Sofia Amloh

Herr talman! Jag riktar min fråga till statsrådet Paulina Brandberg.

Landets arbetarkvinnor utgör enligt SCB 54 procent av landets alla kvinnor. Detta är en grupp som relativt sett har fått det sämre och mer ojämlikt över tid - det syns i arbetarkvinnors löner, arbetsvillkor, hälsa och livslängd.

Det var dessa arbetarkvinnor som tog en hård smäll för att bära de viktiga samhällsfunktionerna i välfärden under pandemin. Det är dessa arbetarkvinnor som betalar ett mycket högt pris i den ekonomiska kris som vi nu befinner oss i. Det är rent av ovärdigt.

Regeringens första budget gav inte i närheten av de resurser som välfärden är i behov av. I stället gick resurserna till att stärka den övre medelklassens mäns ekonomi.

Min fråga till statsrådet är: Tänker regeringen göra något för att underlätta arbetarkvinnors tuffa ekonomiska situation?

Herr talman! Jag håller helt med statsrådet om den beskrivning av livsinkomster som ges i svaret. Jag håller helt med om hela den beskrivning som precis gavs. Det gjordes i svaret, och det har gjorts tidigare. Det är inte den bilden vi saknar. Den är vi helt överens om och kommer antagligen att fortsätta vara det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är bara högst nyfiken. Jag behöver inte få ett helt program med punkter än över vad som behöver göras. Jag efterfrågar förslag, idéer, intentioner, på vilka områden och ungefär vad regeringen tänker ge sig på. Är det familjepolitiken? Är det på Arbetsmarknadsdepartementet det kommer att hända saker när det gäller att utjämna den ekonomiska ojämställdheten? Ska det tillsättas fler utredningar som ska titta på något särskilt? Vilka är direktiven?

Jag behöver inte få konkreta, färdiga förslag av statsrådet. Jag kan dock tycka att man borde ha några punkter klara över vad man vill genomföra när man tar makten och ska styra. Men vi kan vänta fler månader på att det ska komma någonting från regeringen.

I stället söker regeringen konflikt med Socialdemokraterna, vilket man gjorde i en debattartikel häromveckan. Det är synd. Det är kanske inte just konflikt utan samarbete man ska söka med Socialdemokraterna.

Jag har gjort det i talarstolen förut och tänker fortsätta att stå här och räcka ut en hand till statsrådet och säga att vår hand finns. Det avslutar jag med att göra även i dag.

(Applåder)

Herr talman! Tack, interpellanten, för att vi får möjlighet att i kväll debattera de här viktiga frågorna! Tack också till statsrådet - både för svaret och för att vi får ha den här debatten!

Vi hade en snarlik interpellationsdebatt i december, om jag inte minns helt fel - som en inledning på mandatperioden, kan jag tänka mig. Jag har även lyssnat på svaret på den här interpellationen. Det är fortfarande lite samma sak. Även i december konstaterade statsrådet att ekonomisk jämställdhet var viktigt för regeringen. Både nu och i december hörde jag statsrådet konstatera en rad saker - en rad anledningar till att vi har den brist på ekonomisk jämställdhet som vi har. Det handlar om vad som är orsakerna till den: deltiderna, familjepolitiken när det kommer till det ojämna uttaget av föräldradagar och en rad andra saker. Det nämns ingenting om pensioner, och jag skulle kunna fortsätta på det spåret.

Vidare konstaterar statsrådet att man behöver mer fakta och inhämtande av fler analyser för att kunna komma med förslag. Jag tycker att vi har det. Jag tycker också att interpellanten var tydlig med det, delvis från seminariet, delvis från sådant som har kommit fram av andra anledningar.

Vad har då hänt sedan december, eller sedan regeringen tillträdde och tydligt gick ut med denna ambition? Det är en rad saker. Bland annat tog regeringen som det första man gjorde bort den feministiska utrikespolitiken. Jag tänker att i den värld vi i dag lever behöver vi kanske inte mindre av den feministiska utrikespolitiken. Men det är en tydlig signal från regeringen att man inte ska ha en feministisk utrikespolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan går vi vidare till dess att regeringen kommer fram till en budget och lägger fram den. Och vad ser vi där? När SKR är tydliga med vad man måste ha för att behålla samma kvalitet i kommuner och regioner i välfärden får man en tredjedel av regeringen i budgeten. Det saknas två tredjedelar av pengarna. Vad händer då? Det blir ett ganska stort hål och ett minus. Vilka kommer det här att slå emot? Det kommer inte att bli färre delade turer och deltider. Det är ju heltidsarbete som många av våra välfärdskvinnor behöver. Det blir det inte med de här icke-pengarna, de pengar som den här budgeten saknar.

