Andreas Carlson

Fru talman! Elpriserna har minskat dramatiskt, med besparingar på tusentals eller tiotusentals kronor för en villa, beroende på hur man jämför och vilken period.

Vi har sänkt elskatten, fler industrier får effekt och effektbalansen förbättras i södra Sverige. Vi har också halverat ledtiderna för nätutbyggnad, och i dag har ett positivt besked också givits rörande kärnkraften. Vi har alltså både hanterat en situation här och nu och tagit ansvar för tillkortakommanden bakåt i tid, där man i stället för att planera för stabil energi och ökad energiproduktion i Sverige sått en osäkerhet om huruvida vi ska ha kärnkraft över huvud taget. Den osäkerheten finns ju fortfarande kvar i Niklas Sigvardssons eget regeringsunderlag.

Regeringen tar ansvar. Vi har levererat. Vi ser att elpriserna har sjunkit, men det finns mer att göra, och vi i regeringen är tillsammans med vårt samarbetsparti överens om vägen framåt.

Herr talman! Denis Begic kan givetvis vara trygg med att vi kommer att följa frågan mycket noga. Men det är inte så många som i första hand tänker på kommunernas byråkrati och administration. Man har upplevt att även enkla ärenden har varit krångliga. Vi gör det nu betydligt lättare för den enskilde. Man har givetvis kvar ansvaret, men vi tror på att människor är kapabla att ta det ansvaret.

Här finns det delvis också en ideologisk skillnad i debatten. Vi ger mer makt, inflytande och beslutsmöjligheter med hjälp av förenklingar för den enskilde, och vi bedömer att människor även i fortsättningen är kapabla att ta del av rådgivningen och kan fatta kloka beslut. Finns osäkerheter finns råd att få, och man kan ansöka om ett frivilligt lov.

Det besked som Denis Begic ger visar klart och tydligt att man har lyssnat, men det innebär att man kommer att rulla tillbaka frihetsreformen. Man kommer att igen behöva införa krav på bygglov för attefallshus, för komplementbostadshus, för komplementbyggnader och för tillbyggnader av enbostadshus.

Jag noterar också att oppositionen är splittrad, precis som i så många andra frågor. Till exempel vill Socialdemokraterna införa krav på bygglov igen för attefallshus och Vänsterpartiet avslå hela propositionen medan Centerpartiet vill gå åt helt andra hållet och se ännu mer långtgående regelförenklingar. Det blir osäkert vad som kommer att hända om olyckan är framme och vi får en ny regering. Därför är vårt besked tydligt, nämligen att vi kommer att fortsätta att förenkla för den enskilde så att det blir lättare att bygga till, bygga om och bygga nytt. Vi litar på att vanligt folk kan fatta besluten. Vi menar att de är kapabla att göra det för att utveckla sina fastigheter på ett säkert och bra sätt som är tryggt för hela området.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Denis Begic har helt rätt i att detta är en omfattande reform. Det är en massiv regelförenkling, en av de största förändringarna på 15 år i bygglovsregelverket. Vissa påstår att man kan gå ännu längre tillbaka i tiden, beroende på hur man jämför.

Grunden är att vi ser ett behov av att ge ökade möjligheter för den enskilde fastighetsägaren att enklare vidta åtgärder såsom utbyggnad och tillbyggnad av just enklare karaktär. Är man osäker finns det ett gediget underlag att ta del av i PBL Kunskapsbanken. Regeringen har också skjutit till medel för att kunna utveckla den plattformen utifrån det nya regelverket. Som vi också har varit inne på finns också möjligheten, om man är osäker, att frivilligt söka lov.

Jag konstaterar att det finns ett engagemang från Denis Begic i frågan. Och det är inte bara Denis Begic som är engagerad; det här är en mycket uppskattad reform. Väldigt många ställer frågor till kommunen och Boverket och även till Regeringskansliet och departementet.

Självklart behöver man gå in och titta på omständigheterna där man är, i det enskilda fallet, och då är det fastighetsägaren som fortsatt är ansvarig. Man är givetvis ansvarig för att följa regelverket. Vår bedömning är att fastighetsägarna är kapabla till detta och att det finns rådgivning och stöd att få för att kunna fatta ett väl avvägt beslut om hur man ska gå vidare om man vill bygga ut, bygga till eller bygga om.

Jag konstaterar också att Socialdemokraterna i sin följdmotion på propositionen vill gå i andra riktningen. Vi vill ta bort anmälningsplikten helt för exempelvis attefallshus, komplementbostadshus, komplementbyggnad och tillbyggnad av enbostadshus, men detta vill Socialdemokraterna införa igen. Det tycker jag är lite oroande, när det nu finns en så stor uppbackning och ett så stort stöd bland dem som vi har varit i kontakt med kring de här förslagen. Man tycker att det är positivt att det nu blir enklare att göra en tillbyggnad. Man kommer inte att behöva anmäla det som i dag och kommer därmed inte heller att behöva betala den kostnad för detta som finns i dag.

Socialdemokraterna vill nu återinföra anmälningsplikten. Den utredning som ligger till grund för propositionen pekade på att det inte går, då det inte är förenligt med EU-rätten att ha den anmälningsplikt vi har i dag, och föreslog därför att det skulle ställas krav på bygglov för attefallshus. Regeringen gick inte i den riktningen utan i den andra, nämligen att helt ta bort anmälningsplikten.

Det jag tror att många är oroliga för är att Socialdemokraterna med sin politik vill rulla tillbaka denna frihetsreform och införa bygglov för attefallshus – inte bara gå tillbaka till anmälningsplikt, vilket alltså inte är förenligt med EU-rätten, utan införa bygglov igen.

Detta, herr talman, vill jag ge Denis Begic chansen att kommentera i den här debatten. Jag tror att många är oroliga över att man vill rulla tillbaka den här frihetsreformen.

