Lars Isacsson

Herr talman! Tack, justitieminister Gunnar Strömmer, för svaret!

Jag börjar med att kommentera justitieministerns svar och det här med ansvaret som ligger på de tidigare socialdemokratiska regeringarna. Det kom några kommentarer om de straffskärpningar som gjordes under de åtta åren. Vad de skulle leda till är ingen nyhet för regeringen.

Nu byggs det ut. Jag vet att justitieministern är medveten om att det innebär en lång process att ta fram detaljplaner, herr talman. Det arbetet startade alltså inte alldeles nyss, utan det har pågått.

Nu är vi också inne på det tredje året av mandatperioden. Under en mandatperiod kommer man till en punkt där det inte bara är de tidigare regeringarnas fel utan där det också beror på den egna politiken.

Vi står inför en mycket ansträngd situation i Sveriges kriminalvård - det är jag fullt medveten om - med överbeläggning i våra anstalter och häkten. Detta är ett växande problem som kräver omedelbara lösningar. Men regeringens förslag om att hyra fängelseplatser utomlands känns både dyrt, ineffektivt och orealistiskt.

Varför ska Sverige hyra kapacitet i andra länder när vi har möjlighet att bygga ut här hemma? Vid sidan av frågor som gäller säkerhet, behandling av personuppgifter, transporter, hälso- och sjukvård och kostnader är detta, tycker jag, särskilt anmärkningsvärt med tanke på den situation vi har i Sverige i dag. Vi har rekordhög arbetslöshet och en byggsektor i djup kris. Att i detta läge välja att placera svenska investeringar och arbetstillfällen utomlands är inte bara dålig kriminalvårdspolitik utan också dålig jobbpolitik och regionalpolitik.

I Kalmar finns exempelvis byggklar mark och färdig detaljplan för en betydligt större utbyggnad än vad som hittills har beslutats. Det finns liknande möjligheter i andra kommuner som Munkfors och Hagfors, som också har byggklar mark och intresse av att medverka i denna viktiga utbyggnad.

Regeringen framhåller att det är Kriminalvården som ansvarar för sina lokaler, men här finns en möjlighet att ta politiskt ansvar och styra myndigheten för att säkerställa en snabbare och mer effektiv expansion. Samtidigt kan vi skapa jobb i Sverige och bidra till lokal tillväxt.

Så, herr talman, min fråga till ministern är: Varför överväger regeringen att satsa på utländska lösningar när vi kan bygga ut här hemma, skapa arbetstillfällen och samtidigt lösa kompetensförsörjningen med regionala utbildningsinsatser?

Herr talman! Tack, justitieministern, för även den här debatten!

Jag tänker på det justitieministern lyfter upp om ett förutsättningslöst grepp. Jag förstår det. Men jag tänker också att regeringen och regeringens företrädare ibland kommenterar eller tänker till om utredningar som ännu inte är presenterade. Här kommer vi till exempel snart att prata om anstaltsplatser utomlands.

Jag tycker att det här med ett finansiellt underrättelsecentrum är jättebra. Det är en bra åtgärd. Till det tror jag att man kan lägga till fler saker, om jag får drista mig till att skicka med några tips. Det gäller tillståndsplikt för vissa vårdcentraler, vaccinationsmottagningar och HVB-hem. Jag tror också att det vore bra om det blev lättare att utfärda näringsförbud.

Man bör också se över hur många bank-id:n det är rimligt att en person behöver ha. Självständigt förverkande är också väldigt bra. Det är något som uppskattas mycket av Ekobrottsmyndigheten, där jag har förmånen att sitta i insynsrådet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag ska drista mig till att tolka lite vad justitieministern säger. Jag håller med om att utnämningen av den nya generaldirektören, Rikard Jermsten, är väldigt bra. Det vore alltså att slänga bort kompetens om myndigheten skulle läggas ned. Att inte ge klara besked skapar osäkerhet och riskerar att urholka en myndighet som Sverige är beroende av.

Herr talman! Jag vill avsluta med ett medskick om att Ekobrottsmyndigheten behövs mer än någonsin. Vi behöver stärka och inte försvaga Sveriges förmåga att bekämpa ekonomisk brottslighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret.

Jag vill också klargöra att jag och Socialdemokraterna absolut inte har något emot att myndigheter utvecklas och att man följer Riksrevisionens rekommendationer och ser över hur man kan bli mer effektiv. Även direktiven kan vara förutsättningslösa.

Men det jag lyfter upp i dag är de medieuppgifter som har kommit ut om nedläggning, och det är ett betydligt längre steg om det skulle bli ett faktum. De har redan nu påverkat arbetsmiljön med kompetenstapp, och det är därför jag har lyft upp frågan.

Historiskt har vi sett att exempelvis Al Capone i USA fälldes av Eliot Ness som jobbade på finansdepartementet - inte polisen. Vilka är det som italienska maffian fruktar? Jo, det är Guardia di Finanza. En effektiv bekämpning av ekonomisk brottslighet är oerhört viktig.

Det är positivt att regeringen har en klar inriktning i kampen mot den organiserade brottsligheten. Men det som är klart för regeringen kanske inte är lika tydligt för Ekobrottsmyndighetens medarbetare eller för allmänheten.

Jag tycker att regeringen har visat handlingskraft i frågor som gäller skjutningar och narkotika, men när det kommer till den ekonomiska brottsligheten, det som verkligen finansierar och möjliggör gängens verksamhet, saknar jag samma beslutsamhet. Samtidigt som vi väntar tappar Ekobrottsmyndigheten medarbetare och därmed förmåga att agera.

Vi vet att ekonomisk brottslighet undergräver vårt samhälle i form av skattefusk, fusk med välfärdssystem och annan ekonomisk brottslighet. Det innebär att resurser som skulle ha gått till skolor, sjukvård och infrastruktur i stället hamnar i fickorna på kriminella. Ryktena i medierna att överväga en nedläggning av en av de viktigaste aktörerna i kampen är inte bara farliga utan skickar också fel signaler.