Vilka kan vi då se var vinnarna på regeringens budget? Jo, det var männen. Männen drog vinstlotten i den här budgeten, inte kvinnorna. Ekonomisk jämställdhetspolitik och ekonomisk självständighet saknas.

Min fråga är den som vi var inne på, nämligen när det kommer ett jämnare uttag av föräldradagar. Jag vet att statsrådet var tydlig i interpellationsdebatten i december med att detta förändrar normer. Var är idéerna och förslagen på politik? Var finns utredningarna som kan leda till någonting på det här området? Jag saknar det. Kanske kan jag få svar på det i dag.

(Applåder)

Herr talman! Nu avrundar vi den här debatten. Jag tror att vi kommer att få anledning att debattera detta fler gånger.

Förra månaden kom besked om att regeringen och Sverigedemokraterna med ytterligare en utredning skjuter regler om lönegolv på framtiden och, som jag har nämnt flera gånger, lägger ned den utredning vi tillsatte om behovsprövning för arbetskraftsinvandring.

Det kommer att leda till att den oseriösa arbetskraftsinvandringen fortsätter att öka och pressa ned löner och arbetsvillkor på den svenska arbetsmarknaden. Det är svenska och utländska arbetare som kommer att få betala priset även fortsättningsvis. Jag konstaterar bara att det är ovärdigt.

Låt mig återkomma till de frågor som jag inledde den här debatten med: Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att komma till rätta med den oreglerade arbetskraftsinvandringen, och anser statsrådet att ett lönegolv är ett tillräckligt styrmedel för att få bukt med de problem som vi har i dag? Jag tänker att svaret på detta är ja.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min nästa fråga var om statsrådet tänker ta några initiativ för att återinföra en myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning. På den är svaret nej. Den fajten kommer vi socialdemokrater att ta till den dagen vi har en behovsprövad arbetskraftsinvandring som är myndighetsbaserad, för statsrådet glömde ju ändå att ta upp arbetsgivarna när hon beskrev det här i sitt tidigare anförande.

Herr talman! Debatten har varit inne lite på det, och jag vill ta tillfället i akt att säga att för snart ett år sedan - jag tror att det är ganska exakt elva månader - skärpte den socialdemokratiska regeringen reglerna för arbetskraftsinvandringen. Det var en ren socialdemokratisk regering vid den tidpunkten.

Det fanns då krav på bindande anställningsavtal för att få arbetstillstånd, skyldighet för arbetsgivare att rapportera om anställningsvillkoren förändrades och försörjningskrav vid anhöriginvandring. Det var ett bättre regelverk för att behålla högkvalificerad arbetskraft. Det här var viktiga steg på vägen. Fler steg behöver tas. Nästa steg hade varit en behovsprövning av arbetskraft.

Vi socialdemokrater tillsatte en utredning om det, och den här regeringen väljer att fortsätta säga att den handlar om en behovsprövad arbetskraftsinvandring - men den innehåller inte längre några sådana direktiv. Jag vill lyfta fram att det inte handlar om något enskilt förslag eller exempel, som min kollega Leif Nysmed tog upp.

I över 35 år har min pappa byggt den här huvudstaden. Han har sett förändringarna som gjorts på de stora arbetsplatserna. I dag ser man både andra och tredje klassens arbetare där, men Sverige ska aldrig konkurrera med låga löner och dåliga arbetsvillkor. Det ska vara ordning och reda på svensk arbetsmarknad - inte olika klasser av arbetare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varför lät inte regeringen behovsprövningen finnas kvar i utredningen? Ni breddade den med det ni ville lägga till, genom till exempel tilläggsdirektiv. Ska jag tolka det här som att något ideologiskt skynke har rasat ned? Vi socialdemokrater är överens med Centerpartiet om väldigt lite i just den här frågan, men jag instämmer helt i beskrivningen av förslaget som ligger på bordet nu. Är det en politisk arbetsmarknadsprövning som ska göras? Handlar förslaget om undantag, inlåsningseffekter och krångel i stället för att skapa ett robust system som klarar alla utmaningar i den gemensamma problembilden?