Jag ska så svara på Denis Begics specifika fråga. Om det visar sig att regeringens bedömning att detta inte innebär någon större ökning av antalet tillsynsärenden inte uppfylls till hundra procent får vi förstås vara beredda att titta på och utvärdera detta. Det gör man med all lagstiftning man tar fram, och detta är inget undantag. Vi kommer förstås att följa tillämpningen av den nya lagstiftningen när den nu rullar ut. Inte minst när snön börjar smälta och många som har väntat kan börja bygga ut på sina tomter kommer vi att följa detta – så är det givetvis.

Herr talman! Tack så mycket, Denis Begic, för frågan!

Jag har svarat på frågan, och svaret är fortsatt att regeringen gör en annan bedömning än flera av remissinstanserna utifrån att de åtgärder som undantas från förprövning typiskt sett inte innebär en oacceptabel omgivningspåverkan.

Det handlar om att bygga ut i större utsträckning, men det handlar också om möjligheten att bygga ett så kallat attefallshus utan förprövning och att ta bort anmälningsplikten för det. Det är dock förbundet med kravet på 4 ½ meter från tomtgräns enligt det regelverk som finns.

Baserat på hur de ungefär 40 förändringarna har tillämpats tidigare, alltså när det fanns förprövningskrav på dem, är regeringens bedömning att detta typiskt sett är åtgärder som inte innebär en oacceptabel påverkan på exempelvis närboende.

Det finns också, som jag sa, starka skäl för den enskilde fastighetsägaren att ta hand om sitt hus, att bygga ut på ett varsamt sätt och att vara noggrann med regelverket. Är man osäker finns det omfattande rådgivning via de medel som regeringen har tillskjutit till Boverket för att uppdatera PBL Kunskapsbanken. Om man fortfarande är osäker kan man lämna in en frivillig ansökan om lov och få sin sak förprövad.

Allting kommer inte att gå åt skogen bara för att man rullar tillbaka lite grann av den kommunala byråkratin och makten och ger den till den enskilde. Vi litar på att vanligt folk kan fatta kloka beslut, men det är förstås också baserat på att man som fastighetsägare vill göra rätt för sig och vill se till att bibehålla värdet i fastigheten och inte göra förändringar som påverkar det.

Det handlar helt enkelt om att rulla tillbaka lite grann av den makt och byråkrati som har legat på kommunerna för de här enkla åtgärderna, som typiskt sett inte har någon oacceptabel påverkan. Genom detta kan vi underlätta även den kommunala byråkratin.

Antalet lovärenden bedöms minska med upp till 40 procent. Det är en förändring som kan avlasta administrationen i kommunerna och korta kvarvarande lovprocesser avsevärt. Att färre ärenden av enklare karaktär behöver förprövas frigör ju tid för kommunerna att hinna hantera andra lovärenden inom lagstadgad tidsfrist. Man får helt enkelt mer tid att jobba med de mer komplicerade ärendena och kan nå ett resultat i dem tidigare. Det är ett viktigt led i att korta ledtider i byggprocessen, samtidigt som vi gör en massiv regelförenkling och en stor frihetsreform för den enskilde fastighetsägaren.

Jag är övertygad om att den enskilde fastighetsägaren både är kapabel till och har ett starkt intresse av att ta ansvar för att det som byggs på den egna fastigheten följer regelverket och att det tas nödvändig hänsyn till omgivningen.

Herr talman! Denis Begic har frågat mig om jag har för avsikt att säkerställa att kommunerna inte behöver kompensera regeringens bygglovsreform genom höjda skatter eller nedskärningar i annan verksamhet om kostnaderna för tillsynen ökar.

Regeringen har sjösatt den största reformen av bygglovsreglerna på 15 år. Det har blivit lättare att bygga nytt, bygga om och bygga till. Det administrativa krånglet har minskat och friheten för enskilda fastighetsägare ökat. Enskilda som har varit i kontakt med Regeringskansliet har överlag ställt sig positiva till reformen. Det är också tydligt att det finns ett stort intresse hos allmänheten.

Det stämmer att kritik har riktats mot lättnaderna i lov- och anmälningsplikten i det nya plan- och byggregelverket. Kritiken är till stor del baserad på uppfattningen att kommunernas tillsyn kommer att öka i samma omfattning som förprövningen minskar.

Regeringen och jag delar inte den bilden. Regeringens bedömning är att de åtgärder som nu undantagits från förprövning typiskt sett inte innebär en oacceptabel omgivningspåverkan för exempelvis närboende. Därtill finns det skäl att anta att den enskilda fastighetsägaren utvecklar sin egendom på ett varsamt och ansvarsfullt sätt i enlighet med regelverket. I motsats till de kritiska remissinstanserna har regeringen därför bedömt att antalet tillsynsärenden endast kommer att öka marginellt och att de direkta ekonomiska konsekvenserna för kommunerna i denna del därmed blir begränsade.

Kommunerna har en viktig uppgift att inom ramen för sina rådgivningsverksamheter hjälpa enskilda att göra rätt. För att stötta kommunerna fick Boverket 2025 ett särskilt uppdrag att utveckla sin vägledning PBL Kunskapsbanken utifrån det nya regelverket. Även enskilda kan ta del av Boverkets vägledning, vilket också bör bidra till att antalet tillsynsärenden inte ökar mer än marginellt. Det finns dessutom möjlighet att frivilligt söka lov om man som fastighetsägare är osäker på om en åtgärd är lovbefriad eller inte.

Herr talman! Jag kommer inte att föregripa den planeringsprocess vi har. Vi är mitt i remissförfarandet, och jag kommer att invänta remisssvaren. Vi kommer förstås parallellt att bereda förslag om de åtgärder som behövs för totalförsvarets behov, som vi också förstås har underlag för, bland annat från Försvarsmakten.

