Fru talman! Lars Isacsson har frågat mig vilken konsekvensanalys jag och regeringen har gjort av att tågsträckan Gävle-Mjölby nu inte kommer att trafikeras av persontrafik samt om jag och regeringen kommer att ta initiativ till att snarast ge Trafikverket de ekonomiska förstärkningar som behövs för att behålla tågtrafiken Gävle-Mjölby. Åsa Karlsson har frågat mig om jag och regeringen avser att arbeta för att trafikeringen på de sträckor som berörs av Trafikverkets samverkansavtal ska bibehållas så att det även i fortsättningen ska vara möjligt att bo, leva och verka i hela landet. Jag väljer att svara på de båda interpellationerna i ett sammanhang.

Som Lars Isacsson och Åsa Karlsson säkert känner till svarade jag på en liknande fråga från Åsa Karlsson den 30 oktober, och mitt svar här i kammaren kommer i stort sett att vara detsamma.

Regeringens utgångspunkt för infrastrukturpolitiken är att hela Sverige ska fungera. Villkoren för att leva, bo och verka i hela landet ska stärkas. Transporter och resor är nödvändigt för att hela samhället ska fungera och utvecklas. Det är därför angeläget med en god tillgänglighet mellan landets olika delar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Trafikverket har i uppdrag att ingå och ansvara för statens avtal om dels transportpolitiskt motiverad interregional kollektivtrafik, inklusive flygtrafik, som inte upprätthålls i annan regi och där det saknas förutsättningar för kommersiell drift, dels linjesjöfart till Gotland.

Som underlag för de upphandlingar Trafikverket gör kartlägger myndigheten tillgängligheten mellan olika delar av landet. Baserat på dessa utredningar, det uppdrag som myndigheten har samt de medel som finns avsatta i statens budget genomför Trafikverket upphandlingar och ingår samverkansavtal.

I budgetpropositionen för 2025 föreslår regeringen att drygt 1 miljard kronor ska avsättas för att finansiera statens trafikavtal 2025, vilket är cirka 50 miljoner kronor mer än anslagsnivåerna för 2024.

Trafikverket har ingått ett antal samverkansavtal som innebär att viss interregional kollektivtrafik delfinansieras av staten. I vilken mån trafiken fortsatt kommer att kunna delfinansieras är en fråga för Trafikverket att ta ställning till. I vilken omfattning trafiken kommer att kunna bedrivas i det fall statens delfinansiering minskar eller uteblir är en fråga för de regionala kollektivtrafikmyndigheterna att ta ställning till.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag hör vad statsrådet säger och vill citera statsrådet: "Regeringens utgångspunkt för infrastrukturpolitiken är att hela Sverige ska fungera. Villkoren för att leva, bo och verka i hela landet ska stärkas. Transporter och resor är nödvändigt för att hela samhället ska fungera och utvecklas. Det är därför angeläget med en god tillgänglighet mellan landets olika delar."

Det var den inledningen jag fick till svar på min skriftliga fråga angående samverkansavtalen som jag sände in till statsrådet för tre veckor sedan.

Svaret som jag nu får på min interpellation är likalydande. Det låter bra. Men tyvärr säger regeringen en sak och gör någonting annat.

Den 16 oktober i år kallade Trafikverket till ett möte där de informerade om att de inte har budgetutrymme 2025 för att betala för den tillgänglighet som de själva har identifierat som prioriterad. De har inte budgetutrymme för att upprätthålla samverkansavtal. Från tidtabellsskiftet den 14 december kommer avtal inte att förlängas. Det är alltså mindre än två månaders framförhållning.

Statsrådet svarar också: "I vilken omfattning trafiken kommer att kunna bedrivas i det fall statens delfinansiering minskar eller uteblir är en fråga för de regionala kollektivtrafikmyndigheterna att ta ställning till." Detta innebär att när staten inte tillsätter medel ligger det på regionerna att tillsätta de pengar som behövs för att upprätthålla trafiken på berörda sträckor.

Inför varje avtalsperiod utreder Trafikverket hur olika insatser med buss och tåg kan förbättra tillgängligheten för de kommuner som har sämst tillgänglighet i landet. Utredningarna har resulterat i att avtal har tecknats för såväl buss- som tågtrafik. Samverkansavtal har tecknats med de regionala kollektivtrafikmyndigheterna då det har konstaterats att detta är det mest ändamålsenliga sättet att på ett högkvalitativt och kostnadseffektivt sätt förbättra tillgängligheten i hela Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det handlar om avgörande tillgänglighet till kritisk samhällsservice som sjukvård, högre utbildning och viktiga nationella målpunkter för flertalet kommuner. Det är en tillgänglighet som endast kan upprätthållas via de utpekade bussavtalen i Samverkande inland och tågtrafik via samverkansavtal för sträckor som trafikeras av Norrtåg, Tåg i Bergslagen och Stångådalsbanan.