Frågan borde inte vara svår att svara på, så jag ställer den igen. Vilka är de konkreta, sakliga argumenten för att regeringen inte vill utreda en arbetsmarknadsprövning? Man vet ju att det fungerar. Det gjorde det innan 2008, och jag är helt övertygad om att det skulle göra det igen.

Svaret visar att man gör en 180 graders vändning och att utredningen dribblas bort och bortförklaras med allt krångligare förslag. Försöker man täcka upp för någonting annat och få det att se ut som om det är lika bra och är en lösning, när man vet att det inte fungerar? Var är de sakliga argumenten för att ta bort behovsprövningen?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret och möjligheten att debattera ett väldigt viktigt ämne.

Migration har alltid förekommit och bidrar till länders och samhällens utveckling. Det är positivt att människor fritt kan röra sig i Europa och söka arbete. I vissa regioner och inom vissa yrkesområden råder det stor brist på arbetskraft, och arbetsgivarens kompetensförsörjning kan främjas genom ökad rörlighet. Det kan förbättra matchningen på arbetsmarknaden, och det berikar arbetslivet i övrigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Socialdemokraterna välkomnar rörlighet över gränser och ser att människor från andra länder har mycket att bidra med på vår arbetsmarknad, framför allt i tider då vi har historiskt stor kompetensbrist. De geografiska skillnaderna kan också vara ganska stora i det här landet.

Den förra moderatledda regeringens regelverk från 2008 innebar att Sverige fick världens minst reglerade arbetskraftsinvandring. Det har bidragit till att organiserad kriminalitet fått växa i flera branscher samt till omfattande lönedumpning och grovt utnyttjande av arbetskraftsinvandrare. Detta är otroligt ovärdigt, framför allt i ett modernt och utvecklat land som Sverige.

Det är just mot den bakgrunden som jag har ställt mina frågor till statsrådet. Men svaren är långt ifrån dugliga. Jag hör att statsrådet säger att det är viktigt att det råder ordning på arbetsmarknaden och att lagar, regelverk och avtal efterlevs. Det är ett viktigt klargörande av statsrådet. Jag kan bara instämma till fullo. Men som det ser ut i dag har vi en omfattande arbetskraftsinvandring till lågkvalificerade yrken där kraven på utbildning och yrkeserfarenhet är låga eller obefintliga. Men det är här det finns arbetskraft i Sverige som kan utföra arbetet. Det förekommer också omfattande problem med missbruk av regelverket, särskilt inom lågkvalificerade yrken.

Både jag och statsrådet ser samma problembild, och vi är överens. Därför förstår jag inte varför det är så viktigt för den här regeringen och Sverigedemokraterna att så snabbt ändra i den redan tillsatta utredningen och helt slopa förslaget om en arbetsmarknadsprövning. Arbetsmarknadsprövning betyder att man prövar behovet av arbetskraft i Sverige. Finns arbetskraften i Sverige eller behöver arbetskraft invandra hit på grund av att kompetensen inte finns i Sverige? Med tanke på problembilden av hur nuläget, statusen och verkligheten ser ut förstår jag inte att regeringen väljer att ta bort prövningen.

Varför vill regeringen och Sverigedemokraterna inte ha behovsprövning av arbetskraftsinvandring när det är så uppenbart att det är vad som behövs för att få ordning på svensk arbetsmarknad?

Fru talman! Under åren 2008-2010 hade vi en borgerlig regering. Också då hade vi en ekonomisk kris. Den regeringens intresse för svensk basindustri var rätt svalt. Många gånger var vi illa ute - företag flyttade utomlands och så vidare. Det är egentligen de senaste tio åren som vi har kunnat se hur industrialiseringen kommer tillbaka, etablerar sig, växer och har en framtid i Sverige och att man väljer den gröna omställningen här. Denna utveckling har skett. Det handlar om att politiken behöver skapa förutsättningar och tro på det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga kvarstår fortfarande: Tänker den borgerliga regeringen fortsätta att vara passiv, titta åt ett annat håll och hoppas att det löser sig med bostäder och välfärd, vilket krävs för att bygga de gröna samhällena och för att den gröna industrin ska finnas här? Eller tänker man aktivt kliva in och vara en av de parter som krävs för att göra denna resa när det gäller ny, svensk och grön industrialisering under de kommande decennierna?

