Niels Paarup-Petersen

Fru talman! Låt mig börja med att säga att ett nej ska vara ett nej, att Centerpartiet är för återvändande och att man ska följa lagar och regler så behöver vi inte hitta på grejer om varandra. Bra!

Centerpartiet står upp för principen om reglerad invandring. Men det finns också andra principer, till exempel om individen, om människolivets okränkbarhet och om att medarbetare ska känna sig trygga på sina arbetsplatser.

Det är där den här diskussionen också behöver föras. När det finns andra principer behöver de också värderas i förhållande till varandra, men det gör inte regeringen. Regeringen ser bara migration. Den ser inget annat. Så snart det handlar om utvisningar blir regeringen blind. Plötsligt försvinner allt annat.

Vi måste vara överens om att vi ska hitta dem som ska återvända. Polisen har en massa befogenheter för det. Frågan är dock om det behöver ske på en förlossning. Jag förstår att Moderaterna tillsammans med Sverigedemokraterna är ledsna över att alla lärare och sjuksköterskor inte längre ska anmäla varenda papperslös de ser, så som man egentligen hade velat ha det.

När vi pratar om skuggsamhälle måste även Moderaterna berätta vad de kallar ett samhälle där förlossningar sker i skuggan, eftersom information om varje förlossning måste skickas till myndigheter som sedan måste skicka den vidare till polisen. Det är dessa fall vi pratar om. Det kommer att vara en massa – eller kanske inte en massa – enskilda fall. Det är en principiell grej, så låt oss prata om principen.

Ska den som kanske lever utan papper i Sverige behöva tänka på detta i förlossningssituationen? Ska personalen behöva tänka att det viktigaste i rummet just nu när barnet föds är att se till att människan utvisas?

Fru talman! Om det är så tydligt i propositionen, varför kan inte ledamoten prata om detta?

Jag ställde en tydlig fråga. Det finns ett begrepp som heter skötsamt och hederligt. Det vill inte regeringen använda. I stället vill man använda vandel. Varför? Vad finns i begreppet vandel som inte finns i begreppet skötsamt och hederligt, som är så viktigt för regeringen att det blir vandel i stället för skötsamt och hederligt? Jag får inget svar. Det är en utmaning.

Begreppet skötsamt och hederligt är mer kodifierat i lag. Det är tydligare, och det används vid prövning av medborgarskap. Det täcker inte bara in brott och grova brott, utan det täcker också in övrig levnad.

Varför tycker Liberalerna att begreppet vandel är bättre än begreppet skötsamt och hederligt, trots att vandelsbegreppet får så oerhört stor kritik på grund av otydligheten? Patrik Karlson pratar själv om att det är svårt att förstå vissa saker. Ja, det är svårt att förstå, särskilt för den som ska leva upp till regelverket. Och det är det som är utmaningen. Ordet vandel är svårt att förstå. Det är svårt att veta vad det innebär. Mer eller mindre alla remissinstanser säger att det är otydligt.

Jag är helt övertygad om att Liberalerna självklart aldrig skulle gå med på begreppet vandel i stället för skötsamt och hederligt utan att veta vad det är man inför extra. Därför vill jag ha svar på frågan vad det är i begreppet vandel som är så viktigt för Liberalerna att skötsamt och hederligt inte räcker.

Fru talman! Trevlig söndag! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 2 och 4. Det var inte så tydligt tidigare – ja, det var tydligt men fel, kan jag också säga, om jag ska vara ärlig.

Min fråga till Liberalerna är enkel. I dag ska vandelsbegreppet införas, trots stora reservationer från i stort sett alla remissinstanser. Jag har följande fråga, som jag också tog upp i mitt anförande i talarstolen: Varför räcker inte begreppet skötsamt och hederligt levnadssätt? Vad är det som inkluderas i vandel som är så viktigt att det andra begreppet inte räcker? Liberalerna måste ha en tydlig bild av vad det är för extra man får med begreppet vandel men inte med begreppet skötsamt och hederligt levnadssätt som gör att vandel måste användas.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Ska det alltså inte vara något bifallsyrkande till reservation 5, Återkallelse med anledning av icke-brottsligt beteende eller mindre förseelser?)

Ja, det stämmer.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 5.

För Centerpartiet är ordning och reda i migrationspolitiken en grundprincip. Det är det även att se att det är människor vi har med att göra. Det är en bra kombination. Det innebär att ett nej måste vara ett nej, herr talman, men också att ett ja måste vara ett ja. Ett ja får inte heller förvandlas till ett nej på grund av godtycklighet. De som följer reglerna, arbetar och gör rätt för sig ska kunna veta att det beslut de fått av staten gäller.

Centerpartiet ser därför med stor oro på hur regeringen och Sverigedemokraterna steg för steg urholkar tryggheten för dem som sköter sig och bidrar. Ett tydligt exempel på det är att permanenta uppehållstillstånd ska kunna rivas upp och att människor som arbetar och försörjer sig riskerar utvisning på grund av godtyckliga lönegolv. Tonåringar som växt upp i Sverige kastas ut. Och nu handlar det om vandel. Detta är en politik som inte är till för att integrera människor utan för att skrämma dem.

Herr talman! Centerpartiet menar att politiken måste kombinera medmänsklighet med ordning och reda. Den som sköter sig och bidrar till samhället ska också ges en tydlig och trygg väg framåt och inte behöva leva i konstant ovisshet och rädsla för att när som helst kunna utvisas. Det är en ganska rimlig grund. Men regeringen väljer en annan väg, skapar oreda i migrationspolitiken och missar fullständigt individernas perspektiv. Det, herr talman, skadar också Sverige i grunden.

Vi är överens om att det tidigare har varit för svårt att utvisa någon. Vi har sett att brottslingar som begått grova brott fått vara kvar. Men vi ser nu också att regeringen fullständigt överdriver denna inriktning.

Centerpartiet delar regeringens grundinställning att det ska få konsekvenser att inte följa lagarna här i Sverige. Att neka eller återkalla ett uppehållstillstånd är dock en av de mest ingripande åtgärder som staten kan vidta mot en enskild. Det måste därför göras med stor noggrannhet och baseras på tydliga, förutsägbara och rättssäkra grunder.