Jag ska inte föregripa vilka beslut regeringen kommer att fatta under första halvåret nästa år. Men även om vi skulle besluta om en tunnel och det skulle bli den tunnel som byggs snabbast någonsin i Sverige tror jag fortfarande att många kommer att uppleva flaskhalsproblem under flera år på befintlig förbindelse. Den här typen av anpassningar är alltså viktiga att ta i beaktande mot bakgrund av att behoven är stora här och nu och att det är eftersatt. Det är också viktigt mot bakgrund av att det om bara fem år kommer att öppnas en förbindelse som kan förväntas skapa ännu mer tryck både norr och söder om Förbifarten. Trafikverket har nu föreslagit breddningar av motorvägarna både norr och söder om Förbifarten.

Jag tror att det är viktigt att ha med detta. Man kan inte, som ledamoten är inne på, bara titta på ett perspektiv. Det är viktigt att inte glömma bort här och nu, anpassningsperspektivet och hur vi får ökad framkomlighet och trafiksäkerhet i den befintliga infrastrukturen när behoven är så stora. Detta kommer förstås också att vara ett viktigt perspektiv att ha med oss i det fortsatta arbetet för vår del.

Med det, herr talman, vill jag tacka för de kloka inspel som ledamoten har kommit med i den här debatten och för engagemanget i en viktig fråga, inte bara för Södertälje utan också för Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag vill tacka ledamoten för engagemanget.

Det här är en viktig fråga. Det är viktigt med robusthet och redundans kring huvudstaden. Ledamoten pekar också på flera andra strategiskt viktiga infrastruktursträckningar och korridorer. Man skulle nog kunna lägga till några till på den listan.

Det Trafikverket har föreslagit är, precis som jag sa och som ledamoten hänvisade till, en breddning för att möjliggöra en utökning från två till tre körfält i vardera riktningen. Det är åtgärder som bedöms öka kapaciteten med omkring 30 procent.

Jag tror att det är viktigt att ha ett holistiskt perspektiv här. Det är också en flaskhalsproblematik, som det är i dag. Det tror jag att ledamoten kan skriva under på. De företag som ledamoten nämnde lyfter också det. Det handlar om framkomlighet för viktiga godstransporter, som är centrala för deras viktiga verksamhet.

Meningen med att säga att det inte bara är viktigt för de två företag som ledamoten nämnde var inte på något sätt att förringa deras betydelse för svensk konkurrenskraft och totalförsvarets behov. Meningen var att bredda frågan till att handla om mer än så, nämligen framkomligheten i och runt Stockholmsområdet och framkomligheten och robustheten i Sverige som land.

När det gäller åtgärder som strikt drivs av det militära försvarets behov eller totalförsvarets behov har vi gett besked om att de behöver tas i särskild ordning. Där har vi också 50 miljarder kronor som är aviserade för åtgärder i det civila försvaret. En betydande del kommer att gå till transportinfrastruktur.

Jag tror inte att man ska förringa betydelsen av den styråra som regeringen gav till Trafikverket – att man nu ska ha med totalförsvarets behov även i arbetet med den nationella planen. Flera av de åtgärder som läggs fram har ju effekt både i fredstid och i ett läge med höjd beredskap. Det handlar om underhållsarbete, om BK4-nätet, som byggs ut, om reinvesteringar och om olika smarta åtgärder som gör att man kan få mer kapacitet i den svenska infrastrukturen. Det är förstås viktigt både vid civila kriser och vid höjd beredskap.

Jag vill också tacka ledamoten för det talande exemplet om det som vi upplevde sommaren 2016. Det sätter ju fingret på sårbarheterna i den svenska infrastrukturen. Det är klart att vi hade kunnat vara i ett annat läge när vi diskuterar den nationella planen om det inte hade varit så, herr talman, att ungefär hälften av medlen redan är låsta för underhåll och för att ta i kapp eftersatt underhåll.

Vi skördar frukterna av tidigare beslut eller icke-beslut. Man har inte tagit tag i underhållet av den svenska infrastrukturen, så nu är vi i ett läge där vi behöver underhålla i kapp. Hade detta gjorts på ett annat sätt, herr talman, hade det kanske funnits ännu mer utrymme att diskutera nya investeringar. Nu är det utrymmet begränsat; det tror jag att vi båda är överens om.

Då behöver man förstås ett bra underlag, som ledamoten nämnde. Det handlar om att det görs bedömningar som är bredare, där man också ser på vilken effekt de olika åtgärderna kan få på ganska kort tid. Tidigare har många av investeringarna legat långt fram i tiden. Men vi ser att behoven för många företag är här och nu och också kan komma skrämmande nära ur ett totalförsvarsperspektiv. Det är alltså viktigt att få igenom så mycket som möjligt också på kort sikt.

Med det vill jag tacka för engagemanget i den här frågan, herr talman.

Herr talman! Tack så mycket, ledamoten, för engagemanget i frågan!

Infrastrukturens och transportsystemets robusthet är viktig i hela landet. Robusthet, redundans och en hållbarhet kring huvudstadsområdet är väldigt viktigt, för att uttrycka sig milt. Det gynnar inte bara de företag som ledamoten hänvisar till specifikt i Södertälje. Det är också viktigt, som jag nämnde i mitt svar, för transporter i och runt Stockholmsområdet men också för transporter i hela Sverige.

Därför är det förstås viktigt när vi nu har fått ett underlag, ett förslag från Trafikverket om en ny nationell plan, att man på allvar har tagit in totalförsvarets behov betydligt tydligare än tidigare.

Det finns en bilaga till den nationella planen som rör totalförsvarets behov. Det finns också andra underlag, herr talman, som ger en mycket tydlig beskrivning av de behov som Försvarsmakten ser. Det gäller också för det som inte kommer att rymmas inom den nationella planen för de transportpolitiskt motiverade åtgärderna. Det kan också vara viktigt att hantera i särskild ordning.