Jag hör fortfarande inte statsrådet svara på detta. Jag hör att det är viktigt, men jag hör inte så mycket mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill verkligen tacka interpellanterna och statsrådet för möjligheten till denna viktiga debatt. Jag instämmer helt i det som har sagts här av mina kollegor.

Jag är tredje generationens stålverksarbetare. Jag är född och uppvuxen i en liten bruksort, Oxelösund, söder om Stockholm. Där hade vi allt vi behövde för ett bra liv: ett rikt föreningsliv och idrottsliv, naturen, de salta havsvindarna från Östersjön, turismen på sommaren, skolor, bibliotek, ett bra utbud i centrum och boende oavsett var i livet du befann dig.

Oxelösund finns för att SSAB finns, och inte tvärtom. SSAB är i dag en dramatiskt stor utsläppare av koldioxid. SSAB:s avancerade stålproduktion ger omfattande negativ miljöpåverkan. Men med den nya svenska tekniken att producera stål kommer vi att vända verkligheten 180 grader. SSAB kommer att bli ett miljöföredöme med Hybrit. Koldioxidutsläppen i Sverige kommer att minska med över 10 procent. Det är en stor framgång i kampen för bättre miljö.

Detta skapar konkurrenskraft genom att man går före i klimatomställningen. Det gynnar inte bara SSAB som företag utan hela Sverige, som blir ledande i hållbar miljöteknik och bidrar till klimatnytta för hela norra Europa. Det är något som många andra länder vill ta efter.

Känner vi någonstans igen den här historien? Det jag vill säga är att industrin är en del av lösningen - inte problemet. Industrin var ryggraden när vi byggde folkhemmet, välfärden och det svenska välståndet. Nu ska vi använda industrin för en klimatomställning som kan bidra till tillväxt, utveckling och nya jobb i hela Sverige. Den svenska industrin ska vara världsledande i denna omställning.

SSAB:s och hela Sveriges basindustris gröna omställning har en revolutionerade betydelse för klimatet men också för att vi ska kunna vara konkurrenskraftiga för lång tid framöver. Det är otroligt viktigt för ett litet land som Sverige, och det handlar om tusentals jobb.

Det som ligger framför våra fötter nu är att bygga det nya gröna folkhemmet - att ta våra bruksorter och städer till 2.0, in i en ny era i vår historia. Då kan inte staten och regeringen vara passiva. För att det ska finnas allt som krävs för att ett samhälle ska kunna fungera behöver regeringen matcha upp och spela in i den liga som krävs för att bygga den nya gröna industrialiseringen och säkra svenskt välstånd för lång tid framöver.

Min fråga är: Tänker den här regeringen levla upp och spela i den stora liga som krävs framöver? Det är vad som krävs för att kunna ställa om samhällen och för att människor ska kunna ta de jobb som kommer att finnas och kunna ha ett liv i de städer och samhällen som vi vill se. Vi har gjort det förut, och vi kommer att behöva göra det igen.

Herr talman! Det står i Tidöavtalet att lagen ska ändras, i andra hand avskaffas. Det är tydligt att regeringspartierna tillsammans med Sverigedemokraterna inte vill ha bosättningslagen.

Bosättningslagen infördes i mars 2016. Lagen innebar att alla kommuner blev skyldiga att efter anvisning från Migrationsverket ta emot och ordna bostäder till nyanlända - för att vidare etableras in på arbetsmarknaden och i samhället.

Lagen infördes därför att man faktiskt inte löste situationen på annat sätt. Rika, borgerliga kommuner sa konsekvent nej, medan andra kommuner fick ta hela ansvaret. Det är inte några grundläggande förutsättningar för en bra integration.

Riksrevisionen gjorde en granskning 2021. Det visade sig att reformen har haft goda resultat, medan ledamoten här påpekar att den inte fungerar. När lagen infördes 2016 var Liberalerna för den. Vad har ändrats? Varför är Liberalerna inte för lagen i dag?

Herr talman! Jag kan bara konstatera att flera av de delarna inte stämmer. Jag tänker att jag nog kan den socialdemokratiska politiken bättre än den moderata ledamoten, så jag nöjer mig där.

Men som jag sa i mitt anförande: Vi hade rekordhöga siffror för bostadsbyggandet. Det byggdes över 67 000 bostäder per år då. Nu är det under 38 000 bostäder per år. Man behöver bygga många fler. Vad gör den här regeringen åt det? Bostadssegregationen är ju jättestor och behöver brytas för att människor ska börja integreras. Det är samma sak med arbetsmarknadssegregationen. Var är de insatserna?

