Herr talman! Patrik Björck har frågat mig om jag och regeringen kommer att uppfylla vårt löfte till väljarna och mer än halvera vargstammen.

Jag vill inleda med att säga att det är tydligt att regeringens insatser redan har gett resultat. Vi har redan en mindre vargstam i dag än när regeringen tillträdde. Regeringen har vidtagit flera åtgärder. Bland annat har Naturvårdsverket som svar på ett regeringsuppdrag uppdaterat riktlinjerna för skyddsjakt, vilket ökar möjligheterna att skydda tamdjur och hundar.

Regeringen har även förtydligat ett regeringsuppdrag gällande hur vargens referensvärde i fråga om populationsstorlek för gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet skulle kunna vara i enlighet med riksdagens tillkännagivande och inom det intervall på 170-270 individer som angavs i propositionen En hållbar rovdjurspolitik. I redovisningen av uppdraget framgår också under vilka förutsättningar referensvärdet kan vara i den lägre delen av intervallet.

Vidare har regeringen tillsammans med en rad andra länder drivit ett påverkansarbete inom EU som resulterat i att EU tillsammans med andra länder lyckats sänka vargens skyddsstatus i Bernkonventionen.

Som nyligen aviserats avser regeringen att besluta att referensvärdet för gynnsam bevarandestatus för varg ska rapporteras som 170 individer vid nästa rapportering enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet under 2025. Naturvårdsverket kommer att ges i uppdrag att rapportera det värdet när myndigheten fullgör Sveriges internationella rapportering i frågan.

Regeringen har gett Naturvårdsverket i uppdrag att utreda och lämna förslag på vilka ytterligare förvaltningsåtgärder som krävs för att den svenska vargstammen ska bibehålla en gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet vid ett referensvärde om 170 individer. Uppdraget ska redovisas senast den 15 mars 2025.

Baserat på redovisningen från Naturvårdsverket avser regeringen att fatta beslut som innebär att ansvariga myndigheter får i uppdrag att vidta de särskilda förvaltningsåtgärder som referensvärdet förutsätter och som är nödvändiga för att inledningsvis minska vargstammen till 270 individer för att därefter - i takt med att de särskilda förvaltningsåtgärderna vidtas och så snart som möjligt - minska stammen ned mot referensvärdet, samtidigt som möjligheterna till licensjakt upprätthålls och riktlinjerna kring skyddsjakt inte skärps.

Vargen ska ha förutsättningar för att långsiktigt finnas i Sverige, och vi har EU-rättsliga förpliktelser att leva upp till, men det behöver vara en betydligt mindre vargstam än i dag.

Herr talman! Denna interpellation skulle ha besvarats den 14 november. Vi fick besked om att det då var fullt i kammaren. Jag gissar att sådant kan ske, men det kan väl ledamoten ta med herr talmannen eller någon annan, gruppledaren kanske, vid tillfälle. Men det är den information jag har. Jag vet dock att vi erbjöd oss att ta debatten den 15 november, alltså dagen efter - jag vet att det inte är bra att vara sen, men det var ändå dagen efter - och sedan även den 29 november, men interpellanten tackade nej till dessa datum, av någon anledning som säkert är ytterst relevant. Men jag tycker att det vore klädsamt att mer hålla sig till sanningen och beskriva hela förfarandet i stället för att få det att verka som att jag skulle värja mig för en debatt med Socialdemokraterna om varg, vilket jag absolut på inget sätt gör.

Patrik Björck och jag har diskuterat vargfrågan tidigare i kammaren, på ett sätt som har förvånat mig. Men det är ändå lite glädjande att en socialdemokratisk företrädare kan vara så tydlig när det gäller vargpolitiken och ambitionerna. Jag tror att det i grunden är bra att vi har en bred enighet i Sveriges riksdag om vad vi vill göra. Men Patrik Björck vet också hur komplicerad förvaltningen av varg är och vilka regler som omgärdar vargpolitiken, nationellt men också på EU-nivå.

