Rebecka Le Moine

Herr talman! Vi debatterar nu otroligt viktiga frågor, naturvård och biologisk mångfald - grunden för hela vår existens. En fungerande och god ekologi är i grunden också förutsättningen för en hållbar ekonomi.

I detta läge och i denna debatt vet vi kanske inte exakt allt vi måste göra för att kunna vända trenderna. Men det finns väldigt mycket forskning och kunskap om vad vi måste sluta göra, och den listan överensstämmer väldigt väl med vad regeringen gjort under sin första tid vid makten. Jag tänker börja med vad vi måste sluta med för att sedan i mer positiv anda övergå till vad vi i stället måste göra.

Hela debatten har präglats av hur vi ska kunna sänka nivåerna för populationer av hotade arter, som vargen. Vargen väcker mycket känslor, men rent biologiskt är alla toppredatorer otroligt viktiga för ekosystemen. Så i stället för att göra vad man kan för att fasa ut dessa arter skulle man behöva ge dem ökat skydd så att de kan återhämta sig. Vi har inget som liknar en gynnsam bevarandestatus för vargen, särskilt inte om vi ska minska populationen till 170 individer. En enorm inavel präglar arten redan i dag.

Vi skulle också behöva satsa pengar och inte dra ned anslagen med 70 procent, som man har gjort i regeringens budget.

Man skulle för ålens skull behöva vidta åtgärder vad gäller både fisket och vattenkraften - alltså tvärtemot den politik som regeringen har fört hittills.

Man skulle behöva olika institutioner för att stärka miljöarbetet i alla led - tvärtemot en av regeringens första åtgärder, nämligen att lägga ned Miljödepartementet.

Vad vi skulle behöva göra i stället är det som regeringens företrädare paradoxalt nog har skrivit under på i Kunming-Montrealavtalet, som handlar om att bland annat öka skyddet till 30 procent. Vi talar om både hav och land. Det handlar också om att komma till insikten om att det inte räcker att bara skydda det som är biologiskt mest värdefullt; vi måste också börja restaurera våra trasiga ekosystem. Denna restaurering, som man redan har skrivit under på, klingar också väldigt väl tillsammans med EU:s initiativ om att restaurera natur. Där röstade Sverige som enda land nej.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Vad vi också skulle behöva är att på riktigt ställa om vårt brukande och inte förbruka naturens resurser utan bruka dem, så att de kan brukas både i dag och i morgon av kommande generationer. Jag ser inte skymten av hållbart jord- eller skogsbruk i den utsträckning som naturens gränser kräver.

För att nå dit är det bra med mål, men vi behöver också justera våra lagar och regler, så att de blir tydliga, så att det går att implementera dem för markägare och för dem som har möjlighet att bli nyckelspelare i omställningen. Då kan vi som lagstiftare inte fortsätta att upprätthålla en logik där det blir mer lönsamt att göra de miljödåliga valen.

Vi behöver få till lagar och regler och också ekonomiska incitament som gör att den som vill göra rätt också gynnas av det. Det är tvärtemot regeringens förda politik men helt i linje med det som länderna har skrivit under på FN-nivå.

Jag står självfallet bakom alla våra motioner, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till reservation 17, som handlar om just restaurering av natur.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten för ett väldigt fint och sakligt innehåll i själva anförandet. Jag uppskattar det, då vi tidigare i den här debatten har hört representanter från regeringspartierna mest prata om hur vi ska kunna döda fler från de hotade arterna i Sverige, hur vi ska kunna sätta dit dem och minska populationerna och minska deras juridiska skydd med mera. Det var upplyftande att höra detta som kontrast, så det vill jag verkligen tacka för.

Liberalerna verkar brinna för just våtmarker. Det verkar ligga er varmt om hjärtat att restaurera våtmarker. Jag tycker att det finns all anledning att göra det, både för klimatnyttan som nämnts och för att 19 procent av alla Sveriges rödlistade arter skulle gynnas av det då de är knutna till våtmarker. Att satsa på våtmarkerna kan verkligen bli en vinn-vinn-vinn-politik, tror jag.

