Ebba Busch

Herr talman! Jag hoppas att de som sitter på läktaren och de som lyssnar där hemma hör, och alla de kvinnor i Sverige som är gravida och undrar: Kommer det att finnas en tillgänglig barnmorska när det är dags för mig att föda? Det krävdes en borgerlig regering för att det skulle komma på plats nationella riktlinjer för vad man ska förvänta sig av förlossningsvården.

Alla vi som likt jag har gått in i förklimakteriet och alla de som är i klimakteriet vet hur havererad och underprioriterad den vården har varit. Det krävdes en borgerlig regering för att man skulle ta kvinnors hälsa på allvar.

Nu svarar den så kallade oppositionsledaren inte ens på frågan om varför man vill ta bort de riktade pengarna som har haft bevisad effekt på den sortens problem som bara drabbar kvinnor.

(Applåder)

Jag tycker att det är ett uselt svar vi får från Magdalena Andersson i dag. Det är framför allt ett icke-svar. Det är raljant om något så viktigt som kvinnors väl och hälsa. Det är något som vi vet är avgörande för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, för pensioner och för vår möjlighet att behandlas lika som män.

(Applåder)

Herr talman! Vår regering har gjort mer för kvinnors hälsa än de regeringar som Magdalena Andersson har suttit i. De socialdemokratiska insatser som gjordes under hela åtta år når inte upp till det som har åstadkommits under de senaste tre åren. Vi har exempelvis, utöver det som Ulf Kristersson nyss nämnde, stärkt vården för sådant som främst drabbar flickor och kvinnor.

För det första har vi tagit fram en nationell förlossningsplan för att minska de regionala skillnaderna. För det andra får vi äntligen, för första gången på allvar, nationella riktlinjer för vad man ska kunna vänta sig av klimakterievården. För det tredje har vi en satsning om 1 miljard för att bland annat öka antalet operationer av framfall, där köerna varit mycket långa. Antalet kvinnor som väntat olagligt länge på den sortens operation har nu minskat med drygt 60 procent. Varför vill Socialdemokraterna avsluta denna satsning? Det är väl knappast feministisk politik.

(Applåder)

Herr talman! Nu reser sig Sverige. Under den här mandatperioden har vi gjort upp med politiska ideal som tillåtits att lamslå vårt land.

Alltför länge har svenska folket matats med åsikten att Sverige måste ha världens högsta skattetryck för att ha en bra välfärd. Men ändå har vi tvingats leva med rekordlånga vårdköer. Vi har fått en övertro på byråkrati i ett land där födande kvinnor inte har kunnat vara helt säkra på om det finns en barnmorska tillgänglig för att ta hand om dem.

Vi har från rödgrönt håll fått höra att vi måste späka oss själva för att nå klimatmålen. Från den här kammaren har föräldrar skuldbelagts för att de tar bilen för att skjutsa sina barn. Hederliga bönders arbete har stämplats som miljöfarlig verksamhet och vanliga svenskars ekonomi har pressats i botten med höga bränslepriser. Men nu, sakta men säkert, reser sig Sverige.

Bensinpriset är nu det lägsta sedan 2021. Vändningen kom trots att det då ansågs omöjligt.

Nu konstaterar Konjunkturinstitutet att stämningen i svensk ekonomi är bättre än normalt för första gången på länge. En vanlig familj får 5 000 kronor mer i plånboken varje månad jämfört med 2022 – det är leverans.

(Applåder)

Till och med från LO-borgen meddelar fackförbundens ekonomer att återhämtningen i Sveriges ekonomi faktiskt är här.

Och vet ni: Vi ser ett trendbrott i vården. Vårdköerna kortas. Vi har nu 25 procent färre som väntar olagligt länge på specialiserad vård jämfört med när de rödgröna styrde.

På område efter område reser sig Sverige. Ett Sverige som står starkt kan också stå upp stadigt för både Danmarks och Grönlands rätt. Vi står stadigt upp i kampen för frihet, mot diktaturen i Iran.

(Applåder)

Vårt land har rest sig förr genom historien. När Sverige gick från att vara ett av Europas fattigaste länder till att bli ett av världens rikaste länder var det faktiskt många politiska reformer som banade vägen. Det visar att politiken kan vara antingen en hämsko eller en katalysator.

När de rödgröna partierna styrde vårt land var de duktiga på att lägga byråkratiska pålagor på våra entreprenörer. Nu bekämpar vi byråkratin. Se det konkreta exemplet med kvittona. Tidigare behövde företagare spara sina papperskvitton i tre år, även om de fanns digitalt.

Jag vet inte om det är meningen att jag ska dansa till den här bakgrundsmusiken samtidigt.

Men vi tog alltså bort utgifter motsvarande 3,9 miljarder för svenska företag. Det är värt en liten antibyråkratidans – cringe så det förslår.

(Applåder)

Nu slipper man onödig administration och obefogade kostnader. Med en minskad regelbörda får svenska entreprenörer mer tid att utveckla sin verksamhet. Det är viktigt på riktigt, för lilla men fantastiska Sverige är nämligen på andra plats i hela världen vad gäller innovation. Vi är en rymdnation. Vi bygger både ubåtar och stridsflygplan. Samtidigt gör vi faktiskt hela världen både lite snyggare och lite roligare med företag som H&M, Fjällräven, Spotify, Ikea och Minecraft.

Herr talman! Det var en styv övergång. Vårt land har smarta ingenjörer och drivna entreprenörer. Sverige har enorma mineralfyndigheter och världsledande industrier, men inget av allt detta kan tas för givet.

Vi vill därför som kristdemokrater se en Bygg Sverige starkt-strategi. Vi har presenterat konkreta förslag på hur Sverige kan resa sig som tillväxtnation, hur staten kan ordna de stora problem som finns med gamla vägar och järnvägar och hur vi ska få ett än mer stabilt energisystem.

