Lars Isacsson

Fru talman! Tack, ledamoten Kärrholm, för frågan! Regeringen Löfven tog fram ett 64-punktsprogram mot gängkriminaliteten, så kampen mot gängkriminaliteten och den grova organiserade brottsligheten är inte ny.

Jag håller fast vid att jag tycker att det är bra att det finns en nationell strategi. Sedan är det upp till bevis när det gäller myndighetssamverkan. Jag kanske är färgad av min tid som kommunalråd; detta ska också ske. Det är ett problem att det är få som har i uppdrag att samordna, och myndigheterna har inget eget uppdrag att låta sig bli samordnade. Men det kanske funkar den här gången - jag hoppas det.

Vad beträffar skolan är det klart att vi ser att underfinansieringen av välfärden slår hårt när det gäller nyrekryteringen. Om Malmö, vars ekonomi jag inte har koll på, tvingas minska sin budget med 200 miljoner beror ju detta på något. Jag tror inte att någon kommunpolitiker, oavsett färg, säger att det är skolan man vill spara på först, utan man är tvungen. Man måste få till en budget som går ihop, och då måste man spara någonstans.

Det är väl bara att konstatera att det finns för lite pengar till offentlig sektor och till kommuner och regioner. I varje budget som ni från Tidöpartierna har lagt fram har vi från socialdemokratin haft dubbelt så mycket.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 1 och reservation nummer 11.

Motståndskraft och handlingskraft är namnet på den nationella strategi och den myndighetsöverskridande samverkan som regeringen och SD lägger fram. Vi socialdemokrater tycker att det är bra och nödvändigt med en nationell strategi mot den organiserade brottsligheten. Det är bra och nödvändigt med myndighetssamverkan, men det ska också ge resultat i verkligheten; det handlar mycket om styrning.

Som en konstruktiv och granskande opposition ser vi dock att det krävs mer, och jag vill här lyfta upp några av de områden som vi anser att regeringen och SD förbiser eller där de inte går tillräckligt långt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Motståndskraft och handlingskraft - en nationell strategi mot organiserad brottslighet

Först - det kommer nog inte som en nyhet för någon - anser vi socialdemokrater att regeringen och SD lägger för lite resurser på att minska nyrekryteringen till gängkriminalitet och grov organiserad brottslighet. Det måste gå att göra både och: vara hård mot både brotten och brottens orsaker. Den ekonomiska kris som kommunerna är i nu innebär färre lärare, färre socialarbetare och lägre stöd till föreningar, idrott och kultur.

För det andra anser vi att det behövs fler och skarpare förslag avseende ekonomisk brottslighet, inte minst vad gäller företag som brottsverktyg. Ett samhälle där tungt kriminella kan driva vårdcentraler och äga tingsrättslokaler kan väl beskrivas som ett samhälle med en minst sagt naiv syn på marknadisering. Vi har i ett särskilt yttrande från Socialdemokraterna lyft konkreta åtgärder för att på ett bättre sätt komma till rätta med den grova organiserade brottsligheten genom att slå mot den kriminella ekonomin.

Ekonomisk vinning är en av de viktigaste drivkrafterna för organiserad brottslighet. Narkotikahandel, bedrägerier mot äldre, illegala varor och olika former av bidragsbrott är några exempel på brottslighet som finansierar gängens verksamhet. Vi har tidigare föreslagit ett åtgärdspaket för att komma åt den ekonomiska brottsligheten. Det innebär bland annat att vi vill ge Bolagsverket en brottsförebyggande roll och ett tillsynsansvar för att stärka myndighetens arbete mot organiserad brottslighet. Vi vill vidare att revisionsplikt återinförs och att fler brott ska kunna leda till näringsförbud. Dessutom anser vi att Bolagsverket ska kunna förelägga om personlig inställelse för att hindra gängkriminella att använda stulna, kapade eller falska identiteter för att starta bolag.

För det tredje förbiser Tidöpartierna den del av den organiserade brottsligheten som riktar in sig mot och hänsynslöst utnyttjar kvinnor. Centerpartiet har i sin motion, som vi ställer oss bakom, lyft några områden för grov organiserad brottslighet som inte är nya och som drabbar de allra mest sårbara. Varken prostitution, sexköp eller trafficking nämns vid ett enda tillfälle i strategin, trots att vi vet att detta, förutom att det har ett högt personligt pris, även ger stora inkomster till just den organiserade brottsligheten och möjliggör andra brott.

I strategin nämns inte heller bedrägerier mot äldre. Detta har kommit att bli en stor farsot i vårt land och en stor inkomstkälla i den kriminella världen. Detta bör regeringen lägga in i strategin.

Avslutningsvis vill jag säga att vi från Socialdemokraterna tycker att en nationell strategi mot organiserad brottslighet är bra och nödvändig. Innehållet och analysen är också i grunden bra. Det vi vänder oss mot är det som saknas och det som regeringen och SD inte går tillräckligt långt med.

Regeringen och SD måste börja prioritera det brottsförebyggande arbetet. Det måste skjutas till mer medel till kommunerna - det räcker inte med ord. Nyrekryteringen till gängkriminaliteten måste brytas.

Varken sexköp, prostitution eller trafficking är nya områden för den grova organiserade brottsligheten. Det är brott som drabbar de mest sårbara och måste tas in i regeringens och SD:s strategi.

Den kriminella ekonomin, som styrs av och göder den grova organiserade brottsligheten, använder sig i stor utsträckning av företag som brottsverktyg. Här måste regeringen och SD lämna sin naiva syn på marknadisering och gå betydligt längre för att försvåra och förhindra för kriminella att äga och driva företag.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaren!

Det statsrådet anför om regelförändringar, att det ska bli lättare att fatta beslut och anmälningsplikt i stället för tillståndsplikt, är bra och rätt.

Jag vet att det finns uppmaningar till kommunerna att snabba på i processen för att hitta lösningar så fort som möjligt. Jag tror att de flesta kommunalråd, kommunstyrelser och fullmäktige anammar det och gör det. Oftast är det dock staten som drar benen efter sig och inte kan samverka.

