Rebecka Le Moine

Herr talman! Jag tackar statsministern för återrapporten.

Mycket har redan sagts, och jag kommer att lägga energi på att ta upp frågor som vi i Miljöpartiet har tjatat om ganska många gånger förut.

Det fanns en punkt som vi egentligen är väldigt eniga om och som handlar om stöd till Ukraina. Sedan invasionen av Ukraina påbörjades har EU sponsrat Rysslands krigföring med 200 miljarder euro, detta med hjälp av olika kryphål som har gjort att man har kunnat fortsätta importera bland annat rysk gas. Det handlar alltså om 200 miljarder euro, och vi fortsätter att enas om olika sanktioner och olika sätt att stötta Ukraina. För mig är detta ett helt vansinnigt hyckleri. Jag önskar att man hade tagit upp detta i diskussioner om hur man kan vara solidarisk med Ukraina.

När vi i Miljöpartiet lyfte fram detta fick vi nobben med förklaringen att miljöpartistisk politik inte ska legitimeras. Men när Ukrainas president Zelenskyj vädjade och framförde samma krav kunde man enas. Gott så!

När vi sedan har frågat om detta har man skyllt på att detta måste skötas genom EU och att det inte är någonting som medlemsstater kan lösa på egen hand. Men nu har Finland aviserat att man ska göra det när det finns en ny gasreform i EU. Även företagens kontrakt har använts som en ursäkt för att det inte går att komma vidare.

Men nu är tålamodet slut. Svenska folket förväntar sig att vi slutar importera och slutar sponsra Putins krig. Vad gör regeringen, och hur förs samtalen i dessa rum?

Herr talman! Frågan om Ukraina var uppe även på detta möte. Frågan är högst relevant också för att COP 28 var en del av mötet.

I och med invasionen har många ganska yrvaket vaknat upp. Att göra sig så djupt beroende av det fossila är också ett stort säkerhetsmässigt problem. För första gången nämndes äntligen på COP 28 att man måste fasa ut det fossila.

Jag vet att klimatfrågan har halkat ned lite grann på dagordningen för det europeiska arbetet. Jag hoppas nu att EU-ministern kommer att ta med sig kraften och uppmaningarna. De är väldigt kritiska, och det är väldigt brådskande att vi får till enighet i EU och också implementerar det.

Frågan är: Hur lyfte man upp och hur diskuterade man implementeringen av COP 28?

Herr talman! Stort tack till EU-ministern för återrapporten!

Jag vill också tacka för engagemanget för Ukraina som jag upplever som oerhört genuint. Men jag måste ändå som miljöpartist och en del av oppositionen ta upp de punkter där vi tycker att det inte görs tillräckligt.

EU har sedan invasionen pekat ut problematiken med att göda Rysslands krigskassa genom import av det fossila. Vad gäller kol och olja har man kommit långt, men vad gäller den ryska gasen finns väldigt mycket kvar att göra.

Sedan invasionen av Ukraina har inte mindre än 26 fartyg levererat rysk gas till Sverige. Sverige har i och med detta gött den ryska krigskassan med mer än 1 miljard kronor. Detta har skett trots att vi vet konsekvenserna.

Ukrainas president Zelenskyj har vädjat till riksdagen att sätta stopp för importen av fossilt. Mer än 31 000 namnunderskrifter från svenska folket har skrivits under samma vädjan: Stoppa importen av rysk gas! Det har riktats ett tillkännagivande från kammaren till regeringen, och ändå fortsätter det.

Nu finns det ett uppdaterat regelverk för fossilgas. Medlemsländer kan gå före. Man behöver inte invänta enhällighet i EU. Då är min fråga: Kommer regeringen att stoppa importen av rysk gas till Sverige och i så fall när?

Herr talman! Ett stort tack till landsbygdsministern, som gör oerhört bra reklam för Miljöpartiets politik! Jag är oerhört stolt över att vi var med och finansierade 3R-centret från start.

Precis som landsbygdsministern nämner skriver vi i vår budget att vi vill stärka finansieringen, och det står vi fast vid. Om ni är intresserade av ett budgetsamarbete som har djuren i fokus är ni absolut välkomna att höra av er för bra idéer. Vi är det enda parti i riksdagen som har ett djurpolitiskt program. Läs det gärna och ta inspiration därifrån! Det bjuder jag på. Jag samtalar gärna också.