Tycker statsrådet att det är rimligt att överföra kostnader från staten till regionerna när regionerna redan blöder pengar för att kunna upprätthålla sjukvården? Den frågan ställde jag till civilministern vid frågestunden för två veckor sedan. Han skrattade bort frågan och hänvisade till att det var statsrådet Carlsons fråga. Det enda beskedet som civilministern gav var att han skulle lyfta frågan till statsrådet Carlson.

Min fråga är därför: Har civilministern diskuterat frågan med statsrådet? Vad kom ni i så fall fram till?

Fru talman! Tack, ministern, för möjligheten att få debattera denna otroligt viktiga fråga!

Till skillnad från Björn Petersson är jag från Norrbotten, ett av de fyra nordligaste länen som tillsammans har två samverkansavtal med Trafikverket när det gäller tillgängligheten i gles- och landsbygd.

Det ena avtalet kallas Norrtåg. Det är alltså tågtrafik på sträckorna Sundsvall-Umeå, Sundsvall-Östersund-Storlien, Umeå-Luleå och så vidare. Det andra avtalet kallas Samverkande inland. Det är alltså busstrafik i de riktigt glesbefolkade delarna av landet, det vill säga de områden i landet där det bitvis bor avrundat noll invånare per kvadratkilometer.

Att det saknas marknadsmässiga förutsättningar för att köra trafiken är en självklarhet. Om det är något med ministerns prat i interpellationssvaret om att hela landet ska fungera kommer han givetvis att agera när frågan visar sig så tydligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De två samverkansavtalen, det vill säga tågtrafiken i det nordligaste Sverige och busstrafiken i det glesaste Sverige, och den tillgänglighet som Trafikverket har bedömt behövs, är underfinansierade med 40 miljoner. De 40 miljonerna kommer att landa på regionerna. I det här skedet är trafikplaneringen redan lagd, så det är nästan omöjligt att åstadkomma att inga bussar går nästa år.

Även om det skulle vara möjligt att åstadkomma att bussarna och tågen inte ska gå för att staten inte vill betala sin del av kakan är det ingen som kan ge ett svar på vilken tillgänglighet som ska bort. Trafikverket gör det inte, och ministern svarar att det är en fråga för Trafikverket. Men när regionerna frågar svarar Trafikverket att ingen vet.

Att på det här sättet avhända sig ansvaret för en högst politisk fråga, det vill säga tillgången till kollektivtrafik i hela landet, och säga att regeringens myndighet och regionerna, som är självstyrande och som får noll tillskott i generella statsbidrag 2025, ska ta ansvaret för att lösa frågan är att ducka för en fråga som definitivt angår ministern.

Jag tycker att han ska presentera ett förslag på hur han ska agera för att komma till rätta med problemet så att trafiken kan finansieras och upprätthållas eller presentera vilken av busslinjerna i Norrbotten, mitt hemlän, som kommer att ryka. Är det Kiruna-Riksgränsen, Pajala-Överkalix-Luleå, Gällivare-Jokkmokk-Boden-Luleå, Arvidsjaur-Älvsbyn-Boden-Luleå eller Arjeplog-Arvidsjaur-Skellefteå? Vilken av dessa linjer ska stängas? Det kan ministern svara på - om han nu inte presenterar ett förslag för att lösa finansieringen av statens del av trafiken.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar återigen ministern för svaret.

Trafikverket namnger vilka samverkansavtal som riskeras, och det är anledningen till att vi ledamöter har den här debatten. Jag vill också återkomma till att statsrådet lägger över ansvaret från staten till regionerna. Tågen finns redan, och tåglägena är redan beställda till nästa år. Tågtrafik är något som planeras långt i förväg. Region Dalarna kan inte ta ställning till om trafiken ska fortsätta eller inte, utan den är redan beställd. Det är bara det att staten plötsligt slutar att betala sin del. Trafikverket har i förväg berättat för regeringen att det blir konsekvenserna om man inte får utökad ram.

Fru talman! Jag vill särskilt lyfta fram den snabbt växande arbetsmarknadsregionen kring Ludvika och Smedjebacken. Ett tydligt exempel är Hitachi Energy, som har tagit hem Sveriges största exportorder någonsin på 147 miljarder kronor. Företaget fortsätter att ta hem nya order, och man nyanställer tre personer om dagen. På torsdag invigs en helt ny Hitachifabrik i Smedjebacken, och på plats för att klippa band är näringsminister Ebba Busch.

Jag tänker mig att näringsministern gärna vill tala om den fantastiska utvecklingen med 3 000 nya arbetstillfällen på tre år, kanske också berätta om hur regeringen vill satsa på järnvägen från och till Ludvika och Smedjebacken så att transformatorer som behövs världen över i större mängd än i dag kan lämna Ludvika och Smedjebacken.