Det finns ett brett politiskt samförstånd om vikten av utbyggnad av totalförsvaret. Ändå går utbyggnaden för sakta. I dag har jag lyft återupprättandet av Dalregementet I 13 i Falun, men detta gäller inte bara Falun. Vi behöver öka tempot i utbyggnaden av försvaret, och långsamma processer och byråkrati får inte vara stoppklossar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mycket görs rätt på papperet, men i verkligheten tar det stopp. Försvarsministern har redogjort för en rad beslut, förordnanden, förstärkningar och andra insatser, och det är bra. Ändå tar det stopp både här och där. Jag upplever att arbetet med att stärka Sveriges totalförsvar stupar på byråkrati, krångel och suboptimering.

Jag tänkte ta tillfället i akt, fru talman, att skicka med några konkreta åtgärder till försvarsministern som jag tror skulle kunna skynda på processen. Vi behöver ha ett tydligare uppdrag till länsstyrelserna i uppbyggnaden av svensk försvarsförmåga. Vi behöver göra en revidering av miljöbalken med syfte att möjliggöra en snabbare utveckling av totalförsvaret. Vi behöver också fullfölja översynen av riksintressen med syfte att minska antalet och inom ramen för utvecklingen av totalförsvaret tydliggöra hur målkonflikter ska hanteras till fördel för totalförsvarets uppbyggnad.

Tack för debatten!

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaren!

Det är helt klart att försvarsminister Pål Jonsson kan mycket mer om omvärldsläget, säkerhetsläget, Nato och Ukraina. Jag går ned lite på länsstyrelsenivå, som jag har en del erfarenhet av.

I svaret från ministern säger han: "Länsstyrelserna har en viktig roll både som samordnare av de statliga intressena i samhällsplaneringen och i utvecklingen av totalförsvaret. De ska stödja den regionala och lokala nivån i utvecklingen av totalförsvaret och ansvarar bland annat för uppföljning av kommunernas arbete med civilt försvar."

Ministern redogör också för detta: "För att förstärka länsstyrelsernas möjligheter att stödja kommunernas arbete tillfördes länsstyrelserna 60 miljoner kronor årligen från och med 2023." Det låter för mig lite som business as usual. Länsstyrelserna ska handlägga enligt gällande lagar och regler. Det finns inget förtydligat uppdrag om vikten de har i relation till utbyggnad av försvaret.

Jag tror inte att det är bristen på handläggare på länsstyrelserna som är problemet. Jag tror att det mer är tolkningen av miljöbalken som gör att handläggare föreslår begränsande beslut. Myndigheten följer det som handläggaren eller sakexperten sagt. Jag tror inte att 60 miljoner kronor mer till länsstyrelserna är lösningen.

Statsrådet avslutar sitt svar med: "Regeringen kommer att fortsätta att vidta nödvändiga åtgärder för att totalförsvaret ska utvecklas i den takt som krävs." Det är väldigt bra.

Fru talman! Jag undrar om statsrådet kan vara lite mer konkret om vilka åtgärder det är som åsyftas.

Fru talman! Jag tackar försvarsminister Pål Jonson för svaret. Jag tycker att det i mångt och mycket är ett bra svar, men ändå funkar det inte riktigt. Jag tänkte att vi kunde debattera detta mer i dag.

Säkerhetsläget i vårt närområde har försämrats kraftigt de senaste åren. Sverige behöver rusta både sitt militära försvar och sitt civila försvar. Vår förmåga att möta ett sämre säkerhetspolitiskt läge måste kraftfullt förbättras. Statsrådet Carl-Oskar Bohlin utryckte det som att situationen håller honom vaken om nätterna.

Nu kommer dock rapport efter rapport om att utbyggnaden och ökningen av förmågan går väldigt långsamt. Mikael Oscarsson från Kristdemokraterna citerades i Dagens Nyheter när han sa: "Det tar en evinnerlig tid."

Dalregementet, I 13, har återetablerats i Falun. Dalregementet är ett modernt lätt infanteri som utbildar skyttebataljoner. Efter Rysslands invasionskrig i Ukraina har vi sett infanteriets avgörande betydelse för ett lands försvarsförmåga mot en aggressiv och auktoritär angripare. För I 13 handlar det bland annat om skyddet av förbindelsen till Norge och skyddet av viktiga totalförsvarsanläggningar.

Också i Falun går det dock trögt. Redan om några år ska regementet nå full kapacitet, förhoppningsvis med möjlighet, option, att kunna bli en brigad. Men ökningen av infanteriets förmåga i Falun hotas just nu av en rad processer som motverkar varandra.

I processerna för att få till mark, lokaler och övning krockar olika intressen. Det handlar om detaljplaner, miljöfrågor med mera. Varje intresse bedöms som lika viktigt och handläggs på enskilda myndigheter och inte som en helhet. Detta leder till att totalförsvarets intressen väger lätt, och andra enskilda intressen bedöms som viktigare. Falun är bara ett exempel bland många andra.

Det är ett stort problem om vi som land inte kan hantera viktiga intressen för riket på ett sammanhållet och tillfredsställande sätt. Med anledning av detta ställde jag fyra frågor till försvarsminister Pål Jonson. I svaret från försvarsministern konstateras bland annat: "Ledtiderna inom områdena personal, materiel och infrastruktur skiljer sig något åt men har det gemensamt att de är långa." Det framgår även att ministern har tagit initiativ till dialogmöten med berörda myndigheter.

Jag tycker att det är väldigt bra med dialogmöten, och jag tycker att det är mycket bra att ministern tar initiativ till detta. Statsrådet kan dock inte leda det dagliga arbetet. Min erfarenhet, som jag tror att jag delar med många andra nuvarande och tidigare kommunalråd som jobbat med större etableringar, är att staten är oerhört spretig och jobbar mycket i stuprör.