3R-centret har absolut överlevt. Det startade tack vare Miljöpartiet och har absolut överlevt. Jag är mycket glad över det.

Det som jag inte är särskilt glad över är bristen på tydlighet. Jag vill gärna veta om det är ett medvetet val att i budgeten inte skriva ut de 15 miljoner som har varit finansieringen tidigare eller om det är ett misstag. Jag vill att det ska framgå i nästa replik, så att de personer som tittar och de som har skrivit under namninsamlingen - det är nästan 30 000 personer, så det finns ett stort intresse för detta - vet om det är medvetet eller ett misstag. Det är faktiskt viktigt att få veta, för de flesta människor tycker att detta är oerhört självklart. Det tycker också en stor del av regeringspartierna. Om det är ett misstag må det vara hänt, men då är det viktigt att landsbygdsministern nu tar på sig rollen att fixa till det. Det kan man göra i regleringsbrev, och man kan ha en dialog om det är så att Jordbruksverkets gd har missförstått någonting. Nu är det väldigt olyckligt, eftersom personalen redan är varslad.

Återigen: Är det ett misstag eller är det medvetet?

Fru talman! Jag får lite olika signaler. I budgeten finns finansieringen helt enkelt inte kvar, men på landsbygdsministern låter det som att man talar sig varm för en utfasning och för att uppfylla EU:s direktiv.

Jag är mycket nyfiken och skulle verkligen vilja få ett rakt svar. Kommer 3R-centret att finnas kvar? Kommer det att överleva regeringens budget, eller ska det bli så som det verkar? Christina Nordin, som är generaldirektör på Jordbruksverket, säger så här: "För Sveriges 3R-center handlar det om att vi inte har fått någon finansiering för verksamheten i kommande budget." Hon tillägger att detta också kommer att drabba EU-stödsverksamheten, som regeringen brukar trycka på är särskilt viktig när det kommer till djurvälfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu har man fått varsla 39 tjänster. Det låter väldigt bra på pappret att 3R-centret får finnas kvar, men om det inte kommer att finnas personer som har finansiering för att arbeta där blir det ju ingen verkstad av det. Då kan vi inte fasa ut djurförsöken, och då kan vi inte uppnå våra direktiv.

Landsbygdsministern nämnde att det ska ske så snart det är vetenskapligt möjligt. Men det är inte vetenskapen som sätter käppar i hjulet, utan det handlar om när det är politiskt möjligt.

Om man inte har vett att finansiera verksamheten, som fungerar som ett framgångsrikt nav för att koppla ihop forskare, sprida metodutvecklingen och främja samtalet om hur vi kan implementera direktivet och fasa ut plågsamma djurförsök, blir det ju bara ord på papper.

Fru talman! Man kan ofta tro att djurförsök är något som är förpassat till historien, men jag vill kort påminna om sådant som man får utsätta djur för i dag i Sverige: infektioner som gör att djur blir allvarligt sjuka eller dör, medvetet framkallande av svåra sjukdomstillstånd som är smärtsamma och leder till döden, avel av djur med genetiska sjukdomar för att se förväntad och upplevd avsevärd och bestående nedsättning, påtvingad simning eller fysisk träning till utmattning och test av gift på djur för att se vad följderna blir. Det är förstås många djur som dör till följd av dessa tester.

Jag vill återigen framhålla att det finns alternativ - det är den goda nyheten här. Man kan jobba med odlade cellkulturer. Man kan jobba med datormodeller, matematiska modeller och kemiska analysmetoder. Man kan välja organismer som inte har lika välutvecklade nervsystem, till exempel bakterier, jäst, alger, svampar och växter.

Det finns alltså alternativ, men det krävs politik för att stimulera detta. Där är 3R-centret en otroligt viktig del. De bedriver inte forskning själva, utan de sammanlänkar forskare så att de kan lära sig om andra metoder som faktiskt funkar bättre, som inte innebär onödigt lidande och oerhört mycket död, som inte kostar lika mycket och som är mer träffsäkra.