Herr talman! Jag ställer därför följande fråga till justitieministern: Vad gör regeringen och statsrådet för att säkerställa att Ekobrottsmyndigheten inte dräneras på kompetens under tiden som utredningen pågår?

Herr talman! Jag tackar justitieminister Gunnar Strömmer för svaret.

Jag håller helt med om prioriteringen att strypa den kriminella ekonomin. Det är också därför jag har ställt den här interpellationen. Jag vill lyfta fram den oro och de utmaningar som Ekobrottsmyndigheten och dess medarbetare står inför i ljuset av de medieuppgifter som cirkulerar om en möjlig nedläggning. Det är knappast förvånande att 670 medarbetare på Ekobrottsmyndigheten känner en djup oro när sådana signaler sprids, oavsett hur "förutsättningslös" utredningen må vara.

Vi vet att den ekonomiska brottsligheten utgör ett fundament för den organiserade kriminaliteten. Den omsätter, som ministern nämnde, upp till 150 miljarder per år. Näringsutskottet hade före jul en öppen hearing om kriminell ekonomi där bland annat Noa, Ekobrottsmyndigheten och Svenskt Näringsliv var med. Även då nämndes siffran 150 miljarder av både akademi och myndigheter. Svenskt Näringsliv lyfte också upp att man till det ska lägga 100 miljarder i kostnader och minskade vinster för det svenska näringslivet. Kanske är det alltså till och med ännu mer pengar som försvinner.

Det handlar inte bara om pengar utan också om makt, samhällspåverkan och en urholkning av vår välfärd. Om regeringen är så fast besluten att slå tillbaka den grova kriminaliteten undrar jag varför inte signalerna till Ekobrottsmyndigheten är klarare. Justitieministern lyfte fram vikten av att effektivisera arbetet mot ekonomisk brottslighet. Men att lämna frågan om Ekobrottsmyndighetens framtid i limbo, nu också med förlängd utredningstid, riskerar att demoralisera dem som redan arbetar på myndigheten. Vi har sett att medarbetare börjar söka sig bort, vilket riskerar att leda till ett kompetenstapp vi inte har råd med. Vi riskerar också att tappa fart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Min fråga till ministern är: Kan regeringen, utöver att avvakta utredningen, tydligt deklarera att Ekobrottsmyndigheten inte bara behövs utan ska utvecklas?

Herr talman! Tack till statsrådet för svaret och debatten!

Polisnärvaro i hela landet är inte en fråga om stad mot land utan om stad och land. När det gäller fler lokalpoliser överallt är det klart att hela Sverige mår bra av att öppna drogscener slås ut och att det finns nätpoliser närvarande.

Justitieministern talade om Västerbottens inland. Jag har varit på studiebesök i Lycksele och polisområde Södra Lappland. Man tycker att det är stora avstånd i Dalarna, men där är det mycket längre avstånd - 43 mil till norska gränsen! Det är klart det påverkar dem om 11 procent av personalen ständigt är i Stockholm på särskilda händelser. Vi behöver mer poliser ut.

Vi har nu haft en viktig diskussion om polisiär närvaro och statens ansvar för tryggheten i hela landet. Jag vill tacka ministern för att han tydliggör regeringens ambitioner och satsningar. Men som jag tidigare har sagt är ambitioner inte tillräckliga om de inte översätts till konkreta och synliga resultat för medborgarna.

Det är som sagt inte rimligt att det i 60 procent av Sveriges kommuner finns fler anställda på Systembolaget än det finns poliser. En ökad polisnärvaro är nödvändig för att polisen ska vara en del av samhället, identifiera problemområden och arbeta proaktivt för att förhindra brott. Genom att polisen finns närvarande är det möjligt att förebygga, förhindra och klara upp brott i högre grad än i dag. En dygnetrunttillgänglig närvarande polis i alla Sveriges 290 kommuner ökar dessutom förtroendet för rättssystemet.

Herr talman! Jag vill tacka justitieministern för debatten, och jag hoppas att statsrådet tar med sig denna diskussion och ser till att de åtgärder han har beskrivit faktiskt når ut i hela landet. Sverige behöver en polisiär närvaro som gör skillnad i varje kommun och för varje medborgare, oavsett var de bor.

Herr talman! Tack till justitieministern för svaret.

Jag håller med justitieministern när han säger att legitimiteten i polissatsningen, som vi är överens om, hänger på att medborgarna märker av den runt om i landet. Jag kan förstå att justitieministern säger att han inte vill lägga sig i. Jag kan också tycka att det är en viss frustration i det. Jag tror att vi behöver mer av statlig styrning, mer av att regeringen pekar på vad man vill och mer av styrning av organisationen.

Jag var med under polisomorganisationen 2014-2015. Intentionerna var bra. Det skulle också komma ut mer till lokalpolisområdena. Kommunalrådsordföranden hade en viss skepsis när man slog ihop kommunerna till ett större polisområde. Inte blev det fler poliser ute. Riksrevisionen och Brå har sett att man har missat att få ut poliser längst ut och att man växer mer på centrala poster.

Det är tydligt att de goda intentionerna inte räcker om resultaten inte blir synliga för medborgarna. Jag vill lyfta fram ett till lokalt exempel. I västra och norra Dalarna ser vi ofta en ensam polispatrull på en yta som motsvarar Skåne.

Det är inte bara en fråga om trygghet utan också om arbetsmiljö för polisen. Hur ska man kunna hantera de akuta insatserna och samtidigt arbeta brottsförebyggande? Tänk er exempelvis en polispatrull i Mora en lördag som blir beordrad att bistå Mora lasarett med skjuts av en akut sjuk patient till akutpsykiatrin i Säter. Det är 13 mil enkel resa. Väl framme i Säter kommer ett prio 1-larm. Det finns inga andra bilar, så patrullen måste åka med blåljus de 13 milen tillbaka till Mora från Säter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur blir ett samhälle tryggt på det viset? Hur ska man få någon att vilja jobba som polis med den arbetsmiljön? Och hur får man en vård som fungerar? Ett samhälle är aldrig starkare än dess svagaste länk, och statens närvaro i de här områdena är redan svag.