Vi anser att personer som brister i regelefterlevnad ska kunna få sitt uppehållstillstånd nekat eller återkallat exempelvis om man missbrukar välfärdssystemen, är kriminell, är extremist eller vad det nu kan vara, inte minst om man har samröre med kriminella nätverk eller våldsbejakande organisationer. Men samtidigt som vi ställer oss bakom detta, herr talman, måste vi också kunna säga att regeringens vandelsförslag fullkomligt brister i fråga om rättssäkerhet, proportionalitet och förutsägbarhet. Vi har tidigare pratat om litterära klassiker, och detta skulle man nog kunna kalla kafkaartat.

Förslagen riskerar att leda till godtycke och skapar en fundamental otrygghet för individer som har byggt sina liv här i Sverige. Det är mycket allvarligt. Det är inte så vi gör i Sverige – i alla fall inte tills nu, när det svenska har satts åt sidan till fördel för det sverigedemokratiska.

Herr talman! Regeringen har vägrat lyssna på alla remissinstanser och föreslår att detta vandelskrav ska införas trots att ingen vet vad det faktiskt innebär rent juridiskt. Såväl jag som andra har frågat alla regeringspartiföreträdare som hittills varit uppe i talarstolen var gränserna går etcetera. Ingen kan svara. Det är en stor utmaning. Regeringen vägrar förtydliga hur man ser på detta.

Hur ska en vanlig människa kunna leva upp till Sverigedemokraternas känsla för vandel när det inte ens framgår av lagen vad det innebär och när regeringen inte kan svara på det? Det vet vi inte. Och hur länge ska historiska synder räknas? Det får vi inte heller något svar på. Hur smal är dygdens smala stig? Ingen vet.

Herr talman! Det är helt enkelt dålig lagstiftning. Därför röstar vi för själva principen men är också väldigt tydliga med att det sätt på vilket man gjort detta inte håller.

Herr talman! Vi har redan begreppet skötsamt och hederligt levnadssätt i svensk lagstiftning, till exempel som krav för medborgarskap. Det är ett begrepp som är tydligt kodifierat i lag och som man alltså som individ har en chans att leva upp till. Varför inte använda det i stället, som Centerpartiet har föreslagit? Vad är det med vandel som är så viktigt för regeringen att skötsamt och hederligt inte räcker? Kan vi kanske få ett svar från Liberalerna på varför vandel är så mycket bättre än skötsamt och hederligt? Det måste man ju ha en tanke om när det nuvarande inte räcker. Man måste ha en idé om varför man är för detta. Eller blir det tyst som vanligt när man har vikt ned sig?

Herr talman! Jag är medveten om att regeringen inte bryr sig om Lagrådets kontinuerliga och massiva kritik, så som vi sett gång på gång, precis som man inte bryr sig det minsta om rättssäkerhet. Men jag vill ändå återge vad Lagrådet säger här, så att det kommer med.

Lagrådet framhåller att lagtexten inskränker sig till att på olika sätt ange att det ska vara fråga om bristande vandel, som får sägas vara en allmänt hållen och relativt vittomfattande bestämning. Det innebär att en enskild inte kan förstå vad som i detta sammanhang kan leda till negativa konsekvenser för honom eller henne. En så ingripande åtgärd som återkallelse av ett tillstånd bör ha tydligt stöd i lag.

Lagrådet säger alltså i klartext: Man kan inte veta vad som gäller för att leva upp till kraven på vandel. Det är kasst, herr talman! Lagarna som ska få folk utvisade för bristande vandel är lika oklara som faktureringen från Sverigedemokraternas fester. Det håller inte.

Sverige ska självklart utvisa kriminella invandrare, herr talman. Det är ingen fråga. Men att skapa lagar som bara är till för att få alla invandrare att känna sig konstant rädda och ovälkomna är vidrigt.

Redan i dag har vi, som nämnts tidigare, sett en kille få nekat uppehållstillstånd av Migrationsverket på grund av två fortkörningsböter – inga andra brott. Han arbetar i ett bristyrke. Arbetsgivaren är jättenöjd. Han har fru och barn i landet. Nu får han inte stanna här för alltid på grund av två fortkörningsböter med två års mellanrum, 2023 och 2025.

Det är alltså där vi redan är. Man kan inte som invandrare gå runt och göra vad man vill och stanna kvar för evigt. Nej, två fortkörningsböter kan räcka för ett nekat uppehållstillstånd. Och vi pratar inte om en fartdåre här; vi pratar om en som kör som vi andra ofta gör. Hälften av Sveriges befolkning kör för fort på Sveriges vägar. Men det är ändå på den nivån vi är redan i dag, innan vandeln – denna absurditet – införs.

Vi ska alltså ha ett vandelskrav, tycker regeringen. Då är det rimligt att fråga: Hur lätt ska man nu kunna utvisas? Det handlar inte om enskilda fall, som man försöker undvika frågan med. Frågan är: Vad vill regeringen att det ska innebära? Det är det jag försöker få svar på, herr talman. Vad vill regeringspartierna? Vad är syftet? Man måste ju ha tagit fram den här lagstiftningen med ett syfte och en tanke om vad konsekvenserna ska bli. Man kan inte bara lägga det på någon myndighet och säga: Vi får se vad det blir. När man skärper reglerna måste man veta vem det är som i dag får vara kvar som ska ut.

Några saker i lagstiftningen, till exempel detta med koppling till terrorism, är vi med på – självklart! Men de andra bitarna – kanske inte.

Låt mig ställa några konkreta frågor. Hur lite menar Moderaterna att individens rätt ska räknas? Ska man få den rättssäkerhet som har varit uppe gång på gång? Hur rädda menar Liberalerna att våra invandrare ska vara för att göra ett enda snedsteg? Hur lättvindigt menar Kristdemokraterna att familjer ska rivas sönder? Jag tycker att det vore rimligt att få svar på de här frågorna.

Tidigare kunde man kalla er borgerliga. För en del kanske det inte gäller längre, när nu rättssäkerheten väger så lätt.

Jag gissar helt ärligt att regeringspartierna inte vågar svara på de här frågorna. Eller jag kanske ska vara snäll, herr talman – de kanske bara inte kan svara på dem. De vet ju inte heller vad deras vandelskrav faktiskt innebär. Det, herr talman, borde kanske räcka för att inte införa det. Och det räcker helt säkert för att Centerpartiet ska vilja att det försvinner efter valet.

Herr talman! Det är utmärkt att man ser till att det blir praktisk handling i politiken, men frågan är om det också är bra handling. Det är den andra väsentliga delen. Svaret är att det inte är bra handling fullt ut.