Därför vill jag återigen fråga och gärna få ett tydligt svar: Kommer 3R-centret att överleva, inte bara på papperet utan med människor som kan jobba för att främja forskning och införliva direktivet? Kommer det att överleva regeringens budget? Kommer landsbygdsministern att ta en aktiv roll i att rätta till eventuella misstag?

Fru talman! Sverige har som medlem i EU förstås olika viktiga direktiv att förhålla sig till, inte minst det som lantbruksministern själv nämnde: försöksdjursdirektivet, där 3R spelar en stor roll. Det står för replace - ersätta, reduce - minska antalet och refine - förfina försöken.

Detta är något som vi måste genomföra som en del av EU, och hittills har det rått stor enighet om detta i svensk politik, vilket jag tycker är glädjande men också väldigt rimligt. Senast i år kunde vi läsa om motioner från Moderaterna som krävde att vi ska gå längre och ta fram en handlingsplan för att fasa ut djurförsöken, något som även vi i Miljöpartiet driver på för.

Därför, fru talman, är det väldigt förvånande och en stor besvikelse att regeringen nu går fram med en väldigt motsägelsefull budget. Det står i texten att man värnar arbetet med 3R, men det finns inga pengar. Det har funnits öronmärkta pengar sedan starten, men nu finns ingen finansiering. Det är alltså ord utan handling.

Det är många som har blivit oroliga över detta och som har skrivit under namninsamlingar för att sätta tryck på regeringen och försöka få den att komma till sans och ändra sin ståndpunkt och fortsätta att finansiera det viktiga centret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Djurförsök tillhör en föråldrad syn både på djur och på forskning. Många tror att djurförsök måste till för att få en bra och träffsäker medicin, till exempel, men av de läkemedel som blir godkända efter att ha testats på till exempel råttor och möss är det bara 1-2 av 100 som sedan fungerar bra på människor.

Även om det finns många likheter är djur och människor inte identiska. Det som kan vara en framgångsrik medicin för den ena kan innebära en säker död för den andra. Det är en osäker metod, det är en dyr metod och den är tidskrävande. Men självfallet är det djuren som betalar det högsta priset.

Enligt den hårdare definitionen av vad djurförsök innebär, där det också finns kriterier om lidande och att det ska vara plågsamt, använde man år 2021 i Sverige 2 798 kaniner, 65 katter, 566 hundar och 59 primater i djurförsök, som alltså var plågsamma.

Vi ska komma ihåg, fru talman, att detta är individer som känner känslor och som utsätts för ett stort lidande. Hundar hålls i burar inomhus i laboratorier, katter hålls i grupper i små, fönsterlösa rum och kaniner hålls ensamma i små burar. De flesta djur dör i slutet av försöken. Vissa djur, såsom primater och hundar, kan dock så att säga återanvändas i flera försök, och då börjar experimenterandet om.

Sju av tio i Sverige accepterar inte djurförsök på större djur, enligt Vetenskapsrådet, och ändå fortsätter och ökar de.

Fru talman! Det finns alternativ, vilket är positivt. Jag vill gärna veta om det är av misstag eller medvetet som man lägger ned satsningen på 3R-centret.

Fru talman! Jag tackar för det ärliga svaret. Det betyder att det finns mer att göra.

Vi var gemensamt på sessionen i Oslo när Nordiska rådet sammanträdde. Där har jag för nästan tre år sedan initierat ett medlemsförslag som går ut på att uppmana de nordiska statsministrarna att delta aktivt i just de här samtalen om ekocid.

Det här är väldigt hemska brott. Det handlar om hur Ryssland attackerar miljön, inte som en följd av kriget utan som ett attackmål i sig. Mer än 20 procent av Ukrainas skogar är förstörda. Mer än 600 000 hektar våtmarker är attackerade. Jordar och vatten är förgiftade.

Frågan blir därför: Hur tänker statsminister Ulf Kristersson för framtiden ta på sig ansvaret att kunna driva och leda det här arbetet i Norden?

Fru talman! Jag vill börja med att understryka mitt stöd för Ukraina och tacka regeringen och statsministern för det jobb som har lagts ned. När jag läser rådsslutsatserna känner jag en stolthet över att den här frågan inte har hamnat i skymundan trots de hemskheter som pågår i Mellanöstern just nu. Detta vill jag börja med att understryka.