Det är alldeles rätt att tilldelningen inte har varit lika stor som 2022. Det beror på att vi har ett referensvärde, som bryts ned på de olika områdena. Utifrån gällande regler fattar länsstyrelserna beslut om hur stor jakt vi kan ha. Om Patrik Björck hade varit lika pådrivande tidigare och den förra regeringen 2019, när vi senast hade möjlighet att ändra referensvärdet för varg, hade sett till att göra det hade vi nog inte behövt ha denna debatt. Då hade vi kanske kunnat halvera vargstammen redan tidigare.

Nu kräver detta förändringar. Vi har också sett att det kan vara relativt centralt att vi får till en förändring av skyddsstatusen för varg, till att börja med i Bernkonventionen, vilket är en förutsättning för att kunna ändra art- och habitatdirektivet, innan vi kan ändra referensvärdet i Sverige. Regeringen har redan aviserat att vi vid nästa möjliga tillfälle kommer att anmäla ett referensvärde på 170 individer. Detta kan vi göra utifrån det jag beskrev i mitt inledande svar.

Herr talman! Jag uppskattar som sagt Patrik Björcks engagemang i den här frågan. Men det är ändå lite intressant att tala om varg med en socialdemokratisk riksdagsledamot. Under sju av åtta år i regeringsställning gjorde Socialdemokraterna inte någonting, utan det var först under det sista året, när Socialdemokraterna var ensamma i regering, som man lade fram ett uppdrag med något slags inriktning på att verkställa det som riksdagen så många gånger tillkännagivit.

Under den mandatperioden ökade antalet vargar med 150 individer i Sverige. Det är brist på initiativ för att hålla vargstammen i schack och brist på initiativ till mer flexibel skyddsjakt, något som nu finns på plats, som har lett till de hemskheter som Patrik Björck talar om. Det handlar om rivna tamdjur, rivna jakthundar och bönder som inte vågar expandera sin livsmedelsproduktion av rädsla för vargen.

Avsaknaden av initiativ och detta att man lät vargstammen öka med 150 individer i Sverige är det arv som jag nu försöker städa upp på ett ordentligt sätt.

Det var inte många som trodde att det skulle vara möjligt att ändra art- och habitatdirektivet eller Bernkonventionen. Nu ser det ut som om vi får igenom detta med brett stöd från övriga europeiska länder och med brett stöd i Bernkonventionen.

Vi kan inte ändra referensvärdet gentemot EU när vi vill. Den makten besitter inte jag, och det vet ledamoten såklart. Däremot hade den förra regeringen möjlighet att ändra referensvärdet 2019, men det valde man att inte göra. Nästa tillfälle att göra det är 2025, och vi i regeringen har redan nu aviserat vad vi kommer att göra. Vi kommer att lämna ett referensvärde på 170 individer.

Herr talman! Alla de åtgärder som jag nämnde i mitt inledningsanförande är åtgärder för att nå målet om en minskad vargstam. 170 individer är lite drygt en halvering av vargstammen utifrån det läge som vi har nu. Men jag tänker inte stå här och svara ja eller nej på frågan, och det tror jag att ledamoten förstår.

Jag har redovisat varje steg vi har tagit och kommer att ta för att ha en vargstam som siktar på 170 individer. Det motsvarar gott och väl en halvering av vargstammen.

Men alla delar i detta styr jag inte själv över. Jag kan inte säga att myndigheterna ska fatta beslut efter min pipa, för då skulle jag ministerstyra på ett sätt som troligtvis skulle leda till att ledamoten skulle anmäla mig till konstitutionsutskottet. Det nöjet ska jag inte erbjuda ledamoten.

När regelverket är på plats, art- och habitatdirektivet är ändrat och vi har fått ett nytt referensvärde godkänt har vi alla möjligheter att öka jakten och reducera vargstammen kraftigt. Det behöver Sveriges landsbygd och Sveriges bönder verkligen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.