Så till min fråga. Ledamoten nämnde också EU, och EU har kommit med många finfina förslag. Världens största miljöorganisation har, som nämndes, lagt fram ett förslag om något som kallas naturrestaureringslagen. Precis som med våtmarkerna i den satsning som Liberalerna pushat för vill man restaurera förstörda ekosystem. Min fråga är helt enkelt hur det går ihop att man inom regeringen verkligen motarbetar och som enda land i EU röstar nej till naturrestaureringslagen samtidigt som man på hemmaplan verkligen vill restaurera den här typen av natur. Liberalernas inställning är ju att EU är något bra och att det är bra att samordna miljöfrågorna på hög nivå, så min fråga till Liberalernas ledamot är helt enkelt hur det här går ihop. Är man egentligen positiv till EU:s initiativ om restaurering?

Fru talman! Jag tackar för svaret. Vi gör vårt bästa med den tid vi har här i kammaren. Det som jag får ut av detta är att det bygger på känslor.

Jag är naturvårdsbiolog, och jag gillar fakta, siffror, vetenskapliga referenser och så vidare. Faktum är att ingen människa har dödats av varg på mer än 200 år i det vilda i Sverige. Men sedan har vi detta med oro, och det ska man absolut ta på allvar. Hur ska vi göra för att människor som bor och verkar inom vargrevir inte ska behöva känna sig oroliga? Där kommer vi till det politikområde som handlar om samexistens. Det är verkligen detta jag efterlyser, även hos de regeringspartier som är här och lyssnar. Varför kan vi inte prata mer om samexistens? Då skulle vi behöva jobba med ersättning och höja ersättningsnivåerna, jobba stödjande samt ge råd och utbildning. Vi skulle kanske också behöva stötta alla incitament för rovdjursavvisande stängsel och se över lagstiftningen för stängsel - när man ska få ersättning och hur mycket. Om man har boskap som blir tagna kan kostnaderna för det ses över och ersättningen höjas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Nu är vi inne på en helt annan del av planhalvan som inte handlar om att aktivt fasa ut en art som vi har förbundit oss att skydda i Sverige utan som handlar om att börja lösa problem. Och jag anser att vi är valda för det. Vi är folkvalda i ett land där vi också har enats om olika miljömål. Vi har en regering som, trots att den avskyr vargar, har skrivit under ett globalt naturavtal där man har förbundit sig att se till att alla arter inom nationens gränser ska bevaras. Så låt oss bli problemlösare och inte bara nöja oss med att fasa ut en av våra hotade arter från nationen.

Fru talman! Som miljöpartist och också som före detta regeringskollega med ledamoten är det ingen hemlighet att vi har olika åsikter om vargförvaltningen, men det blir provocerande tydligt när ledamoten mer eller mindre skryter om hur man har jobbat för att sänka statusen på vargen och jobbat med art- och habitatdirektivet för att försämra statusen för den hotade arten varg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Man vill också minska antalet vargar i Sverige, och jag står här och funderar på varför. Vad är det som driver alla politiker att minska antalet vargar? Jag undrar om det kan vara för att många hundar dödas av vargar. Jag kan verkligen förstå att man känner mycket för sin fyrbenta vän. Det finns statistik från Agria som visar hur många hundar som dör. Den är från 2022, men mönstret ser likadant ut. Det var 129 stycken som dödades i trafiken och 198 stycken som dödades av vildsvin. Okej, låt oss då sätta in åtgärder för att göra trafiken säkrare och kanske också minska vildsvinsstammen. Det var 1 hund som dödades av varg, så det är nog inte där skon klämmer.

Är det för att vi har en folklig opinion? Man hör många starka röster från Jägareförbundet, men det är bara 3 procent av svenska folket som är jägare. Alla de 3 procenten är heller inte vargmotståndare, utan 70 procent av svenska folket är positiva till att ha varg i Sverige. Inte heller där finner jag alltså svaret.

Min fråga till ledamoten får helt enkelt bli: Varför är ni så måna om att minska vargstammen och göra allt ni kan för att sänka den juridiska statusen för ett djur som vi har förbundit oss att bevara?