Trots att bara 3 procent av all mark i Sverige används för hus, vägar och industrier blir det ändå väldigt mycket röda stoppljus från olika myndigheter på plats efter plats. I dag kan en enskild liten fågel eller planta sätta stopp för allt. Så får det inte vara. Staten måste göra det möjligt att komma vidare i utvecklingen, och staten ska kroka arm med kommuner för att ta riskdelning.

Bygg Sverige starkt-strategin skapar förutsättningar för ett Sverige som kan se en ljusare morgondag. Våra fyra samarbetspartier har börjat vändningen för Sverige, men vi har bara börjat. Nu söker vi mandat för fyra år till och ett Sverige som reser sig på riktigt.

(Applåder)

I detta anförande instämde Lili André, Yusuf Aydin, Camilla Brodin, Gudrun Brunegård, Hans Eklind, Cecilia Engström, Dan Hovskär, Ingemar Kihlström, Magnus Oscarsson, Kjell-Arne Ottosson och Camilla Rinaldo Miller (alla KD), Rashid Farivar (SD) samt Sara-Lena Bjälkö (-).

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för interpellationen och för att Hanna Westerén med sitt engagemang lyfter frågan här i kammaren.

Jag tycker att det är ett tydligt svar att detta kommer att vara prioriterat när vi nu får ett helt annat sätt att förhålla oss till beredskapsfrågorna. Nu till skillnad från tidigare stipulerar vi tydligt och slår i fredstid fast hur produktion, byggande och leveranser ska kunna fungera vid kris, höjd beredskap och krig. I den här sektorn pekas samhällsviktiga varor och tjänster ut. Kalk och cement är en avgörande del av detta, och kapaciteten kommer att kartläggas och ansvar fördelas.

Vi är nu mitt uppe i processen med att se till att detta värderas på det sätt som det borde, så vi är långt förbi orden om att det här är viktigt och att vi borde göra någonting åt det.

Vad gäller den andra delen vill jag ändå höja ett varningens finger. Om den svenska politiska debatten blir att alla stora omställningsprojekt kräver statliga medel kommer medlen att ta slut, detta i ett läge där vi behöver ha mycket medel till vårt försvar och totalförsvaret som helhet. Vi ska nå 5 procent av bnp till 2030. Det är den linje som vi har satt. Vi ser också att mycket av det som håller tillbaka näringsinvesteringarna handlar om vår egen byråkrati och om riksintressen som ligger på varandra där det inte är tydligt vad som är det avgörande som ska värderas in vid beslut.

Nu är vi på god väg att börja städa upp i detta och sända en tydlig signal om att vi ska bana väg för industrietableringarna. Det är rätt och riktigt för vår konkurrenskraft, för vår tillväxt och även för vår säkerhet.

Tack för debatten och god jul!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag vill slå fast några saker. Jag vill först komma tillbaka till Gotlands betydelse, som Hanna Westerén markerade. Den som inte såg Gotlands stora värde i den politiska debatten tidigare, för fem år sedan, har sannerligen fått en ändrad syn nu. Här är vi helt överens. Gotland är centralt för Sverige ur många olika perspektiv, till att börja med i sin egen rätt. Det är en del av Sverige, och vi har svenska medborgare på Gotland.

Även utifrån ett försvarsperspektiv är det nu många som har förstått Gotlands betydelse, i ett helt annat perspektiv än tidigare. Därmed har man också fått en annan syn på infrastrukturen: möjligheterna att ta sig till och från Gotland, förbindelserna med fastlandet och frågan om kabeln. Vi har äntligen fattat beslut om att ta tag i elförsörjningen ur det perspektivet. Vattenförsörjningen har vi diskuterat tidigare här i kammaren och så vidare.

Tack och lov är det många som har fått det uppvaknandet, som Hanna Westerén knappast har behövt. Det är bra. Det kan vi båda välkomna.

Gotland är också viktigt ur cementperspektivet. Jag är glad att den förra regeringen vågade visa handlingskraft, som var ganska oortodox, i fråga om att förordna fram en lösning på det väldigt allvarliga hot som förelåg mot cementproduktionen på Gotland för några år sedan.

Vi delar också synen på behovet av att bana väg för tunga industriinvesteringar framåt. Vi står bakom industrins omställning. Vi ser värdet av CCS. Flera andra projekt är också på gång i Sverige, och vi stöttar dem. Vi har också stöttat Sliteprojektet redan tidigare. Men vi kan inte fatta beslut som förutsätter pengar som inte finns och stödsystem som inte är beslutade.

Då väcker Hanna Westerén frågan: Finns det något annat man kan göra framåt? Vi tittar lite på vilka andra bra modeller vi har, som vi tycker har fungerat bra i Sverige och som har folklig legitimitet. När vi har tryckt på med skattemedel i andra stora industriprojekt undrar nämligen en hel del medborgare, med rätta, hur vi värnar medlen. Hur värnar vi pensionspengar? Hur värnar vi de här slantarna, som jag inte ser som våra även om staten förvaltar dem? Vi behöver bli bättre på att våga göra de utvärderingarna.

Vi tittar nu på diskussionerna om utsläppshandel. Kanske kan man tänka sig att CFD är något som man skulle kunna pröva i relation till det. Men det är ännu i sin linda, och vi följer det i andra länder för att se om det skulle kunna vara aktuellt för Sverige.

När jag pratar med näringen står det klart att det gör skillnad från ett näringslivsperspektiv vad vi slår fast ur ett beredskapsperspektiv och när det gäller tillståndsprocesserna.