Jag ser också i rådsslutsatserna att man ska bedriva ett intensivt diplomatiskt arbete för att säkerställa så brett internationellt stöd som det bara är möjligt för att kunna nå målen i Ukrainas egen fredsformula. I denna formula, som består av tio punkter, handlar punkt 8 specifikt om miljön.

Det här är en fråga som jag har drivit länge och som handlar om ekocid, det vill säga storskalig miljöförstörelse. I och med Rysslands invasion har frågan också kommit att tas upp i ljuset av detta, då det finns med i Ukrainas egen fredsplan. President Zelenskyj har vädjat till omvärlden om att erkänna ekocid som ett brott och om att Ryssland också ska kunna ställas till svars för de stora brott och enorma kostnader som detta kommer att innebära.

Ukraina befinner sig i ett läge där man är i stort behov av hopp. En invasion innebär ett enormt lidande och trauma, men att dessutom ge sig på miljö, natur och djur på det sätt som Ryssland gör förvärrar, fördjupar och förlänger detta trauma. Det behöver därför komma till en internationell mekanism som också säkerställer att Ryssland blir skyldigt att stå till svars för detta.

Inför rådsmötet fick jag faktiskt gehör från statsministern i den här frågan om miljöbrott. Därför är jag nyfiken på om frågan på något sätt diskuterades på mötet och vad responsen i så fall var.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Ankarberg Johansson.

I söndags gick fartyget Marco Polo på grund utanför Karlshamn. Mer än 150 000 liter diesel och tjockolja har läckt ut. Fåglar och pälsdjur dör. Ideella krafter kämpar just nu för att rädda djurliv.

När sådana här katastrofer inträffar är det viktigt att agera snabbt men också korrekt. Det är viktigt att dra lärdom av tidigare fall och utvärderingar. Och det som har framkommit från tidigare fall är att det saknas tydligt samarbete och tydlig rollfördelning mellan myndigheter. Kommunerna är de som får betala saneringsnotan.

Min fråga är: Vad gör regeringen för att se till att principen polluter pays ska gälla, så att man kan kräva att rederierna ska ta ett större ansvar? Och vad gör man för att få en tydlig ansvarsfördelning inför framtida katastrofer?

Fru talman! Det finns många fördelar med att ställa om till mer långsamväxande kycklingar. Det behöver inte betyda landsbygdens död. Det kan betyda att vi konkurrerar på ett bra sätt.

Sverige håller på att bli omsprungna av många andra länder i kycklingvälfärdsfrågor och djurvälfärdsfrågor överlag. Det är väldigt bra att det görs en översyn och tas initiativ på EU-nivå, men som landsbygdsminister finns det också möjlighet att ta initiativ i en svensk kontext.

Jag upplever inte att jag får några som helst svar på vare sig om man är beredd att införa ECC som minimikrav i den svenska djurskyddslagstiftningen eller om man är beredd att stärka tillsynen. Precis som landsbygdsministern säger spelar nya regler ingen roll om de inte tillämpas. Det var just den biten - tillsynen - som jag trodde att vi skulle kunna komma framåt med. Om det inte finns en bra tillsyn spelar det ingen roll vilka fina ord vi har kommit överens om.

Turbokycklingarna har en dödlighet som beräknas till 3-4 procent. Det kallas svinn, men i en svensk kontext handlar det om 3 miljoner kycklingar per år. Det är väldigt höga siffror. Det är ett enormt lidande helt i onödan som skulle kunna undvikas genom att man ställer om till mer långsamväxande raser. Och vi har inte ens nämnt kycklingarnas föräldrar i dag. Man har avlat för att de ska växa så snabbt som möjligt - så snabbt att det gör ont att leva. Man har löst problemen med att få föräldrarna att föröka sig genom att utsätta dem för svält.

Hela uppfödningen av de snabbväxande raserna innebär att man systematiskt utsätter dem för lidande, och jag hoppas att landsbygdsministern tar till sig detta och översätter det till politisk handling.