Fru talman! Jag är övertygad om att ledamoten har varit på många bjudmiddagar med högt uppsatta vd:ar för de största bolagen. Jag har pratat med väldigt många som äger marken, och det är plus minus noll i lönsamhet. I Sverige är lönsamheten för skogsägare bland de absolut lägsta i EU. Det vi gör är att pressa priserna för markägare och skogsägare för att kunna gynna industrierna. På precis sådana bjudmiddagar som ledamoten har varit på får man höra: Rör ingenting, för vi har det precis så gött som vi vill ha det!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Det är stora miljardutdelningar i industrin medan markägarna och skogsägarna går på knäna. Jag får många samtal från oroliga skogsägare som säger att det inte finns någon lönsamhet för dem och att de inte känner någon framtidstro. Speciellt är det så när dessa människor har väntat på en ersättning från staten för ett skyddat område eller för att sköta ett område, och så byter vi plötsligt regering och det finns inga medel, utan de måste börja om och stå i kö i flera år.

Låt oss ta fasta på exemplet som ledamoten nämner. Detta är nämligen också en fråga som har kommit upp när jag har besökt många på landsbygden. De berättar att de köpte sitt hus för den fantastiska skogen, den fantastiska miljön. Nu är den miljö där deras barn har vuxit upp avverkad, och de har ett kalhygge som granne. Det sänker husvärdet, och det sänker livskvaliteten för dessa människor på landsbygden. Men tänk, Rebecka, säger de, om jag hade bott i stan! Då hade jag haft inflytande över vilka färger husen hade fått; jag hade haft inflytande över minsta dass. Men inget sådant inflytande lämnas till personerna på landsbygden. Det finns alltså en stor orättvisa inbyggd i den politik som förs. Jag vädjar verkligen till regeringen och ledamoten att lyssna till alla de röster som finns därute och inte bara på industritopparnas vädjan.

Fru talman! Vi hörde i anförandet att det är märkligt när politiker lägger sig i och reglerar något som någon annan äger. Vad skulle vi i så fall kunna reglera? Skulle reglerna bara stanna inom huset? Det blir meningslöst med en folkvald riksdag om vi politiker och lagstiftare inte vågar ta beslut som gynnar samhället i stort.

Ledamoten talade sig varm för de 330 000 skogsägarna och om att skapa tillit, förtroende och långsiktighet. Men det gör man inte genom den ryckighet som regeringen har skapat via sin budget, en budget som regeringen har fullt ansvar för. Man har dragit ned 70 procent på skyddet av värdefull natur. Man har också dragit ned på skötsel av värdefull natur. Det handlar om de pengar som går till markägare som vill något annat med sin skog än att få ett kalhygge. Detta förtroende har man förstört med en budget där man inte satsar på landsbygden. Man tar också bort fler än tusen gröna jobb på landsbygden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Det går inte att skylla ifrån sig på detta sätt när man sitter vid makten. Det här är ett svek mot alla dem som behöver stå i kö i åratal för att få sin mark skyddad på frivillig basis.

Fru talman! Ledamoten nämner att man har justerat detta i vårändringsbudgeten. Det räckte till ungefär två avtal, och sedan var pengarna slut. När vi pratar skog pratar vi om stora summor. Inte miljoner utan miljarder behövs för att uppnå långsiktighet och trovärdighet.

Det kommer många initiativ från EU, där regeringen strävar emot. Är ledamoten och Kristdemokraterna beredda att göra en svexit på grund av att man ser detta som nationell kompetens?

Fast när jag hör nivån på debatten undrar jag om vi har tillräcklig nationell kompetens för att fatta sådana stora och viktiga beslut för biologisk mångfald.

Fru talman! Låt oss titta på vad forskningen och Artdatabanken säger vad gäller listningen av de största hoten mot vår biologiska mångfald. Det är slående att det handlar om avverkning, den ohållbara kalavverkningen som dominerar i Sverige, och igenväxning. Om vi ska tackla krisen att Sverige förlorar arter är det de två sakerna vi måste lägga vårt politiska krut på att ställa om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Jag hör motviljan. Den är jag högst medveten om. Jag kommer inte att övertyga någon i det här rummet, i den här debatten. Det jag tog upp i mitt anförande var det förbrunade vattnet, den enorma påverkan på klimatet och alla de rödlistade arterna. Som svar får jag en fråga om varför vi ska omvärdera något som fungerar.