I den första delen har vi nu, som sagt, beslutat om en ny beredskapssektor. Det kommer att göra skillnad. Nu kartläggs kapacitet, och ansvar fördelas: Vem gör vad med vilka resurser och på vilka villkor när Sverige behöver ställa om till kris- och krigsorganisation? Jag är övertygad om att detta kommer att ha påverkan här, men det är ännu för tidigt i processen.

Det andra handlar om att vi nu behöver kroka arm, och här hoppas jag på Socialdemokraternas stöd, för att prioritera att korta de långa och komplexa tillståndsprocesserna. En snabbare och mer förutsägbar prövning är det man främst pekar på från den tunga industrin.

Herr talman! Vi ska inte diskutera en enskild ansökan i detalj, men jag tror ändå för förståelsens skull för dem som lyssnar via tv eller försöker förstå här i kammaren att vi kan titta på vad man har bett om och vad som finns att tillgå av stöd.

Det kan vara bra att veta att den ansökan som kom in låg på 7,9 miljarder kronor. Det är många svenska kronor. Under den period som man har sökt stöd för finns sammantaget ungefär 1,8 miljarder kronor tillgängligt i Industriklivet för alla projekt. Man har alltså kommit in med en ansökan för ett enskilt projekt som många gånger överstiger det samlade värdet som finns för att stötta många olika typer av projekt inom industrins omställning.

Enligt Energimyndigheten skulle de 7,9 miljarder som man ansökt om motsvara 40 procent av företagets totala investering. Det innebär att svenska skattebetalare skulle stå för en väldigt stor del av det projektet. Då ska vi komma ihåg att statligt stöd redan har getts till förstudie och designförberedelse på Slite, som ett sätt att markera värdet av detta.

Företaget pekar också tydligt på ett finansieringsgap uppskattat till hela 11 miljarder kronor. Där har man, enligt Energimyndigheten, räknat med drygt 3 miljarder i ett framtida stöd i ett Contracts for Difference-upplägg – det är ett statligt stöd och ett sätt för staten att vara med och plocka ned risken på större kapitalintensiva projekt. Sådana används runt om i Europa och för den delen även i världen. Det är bara det att man vilar sin kalkyl på ett Contracts for Difference-upplägg, som över huvud taget inte finns i Sverige för den typen av projekt. Det finns inga beslut, inga regler och inga avsatta medel.

Herr talman! Man behöver alltså bena lite i detta. Det är viktigt för förförståelsen att veta att Sverige har omfattande system för att stötta industrins investeringar i omställning. Men jag tror att vi ska vara otroligt varsamma med att staten ska bli något slags mecenat åt enskilda storföretag.

I andra sammanhang hör vi tung kritik från oppositionen mot att privata bolag går med vinst. Jag vill att alla företag ska gå med vinst. Det är ett friskhetstecken och tecken på att man har en sund och bra verksamhet och lyckas med det man gör. Men när vi ska använda hårt arbetande svenska mammors och pappors inbetalade skatt på sin lön för stora projekt ska vi vara väldigt varsamma.

Nog finns det stödsystem. Men det är svårt för våra myndigheter att hantera ansökningar som vida överstiger totalbeloppet på de investeringsmedel som finns. Mig veterligen har Socialdemokraterna inte heller aviserat någon ny policy eller inriktning eller andra belopp för Industriklivet i sin budget.

Herr talman! Hanna Westerén har frågat mig hur jag, inom mitt ansvarsområde, ämnar stärka det svenska totalförsvaret och säkra tillgången till långsiktigt hållbara råvaror. Hon har också frågat om jag anser att det är regeringens ansvar att underlätta näringslivets omställning och förena den med uppbyggnaden av totalförsvaret och tillgången till långsiktigt hållbara kritiska råvaror, och om jag i så fall avser att vidta några åtgärder på området.

Totalförsvarets förmåga att upprätthålla industriell verksamhet under tider av kris eller höjd beredskap är viktig, och tillförseln av insatsvaror såsom kalk utgör en viktig förutsättning för att upprätthålla dessa verksamheter. För att bistå näringslivet med att säkerställa tillgången till samhällsviktiga varor och tjänster vid kris, höjd beredskap och ytterst krig har regeringen beslutat att etablera en ny beredskapssektor för industri, byggande och handel. Tillväxtverket är utsett till sektorsansvarig myndighet. Sveriges geologiska undersökning, SGU, och Boverket är nya beredskapsmyndigheter.

Herr talman! Kursen med den gröna industriella omställningen ligger fast. Runtom i landet gör industrin omfattande investeringar i elektrifiering, effektivare processer och ny teknik som samtidigt innebär stärkt konkurrenskraft för Sverige. Och som utredningen om näringslivets försörjningsberedskap konstaterade i sitt slutbetänkande går oftast ökad resiliens i syfte att stärka försörjningsberedskapen hand i hand med omställningen till ett hållbart samhälle. Statens roll i detta är att skapa goda förutsättningar för en konkurrenskraftig omställning.

Hanna Westerén nämner också Heidelberg Materials besked om att företaget har beslutat att pausa sitt CCS-projekt efter att ha nekats stöd från Statens energimyndighets program Industriklivet. Det är Energimyndigheten som fattar beslut i enskilda ärenden inom ramen för stödets regelverk och ekonomiska ramar. Politiken inom området utformas inte utifrån ett enskilt projekt utan snarare enligt hur utsläppsminskningar kan genomföras på ett effektivt sätt i hela industrin. I industrin är frågan inte om omställningen ska genomföras utan hur den genomförs så att företagen kan fortsätta investera, exportera och samtidigt bidra till stärkt försörjningsberedskap.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Daniel Vencu Velasquez Castro och Aida Birinxhiku för interpellationerna och för den här debatten. Jag kommer avslutningsvis att svara lite mer övergripande och sammanfatta det vi trycker på när det gäller det här området.