Jag kan ge ännu ett exempel. En man är gift och har barn här. Han ansöker om permanent uppehållstillstånd. På grund av det som Migrationsverket kallar upprepad och likartad brottslighet nära i tid, i det här fallet två trafikböter 2023 och 2025, får han nej på sin ansökan. Motiveringen är att hans misskötsamhet talar för att det är för tidigt att dra slutsatsen att han inte riskerar att återfalla i brottslighet. Det är alltså åter fråga om två trafikböter.

Det är enligt Kristdemokraterna inte hårt nog för vandelsbegreppet som ska införas, som är ännu mer diffust och ännu hårdare. Också Annika Hirvonen har ställt frågor om det. Vad innebär det egentligen för nivå i praktiken? Var finns möjligheterna till överklagande? Vad finns det för rättssäkerhet för de här individerna? Det är människor med familjer.

Majoriteten av Sveriges befolkning kör för fort enligt Trafikverket. Det gör säkert också invandrare. Det är lite så det är. Jag tror också att majoriteten av dem som är i kammaren just nu kör för fort ibland. Det är kanske en som inte har körkort.

Den typen av brottslighet ska nu bestraffas ännu hårdare och ska i ännu större omfattning kunna leda till utvisningar. Hur påverkar den nya lagstiftningen den typen av fall? Det har jag försökt att få svar på också från andra. Men det går inte att få ett svar.

Kan Kristdemokraterna svara på om det i framtiden ska räcka eller inte för att en sådan människa ska bli utvisad?

Herr talman! Jag vill börja på samma sätt som i replikskiftet med Viktor Wärnick och påpeka att Ingemar Kihlström inte svarade på Annika Hirvonens frågor. Man kan ju undra varför ingen från regeringspartierna kan svara på de här frågorna, som handlar om det basala i lagstiftningen. Är det så att de inte vågar göra det? Det här tycker jag att väljarna kan ta med sig.

Vi hörde tidigare Sverigedemokraterna prata om att familjer tyvärr får vara tillsammans i det här landet. Sverigedemokraterna är alltså det största partiet i regeringskonstellationen och ska ha migrationsministerposten och många andra poster i den blivande regeringen om Tidö vinner. Vi vet att regeringen numera i mycket större omfattning vill skicka barn i förvar utan att de begått brott. Vi vet också att man utvisar kristna konvertiter. Är det här verkligen den politik som Kristdemokraterna vill ha?

Vi är inte emot att de som verkligen är brottsliga etcetera åker ut. Men det är inte bara det vi ser nu. Vi ser ju en helt annan grej. När Kihlström i debatten pratar om att det ska vara ordning och reda är vi med, men det är inte ordning och reda. Det är inte tydligt vad som gäller.

Kopplat till medborgarskap finns begreppet ”skötsamt och hederligt”. Varför kan vi inte använda det i den här lagstiftningen? Då blir det tydligt. Det har definierats i domstolar vad det innebär, och vi har använt det i annan lagstiftning. Varför räcker inte det på det här området också? Varför måste man införa ett diffust begrepp? Det skulle jag gärna vilja höra från Kristdemokraterna.

Herr talman! Som jag sa i min replik kommer vi att rösta för lagstiftningsförslaget, bland annat för att både brott och hot mot rikets säkerhet finns med där. En av utmaningarna med regeringen är att den många gånger lägger saker som är ganska vettiga tillsammans med saker som verkligen inte är vettiga, och så som riksdagen tyvärr fungerar är det ett helt paket som måste antas.

Vi säger att vi inte vill ha vandelsbegreppet – det står otroligt tydligt. Det finns fyra delar i vår följdmotion. Jag är osäker på rubriken, men i en av dem står det att vi inte vill ha vandelsbegreppet. Jag tror inte att det är oöverskådligt för folk.

När det gäller att de som kommer hit inte vill följa våra regler kan jag säga att jag har kommit hit och gärna vill följa reglerna. Men jag har också brutit mot många av dem. Jag har kört för fort – det kan jag säga. Jag gör det varenda gång jag kör på landsväg. Det kanske är dumt att säga det i kammaren, men jag kan erkänna det. Det gör ni andra också, även när ni kör i staden ibland.

Jag har pratat med en kille som körde 46 kilometer i timmen på en 40väg. Det har jag gjort många gånger, och jag har fått böter under det senaste halvåret för att ha kört snabbare än så. Jag har kört för fort på landsväg. Jag är rätt säker på att också Viktor Wärnick har gjort det, om han har körkort. Men man behöver inte erkänna allt – we take the fifth.

På grund av två fortkörningsböter – den ena för att ha kört 46 kilometer i timmen på en 40-väg och den andra för att ha kört 80 kilometer i timmen på en 70-väg, eller något sådant – kan han inte få uppehållstillstånd.

Då har man inte följt reglerna i det här landet, och det får konsekvenser för uppehållstillståndet. Det är vad som krävs i dag, innan vandelsbegreppet har införts. Moderaterna får svara på: Har man brutit så pass mycket mot reglerna då att man inte kan fortsätta vara i Sverige?

Den killen har barn och fru här. Räcker det med en fortkörningsbot i framtiden för att man ska utvisas från landet? Det är ju ett brott som ska räknas med. Den här oprecisa lagstiftningen ger ju inget svar på om det räcker; det är det som är utmaningen.

Herr talman! Jag vill inleda med att uppmana alla att notera att Annika Hirvonen inte fick svar på sina frågor om de detaljer som faktiskt avgör folks rättsliga status.

Viktor Wärnick sa precis flera intressanta saker i talarstolen, till exempel att det är klart och tydligt vilka krav som gäller. Då kan jag citera Lagrådet, som jag vet att regeringen har en lite så där syn på i dagsläget: ”En så ingripande åtgärd som återkallelse av ett tillstånd bör ha tydligt stöd i lag.” De tycker alltså att den inte har det i dag. Det är alltså inte tydligt vilka krav som gäller.

Viktor Wärnick sa också att den som har skäl att vara i Sverige inte utvisas. Jag tror inte att man behöver öppna många tidningar från det senaste halvåret för att se att detta inte är sant, oavsett om vi pratar om arbetskraftsinvandrare, tonåringar eller något annat. Väldigt många som har skäl att vara i Sverige utvisas. Den här lagstiftningen kommer att spä på det.