Jag tolkar in i det här anförandet att det är fråga om en medveten strategi att förstöra miljön genom att fortsätta att skapa en gräddfil för industrin. Man väljer industrin framför individen. Man väljer profit i miljarder framför lönsamhet för den enskilda, på samma sätt som man har valt miljöförstöring. Jag vill att ledamoten ska vara medveten om detta. Den skogspolitik som bedrivs i Sverige fungerar inte.

Kalavverkningarna är inte en lönsam modell för den enskilda skogsägaren. Det är en mycket bra modell för en massaindustri som vill ha råvara till lågt pris i stora volymer, men för dem som bor, verkar och lever på sin skog är det oeffektivt och olönsamt.

Fru talman! Lönsamheten för den svenska skogsbrukaren är bland de lägsta i hela EU. Det är tillsammans med alla miljöaspekter i högsta grad en anledning att omvärdera en lagstiftning från 1993.

Fru talman! År 1993 fick Sverige sin skogsvårdslag. Det är ganska länge sedan. Man skulle kunna tänka att vi sedan dess har kunnat ta del av ny kunskap och ny forskning. Sedan dess har Sverige också blivit en del av EU. Det finns egentligen alla skäl att omvärdera en så pass gammal lagstiftning och inte blunda för att verkligheten och forskningen har kommit i fatt den syn som dominerade på den tiden.

Skogsbruket i Sverige är långt ifrån hållbart. Det hotar vattnet och brunifierar vattnet. Det orsakar stora körskador. Det hotar alla de kulturlämningar som finns i skogen och som försvinner när man gör stora kalavverkningar. Det finns också mer än 3 000 rödlistade arter som är hotade på grund av stora kalavverkningar. Varje år släpper kalavverkningarna ut 126 miljoner ton koldioxid.

Om vi på något sätt ska behålla trovärdigheten när vi pratar om hållbarhet och skogsbruket måste vi helt enkelt ställa om och inte motarbeta de förslag som kommer från till exempel EU om att ställa om skogsbruket, skydda mer natur och värna alla de värden som finns inom skogen.

När ledamoten, fru talman, pratar om motorbanor i sitt anförande är det lite som att sila mygg och svälja kameler. Man väljer att avverka urskogar och påskynda hela den artutrotning som redan sker och som Sverige till stor del är en del av när man motarbetar alla initiativ att ställa om.

Herr talman! Min fråga går till näringsministern. På 80-talet hade vi mer än 30 000 årsarbeten i skogen. I dag ligger den siffran på runt hälften. Det är också mindre än 3 procent av dessa jobb som finns i glesbygden, och lönsamheten för svenska skogsägare är bland de sämsta i Europa.

Nu kommer det mål och krav om att vi ska skydda mer natur - 30 procent - och också restaurera runt 30 procent natur.

Min fråga till näringsministern är helt enkelt: Hur kan vi börja lägga om politiken så att vi gynnar individen framför industrin? Vad kan vi från politiken göra, och vad avser regeringen att göra, för att ta fram ekonomiska incitament där också skogsnäringen får rimliga chanser att hitta lönsamhet i att uppnå målen om 30 procents skydd och 30 procents restaurering?

Fru talman! Jag vill hålla kvar lite grann vid skogen, som är en av mina absolut främsta hjärtefrågor. Jag är nyfiken på hur regeringen får ihop sina olika åsikter och yttranden kring ambitionen. Det finns ju idéer från de andra partierna om att ha ett skydd som bara gäller periodvis, alltså att man ska skydda en skog under en viss tid och sedan dra bort skyddet. Det höjs också röster för att Sverige har skyddat tillräckligt mycket skog. Man vill till och med luckra upp det skydd som finns för att kunna komma åt mer och öka produktionen ytterligare.

Samtidigt har vi en miljöminister som skriver under det globala naturavtalet, vilket är väldigt glädjande och helt rätt, men där det också står att man ska skydda uppemot 30 procent av ekosystemen och att de som skyddas ska vara representativa och väl utspridda över de olika nationer som skrivit under. Dessutom står det att man ska jobba med restaurering. Man pratar om 20 procents restaurering av ekosystem som i dag är trasiga, och då blir jag nyfiken på hur regeringen ställer sig till dessa frågor. Ska vi i Sverige verka för 30 procents skydd och en restaurering på 20 procent av de trasiga ekosystemen? Om svaret blir ja, vilket det globala naturavtalet kräver, krävs ju enorma satsningar. Då handlar det inte om 2 miljarder utan kanske storleksordningen 15 miljarder eller ännu mer.