När lokala poliskontor stängs blir budskapet tydligt: Staten backar undan. För invånarna innebär det längre resor för att få hjälp och en ökad känsla av att vara bortglömd. Den här känslan av att vara lämnad utanför finns både i städer och på landsbygd, i förort och i bruksort.

Herr talman! Justitieministern pekar på de ökade resurserna till polisutbildningen och till Polismyndigheten. Det är välkommet, men vi kan inte vänta i flera år på att resurserna ska ge effekt. Vad tänker regeringen göra här och nu för att säkerställa att lokalpolisområdena inte försvagas ytterligare? Vad gör man för att fler poliser i yttre tjänst också ska betyda fler poliser i landsbygdskommuner som Leksand, Rättvik och Orsa?

Herr talman! Jag tackar justitieminister Gunnar Strömmer för svaret. Jag tycker att det i mångt och mycket är ett bra svar.

Kriminaliteten är ett gift som förpestar samhället. Det är inte rimligt att det i 60 procent av Sveriges kommuner finns fler anställda på Systembolaget än det finns poliser. Skjutningar och sprängningar, som vi alltför ofta kan läsa om, är inte längre bara ett storstadsfenomen. Kriminalitet som inbrott, stölder, droger, bedrägerier och våld i hemmet, andra exempel på sådant som gör att människor känner sig otrygga, finns i varje kommun.

Det är dags att återupprätta tryggheten och brottsbekämpningen i hela landet. Sverige står inför stora utmaningar vad gäller trygghet och säkerhet, inte minst på landsbygden. Det här är en verklighet som blir smärtsamt tydlig när man lyssnar på invånarna i till exempel Dalarna.

Jag ska ta ett konkret exempel. I Malung tog det två timmar innan polis kunde ingripa efter ett akut larm om en person som orsakade kaos och fara för liv i centrala Malung. Lokalpolisområdeschefen fick frågan i Falu-Kuriren hur det kunde ta två timmar vid ett akut larm. Han svarade med ett klarspråk som är skönt att höra: Det är gigantiska avstånd.

Det här är en oacceptabel situation som understryker de strukturella problem vi möter när det gäller polisiär närvaro i hela landet. En bemannad polisstation är inte bara en fysisk plats utan också en symbol för trygghet och för staten. En ständig närvaro av polisen i en kommun ökar den allmänna tryggheten och kan förbättra invånarnas livskvalitet. Det finns också ett tydligt jämställdhetsperspektiv vad gäller kvinnors trygghet utifrån de reella hot som finns mot kvinnors liv och hälsa i nära relationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Justitieministern beskriver i sitt svar åtgärder som regeringen har vidtagit och riktningen framåt. Jag uppskattar ambitionen att öka den lokala närvaron och förbättra styrningen mot lokalpolisområden. Men verkligheten som invånarna i Dalarna och stora delar av övriga Sverige beskriver är en annan. De senaste månaderna har tre poliskontor stängts ned för allmänheten i Dalarna: i Leksand, Orsa och Rättvik. Det visar att vi fortfarande har stora problem med statens närvaro på landsbygden.

Människor känner sig svikna. Som Gunnar i Rättvik sa till Dala-Demokraten: De flyttar ju bort allting här nu - det känns som att staten har glömt oss.

Vi vet att brottsligheten tenderar att flytta till platser där polisen är frånvarande. Det är allvarligt för både tryggheten och förtroendet för rättsstatens institutioner.

Herr talman! Jag vill fråga justitieministern hur han konkret kan säkerställa att invånarna i hela landet, även på landsbygden, kan se och känna av de satsningar han beskriver. Vad tänker han om beslutet att stänga poliskontoren i Dalarna?

Herr talman! Tack till statsrådet Camilla Waltersson Grönvall för debatten!

Det sista, avtalet med SKR, tycker jag är bra. Det är också bra att SKR kliver in och tar det ansvaret. Det är synd att statens myndighet som ska göra detta inte har fått det på plats redan, men det här är väl en bra interimslösning.

En erfarenhet som alla politiker borde ha är att någon gång under sin politiska gärning vara ledamot i en socialnämnd eller en individnämnd. Det ger ofta en skrämmande inblick i hur svåra ärenden det kan finnas i en kommun, inte minst bland utsatta barn och unga.

Ett av de svåraste beslut du kan fatta som politiker är att frånta föräldrarna ansvaret för sitt eget barn enligt lagen om vård av unga, LVU. Du ansvarar för att det här barnet ska få en bättre uppväxt utanför sin egen familj. Det är också ett beslut som kostar väldigt mycket pengar - inte sällan mer än 10 000 kronor per dygn. Du har en kommunstyrelse som är på dig om att socialtjänsten inte håller sin budget, och du ska fatta de här besluten. För en mindre kommun påverkar en sådan här placering hela socialtjänstens budget.

Herr talman! Det är då en stor frustration att veta att det finns risk att det här barnet kommer att placeras i ett HVB-hem som drivs av kriminella. Det barnet löper risk att rekryteras in i grov kriminalitet, och kommunens dyra kostnader går till de kriminella gängen. Tänk dig frustrationen om du vet att polisen känner till en hel del om vilka de kriminella HVB-hemmen är men inte får berätta det för er i kommunen på grund av företagssekretess.

Herr talman! Regeringen behöver skyndsamt åtgärda detta och komma till riksdagen med ett lagförslag där polisen får och ska dela med sig av kunskap om HVB-hem som drivs av kriminella.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, även om min kärnfråga kanske kvarstår.

Statsrådet hänvisar i sitt svar till kommunernas uppföljningsskyldighet. Jag skulle önska att det också gavs möjlighet att redan i upphandlingsskedet följa upp vilka intressenter som har kopplingar till kriminella. Då måste, som statsrådet var inne på, informationsutbytet förbättras. Det är fortfarande bara sekretessbrytande åt ena hållet. Det blir en väldigt skev viktning, och detta leder inte till ökat förtroende mellan kommuner och polisen.

