Andreas Carlson

Fru talman! Fredrik Lundh Sammeli har frågat mig om vilka åtgärder jag och regeringen planerar att omedelbart vidta för att adressera de akuta leveransproblemen på Malmbanan och säkerställa att kapaciteten upprätthålls. Fredrik Lundh Sammeli har vidare frågat mig om vilka långsiktiga strategier och åtgärder jag och regeringen har för att säkerställa en stabil och effektiv järnvägsinfrastruktur på Malmbanan och i regionen.

Transportinfrastrukturen i norra Sverige har en avgörande betydelse för både arbetspendling och godstrafik i regionen. Regeringen har därför gett Trafikverket i uppdrag att prioritera åtgärder i den gällande nationella planen som avser kapacitetsökningar på Malmbanan. Det handlar om flertalet förlängningar av mötesstationer: Harrträsk, Nourtikon, Näsberg och Murjek. Trafikverket ska enligt uppdraget verka för ett så tidigt färdigställande som möjligt av de aktuella åtgärderna och möjliggöra ett effektivare genomförande genom samordning med andra planerade trimnings- och reinvesteringsåtgärder på sträckan.

Behoven inom den svenska transportinfrastrukturen är stora, och underhållet är eftersatt. Det har under många år inte genomförts tillräckligt med underhåll av vägar och järnvägar, vilket har bidragit till det uppdämda behov som nu är för handen. Därför gav regeringen i augusti förra året Trafikverket i uppdrag att redovisa åtgärder för att stärka järnvägsunderhållets genomförande och järnvägstrafikens robusthet, tillförlitlighet och punktlighet.

Regeringen har också inlett arbetet med en ny nationell plan för perioden 2026-2037. I januari i år redovisade Trafikverket det underlag som kommer att ligga till grund för en infrastrukturproposition med nya ekonomiska ramar och inriktning för en ny plan.

Fru talman! Jag återkommer till förköpsgrunderna. De grunder som förra direktivet slog fast att utredningen skulle titta på handlade om förköpsgrund som underlättar förvärv av nyckelfastigheter för att möjliggöra företagsetableringar och företagsexpansioner för markåtkomst till samhällsviktiga klimatanpassningsåtgärder, för att minska och motverka segregation och utforma och underlätta för informationsinhämtning om fastighetsmarknaden.

De förköpsgrunder som fanns där handlade om nyckelfastigheter, företagsetableringar och klimatanpassningsåtgärder och om att minska och motverka segregation. Utöver det fanns också det vi förstärkte, nämligen det civila försvarets återuppbyggnad och utveckling. I tilläggsdirektivet lade vi även till arbetet mot organiserad brottslighet, när vi tog bort de övriga.

Ingen av dessa ger dock någon direkt koppling till övergivna fastigheter, fru talman. Det är därför jag tidigare ställde en fråga till ledamoten om vilken av de tidigare förköpsgrunderna som hade träffat den situation som vi nu diskuterar. Det är därför jag hänvisar till nu gällande lagstiftning med expropriationslagen, som ju ger möjlighet och verktyg för kommuner att tvångsvis överta vanvårdade fastigheter.

Fru talman! Jag uppfattar alltså inte att just förköpsgrunderna, även de som den förra regeringen slog fast, skulle ha träffat de situationer som jag upplever att ledamoten har ett genuint engagemang för. Det är nog snarare expropriationslagen som ger kommunerna möjlighet att med tvång ta över vanvårdade fastigheter.

Jag välkomnar förstås vidare dialog kring detta. Det är viktigt att få bukt med problemen för att få en bättre fungerande situation för den här typen av åtgärder, men det finns redan en lagstiftning som kommunerna kan tillämpa.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag uppskattar genuint ledamotens engagemang i frågan. Som jag sa inledningsvis i mitt svar delar jag bilden att det är viktigt att komma åt problemet med övergivna och förfallna fastigheter. Det påverkar lokalmiljön. Det kan uppstå risker och otrygghet - det finns olika exempel på detta. Även om jag inte kan uttala mig om enskilda fall ska alla människor självklart ha möjlighet att bo och leva i ett samhälle som är tryggt, trevligt och attraktivt. Detta är därför angeläget.

Jag har inte på något sätt sagt att marknaden ska lösa detta själv, som ledamoten påstår. Tvärtom är utredningsuppdraget gällande platssamverkan ett sätt att inte låta allt detta ske på frivillig grund. I stället vill vi ta fram ett förslag till hur ett obligatoriskt ansvar skulle kunna se ut. Det blir, som jag ser framför mig, tillämpbart i områden där det kanske finns aktörer som tar ansvar men en fastighetsägare som inte gör det och som därmed drar ned ett områdes attraktivitet och trygghet. Där behövs en möjlighet till ett obligatorium, och det är detta som nu utreds. Det är möjligen inte tillämpbart i alla situationer, men det är en viktig del i arbetet kring fastigheter.

När det gäller förköpslagstiftningen och den utredning som nu arbetar utifrån det tilläggsdirektiv som regeringen beslutat om är det, som vi ser det, viktigt att fokusera på organiserad brottslighet och på civilförsvarets behov.

Den fråga jag ställde tidigare hänger lite grann i luften. Det var inte fritt fält, så att säga, för kommunerna, utan det fanns förköpsgrunder som även den förra regeringen hade med i direktiven till utredningen. Jag är nyfiken på att höra från ledamoten vilken av förköpsgrunderna i det tidigare direktivet som hade träffat de specifika situationer som denna interpellationsdebatt handlar om.

När det gäller fortsatta samtal för att förstå varandra är jag förstås inte emot det. Detta är en viktig fråga. Om ledamoten har identifierat något när det gäller gällande lagstiftning kring expropriationslagen och möjligheten att tvångsvis överta vanvårdade fastigheter är jag förstås beredd att lyssna, fru talman. Men det finns alltså en lagstiftning som kommunerna kan använda och luta sig mot för att expropriera grovt vanvårdade fastigheter. Behöver den enligt ledamotens uppfattning förändras eller förstärkas är jag i denna interpellationsdebatt beredd att lyssna för att få höra vilken typ av åtgärder ledamoten ser skulle behövas.

Det finns enligt expropriationslagen en möjlighet att med tvång ta över en vanvårdad fastighet utan att vänta på att den kommer ut till försäljning, som ju förköpsgrunden per definition kräver. Här handlar det om att snabbare än via förköpslagstiftningen kunna ta över vanvårdade fastigheter. Det finns redan i dag en lagstiftning som ger kommuner denna möjlighet.