Vi är helt med på att den som begår brott och som är kriminell ska utvisas, men frågan om vandel är någonting annat. Brott och hot mot säkerheten, som är med i lagstiftningen, röstar vi för. Det är därför som vi också röstar för propositionen.

Vi måste vara tydliga med att vandelsbegreppet inte är ett bra begrepp. Det är otydligt. Alla som har tagit replik angående lagstiftningen är överens om att den är dålig. Det är, som Viktor Wärnick sa, slött och slappt. Det är slött och slappt att släppa igenom någonting sådant i en rättsstat som Sverige.

Jag vill faktiskt höra hur det kommer sig att Moderaterna har släppt den basala borgerliga premissen att stå på individens och inte på systemets sida och att lagar ska vara transparenta och rättssäkra. Nu skrattar Moderaterna bara åt borgerlighetens mest grundläggande dygder. Det tycker jag är sorgligt.

Herr talman! Jag tycker att alla Sveriges lärare ska ta med sig två ord från denna debatt: ”inom ramen”.

Det ska alltså finansieras inom ram. Det är inga nya pengar. Det är precis vad Sverigedemokraterna sa. Jag tycker att man ska ta med sig det, för om det inte kommer nya pengar – mer pengar – blir det inte bra. Återigen: Alla oppositionspartier lägger mer pengar på skolan än vad regeringen gör. Vi måste se till att det finansieras. Jag förstår att det inte var hela finansieringen utan en del av den som skulle ske inom ram, men det är svårt att veta hur stor del och vad de olika partierna tycker om det.

Vi kan inte säga vad vi tycker om förordningstexten, för den har vi inte sett. Det ska jag vara väldigt tydlig med. Det som vi har problem med när det gäller själva lagstiftningen är först och främst att det inte är tydligt att man vill ha med arbetsmarknadens parter när man skriver förordningstexten. Man vill heller inte ge dem tid att landa i hur det ska göras så att det blir så bra som möjligt ute på golvet. Det är en situation där det kommer en lagstiftning på plats utan att det finns en gemensam lösning. Det är en sådan vi saknar, och det tror jag att vi har varit ganska tydliga med.

Sedan har vi frågan om vem ”vi” är. För min del är det Centerpartiet – det är ”vi”. Det är inte så svårt. Det är det parti jag är med i. Det är mitt ”vi”. Sverigedemokraterna ingår inte i det. Det är också ett besked som jag tror att vi har gett väldigt många gånger, men jag kan ge det igen i dag ifall det inte har varit tydligt: Sverigedemokraterna ingår inte i mitt ”vi”.

När det gäller den regering som tar över efter valet skulle man också kunna säga att det inte finns något ”V” i ”vi”, men det låter konstigt.

Herr talman! Jag håller helt med om att det inte är Danmarks fotbollsnivå som ska jämställas med Centerpartiets politik, utan det är såklart Brasiliens eller kanske snarare Argentinas. Det är trots allt de som är bäst nu för tiden.

Det är jättekul om det kommer en förordningstext före sommaren, innan vi tar över i regering. Det vore jättehärligt. Vi har inte med tydlighet hört tidigare att det skulle bli så, så det uppskattar jag. Det var ett härligt besked att få här.

Jag tycker att det är intressant. Jag tror att det var Sverigedemokraternas ledamot som sa tidigare att om man menar allvar måste staten gå in. Ja, men om man menar allvar måste man faktiskt säkra att det är långsiktigt. Är det långsiktigt att lägga det i en förordning när det är en eller kanske två månader kvar tills det blir en ny regering, utan att prata med några andra partier och utan att förankra det hos arbetsmarknadens parter genom förhandlingar? Jag tror inte att det blir långsiktigt.

Om det inte blir långsiktigt när man gör totalt genomgripande förändringar på ett område är det inte heller seriöst. Då blir det inte på allvar. Det som jag helt uppriktigt är rädd för är att det kommer att bli ryckigt igen, för det är vad vi har sett från regeringen.

Inte ett enda förslag, vare sig det gäller läroplaner eller annat, har man velat diskutera brett i kammaren. Man har inte ens haft parlamentariska utredningar, så som fanns tidigare för till exempel betyg och annat. Inget sådant har funnits över huvud taget. Det här är den minst förankrade reformprocessen någonsin för svensk skola. Den här ryckigheten riskerar att gång på gång skapa en kass situation för Sveriges lärare. Det är jag uppriktigt rädd för. Jag är därför glad över att det kommer något.

Till sist: Det finns inte någon budget än. Regeringen sa att det var en historiskt stor budgetsatsning, men det var enbart för att man räknade med 2027 och 2028. Jag undrar: Hur kommer det sig att budgeten inkluderade 2027 och 2028 då?

Herr talman! Då har alla hört mig säga något trevligt om Moderaterna här i kammaren.

Herr talman! I dag är det en bra dag, för i dag är alla partier i kammaren överens om att reglera undervisningstiden för Sveriges lärare, vilket är väldigt bra. Det har tidigare sagts att det inte är så, men sanningen är att vi alla är för att reglera detta. Men i motsats till vissa andra talare ska jag inte låtsas som att mitt parti har drivit detta längst eller varit för detta i årtionden, för det har vi inte. Vi ändrade vår politik för några år sedan och började då arbeta för detta.

Jag är glad över att vi har nått hit nu, för vi vet att lärare har bland de högsta sjuktalen, att de är överbelastade, att de har för mycket administration, att föräldrar ringer dem på kvällarna och att de kan ha barn i sina klassrum som vi andra skulle ha svårt att hantera. Vi vet också att det är ett arbete som kräver äkta engagemang, för annars blir det inte bra. Men har man inte utrymme är det svårt att vara så engagerad som man behöver vara. Därför vill jag tacka alla Sveriges lärare där ute som gör ett fantastiskt arbete varje dag.

Herr talman! Det är bra att vi har tagit ett steg framåt, men vi vet fortfarande inte vart vi är på väg. Vi vet nämligen inte hur det här ska se ut eftersom regeringen har valt att inte lägga fram en tydlig reglering på detta område. Man har skapat en spelplan men inget regelverk. Hur många spelare ska det vara på planen? Var ska de göra mål? Hur mycket tid har de? Hur lång är en match? Är den 60 minuter eller 90 minuter? Detta har vi inte fått veta än, och då är det svårt att veta vad vi landar i. Ska vi spela hockey, fotboll eller handboll? Det vet vi inte än.