Det är självklart viktigt att kommunerna följer upp sina beslut och upphandlingar, men det borde vara lika självklart att de innan dess får ta del av polisens kunskap om vilka HVB-hem som drivs av kriminella. TT rapporterade den 19 december att Stockholms stad inte får veta vilka HVB-hem som enligt polisen drivs av kriminella på grund av att kammarrätten slagit fast att den uppgiften är hemlig. Detta horribla marknadsmisslyckande och den mer än lovligt naiva synen på företag som brottsverktyg visar på vikten av en snabb lagändring i en fråga som det borde finnas bred enighet om i riksdagen.

Näringsutskottet hade före jul en öppen hearing om företag som brottsverktyg, och då kom förslag på konkreta åtgärder från såväl Svenskt Näringsliv som Noa, Ekobrottsmyndigheten och akademin. Jag ska nämna två av de förslagen. Det första var kanske av mer förebyggande karaktär och handlade om tillståndsplikt inom de branscher i välfärden som den grova ekonomiska brottsligheten riktar in sig på, bland annat vårdcentraler, vaccinationsmottagningar och HVB-hem. Det andra hade kanske mer repressiv karaktär och handlade om att det måste vara enklare och gå snabbare att utfärda näringsförbud för de personer som cyniskt och hänsynslöst utnyttjar både det gemensamma i form av skattemedel och människor i mycket utsatt ställning.

Herr talman! De två konkreta förslagen får statsrådet som ett medskick. Hon kanske kan kommentera om det är någonting regeringen tagit med sig från näringsutskottets hearing.

Jag vill även kommentera det SD-ledamöterna har talat om i den här debatten. De tog upp det orimliga i att kriminella aktörer kan driva HVBhem och gav exempel på infiltration. Jag tycker precis som de att kriminellas infiltration i samhället är något mycket allvarligt. Det lyftes fram ett antal exempel, men jag hörde inget om gäster på partiledares bröllop. Att socialdemokrater och sverigedemokrater har olika syn på vinster i välfärden är också tydligt och känt.

När man är med och styr - nu är SD inne på tredje året - kan det vara jobbigt att ta ansvar. Det är alltid lättare att kritisera vad andra gjort tidigare. Jag har själv varit med och styrt i en kommun - visserligen inte ett land, som statsrådet. Men när det gått en tid av mandatperioden går det inte längre att skylla på sina föregångare, utan man måste ta ansvar själv.

I dag fick jag svar från riksdagens utredningstjänst på min fråga om hur många av tillkännagivandena som gjorts av justitieutskottet som var initierade av Socialdemokraterna. Det var 30 av de 42 tillkännagivandena från valet till i dag. Att hävda att vi inte gjorde något och att SD och regeringen har driv i steget i ett historiskt högt reformtempo kanske inte ger en heltäckande bild.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag delar ministerns syn på hur allvarligt problemet är och gläds åt engagemanget.

Min fråga är påkallad av de allvarliga brister vi ser på landets HVB-hem, som ministern redogjorde för i sitt svar. Särskilt allvarligt är att det i dag finns HVB-hem som drivs av just de kriminella aktörer som vi vill att barnen ska slippa ha kontakt med. Såväl de berörda ungdomarna som samhället i stort ska kunna känna trygghet vid varje placering. Ingen ska fara illa på ett HVB-hem, och det ska definitivt inte vara så att någon rekryteras till kriminell verksamhet på sitt HVB-hem.

SVT har rapporterat om en 15-åring i Dalarna som blev utsatt för ett rekryteringsförsök på ett HVB-hem; han skulle övertalas att utföra ett beställningsmord. En annan ungdom, boende på ett HVB-hem i Hedemora, lyckades rymma med målet att utföra ett mord i Göteborg. Sådana här exempel finns från hela Sverige.

Statsrådet svarade att regeringen vill göra det lättare att dela information. Jag tycker att detta är absolut nödvändigt. De regler som statsrådet hänvisade till handlar dock mest om att brottsbekämpande myndigheter ska få ta del av informationen. Jag tror att det är minst lika viktigt att informationsutbytet även går åt andra hållet.

Det som känns absolut märkligast för mig är att de kommuner som ska fatta beslut om långtgående och ingripande insatser, som HVB-hemsplaceringar är, inte har rätt att ta del av information som att ett HVB-hem drivs av kriminella personer. När förtroendevalda fritidspolitiker ska fatta beslut om att upphandla en väldigt viktig funktion kan kommunens tjänstepersoner alltså inte få fram underlag gällande mycket avgörande ägarförhållanden på grund av sekretessregler.

Fru talman! Vi har i denna kammare fattat ett flertal beslut om att lätta på sekretessen och ge myndigheter möjlighet att dela information med varandra, men på detta område är det som att det knappt har rört sig framåt över huvud taget. Jag kan inte låta bli att undra varför det är så svårt. Det finns ett uppenbart allmänintresse av att en kommun får ta reda på om det HVB-hem man är på väg att upphandla drivs av personer med kopplingar till organiserad brottslighet. Om polisen har denna information, varför får polisen då inte dela med sig av den?

Hur kan det komma sig, som Sveriges Radio rapporterat, att HVB-hem som utretts för över 100 larm och fått allvarlig kritik vid sådana granskningar kan fortsätta sin verksamhet? Hur kan det vara möjligt att allvarliga missförhållanden som rått år efter år omfattas av sekretessregler?

Fru talman! Jag tror att vi är många som undrar när det kommer skarpa förslag från regeringen om nya, sekretessbrytande regler om att polisen får och ska dela information med kommunerna.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för debatten.

I statsrådets svar hörde jag ingen motivering till att det här stödet ska dras in. Jag tycker att det påminner om när man måste spara och effektivisera i en kommun och det kommer förslag om att dra in på kaffet till personalen. Det känns som att någon tycker att stödet är en udda fågel i statsapparaten och vill ta bort det. Jag tycker att det är dåligt politiskt ledarskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen och SD riktar med kirurgisk precision in sig på kommuner med låg befolkningstäthet, stora avstånd, svag ekonomi och hög arbetslöshet. Regeringen och SD drar in statlig service, stänger servicekontor och lägger ned tåg- och busslinjer i samma områden. Nu drar man också bort stödet till näringslivsutveckling. KD:s tal i valrörelsen om hjärtlandet tycker jag klingar falskt.