Fru talman! Ledamoten ställer frågor om fastighetsägare som inte följer de krav på tillsyn som redan finns, om vad som skulle bli nästa steg om det kontrollföreläggande som föreslås av Byggkontrollutredningen skulle komma på plats och om vilka verktyg det finns.

Det finns ju ett verktyg i nu gällande lagstiftning. Kommunen kan med stöd av gällande lagstiftning expropriera grovt vanvårdade fastigheter. Enligt 2 kap. 7 § expropriationslagen ges verktyg för tvångsvis övertagande, företrädesvis av det allmänna från en enskild, av vanvårdade fastigheter.

När det gäller frågan om platssamverkan är det ju så, fru talman, att jag inte kan uttala mig i enskilda fall. Jag svarar på frågan när det gäller vanvårdade och övergivna fastigheter. Där är det viktigt att se vad man kan göra för att fastighetsägare som inte tar sitt ansvar på frivillig väg ska vara med i platssamverkan.

För att lyfta ett område och bidra till ökad trygghet är utredningens syfte att ta fram ett författningsstöd som sätter ett ansvar som också blir obligatoriskt och ta fram ett förslag på hur ett sådant ska se ut. Det är det som utredningen arbetar med.

Ledamoten tar också upp förköpslagen och revideringen av den i sin interpellation, fru talman. Någon sådan möjlighet finns inte i dag, så det kan knappast bli sämre med den mycket tydliga fokusering som regeringen i tilläggsdirektivet har gjort på civilförsvarets behov och kampen mot den organiserade brottsligheten.

Jag är, fru talman, lite nyfiken på vilken av de förköpsgrunder som fanns i direktivet innan vi lade fram tilläggsdirektiv som hade träffat den situation som avses. Det fanns inte med någon specifik förköpsgrund för just övergivna fastigheter, utan den fokusering som nu görs gäller organiserad brottslighet. Man kan inte, fru talman, på generell nivå utesluta att fastighetsbeståndet används som en del av organiserad brottslighet. Jag kan inte föregripa den utredningen, men detta gör att man får ett tydligare fokus på just organiserad brottslighet och dess användning av fastighetsbeståndet och på möjligheterna att där gå in och använda förköpslagstiftningen.

Oavsett förköpslagstiftningen och vilka olika grunder som finns för den är detta möjligt först när en fastighet är ute till försäljning. Jag kommer därför tillbaka till nu gällande lagstiftning, fru talman, där expropriationslagen ger verktyg för tvångsvis övertagande av exempelvis vanvårdade fastigheter. Kommuner har redan i dag möjlighet till detta enligt gällande lagstiftning.

Fru talman! Denis Begic har frågat mig om jag anser att de nuvarande och föreslagna åtgärderna i de utredningar och direktiv som jag nämnt i ett tidigare frågesvar kan underlätta hanteringen av övergivna fastigheter. Denis Begic har vidare frågat mig om det finns planer på att införa specifika lagförslag eller regler som ger kommunerna ökade befogenheter att snabbt agera mot övergivna och förfallna fastigheter. Dessutom har Denis Begic frågat mig hur jag bedömer att de nya förslagen påverkar kommunernas möjligheter att proaktivt hantera och utveckla fastigheter, särskilt med tanke på övergivna eller icke underhållna fastigheter som negativt påverkar lokal samhällsutveckling. Avslutningsvis har Denis Begic frågat mig hur jag och regeringen avser att säkerställa att kommunerna har tillräckliga resurser och befogenheter för att hantera och revitalisera förfallna fastighetsbestånd för att främja social och ekonomisk välfärd inom sina gränser.

Inledningsvis vill jag säga att jag delar Denis Begics bild av att det är viktigt att komma åt problemet med övergivna och förfallna fastigheter. Alla människor ska ha möjlighet att bo och leva i ett samhälle som är tryggt och attraktivt.

Byggkontrollutredningen föreslår i betänkandet Ordning och reda - förstärkt och tillförlitlig byggkontroll en förstärkt kontroll under förvaltningsskedet i syfte att kravet på underhåll verkligen efterlevs.

I betänkandet föreslås att det införs ett nytt verktyg i systemet som ska benämnas kontrollföreläggande. Ett kontrollföreläggande ska ge byggnadsnämnderna möjlighet att förelägga byggnadsverkets ägare eller nyttjanderättshavare att se till att byggnadsverket kontrolleras för att säkerställa att de krav på underhåll som redan nu gäller uppfylls. Betänkandet har remitterats, och remisstiden gick ut den 26 april. Förslagen bereds nu i Regeringskansliet.

Men det är inte bara tekniska aspekter som måste upprätthållas. En byggnad finns i ett sammanhang och är beroende av hur omgivningen fungerar.

Boverket gjorde 2021 en kartläggning av svenska erfarenheter av lokal, långsiktig och platsbaserad samverkan mellan fastighetsägare, näringsidkare och det allmänna i syfte att bekämpa utanförskap, skapa tryggare bostadsområden och stärka det lokala näringslivet. Kartläggningen pekar på att det är viktigt att stödja den formen av lokal platssamverkan och att branschorganisationer, myndigheter och intervjupersoner med erfarenhet av olika platssamverkansformer ser ett behov av platssamverkan.

Regeringen har genom kommittédirektivet Åtgärder för stärkt trygghet i den byggda miljön tillsatt en utredning som ska analysera och föreslå i vilken omfattning samverkan ska vara obligatorisk mellan det offentliga och fastighetsägare i syfte att stärka tryggheten i den byggda miljön. Uppdraget ska redovisas senast den 17 januari 2025.

Vidare beslutade regeringen i juni 2022 kommittédirektivet En ny förköpslag, som sedermera fick en delvis ändrad inriktning genom tilläggsdirektiv som beslutades i maj 2023. Tilläggsdirektiven innebär bland annat att utredaren ska föreslå en förköpsgrund som underlättar det civila försvarets skydd respektive möjliggör för kommunerna att motverka organiserad brottslighet. Utredningen ska redovisas senast den 1 juni 2024. Regeringen kan inte föregripa utredningens förslag eller resonemang. Det ska dock noteras att det i dag inte finns någon gällande förköpslag, varför de kommande förslagen från utredningen rimligen inte kan medföra någon försämring avseende förköpsrätt.

Regeringen utesluter inte ytterligare initiativ framöver för att komma åt problemet med övergivna fastigheter.

Fru talman! Jag har redogjort för vårt mycket ansvarstagande arbete med att hålla nere inflationen. Nu ser vi att arbetet biter, och vi ser positiva ljuspunkter. Jag har också i debatten pekat på åtgärder som regeringen vidtar och är beredd att vidta. Vi bereder åtgärder för att kunna hålla kvar kompetent personal i sektorn under perioden innan vi går in i en ny högkonjunktur. Vi är ju i ett bekymmersamt ekonomiskt läge.