När man ska rösta för en reglering är det rätt väsentligt att veta var man landar. Men detta ligger fortfarande på nästa regering att hantera – precis som finansieringen, för det här är som alla vet en underfinansierad reform. Det är i detaljerna djävulen finns, och regeringen har skjutit djävulen på framtiden för att enklare komma överens. Då har man inte heller behövt finansiera det, för man vet ju inte riktigt vad man ska finansiera.

Detta är viktigt att ha med sig, för det är förklaringen till att vi tycker att arbetsmarknadens parter måste vara med och utforma detaljerna. Man kan överlämna åt regeringen och myndigheterna att mejsla fram detaljerna, men man kan också säga att de som faktiskt är berörda, nämligen lärarna och arbetsgivarna, måste vara med och utforma detaljerna. Detta är viktigt för oss.

Jag kan definitivt förstå missnöjet med SKR. Men att alla kammarens partier har varit för SKR:s svar på regeringens förslag kan man ha med sig när man hör kritik mot SKR – om vi nu ska ha en ärlig debatt.

Hur ska detaljerna mejslas fram när det gäller hur lång undervisningstid en lärare ska ha? När arbetsmarknadens parter är med kan man säkra att det blir en reglering som tar utgångspunkt i den faktiska vardagen. SKR tog inte chansen att göra detta i tid, och jag kan förstå att Sveriges Lärares förtroende för SKR är ganska litet.

Regeringen och alla övriga partier har sagt att nu kommer det här, och snart kommer också ett detaljerat förslag. Om SKR inte kommer med ett bättre förslag som lärarna kan gå med på är det lagstiftning som gäller. Men om man hittar ett bättre förslag där alla är överens tar vi det i stället.

Så gjorde vi med arbetsrätten i januariavtalet, för det var det seriösa sättet att göra det på. Centerpartiet tvingade Socialdemokraterna och facket genom att säga att om man inte kom överens skulle det komma en reglering; då skulle politiken bestämma.

Detta önskar vi att regeringen hade gjort här, och det sa vi också i samband med överenskommelsen: Klaga inte bara på SKR, utan säg till dem att nu är det sista chansen. Vi är med och finansierar, och vi är med i samtalet. Annars blir det inte av. Nu finns det en slutpunkt om SKR inte skärper sig. Nu har de chansen.

Man kan också säga att den svenska modellen med arbetsmarknadens parter inte ska gälla längre. Men vi tror inte att det är den bästa vägen, även om det finns mycket missnöje med SKR.

Herr talman! I dagsläget har vi en spelplan och en underfinansierad reform. Oavsett vilken extern part man frågar – Sveriges Lärare, SKR eller andra – säger de att reformen är underfinansierad. Vi vet i dagsläget inte var den landar; vi vet bara att den är underfinansierad. Vi i Centerpartiet och alla andra oppositionspartier lägger mycket mer på skolan än vad regeringen gör. Det bästa sättet att säkra finansieringen av reformen är alltså mindre Tidö.

På valdebatten hos Sveriges Lärare fick alla partier frågan hur detta skulle finansieras. Vi kunde då svara att vi lägger mer pengar än regeringen. Vad svarade Sverigedemokraterna? Jo, att det ska tas från kunskapsbidraget. Jag tycker att alla lärare ska fundera på om detta kommer att göra deras arbete lättare och bättre eller om en flytt av pengar från en pott till en annan bara leder till nedskärningar, sänkta löner och fler sjukskrivningar.

Herr talman! Det är helt avgörande att vi får fler behöriga lärare och att lärarna får en hållbar arbetssituation och rimliga löner. Låt mig sticka ut hakan lite och säga att det inte är för lärarnas skull utan för elevernas, för det är de som är huvudsaken. Men man får ingen bra skolgång för eleverna om inte lärarna trivs och mår bra, och nu mår många lärare inte bra. Det är också 20 000 elever varje år som inte klarar grundskolan, och dem hittar vi särskilt i skolor som saknar behöriga lärare.

Regeringens förslag innebär att tid motsvarande 6 000 heltidslärare blir undervisningsfri. Om man inte har en plan för detta kan det bli ett jätteproblem. Om man inte säkerställer att det blir fler lärare kan konsekvensen bli att Sveriges lärare får fler obehöriga kollegor i stället för en bättre arbetssituation. Därför vill vi ha ett svar på hur man ska säkerställa att det blir fler lärare. Eftersom regeringen samtidigt vill utbilda färre lärare är jag rädd att det här kommer att leda till en sämre arbetssituation för Sveriges lärare. Men det är väldigt viktigt att det inte blir så.

Herr talman! Så några ord om minskad administration. Vi är helt överens om att fokus ska flyttas från en massa pappersarbete till faktisk handling när det gäller stök, kränkningar och annat. Vi måste dock säkerställa att barns rättigheter inte kränks, och därför är Centerpartiet skeptiskt till att det bara är upprepade kränkningar som ska dokumenteras. De måste också följas upp, för skolan är till för barnen. Det är viktigt att ingen faller mellan stolarna. Det kan vi i vuxenvärlden inte tillåta.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Jag är jätteglad över att vi har tagit detta steg och är överens om att reglera lärarnas undervisningstid. Men för att det ska bli riktigt bra måste vi försvara den svenska, eller nordiska, modellen.

Herr talman! Det finns mycket att säga om reglerad undervisningstid för lärarna, men det tar jag om en liten stund. Precis som skolan handlar riksdagen nämligen i slutändan om människor.

Ulrika Heindorff deltar i dag i sin sista utbildningspolitiska debatt innan hon slutar i riksdagen. Sedan 2009 har jag haft nöjet att jobba med Ulrika – och ibland mot henne, ska sägas. Jag vill rikta ett stort tack till henne för den seriositet, vänlighet och värme som hon har visat. Hon är en föredömlig representant för det som vi från politikens sida alltid borde vara: seriösa, goda och trevliga.

Stort tack, Ulrika!

Herr talman! Jag sa inte att man skulle göra det enkelt för sig; jag sa att man säkert kan tycka att det är enklare – jag hoppas och uppfattade i alla fall att det var vad jag sa.

På ett sätt blir det ju enklare. Men den filosofiska, politiska och ideologiska kärnan i det här är: Tror jag att det med säkerhet blir enklare för den enskilda rektorn att det från ett kontor i Stockholm definieras precis hur man ska lösa ett problem? Svar nej! Jag tror inte tvunget att det blir så.