Herr talman! Det är inte ekonomin som är regeringens och SD:s problem, utan det handlar om prioriteringarna. De hade pengar i budgeten men prioriterade sänkt skatt för höginkomsttagare i stället för sjukvård åt alla, tåg som går i tid och stöd till de kommuner som har det tuffast.

Herr talman! Jag tackar statsrådet och interpellanterna Ida Karkiainen och Anna-Caren Sätherberg för möjligheten att debattera frågan om indraget näringslivsstöd till 39 av de kommuner i Sverige som har det tuffast.

Stödområde A omfattar kommuner som står inför betydande utmaningar när det gäller att förbättra företagens möjligheter att verka och utvecklas. För att en kommun ska innefattas i stödområde A ska en hel del kriterier vara uppfyllda.

Kommuner med låg befolkningstäthet och långa avstånd till större marknader, kommuner med avfolkningstendenser och ogynnsamma klimatförhållanden och kommuner med låg bruttonationalprodukt eller hög arbetslöshet kan inkluderas, liksom områden som genomgår en omfattande strukturomvandling eller är på kraftig tillbakagång. Det är alltså kommuner som har det väldigt tufft.

Herr talman! Jag vill lyfta upp två lokala exempel från Dalarna, där 5 av 15 kommuner är med i stödområde A.

Från Vansbro rapporterar kommunalrådet Marcus Kock att 50 procent av stödet på 1 760 000 kronor per år har använts till fysisk planering och 50 procent till näringslivsutveckling och kompetensförsörjning. I Vansbro har man under de tidigare 15 åren haft en detaljplan. Med de pengar man fått håller man nu på att genomföra eller färdigställa elva tomter för flerfamiljsbostäder och enfamiljsbostäder, industritomter och tomter för skolverksamhet. Det kan låta lite, men det är en väldig utveckling i Vansbro, där det inte har hänt mycket på 15 år. Marcus Kock skriver vidare att när medlen försvinner vid årsskiftet tvingas de anpassa sitt arbete tillbaka till en nivå på sparlåga, trots att utmaningarna, behoven och möjligheterna fortsatt finns där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Malung-Sälen rapporterar kommunalrådet Hans Unander att stödet har möjliggjort ett gemensamt talangutvecklingsprogram för framtidens ledare i Malung-Sälens kommun, som man har tillsammans med det lokala näringslivet. Man har åtta personer från offentlig sektor och åtta personer från näringslivet som deltar med lika många mentorer från båda parterna.

Detta är bara två exempel på de ofta både innovativa och okonventionella projekt som staten får ut av sin riktade satsning på 70 miljoner kronor, vilket motsvarar ungefär 0,0054 procent av statsbudgeten.

Herr talman! Jag vill fråga landsbygdsministern vad som är motivet till att ta bort det riktade stödet till att stärka det lokala näringslivet i 39 av de kommuner i Sverige som har tuffast förutsättningar.

Fru talman! Jag vill tacka infrastrukturministern för debatten. Jag tackar också meddebattörerna, som kommer från olika delar av Sverige.

Jag vill understryka att infrastrukturinvesteringar är långsiktiga och komplexa. Det är ingenting som kan planeras om med kort varsel. Som jag har redogjort för har vi ett fungerande pendlingsstråk med tåg där människor pendlar till arbete och studier och där företag som Hitachi kan rekrytera arbetskraft från ett större upptagningsområde. När man nu i ett sent skede drar tillbaka finansieringen, trots att Trafikverket har kommunicerat behovet tydligt, riskerar vi stora samhällsekonomiska kostnader.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill skicka med ministern och regeringen ett tydligt budskap: Om målet är att hela Sverige ska fungera måste planerna också inkludera fortsatt tillgång till grundläggande infrastruktur även i de områden där marknaden inte bär sig själv. Det handlar om långsiktig stabilitet för företagen, trygghet för de människor som lever i dessa regioner och om förutsättningarna för en hållbar tillväxt i hela landet.

Nu ska regioner spara, och tåglinjer riskerar att läggas ned. Jag kommer ändå tillbaka till det jag läste i statsrådets skriftliga svar, nämligen att regionerna måste prioritera om. Från vad, och med vad? Det är uppenbart att regeringens fina ord inte stämmer med verkligheten. Ni hade pengarna i budgeten, Andreas Carlson. Ni ville bara lägga dem på annat än vård för alla, tåg som får vardagen att fungera för vanligt folk eller godstrafik som gör att industrin kan fortsätta att utvecklas.

Fru talman! Jag hoppas att ministern och regeringen nu - när inget beslut ännu är fattat, som statsrådet säger - tar detta till sig och ser till att Trafikverket får de medel som krävs för att upprätthålla trafiken längs de här viktiga stråken.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar återigen ministern för svaret.

Trafikverket namnger vilka samverkansavtal som riskeras, och det är anledningen till att vi ledamöter har den här debatten. Jag vill också återkomma till att statsrådet lägger över ansvaret från staten till regionerna. Tågen finns redan, och tåglägena är redan beställda till nästa år. Tågtrafik är något som planeras långt i förväg. Region Dalarna kan inte ta ställning till om trafiken ska fortsätta eller inte, utan den är redan beställd. Det är bara det att staten plötsligt slutar att betala sin del. Trafikverket har i förväg berättat för regeringen att det blir konsekvenserna om man inte får utökad ram.

Fru talman! Jag vill särskilt lyfta fram den snabbt växande arbetsmarknadsregionen kring Ludvika och Smedjebacken. Ett tydligt exempel är Hitachi Energy, som har tagit hem Sveriges största exportorder någonsin på 147 miljarder kronor. Företaget fortsätter att ta hem nya order, och man nyanställer tre personer om dagen. På torsdag invigs en helt ny Hitachifabrik i Smedjebacken, och på plats för att klippa band är näringsminister Ebba Busch.

