen, detta som är skillnaden. Det är där Kristdemokraterna från att se att ett samhälle är många saker har förletts av Sverigedemokraternas ensidighet till att anse att det just nu bara är migrationspolitik som räknas. Inget annan räknas. Det är därför vi har fått tonårsutvisningar, kompetensutvisningar och den här typen av diskussioner. Kristdemokraterna har gett efter i fråga om allt som handlar om deras grundläggande värderingar.

Det påstås återigen att vi ropade varg innan allting var klart. Ja, det är sant. Men vi sa inte: Så här kommer det att bli. Vi sa: Så här får det inte bli. Varför var det nödvändigt att säga detta? Jo, för att Sverigedemokraterna säger: Så här ska det bli. Och om Sverigedemokraterna säger att det ska bli så här – vårdpersonalen och lärarna ska ange – säger Centerpartiet nej. Vårdpersonalen och lärarna ska inte ange. Det är inte att ropa varg. Det är att påpeka riskerna med det som det största partiet i regeringssammanhanget säger att de vill ha. Det är självklart.

Kristdemokraterna står här varenda dag och ropar om vad Vänsterpartiet vill. Vänsterpartiet kommer inte ens att sitta i någon regering, och det vet de också. De är inte större än Socialdemokraterna. De syns knappt jämfört med Socialdemokraterna i opinionsmätningarna – inte vi heller, tyvärr.

KD säger att ministerposterna inte är sålda. Men Moderaterna och Liberalerna har sålt dem. Det får man kanske inte helt glömma här i talarstolen.

Herr talman! Ledamoten Kihlström från Kristdemokraterna säger att vi har ropat varg. Jag vet inte om ledamoten hörde vad sverigedemokraten precis sa, nämligen att målet är att alla ska ange. Det är denna varg vi har ropat om. Kristdemokraterna ropar på den, medan vi ropar om den. Det är skillnaden.

Det är denna politik som Sverigedemokraterna vill föra. Det här regeringssamarbetets största parti och det parti som ska ha posten som migrationsminister och som ska ha flera ministerposter, enligt statsministern. Det här är inte att ropa varg, utan det är bara att visa på vad Sverigedemokraterna säger. Jag kan tillägga här att sverigedemokraten nickar. Det här är inte bara hittepå utan verkligheten.

Vi är med på den migrationspolitik som innebär att den som inte har rätt att vara i Sverige ska återvända. Men regeringens migrationspolitik är inte längre en del av politiken; den är överordnad allt annat. Det har den aldrig varit förut. Det här är Centerpartiet inte med på, och det är det som är skillnaden.

Låt polisen genomföra insatser mot papperslösa i falafelkiosken, men de ska banne mig inte göra det i förlossningssalen. Det är skillnaden. Svårare än så är det inte. Det är det här som är skillnaden mot att säga ja till insatser mot dem som inte har rätt att vara här för att se till att fler återvänder.

Vi går med på en stor del av regeringens politik, men det finns gränser. Det finns medmänsklighet och basala rättigheter och grunder som vi måste hålla fast vid. Dem har regeringen och Kristdemokraterna fullständigt glömt. Det håller inte.

Låt mig ställa en konkret fråga. Varför står det inte bara klart och tydligt i lagtexten att man ska undanta sidoinformationen? Då hade vi undvikit sådana risker och den här situationen.

Herr talman! Det är en utredare som ska ta fram detta utifrån direktiven. Det är korrekt att det står i direktiven att man ska ta hänsyn till men inte utesluta skola och vård. Det är ändå stor skillnad. Och Sverigedemokraterna önskade ju inte det; det var i alla fall det besked som vi fick då. Det är därför jag ställer frågan.

Det är ändå snart val. Frågan är vad väljarna kommer att få efter valet. Om det är Tidö som vinner kommer Sverigedemokraterna att vara det största partiet i Tidö och då få det största antalet ministrar och, har vi fått veta, migrationsministerposten. Då är det ganska väsentligt för väljarna att få veta detta.