Vi kan inte komma ifrån att vi hade varit bättre rustade för nedgången om strukturåtgärder redan hade varit plats. Det är positivt, fru talman, att ledamoten här i kammaren säger att hon inte har något problem att diskutera strukturåtgärder. Det hade varit ännu mer välkommet om man också hade genomfört dem under de åtta år man hade på sig. Mycket av det vi ser i dag är konsekvensen av frånvaron av träffsäkra åtgärder som hade gjort att vi hade haft kortare ledtider, bättre regelverk och mer tillgängliggjord byggbar mark. Det tillsammans med andra åtgärder som regeringen har vidtagit i översynen av makrobaserade tillsynsåtgärder kring amorteringskravet och bolånetaket är andra viktiga delar som vi också arbetar med.

Det viktiga nu, fru talman, är att genomföra åtgärder, som jag uppfattar att det finns hyfsat stor samsyn om, snarare än att fastna i politiska diskussioner.

Jag för gärna en god dialog med riksdagens ledamöter, men nu bör vårt fokus vara på att steg för steg ta oss an de problem som det förstås hade varit bättre om vi redan haft åtgärder för genom beslut i riksdagens kammare.

Jag välkomnar också tonen av rannsakan, fru talman, och upplever att man har utvärderat det tidigare investeringsstödet och ändrat det.

Vi kommer förstås att bereda och ta vidare de förslag som finns från samordnaren Peter Larsson om kreditgarantier och hyresförlustgarantier. De bereds som sagt i Regeringskansliet, och vi utesluter inte att ytterligare åtgärder kan komma att behövas.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Ledamoten lyssnade uppenbarligen inte på det jag sa, nämligen att det är viktigt att se vad som kan göras i gapet för att behålla kompetens i sektorn. Här arbetar förstås regeringen med olika åtgärder. En av dem är höjningen av rotavdragstaket. I Hantverkarbarometern från Beijer Byggmaterial svarar 80 procent av deltagarna att rotavdraget har stor eller mycket stor betydelse för hantverkarbranschen. På frågan vad som är det viktigaste beslutsfattare bör göra för byggbranschen svarar 65 procent av deltagarna att rotavdraget ska höjas. Jag sa i mitt svar att regeringen redan har vidtagit den åtgärden.

Vi kommer inte ifrån frågan om inflation. Det är möjligtvis så att ledamoten har rätt när hon säger att det är svårare att vara politiker, men under den tid vi hade högkonjunktur, lågräntemiljö och dessutom byggsubventioner i mångmiljardklassen byggdes det ändå inte lika mycket som Boverkets fastställda behov hade slagit fast. Det pekar på att det finns strukturproblem som det behöver tas tag i, och de är också viktiga. Det är klart att det kan ta lite tid att få dem på plats eftersom vi i flera avseenden har åtta förlorade år när det gäller de åtgärder mot strukturproblem som många vet hade gjort att vi hade haft en bättre fungerande bostadsmarknad. Likväl är det viktigt att få åtgärderna på plats tillsammans med en politik som leder till inflationsbekämpning.

Vi får nu ett kvitto på regeringens politik genom att inflationsbekämpningen biter, vilket är en avgörande faktor för att få en bättre fungerande marknad.

Det ledamoten tar upp om småhus är positivt. Jag bedömer det som att ledamoten välkomnar det uppdrag vi har gett Stefan Attefall som egnahemskommissionär. Men det är inte så att regeringen bara fokuserar på småhus, som ledamoten gör gällande. Tvärtom ser vi att graden av nyproducerade bostäder som är småhus är låg, ungefär 25 procent. Men vi vet att ungefär 70 procent vill bo i småhus. Åtgärdar vi inte de problemen och får fler småhus byggda kommer allt färre att kunna förverkliga sin dröm att bo i villa eller i radhus.

Regeringen vidtar åtgärder även för andra upplåtelseformer. Det behövs en mix av olika upplåtelseformer som passar i olika delar av livet och möter olika människors behov. För att skapa goda förutsättningar för att bygga nya hyresbostäder är det viktigt att det finns ett väl fungerande system för hyressättning. Och för att få igång byggandet av hyresrätter måste det finnas rimliga möjligheter att höja hyran för att till exempel täcka kostnadsökningar. I dag är de begränsade, och vi har därför tillsatt en utredning som ska ta ställning till hur hyror för nyproducerade lägenheter ska kunna ändras. Det handlar alltså om de så kallade presumtionshyrorna, som också är efterfrågade brett av dem som bygger hyresbostäder. Här har regeringen tillsatt en utredning som arbetar med frågorna i högt tempo.

Jag noterar också att ledamoten vill jämföra olika årtal mot varandra. Då jämför man årtal som den förra regeringen tog fram i högkonjunktur med lågräntemiljö med siffror i spåren av finanskrisen. Nu är vi i en ny tuff ekonomisk situation. Siffror måste jämföras på rätt sätt, och de måste ställas mot Boverkets fastställda behov. Vi kan återigen konstatera, fru talman, att inte under ett enda av de åtta år som den förra regeringen styrde landet i högkonjunktur, i lågräntemiljö, med byggsubventioner nådde antalet färdigställda bostäder upp till Boverkets fastställda behov.

Finns det någon typ av självrannsakan i Socialdemokraternas politik när ni nu är i opposition?

Fru talman! Tack för frågorna, ledamoten!

Den första frågan rör ansvar. En absolut avgörande anledning till den situation vi är i har att göra med ökade produktions- och finansieringskostnader till följd av högre räntor på grund av den höga inflationen. Därför är inflationsbekämpning mycket viktig i arbetet med att ta ansvar för att få en bättre fungerande bostadsbyggarmarknad i Sverige. Det är grundorsaken till stora delar av de problem som nu slår mycket hårt mot framför allt den del av byggbranschen som bygger hus och bostäder.

Därför är regeringens mycket ansvarstagande politik på det ekonomiska området viktig. Den får nu också fäste. Jag sa i mitt svar att vi nu ser att inflationen tydligt faller och att inflationsbekämpningen biter. Det är bra. Men det är viktigt att inte ropa fara över utan fortsätta ta ansvar för att hålla nere inflationen, eftersom det är en stor och bärande anledning till att vi står där vi står.

Även med hög inflation hade det självklart varit bättre, och vi hade varit bättre rustade när vi går in i en lågkonjunktur, om fler av de strukturreformer som behöver komma plats hade varit det redan tidigare. Det handlar om att korta ledtider för byggande, att förbättra och förenkla regelverk och att tillgängliggöra byggbar mark, inte minst för småhus, eftersom vi vet att sju av tio vill bo i villa eller radhus.