Därför är vi, ibland som det enda partiet i denna kammare, decentralister. Vi tror att människor där ute har bättre koll på hur de ska lösa sina problem. Jag fattar att det för många är en skön grej att någon kommer och säger: ”Nu ska du göra så här.” Det kan jag också tycka ibland, även när frun säger det och ibland när partiet säger det. Det är lite olika. Men ibland blir det helt fel. Ibland fungerar det bara inte, eftersom de inte vet precis hur situationen är just där och då och som man måste förhålla sig till. Nu kan en rektor säga: ”Då gör vi så här.” Men det kan man inte om det måste passa in i en sådan fyrkant.

Jag tror att det i grunden måste bygga på vår grundläggande syn på människans förmåga och vår tro på hur makt ska fördelas. Ska den vara nära människor eller långt ifrån dem? Det här är ett exempel på att man tror att makten ska vara långt ifrån dem i stället för nära dem. Det är det som är grejen.

Vi är överens om att mobiltelefoner inte ska vara i klassrummet. Men här säger man att det ska finnas mobilskåp. Varför ska det lagstiftas om mobilskåp? Jag undrar om det är den nivån det ska ligga på. Frågan är hur mycket vi ska detaljstyra svensk skola, även om vi är överens om målen.

Centerpartiet är kanske det parti som i störst omfattning tror att rektorerna är människor med stora förmågor och stor kapacitet att bestämma över sin vardag och att förstå sin egen skola.

Herr talman! Nej, tvärtom, vi vill gärna ha fler rektorer. Men jag står absolut bakom att den som är rektor måste ha förmåga att driva igenom beslut i sin egen skola. Det gäller till exempel enklare ordningsregler som mobilförbud. Att man till exempel vill ha ett nationellt förbud är dock inte samma sak som att man inte har förmåga att driva igenom något annat. Detta måste vi ändå rent logiskt vara överens om. Det är två väldigt olika saker.

Jag kan förstå att det är skönt med ett nationellt förbud som gör det enkelt. Så är det med många saker. Vi är inte kraftigt emot det här, vilket man kanske har noterat. Vi tycker bara att skolor i grunden är olika. Därför – eftersom skillnaderna är så stora – tror vi generellt, precis som Moderaterna, att de ska vara kommunala. Vi vill att det ska vara olika aktörer i skolan, för det ser olika ut och är olika förutsättningar i olika delar av Sverige. Därför vill vi ge den typen av makt till rektorerna, i grunden.

Men ja, det är klart att det inte ska vara mobiler i klassrummen. När det gäller avvägningen precis hur det hela ska göras utifrån de egna förutsättningarna tror vi lite mer på rektorns förmåga än vad regeringen gör. Det är korrekt.

Fru talman! Trygghet och studiero är en förutsättning för elevers lärande, och det har flera talare uttryckt på många bra sätt. Utan trygghet i klassrummet kan elever inte uppnå sin fulla potential. Man måste känna sig trygg i det klassrum man faktiskt enligt svensk lag är tvingad att vara i. Utan trygghet kan lärarna inte heller göra sitt jobb, men den grunden sviktar fortfarande i många svenska skolor. Det förekommer fortfarande hot, stök och våld, och det måste vi ta på största allvar. Därför är regeringens förslag i grunden bra.

Men för att detta ska bli riktigt träffsäkert och fungera i hela landet, från landsbygd till storstad, behöver vissa saker kompletteras och bli lite vassare. Jag ska lyfta upp tre konkreta saker och sedan komma till det nog absolut viktigaste.

För det första är vi helt överens om att skolan ska vara mobilfri, men vi tycker att avgörandet ska ligga hos rektorerna. Kan man som rektor inte få igenom en mobilfri skola ska man kanske inte vara rektor. Makten bör alltså kunna läggas längre ned, inte minst när det gäller hur detta ska genomföras. Vi i Centerpartiet litar nog mer på rektorerna och lärarna än vad regeringen gör.

För det andra konstaterar vi att propositionen missar målet när det gäller omplacering av stökiga och våldsamma elever. Delar av propositionen är bra. Men det är fortfarande så att för en liten kommun på landsbygden med bara en enda högstadieskola är dagens regler och även regeringens förslag helt verkningslösa, för där har man fortfarande ingen möjlighet att omplacera en elev. Det finns bara på papperet, i lagstiftningen, men det finns ingen reell möjlighet eftersom man inte får omplacera en elev till en skola med en annan huvudman.

Vi har gång på gång påpekat att det finns huvudmän som dessa förslag inte kommer att hjälpa. Varför är det så att regeringens lagstiftning gång på gång gynnar städerna men inte tar hänsyn till landsbygden? Detta skapar en ojämlikhet i Skolsverige som vi inte kan acceptera. Elevers och lärares trygghet ska inte vara beroende av kommunens storlek eller om skolan är fristående eller kommunal.

En enkel och för oss självklar lösning är att göra det möjligt att omplacera elever även till en skola med en annan huvudman i till exempel en grannkommun eller från en kommunal till en fristående skola eller omvänt. Allt annat är att lämna elever och lärare på landsbygden i sticket.

För det tredje har vi dokumentationen. Regeringen vill slopa kraven på att dokumentera när en elev visas ut ur klassrummet. Man säger att det minskar lärarnas administration. Det är i grunden bra, men viss dokumentation är viktig att ha. Om man inte dokumenterar just den typen av ingripanden mot eleverna kanske man missar den stora delen: när det har skett många gånger. Där tycker vi att det är rimligt att man kan se mönstren.

När vi pratar om kriminalitet, våld och otrygghet säger vi gång på gång att mönstren är viktiga, men just på det här området ser regeringen inte att det är viktigt att ha koll på mönstren, inte minst för elever med NPF, som är överrepresenterade i statistiken. Vi måste kunna gripa in med effektiva metoder i tid. Detta kanske vi missar om vi inte har koll på helheten.

Det är därför Skolverket, Skolinspektionen, Funktionsrätt Sverige och många andra varnar för precis det här. De är inga lätta remissinstanser, utan de är ganska tunga. Skolverket och Skolinspektionen är ändå grundmyndigheterna på det här området, och de säger att det här är ett problem. Här borde regeringen ha lyssnat, inte bara på Centerpartiet utan på dessa tunga remissinstanser.