Länsstyrelsen har ett ansvar att samordna staten, men inga myndigheter eller statliga bolag har ett ansvar att låta sig bli samordnade. Kommunerna och etablerande bolag, eller som i det här fallet Försvarsmakten, ska ha kontakt med länsstyrelsen, Lantmäteriet, Svenska kraftnät, Vattenfall, Trafikverket, Naturvårdsverket med flera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I det som nu beskrivs som det värsta säkerhetsläget sedan andra världskriget behöver utbyggnaden av totalförsvaret prioriteras. Vi kan inte nöja oss med att konstatera att det som är gemensamt för ledtiderna är att de är långa. Det går inte att be Ryssland om tidstillägg eller dispens.

Fru talman! Jag undrar om statsrådet har funderat över att ha en statlig samordnare för totalförsvarets utbyggnad likt det som finns för industriomställningen i norra Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tycker att regeringens prioritering av arbetspendling och godstrafik är rätt. Problemet är att den prioriteringen har funnits länge, i decennier. Inom politiken har man ett visst fönster där man pratar om vad man vill göra, men till slut måste man också göra något. Tittar man på utfallet för Dalarna kan man också se att vi oavsett regering brukar hamna sist.

Jag är fullt medveten om att vi har haft en debatt om Dalabanan tidigare. Jag är också fullt medveten om att man lätt kan uppfattas som en tjatig kravmaskin när man står här. Detta är dock inte bara mina eller Socialdemokraternas åsikter. Oavsett vilket företag eller vilken bransch jag träffar är det infrastrukturen man lyfter fram som det största tillväxthindret.

Inte minst tydligt var det när Svenskt Näringsliv hade sina företagardagar här i Stockholm för några veckor sedan. Den samlade bilden från näringslivet till oss riksdagsledamöter från Dalarna var: Driv den här frågan! Tyvärr ser jag ingen riksdagsledamot från något annat parti här i dag; jag hade gärna sett någon från något av regeringspartierna.

En vanlig dag reser 50 000 personer sträckan Mora-Stockholm. Den är kritisk för Dalarnas turistindustri. 15 ½ miljon gästnätter i Dalarna per år omsätter ungefär 7,6 miljarder kronor. Vi har också 20-30 godståg på sträckan. Dalarna är ett av Sveriges viktigaste industrilän. Exporten motsvarar 66 miljarder kronor.

Herr talman! Det är inte synd om oss i Dalarna. Vi är inga offer som står med mössan i hand. Vi är bland mycket annat Sveriges fjärde största exportlän och Sveriges fjärde största besöksnäringslän. Det är en skaplig överprestation av ett län med 3 procent av Sveriges befolkning. Satsningar på Dalarna är alltså inte bara bra för Dalarna utan också bra för Sverige.

Tack för debatten! Jag tänker att vi återkommer.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Mer underhåll för pengarna - där håller jag helt med statsrådet. Vi är helt överens om att det behövs mer pengar till underhåll, men det behövs också mer underhåll för pengarna.

Till det statsrådet räknade upp kan man också lägga Trafikverkets upphandlingar. Jag tror att många kommun- och regionpolitiker har varit frustrerade över hur mycket dyrare det blir när Trafikverket upphandlar än när kommunerna gör det. Om man ska utföra åtgärder på en statlig väg blir det ändå kommunen som får betala. I kommunerna kan man se att om kommunen hade gjort upphandlingen själv skulle det ha kostat, säg, 10 miljoner, men fakturan till Trafikverket blev på 20 miljoner. Det är också ett stort problem.

Sedan kommer jag från en motorkommun med stort motorintresse, och det är klart att formel 1-stopp låter väldigt bra. Vi skulle vara nöjda även om tågen inte gick ett tag om det innebar att man rustade upp Dalabanan, men visst kan vi sträva mot formel 1-stopp.

Vi ser också att nyindustrialiseringen i Sverige är starkast där Trafikverket och regeringen gör minst insatser. Sverige blir fattigare med en sådan politik. Då riskerar jobben att flytta utomlands. Det hotar den gröna omställning och nyindustrialisering som sker runt om i Sverige, oftast utanför storstäderna.

Ett konkret exempel är Ludvika, som ligger i Dalarnas län. Där har företaget Hitachi under snart två års tid nyanställt tre personer om dagen. Företaget fick förra året Sveriges genom tiderna största industriorder på 147 miljarder. Man är ett spetsföretag och leder den gröna omställningen runt om i världen med kraftöverföring.

Hitachi gör transformatorer. För de största och mest värdefulla transformatorerna finns det ett tak för hur mycket man kan exportera, nämligen 52 transformatorer per år. Det beror inte på att det inte finns större efterfrågan eller på att företaget inte kan producera fler, utan det beror på att man har ett tågläge i veckan, natten mellan lördag och söndag. Detta är ett tydligt exempel på hur bristande infrastruktur direkt slår mot jobb, tillväxt och för Sverige viktiga exportintäkter.

Herr talman! Jag skulle vilja passa på att fråga statsrådet vilket ansvar han anser att staten ska ha och ta för att genom infrastruktur hålla ihop och bygga ihop Sverige, både stad och land.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Även denna fråga har vi debatterat tidigare, i september 2023. Det var efter att SJ hade bytt ut alla moderna tågsätt på Dalabanan till vad som mer kan betecknas som en museijärnväg men utan den tidens komfort. Anledningen var att kvaliteten på Dalabanan var så låg att det var onödigt att använda moderna tåg.

Det jag då lyfte var sådant som borttagna snabbtåg, ingen möjlighet för resenärer att köpa kaffe, ingen AC, stängda toaletter, stora svårigheter eller omöjligt att resa för personer med funktionsnedsättning och ingen plan för när detta kunde vara åtgärdat.

Det som föranleder denna debatt är att det nu har tillkommit mer till den redan allt annat än gynnsamma situationen för Dalabanan och möjligheten för Dalarnas befolkning att pendla och få ut det gods som i så stor utsträckning bidrar till Sveriges bruttonationalprodukt. De tåg som fortfarande trafikerar Dalabanan är nämligen väldigt dåliga på att gå i tid, om de ens går över huvud taget.