Jag tänker mig att näringsministern gärna vill tala om den fantastiska utvecklingen med 3 000 nya arbetstillfällen på tre år, kanske också berätta om hur regeringen vill satsa på järnvägen från och till Ludvika och Smedjebacken så att transformatorer som behövs världen över i större mängd än i dag kan lämna Ludvika och Smedjebacken.

Jag tänker att näringsministern inte vill berätta om regeringens och Trafikverkets minskade stöd till tågtrafiken, som är så viktig för arbetspendlingen till och från Ludvika och Smedjebacken.

Det här är inte en isolerad fråga om transport, utan det här är fråga om att trygga en hållbar och långsiktig tillväxt i en av våra mest expansiva delar av landet. Hitachi och andra företag är beroende av en fungerande infrastruktur för att rekrytera och för att deras anställda ska kunna pendla och fortsätta med den expansion som Sverige behöver. Här behövs stabilitet och långsiktighet.

Det är tydligt att det i stora delar av landet och i det svenska näringslivet går bra. Företag investerar och expanderar. Kommunerna där företagen finns, till exempel Ludvika och Smedjebacken, satsar på att bygga nya bostäder och bereda mark för fortsatt expansion, men staten verkar bara vilja stå vid sidan om, i vissa fall till och med backa. Staten behöver ta ansvar för att förbättra situationen för företagen i landet, inte försämra den.

Fru talman! Var finns stödet, statsrådet, för dessa företag och kommuner som satsar och expanderar? Hur ser regeringen på sitt ansvar för att investeringarna ska få den uppbackning som behövs från staten för att de ska bli framgångsrika?

Fru talman! Tack, infrastrukturministern, för svaret!

I dag står vi inför en verklighet där tågtrafiken längs den viktiga sträckan Gävle-Falun-Borlänge-Ludvika-Örebro-Mjölby riskerar att upphöra, trots att den utgör ett viktigt nav för regionerna Gävleborg, Dalarna, Örebro och Östergötland.

Enligt Trafikverket behövs en halv miljard kronor för att kunna teckna nödvändiga avtal och säkerställa att tågen rullar, men trots att regeringen säger sig vilja främja tillgänglighet i hela landet finns det inga extra medel för detta i budgeten för 2025. En tillgänglig infrastruktur är avgörande för att hela Sverige ska kunna växa, men nu ser vi att den ekonomiska pressen på Trafikverket resulterar i nedskärningar som kommer att få stora, smärtsamma konsekvenser inte bara för vår region.

Ministerns talar i sitt svar om vikten av god tillgänglighet och att hela landet ska fungera. Men hur stämmer det med att viktiga kollektivtrafiklösningar nu riskeras? I interpellationssvaret sägs det att regeringens utgångspunkt för infrastrukturpolitiken är att hela Sverige ska fungera. Det låter fint. Den utgångspunkten är dock mer en vision än ett konkret mål för infrastrukturpolitiken. För oss i Gävleborg, Dalarna och Östergötland betyder det ingenting när tågen försvinner och hela tåglinjen riskerar att upphöra.

I svaret sägs vidare: "Villkoren för att leva, bo och verka i hela landet ska stärkas. Transporter och resor är nödvändigt för att hela samhället ska fungera och utvecklas. Det är därför angeläget med en god tillgänglighet mellan landets olika delar." När jag hör detta tänker jag att antingen vet regeringen inte vad som håller på att hända med tågtrafiken mellan Gävle, Falun, Örebro och Mjölby, eller så tänker sig statsrådet att alla ska pendla med bil på den sträckan i stället för att resa med tåget.

Statsrådet säger också i sitt svar: "I vilken mån trafiken fortsatt kommer att kunna delfinansieras är en fråga för Trafikverket att ta ställning till." Ja, men Trafikverket har också aviserat konsekvenserna för regeringen av den ekonomiska politik som förs. Regeringen visste, men man tog inte varningarna på allvar. I det här fallet har Trafikverket berättat vilka neddragningar som kommer att ske. Det är ingen hemlighet för regeringen. Inflation och kostnadsökningar har lett till högre prisnivå - det gäller inte bara Ebba Buschs falukorv utan även tåg i Dalarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att i ett svar från regeringen dessutom lägga ansvaret på regionerna som statsrådet gör tycker jag är magstarkt, för i samma budget drar regeringen ned på sjukvården och regionerna. Minskningen av det så kallade sektorsbidraget till sjukvården är 7 miljarder. Minskningen av generellt statsbidrag är 1 miljard. För Dalarnas del motsvarar det ungefär 240 miljoner. Dalarnas politiska majoritet, där Socialdemokraterna, Centern och Kristdemokraterna ingår, tvingas att spara och skära i sin sjukvård. Dessutom är de nödgade att höja skatten med 35 öre, vilket ger cirka 255 miljoner, för att inte vården ska kollapsa. Här sker alltså en skatteväxling från stat till region.

Fru talman! Jag vill fråga statsrådet hur han ser på konsekvenserna för människor som pendlar till arbete och studier och för det lokala näringslivet, som direkt påverkas när tillgången till effektiva pendlingsstråk försvinner.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Å ledamoten Mikael Dahlqvists vägnar och mina egna kan jag nog bjuda in statsrådet till Fredriksberg, Säfsen, Ludvika och gränstrakterna mot Värmland. Det är ju där detta verkligen får stora konsekvenser. Det går också bra att ta med riksdagsledamöterna på regeringssidan och se om ni har samma syn.

Bergslagen är till stora delar uppbyggt runt vattenkraftverk, tack vare skogen, malmen och hyttorna. Kulturmiljön sedan 1600-talet är präglad av dämda vattendrag som människor sedan bosatt sig runt. Vi riksdagsledamöter från Dalarna har fått ta del av den stora oro, sorg och ilska som människor känner när detta hotas. Sjöar kan komma att torrläggas, dricksvattenförsörjning hotas på många platser, ekosystem hotas, turism kan försvinna, risken för översvämningar kan öka och företag kan tvingas lägga ned eller flytta.