Ledamoten frågar vilka bedömningar och underlag som finns för det arbetet. Låt mig först säga att regeringen efter förhandlingar och i bred samsyn har aviserat att 50 miljarder kronor ska avsättas för det civila försvarets uppbyggnad. Där kommer en betydande del att gå till förstärkning och upprustning av infrastrukturen och transportsystemet.

Vi kommer givetvis att återkomma med mer detaljer om det. Men det är självklart så att mycket kan läras av våra vänner i Ukraina, som vi fortsatt stöttar outtröttligt. Vi har förstås ett moraliskt ansvar att fortsätta det stödet också när det kommer till återuppbyggnad av transportinfrastrukturen här och nu och för framtiden. Det finns också många lärdomar att dra från det samarbetet. Där är förstås redundans och robusthet i transportinfrastruktursystemet viktigt.

Herr talman! Ledamoten sitter ganska ofta som talman under den här typen av debatter. Hon vet ganska väl, kanske bättre än de flesta ledamöterna i kammaren, att jag i det här läget av planeringsprocessen inte kommer, kan eller bör ge svar om olika enskilda objekt.

Processen i Sverige, som vi har en bred samsyn om, bygger på att regeringen föreslår en infrastrukturproposition som sedan behandlas och beslutas av riksdagen. Ramarna låses både för vidmakthållande, det vill säga underhåll, och för nya investeringar, det vill säga utveckling av infrastrukturen.

Därefter ber regeringen Trafikverket att ta fram förslag till nationell plan. När det har tagits fram skickas det ut på en bred remissrunda, och det pågår nu. Kommuner, regioner, företag och intresseorganisationer har ytterligare några veckor på sig att komma med sina reaktioner, förslag och inspel till det fortsatta arbetet.

Jag kommer i nästa vecka att hålla remissmöten med en mängd olika aktörer på departementet. Efter det kommer regeringen att fatta beslut om en ny nationell plan under första halvåret 2026.

Parallellt med det pågår ett utredningsuppdrag där förre riksrevisorn Claes Norgren tittar på alternativa och effektivare sätt att genomföra infrastruktur. Där har vi heller inte på förhand tagit ställning till någon lista över vilka objekt det skulle kunna vara.

Herr talman! Kerstin Lundgren har frågat mig om jag är beredd att ge ett uppdrag till Trafikverket att påskynda en planering för en tunnel under Södertälje kanal samt om jag planerar att vidta några åtgärder för att öka totalförsvarssäkringen för infrastrukturen runt Södertälje kanal och i så fall vilka. Kerstin Lundgren har vidare frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att höja säkerheten i gränssnittet under Södertälje kanal och i så fall vilka.

Behoven av infrastruktur är stora på många håll i Sverige. Det har länge stått klart för mig att tuffa prioriteringar kommer att behöva göras, trots att regeringen satsar stort på infrastruktur och trots att ramarna både för underhåll och för investeringar har ökat jämfört med tidigare period.

Regeringen vill forma ett robust och effektivt transportinfrastruktursystem där varje trafikslags fördelar kan nyttjas på bästa sätt och komplettera varandra. En väl fungerande infrastruktur är avgörande för svensk konkurrenskraft och för att hela Sverige ska fungera. Den ekonomiska ramen för nästa planperiod, 2026–2037, uppgår till 1 171 miljarder kronor. Det är en historiskt stor satsning där vi ökat infrastrukturramen med över 200 miljarder kronor jämfört med den tidigare planperioden och där vi prioriterar att vårda det befintliga transportsystemet och prioritera underhåll samtidigt som transportsystemet kan utvecklas.

Trafikverket har mot den bakgrunden haft i uppdrag att ta fram ett förslag till en ny nationell plan för perioden 2026–2037. I uppdraget till Trafikverket har regeringen bland annat betonat att samhällsekonomisk lönsamhet ska vara vägledande, att det är viktigt med ett stråk- och systemtänk samt att det försämrade säkerhetspolitiska läget och totalförsvarets behov behöver beaktas. Objekt som inte är transportpolitiskt motiverade utan i huvudsak syftar till att stärka civilt eller militärt försvar måste dock bedömas och finansieras i särskild ordning. Dessa objekt ska därför inte ingå i förslaget till nationell plan.

Trafikverkets förslag till ny plan lämnades till regeringen tidigare i höst. Trafikverkets bedömning är att planförslaget samlat kommer att bidra till ett robustare transportsystem. Ökad robusthet är till nytta i alla samhällstillstånd och innebär nytta även för samhällsviktiga transporter och militär rörlighet.

Jag är medveten om behoven av åtgärder i transportinfrastrukturen till och genom Södertälje. Det är viktigt för Södertälje och dess näringsliv men även för annan trafik till och från Stockholmsområdet samt för Sverige som helhet.

Trafikverkets planförslag innehåller inte en tunnel under Södertälje kanal. Trafikverkets planförslag innehåller dock ett antal objekt som är kopplade till Södertälje, bland annat ett nytt objekt som innebär kapacitetsförstärkningar på existerande motorvägsbro i Södertälje. Det föreslagna objektet innebär en breddning av bron för att möjliggöra en utökning från två till tre körfält i vardera riktningen, men det innehåller också åtgärder för att stärka robustheten på motorvägsbroarna.

Jag vill understryka att det än så länge inte finns några ställningstaganden från regeringen kring Trafikverkets förslag, som är under beredning. Just nu pågår som ledamoten känner till ett remissförfarande för förslaget. Ett beslut från regeringen planeras under våren 2026.

Herr talman! Jag vill också tacka för debatten.