Fru talman! Min fråga till landsbygdsministern var om man skulle kunna se ECC som en miniminivå att införa i vår lagstiftning. På den fick jag inget svar, utan jag fick förklarat för mig att vi redan har en stark lagstiftning. Jag måste tolka det svaret som ett nej och som att regeringen inte är intresserad av att göra mer. Vi ska vara nöjda med det vi har.

Den djurskyddslagstiftning vi har ser fantastiskt bra ut. Det står att det är förbjudet att utföra avel med sådan inriktning att det kan medföra lidande för föräldradjuret eller avkomman. Det är bara det att det finns ett stort glapp mellan dessa vackra ord och verkligheten. I Sverige är 99 procent av alla kycklingar av snabbväxande raser, så kallade turbokycklingar. Det bryter mot 2 kap. 11 § djurskyddslagen.

Vad behöver vi då göra? Jo, se verkligheten för vad den är. Det har uppdagats olika skandaler, till exempel med Kronfågel, och när landsbygdsministern i en intervju fick en fråga om detta svarade han att lagstiftningen ska följas och att vi därför har tillsynsmyndigheter. Det är jättebra. Det är bara det att på de senaste tre åren har man gjort tillsyn på 13 av 39 anläggningar. Låt det sjunka in.

Det spelar alltså ingen roll hur vackra ord vi använder; vi kan inte nöja oss med att hänvisa till dem om vi vet hur verkligheten ser ut. Den innebär ett lidande från att dessa kycklingar kläcks till att de spenderar sina dagar på en yta stor som ett A4-papper och till att de skållas levande. Det är ett systematiskt djurplågeri.

Det handlar om ett systematiskt djurplågeri som landsbygdsministern har ansvar för. Om landsbygdsministern inte är beredd att införa ECC som ett minimikrav i djurskyddslagstiftningen, är landsbygdsministern då åtminstone beredd att öka tillsynen?

Fru talman! Kycklingen är Sveriges vanligaste fågel. Årligen föds omkring 112 miljoner kycklingar upp för slakt. Det rör sig om väldigt intensiv djurhållning, där den genomsnittliga besättningen består av 100 000 individer och där utrymmet som kycklingarna har att växa på är mindre än ett A4-papper per individ. Under sina 35 dagar i livet växer dessa kycklingar från 40 gram till 2 kilo. Denna otroligt snabba tillväxt innebär en stor risk för bensmärta och rörelsestörning. Detta kan inte betraktas som något annat än ett systematiskt djurplågeri.

Djurskyddsorganisationer i Europa har tagit fram välfärdskriterier som företag kan använda sig av vid inköp av kyckling. Dessa kriterier går under namnet European Chicken Commitment, ECC, och grundar sig på den senaste forskningen. Kriterierna inkluderar bland annat faktorer som inredning, beläggningsgrad, bedövning och tredjepartsgranskning. Mer än 350 företag har anslutit sig, för en förbättrad djurvälfärd för kycklingar i hela Europa. Detta blir en möjlighet att komma bort från det systematiska lidandet inom den svenska kycklingindustrin, och även Sverige bör förhålla sig till ECC-kriterierna som en absolut lägsta nivå i lagstiftningen.

Genom att ställa sig bakom ECC säger man ja till mer utevistelse för kycklingar och nej till den så kallade turbokycklingen, som växer så otroligt snabbt att det innebär lidande för kycklingarna från det att de kläcks till dess att de skållas. Denna ras utgör ungefär 99 procent av kycklingarna i Sverige.

En utfasning av turbokycklingen i Sverige skulle, på samma sätt som skett med Belgian blue, kunna genomföras utifrån djurskyddslagstiftningens skrivning om avel som medför lidande för djuren.

Min fråga är: Hur ser landsbygdsministern på att introducera dessa kriterier, ECC, som en del av djurskyddslagstiftningen och låta dem utgöra en miniminivå för kycklingar? Hur ser landsbygdsministern på att ställa om från snabbväxande så kallade turbokycklingar till mer långsamväxande och hälsosamma raser?

Herr talman! Förstörelsen av Nova Kachovka-dammen i Ukraina har satt stora spår. Det är någonting som kommer att drabba människor långt efter att kriget har tagit slut och långt utanför Ukrainas gränser. President Zelenskyj var tidig med att deklarera att det som har skett är en typ av ekocid, det vill säga en storskalig miljöförstörelse.