Sveriges Television har sammanställt de tio mest försenade tågavgångarna under 2023, och på en inte så smickrande tredjeplats hamnar kvällståget mellan Stockholm och Dalarna. Det hade totalt under 6 000 förseningsminuter under fjolåret. För att accentuera det här: Jag kollade just i min SJ-app och såg då att mitt tåg hem till Dalarna efter den här debatten är inställt. Detta fortsätter alltså.

Jag kan bekräfta det som statsrådet sa: Underhållsskulden är stor, och detta har skett under en lång tid - oavsett regering. Då har vi också det sagt!

Det här är ett enormt problem för Dalarna. Oavsett vad förseningarna beror på är det hög tid att det tas ett samlat grepp kring detta. Det måste gå att lita på att tågen går i tid. En fungerande järnväg är en förutsättning för ett Dalarna som bygger på industri, skog, besöksnäring och tjänstesektor. Staten måste ta detta på allvar. Varje dag som går utan att något görs riskerar att leda till minskad tillväxt, såväl ekonomiskt som befolkningsmässigt.

Med anledning av detta frågade jag statsrådet Andreas Carlson vilka besked han har till alla pendlare som har börjat ge upp. Jag frågade också vilka åtgärder statsrådet ämnar vidta för att svensk industri ska kunna använda järnväg för sina viktiga transporter.

Det här är en del av statsrådets svar: "En viktig faktor för ett effektivt underhåll av järnvägen är att Trafikverket tillsammans med branschen arbetar med att utveckla ett effektivt och ändamålsenligt genomförande av verksamheten. För att främja detta behöver aktörerna bland annat utveckla innovativa arbetsmetoder och ändamålsenliga underhållsavtal och eftersträva långsiktiga och stabila planeringsförutsättningar för verksamheten."

Mina avslutande ord i den debatt vi hade i september var att jag hoppades att vi kan räkna med snabba, konkreta förslag som förbättrar tågtrafiken mellan Dalarna och Stockholm. Jag kan väl säga att jag inte blev mycket klokare efter statsrådets svar. Problemen kvarstår. Lösningarna handlar om "innovativa arbetsmetoder", men inga arbetsmetoder redovisas, och inga nya satsningar redovisas.

Herr talman! Min fråga till statsrådet nu är därför: Kan statsrådet ge besked om vilka de innovativa arbetsmetoder är som kommer att leda till att Dalabanan kan ha moderna tåg, som också går i tid?

Fru talman! Tack igen, statsrådet Andreas Carlson, för svaret! Till både statsrådet och ledamoten Mathias Bengtsson vill jag säga att även om det hade varit en socialdemokratisk regering hade jag varit kritisk till det här. Jag tror inte att det kommer som en nyhet för någon att vi från Dalarna har en ganska lång, stolt tradition av att kunna ha en avvikande mening jämfört med Stockholm och de som styr, oavsett vilka det är.

Jag vill ta tillfället i akt att tacka byföreningen i Tibble by i Leksand, som först uppmärksammade den här olyckliga situationen och som fick symbolisera det orimliga i att hårt arbetande föreningsmänniskor som jobbar ideellt för att hålla i en av Sveriges mest älskade traditioner, nämligen midsommarfirande med majstångsresning, i stället för att få ett tack från staten riskerade att få en så hög räkning att firandet skulle få ställas in.

Trots att regeringen vet om behoven av en långsiktig lösning levererade de i sista stund och utan dialog med föreningarna en lösning för åtta månader. När de har gått vet föreningarna ingenting igen. Frågan om Sveriges alla cruisingar, idrottstävlingar och midsommarfiranden är inte på långa vägar löst. Vi måste fortsätta arbetet för att få regeringen att inse att en långsiktig lösning för föreningarnas bästa måste till. Jag har stor förhoppning om det efter debatten här i dag. Ingen ideell förening kan ju på sikt bedriva bra verksamhet med de här villkoren.

Jag vill avsluta med att tacka statsrådet för debatten. Jag återkommer i juni med frågor om 2025, för Trafikverket vill ju ha in ansökningar sex månader innan ett arrangemang. De föreningar som ordnar vinterarrangemang vill veta om de kan göra det utan att riskera föreningens ekonomi.

Fru talman! Jag tackar återigen statsrådet och medinterpellanten Inga-Lill Sjöblom och även ledamots- och dalabänkskollegan Mathias Bengtsson, med vilken jag har som vårtradition att här diskutera midsommar med statsrådet Carlson.

Mycket bra har sagts. Vi har även fått bra svar från ministern. Jag återkommer när det gäller det långsiktiga, som väl också är det som vi alla här är överens om att vi vill komma fram till.

Den 11 februari i år var det en artikel i Falu-Kuriren. Där beskrevs att anledningen till att frågan hade hamnat i limbo och långbänk var att statsråden Andreas Carlson och Jakob Forssmed inte kunde enas om vem som skulle ansvara för frågan och att det var en budgetfråga. Efter det beställde jag en utredning från riksdagens utredningstjänst om hur mycket pengar som Trafikverket fakturerat svenska föreningar för arrangemang på deras vägar. Svaret är: För 2023 fakturerade Trafikverket arrangörerna för totalt 4 157 465 kronor. Utifrån den tillfälliga möjligheten att inte ta betalt tog Trafikverket vidare 3 573 432 kronor av kostnaden. Den totala kostnaden för arrangemang på väg under 2023 var alltså enligt vår uppföljning 7 730 897 kronor.

Detta stämmer också med siffran 8 miljoner som Andreas Carlson redovisade.

Kostnaden för Trafikverket för att inte ta ut avgifter från ideellt hårt arbetande föreningar och arrangörer är alltså för hela Sverige 3 573 000 kronor under 2023. För att sätta det i perspektiv var Trafikverkets budget för 2023 90,5 miljarder. Den fiktiva så kallade kostnaden - fiktiv då det är en ny avgift och Trafikverket aldrig haft de pengarna - är alltså 0,0039 procent.

Jag kommer från Avesta med 23 000 invånare. Snöbudgeten för i år är cirka 15 miljoner. Som det ser ut nu kan det bli lite mer om det fortsätter så här. 0,0039 procent av 15 miljoner är för Avestas del 585 kronor.