Vi talar om den största forsknings- och innovationspropositionen någonsin i Sveriges historia. Det andra är det avgörande värdet av tydligt utpekade strategiska teknikområden och nya excellenskluster. Det handlar om förstärkt teknikinfrastruktur, där Rise med mera är en viktig del som kan minska gapet från forskning till marknad. Samlat stöd till startups och scaleups och nytt industripartnerskap ger fler växande innovativa företag. Därtill kommer starkare verktyg för ekonomisk säkerhet och immaterialrätt som skyddar känslig kunskap och svenska intressen.

Jag är väldigt glad över engagemanget i de här frågorna. Som jag ser det har företagande och forskning nu blivit en avgörande del av försvaret. Företagande och forskning är också en avgörande del av framtidstron i en i övrigt ganska mörk och dyster värld.

Jag tycker att vi ska vara totalt prestigelösa när det gäller att plocka goda exempel från andra länder. Några av dem har lyfts fram av oss alla tre här i kammaren i dag. Vi ska också vara prestigelösa när det gäller att sätta Sveriges bästa före partipolitisk prestige.

Vi har lyssnat och tagit del av de goda förslag som har lyfts fram här. De har också förts fram från andra remissinstanser.

Med detta önskar jag god jul. Jag tackar för den här debatten och ser fram emot vad vi kan göra mer på området under nästa år.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag ska göra mitt bästa för att bena i några av följdfrågorna.

För det första är det många delar som vi nu väljer att ta vidare på olika sätt. Vi har gjort satsningar på teknikinfrastruktur med förstärkta anslag till Rise, som jag har pekat på i olika sammanhang. Vi har programmet Avancerad Digitalisering, som innebär en medfinansiering från näringslivet för forskning och digital teknik och medfinansiering från EU-programmet Digital Europe. Det handlar om att ge företag bättre tillgång till avancerad digital teknikinfrastruktur, vilket många gånger gör att mindre och nystartade företag också har möjlighet att få tillgång till sådant som gör att de kan svinga över sin viktklass, så att säga.

Apropå att svinga över sin viktklass: Det finns också underlag som pekar på att Sverige är bra på att få medel i stöd från EU som gäller gröna och innovativa satsningar. Jag ser gärna att vi blir bättre på detta. Det här är något som företagen ofta pekar på i dialoger och möten som jag har. Det tar väldigt mycket tid; det är krångligt. Flera av dem har själva valt att gå andra vägar.

Men det är klart att Sverige, som också är nettobetalare i EU-systemet, ska vara noga med att dessa medel kommer hem. Det är därför jag ibland i den svenska debatten har värjt mig ganska hårt mot dem som tycker att det har varit dåligt att olika enskilda industrisatsningar, till exempel, har fått ta del av medel genom industrikliv, klimatkliv och annat och tycker att detta är slöseri med skattemedel. Jag har tvärtom tyckt att det vore slöseri med skattemedel om inte Sverige, som är nettobidragsgivare i EU-systemet, såg till att dessa skattemedel kommer tillbaka till Sverige och används till tunga och viktiga industrietableringar här.

Jag vill lyfta en annan aspekt som inte har varit uppe så mycket i debatten, nämligen frågan om ansvarsfull internationalisering. Sverige har tidigare haft en naivitet när det gäller hur öppna våra system har varit. Det har till del tjänat oss väl, men det har också gjort att vi har blivit utsatta för industrispionage. Man har snott värdefulla immateriella tillgångar från vårt land. Här finns nu helt andra förutsättningar genom det uppdrag som vi gett till Universitets- och högskolerådet, Vetenskapsrådet och Vinnova: att se till att vi får riktlinjer för detta och att vi kan bygga stödsystem som hjälper aktörer att göra informerade och säkra val i internationella samarbeten.

Detta leder mig till frågan om strategi. Jag vill tydligt säga att jag inte utesluter att man tar fram ytterligare en strategi på detta område. Men vi har en strategi, även om den inte är formulerad i den sortens papper. Detta ger oss en möjlighet att löpande ta in goda idéer. Frågan om snabbspår för patent är en sådan som har varit uppe för diskussion och som lyfts i debatten här. Även där går det att se många fördelar.

Men vad gäller strategi har det nu varit en medveten strategi från Sverige att peka på en rad länder med vilka vi delar grundläggande värderingar och vill bygga strategiska partnerskap och sammanhängande värdekedjor. Jag kom ganska nyss hem från ett statsbesök i Kanada, där vi ingick just ett sådant omfattande strategiskt partnerskap som också sträcker sig till forskning och innovation för ett starkare näringsliv. Detta tycker jag är ett gott sätt att i handling omsätta planen och målen för stärkt innovationskraft i Sverige.

Fru talman! Det var många relevanta följdfrågor från mina kollegor här i kammaren. Jag börjar med frågan om en svensk innovationsstrategi.

Jag vidhåller mitt svar att jag inte är militant motståndare till detta utan kan se fördelar med det. Men jag tycker att vi har anledning att känna oss lite stressade. Vi ska känna av konkurrensen. Vi ska inte ta vår position för given, vilket jag har påpekat vid flera tillfällen när vi har haft anledning att debattera tillsammans här i kammaren. Det gäller mycket riktigt det som bland annat Aida Birinxhiku lyfte upp beträffande området life science och AI. Det gör att jag ständigt tittar efter vilket sätt som är bäst för att föra frågorna framåt.

Sedan har vi frågan om huruvida vi ska ta fram en svensk samlad innovationsstrategi. Vi måste ha en samlad strategi, men sedan vi debatterade detta senaste har massor hänt, vilket även båda ledamöterna här i kammaren nämnde. Jag är rädd att om vi fortsätter i samma gamla svenska hjulspår och lägger en massa tid på att ta fram en ny strategi kommer spelplanen delvis att ha ritats om innan man ens har hunnit gå till beslut om strategin. Det är min farhåga, och det är det som gör att jag håller tillbaka lite grann.