Min fråga är alltså om regeringen står bakom avtalet, och om man i så fall är beredd att satsa de pengar som skulle krävas.

Fru talman! Tack, statsrådet, för ett engagerat inlägg!

Det är dock skillnad på engagemang och vilja och faktiska pengar i budgeten. För att konkretisera tänkte jag ta fjällräven som exempel. Fjällräven är en av Sveriges mest hotade arter. Det finns nog ingen som kan titta på en fjällräv och inte känna ett engagemang och ett ansvar för att vi ska bevara den. Men den här regeringen har dragit ned på posten som handlar om åtgärder för hotade arter, precis de pengar som måste till om vi ska kunna uppfylla det globala avtalet.

Fjällrävarna är så pass hotade att de behöver stödutfodring. Hade de varit många fler hade det varit en del av den naturliga processen att inte alla överlever. Just hotade arter som fjällräven behöver dock stödutfodring. För att stödutfodra behövs pengar som kan gå till helikoptrar för att komma till de här otillgängliga platserna. De pengarna finns inte i budgeten. Därför får ideella krafter och WWF betala mellanskillnaden.

Detta är ett väldigt konkret exempel på hur regeringen sviker de arter som är mest hotade i Sverige.

Sedan kan man prata om pengar hit och dit och vilken regering som har gjort vad, men jag tror inte att det finns någon tvekan om vilka som verkligen har drivit på i vattenfrågorna. Isabella Lövin är ett välkänt namn i de kretsarna. Hela den diskussion vi har om bottentrålning ligger ju Miljöpartiet bakom via ett tillkännagivande. Det är väl fint att man vill ta vid och fortsätta det arbete som vi har initierat.

Ska man komma till rätta med den utrotning som pågår rakt framför ögonen på oss här i Sverige måste man också börja prata om vad vi ska göra åt kalhyggena.

Jag är naturvårdsbiolog i grund och botten, fru talman. Det är dessa frågor som har gjort mig politiskt engagerad. Jag har sett hur stor differensen är mellan vackra ord och verkligheten. Tar vi inte tag i de stora strukturella problemen, vilket det globala avtalet efterlyser, rinner tiden ut för många av våra arter. 400-500 arter är direkt hotade och rödlistade på grund av kalhyggen. Kalhyggena är olönsamma för den privata ägaren. De är dåliga för vattenkvaliteten; de förbrunar och förgiftar vatten. De är dåliga för klimatet. Ser man ett kalhygge är det ett före detta ekosystem man ser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi inte gör någonting beräknas alla värdefulla gamla naturskogar i Jämtland vara borta om tio år. Det som skulle behövas är att skyndsamt skydda de sista ur- och naturskogar som finns kvar i Sverige och att sluta avverka i blindo, vilket sker i dag. I dag har Skogsstyrelsen bara sex veckor på sig att hantera ett ärende; därefter är det fritt fram att avverka.

Vi behöver en regering som förespråkar ett skifte i brukningsmetod från gigantiska kalhyggen till småskaligt och hyggesfritt. Vi behöver också se till att denna näring omfattas av miljöbalken.

Jag har, fru talman, inte så höga förhoppningar på regeringen med tanke på hur den har agerat, till exempel i frågor som har kommit från EU. När det har pratats om skogsstrategin och restaureringsstrategin har man satt klackarna i backen. Men jag vill ändå fråga miljöministern: Är hur vi avverkar skog någonting som miljöministern kan titta vidare på och kanske ompositionera sig i så att regeringen kan börja förespråka och främja hyggesfria skogsbrukningsmetoder?

Fru talman! Det är oerhört glädjande och viktigt att vi äntligen har fått det här avtalet på plats, ett avtal som har det övergripande målet att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald och som handlar om att vi ska vända naturkrisen, stoppa skövlingen av ekosystem och rädda kvar art för art.