Jag kan inte se att det handlar om en budgetfråga. Jag är fullt medveten om att ekonomi är centralt vad gäller styrning. Men en utebliven intäkt på 0,0039 procent är liksom inte en fråga eller en summa som ska fastna mellan två departement. Enligt min mening handlar det om prioritering och styrning.

Statsrådet har redan varit inne på det, men han kan få en chans till att tala om när beskedet från regeringen kommer om hur situationen för 2025 och framåt kommer att se ut för Föreningssverige.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka infrastrukturminister Andreas Carlson för svaret och möjligheten att än en gång få debattera denna fråga.

Trafikverkets höga avgifter hotar svenska föreningars arrangemang på statliga vägar. Detta kan låta både torrt och abstrakt. Vad handlar det om egentligen? Om man har varit med på en resning av en midsommarstång, njutit av cruising med snygga bilar en ljummen sommarkväll, kollat på ett rally, sprungit ett kul motionslopp eller kört en skid- eller mountainbiketävling har man garanterat stött på en av Sveriges många hårt arbetande föreningar.

Under lång tid har föreningarna skött skyltning och användning av vägar vid olika publika arrangemang. Det var en smidig, lokal och effektiv lösning. Sedan ett par år tillbaka har Trafikverket, efter Riksrevisionens granskning, gjort en helt ny byråkratisk tolkning. Nu ska statens myndigheter lösa allt som föreningarna har gjort själva förut. Fakturan ska skickas från Trafikverket till den förening som har stått som arrangör av exempelvis ett motionslopp på skidor eller ett midsommarfirande.

Den här typen av byråkratiska påhitt gör Sverige både tråkigare och fattigare. Det riskerar att utarma många föreningar som ordnar tävlingar, cruising och midsommarfiranden - arrangemang som de ordnar för att det är kul och för att det ger en liten slant till föreningen.

Denna fråga har lyfts upp och diskuterats många gånger också här i riksdagen. Regeringen löste frågan tillfälligt under 2023, och i går, långt in på 2024, lämnade regeringen besked om att det blir en tillfällig lösning även för 2024. Det är bra, men i våra tidigare debatter har statsrådet sagt att det är en prioriterad fråga och att den ska behandlas skyndsamt för att man ska hitta en långsiktig lösning.

Fru talman! Jag vill fråga statsrådet: Vad är det som är så svårt för regeringen att besluta om? Trafikverket har ju tagit fram tydliga, konkreta och långsiktiga förslag och alternativ.

Fru talman! Som kommunalråd fick jag ofta höra att den långsiktiga lösningen på myggproblematiken var slåtterängar och en mer reglerad vattenkraft med mindre svängningar. Detta har också miljöministern med i sitt svar som exempel på lösningar.

Miljöministern och jag har tidigare debatterat korttidsregleringen i nedre Dalälven och den påverkan på människor och djur det har i området när vattnets nivå varierar med 50-100 centimeter per dygn och strandlinjen kan förändras 50-150 meter med en dags varsel. Svaret från miljöministern i den debatten var att en ny miljöprövning för nedre Dalälvsområdet ska göras 2034. Men en eventuell lösning eller dellösning 2034 lugnar ingen i detta område.

Att bekämpa översvämningsmyggorna i nedre Dalälven är inget projekt. De kommer inte att försvinna, och det finns inga alternativa metoder som ger drägliga livsvillkor och gör att de i området kan vara lugna med att deras barn och djur kan vistas utomhus under sommarhalvåret och att fler turister kan besöka biosfärområdet med dess unika fiske och unika natur.

Fru talman och miljöministern! Här måste staten vara tydlig och visa på långsiktiga spelregler. Det behövs ett ledarskap från regeringen, för det underlättar inte för dessa sju kommuner att vara ett gränsområde. Nedre Dalälvsområdet ligger geografiskt i Dalarna, Västmanland, Gävleborg och Uppland. Det är ett fantastiskt läge, men det är inte fullt lika fantastiskt för sju kommuner att försöka samordna med fyra länsstyrelser när de vill ha en tydlig plan och finansiering.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka interpellanterna för frågorna och statsrådet för svaren.

Riktvärdet för betydande myggproblem är 2 000 myggor per natt i en så kallad myggfälla. Under 500 myggor betecknas som en acceptabel nivå. Har man 5 000 myggor per fälla och natt anses det vara ett mycket stort myggproblem, och vid 10 000 myggor per natt passeras gränsen för olidliga myggproblem för både människor och djur. År 2008 uppmättes i området kring nedre Dalälven som mest 77 000 myggor per natt i en enda myggfälla. När acceptabel nivå är 500 myggor blir 77 000 betydligt mer än en olägenhet, som statsrådet uttryckte det.

Jag kommer själv från Avesta, där tre och en halv mil av Dalälven rinner genom kommunen, och under mina tolv år som kommunstyrelsens ordförande var detta en fråga som var ständigt aktuell. Som lyfts fram av de andra interpellanterna har kommunerna i nedre Dalälvsområdet ett samarbete i ett utvecklingsforum som heter Neda. Fokusområdena för Nedre Dalälvssamarbetet är turismnäring och annan företagsamhet, inflyttning till regionen, samordning mellan intressenter och över administrativa gränser samt ett differentierat näringsliv och en förbättrad infrastruktur.

Jag är övertygad om att de kommunalråd som jobbar med detta likt mig hade älskat att få jobba med turismnäring, inflyttning och en förbättrad infrastruktur, men tyvärr hamnar allt fokus i Nedre Dalälvssamarbetet på myggbekämpning: Hur ska vi få tillstånd nästa år? Hur ska vi få finansiering? Vilka måste vi prata med? Beslut om medel till myggbekämpningen kommer alltid för sent - det måste fattas året före bekämpningen för att det ska fungera.

Kommunerna och regionerna drar ett stort lass. I kommunerna finns en räddningstjänst för att klara av myggbekämpningen, och staten behöver ta ansvaret för själva bekämpningskostnaden. Målet med stickmyggsbekämpningen är nämligen att reducera mängden översvämningsmyggor till acceptabla nivåer så att människor kan bo, leva, verka och besöka området - och inte bara det, utan man ska även kunna trivas när man bor i nedre Dalälvsområdet.