Ledamoten talar om ”kärnan i problemet”, herr talman. En mycket betydande orsak till det ansträngda läget är det tillfälliga avtal som Trafikverket har tecknat med SJ AB för nattågstrafiken. Det var och är mycket dyrt och påverkar utrymmet. Det är därför jag i flera omgångar i den här debatten har upprepat att jag förutsätter att parterna arbetar mycket aktivt för att effektivisera det avtalet och att det är ett arbete som jag kommer att fortsätta att följa nära och noga.

God tillgänglighet är viktigt. Det är därför regeringen har skjutit till 151 miljoner kronor för det här ändamålet i förslaget till budget. Man kan diskutera innehållet i det. Man kan diskutera storleken på summan och om det är för mycket eller för lite – jag har i och för sig inte hört någon säga att det är för mycket. Men man kan inte komma ifrån att bakgrunden till situationen är det mycket dyra tillfälliga avtalet. Det har jag inte hört ledamöterna nämna i sina inlägg, men jag kan konstatera att det är en betydande orsak till den ansträngda situationen. Därför är det viktigt att parterna nu arbetar för att effektivisera avtalet och göra det mer kostnadseffektivt, så att det inte tränger undan andra viktiga ändamål som Trafikverket också har ansvar för vid upphandlingar och samverkansavtal för trafiken.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! För nytillkomna tittares skull kan jag säga att det tillförs 151 miljoner kronor för trafikavtalen 2026.

Det behövs långsiktiga planeringsförutsättningar för regionerna. Jag håller med debattörerna om det, fru talman. Det kräver i sin tur en långsiktighet i de trafikavtal som Trafikverket tecknar och att tillfälliga avtal som driver upp kostnaderna undviks. Bakgrunden till det ansträngda läge som nu råder är, precis som jag har sagt tidigare, ett tillfälligt avtal mellan Trafikverket och SJ som ökat kostnaderna kraftigt för nattågstrafiken under 2025. Det påverkar utrymmet för att teckna övriga avtal även under 2026, trots att det nu tillförs 151 miljoner kronor i den budget som regeringen har föreslagit för 2026.

Jag vill också, fru talman, nämna att regeringen givetvis kommer att ta del av Riksrevisionens pågående granskning av trafikavtalen för ökad tillgänglighet mellan regioner. Resultatet av granskningen kommer att presenteras i en rapport i mars 2026. Granskningen ska svara på om statens insatser genom trafikavtal effektivt bidrar till att förbättra den grundläggande tillgängligheten i kollektivtrafiken mellan olika regioner. Det blir förstås ett viktigt underlag för fortsatt arbete.

Herr talman! Jag vill återkomma till att situationen uppkommit till följd av ett mycket dyrt tillfälligt avtal som Trafikverket tecknat med SJ AB rörande nattågstrafiken. Jag förutsätter att parterna arbetar mycket aktivt för att effektivisera det avtalet, så att kostnaderna minskar. Det är ett arbete som jag kommer att följa nära och noga.

Fru talman! Man kan kalla det tillskott på 151 miljoner kronor som regeringen gör i budgetpropositionen för lite olika saker. Man får om man vill kalla det för brandkårsutryckning, som Åsa Karlsson gör. Men man kan inte kalla det för en neddragning eller nedskärning. Ett budgettillskott på 151 miljoner kronor är inte en neddragning. Det är något som tillförs ett anslag till det som vi diskuterar här i dag: den upphandlade trafiken, medfinansieringen och samverkansavtalen.

Bakgrunden till den ansträngda situation som ledamöterna ger uttryck för har att göra med det tillfälliga avtal som Trafikverket har slutit med SJ AB där kostnaderna för nattågstrafiken har ökat kraftigt under 2025. Det påverkar även utrymmet för att teckna övriga avtal under 2026.

Fru talman! Nu är det självklart viktigt att Trafikverket och SJ arbetar för att effektivisera det avtalet så mycket som möjligt, så att kostnaderna minskar. Då skapas det också utrymme för de ändamål som anslaget syftade till att täcka: den interregionala tillgängligheten och den av staten upphandlade kollektivtrafiken.

Det är alltså ett tillskott på 151 miljoner kronor som regeringen gör i budgeten, fru talman. Men mot bakgrund av att kostnaderna har ökat kraftfullt för det nödavtal eller tillfälliga avtal som Trafikverket har slutit med SJ är det en ansträngd situation. Det är självklart viktigt att Trafikverket och SJ nu arbetar för att effektivisera sitt avtal, så att kostnaderna minskar. Det är ett arbete som jag kommer att följa mycket nära.

Fru talman! Åsa Karlson har frågat mig om jag anser att det är förenligt med finansieringsprincipen att staten minskar ersättningen för samhällsviktig trafik utan att minska uppdragets omfattning och om jag och regeringen avser att säkerställa att regionerna kompenseras för de kostnader som staten genom Trafikverkets beslut nu överför till dem. Åsa Karlson har vidare frågat mig om jag och regeringen avser att tillföra de medel som krävs – minst 100 miljoner kronor per år – för att upprätthålla de statliga samverkansavtalen i norra Sverige. Avslutningsvis har Åsa Karlson frågat mig om jag och regeringen avser att ge Trafikverket i uppdrag att reformera tillgänglighetsmodellen och processen för samverkansavtal, så att regionerna ges reell delaktighet och långsiktiga planeringsförutsättningar.

Jag vill inleda med att understryka att ett väl fungerande, långsiktigt hållbart och tillförlitligt transportsystem, där alla trafikslag utvecklas och bidrar till de transportpolitiska målen, är en förutsättning för att hela Sverige ska fungera. Villkoren för att leva, bo och verka i hela landet ska stärkas. Det är därför angeläget med en god tillgänglighet mellan landets olika delar. Det här har jag framfört flera gånger i kammaren, men eftersom det är grundläggande utgångspunkter för regeringens transportpolitik förtjänar det att upprepas.