Som jag sa tidigare i det här replikskiftet är det inte jag som företräder regeringen och ska komma med förslag. Det är faktiskt ledamotens eget parti som ska göra det, och det är ganska tomt på den fronten just nu.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att nämna att ledamoten är regeringsföreträdare i den här debatten och att jag noterar den höga svansföringen redan tidigt i mandatperioden, innan man har levererat någonting. Man börjar i ett ganska högt tonläge och ska ta sig igenom resterande mandatperiod.

Till syvende och sist handlar det ändå om att man gör nedskärningar i den här budgeten. Den kanske inte är er egen från början - det vet jag ingenting om - men jämfört med budgeten som gällt de senaste åren är det mindre pengar till arbetsmarknadspolitiken och vuxenutbildningen.

Jag vet inte, men jag tror att ledamoten och jag hör till ungefär samma generation, och när jag var liten lärde jag mig i alla fall att fem myror är fler än fyra elefanter. Det är ungefär det jag upplever i och med den här budgeten och allt tricksande. Det handlar om färre platser och en mindre aktiv arbetsmarknadspolitik. Det går inte att komma ifrån. Jag förstår att det kan vara svårt att försvara och att vara trovärdig i de här frågorna. Men faktum kvarstår: Platserna är färre.

(Applåder)

Herr talman! Att fråga när Sverige är färdigintegrerat eller när det inte finns någon segregation längre och be om ett datum för det tror jag faktiskt är ganska ansvarslöst och oseriöst. Men en grundförutsättning för att lyckas med det här är att ta ett gemensamt, brett grepp och kanske inte ha så hög svansföring i alla frågor hela tiden utan komma ned och se hurdant det ligger till, ta dessa frågor på djupt allvar och se hur svåra de faktiskt är.

När det kommer till en rad saker som jag nämnt tycker vi socialdemokrater ändå att det är bra att ledamoten också tycker att bosättningslagen har uppfyllt sitt syfte och att etableringstiden kortats under socialdemokratiskt styre. På det spåret tänker jag att man ska fortsätta. Det känns inte riktigt som att den nuvarande regeringen vill det, men det är i alla fall Socialdemokraternas vilja.

Att säga när en person är integrerad eller inte, och att lägga den definitionen i händerna på Sverigedemokraterna tycker jag känns oroväckande. Ett land där man bryter segregationen i skolan, på bostadsmarknaden och på arbetsmarknaden är vägen framåt för integrationen.

(Applåder)

Herr talman! Sådant är svårt att kvalitativt mäta. Men låt mig ta tillfället i akt att upprepa en rad saker.

Som jag sa i mitt anförande, som jag tror att ledamoten hörde, har vi genom utbildningsplikten skapat förutsättningar, stöd och möjligheter för människor att komma i jobb.

Jag nämnde också bosättningslagen lite kort. När människor kommer hit ska inte kommunerna själva kunna välja om de kan ta emot eller inte, utan alla ska ta ett gemensamt ansvar. Enligt Riksrevisionens rapport har detta gett bättre förutsättningar att komma snabbare in i samhället.

Som jag också nämnde i mitt anförande har etableringstiden också kortats. Efter Reinfeldtregeringen lyckades vi halvera denna tid, vilket har bidragit till integrationen.

Herr talman! I dag debatterar vi motionsbetänkandet om integration.

Integration är helt avgörande för att vi ska få ett land som håller ihop och präglas av gemenskap, demokratiska värderingar och framtidstro. Om vi inte lyckas med integrationen leder det till splittring, konflikter och uppgivenhet, vilket inte är värdigt ett land som Sverige.

Vi socialdemokrater tror på ett samhälle där alla möter lika rättigheter, skyldigheter, möjligheter och krav. Vårt välfärdsland bygger på både plikt och rätt. I Sverige ska vi inte ha parallella samhällen. Men i dag sliter segregationen sönder vårt land, ökar misstron och göder kriminalitet. Det finns fler än en förklaring till segregationen, men en förklaring är ökade klyftor och orättvis fördelning av samhällets resurser.

Nu när migrationspolitiken är omlagd bör det stora fokuset och kraften läggas på att bryta segregationen. I dag har vi har en bostadssegregation och en skolsegregation, och vi har en arbetsmarknadssegregation som delar upp människor i dem som är på respektive utanför arbetsmarknaden. Det här är något i vårt samhälle som det är helt avgörande att göra upp med och bryta för att vi ska lyckas med integrationen.