De åtgärderna arbetar vi också med. Steg för steg tar vi tag i de strukturproblem som har byggts upp under mycket lång tid. Jag tror att det råder hyfsat stor samsyn där, men tyvärr såg vi inte det reformtempo som hade behövts under de goda åren under den förra regeringens tid vid makten. Det handlar om att se till att vi har en bättre fungerande bostadsmarknad och bostadsbyggarmarknad.

Ledamoten tar upp investeringsstödet. Inte ens i brinnande högkonjunktur med den inflation som rådde och en lågräntemiljö - det var till och med minusränta under delar av S-åren - svarade antalet färdigställda bostäder upp mot Boverkets fastställda behov. Inte under något av åren som ledamotens parti styrde Sverige svarade antalet färdigställda bostäder upp mot Boverkets fastställda behov.

Nu befinner vi oss i ett tufft ekonomiskt läge med hög inflation, kraftigt höjda byggpriser och höjda räntor som har pressat både hushållen och byggföretagen. Regeringen och jag tar alltså ansvar genom den mycket ansvarstagande politiken. Det handlar om inflationsbekämpningen men också om att ta tag i de strukturproblem som finns.

Fru talman! När det gäller åtgärder har jag beskrivit några av dem i mitt svar. Vi tittar också på och bereder de förslag som regeringens samordnare har tagit fram på uppdrag av regeringen om bostadsbyggande i norr. Men de förslag som Peter Larsson har presenterat kan träffa hela landet. Det handlar om kreditgarantier och hyresförlustgarantier. Det är förslag på åtgärder som nu bereds i Regeringskansliet.

Det gäller framför allt att hålla i, så att vi håller nere inflationen på mer normala nivåer. Det är inflationen som är orsaken. När vi nu ser att bostadsbyggandet kan ta fart och börja öka igen kommer det också att vara den viktigaste delen.

I det gap som uppstår är det dock viktigt att se vad vi kan göra för att byggföretag ska kunna behålla kompetent personal och inte tappa dem till andra sektorer varifrån de kanske inte kommer tillbaka till bostadsbyggandet. Vi ser nämligen ett stort behov av att bygga bostäder under lång tid framöver. Det är också ett viktigt område.

Fru talman! Jennie Nilsson har frågat mig vilket ansvar jag anser att jag och regeringen har för byggkrisen. Jennie Nilsson har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av den akuta byggkrisen.

Sverige befinner sig i ett tufft ekonomiskt läge. Bostadsbyggandet har minskat till följd av den höga inflationen och de högre räntorna. Dessa har påverkat hushållens efterfrågan på bostäder samtidigt som de har bidragit till att produktions- och finansieringskostnader har ökat snabbt för byggföretagen. Vi ser nu att inflationen tydligt faller och att inflationsbekämpningen biter. Det är bra, men det är fortfarande viktigt att vara vaksam. Riksbanken sänkte i förra veckan styrräntan. På sikt väntas lägre räntor bidra till en återhämtning i byggbranschen.

Trots det tuffa ekonomiska läget skiljer sig situationen åt mellan olika aktörer i byggbranschen. Situationen och förväntningarna skiljer sig åt mellan husbyggare och anläggningsbyggare. Husbyggarna uppger i större utsträckning än anläggningsbyggarna att byggandet har minskat, och anläggningsbyggarna förväntar sig ett ökat byggande de kommande tre månaderna, till skillnad från husbyggarna. Husbyggarna är dock inte lika dystra som tidigare. När bostadsinvesteringarna minskade med 22 procent förra året steg investeringarna för övriga byggnader och anläggningar samtidigt med 9 procent.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att underlätta för byggbranschen. I början av maj beslutade jag att tillsätta Stefan Attefall som egnahemskommissionär för att öka småhusbyggandet. Syftet är att verka för en ny egnahemsrörelse och att långsiktigt öka småhusens andel av nyproduktionen av bostäder.

Regeringen har vidare föreslagit att taket för rotavdraget tillfälligt höjs under 2024. Det är en åtgärd som kan göra skillnad när efterfrågan viker.

Jag kan också nämna att Boverket på uppdrag av regeringen nyligen har lämnat förslag på lättnader i byggkraven för studentlägenheter. Rapporten bereds nu inom Regeringskansliet.

Därtill har regeringen infört två stimulanser till kommuner som antar detaljplaner, vilket möjliggör småhusbebyggelse respektive omvandlingar från lokaler till bostäder.

Boverket har också på regeringens uppdrag tagit fram underlag för ökat småhusbyggande. I detta ingår en redovisning av var det finns byggbar mark för småhus och en bedömning av hur lönsamt småhusbyggandet är. Vidare har en samordnare utsetts med uppdraget att verka för att genom avyttring av statlig mark få till stånd bostadsbyggande på statens fastigheter.

Regeringen följer noga utvecklingen inom bygg- och bostadsområdet och utesluter inte att ytterligare åtgärder kan behövas.

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten för debatten. Jag vill också understryka det jag sa om att vårt beslut om att avbryta nya stambanor för höghastighetståg minskade inteckningen av befintliga planer för lång tid med 163 miljarder kronor. Det är klart att vi annars hade haft en annan debatt i dag. Vi hade haft sämre förutsättningar att prioritera viktiga åtgärder i Kalmar län och i andra delar av landet om inte regeringen hade tagit det beslutet. Jag uppfattar att vi nog kan vara överens om det i kammaren i dag, och det uppskattar jag i så fall.

Det finns också en annan viktig del som vi behöver ta ansvar för nu. På slutet av den förra planprocessen halverade den förra regeringen utbyggnaden av ERTMS, det digitala signalsystem som Trafikverket säger är mycket systemkritiskt och som också Riksrevisionen har granskat. Här valde den förra regeringen att halvera de föreslagna medlen och lägga pengarna på andra projekt.

Med den plan som nu ligger kommer detta system att vara utbyggt till 2070. Det gamla system vi har är från 1970. Det här kommer inte att fungera. Det är en viktig del som vi nu behöver ta ansvar för.

Här är jag också glad att Region Kalmar län tillstyrker Trafikverkets resonemang om ett snabbt och genomgående införande av ERTMS för hela landets järnvägssystem. Man pekar också på Stångådals- och Tjustbanan och att det förbereds för ett delvist införande av ERTMS. Det har gjorts en bristutredning.