Men låt mig komma till det som kanske är det viktigaste. I grunden handlar det ju om eleverna och lärarna om man vill att skolan ska vara trygg. Men den här regeringen tar bort elevinflytandet, trots att det gång på gång har kommit forskning som visar att det är viktigt för en välfungerande skola och för att få den koppling mellan elever och lärare som gör undervisningen och resultaten bättre och tryggheten och lugnet i klassen större. Jag tycker att det är synd att man gång på gång ger sig på elevinflytandet, helt utan anledning.

Tidigare nämnde Moderaternas ledamot Happy, som har gjort en fin utredning. Vad står det om elevinflytande? Vad säger Happy om det? Jo, hon säger att det måste finnas kvar, men just det väljer regeringen att inte lyssna på. Det tycker jag är sorgligt, för i slutändan är det eleverna som är målet med skolan. Att regeringen inte lyssnar på de människor som berörs av regeringens beslut ser vi inte bara här, utan vi ser det gång på gång. Den lyssnar inte på dem som berörs. Det är synd.

Sedan har vi lärarna, herr talman. I slutändan är det sidoprodukter vi pratar om här, men vardagen i klassrummet är det lärarna som skapar. Det regeringen gör är att se till att det blir färre behöriga lärare i svensk skola och mindre pengar till att betala lärarna i svensk skola.

Man kan ha ett förväntansdokument, en bit papper som man skickar runt till alla elever och som de kan ta med hem till sina föräldrar, men om man inte har lärare med utbildning inne i klassrummen ökar stöket. Alla undersökningar visar att behöriga lärare har mindre stök i klassrummet än obehöriga, men vi kommer att få fler obehöriga lärare med regeringens politik.

Man utbildar färre behöriga lärare. Man är inte villig att satsa på dem, så som Centerpartiet gör, för att de ska komma ut där de verkligen saknas. Då får man heller inte de effekter som vi är överens om borde uppnås. Jag tycker verkligen att vi är överens. Jag kan hålla med om att det har varit lite för lite fokus på studiero tidigare, men jag tycker ändå att vi är överens om att det är helt avgörande. Det är min uppfattning. Alla partier inser det i dag. Det är lärarna som är grunden, men där satsar inte regeringen.

När en tredjedel av lärarna har en hotbild mot sig är det klart att det är lärarna vi måste satsa på så att de kan vara kvar. Vi måste ge dem trygghet men också kollegor. Återigen: Behöriga lärare ger mer trygghet och studiero än obehöriga – det visar undersökningarna. Varför då inte satsa på lärarna? Det förstår jag inte. Där hjälper inte ett dokument; det måste vi ändå vara tydliga med.

I detta ärende yrkar jag bifall till reservation 9 under punkt 7.

När vi nu får igenom de här bitarna, som i grunden är utmärkta även om de lite grann saknar fokus på hela landet, hoppas jag att vi kan ta krafttag för att säkra att det finns lärare i alla klassrum. I slutändan är det det som ska till om vi vill ha en trygg och lugn skola.

Fru talman! Jag tackar för ett utmärkt svar på en annan fråga.

Jag frågade om möjligheten att omplacera elever till en annan skola. Jag vet att akutskolor har införts och att man kan ha det på entreprenad, vilket vi också stöder. Men akutskolor är bara en typ av lösning. Omplacering är en annan, och än så länge är det inte möjligt för en huvudman att flytta en elev till en skola som drivs av en annan huvudman.

En liten kommun med bara en enda högstadieskola, och sådana finns det många av, kan inte flytta en elev till en annan skola. En enskild huvudman som bara har en enda skola kan inte heller göra det. Detta har vi som sagt påpekat tidigare och även i samband med denna proposition. Men ändå är det inte med.

Ledamoten Malmqvist var tydlig med att det skulle vara lika villkor och samma möjligheter att hantera elever i stad och på landsbygd. Men nu blir det inte det. Därför ställer jag åter frågan och hoppas få svar: Varför är det inte med? Skulle Moderaterna framgent vara öppna för att göra även detta så att huvudmän och elever på landsbygden kan få samma trygghet som dem i städerna?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Malmqvist för ett i mångt och mycket bra anförande.

Jag uppskattar detta med att det ska vara likadant i hela landet. Det är något Centerpartiet verkligen står upp för, och en av de saker vi har lyft upp flera gånger men som regeringen har sagt nej till är just att det ska vara likadant i hela landet när det gäller att kunna flytta elever från en enskild skola i en liten kommun. I dag får man inte flytta elever utanför sin egen enhet till en annan huvudman, så vad ska en liten kommun som kanske bara har en enda högstadieskola göra? Den kan ju inte flytta på elever.

Vi har påpekat detta tidigare och inför denna proposition, men det är fortfarande så här. Alltså är det skillnad mellan större och mindre kommuner och huvudmän. Varför blev det så här?

Fru talman! På den sista frågan kan jag bara svara: Jo, det är otroligt mycket bättre att satsa tidigt på elever för att få rätt kunskaper. Därför satsar Centerpartiet mer på skolan än regeringen gör; så är det.

Det hade varit fantastiskt bra om ni hade satsat lika mycket som vi gör. Alla andra oppositionspartier satsar också mer än regeringen gör på skolan, just för att man behöver kunna sätta in insatser mycket tidigare och ha pengar till det.

Vi vill ha ett sektorsbidrag så att det inte först och främst är stora kommuner, stora aktörer och stora skolor som får statsbidragen. De går ju just nu först och främst till de stora städerna. Vi vill i stället ha ett sektorsbidrag, så att kommuner i till exempel Dalarna får samma förutsättningar att hjälpa sina elever som storstäderna. Detta har dock Kristdemokraterna tillsammans med resten av regeringen sagt nej till. Men jag instämmer helt i själva grundgrejen.

Visst kan man säga att det delvis är ett systemfel att människor är arbetslösa och inte har den kompetens som arbetsmarknaden söker. Men det hjälper inte de företagare som just nu saknar kompetent arbetskraft att de får veta att de kanske får en anställd med rätt kompetens om fyra år. De är fortfarande utan kompetent arbetskraft nu. Det är fortfarande en kock som inte finns där. Det kan vara en murare eller en mekaniker som inte finns där. Om företagen kan anställa dem ökar tillväxten i Dalarna, och fler kan få jobb på lägre nivå. Det hjälper dem som är arbetslösa.