När det gäller statens finansiering av de trafikavtal som Trafikverket har i uppdrag att ingå föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) att det tillförs 151 miljoner kronor för 2026. Syftet är att upprätthålla den interregionala tillgänglighet som den av staten upphandlade kollektivtrafiken skapar. Tyvärr har det tillfälliga avtal som Trafikverket slutit med SJ AB ökat kostnaderna för nattågstrafik kraftigt under 2025. Det påverkar även utrymmet för att teckna övriga avtal under 2026. Jag förutsätter att Trafikverket och SJ AB arbetar för att effektivisera avtalet så att kostnaderna minskar. Jag kommer att följa det arbetet nära.

Jag vill också kommentera det som Åsa Karlsson tar upp om den kommunala finansieringsprincipen. Som Åsa Karlsson mycket väl känner till är den tillämplig då kommuner eller regioner åläggs nya åtaganden genom statligt beslutade reformer. Så är inte fallet när staten genom samverkansavtal går in och medfinansierar interregional kollektivtrafik.

Avslutningsvis delar jag Åsa Karlssons bild att det behövs långsiktiga planeringsförutsättningar för regionerna. Det kräver i sin tur en långsiktighet i de trafikavtal som Trafikverket tecknar där tillfälliga avtal som driver upp kostnaderna undviks. Jag ser mot bakgrund av det inte något behov av att i nuläget ändra tillgänglighetsmodellen eller processen för samverkansavtal.

Fru talman! Jag tyckte att Åsa Karlsson i slutet av sitt inlägg gav ett välkommet besked, det vill säga att ge långsiktiga förutsättningar för underhållsentreprenörerna. Våra svenska företag, som är verksamma här, är efterfrågade på en europeisk marknad och ibland en global marknad under hård konkurrens. Den typen av politisk oro, exempelvis i en valrörelse där man talar om att återförstatliga underhållet, har uppstått därför att en betydande del av problemet har varit ideologiska låsningar, vilket också Gunnar Alexandersson, en tidigare järnvägsutredare med uppdrag från myndigheten Trafikanalys, slagit fast. Vi har därför historiskt inte fått genomslag för det som har behövt göras.

Detta ändrar vi på nu. Det är ingen, fru talman, som har sagt att digitala hjälpmedel är hela lösningen. Däremot kan de vara viktiga för att få mer av förebyggande underhåll. Vi ser nu en positiv tendens i den underhållsplan som Trafikverket har för åren 2025–2028. Där minskar mängden avhjälpande underhåll, akutunderhåll, det vill säga när man får rycka ut och laga en kontaktledning som redan har gått sönder. Var fjärde gång underhållsarbete görs handlar det om akutunderhåll. Detta minskas nu till 20 procent på bara tre fyra år.

Vad är då 5 procentenheter hit eller dit? Jo, där gömmer sig många kronor, och de allra flesta förstår att förebyggande underhållsarbete innan en kontaktledning brister är mycket mer effektivt. Där ser vi ett exempel på när regeringens politik ger resultat.

Det här handlar om att återupprätta förtroendet för järnvägen. Människors vardag, näringslivets konkurrenskraft och Försvarsmaktens förmåga ska inte påverkas av att vi har struntat i underhållet decennium efter decennium. Det vänder vi på nu.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Svaret är mycket enkelt: Ja. För första gången finns det en plan för att beta av underhållsskulden på järnvägen. Jag har också svarat ledamoten att vår regering – för vi aspirerar på omval, fru talman – vid nästa revidering om fyra år måste vara beredd att skjuta till mer medel till följd av att de olika metoder som nu effektiviserar underhållet dag för dag frigör utrymme som gör att man kan underhålla mer.

Ett sådant exempel är de underhållståg som nu tas fram och som jag fick se härommånaden när jag besökte Tomteboda. Med dem kan man underhålla på ena spåret och samtidigt bibehålla hastigheten på spåret bredvid utan att tumma på säkerheten och arbetsmiljön. Ett annat exempel är att man kan använda värmekameror som upptäcker ett värmeläckage innan en kontaktledning brister.

Jag blir lite förvånad, fru talman, över att ledamoten nästan raljerar över ord som digitalisering och att använda drönare. Dessa kan alltså gå längs järnvägen och upptäcka ett fel innan det har uppstått så att vi kan skicka ut tekniker till just den plats där man sett ett litet värmeläckage i en kontaktledning. Dessa kan då reparera felet innan en kontaktledning rasar ned så att man sedan får underhålla, med stor påverkan på hela trafiksystemet i den svenska järnvägen. Detta borde Socialdemokraterna välkomna, fru talman.

Det går att upptäcka sprickor i rälen genom att med tekniska hjälpmedel känna av vibrationer på varje tåg som rullar. Det behöver man inte raljera över. Det kan göra att brister i banvallen upptäcks innan en banvall brister, fru talman.

Detta händer nu, tack vare regeringens ledarskap som fokuserar på järnvägsunderhållet. Det har tagits emot väldigt positivt i stora delar av Järnvägssverige, och jag tror egentligen att Åsa Karlsson har noterat detta.

Jag tror att det vore klädsamt att faktiskt bejaka denna utveckling och ställa sig bakom den. Äntligen kan vi gemensamt se att vi nu vänder utvecklingen och inte fortsätter på den kälkbacksliknande underhållsskuldsutvecklingen där det bara rasar år efter år. Nu vänder vi trenden.

Vi har också sett till att de 210 miljarder kronor som avsätts för underhåll av järnväg inte längre kommer att behöva gå till förvaltningskostnader som egentligen borde ligga på Trafikverkets förvaltningsanslag. Vi har städat upp i anslagen, vilket gör att ökningen för anslaget Vidmakthållande av järnväg i själva verket är 18 procent eftersom det inte kommer att gå miljardbelopp därifrån till Trafikverkets personal. I stället förstärker vi förvaltningsanslaget så att vi får en bättre transparens, en bättre kostnadskontroll och också mer pengar till järnvägsunderhåll.