Herr talman! Men i stället fokuserar den högerkonservativa regeringen på att slopa investeringsstödet för byggandet av hyresrätter. Boverket säger att det behövs över 63 000 nya bostäder per år fram till 2030. Samtidigt visar prognoser från byggföretagen att bostadsbyggandet sjunker från över 67 000 nya bostäder till rekordlåga 38 600 nya bostäder i år, 2023.

Regeringen vill dessutom att bosättningslagen ska rivas upp så att vissa kommuner ska slippa undan sin del av det gemensamma ansvaret för flyktingmottagandet. Regeringen stannar inte där utan vill ha kvar EBO-lagen, lagen om eget boende, som innebär att en asylsökande som kommer till Sverige kan välja att ordna sitt boende på egen hand.

Vi socialdemokrater vill avskaffa EBO-lagen eftersom vi anser att den tyvärr leder till ökad segregation när redan socioekonomiskt utsatta områden blir ännu större, vilket försvårar integrationen.

Dessutom blir det ingen behovsprövning för att ta itu med den okontrollerade arbetskraftsinvandringen. Regeringen och Sverigedemokraterna väljer att fortsätta tillåta en svart arbetsmarknad med slavliknande förhållanden i stället för att stoppa arbetskraftsinvandring till den typ av jobb som arbetslösa i Sverige skulle kunna ta under sjysta förhållanden och villkor.

Herr talman! För att vi ska lyckas med integrationen är det helt avgörande att människor har ett jobb att gå till, och för att få jobb behöver människor vara anställbara. Kraven ska vara höga på den enskilde, men inte ouppnåeliga. Men höga krav på den enskilde ställer höga krav på samhället att ge den enskilde stöd och möjligheter att nå kraven.

Låt mig ta några exempel på vad vi har gjort i regeringsställning. Tillsammans med arbetsmarknadens parter har vi inrättat ett snabbspår för nyanlända så att de med kompetens inom bristyrken snabbt kan få kompletterande utbildning, praktik och arbete. Vi har skapat etableringsjobb för att få fler nyanlända och långtidsarbetslösa i arbete. Vi har infört en språkplikt för alla nyanlända, för alla som lever i Sverige ska kunna svenska. Vi har infört en utbildningsplikt för nyanlända, och den som tackar nej till den utbildning som behövs för bli att anställbar kan få sin ersättning indragen. Vi har ändrat samhällsorienteringen för mer fokus på rådande normer och värderingar i Sverige, och vi har gjort riktade insatser för att få fler nyanlända kvinnor i arbete.

Vi har sett att det nu tar kortare tid att etablera sig i det svenska samhället, men det går för långsamt. Mer behöver göras.

Denna regering väljer i stället att skära ned på vuxenutbildning så att det blir färre platser och möjligheter att göra sig anställbar. Regeringen tar även bort extratjänster och skär ned på arbetsmarknadsinsatser. Det rör sig om flera miljarder.

Regeringen stirrar sig helt blind på att lösningen är att ha höga krav på den enskilde och bryr sig märkbart lite om att det också måste finnas verkningsfulla förslag på stöd och möjligheter att klara kraven.

Herr talman! Jag undrar om regeringen verkligen vill att alla människor ska lyckas få ett jobb och kunna bidra till vårt gemensamma samhälle. Det är kanske inte så konstigt att jag ställer mig den frågan, för regeringsunderlaget vilar på Sverigedemokraterna, som tydligt saknar ambitioner att bryta segregationen. Regeringen för i stället en politik som leder till splittring och sociala spänningar och väljer aktivt skattesänkningar och ökade ekonomiska klyftor framför ett starkt Sverige.

Vi socialdemokrater vill ha en bred, långsiktig generalplan för integrationen över flera politikområden, där ett gemensamt ansvar tas för att ingen ska stå utanför samhället. Det kräver ett hårt jobb, och det är vi alltid beredda att göra.

Jag står givetvis bakom alla våra reservationer men yrkar bifall endast till reservation 1.

(Applåder)

Herr talman! Alla som kan jobba ska jobba. Det är ett klassiskt socialdemokratiskt citat som har funnits sedan vi började existera. Det är fint att fler partier väljer att använda det i dagar som dessa.