Jag förstår såklart att flera intressen vägs emot varandra här och att den biologiska mångfalden är otroligt viktig och måste stärkas, men det måste också gå att ta mycket större lokala hänsyn i samhällen som är uppbyggda kring sjösystem uppdämda på 1700-talet. Vi besökte en liten ort som heter Gravendal och stannade till vid en fördämning som utgörs av en väg. Den klassas som ett fornminne. Den är det första exemplet på att människor har bott där. Först kom vattenkraften som man skulle ha till hyttan, och sedan kom människorna. Det är många generationer som har slitit för att bygga upp ett samhälle och en framtid runt vattnet och vattenkraften, och det anser jag måste värderas mycket högre.

Fru talman! Tack till statsrådet för svaret, särskilt delen om hållbarhet och de olika dimensionerna! Detta tror jag att vi delar.

Det räcker dock inte att statsrådet och jag delar den synen. I Bergslagen, där Mikael och jag kommer ifrån, är det få som känner igen sig i att det som rör dammutrivningarna är någonting som skulle kunna gynna den lokala bygden och så vidare.

När alla riksdagsledamöter från Dalarna var inbjudna till Fredriksberg för några veckor sedan var vi tre som kom. Det fanns ett stort intresse från lokala medier för vad vi tog med oss från den dagen och vad våra intryck var. Så här skriver Dala-Demokraten den 8 oktober 2024:

Går det här igenom, så kommer det bli stora förändringar som kommer att upplevas väldigt negativt för många människor och deras livsmiljö, säger Lars Isacsson (S), riksdagspolitiker från Avesta.

Han får medhåll från både Crister Carlsson (M) och Mathias Bengtsson (KD) som också deltog under rundvandringen.

- Vi moderater har ett stämmobeslut att alla dammar och kraftverk äldre än 100 år ska inte röras. Det är vår princip i det här, säger Crister Carlsson.

- Det är helt hål i huvudet när man prioriterar fiskars vandringsväg istället för kultur- och samhällsmiljön. Det är en horribel prioritering, säger Mathias Bengtsson.

Crister Carlsson säger vidare i artikeln att nu ligger det här på Liberalerna och på Pourmokhtaris bord. Så vi får se vad som händer. Jag hoppas på kraftiga åsikter i remissinstanserna också för att behålla det vi har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Min fråga till miljöministern är om det finns stöd i regeringen och regeringspartierna för hållningen att beakta sociala aspekter och kulturmiljöerna. Det är i alla fall inte så det framstår i lokala medier i Dalarna, utan där är det väl snarare så att det här är en fråga som Liberalerna driver.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Detta är just nu en mycket viktig fråga för många orter, företag, jordbrukare och husägare. Jag besökte för någon vecka sedan Fredriksberg i Ludvika kommun där nu rivningar av dammar hotar hela ortens fortlevnad. Region Dalarnas tvätteri kommer att behöva läggas ned. Ingen mer skidåkning i Säfsen. Många som har sina hus på öar i sjöarna kommer inte att kunna nå sin ö längre. Det kommer att dröja några år innan man kan anlägga vägar i det som nu kommer att bli sumpmark.

Jag är glad över att statsrådet är medveten om den oro som finns inför dammrivningarna. När man runt om i Sverige river dammar som funnits sedan 1700-talet vet få vilka effekter det får. Det är rivningar som sker på bred front. Utredningarna som föregår rivningarna fokuserar enligt min mening bara på den ekologiska sidan av hållbarhet. Gång på gång prioriteras enbart akvatiska värden och att miljökvalitetsnormerna uppfylls.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

År 1987 ledde Gro Harlem Brundtland Brundtlandkommissionen. Hon definierade hållbar utveckling så här: En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. En hållbar utveckling består av tre dimensioner som samspelar och stöder varandra: ekologisk hållbarhet, social hållbarhet och ekonomisk hållbarhet.

Självklart ska vi värna vårt vatten och det liv som finns där. Men när Sverige nu implementerar vattendirektivet gör Sverige det ensidigt. Det är den ekologiska dimensionen som helt styr hur vi exempelvis ser på dammar.

Regeringens remitterade promemoria Bättre förutsättningar för vattenkraftens omprövning är vällovlig. Men den tar ju bara sikte på större dammar och kraftverk, ungefär som dem där jag kommer ifrån vid Dalälven. De stora som drivs av Fortum och Vattenfall har råd att klara det. Det är de små kraftverken i biflödena som påverkas.

Utredningarna som sker inför utrivningarna fokuserar på ekologi. Visserligen nämns ofta kulturmiljö och effekter för närboende, men ofta vägs allt samman till en situation där kultur eller sociala faktorer viktas lägre.

Vi behöver ta ett djupt andetag. Vi behöver inte ha hela tätorter som likt Fredriksberg riskerar att förvandlas till sumpmark. Det finns med all säkerhet utrivningar som är mycket väl befogade. Men de ska inte göras urskillningslöst, och de ska inte göras utan att låta ekologi, ekonomi och sociala värden samspela.

Fru talman! En av mina frågor kvarstår, och så har jag en ytterligare fråga till statsrådet.

Varför kommer regeringen inte att lägga fram fler förslag för att fler kriterier ska beaktas inför besluten om rivningar, exempelvis kulturvärden eller sociala värden?

Den andra frågan är: Ser statsrådet någon som helst risk att Sverige överimplementerar EU-direktivet?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till propositionen om en ny förverkandelagstiftning som vi ska debattera i dag.

Den socialdemokratiska regeringen tog initiativ till denna reform av förverkandelagstiftningen. Den befintliga lagen från 1960-talet var inte anpassad för att effektivt bekämpa den moderna organiserade brottsligheten, och därför inledde vi arbetet med en översyn av lagstiftningen för att ge rättsväsendet kraftfulla verktyg för att slå mot de kriminella nätverkens vinster. Det är viktigt att stärka rättsväsendets möjligheter att ta ifrån kriminella deras tillgångar, även om de lyckas undvika direkta brottsbedömningar.