Det handlar alltså om stora behov i hela landet, också i Kalmar län. Det är därför de prioriteringar och den inriktning vi nu har slagit fast är viktiga för att möjliggöra en upprustning. Detta har varit eftersatt under lång tid, inte minst underhållet, och det kommer att behöva göras prioriteringar. Därför är jag glad över det engagemang som ledamoten visar i de här angelägna frågorna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag hoppades på viss förståelse för att jag inte kan föregripa den process som innebär att regeringen binder ram, med beslut i riksdagen, i den proposition som vi kommer att lämna under hösten. Därefter ger vi Trafikverket i uppdrag att ta fram förslag på nationell plan. Det känner ledamoten väl till.

Notera dock vad jag sa, fru talman, redan i andra stycket i svaret: "För regeringen är det därför prioriterat att förbättra den infrastruktur vi har, reparera där det behövs och förvalta de gemensamma resurserna på bästa sätt. Regeringen prioriterar upprustning av befintlig järnväg. Satsningar på järnvägen bör i första hand underlätta för arbetspendling och godstrafik."

Detta kommer att vara vägledande för de uppdrag vi ger till Trafikverket. Jag ser fram emot att få återkomma i nästa steg av planrevideringen.

Jag kan förstå den frustration som finns eftersom behoven är så stora. När det gäller Stångådalsbanan och Tjustbanan finns ju dock dessa med som namngivna objekt i Kalmar län i nu gällande nationell plan. Trafikverket uppger att myndigheten under 2024 startar upp ett separat planeringsarbete för Stångådals- och Tjustbanans anslutning i Linköping, som kommer att pågå fram till 2026. I arbetet med järnvägsplanen bjuder Trafikverket kontinuerligt in dem som är särskilt berörda att bidra med kunskap och synpunkter.

Låt mig också tillägga, fru talman, att Trafikverkets arbete med den fysiska planeringen i det här fallet styrs av lagen om byggande av järnväg.

Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka ledamoten för engagemanget för infrastruktur och specifikt infrastrukturen i Kalmar län, i det här fallet. Behoven är stora i hela landet, och det finns mycket riktigt behov som dem som ledamoten här räknar upp. De liknar ju många av de behov som finns i stora delar av landet.

När regeringen har slagit fast vår prioritering att hela Sverige ska fungera är det viktigt att man gör de prioriteringar som behövs för att stärka infrastrukturen, och framför allt att man stärker underhållet av infrastrukturen och gör reinvesteringar och vidtar åtgärder som ser till att vi får ut mer av den infrastruktur vi redan har.

Transporterna och infrastrukturen lägger grunden både till den gröna omställningen och till vår beredskapsförmåga, som behöver stärkas med tanke på det säkerhetspolitiska läge som vi är i. Vi behöver alltså mer av transporter, och de ska kunna ske på ett tillförlitligt sätt med en hög grad av framkomlighet och hållbarhet.

Gods och arbetspendling är det som regeringen prioriterar i upprustningen av infrastrukturen. Jag noterar att ledamoten nämner, också i den skrivna interpellation som jag svarar på här i dag, fru talman, att regeringen har erbjudit flera stora satsningar på ny infrastruktur.

Det vi framför allt har gjort är att avbryta planerna på nya stambanor för höghastighetståg och de centrala delar som var planerade i den tidigare nationella planen mellan Borås och Linköping och ned till Hässleholm. Det var den förra regeringen som fattade beslut om detta, och det var en viktig åtgärd som vår regering vidtog när vi avbröt planeringen för detta.

Riksrevisionen har granskat beslutet och kommit fram till att detta minskar inteckningarna i kommande nationella planer med hela 163 miljarder kronor. Det här är viktigt med tanke på att behoven är mycket stora. Bara underhållsskulden på järnvägssidan uppgår till 91 miljarder kronor. Regeringen tar ansvar för att vi ska kunna rusta upp infrastrukturen, ta hand om den infrastruktur vi har och förstärka den där det behövs innan vi gör utfästelser om mycket stora och dyra investeringar som riskerar att tränga ut andra viktiga åtgärder.

Vilka åtgärder som vi kommer fatta beslut om återstår att se. Vi har ännu inte lagt fram propositionen till Sveriges riksdag, utan den kommer att komma under hösten. Därefter, fru talman, kommer regeringen, som jag sa i mitt svar, att ge Trafikverket i uppdrag att ta fram ett förslag på en ny nationell plan. Därefter kommer regeringen att fatta beslut.

Det är så planarbetet och infrastrukturplaneringen ser ut i Sverige. När ledamoten här noterar att han inte är helt nöjd med svaret, fru talman, riktas därför den besvikelsen snarare mot den förra regeringen och den nuvarande nationella plan som ledamotens eget parti var med och tog fram.

Jag kan garantera att vi inte kommer att ha råd med alla satsningar som behövs, för behoven är mycket större än de åtgärder som vi kommer att kunna inrymma i ram. Mycket är ändå redan intecknat, med tanke på att det finns stora projekt som inte är finansierade som fanns med och var aviserade i den förra nationella planen.

Desto viktigare är det därför att ta detta i ett sammanhang, och jag uppskattar Region Kalmar län som har gått ihop med flera andra regioner och pekar på vilka åtgärder som man gemensamt ser behöver prioriteras. Där är vi överens: Behoven är stora, och prioriteringarna kommer att vara nödvändiga.

Men jag hoppas och tror att ledamoten förstår att jag i dagens debatt i kammaren inte kan peka ut några enskilda projekt. Det är för tidigt i den process vi är inne i.

Fru talman! Tomas Kronståhl har frågat mig om jag och regeringen på något sätt kommer att prioritera infrastrukturåtgärder och behov som finns i Kalmar län.

En väl fungerande infrastruktur är viktig för att säkerställa en långsiktigt hållbar transportförsörjning för såväl medborgarna som näringslivet i hela landet. För regeringen är det därför prioriterat att förbättra den infrastruktur vi har, reparera där det behövs och förvalta de gemensamma resurserna på bästa sätt. Regeringen prioriterar upprustning av befintlig järnväg. Satsningar på järnvägen bör i första hand underlätta för arbetspendling och godstrafik.

Regeringen har påbörjat arbetet mot en ny nationell plan för planperioden 2026-2037 genom att i ett första steg ge Trafikverket i uppdrag att inkomma med ett inriktningsunderlag för en ny planperiod. Detta uppdrag redovisades den 15 januari och bereds nu inom Regeringskansliet. Underlaget kommer ligga till grund för en infrastrukturproposition med nya ekonomiska ramar och inriktning för en ny plan.

Efter att riksdagen har beslutat om propositionen, inklusive hur stor den tolvåriga ekonomiska planeringsramen ska vara, kommer regeringen att ge Trafikverket i uppdrag att ta fram ett förslag till en ny nationell plan för perioden 2026-2037. Det är först i denna del av processen som konkreta projekt och åtgärder utreds och analyseras.