Regeringen har därför i stället pekat ut sex strategiskt viktiga teknikområden: artificiell intelligens och autonoma system, avancerad digital teknik inklusive halvledare, kvantteknik, energiteknik, material- och produktionsteknik samt bioteknik. Detta får jag nästan till att bli sju. Det här är avgörande viktiga teknikområden.

Utöver det har vi gett Rise ökade möjligheter för test- och demonstrationsmiljöer för att främja möjligheten att gå från startup och scaleup. Det är en viktig del för att kunna testa möjligheten för kommersialisering. Men därtill behövs ett samordnat stöd för att man ska kunna gå vidare till scaleup-fasen.

Vinnova är fortsatt avgörande i det. Vi tycker olika om hur regeringen navigerade frågan i början av mandatperioden. Jag vidhåller att det var rätt att göra en tung prioritering på försvarsdelarna av innovation. Målet med hur vi har stökat om det treåriga uppdraget till Vinnova handlar om ett mer effektivt, överblickbart stödsystem för unga, innovativa företag. Sverige har just nu en av de starkaste kapitalmarknaderna när det kommer till inte minst fintech. Det ska vi värna, och vi ska titta vidare på vad vi kan göra mer på området.

Jag vill avslutningsvis peka på Danmark och en fråga som kom upp i ett möte för bara några dagar sedan. Om jag får vara kritisk till hur Sverige som land har lyckats historiskt och även hur vi nu navigerar i dessa frågor är min upplevelse att vi ibland har en övertro på våra stora strategiprocesser. Danmark har gått ganska rakt på. Man har till exempel nu pekat ut elva nya industriparker som ska möjliggöra samlade processer för företagsetableringar. Allt detta kombineras med one-stop-shop-lösningar för företagen.

Det har sina nackdelar. Jag har följt en del av kritiken i Danmark. Men det är lite mer av sådan handlingskraft som jag efterlyser. Jag skulle gärna kroka arm med ledamöterna för att se hur vi kan fortsätta värna vår position som ett av världens mest innovativa länder.

Fru talman! Jag beklagar nu lite grann att jag har kapat mitt efternamn. Jag är folkbokförd som Ebba-Elisabeth Busch-Christensen. Detta säger jag med anledning av att Aida Birinxhiku och Daniel Vencu Velasquez Castro har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att ta ett samlat och strategiskt grepp om svensk innovationskraft samt vilka regeringens huvudsakliga strategiska insatser är för att stärka Sveriges tekniska ledarskap och industriella konkurrenskraft på lång sikt.

Fru talman! Sverige har ett fantastiskt utgångsläge. Vi toppar European Innovation Scoreboard som det mest innovativa landet i EU, och för tredje året i rad har FN:s immaterialrättsorganisation Wipo utsett Sverige till det näst mest innovativa landet i världen.

Samtidigt har de senaste årens osäkra geopolitiska läge och den globala teknikkapplöpningen haft en negativ påverkan på både svensk konkurrenskraft och vår nationella säkerhet. Det räcker inte längre att vara bra på mycket om Sverige fortsatt ska kunna hävda sig globalt och värna både sin konkurrenskraft och sin säkerhet.

För att Sverige ska kunna vara internationellt ledande inom innovation samt vinna konkurrenskraftsfördelar i såväl befintlig som framväxande industri krävs en mer samlad politik och en strategisk satsning för teknikutveckling som spänner över hela fältet, från grundforskning till nyttiggörande och kommersialisering. Denna inriktning omsätts i forsknings- och innovationspropositionen, där regeringen satsar 6,5 miljarder kronor på fri forskning och innovation av högsta kvalitet.

Satsningarna innefattar bland annat förstärkta medel till excellent forskning, höjda och konkurrensutsatta medel till lärosätena, stärkt forskningsinfrastruktur och satsningar på banbrytande tekniker som stärker Sveriges position i den globala teknikkonkurrensen. Exempelvis inrättar regeringen excellenskluster för strategisk och banbrytande teknik som samlar landets främsta forskare och företag. Vi stärker universitets och högskolors innovationsstödjande funktioner, och vi stärker infrastrukturen för teknikutvecklingen genom forskningsinstitutet Rise.

I en osäker omvärld är framåtlutade investeringar dock bara halva lösningen. Forskning och innovation är strategiska tillgångar som måste skyddas. Vi måste vara öppna för internationellt samarbete men samtidigt ha förmågan att aktivt försvara sådant som är av stor betydelse för Sverige. Internationella forsknings- och innovationssamarbeten behöver därför bedrivas så öppet som möjligt och samtidigt så säkert som möjligt.

Regeringen har gett statliga universitet och högskolor och ett flertal myndigheter i uppdrag att ta fram riktlinjer för ansvarsfull internationalisering. Samtidigt arbetar vi för ökat skydd och nyttiggörande av svensk forskning och innovation genom att regeringen tar ett samlat grepp om immaterialrättsliga frågor samt ökar medel till Patent- och registreringsverket och Vinnova för kunskapshöjande insatser om immateriella tillgångar.

Fru talman! Sverige är och ska förbli ett av världens främsta industri och innovationsländer. Genom sammanhållna satsningar som förenar stora investeringar med ansvarsfullt skydd av innovationsmöjligheter tar regeringen det grepp som behövs för vårt ledarskap i en alltmer konkurrensutsatt och osäker värld.

Fru talman! Tack till Fredrik Olovsson för denna interpellation!

Jag ska hålla det kort. Det är uppenbart att vi i grunden är överens även i den här delen, även om vi har en önskan om olika preciseringar och olika verktyg i detta.