Det finns nationella lagar som hanterar ekocid i Ukraina. Men nu ber president Zelenskyj och Ukraina om hjälp. Det behövs internationella mekanismer för att se till att de som är ansvariga, alltså Ryssland, ställs till svars. Därför behöver vi samarbeta och arbeta med Romstadgan.

Min fråga är: Kommer regeringen att ta någon typ av initiativ för att samla stöd för att ekocid ska erkännas som en kriminell handling?

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till justitieministern. Den 27 april beslutade regeringen att bryta mot lagen. I beslutet står att miljökvalitetsnormen innebär att i princip inga nya utsläpp av PFOS kan tillåtas. Men ändå beslutade regeringen att försvaret får pumpa ut stora mängder PFOS i dricksvattentäkten Vättern.

Detta är ett stort problem, för PFOS och PFAS är så kallade evighetskemikalier. De misstänks också vara cancerframkallande. Redan i dag har svenska ungdomar dubbelt så hög halt av PFAS i sina kroppar som andra ungdomar - högst halter i hela Europa. Livsmedelsverket har en maximigräns för hur mycket PFAS som får förekomma i en dricksvattentäkt. Nu tillåter man alltså sex gånger så höga halter.

Anser justitieministern att vi i dag är i ett läge där rättsstatens principer ska överges och att det ska vara tillåtet för regeringen att bryta mot både miljöbalken och EU:s direktiv?

Herr talman! Det är en spännande debatt. Nu framgår detta, i alla fall för mig, för första gången tydligt och klart. Sverigedemokraterna brukar använda följande argument när det gäller klimatet: Nej, vi ska inte göra någon åtgärd här i Sverige. Det är viktigt att andra länder gör någonting. Om inte de gör någonting och om inte alla lägger ned samtidigt är det inte värt att göra en enda åtgärd.

Nu hör vi exakt samma typ av argumentation när det gäller den biologiska mångfalden. Det blir väldigt mycket mer konkret, tycker jag, för det handlar om att dessa arter nästan inte hörde hemma här. De var i utkanten av sitt utbredningsområde. Redan där bryter vi mot konventionen om biologisk mångfald. Den är väldigt tydlig. Den säger att alla arter, oavsett om de är i mitten eller i ytterkanten av sitt utbredningsområde, ska bevaras inom nationens gränser.

Det är väldigt enkelt att säga att vi tycker att tigrar och pandor är viktiga, för de är någon annanstans. Men vi har ett ansvar här och nu. Jag vet inte om jag hörde lite grann av speciesism. Man kanske föraktar dessa lavar. Jag vet inte om det finns något förakt för de olika artgrupperna.

Själv tycker jag att det är fantastiskt. Även om vi inte kan uppleva dem på samma sätt som däggdjur har de klarat precis samma evolutionära test som allt annat levande. Jag har stor respekt för mossor, lavar, svampar, pandor, tigrar, lodjur och vargar. Det finns inte heller någon hierarki när det gäller organismgrupper i våra miljömål och i våra olika globala avtal som vi har skrivit under.

Ska vi prata om svart stork och ärlighet vill jag fråga ledamoten: Tror du, ärligt talat, att en svart stork skulle kunna göra comeback i Sverige på ett enskilt träd som står ensamt och som är omgivet av ett 100 hektar stort kalhygge? Jag tror nämligen inte det.

Herr talman! Det finns konspirationsteorier som täcker nästan alla områden. Det är kanske inte en nyhet att Sverigedemokraterna ägnar sig åt egna uträkningar och målar upp egna verklighetsbilder. Men jag är naturvårdsbiolog, och i Sverige har vi otroligt mycket data över de hotade arter som finns. Artdatabanken har kommit med uppgifter som visar att 394 arter i Sverige är hotade på grund av skogsbruket. Den siffran bjussar jag på. Ni behöver inte göra egna utredningar. Det måste vara väldigt mödosamt och också jobbigt om man träffar så pass fel. 9 stycken av dessa arter är nationellt utdöda på grund av skogsbruket.