Behoven inom infrastrukturen är stora, och det är nödvändigt att göra genomtänkta prioriteringar mellan olika åtgärder. Det är viktigt att det görs i en ordnad process med ett tillräckligt underlag.

Förra månaden bjöd jag in till och deltog på remissmöten om Trafikverkets inriktningsunderlag. Företrädare för Region Kalmar medverkade och talade inom ramen för samarbetet i Regionsamverkan Sydsverige. I arbetet för en ny nationell plan är det värdefullt att ta del av konkreta behov, synpunkter och inspel från aktörer i olika delar av landet.

Fru talman! Som jag har varit inne på är denna sträcka väl känd, och den har utretts flera gånger sedan 2003. Den fanns med i Trafikverkets förslag på åtgärder i den förra nationella planen, så omständigheterna, skicket och riskerna för trafiksäkerheten är väl kända.

Som jag sa är behoven stora inom infrastrukturen, och regeringens prioritering kommer fortsatt att vara att förbättra den infrastruktur vi har, det vill säga reparera där det behövs och förvalta våra gemensamma resurser på bästa sätt. Då handlar det om att värna det vi redan har byggt och att göra investeringar i infrastruktur där det behövs.

Med nollvisionen som grund för trafiksäkerhetsarbetet i Sverige och med de transportpolitiska målen som utgångspunkt är det viktigt att Trafikverket eller kommunala väghållare fortsätter att implementera rätt insatser i vägnätet där de gör nytta. Jag kan också lägga till att Trafikverket har ett uppdrag om att arbeta systematiskt med att förbättra trafiksäkerheten på de svenska vägarna. Varje dödsfall i trafiken är en djup tragedi, och god trafiksäkerhet är en mycket viktig och prioriterad fråga för regeringen. Det kommer förstås även att vara angeläget när vi tar fram den nya nationella planen. Då kommer förstås denna och även andra åtgärder att åter finnas på bordet.

Jag kan inte föregripa några processer eller det beslut riksdagen ska fatta om vilka ramar regeringen har att förhålla sig till när åtgärder ska prioriteras. Men jag vill avsluta med att tacka ledamoten för engagemanget och tonläget, för detta är något vi gemensamt behöver ta ansvar för. Mina slutord blir att regeringen förstås kommer att göra vad den kan för att höja trafiksäkerheten och se till att Sverige får en robust och säker infrastruktur som man kan lita på.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill i dag visa så mycket god vilja jag kan, men det som många vill ha är konkreta beslut om vad som kommer att hända med denna vägsträcka som har funnits med i förslagen men fallit ur på slutet. Jag kan inte föregripa de processer vi har, men jag kan redogöra för vilka prioriteringar som kommer att ligga till grund för infrastrukturbeslutet. I ett första steg fick Trafikverket i uppdrag att ta fram ett inriktningsunderlag. Sedan har vi haft remissmöten, och det har varit möjligt att komma in med synpunkter på det Trafikverket tagit fram i inriktningsunderlaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I detta sammanhang tycker jag att det är väldigt positivt när flera kommuner går samman och när man lyfter fram regionalt viktiga stråk och investeringar som behöver göras när det gäller att både underhålla den infrastruktur vi har och få bättre kapacitet och trafiksäkerhet på vägar som redan finns. Det engagemang ledamoten berättar om är alltså positivt och välbehövligt med tanke på de stora behov som finns på denna vägsträcka.

Innan jag blev utsedd till minister var jag i många år ledamot i Sveriges riksdag. Jag engagerade mig då i enskilda så kallade mindre projekt, för det är viktigt med en fungerande, robust infrastruktur i Sverige utifrån trafiksäkerhetssynpunkt. Ibland upplevs det kanske som små frågor, men det är det inte. Ledamoten behöver alltså inte be om ursäkt för att ta upp frågan i Sveriges riksdag, utan tvärtom uppskattar jag detta engagemang. Denna sträcka är hårt trafikerad, och trafikflödet antas fortsätta öka framöver, både vad gäller personbilstrafik och godstrafik.

En viktig del i arbetet med att ta fram den nya infrastrukturplanen och i nästa steg åtgärderna är att titta på samhällsekonomisk lönsamhet. Utan att uttala mig om denna specifika sträcka är många gånger förstärkning och utbyggnad av befintliga vägar något som är relativt billigt och kostnadseffektivt med stor samhällsekonomisk lönsamhet.

Här har vi ett stråk som är viktigt inte minst för godstrafiken, och enligt de uppgifter jag har från 2020 trafikeras sträckan av mellan 5 000 och 12 600 fordon per år, varav cirka 10-14 procent är tung trafik, vilket åskådliggör hur viktig sträckan är för godstransporter. Att framkomligheten för godset är god är en prioritering för regeringen generellt sett eftersom arbetspendling och godstrafik är det som ligger till grund för de avvägningar vi kommer att göra.

Jag ska inte föregripa de processer som är igång, men vi försöker förstås göra dem i så högt tempo som möjligt och med respekt för att alla ska få komma till tals. Jag uppskattar de remissmöten vi har haft på departementet i ett första steg mot infrastrukturplanen, och jag uppskattar den dialog som finns och respekten för att jag som infrastruktur- och bostadsminister inte kan prioritera vissa projekt. Vi måste gemensamt se att vi har stora behov och att det tidigare inte har underhållits så mycket som hade behövts. Nu står vi där vi står, och vad gör vi gemensamt för att på bästa sätt öka trafiksäkerhet, framkomlighet och robusthet i infrastrukturen?

Det är välkommet med den insikt och självkritik som ledamoten ger uttryck för, för detta är något som flera olika sidor av politiken bär ett ansvar för. Nu står vi som sagt där vi står och får blicka framåt och framför allt vidta de åtgärder som krävs för att höja trafiksäkerheten.

Fru talman! Jag vill återigen tacka ledamoten för engagemanget. Trafiksäkerhet är viktigt. Det är en mycket viktig del i de investeringar och åtgärder som ska göras, vidtas och planeras för infrastrukturen i Sverige.

Trafikverket arbetar systematiskt med att förbättra säkerheten på våra vägar. E45:an har varierande standard på sträckan mellan Vänersborg och Mellerud - som ledamoten belyser finns det brister i framkomlighet och trafiksäkerhet. Sträckan har tidigare pekats ut av Trafikverket som en de 100 farligaste i landet.