En del av detta – det gäller inte minst frågan om Klimatklivet – kommer jag att ta med mig tillbaka till departementet och också diskutera med min ministerkollega klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari. Men i grunden är den viktiga signal som jag vill skicka: Vi ska energieffektivisera, men vi ska göra det på ett sätt där vi inte försöker spara oss till en ny industrialisering. Vi ska elektrifiera, inte avindustrialisera. Sedan får vi se vilka fler goda förslag som dyker upp och som vi kanske kan komma överens om under nästa år eller därefter.

Jag önskar inte Fredrik Olovsson god jul, för jag hoppas att vi möts i kammaren igen före julafton.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag har antecknat här: rot upp, avdrag till effektivisering för småhus, goda förslag.

Med det sagt, fru talman, har en av den här regeringens viktigaste åtgärder varit att koppla greppet om inflationen, som låg på nästan 10 procent när vi tillträdde. Vi har tryckt ned den rejält. Detta är hushållens och vanliga arbetstagares värsta fiende. Det handlade om att vi helt enkelt skulle få grepp om det, och det har vi lyckats med. Det är också det som möjliggör en mer expansiv budget i år för att få fart på de ekonomiska hjulen och på den svenska tillväxten. Det är därför vi nu har en prognos – prognoser är alltid prognoser – om en bnp-tillväxt på 3,1 procent för nästa år, om inte mitt minne sviker mig.

Med det sagt vill jag ändå svara tydligt kring Kraftlyftet. Det kan även omfatta investeringar som bidrar till en mer flexibel effekt- och energianvändning, så att elnäten används mer effektivt. Det kan också bidra till att minska förluster i elnäten.

Detta är lite min segue till att trycka på en breddning av diskussionen kring energieffektivisering. Effektivisering handlar inte bara om villor. Det handlar i allra högsta grad om vår industri. Det handlar om handel. Det handlar om offentlig sektor. Det handlar inte bara om själva energieffektiviseringen utan också om att nyttja själva elnätet mer effektivt.

Det allra bästa sättet att nyttja befintligt nät och inte riskera att trycka över mer kostnader på kundkollektivet i elnätsavgifter och liknande, apropå aktuella diskussioner, är att ha mer baskraft i systemet, till exempel i form av vattenkraft eller kärnkraft. Det är väldigt synd att vi blev av med så mycket kraftvärme och inte minst kärnkraft under den förra rödgröna regeringen. Den hade nämligen gjort det lättare att med all den vindkraft som har tillkommit av installerad produktionskapacitet förflytta el från punkt A till punkt B i befintligt elnät på ett mer kostnadseffektivt sätt.

Vi fick i EU-förhandlingen om direktivet om byggnaders energiprestanda igenom flera framgångar för svenskt vidkommande. Bland annat får medlemsstaterna lite friare tyglar att själva tolka lagtexten i det nationella genomförandet. I klartext innebär det att vi slipper detaljreglering på ett sätt som är viktigt, givet att Sverige är på en helt annan nivå vad gäller energiprestanda jämfört med övriga EU.

Avslutningsvis vill jag ändå trycka på att vi moderniserar målet om energieffektivisering. Vi förstärker stöden till hushållen. Vi utökar stöden som ger flexibilitet hos större elanvändare. Vi växlar upp Klimatklivet, och vi genomför skärpt EU-lagstiftning.

Nog händer det mycket på det här området, och det går i rätt riktning.

Fru talman! Återigen tack till Fredrik Olovsson för interpellationen.

Vi är helt överens om att energieffektivisering är helt centralt. Det är bra för klimatet och för att få ned utsläppen. Det är bra för hushållens plånböcker och för svensk konkurrenskraft. Jag tycker också att det är moraliskt rätt och riktigt att man förvaltar det man har och inte använder det i överflöd och vaskar el.

Vi behöver också vara väldigt ärliga inför dem som försöker att följa diskussionen om energifrågorna. Förutsättningarna har verkligen förändrats. När dagens energieffektiviseringsmål formulerades såg verkligheten väldigt annorlunda ut.

Då talade vi om att minska energianvändningen generellt. Nu står vi mitt i en omfattande elektrifiering av industri, transporter och samhälle. Vi har nu ett riksdagsbundet planeringsmål för att kunna möta en efterfrågan om 300 terawattimmar el till 2045. Det innebär i praktiken att vårt system i princip ska fördubblas.

I klartext innebär det att vi kommer att använda mer el. Men vi måste använda den elen smartare. Det är just detta som regeringen nu försöker att göra någonting åt.

Även om devisen effektivisering först är klok kan vi inte effektivisera oss förbi den elektrifiering av till exempel industri och transporter som behövs för att minska vårt beroende av fossila importer som i slutändan också underminerar både vår säkerhet och vår konkurrenskraft.

Vi har dialog om huruvida det finns ett behov av att justera våra olika typer av insatser på olika sätt, till exempel Klimatklivet. Bara för att någonting får avslag betyder inte det nödvändigtvis att det inte hade varit möjligt för energieffektivisering. Det kan till exempel ha funnits andra anledningar. Där finns det alltid möjlighet att ha dialog med dem som handhar detta.

Det vi nu har ute på remiss som gäller just energieffektivisering är för att vi ska kunna få ta del av kloka synpunkter och förbättringsförslag på det vi skickar ut.

Det är svårt att sätta exakta siffror i dagsläget av den anledningen att vi vill att systemet ska växa. Vi vill att det ska användas avsevärt mycket mer el. Det är viktigt för att kunna kombinera minskade utsläpp med ökad ekonomisk tillväxt.

Då är det svårt att bestämma exakt i vilken takt det ska ske. Det gäller att vi inte sätter energieffektiviseringsmål som gör att vi inte gör den omställning som vi borde göra för att få ett grönare, mer utsläppsfritt och konkurrenskraftigt näringsliv i Sverige.