Då behöver vi inte fundera och gissa mer kring läget för den biologiska mångfalden i skogen. Här har vi det svart på vitt. Detta är Artdatabanken, och det är Sveriges absolut främsta naturvårdsbiologer. Den resursen borde vi verkligen använda, särskilt inför sådana här debatter och inför olika beslut om naturvård och skogspolitik. Det rekommenderar jag verkligen.

Sedan är det skrämmande men kanske föga förvånande att höra hur Sverigedemokraterna pratar om att man inte ska skydda mer natur och skog. Det är utan tvekan det absolut mest effektiva tillvägagångssättet om vi vill bevara biologisk mångfald. Vi kan alltså inte sätta ett tak vid dagens nivå och säga: Detta är fine.

Vi har en akut situation för de skogliga arterna. Vi behöver absolut skydda mer, ställa om och restaurera trasiga ekosystem. Det är bortom allt tvivel.

Herr talman! Jag börjar med frågan om hyggesfritt skogsbruk eller inte. Ska man ta ned en hel skog på en gång, vilket ju är det skogsbruk som traditionellt bedrivs i Sverige, kan man spara enskilda träd. Det görs.

Men kommer man tillbaka en tid senare är det en väldigt vanlig syn att just de sparade träden är omkullfallna, för vinden har tagit dem. Det blir så när inte andra träd kan fånga upp vinden. De träd som står kvar faller omkull. Så mycket för den naturvårdsnyttan - det är mycket bättre att ha ett hyggesfritt skogsbruk, också av den anledningen att andra arter behöver komma till de här träden för att kolonisera dem. De kan inte ta sig över ett kalhygge som är 100 hektar eller ens 50 hektar. Spridningsförmågan hos snäckor, sniglar, mossor och lavar ska vi inte överskatta. Dessa rara arter behöver ett kontinuerligt trädtäcke med skugga och olika mikroklimat och allt annat som finns i en skog där man plockar ut enskilda träd och inte kalavverkar stora ytor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Nu tror jag att jag har uppfattat frågan. Det handlar alltså om varför vi inte var med på ett tillkännagivande när vi hade en miljöminister från vårt eget parti i regeringen. När man ingår i ett regeringssamarbete arbetar man ju utifrån den positionen. På den detaljnivån kan jag inte svara på annat sätt än genom att hänvisa till hur samarbetet såg ut vid den tidpunkten. Jag tror för övrigt också att jag var föräldraledig under den perioden. Detta är ju en ganska detaljerad fråga. Men almen och asken behöver hjälp, och där kan vi göra insatser för biologisk mångfald. Det är vi helt eniga om.

Herr talman! Jag uppskattar uppriktigt nyfikna frågor. Därför är jag ledsen för att jag faktiskt inte riktigt förstår frågan. Att värna almen och asken är otroligt viktigt om vi ska bevara alla de arter som är knutna till dessa träd.

För den delen är det viktigt också med gamla granar, gamla tallar och gamla ekar. Ju äldre ett träd blir, desto fler arter hinner också etablera sig i dess bark, i dess stam och på dess grenar. Gamla träd är en nyckel till biologisk mångfald både i det brutna landskapet och i skogarna. Därför är det av största vikt att vi också bevarar de urskogar som finns kvar. Det finns några stycken kvar - inte så jättestor andel - men där behöver vi verkligen satsa pengar på ett långsiktigt skydd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

I det brukade skogslandskapet behöver vi ställa om till ett hyggesfritt skogsbruk där man också kan bevara sådana här evighetsträd, som bara får lov att vara gamla och vara nyckelspelare när det gäller att bevara den biologiska mångfalden.

Jag uppfattade inte riktigt frågan. Staffan Eklöf får gärna ta den i nästa inlägg.

Ledamoten nämner en skogsutredning som man har gått ut och berättat om i dag. Jag kan tycka att det är att slösa med skattebetalarnas medel. En stor och omfattande skogsutredning gjordes redan under förra mandatperioden. Där finns det många förslag som vi politiker kan plocka och göra om till lagstiftning och se till att de får genomsyning också i verkligheten. Det finns redan otroligt mycket utrett om skogen. Nu känns det som att man slösar med skattebetalarnas medel och drar detta i långbänk i stället. Det tycker jag är synd.