Två platser som noterats som särskilt trafikfarliga är korsningen mellan Tånvägen och E45:an samt utfarterna vid Nuntorp. Vid dessa korsningar och vid korsningar utan vänstersvängskörfält och med stor andel svängande fordon finns det risk för att bilarna blir stående i väntan på mötande trafik. Detta skapar framkomlighetsproblem, men framför allt ökar risken att bli påkörd bakifrån. Detta visas även i olycksstatistiken, då upphinnandeolyckor och avsvängande fordon är vanliga orsaker till trafikolyckor.

Fru talman! Det finns, precis som Mats Wiking tog upp här, många in- och utfarter från fastigheter samt enskilda vägar som ansluts till E45:an. Framför allt i Frändefors och Mellerud är det många in- och utfarter på en relativt kort sträcka, vilket skapar trafiksäkerhetsproblem i form av påkörningar och kraftiga inbromsningar.

Ledamoten tog upp de mycket allvarliga olyckor som har skett längs vägen. Det är förstås mycket allvarligt, och det är förstås så att varje olycka är en för mycket. Det är ett mycket stort lidande och en stor sorg för alla dem som drabbas - för vänner, anhöriga och familjemedlemmar som har förlorat en kär anhörig. Därför är trafiksäkerhetsarbetet oerhört viktigt.

När det gäller sträckan Vänersborg-Mellerud vill jag påminna ledamoten om att objektet fanns med på Trafikverkets lista över förslag på investeringar till den nu gällande nationella planen för 2022-2033. Sträckan uppmärksammades alltså av myndigheten, men den förra regeringen prioriterade inte att den skulle vara med i den nu gällande nationella planen.

Som jag var inne på, fru talman, har vi nu påbörjat arbetet med att ta fram den nya nationella planen. Jag kan inte föregripa åtgärdsplaneringen och de beslut som kommer att följa av de beslut som riksdagen kommer att fatta. Det är ju först i höst som riksdagen fattar beslut om inriktningen och ramens storlek. Därefter får Trafikverket uppdraget att ta fram förslag på en ny nationell plan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ser fram emot att återkomma i denna del. Det här är ett projekt och en sträcka som man har känt till länge. Jag tror att dåvarande Vägverket började med studier redan 2003. Flera delar längs E45:an är åtgärdade men inte just Vänersborg-Mellerud.

Jag vill återigen tacka ledamoten för engagemanget. Det är viktigt att ta vara på den infrastruktur vi har, underhålla där det behövs och göra nödvändiga investeringar som kan säkra framkomligheten och trafiksäkerheten på vägarna i vårt avlånga land. Detta åskådliggörs av det exempel som ledamoten tar upp i denna debatt, fru talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Mats Wiking har frågat mig om jag avser att ta med Europaväg 45 mellan Vänersborg och Mellerud som en prioriterad sträcka i infrastrukturplanen och, om inte, vad som krävs för att sträckan ska inkluderas.

Först vill jag tacka Mats Wiking för intresset vad gäller tillgängligheten och trafiksäkerheten på det svenska vägnätet. Väg E45 är en del av det nationella stamvägnätet i Sverige och är ett centralt stråk för både gods och persontransporter såväl lokalt, regionalt och nationellt som ur ett EUperspektiv, då vägen är en del av det transeuropeiska nätverket för transporter, TEN-T.

Förhållandena på väg E45 genom Dalsland är inte okända för Trafikverket. Precis som Mats Wiking anför omfattas inte den aktuella sträckan av den nuvarande nationella trafikslagsövergripande planen för transportinfrastrukturen för perioden 2022-2033, som fastställdes av den förra regeringen.

Regeringen har påbörjat arbetet med en ny nationell plan för planperioden 2026-2037 genom att i ett första steg ge Trafikverket i uppdrag att inkomma med ett inriktningsunderlag för en ny planperiod. Detta uppdrag redovisades den 15 januari och bereds nu inom Regeringskansliet. Underlaget kommer att ligga till grund för en infrastrukturproposition med nya ekonomiska ramar och inriktning för en ny plan.

Efter att riksdagen har beslutat om propositionen, inklusive hur stor den tolvåriga ekonomiska planeringsramen ska vara, kommer regeringen att ge Trafikverket i uppdrag att ta fram ett förslag till en ny nationell plan för perioden 2026-2037. Det är först i denna del av processen som konkreta projekt och åtgärder utreds och analyseras.

Behoven inom infrastrukturen är stora, och det är nödvändigt att göra genomtänkta prioriteringar mellan olika åtgärder. Det är viktigt att detta görs i en ordnad process med ett tillräckligt underlag. Här ska många intressen vägas mot varandra, och bland annat trafiksäkerhet och trafiksäkerhetshöjande åtgärder har betydelse.

Fru talman! Jag tackar interpellanten för frågan och debatten och för anslaget - ledamoten efterlyste en riktigt seriös debatt.

Men det blir ändå inte riktigt seriöst om man jämför åtta år i högkonjunktur när pengar var i princip gratis - det var väldigt billigt att låna med nollränta och minusränta under perioder. Trots det såg den förra regeringen sig tvungen att subventionera bostadsbyggande med ett investeringsstöd som kostade mycket pengar. Och trots det nådde man inte under ett enda år upp till Boverkets fastställda behov. Att jämföra den situationen med den situation som vi har haft nu under de 18 månader som den här regeringen har lett landet - en mycket tuff situation med en hög inflation och en lågkonjunktur - lägger inte grunden för en riktigt seriös debatt.

Det vore lite klädsamt, fru talman, med någon form av självinsikt om varför vi är i denna situation. Problemen förvärras av att man inte tog tag i strukturreformer i goda tider som hade förberett oss för sämre tider. Utifrån den insikten hade vi kunnat ha en ännu mer seriös debatt.

Jag tar den här situationen på allvar. Jag har gett svar om flera av de åtgärder vi redan har vidtagit. Planen framöver handlar om att dämpa effekter här och nu, att fortsätta hålla i inflationsbekämpningen och att ta tag i strukturreformer - korta ledtider, förbättra regelverk, tillgängliggöra byggbar mark i attraktiva lägen och få en bättre fungerande bostadsmarknad. Allt det behöver ske, och det sker steg för steg. Det hade förstås varit bättre om flera av de stegen hade tagits tidigare, men nu står vi där vi står.

Vi är beredda att ta ansvar.

Jag uppskattar den dialog som ledamöterna i den här debatten ger uttryck för att man vill ha för att vi ska komma framåt tillsammans.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill först tacka för anslaget och viljan att ha en riktig och seriös debatt; det upplever jag är alla debattörers avsikt. Men om man vill ha det är det samtidigt viktigt att inte ge sken av att en regering under tuffa omständigheter med hög inflation och i lågkonjunktur på 18 månader kan få fler bostäder byggda och nå upp till Boverkets fastställda behov när man inte själv lyckades med det under något av sina åtta år i regering då det var högkonjunktur och pengar nästan var gratis. Om vi ska ha en riktig och seriös debatt, vilket jag tycker är väldigt bra, behöver vi också debattera hur vi hamnade här för att sedan kunna ta oss härifrån.