Fru talman! Fredrik Olovsson har frågat mig på vilket sätt regeringen och jag avser att ta vara på potentialen för effektivisering.

I den energipolitiska inriktningspropositionen (prop. 2023/24:105), som man ibland refererar till med den käcka förkortningen EPIP, framgår att regeringens långsiktiga inriktning för energipolitiken är att upprätthålla god konkurrenskraft och välfärd, att möta samhällets behov av el och samtidigt säkerställa en trygg energiförsörjning samt att bidra till att nå klimatmålen genom en betydande elektrifiering. För att uppnå den långsiktiga inriktningen krävs en omfattande utbyggnad av elproduktionskapacitet, elnät och lagringsmöjligheter. I propositionen framgår också regeringens syn på hur en effektiv energianvändning kan bidra. För att ta vara på potentialen för effektivare energianvändning har regeringen i den energipolitiska inriktningspropositionen även aviserat en översyn av det nuvarande energieffektivitetsmålet.

Dagens mål riskerar att vara i konflikt med den utveckling mot ökad elektrifiering som är avgörande för att nå klimatmålen och för att stärka Sveriges försörjningstrygghet och konkurrenskraft. Målet riskerar också att vara i konflikt med en utbyggd kärnkraft, som regeringen bedömer är nödvändig för omställningen.

Ett förslag på ny målformulering är nu ute på remiss till den 23 december i år. Det blir kul för den som ska läsa det på julafton. Förslaget om nytt mål syftar till att främja ett samhällsekonomiskt effektivt energisystem som bidrar till den gröna omställningen och till en trygg energiförsörjning. Målet föreslås breddas från att enbart omfatta en effektiv energianvändning på årsbasis till att även inkludera utjämning av effekttoppar och ökad efterfrågeflexibilitet och energilagring i användarledet. Målet bidrar därmed tydligare till det energipolitiska målet om leveranssäkerhet och planeringsmålet om 300 terawattimmar el till 2045. Välfungerande marknader och potential för samhällsekonomiskt lönsamma åtgärder bör utgöra en grund för utformning av politiska satsningar på området.

Regeringen arbetar även med flera andra åtgärder. Bland annat föreslår regeringen i budgetpropositionen (prop. 2025/26:1) för 2026 att det befintliga bidraget för energieffektivisering i småhus utvecklas och förlängs och att ytterligare 300 miljoner kronor per år under 2026–2030 tilldelas. I satsningen ingår även informations- och kompetenshöjande insatser. Vidare föreslår regeringen att investeringsstödet för att stärka leveranssäkerheten i elsystemet, det så kallade Kraftlyftet, utökas. Investeringsstödet kan även omfatta investeringar som bidrar till en mer flexibel effekt- och energianvändning hos större elanvändare, så att elnäten kan nyttjas mer effektivt.

Därutöver har regeringen i budgetpropositionen för 2026 ökat anslaget till Klimatklivet med 1,5 miljarder kronor till totalt 4 ½ miljard. Anslaget beräknas öka med ytterligare 1 ½ miljard både 2027 och 2028. Det innebär förstärkta satsningar på investeringar som inte bara minskar utsläppen utan också kan öka energieffektiviteten, exempelvis genom energieffektivisering i industrin, elektrifierade transportlösningar och återvinning av spillvärme i fjärrvärmesystemen.

Sist men inte minst pågår ett omfattande arbete med att genomföra EU:s direktiv för energieffektivitet och direktivet om byggnaders energiprestanda. Jag kan eller vill inte föregå det arbetet, men regeringen återkommer till riksdagen med förslag på genomförande av dessa rättsakter.

Fru talman! Jag tackar Malin Larsson för ännu en viktig interpellationsdebatt i den här kammaren.

Jag delar helt synen på behovet av att vi får bättre styrsel på det svenska energisystemet. En viktig komponent i det är att vi premierar kommuner som har varit delaktiga i att ta ansvar men också skapar incitament för att fler kommuner ska vilja vara det vad gäller till exempel etablering av landbaserad vindkraft.

Hittills har vi genomfört en rad åtgärder. Kraftlyftet har förstärkts rejält, och nu tillförs totalt ytterligare 2 miljarder för att säkra effekt där det behövs. Vi har genomfört pilotprojekt med gasturbiner för att få loss mer effekt till industrier. Öresundsverket har återstartats. Vi kan summera det till över 60 åtgärder som syftar till att på kort och medellång sikt – till 2030 – förbättra energisituationen i Sverige. Vid årsskiftet sänker vi också elskatten med 20 procent.

Vi har sett effekter på priset. Varje år sedan jag blev energiminister har priset på el i Sverige gått ned. Nu har priset vintertid halverats, i vissa delar av Sverige mer än halverats. I hela Sverige har den totala kostnaden för el gått ned. Vi har också ett av EU:s lägsta elpriser, och bättre ska det bli. Det gäller såväl prisnivån på totalen som jämnhet och stabilitet. Vi har lyckats tillföra 2 000 megawatt mer effekt i systemet under de här åren. Det är viktiga leveranser, men vi är inte nöjda.

När det gäller Malin Larssons fråga om vindkraftspengarna hoppas jag att det ändå har blivit tydligt. Vi kommer att leverera, men jag är inte helt nöjd med hur vi har levererat hittills. Med det vill jag tacka för interpellationen och önska god jul.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar så mycket.

Man kan också se det så här: 442 dagar är många dagar, men 442 dagar är väsentligt mycket färre än 2 920 dagar, som den rödgröna regeringen kom upp i när de satt vid regeringsmakten i åtta år men inte levererade en liknande lösning.