Fru talman! Jag frågar statsrådet: När kommer regeringen att behandla hemställan och äskanden om finansiering för framtidens myggbekämpning från länsstyrelserna i Gävleborgs, Dalarnas, Uppsala, Västmanlands och Värmlands län?

(Applåder)

Herr talman! I dag ska vi debattera propositionen Tillfälliga förbud att transportera personer utan giltiga identitetshandlingar till Sverige. I propositionen föreslås en ny lag som ger regeringen befogenhet att i vissa fall meddela föreskrifter om förbud mot att med vissa färdmedel transportera personer som saknar giltiga identitetshandlingar till Sverige. Regeringen ges också befogenhet att meddela föreskrifter om sanktionsavgifter för dem som bryter mot ett sådant förbud. Om det har uppkommit en allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet ska regeringen få meddela sådana föreskrifter som avses i lagen.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen införde temporära gränskontroller och identitetskontroller under migrationskrisen 2015, en åtgärd som avslutades 2018. Den nu föreslagna lagen avser att ge regeringen verktyg att agera vid behov för att upprätthålla ordning och säkerhet.

Det finns en hel del kritik mot propositionen. Vi socialdemokrater har lämnat ett särskilt yttrande där vi lyfter delar som i vårt tycke är viktiga för regeringen att ta med sig. Vår bedömning är dock att det trots kritiken finns behov för Sveriges regering att ha den här typen av verktyg i verktygslådan om en kris liknande migrationskrisen 2015-2016 uppkommer igen. Det behövs för att vi i en krissituation ska kunna upprätthålla den allmänna ordningen och förhindra att människor som inte har rätt att vistas i Sverige tar sig in i landet.

I remissvaren kan vi till exempel läsa att Länsstyrelsen Skåne menar att det kan behövas ytterligare reglering av inflödet av personer till Sverige men att regleringen bör ske mycket restriktivt och efter nogsam bedömning. Flera remissinstanser, däribland Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, och Haparanda kommun, understryker att möjligheten att införa förbud kräver noggrann bedömning och måste användas restriktivt. Förbudets påverkan på gränsregionerna måste enligt SKR och Haparanda kommun tas i särskilt beaktande.

I vårt särskilda yttrande lyfter vi också detta. Vi skriver att erfarenheterna från tidigare tillfälliga identitetskontroller vid Sveriges gränser visar att påverkan på den ordinarie trafiken till och från Sverige kan bli betydande. För resenärerna kan det innebära restidsförlängningar och minskad turtäthet. De fackliga organisationerna Kommunal, Transport och Seko har pekat på att detta negativt kan påverka arbetsförhållandena för den personal som ska hantera kraven på identitetskontroller och att det kan medföra direkta säkerhets- och arbetsmiljörisker för personalen. Regeringen bör i den fortsatta planeringen väga in dessa aspekter och förbereda åtgärder som minimerar de negativa effekterna för resenärer och transportörer.

Av propositionen framgår att möjligheten att införa ett förbud ska vara tillfällig. Det bör understrykas att regeringen vid beslut om ett tillfälligt förbud noga ska överväga behovet av och längden på ett sådant förbud och i dessa avseenden överväga de negativa konsekvenserna för resenärer som är arbetspendlare.

Herr talman! Med det särskilda yttrandet yrkar Socialdemokraterna bifall till propositionen.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka interpellanten Marcus Wennerström och statsrådet för denna debatt.

I mitt hemlän Dalarna var det för någon vecka sedan den årliga konferensen Folk och Försvar. Den handlade mycket om vikten av ett starkt totalförsvar och det starka samhälle som vi behöver, inte minst i ljuset av ett krigshot. Men detta kostar pengar, och det kräver en politisk styrning bortom juridifiering och stuprör. Och för detta måste SD-regeringen ta ett ansvar, inte minst för välfärden. Regioner och kommuner går på knäna, och nu kommer det att krävas ytterligare besparingar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur ska vår välfärd kunna bidra till trygghet och säkerhet när varslen duggar tätt för lärare och sjuksköterskor? En stark och gemensamt finansierad välfärd är grunden för att människor i Sverige ska klara utmaningarna.

Jag ställde frågan till regionstyrelsens ordförande i Dalarna, Elin Norén, om vilka besparingar de står inför och hur hon ser på statsrådets svar om att det handlar om att prioritera.

Hon svarade: "Vi prioriterar för fullt. Vi försöker prioritera att inte göra nedskärningar på vårdcentralerna. Vi försöker prioritera att barn och unga med psykisk ohälsa får vård i tid. Men om vi prioriterar det måste vi prioritera bort annat. Nu växer våra köer till operation, efter lång tid av minskning. Patienterna och vårdpersonalen får betala priset när regeringen tvingar oss till den typen av prioriteringar.

När ministern säger att vi måste prioritera vill jag hälsa detta: Vi tar vårt ansvar. När kommer regeringen att ta sitt?"

Region Dalarna ska spara cirka 500 miljoner kronor, varav den största biten är på hälso- och sjukvården. Det innebär bland annat en besparing på 20-30 miljoner på vårdnära service med konsekvensen att vårdpersonalen får mindre tid till att vårda.

Det blir hopslagningar av verksamheter med konsekvensen att patientsäkerheten kan drabbas. Och personalen upplever en sämre arbetsmiljö.

Det blir indragen kollektivtrafik. Konsekvensen blir en ökad splittring mellan stad och land, en större miljöpåverkan och att färre kan pendla.

Det blir höjda patientavgifter, och konsekvensen blir att personer upplever en misstro till skattesystemet och att de får svårt att betala sina sjukhusbesök.

Det blir nedläggning av hjälpmedelsbutiker, och människor får svårare att få stöd och service.

Det blir minskade stipendieutdelningar, vilket får konsekvenser främst för kulturutövare som inte får möjlighet att utvecklas.