Tiden håller på att rinna ut för att rädda många av Sveriges och världens ekosystem. Men än finns det hopp. Livet har en inneboende kraft till fortsatt liv. Ingenting kommer dock att hända av sig självt. Regeringen måste nu rannsaka de lagar, miljöskadliga subventioner, ekonomiska incitament och den produktion som sätter en alltför hård press på våra ekosystem.

Avtalet slår fast att en viktig del av implementering ligger i finansieringen. När jag tittar på hemmaplan och på hur budgeten ser ut, fru talman, känns det inte särskilt lovande. Regeringens budget har inneburit en slakt av arbetet med att skydda och bevara värdefull natur För 2023 drar man bort 3 ½ miljard på skydd av värdefull natur och åtgärder för biologisk mångfald, hotade arter och skötsel. Bara posten för skydd av värdefull natur har minskat med cirka 70 procent med den nya regeringens budget.

Dessutom har regeringen valt att dra ned på biståndet. Man överger dem som behöver det mest i världen genom att säga "Sverige först". Enligt Montréalavtalet ska 700 miljarder dollar årligen finansiera genomförandet av naturavtalet. Det här är alltså en ekvation som är svår att få ihop, och jag hoppas verkligen att miljöministern har ett stort engagemang och vill hålla i finansieringen till det nämnda GEF.

Dessutom har våra myndigheter Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen fått väldigt svårt att genomföra sina viktiga uppdrag, eftersom de har fått mycket mindre resurser.

För att kunna verkligen implementera det här och vända trenderna är det viktigt att vi övergår till ett hållbart brukande. Därför tycker jag att det är väldigt oroväckande när ministern i sitt inledningsanförande säger att vi ska ha ett fortsatt hållbart skogsbruk och ett fortsatt hållbart nyttjande av haven, för det är ju långt ifrån hållbart i dag.

Den förra mandatperioden fick vi i Miljöpartiet till ett tillkännagivande om att vi ska flytta ut trålgränsen. Jag har uppfattat att miljöministern har ett väldigt stort engagemang kring detta, och därför blev jag både förvånad och besviken över utfallet. Om man tittar på behoven för arterna strömming och sill skulle det behövas ett skydd hela vägen från Bottenviken och hela Östersjön ned till Skåne. Sverige och regeringen har rådighet att fatta beslut om att flytta ut trålgränsen tolv nautiska mil, men i stället har man valt att skydda industritrålarna genom att genomföra den kommande utflyttningen av trålgränsen enbart i några små och få områden. Detta är någon typ av experiment som verkligen riskerar våra ekosystem i Östersjön och i haven.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga är därför: Hur ser miljöministern på situationen att vi har forskare som larmar kring våra fiskebestånd och en regering som ändå inte gör tillräckligt för att faktiskt värna och skydda haven utan i stället väljer att skydda industritrålarna?

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Jag tycker att det blir lite svårt att hänga med när ministern pratar om det här med tillstånd. Ett tillstånd är ett papper och någonting som Jordbruksverket kan utfärda, men det måste ju grunda sig på en politisk vilja och ett politiskt beslut. Där finns det andra länder som har sagt att de, eftersom de har en politisk vilja, har beslutat att inte tillåta import av troféer av lejon och andra utrotningshotade djur i Afrika.

Det är lite grann detta jag far efter: Finns det en sådan vilja hos miljöministern, eller tycker miljöministern att det är helt okej att rika troféjägare i Sverige får ett undantag från Cites för att föra in elefantfötter, betar och annat som har tillhört hotade djur? Vi ska senare prata även om det globala naturavtalet, och dessa djur skulle verkligen behöva ett kraftigare skydd snarare än ökad jakt. Det jag lite grann far efter är alltså ett svar på frågan om det över huvud taget finns en sådan vilja eller förståelse för att vi behöver reglera importen.

Sedan är jag jättetacksam över att miljöministern tog upp min motion om att vi även behöver tillföra medel och resurser samt ge instruktioner till Tullverket. Inom EU har vi nämligen någonting som kallas den inre gränslagen, vilken ska främja fri rörlighet och handel. Där prioriterar man mycket riktigt, vilket miljöministern nämnde, att kontrollera att droger, vapen och annat inte ska kunna passera hur som helst - men de Citeslistade arterna är inte med på listan. Det betyder att den som väl har kommit in i EU har väldigt lätt att röra sig inom EU med dessa produkter.