Syftet med denna lagstiftning är att stoppa den kriminella ekonomin genom att konfiskera tillgångar som lyxvillor, dyra bilar, kontanter och smycken - egendomar som inte står i proportion till en persons lagliga inkomster. Brott ska inte löna sig. Genom att fokusera på de ekonomiska resurserna vill vi minska både incitamenten att driva organiserad brottslighet och lockelsen för unga att bli en del av dessa gäng. Den nya lagen riktar sig mot de kriminella i toppen av näringskedjan, de som lever lyxliv, ofta utan att ha arbetat en dag i sitt liv, och den nya förverkandelagstiftningen innebär flera viktiga förändringar.

Självständigt förverkande: Tillgångar kan nu förverkas även utan att ett konkret brott kan bevisas. Om ägaren till exempel inte kan förklara hur han eller hon har råd med sin lyxvilla eller dyra bil, det vill säga om inkomsten inte står i proportion till tillgångarna, kan dessa beslagtas.

En ny förverkande-lagstiftning

Utvidgat tvångsmedel: Polis och åklagare får utökade möjligheter att beslagta egendom, inklusive stora banktillgodohavanden, utan att behöva knyta den till ett specifikt brott. Domstolen kommer att pröva varje förverkande, och åklagaren måste visa att egendomen sannolikt härrör från brottslig verksamhet.

Denna lagstiftning ger rättsväsendet möjlighet att slå mot de stora vinsterna från kriminell verksamhet och att fokusera på gängledare, företagstoppar och andra som tidigare undkommit rättvisan.

En del kritik har lyfts mot denna lagstiftning, särskilt när det gäller rättssäkerheten och äganderätten. Det finns en risk för att fler personer kan drabbas av beslag utan att vara direkt misstänkta för brott. Detta är ett kraftigt ingripande och måste genomföras varsamt.

Men fördelarna är desto större. Genom att ge rättsväsendet möjlighet att beslagta tillgångar från kriminella utan direkt brottsmisstanke kan vi slå hårt mot de kriminella nätverkens ekonomi. Detta är avgörande för att minska deras inflytande och försvaga deras verksamheter. Den organiserade brottsligheten omsätter hundratals miljarder kronor årligen, och genom att ta bort deras tillgångar kan vi också minska deras makt och förhindra att fler unga dras in i kriminalitet.

Även om denna lagstiftning är ett viktigt steg framåt måste vi fortsätta att utveckla våra verktyg mot den organiserade brottsligheten. Ekobrottsmyndigheten har föreslagit att fler typer av ekonomiska brott, såsom grovt bokföringsbrott och grov penningtvätt, ska inkluderas i förverkandereglerna. Detta kan göra rättsväsendet ännu mer effektivt i att beslagta tillgångar som är gömda i komplexa företagsstrukturer och därmed slå mot de kriminellas affärsmodeller.

Om nästa steg blir att följa Ekobrottsmyndighetens råd att inkludera grovt bokföringsbrott och grov penningtvätt samt att i den kommande propositionen Bolag och brott, som behandlas av civilutskottet, lägga till förslag om återinförd revisionsplikt och höjt aktiekapital vid start av aktiebolag, då är vi på väg mot en svensk antimaffialagstiftning. Då kan vi som Eliot Ness gjorde mot Al Capone slå mot pengarna.

Vi har här en proposition om en ny förverkandelagstiftning som Socialdemokraterna var initiativtagare till och stöttar. Men det räcker inte med det repressiva. Vi måste också bryta nyrekryteringen. Nyligen har vi tagit del av skrämmande siffror som visar att antalet barn under 15 år som varit delaktiga i mordplaner under det senaste året har tredubblats.

Här behöver vi göra så mycket mer. För att komma till rätta med kriminaliteten krävs många olika åtgärder på en mängd områden. Kriminalpolitiken kan aldrig bära hela lösningen. Det handlar om både brottsförebyggande och brottsbekämpande åtgärder - hårdare straff och fler poliser såväl som en bättre skola, fler socialsekreterare, utvecklad psykiatri inom primärvården och ungdomspsykiatrin och åtgärder för att snabbt fånga upp barn och unga som riskerar att bli kriminella.

Fru talman! Här visar SD och regeringen i sitt budgetförslag att de inte prioriterar en bättre skola, fler socialsekreterare, utvecklad barn- och ungdomspsykiatri och åtgärder för att snabbt fånga upp barn som riskerar att bli kriminella. Med ett rekordstort reformutrymme som SD och regeringen tagit sig är det skattesänkningar som gäller. Det är en budget för rika män, där 60 procent av skattesänkningarna går till 5 procent av befolkningen.

Många svenska politiker talar varmt om dansk kriminalpolitik och danska straff, men de talar inte alls lika mycket om det danska systematiska, kostnadskrävande och ansvarskrävande brottsförebyggande arbetet. Det behövs både och, det repressiva och det brottsförebyggande, och det måste också finnas med när man prioriterar i en budget.

Fru talman! Låt mig börja med detta med skateboard och Malmö. I nästan varje kommun går ungefär 80 procent av budgeten till omsorg och skola. Ska det bli något som gör att människor också vill leva och bo i kommunen måste också de andra 20 procenten räcka till något.

När jag var kommunstyrelsens ordförande i Avesta investerade vi i en skatepark. Det är nog få i Avesta som ifrågasätter den. Den nyttjas otroligt mycket och ger tillgång till fritidsaktiviteter som inte är knutna till någon förening. Jag har svårt att se att detta skulle vara dåligt. Om man har fattat ett sådant beslut i Malmö har man nog gjort det på goda grunder.

Vad gäller orsaker till den grova och organiserade brottsligheten kommer man nog ändå inte förbi den ökade ojämlikheten, ledamoten Kärrholm. Sverige är det land i EU där ojämlikheten ökar mest, och klyftorna blir större och större.

Sedan är det klart att vi har problem med segregation och med en integration som inte har lyckats. Där är vi också självkritiska från socialdemokratin. Vi borde ha gjort mer och bättre. Det är också därför som vi i vårt parti håller på att jobba med att ta fram en ny samhällsanalys och nya, konkreta reformer. Men vi kommer inte undan att det är ojämlikheten som är den stora boven i dramat.