Det är så ekonomin fungerar. Det tyckte alla borgerliga partier förr i tiden till dess att den här konstiga Tidöregeringen kom till och man glömde vad det borgerliga arvet var, nämligen att tillväxt kan öka när det kommer fler människor som jobbar. Det är sorgligt.

Jag håller helt med om att vi ska se till att utbilda folk. Om fler kommer in på yrkesprogrammet sänker man nivåerna, och det är ju de här nivåerna som regeringen säger ska gälla när det nya betygssystemet är på plats. Det ligger exakt på den nivån. Då tror ni att ungdomar klarar det, men nu tror ni inte att de klarar det. Det går ju inte att få ihop!

Vi har under hela mandatperioden sagt att det för varje år är minst 10 000 till som hade kunnat komma in på yrkesprogrammen och bidra till svensk tillväxt. Men ni har sagt nej. Det här är samma typ av elever som ni tror kan bidra om fem år. Men nu tror ni inte att de kan det. Det finns ingen rim och reson i detta.

Fru talman! Ledamoten Bengtsson gillar ju Dalarna väldigt mycket. Som ledamoten säger är det väldigt många som söker utbildat folk och inte minst yrkesutbildat folk.

När vi tittar på vad som händer just nu kan vi konstatera att en av sakerna som regeringen har gjort är att man utvisar yrkesduktigt folk. I Dalarna tjänar man mindre än vad man gör i Stockholm. Medianlönen är baserad på lönen för hela landet.

I Dalarna tjänar man mindre. Man kan bli utvisad från Dalarna som yrkeskompetent med samma jobb som en yrkeskompetent i Stockholm kan vara kvar i landet för. Hur hjälper det Dalarnas företag? Det är den första frågan.

Den andra frågan är följande. Man ser till exempel i lönestatistiken att det är en del mekaniker, murare etcetera som inte tjänar så mycket. Är det bra för Dalarna som saknar folk och kommunerna som inte kan hitta personal att det är människor som utvisas för att de tjänar för lite? Det är en hittepålön som är baserad bland annat på Stockholmslöner som Dalarna inte lever upp till.

När det kommer till att få in fler på yrkesprogrammen kan man konstatera att regeringen har vägrat att öppna för yrkesprov för att komma in på gymnasiet. Det betyder att de yrkesduktiga unga männen eller unga kvinnorna som gärna vill komma in på yrkesprogrammen inte kan komma in om de inte också har fått godkänt i engelska, svenska och matte, trots att de är jätteduktiga på sin grej.

Man har vägrat öppna yrkesprogrammen så att det skulle räcka att komma in med genomsnittet. Då hade 10 000 fler kunnat komma in på yrkesprogrammen varje år. Det har man inte velat. Det kommer att ta många år till innan det är klart.

Hur gynnas Dalarna av den här politiken? Företagen och kommunerna i Dalarna behöver verkligen kompetens. Jag vet att det är sant. Hur hjälps de av dessa förslag?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Det är fantastiskt bra att vi nu har tagit ett steg mot en bättre och starkare yrkesutbildning och för att säkerställa att fler går en yrkesutbildning samt att de får en bättre utbildning när de är där. Jag är glad för att vi alla är överens om detta.

Vi kan konstatera att alltför få läser yrkesprogram. Jag tror att det finns lite olika uppfattningar om vad det beror på; några av dem har diskuterats här i dag. En sak som vi dock vet med säkerhet är att yrkesprogrammen på väldigt många ställen fortfarande står för långt bort från näringslivets faktiska behov. Vi behöver titta på de bitarna och säkerställa att näringslivet är med i arbetslivet och i större omfattning är med och påverkar yrkesprogrammens utformning.

Fru talman! För att göra yrkesprogrammen mer attraktiva behöver vi säkerställa att man får bra handledning när man exempelvis är ute på praktik eller – på högre nivå – LIA, alltså lärande i arbete. I slutändan är det detta som särskiljer yrkesprogrammen. Man får en närmare koppling till det faktiska arbetslivet där ute.

Därför vill Centerpartiet se ett avdrag för den som handleder elever. Det finns inte med här. När vi skulle lägga fram följdmotioner fanns det begränsningar för vad vi fick lov att ta med. Jag tycker ändå att det är viktigt att säga att vissa saker fortfarande saknas när det gäller att få en verkligt attraktiv yrkesutbildning i Sverige. Jag tänker bland annat på handledaravdrag, som vi satsar 500 miljoner kronor per år på i vår budget. Detta är en väg in på ett yrkesprogram för fler människor.

I dagsläget har Sverige flest elever som inte klarar skolan av alla länder i hela Europa, och antalet är större under Tidöregeringen än någonsin tidigare – varje år är det 20 000 elever som inte klarar skolan. Det är oacceptabelt. Vi skulle kunna hjälpa dem att komma in, men regeringen vägrar gång på gång att öppna yrkesprogrammen. Om man väntar till 2031 blir det väldigt många fler elever som inte får en framtid. Det är inte lönt.

Vi anser också att det yrkesprov som regeringen nu inser att man ska öppna för på gymnasiet är mycket bra. Man har dock fortfarande inte insett att ett sådant även borde finnas när elever ska komma in. Vi har tidigare försökt att lyfta fram att den som är kunnig inom sitt yrke och kanske har mekat med motorer hela sin barndom ändå inte får komma in på fordonsprogrammet på gymnasiet om den inte klarar engelskan. Det är helt absurt. Det finns fantastiskt kunniga ungdomar som inte får komma in på utbildningar där de skulle excellera på grund av den rådande teoretiska synen på kunskap.

De praktiska kunskaparna värderas fortfarande inte i det här landet, och det är synd. Det gör att människor som hade kunnat bli fantastiska yrkesutövare och kunnat bidra till den kompetens som företagen skriker efter utesluts och leds ut i arbetslöshet i stället för att ledas in på arbetsmarknaden. Det är väldigt synd.

Fru talman! Jag är glad för att det här betänkandet är ett litet steg i rätt riktning. Jag kan också konstatera att för att få en yrkesoffensiv och de väldigt kvalificerade yrkesprogrammen och de kompetenser som arbetslivet verkligen skriker efter måste man säkra en väg in i gymnasiet och till ett yrke för ännu fler människor.

Vi har precis bara börjat. Jag ser fram emot att den här regeringen faller och att en ny regering kan ta över och få igång en riktig yrkesoffensiv.

(Applåder)