Min fråga är: Är detta någonting som miljöministern skulle vilja titta på, alltså hur man kan uppgradera Citeslistorna till samma nivå som droger och vapen?

Fru talman! Jag tackar miljöministern för svaret.

Det gläder mig att regeringen tittar på dessa utredningar med öppna ögon trots att de tillsattes av en tidigare regering. Det är väldigt viktiga utredningar, även om utredningen om miljöstraff är mer inriktad på miljöskadligt avfall och inte har med just den här frågan att göra. Det är dock viktigt i sig att få bukt med den ekonomiska brottslighet som ligger bakom.

Det bekymrar mig dock att det har gjorts en uppdelning mellan jakt och Cites, för det är väldigt svårt att prata om Cites och hur vi ska kunna stävja handeln med utrotningshotade djur om vi inte beaktar jakten och jaktlagstiftningen. Ett exempel är att man kan åka till länder i till exempel Afrika och köpa ett helt upplägg där man får skjuta utrotningshotade djur. Det kan handla om elefanter och andra stora djur som är viktiga i ekosystemen där.

Det som verkligen är beklämmande är att man från importlandet, det vill säga Sverige, kan få ett tillstånd att importera troféerna hit. Jag tycker att detta är moraliskt förkastligt, och här har vi verkligen möjligheten att sätta ned foten och säga att vi inte ser någon bra grund för att göra undantag från Cites bara för att någon rik troféjägare från Sverige ska åka till Afrika, skjuta elefanter och kanske ta med sig en elefantfot hem och ha som prydnad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen skulle faktiskt genom tydliga direktiv kunna säga att vi inte tillåter import av utrotningshotade djur listade i Cites. Det är en möjlighet att gå före som finns för alla länder som har skrivit under Cites riktlinjer, och flera andra länder har gjort detta. Jag tycker att det är väldigt pinsamt att Sverige fortfarande tillåter den här typen av import. Enligt Cites registrerades under en tioårsperiod 1,7 miljoner troféer internationellt, och man har kunnat konstatera att 200 000 av dem var från hotade arter.

Det finns också väldigt problematiska gränsdragningar mellan vad som är laglig troféjakt och vad som är olaglig troféjakt. Ett exempel på det är fallet med lejonet Cecil år 2015, vilket blev väldigt uppmärksammat internationellt. Där erbjöd man en jakt där lejonet jagades ut från en skyddad plats i Zimbabwe, för när lejonet kommit över gränsen saknar det skydd. Lejonet sköts med pil och båge och fick sedan lida i tio till tolv timmar innan han dog. Därefter höggs huvudet av och blev en trofé.

Jag tycker att hela konceptet med troféjakt på utrotningshotade djur är någonting vi skulle behöva lämna bakom oss. Där skulle Sverige kunna ta sitt ansvar genom att helt enkelt inte låta Jordbruksverket utfärda undantag från Cites, precis som flera andra länder har gjort. Min fråga till miljöministern är därför om man tänker titta på möjligheten att förbjuda import till Sverige av troféer som kommer från hotade djur.

Fru talman! Jag tackar miljöministern för svaret. Det gläder mig att hon kommer att hålla ett vaksamt öga på dessa väldigt viktiga frågor.

Handeln med utrotningshotade djur och delar av olika utrotningshotade arter är den tredje till fjärde största illegala handeln i världen. Ofta är denna handel väldigt förknippad med och ingår i kriminella nätverk eftersom man verkar där det finns låg risk men stora pengar. Det är alltså inte enbart en fråga om biologisk mångfald utan också en fråga om hur vi kan få bukt med stora kriminella nätverk.

Citeskonventionen innebär att inga arter från den vilda faunan eller floran ska bli föremål för en ohållbar exploatering på grund av internationell handel. Och det är mer än 180 länder som har skrivit under konventionen.

Man skulle kunna tro att detta inte har med Sverige att göra. Men Sverige har börjat anses vara ett transitland för levande exemplar och produkter som skickas vidare till andra länder. En del export sker från Sverige, både lagligt och olagligt - en del produkter från licensjagad björn men också illegalt insamlade växter och fågelägg. Ett hundratal av de arter som är på Citeslistan förekommer naturligt i Sverige. Citesreglerna gäller även i de fall där man har kommit åt dessa arter genom laglig jakt eller lagligt fiske.