Igen – vi är helt överens om att den som är här men inte har rätt att stanna ska ut. Frågan är om varje enskild instans genom hela samhället måste göra det jobbet, till skillnad från när det gäller alla typer av brott etcetera. Vi ber ju inte läraren att anmäla föräldrarnas fortkörningsböter, svartarbete eller liknande information man får. Det är bara just det här som Sverigedemokraterna tycker ska anmälas. Det är den biten vi är lite förvånade över.

Därför frågar jag igen: Kommer Sverigedemokraterna att vid fortsatt styre med Tidö fortsätta jobba för att den enskilda läraren, den enskilda socialsekreteraren och den enskilda vårdpersonalen – sjuksköterska, läkare och vad det kan vara – i sin vardag ska anmäla någon som de ser inte har rätt att stanna i landet. Så många som möjligt är ju en indikation om det. Men det är lite diffust. Det skulle vara bra med ett förtydligande på den fronten.

Herr talman! Jag ska börja med att hålla med Nima Gholam Ali Pour om en sak, och det är att det är bra att den som inte har rätt att stanna i Sverige lämnar landet. Det är nämligen en förutsättning för reglerad invandring. Så är det. Men i en rättsstat finns det också vissa gränser för hur man hanterar lagar, och för att få en fungerande välfärd och ett fungerande samhälle ska man ha vissa principer för hur man agerar.

Jag har egentligen två frågor. Den första gäller det här med sidoinformationen. Varför kunde inte regeringen och Sverigedemokraterna bara gå med på att förtydliga vad som gäller? Det är nämligen det som är utmaningen, det vill säga att det är så stor osäkerhet. Vi ser att regionerna påpekar detta och att fackförbunden påpekar detta.

Om regeringen bara hade gjort det vi ber om, det vill säga beskrivit tydligt att sidoinformation inte ska inkluderas, hade vi inte haft det här problemet. Då hade vi i större utsträckning kunnat rösta för förslaget. Det är därför detta är en rimlig sak att påpeka från vår sida.

Min andra fråga gäller att tanken när direktiven till angiveriutredningen presenterades var att vård, skola etcetera skulle finnas med. Nima Gholam Ali Pour har ju varit ute och försvarat det och förklarat varför det är jätteviktigt att alla typer av offentliganställda – ett tag var det lite oklart om det även skulle gälla friskolor – inkluderas.

Jag vill därför gärna höra från Nima Gholam Ali Pour om Sverigedemokraterna fortfarande anser att skolan, vården och alla andra borde ha varit inkluderade i den lagstiftningen och om man tänker fortsätta driva det under nästa mandatperiod.

Fru talman! Diskussionen om löntagarfonderna får i och för sig tas med Liberalerna som lade fram förslaget.

Jag förstår att utvisningsaktivisterna i Sverigedemokraterna och Moderaterna inte är nöjda med våra förslag. Jag kan ändå upplysa om att sidoinformationen är avgörande. Jag är glad över att Wärnick ändå kom dit efter sitt felaktiga påstående. Det är inte bara i fråga om rekvisiten som vi har andra förslag utan även om sidoinformationen och om att det till exempel inte ska vara den enskilda medarbetaren som ska göra det utan myndigheten i sig.

Det är ju en principiell skillnad. En enskild medarbetare har redan ett tjänstemannaansvar. Ska den, när den ser något som skulle kunna vara ett problem, dessutom behöva känna ”Om jag inte gör det här på rätt sätt kommer Tidöregeringen minsann att straffa mig”?

Vi skapar återigen idén om att vi ska skrämma både medarbetare på myndigheter och alla invandrare. Regeringens grund i dag är att vi ska skrämma alla hela tiden, och det är det vi vänder oss emot. Ja, det är principiellt, och det bör det vara.

Typ alla kommuner är emot det här. Är det kanske två som är för? Jag tror att det är någonting sådant. Alla regioner och alla fackförbund är emot det. Det är inte på grund av något hittepå eller någon supervänster grejsimojs.

Region Skåne styrs av Tidö, och de är emot. Vad ska ledamoten kalla dem? De håller med mig om att det här är ett problem, men de håller inte med sin egen regering. Det tycker jag är viktigt att ta med sig när man hör de här konstiga flosklerna. Jag vill inte att migrationspolitiken ska vara viktigare än människan i en förlossningssal, och den principen står jag för vilken dag som helst.