Det blir bromsningar av nödvändiga om- och nybyggnationer, och konsekvensen blir kapitalförstöring och sämre arbetsmiljö.

Man drar också ned på personal på administrativ nivå, och konsekvensen blir att vårdpersonal får syssla mer med administrativa sysslor.

Det är näst intill provocerande att få beskedet från statsrådet att det handlar om att prioritera. Vad ska man prioritera och hur? Ska man inte genomföra livsviktiga operationer? Ska man prioritera bort personal? Ska man prioritera bort en ambulans i norra Dalarna för att man ska ha råd att behandla MS-sjuka i Falun?

Fru talman! Min fråga till statsrådet är: Tänker regeringen ta initiativ för att undvika att regioner tvingas säga upp vårdpersonal, eller kommer regeringen att lämna walkover och låta kommun- och regionpolitiker stå inför orimliga val och prioriteringar?

(Applåder)

Fru talman! Jag räknar inte med att få några klara besked här av statsrådet. Men jag vill väcka frågan så tidigt som möjligt och lyfta fram regionala synergier och vinster. Det gäller särskilt när Sverige befinner sig i ett nytt säkerhetspolitiskt läge.

Sverige står också inför stora utmaningar då klimatet förändras. Att försvars- och klimatarbete har gemensamma intressen är uppenbart. I Dalarna finns en av Sveriges och kanske Europas viktigaste övningsplatser för militär, Älvdalens skjutfält.

Försvarsmakten vill se över om den järnväg som fanns tidigare, Älvdalsbanan, skulle kunna användas för tunga transporter av fordon och materiel. Förra veckan skrevs det ett avtal med USA där Älvdalens skjutfält namnges som strategiskt betydelsefullt. Med en förlängning av Älvdalsbanan, Särnabanan och Västerdalsbanan uppnås även redundans i systemet och andra stora vinster.

Det skulle för det första öka säkerheten och ge bättre förutsättningar för vårt försvar av landet tillsammans med Norge och Nato, och det skulle öka vår militära förmåga.

Det skulle för det andra öka möjligheterna för besöksnäringen genom bättre kollektivtrafik. För den så viktiga besöksnäringen för Dalarna i allmänhet och för Sälenfjällen och Idrefjällen i synnerhet skulle det kunna vara nästa stora lyft.

För det tredje är Dalarna ett exportlän och industrilän. Stora mängder gods hanteras, och nyindustrialisering ökar behovet av bra transporter på järnväg. En satsning på infrastrukturen för järnväg kommer att ge stora positiva effekter för industrin och exporten.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för debatten. Min förhoppning och uppmaning är att infrastrukturministern tar med sig detta nu när planerna ska realiseras. Jag får önska ett stort lycka till i förhandlingarna med både EU och Nato om medel till infrastruktur för totalförsvaret.

Fru talman! Jag tackar statsrådet Andreas Carlson för inlägget. Det var mer fylligt än interpellationssvaret, vilket jag uppskattar.

Natochefen Jens Stoltenberg säger i en intervju i SVT att norra Sverige är av särskild betydelse. Han menar att det nu krävs en analys av vilken infrastruktur som krävs för att flytta trupp och militära försörjningslinjer. I stället för nord-syd måste perspektivet i större utsträckning bli väst-öst, uppger han, och det bekräftade också infrastrukturministern. Jens Stoltenberg säger: Vi ser i kriget i Ukraina hur extremt viktigt det är att få fram ammunition, drivmedel och styrkor till fronten i kris eller krig. Det betyder att vi måste se över hamnar och järnvägar så att infrastrukturen finns på plats, framhåller Stoltenberg.

Utmaningen handlar i korthet om att klara effektiva transporter av soldater och tung utrustning. En stridsvagn väger upp till 70 ton, och det handlar om anpassningar av vägar och järnvägar som måste göras i god tid. Bakgrunden är också att USA sedan lång tid tillbaka lagrar stora mängder krigsmateriel i Norge. Det handlar om stridsfordon och ammunition som vid en eventuell militär konflikt i Skandinavien eller närområdet kan behöva transporteras till Finland eller Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min interpellation handlar specifikt om nordvästra Dalarna men gäller såklart hela inlandets kritiska betydelse vid gränsen mellan Sverige och Norge. Denna region är avgörande inte bara för Norden utan även för vårt kommande Natomedlemskap. En välutvecklad infrastruktur här skulle markant förbättra vår militära beredskap och försvarsförmåga. Det är därför vitalt att vi inser potentialen i att investera i denna del av landet. Dessa satsningar skulle inte bara stärka vår säkerhet utan även skapa en grund för fortsatt ekonomisk och miljömässig hållbarhet.

Fru talman! Statsrådet Andreas Carlson var inne på det här, men jag skulle vilja att han utvecklade mer hur regeringen avser att samordna dessa infrastrukturprojekt med våra Natopartner, särskilt med tanke på Norges geografiska närhet och strategiska betydelse.

Fru talman! Jag tackar statsrådet Andreas Carlson för svaret.

Med Sveriges nya säkerhetspolitiska situation och de utmaningar som klimatförändringarna för med sig är det tydligt att vårt lands försvar och klimatarbete har gemensamma intressen. En konkret åtgärd i detta avseende är investeringar i järnvägsinfrastruktur särskilt för militära ändamål, det vill säga transporter av tung militär materiel, vilket inte bara skulle gynna försvaret utan även bidra till en mer hållbar transportsektor.

I dag står vi inför nya säkerhetsutmaningar och miljöhot som kräver genomtänkta lösningar. Min fråga till infrastrukturministern belyser behovet av att investera i Älvdalsbanan, Västerdalsbanan och Särnabanan, inte bara som en del av vår försvarsstrategi utan också som en katalysator för regional utveckling. Det gäller särskilt tillgängligheten till Sälenfjällen och Idrefjällen samt stöd till den lokala industrin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tackar ministern för svaret, men jag skulle gärna vilja ha mer klarhet i hur regeringen avser att balansera de försvarsmässiga behoven mot de civila, särskilt med tanke på dessa banors potential för regional ekonomisk tillväxt och miljövänligare transportalternativ.