Jag vill ta upp ett exempel på hur det brister i svensk lagstiftning när det gäller Citesreglerna. Vi har precis haft en licensjakt på lodjur i Sverige, som Miljöpartiet motsätter sig kraftigt eftersom det är en hotad art som även är upptagen på Citeslistan. Vi har genom licensjakten på lodjur lockat hit utländska jägare till en troféjakt. Det är nämligen så att när det beslutades om jakt på lodjur genom licensjakt fick jägarna också behålla skinnet. Licensjakten har blivit en troféjakt som verkligen lockar till sig utländska troféjägare som får ta med sig skinnet och ibland även kraniet hem.

Vi säljer jakt på rödlistade, fridlysta och Citeslistade arter som lodjur, trots att man inte får sälja skinnet. Personer kan betala 250 000 kronor, komma till Sverige, skjuta detta djur och ta med sig skinnet och kraniet hem. Att vi säljer troféjakt på Citeslistade djur är ett kryphål i Citeslagstiftningen.

Min fråga till miljöministern är: Tänker ni förbjuda försäljning av troféjakt till utländska jägare på fridlysta vilda djur som är Citeslistade?

Fru talman! Det blev lite förvirrad stämning här tidigare under frågestunden. Därför vill jag inleda med att säga att de här utsläppen absolut inte är kossans fel. Däremot står den globala animalieindustrin för 14 ½ procent av de globala växthusgasutsläppen, så det är viktigt att vi kommer åt de utsläppen också.

Tidigare i dag hade Miljöpartiet kallat landsbygdsministern till miljö och jordbruksutskottet för att få svar på hur regeringen tänker verka för att förebygga och förhindra nästa stora pandemi. Det är nämligen så att fågelinfluensan befinner sig i ett helt nytt läge i Europa, och minkfarmerna beskrivs av forskare som en tickande bomb.

Min fråga är om regeringen har några konkreta planer alls utifrån det här nya läget för att förhindra att vi får en ny pandemi.

Herr talman! Tack till statsministern för dragningen!

Inför mötet skickade jag å Miljöpartiets vägnar med en punkt som handlar om handelsavtal. Det handlar om hur vi ska kunna implementera både Parisavtalet och det globala naturavtalet samt alla olika konventioner som rör mänskliga rättigheter. Frågan är hur vi ska implementera dessa för att det inte bara ska bli fina ord och målsättningar.

När jag hade gjort medskicket fick jag till svar att alla handelsavtal per definition är rättvisa. Det här är någonting som jag verkligen motsätter mig. Jag undrar om statsministern fortfarande håller fast vid detta påstående. Om det är så vill jag verkligen nämna att det när avtalen sluts råder en enorm maktobalans mellan olika parter. Man vet av erfarenhet att väldigt stora företag är de som får flest fördelar av avtalen samtidigt som det finns konstaterade fall av land grabbing och kränkningar av mänskliga rättigheter där urfolk får betala ett oerhört högt pris.

I den rapport som vi har fått står att det fördes en strategisk diskussion om handelsavtal. Därför undrar jag om statsministern kan utveckla lite grann om vad den strategiska diskussionen innehöll. Jag är också nyfiken på om det fanns med någonting i diskussionen om rättvisa, mänskliga rättigheter, det globala naturavtalet och Parisavtalet.

Fru talman! Regeringen vi har bedriver en politisk kamp mot naturen. Det kan vi se i budgeten där man har dragit ned med 70 procent på det som skulle gå till att skydda värdefull natur. Vi har också sett en rekordstor jakt på våra hotade vargar, och 200 lodjur har jagats i troféjakten.

Nu ser vi även att en art som drabbats av både små populationer och klimatkrisen, fjällräven, kommer att drabbas hårt av att regeringen har halverat budgeten och minskat anslagen för att skydda hotade djur. Det är knappast någon som har problem med fjällräven. Fjällrävens största fiende verkar vara just Sveriges regering.

Det finns i och med vårändringsbudgeten tid och möjlighet att tänka om och göra rätt. Min fråga går därför till Maria Malmer Stenergard. Avser ni att skjuta tillbaka pengar till fjällräven?