Jag tänker att näringsministern inte vill berätta om regeringens och Trafikverkets minskade stöd till tågtrafiken, som är så viktig för arbetspendlingen till och från Ludvika och Smedjebacken.

Det här är inte en isolerad fråga om transport, utan det här är fråga om att trygga en hållbar och långsiktig tillväxt i en av våra mest expansiva delar av landet. Hitachi och andra företag är beroende av en fungerande infrastruktur för att rekrytera och för att deras anställda ska kunna pendla och fortsätta med den expansion som Sverige behöver. Här behövs stabilitet och långsiktighet.

Det är tydligt att det i stora delar av landet och i det svenska näringslivet går bra. Företag investerar och expanderar. Kommunerna där företagen finns, till exempel Ludvika och Smedjebacken, satsar på att bygga nya bostäder och bereda mark för fortsatt expansion, men staten verkar bara vilja stå vid sidan om, i vissa fall till och med backa. Staten behöver ta ansvar för att förbättra situationen för företagen i landet, inte försämra den.

Fru talman! Var finns stödet, statsrådet, för dessa företag och kommuner som satsar och expanderar? Hur ser regeringen på sitt ansvar för att investeringarna ska få den uppbackning som behövs från staten för att de ska bli framgångsrika?

Fru talman! Jag tackar infrastrukturminister Andreas Carlson för svaret.

Ministern trycker på att inga beslut är fattade och att debatten här i dag bör utgå från det. Låt oss därför göra det!

Trafikplaneringen i Region Kalmar är gjord, och regionens budget är i princip klar. Det är en och en halv månad kvar till 2025 och den budget som vi nu resonerar om, där driftsstödet för Stångådalsbanan riskerar att bli indraget. Arbetet med ett nytt signalsystem för Stångådalsbanan är på gång, och nya tåg är inköpta för Stångådalsbanan. Den här banan är viktig för möjligheterna att pendla i Kalmar läns inland - i Hultsfred, Högsby och Vimmerby.

Låt oss utgå från att besluten ännu inte är fattade. Som ministern säger är Trafikverket ansvarigt för frågan, och infrastrukturminister Andreas Carlson från Kristdemokraterna är ansvarig för Trafikverket. Jag repeterar min fråga: Kommer ministern att agera för att säkra Stångådalsbanans driftsstöd?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru talman! Låt mig börja med att lugna Linus Sköld: Både hjärtlandet och vården är fortfarande viktiga frågor för Kristdemokraterna. Jag har också i kammaren i dag läst upp ur mitt skriftliga interpellationssvar att hela Sverige ska fungera och att förutsättningarna för att bo och verka i hela landet behöver stärkas. Därför är det här en angelägen fråga, och det är därför jag tackar för engagemanget.

Jag tycker dock inte att det är med sanningen överensstämmande att säga att vi skyfflar över ett ansvar, för beslut och avtal är ännu inte fattade och ingångna. Trafikverket har uppdraget att hantera frågan, och det faller inte på mig att i sak gå in och diskutera enskilda sträckor. Det jag kan säga är att det är en angelägen fråga, att jag vet att Trafikverket arbetar med den och att regeringen följer det arbetet noga.

Låt oss dock inte gå händelserna i förväg här i kammaren i dag, fru talman, utan låt oss konstatera det jag har sagt: Det finns drygt 1 miljard kronor som är avsatta för att finansiera statens trafikavtal. Trafikverket arbetar med frågan. Det är en angelägen fråga för mig, för mitt parti och för ledamöterna. Låt oss fortsatt ha den här goda dialogen, som jag uppskattar, i kammaren - men låt oss inte gå händelserna i förväg!

Fru talman! Vi som bor i de berörda regionerna är otroligt besvikna på hur regeringen väljer att bortprioritera landsbygden och norra Sverige.

Regionerna har fått ändrade förutsättningar med mycket kort varsel och kommer att få det ännu tuffare än de har det i dag. Viktiga tåg- och busslinjer kan komma att försvinna. Personer som är beroende av kollektivtrafik riskerar att förlora den möjligheten och att - om de har körkort - tvingas ta bilen. Infrastruktur som är otroligt viktig för att ge människor möjlighet att åka kollektivt till arbete, utbildning, läkarbesök och så vidare riskerar att försvinna.

Hur var det nu statsrådets svar inleddes? "Regeringens utgångspunkt för infrastrukturpolitiken är att hela Sverige ska fungera. Villkoren för att leva, bo och verka i hela landet ska stärkas. Transporter och resor är nödvändigt för att hela samhället ska fungera och utvecklas. Det är därför angeläget med en god tillgänglighet mellan landets olika delar." Menar statsrådet de orden?

Jag vill tacka för debatten och för engagemanget hos övriga deltagare i debatten.

(Applåder)