Men återigen: Det handlar inte bara om mer pengar, fru talman. Det handlar också om att få ut mer underhåll för pengarna. Det är där vi börjar skönja ett resultat. Punktligheten har i år successivt, månad för månad, blivit bättre. Åtta av tio månader har bättre punktlighet än motsvarande månad året innan. Trafikverket pekar också på att det bland annat är underhållsoffensiven som nu börjar märkas.

Det målår som ledamoten hänvisar till är inte regeringens satta mål. Det är Trafikverket som har bedömt detta. Om vi fortsätter att skjuta till de medel som krävs och utvecklingen i den innovativa järnvägsbranschen får fortsätta, där svenska företag kan vara med och underhålla i kapp underhållsskulden, kan man nå målet 2050.

Därför vore det välkommet om Socialdemokraterna bejakade detta och sa att alla entreprenörer som kan vara med och bidra ska få vara med och bidra. Är Åsa Karlsson beredd att bejaka det?

Fru talman! År 2025 är första året som underhållsskulden inte bara fortsätter att skena. Vi har stoppat blödningen, fru talman. Nu har vi stoppat den kraftiga utförsåkningen från den förra planen.

Bara för att sätta det i ett sammanhang: Under de sista fyra åren av Åsa Karlssons partis regeringstid ökade underhållsskulden med nästan 40 miljarder kronor på bara fyra år. Detta har vi satt stopp för nu. Vi har inte gjort det bara av en slump, utan vi har på ett mycket aktivt och strategiskt sätt sett till att man får ut maximalt av de resurser som man kan omsätta i praktiken. Vi har inte bara fokuserat på mer pengar till underhåll utan också på att vi ska få ut mer underhåll för pengarna.

Det är därför det i år kan genomföras 1 700 större underhållsarbeten i den svenska järnvägsanläggningen. Det har aldrig någonsin varit så många. Nästa år, vilket också kommer att vara ett rekordår, planeras det för 1 800 underhållsarbeten. Det är på det sättet Sverige kan vända utvecklingen, ta tillbaka det eftersatta underhållet och börja amortera på underhållsskulden.

Fru talman! Låt mig ta ett exempel: När jag tillträdde som infrastruktur- och bostadsminister gjordes det 30–40 växelbyten per år. Jag samlade järnvägsbranschen, och jag fick höra att det fanns entreprenörer i Sverige som sa: Vi kan byta det här på timmar i stället för dygn! Regeringen gav uppdrag till Trafikverket, och vi ser nu att det i år kommer att genomföras ungefär 100 växelbyten. På bara tre år har vi alltså gått från 30–40 växelbyten per år till 100, och de kommande åren kommer det att börja takta upp till 200 växelbyten om året.

Det är skillnaden, fru talman, i politiken. Antingen fokuserar man på funktionaliteten här och nu och på att återta så mycket underhåll som möjligt eller så struntar man bara successivt i underhåll och låter bli att styra på ett sätt som gör att punktligheten kan öka.

Då är frågan: Har punktligheten ökat eller inte? För åtta av de tio månader i år som hittills har rapporterats har punktligheten blivit bättre än motsvarande månad förra året.

Vi är dock inte på något sätt färdiga, fru talman. Ledamoten ställer frågan: Är det tillräckligt? Om vi ska kunna återta allt eftersatt underhåll till år 2050 förutsätter det att varje regering vid varje planrevidering tillskjuter så mycket medel som man då bedömer att man kan omsätta.

Att använda nya metoder, att prefabricera växlar så att man kan byta spårväxlar på timmar i stället för dygn, att använda drönare som upptäcker fel i elsystemets kablar och kraftledningar innan det blir ett fel och att byta ut signalsystemet, fru talman, så att vi får ett signalsystem som håller, är robust och går att använda mer effektivt är saker som varje regering framöver kommer att behöva ta ansvar för, och det är då man kan nå målåret 2050.

I den plan vi nu har lagt fram finns maximalt de medel som Trafikverket bedömer att man kan omsätta. I takt med att metoderna utvecklas till följd av de olika uppdrag som regeringen har gett till Trafikverket måste dock varje regering under de kommande åren vara beredd att skjuta till medel och fortsätta utveckla underhållsbranschen på ett sätt som gör att man kan underhålla i kapp underhållsskulden.

Därför, fru talman, har jag efterlyst en borgfred kring underhållet av järnvägen. Är Åsa Karlsson beredd att sluta en sådan och inte misstänkliggöra privata underhållsentreprenörer i det svenska järnvägssystemet?

Fru talman! Åsa Karlsson har frågat mig om jag anser att den nuvarande satsningen på järnvägsunderhåll är tillräcklig för att minska det eftersläpande underhållet och förbättra punktligheten i den svenska järnvägstrafiken och vilka ytterligare åtgärder jag och den övriga regeringen avser att vidta för att stärka järnvägens tillförlitlighet.

Underhållet av infrastrukturen har under lång tid tillförts för lite resurser. I flera decennier har underhållet av både vägar och järnvägar nedprioriterats, och underhållsskulden har tillåtits växa. Det har medfört att det långsiktigt inte har funnits förutsättningar för Trafikverket att genomföra det underhåll som krävts för att upprätthålla anläggningens funktionalitet.

Det finns inga genvägar för att ta itu med detta. Det går inte att fortsätta ta en springnota och skjuta problemen på framtiden. Därför prioriterar nu regeringen upprustning och underhåll av svensk infrastruktur.