Förra veckan blev den här interpellationen brännande aktuell genom det nya försvarsavtalet med USA. En av de mer strategiska platser som pekas ut i avtalet är skjut- och övningsfältet Trängslet i Älvdalen, strategiskt placerat mellan Sverige och Norge. Det är ett stort område, Sveriges näst största övningsfält. Här samövar länder i Europa, och här höjer Sverige sin försvarsförmåga. Trängslet är miljöprövat och godkänt för skjutning 190 dagar om året. Här kan arméns samtliga truppslag öva. Övningsfältet har till och med ett godkänt målområde för stridsflyg. Var skulle Sverige eller Nato hitta ett sådant område i dag? Sverige måste satsa på infrastrukturen runt fältet.

I sitt svar säger statsrådet att "Trafikverket i den långsiktiga planeringen för utvecklingen av transportsystemet och i planeringen för att stärka myndighetens operativa förmågor vid vidmakthållandet av transportinfrastrukturen ska beakta totalförsvarets krav i enlighet med vad som anges i förordningen om statliga myndigheters beredskap" och att "Trafikverket ska redovisa inriktningsunderlaget senast den 15 januari 2024".

Det är ett bra och viktigt uppdrag, men det kräver att både Trafikverket och Försvarsmakten även prioriterar det civila försvaret i totalförsvaret med bättre persontransporter och godstransporter för vår viktiga industri. Det finns ett gyllene läge nu att på riktigt stärka både det civila försvaret och det militära försvaret. Det är ett gyllene läge för infrastrukturministern att få medel till infrastruktursatsningar, inte minst i de delar av landet där vi inte bor lika trångt, där vi har mycket industri och som många vill besöka.

Fru talman! Min fråga till infrastrukturministern är: Hur planerar regeringen att konkret prioritera och harmonisera dessa olika intressen i sin infrastrukturplanering?

Fru talman! Tack, justitieministern, för debatten! Det framgår klart att bekämpande av den ekonomiska brottsligheten är prioriterat för ministern.

Jag tänker på det här med revision. Som gammalt kommunalråd var det inte alltid man tyckte att revision var jättebra när de kom och ställde en massa svåra frågor. Men det är också kvalitet för både kommuner och bolag att ha revision.

Jag tycker att vi behöver öka tempot när det gäller att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Som konstruktiv och ansvarstagande opposition vill vi gärna driva på detta arbete med flera konkreta förslag. Jag tror att man skulle behöva titta mer på en höjning av minsta aktiekapital i bolagen. Vi sänkte från 50 000 till 25 000. Det skulle försvåra för kriminella att etablera skenföretag och öka företagens finansiella stabilitet.

Jag tror också på en integrering av kommuner och regioner i MUR, där 22 myndigheter samverkar för att motverka ekonomisk brottslighet. Detta skulle stärka det gemensamma arbetet mot brottslighet i välfärdssystemen, vilket lyfts fram av både Försäkringskassan och Brottsförebyggande rådet.

Jag tror även att vi skulle behöva ha strängare regelverk vid företagsbildning. Detta skulle förhindra att företag bildas för olagliga syften.

Och så har vi det som kanske är viktigast av allt, nämligen att öka transparensen vid offentliga upphandlingar, implementera en öppen databas över alla offentliga upphandlingar och begränsa antalet led för underleverantörer. Det skulle minska risken för korruption och brott vid offentliga inköp och arbetslivskriminalitet, och det skulle också vara en stor hjälp för kommuner och regioner att kunna ta det ansvar som de behöver ta.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga stort tack till justitieminister Gunnar Strömmer för debatten. Jag ser fram mot att återkomma i frågan.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret! Jag delar justitieministerns bild att detta hotar tilliten till välfärdsstaten och att det är allvarligt. Jag delar också bilden av att vi har varit överens om att riva sekretess på alla längder och bredder, som statsrådet uttryckte det. Jag uppskattar att justitieministern också öppnar för att titta på sekretessen mellan privata välfärdsföretag och kommuner och regioner. Det tror jag är ett nödvändigt steg framåt.

Jag hade också en fråga om vilket initiativ regeringen tänker ta för att förbättra samarbetet mellan olika myndigheter som Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket och polisen och om det är aktuellt att alla myndigheter får ett utpekat brottsförebyggande uppdrag. I svaret säger statsrådet att regeringen vill förbättra samarbetet mellan de myndigheter som bekämpar ekonomisk brottslighet. Ministern nämner en utredning för att öka möjligheten till informationsutbyte. Det är bra. Något som jag ofta hör när jag träffar medarbetare från till exempel Ekobrottsmyndigheten är just möjligheten, eller snarare bristen på möjlighet, till informationsutbyte med till exempel Skatteverket.

Vad gäller frågan om att i den exceptionella situation som vi är i ge alla myndigheter ett brottsförebyggande uppdrag är svaret att frågan är befogad. Det väljer jag att tolka väldigt positivt. Jag tror att det inte är en symbolfråga. Jag tror att det är en fråga som skulle ge ytterligare fokus och tyngd åt denna viktiga fråga för vårt land. Bolagsverket är en viktig nyckel i detta. De förslag om kriminalisering av företagskapning samt skärpta straff för brott mot målvaktsförbudet som ministern lyfte fram är bra.

I utredningsbetänkandet Bolag och brott, som ministern nämner, finns även ett resonemang om återinförande av revisionsplikt som inte nämns i svaret. Ekobrottsmyndigheten analyserade 2016 och 2020 vilka effekter som avskaffandet av revisionsplikten hade fått på den ekonomiska brottsligheten. Några av de iakttagelser som gjordes var att det fanns indikationer på att reformen kan ha underlättat ekonomisk brottslighet och skatteundandragande och att avskaffandet av revisionsplikten är en riskfaktor för att bolag används som brottsverktyg.

Fru talman! Min fråga till justitieministern är nu om revisionsplikt - ett förslag i utredningsbetänkandet Bolag och brott - är något som justitieministern vill gå vidare med?