Det är faktiskt så att regeringen och Sverigedemokraterna väljer att inte stoppa arbetskraftsinvandringen till den typ av jobb som arbetslösa - jag upprepar detta - fortfarande kan ta, till sjysta villkor och under sjysta förhållanden. Jag kan inte se annat än att vi behöver få människor i jobb. Det är det som är grunden för att bryta segregationen för att få den integration vi behöver i det här landet. Jag kan konstatera att inte heller den här reformen blir av. Det är jag faktiskt riktigt ledsen för.

Jag tänkte att jag skulle börja med att säga "Det var en gång .", men det ska jag inte. Jag kommer ihåg historien om lex Laval, och det gör många byggnadsarbetare i det här landet också. Det var Socialdemokraterna som rev upp den. Nu står det klart att historien kanske behöver upprepa sig och att det är Socialdemokraterna som står upp för att reglera och styra upp den sönderliberaliserade arbetskraftsinvandringen för att få ordning på svensk arbetsmarknad. Att det inte kommer att hända med den här regeringen står högst klart sedan i fredags och i dag.

Herr talman! År 2008 avskaffades den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen av den förra borgerliga regeringen. Sedan dess gäller i stället att arbetsgivare får avgöra om det i det enskilda fallet finns behov av att rekrytera arbetskraft utanför EU.

Detta har lett till en ökad arbetskraftsinvandring, ofta inom lågkvalificerade yrken där det inte råder brist på arbetskraft. Tvärtom finns det redan arbetskraft i Sverige, bland de arbetslösa. Inom dessa yrken har det också förekommit omfattande problem med missbruk av systemet och utnyttjande av människor som har kommit hit för att arbeta.

Sverige ska aldrig konkurrera med låga löner och dåliga arbetsvillkor. Vi ska ha ordning och reda på svensk arbetsmarknad. Avregleringen av arbetskraftsinvandringen har gött den organiserade brottsligheten och bidragit till grovt utnyttjande av utländsk arbetskraft.

Sverigedemokraterna har även här, precis som i många andra frågor, haft hög svansföring och sagt sig vara garanten för ordning och reda på svensk arbetsmarknad. I fredags stod det klart att listan över prestigefulla politiska förluster för Sveriges näst största parti blivit ännu längre: Den utredning vi tillsatte för att införa arbetsmarknadsprövning togs bort. Det blir ingen. Jag vill fråga ledamoten om hon tycker att det känns bra när man nu har satt en tydlig riktning för det här landet.

Jag tycker att det är arbetslösheten vi måste få bukt med. Det är att människor kommer till arbete som är grunden för integrationen.

(Applåder)

Herr talman! Jag håller med om att det är jätteviktigt med kunskapshöjande insatser och ett nationellt centrum av just de skäl som statsrådet nämnde.

Men mina frågor kvarstår, för det är dåligt med svar från statsrådet. Jag hör att det är viktigt, att saker ska göras och att man är beredd att gå längre.

Jag har nu ställt min fråga upprepade gånger. Det går bra att ha en ganska hög svansföring i kvällspressen, men är man inte också skyldig att i riksdagens kammare svara på hur det ska gå till? Tänker ni ens försöka lägga fram denna typ av förslag? Kommer det att vara okej med religiös uppfostran som driver på segregationen samtidigt som hedersrelaterat våld och förtyck ska motverkas genom handlingsplaner? Kommer det att vara okej att straffa men inte förebygga?

Så länge det inte finns något förslag för riksdagen att ta ställning till är det ganska tomma ord i den högerkonservativa sörjan, och liberala värderingar ser vi inte skymten av annat än i kvällspressen.

Jag kan åter konstatera att Liberalerna kommer att ha större framgång med oss och andra riksdagspartier i dessa frågor än i det styre man har valt att sätta sig i. Vår hand fortsätter att vara utsträckt om Liberalerna vill göra faktisk skillnad.

Herr talman! Det finns många bra saker i svaret; jag understryker det ännu en gång. Framför allt är det bra att hbtqi-personers utsatthet lyfts fram och att detta får utrymme i den här debatten. Det vill jag särskilt understryka.

Som statsrådet var inne på har våra partier åstadkommit saker historiskt. Trots att vi har olika ideologiska utgångspunkter har både liberaler och socialdemokrater gjort mycket när det gäller jämställdhetsarbetet och spelat en stor roll.