Man kan inte trycka på ja- eller nej-knappen i riksdagsbänkarna för att åtgärda problemet i ett klubbslag, utan det krävs många olika saker i ett metodiskt arbete som handlar om det jag sa i ett tidigare inlägg, strukturreformer. Tyvärr tappade vi som land dessa möjligheter eftersom bostadspolitiken inte prioriterades på det sätt den förtjänade.

Jag tycker att ledamoten Beckmans poäng ändå är ett viktigt inslag i en seriös debatt. Vi ska förstås vårda tonen och ha ett konstruktivt debattklimat, men vi behöver fundera på hur man kan lyfta upp bostadsbyggande som en viktig del i regeringens politik. Det är därför vår regering har beslutat att lägga det tillsammans med infrastrukturfrågorna på samma departement, för att se hur man får ihop samhällsbyggarfrågor och inte byter departement från tid till annan med de tidstapp det innebär i reformarbetet. Det verkar i alla fall vara så eftersom det saknades ganska många reformer under de två senaste mandatperioderna. Det är inte att ducka för ansvar att försöka förstå hur vi hamnade där vi är, utan det är en del av en seriös debatt. Det är därför som vi steg för steg har börjat ta tag i de många problem som finns när det gäller strukturreformer som behöver komma på plats.

Den rådande akuta situationen med en dramatisk nedgång i bostadsbyggandet tar vi på största allvar. Det är fortsatt viktigt att ha fokus på de reformer som ger ett bättre fungerande byggande på lång sikt men också på de åtgärder som kan dämpa effekterna på kort sikt. Att rädda jobb och hålla kvar kompetent arbetskraft i sektorn så att vi står bättre rustade när konjunkturen väl vänder än efter 90-talskrisen och finanskrisen är en fråga som regeringen förstås tar på stort allvar, och det är en av anledningarna till att vi höjt rotavdraget. Det är också en av anledningarna till att jag i interpellationssvaret lyfter fram systemet med stöd vid korttidsarbete.

Jag utesluter inte att det kan behövas ytterligare åtgärder, och jag vet att arbetsmarknadsminister Johan Pehrson är väl införstådd med situationens allvar eftersom vi är en samarbetsregering som arbetar tillsammans. Som jag har sagt i tidigare inlägg har regeringen vidtagit en hel del åtgärder. Men vi har mycket kvar och kommer att återkomma till riksdagen, vilket jag ser fram emot.

Vi måste dock hålla i inflationsbekämpningen. Vi ser att det börjar ljusna och att räntorna är på väg nedåt. Men den höga inflationen är ju en huvudorsak till att vi är där vi är, så det gäller att vara uthållig i detta arbete.

Fru talman! Det vi ser i kammaren nu är en av de saker jag uppskattar med riksdagsledamöters engagemang.

En riksdagsledamot från Moderaterna engagerar sig och arrangerar ett seminarium, som samlar många ledamöter från olika partier. En annan ledamot, i det här fallet från Socialdemokraterna, är där och tar med sig information och knyter kontakter. Kontakter kanske fanns redan tidigare, vad vet jag, men man har ett uppföljande möte.

Det är så jag tycker att man ska ta sig an de mycket tuffa problem som vi har kring bostadsbyggandet. Min statssekreterare Johan Davidson deltog också i samtalet, och jag fick rapporter om att det var ett väldigt konstruktivt och bra seminarium. Det stannar inte där, utan syftet är att vi ska ha en gemensam bild och prata om åtgärder som kan dämpa effekterna.

För att komma tillbaka till vad det är som krävs för att faktiskt få effekt handlar det om frågan som Leif Nysmed avslutade med - hur fler ska kunna efterfråga en bostad.

Att man inte har kunnat det i samma utsträckning som under de senaste åren, när det varit högkonjunktur och det varit nästan gratis eller väldigt billigt att låna, är ju för att inflationen varit så hög samtidigt som vi gått in i en lågkonjunktur. Det är på det sättet inget överraskande i sig att situationen är tuff. Den är mycket dramatisk, och vi tar den på stort allvar.

Det är i bostadsbyggandet som detta sker. När man talar om byggbranschen, som i interpellationen och även i debatten, tycker jag att man behöver vara mer fokuserad på bostadsbyggandet.

När det gäller bygg- och anläggningssektorn ser vi tvärtom att det går väldigt bra just nu. Regeringen har gjort stora investeringar i försvarets och kriminalvårdens utbyggnad och i infrastruktur. Förväntningar och situation skiljer sig åt för husbyggare och hantverkare jämfört med anläggningsbyggare. Husbyggare uppger i större utsträckning än anläggningsbyggare att byggandet har minskat. Anläggningsbyggare förväntar sig ett ökat byggande de kommande tre månaderna, till skillnad från husbyggarna, och även om investeringarna i bostadsbyggande minskade med 22 procent förra året steg investeringarna i byggande av övriga byggnader och anläggningar med 9 procent.

Det jag tycker att vi ska diskutera, och det uppfattar jag är ledamöternas intention, är den dramatiska nedgången i bostadsbyggandet.

Man kommer inte ifrån att vi hade varit i ett bättre läge om man hade utnyttjat den goda tiden till att faktiskt ta tag i strukturella problem och fått en bättre fungerande bostadsmarknad med enklare och bättre regelverk, kortare ledtider och mer tillgängliggjord byggbar mark.

Jag vill påminna interpellanten Serkan Köse om detta: Inte under ett enda av de åtta år hans parti styrde Sverige svarade antalet färdigställda bostäder mot behoven fastställda av Boverket.

Nu befinner vi oss i ett tufft ekonomiskt läge med inflation, kraftigt höjda byggpriser och höjda räntor som pressat både hushållen och byggföretagen. Det är förstås lika rätt nu att ta tag i strukturella åtgärder. Det är det vi arbetar mycket med. Men det är klart att vi hade varit i bättre läge om flera av de åtgärderna redan hade varit på plats.

Vi gråter inte över spilld mjölk nu, men det är många som gråter för att läget är så tufft. Vi gör allt vi kan för att ta tag i strukturreformer och dämpa effekten.

Rotavdragstakhöjningen och att den är tillfällig är för att de som har möjlighet ska passa på och göra renoveringar nu. Det är åtgärder som kan rädda en del jobb, inte minst i hantverkssektorn. Det är en konjunkturellt riktig åtgärd, och jag utesluter inte att regeringen behöver göra ännu mer.