Järnvägen står inför en kraftig upprustning till följd av regeringens satsningar på järnvägsunderhåll. Under den kommande planperioden tillförs totalt 210 miljarder kronor till järnvägsunderhåll, och utöver det tillkommer ytterligare cirka 34 miljarder kronor i banavgifter som går till underhållsåtgärder.

Under 2025 genomförs 1 700 större underhållsarbeten i den statliga järnvägen, och nästa år planeras ännu fler. Detta sker samtidigt som det är fler tåg än någonsin tidigare i järnvägsanläggningen.

Det eftersläpande underhållet minskar, och under kommande planperiod fortsätter Trafikverket att återta eftersatt underhåll på den nivå som under rådande förhållanden bedöms vara maximalt möjlig. Trafikverket bedömer vidare att det går att ta igen allt eftersatt underhåll till 2050.

Tågresenärer och godstransportörer ska kunna lita på att tågen kommer fram i tid. Vid genomförande av underhållsåtgärder i järnvägen är det viktigt att det planeras väl och påverkar den befintliga trafiken i minsta möjliga mån. Trafikverket behöver tillsammans med branschen fortsätta med det utvecklingsarbete som pågår med att till exempel modernisera arbetsmetoder och utrustning, nyttja digitaliseringens möjligheter och utveckla effektiva och ändamålsenliga underhållsavtal.

Underhållet har varit nedprioriterat i decennier. Regeringen vänder nu den destruktiva trenden och prioriterar i stället upp denna centrala verksamhet, både vad gäller mer pengar till underhåll och mer underhåll för pengarna.

Fru talman! Tack, Leif Nysmed, för debatten!

Det som ledamoten pekade på handlar om ett KD-lett departement och ett arbete där man varit tvungen att ta tag i strukturella problem som har påverkat bostadsbyggandet under lång tid.

Mycket av det som vi i dag ser resultatet av är en följd av att vi har haft ett läge med mycket hög inflation, och vi är fortfarande i en lågkonjunktur. Det är klart att det inte blir bättre, fru talman, av att det har funnits eftersatta områden vad gäller både långa ledtider och krångliga regelverk och att det inte finns mark att bygga på.

Att vi nu, fru talman, tar tag i de strukturreformer som hade behövt vara på plats innan man går in i en sådan dyster ekonomisk situation som vi fortfarande är i är förstås ett viktigt besked till alla.

Jag tror egentligen att Leif Nysmed håller med om att det är bra att vi rensar upp i krångliga regelverk och tar tag i de alldeles för långa ledtiderna och att han egentligen ser att det här hade behövt vara på plats tidigare. Det hade gjort oss något bättre rustade att hantera den situation som nu präglar svensk bygg- och bostadsmarknad och som också gör att det är svårt för många som har förlorat arbetet och fortfarande riskerar att förlora arbetet och för ungdomar som inte kommer ut på lärlingsplatser.

Detta är, fru talman, konsekvenser av år av eftersatthet, där vi nu har börjat fokusera på att ta tag i de strukturproblem som finns. Regeringen har exempelvis aviserat att det skärpta amorteringskravet ska tas bort och att bolånetaket ska höjas. Vi tittar på olika modeller som hyrköp, som innebär att man kan köpa halva lägenheten och successivt betala av den andra, vilket sänker trösklarna väsentligt och stärker efterfrågansmöjligheterna.

Det är alltså många åtgärder som är på gång och som behöver komma på plats för att vi ska få ut fler i arbete i den viktiga byggsektorn.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det går att lägga in många frågor i en interpellationsdebatt. Jag tycker att det är viktigt att ledamoten, som har ställt en interpellation, får svar på den fråga som är grunden för interpellationen. Där uppfattar jag att frågan gäller lärlingar och APL inom ramen för Norrlandsfonden. Jag har gett ett svar, och jag är beredd att titta på den Riksrevisionsrapport som ledamoten hänvisade till för att se om det finns något ytterligare att göra där.

När det gäller frågan om Trafikverket som upphandlare har det under de tre år som jag har varit infrastruktur- och bostadsminister pågått ett arbete med att ge Trafikverket i uppdrag att stärka den operativa förmågan och beställarkompetensen så att man blir en bättre upphandlare. Det är positivt att ledamoten har noterat detta. Jag är helt övertygad om att det finns mer att göra där, men det finns också mycket att lära av det arbetet.

När det kommer till frågor om kompetensförsörjning inom byggsektorn är det väldigt slagigt, och det är en del av den problematik som Sverige har lidit av under mycket lång tid. Det går upp i konjunkturen, och då är det svårt att få tag i folk. Sedan, när man i princip har fått in personal, blir det nedgång i konjunkturen. Då blir det den där slagigheten, som Leif Nysmed väl känner till.

Det behöver därför finnas bättre förutsättningar för bostadsbyggande, oavsett om det är högkonjunktur eller lågkonjunktur, och vi tittar därför på regelverk som behöver förenklas. Från och med i dag gäller det nya bygglovsregelverket, som underlättar väsentligt för den som vill bygga ut, bygga till eller bygga om. Vi tittar även på ledtider, och i slutet av månaden, tror jag att det är, tar vi emot den utredning som är ett tilläggsuppdrag till Miljötillståndsutredningen vad gäller överklagande, instansordning och så vidare när det kommer till planprocesser och miljötillstånd.

Jag skulle kunna fortsätta, fru talman, och ge flera olika exempel där syftet är att ta tag i de strukturella reformerna och att vi ska stå bättre rustade oavsett om det är låg- eller högkonjunktur i Sverige. Mot bakgrund av att ledamotens fråga konkret handlade om Norrlandsfonden vill jag dock återkomma till det svar som jag gav tidigare. Det är det som interpellationen handlar om, även om jag uppskattar de olika inspel som ledamoten gjorde på en del andra områden vad gäller bostadsbyggandet.