På detta område har det gjorts alldeles för lite; jag håller helt med om det. Vi borde göra mer på det här området, för vi vill många gånger samma sak.

I Tidöavtalet talas det om straffskärpningar, och det säger vi absolut ja till. Men jag tycker att det kan finnas en viss dubbelmoral i att tillåta religiös uppfostran i skolan framför fokus på bildning och kunskap.

Med anledning av det ska jag citera ett stycke i Expressen som jag tagit fasta på: "Vi gick till val på ett totalt stopp för religiösa friskolor och vi ger oss inte. Vi kan inte acceptera att en enda skola i vårt land försvårar integrationen och hämmar elevers frihet. Särskilt allvarligt är det att barn som har störst behov av att integreras i Sverige ofta är samma barn som sätts i religiösa friskolor. Så får det inte vara - skolan ska vara en plats där språk, kunskap och bildning står i fokus, inte religionsutövning eller förtryckande normer. Liberalerna kommer alltid arbeta för att mer görs i kampen mot hedersförtrycket."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta behöver göras, men jag funderar på hur det är tänkt? I den här regeringen blir det väldigt svårt. Gör man inget på detta område nu och lägger fram förslag om att avskaffa religiösa friskolor, vilken trovärdighet kommer då arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck att ha? Det här är allvarligt för samhället, och vi behöver göra mer.

Samtidigt tillåts inte ett integrerat och starkt samhälle växa fram utan i stället ett parallellt samhälle, som börjar redan med barnen. Är detta det relevanta i denna kamp?

Menar statsrådet och Liberalerna allvar och är beredda att på riktigt sätta stopp för religiösa friskolor i kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck?

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet! Flera delar av svaret är väldigt bra. Här finns många bra saker som också vi socialdemokrater tycker, och många gånger har det samma inriktning som den politik vi själva har bedrivit och sådant vi har startat upp eller gjort under vår tid i regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan dock konstatera att jag saknar en del av den grundläggande problemformuleringen här, nämligen segregationen. Vi ser att den finns i alldeles för stor utsträckning och att vi mer eller mindre lever i parallella samhällen. Det gynnar inte arbetet med att motverka, få bukt med eller slå tillbaka mot hedersvåld och hedersförtryck.

Jag tror att det är genom ett lyckat integrationsarbete som strategierna och handlingsplanerna kommer att få genomslag och nå framgång. Det är i den kontexten jag tror att vi behöver jobba med den här frågan. Det ena utesluter inte det andra; det är som sagt många saker som behöver göras.

Jag ställde frågan vilka åtgärder ministern är beredd att vidta för att komma till rätta med hedersproblematiken i Sverige, och det gjorde jag mot bakgrunden att vi har de patriarkala strukturer som finns överallt. Kvinnor utsätts för våld och förtryck i alla samhällsklasser och i alla kulturer, av olika skäl. Men hederskulturen är en särskild form av strukturellt förtryck där hela grupper eller familjer utövar sträng kontroll av varandras liv, framför allt när det kommer till barn och unga.

En del av problematiken och något vi behöver få bukt med när det gäller det här samhällsproblemet är det som statsrådet själv har nämnt, nämligen de religiösa friskolorna. De är ett allvarligt hinder för integrationen. Vi tycker inte heller att skolan ska dela upp elever utifrån vare sig härkomst, föräldrars inkomst eller föräldrars religiösa tro. Skolan ska vara en plats där vi inte bara möter dem som är lika oss själva, utan i skolan - om inte annat - ska vi tvärtom möta alla. I de mötena kan vi utvecklas och lära oss både tolerans och respekt för olikheter.

Ett starkt samhälle bygger på grundläggande demokratiska värderingar och lagstiftning - annars får vi flera, och dessutom svaga, parallella samhällen. Det är något som vi alla måste motverka. Det är dåligt av många skäl, också när det gäller det arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck som vi pratar om i dag.

Det finns vittnesmål om hur religiös uppfostran i skolan har gått före demokratiska värderingar och kvinnors rättigheter. Ingenting i den här frågan gynnas av att barn lär sig detta i skolan, oavsett vilken religion vi pratar om.

Liberalerna och statsrådet har den senaste tiden varit tydliga med att Liberalerna är ett parti som ska stå längst fram i kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck. Vad betyder det? Betyder det att vi kommer att få ett förslag på riksdagens bord som handlar om att ta ställning till religiösa friskolor?