Med det sagt: Jag har inte tänkt låtsas som att vi inte förtjänar kritik här. Jag tycker att vi gör det. Ni kanske får en annan talepunkt från en annan statsrådskollega i regeringen. Men jag har inte tänkt låtsas som att jag tycker att det är bra att vi nu i december månad ännu inte tydligt har angett exakt vilken beräkningsgrunden kommer att vara, så att man åtminstone kan räkna med den – och inte heller har gett ett exakt datum för utbetalning eller sett till att pengarna redan är ute. Det jag vill ge till svar är att det kommer flera lösningar som har fördelen att de hänger ihop och kommer att samverka.

Jag vill be ledamöterna om något viktigt, särskilt Malin Larsson inför hennes slutinlägg. Jag förstår att det här redan har skapat osäkerhet. Jag kommer inte att låtsas som någonting annat. Men jag vill be om hjälp att inte så ytterligare osäkerhet. Jag är redo att ta kritiken och synpunkterna och att höra om konsekvenserna av att det har gått så pass lång tid. Men så inte osäkerhet om huruvida de kommer, för de kommer att komma. Åsele, Malå, Storuman och många fler – nu nämnde jag bara Isak Froms exempel – kommer att få ta del av de här medlen, och det är viktigt.

Fru talman! Jag vill skicka någon sorts hjälpsignal till mina kollegor om att jag kommer att behöva mer kaffe om jag ska få så här mycket skäll under morgonen, med visst fog, alternativt en skumtomte till. Det kanske också kan hjälpa.

Nu ska jag bli allvarlig och vända mig till Malin Larsson. Jag förstår kritiken och tycker att regeringen förtjänar en del av den. Det är kanske lite väl retoriskt generöst att tala om 442 dagar. Budgeten började nämligen inte gälla då, utan den började gälla den 1 januari. Med det sagt vet alla som kan kalenderåret – det kan numera även mina egna små barn – att det nu har gått ganska lång tid sedan januari, och det är snart julafton.

Ni som har mött mig i debatter tidigare vet att jag har svårt att ge politiska icke-svar och bara repetera en och samma talepunkt. Jag vill gärna att ni, kära ledamöter, ska känna att ni får ett svar.

Det pressas på om när. Jag kan inte säga det, eftersom det inte finns ett datum ännu. Men det jag kan säga och som jag tycker är viktigt att förmedla till kommunpolitiker i Ånge, Sollefteå, Ö-vik och Sorsele, alla som har tagit ansvar för de här frågorna, är att pengarna kommer att komma. Och pengarna kommer inte att brinna inne, precis som jag sa när jag tog den här diskussionen tidigare i år.

Vad är då det närmaste jag kan ge som inblick och förklaring? Till att börja med vill jag slå mig själv lite för bröstet och säga att den här regeringen, till skillnad från tidigare regeringar, har klarat av att börja lägga grunden för ett bredare vindkraftspaket. Det handlar om kommunal ersättning, som vi diskuterar här, kompensationsmodeller till närboende, bygdemedel och intäktsdelning. Allt detta ska öka incitamenten att säga ja men också tacka dem som mycket riktigt, precis som Malin Larsson pekar på, har tagit ansvar i de här frågorna.

Det har dock funnits en önskan från regeringen att göra flera delar samtidigt. Det är därför jag inte vet om det är jag som förtjänar skället, men nu står jag här och tar det och försöker förklara så gott det går.

Jag hade själv varit bekymrad över detta som kommunpolitiker. Jag pantar mitt namn på att de här pengarna inte kommer att brinna inne. De kommer att betalas ut. Men jag förstår att man nu är lite nervös om man har ansvar för en kommuns medel; i vissa fall har man också små marginaler. Man undrar hur det blir när de inte har betalats ut ännu och det är så få dagar kvar på året.

Jag hoppas att det någonstans ändå uppskattas att jag försöker vara så transparent som möjligt, vilket såklart är min uppgift i den här kammaren.

Fru talman! Välkomna till dem som sitter på läktaren eller tittar på tv denna morgon. Vi har interpellationsrace med fem interpellationer som besvaras i fyra omgångar. Nu är vi på nummer två.

Det är Malin Larsson som har frågat mig när de redan utlovade vindkraftspengarna kommer att betalas ut till kommunerna.

Alla kommuner som har vindkraft kommer att få del av den ersättning som beslutades av riksdagen i budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1), det vill säga i år, och som för i år uppgår till 340 miljoner kronor. Regeringens avsikt med ersättningen är att den ska vara långsiktig och betalas ut även under kommande år. Regeringskansliet bereder en förordning med den utbetalningsmodell som behövs för att fördela årets och nästföljande års medel till kommunerna. 2025 års ersättning kommer att betalas ut till kommunerna antingen i år eller under nästa år. Ersättningen till kommunerna kommer att gälla för såväl befintlig som ny vindkraft och utgå från i vilken kommun vindkraftverken är placerade.

Regeringen avser att återkomma i frågan i närtid. Den myndighet som ska göra utbetalningarna kommer sedan att fördela 2025 års ersättning till de berörda kommunerna.

Fru talman! Jag har uppskattat denna interpellationsdebatt denna fredagsmorgon mycket. Den visar att vi är många som tänker framåt om hur vi i Sverige kanske kan ta några kliv till i några av våra viktigaste uppgifter.

Det är viktigt att jag i mitt slutanförande är tydlig med att regeringens uppgift är att ange vissa ramar för hur vissa avvägningar ska göras. Vi ska inte hamna i ett läge där regeringen ska behöva gripa in i enskilda prövningar, och detta finns det ingen konflikt om. Men därför behöver ramarna sitta rätt från början.

Vi är också helt överens om att kalkförsörjningen – särskilt den gotländska kalken – är strategisk nyckel för både svenskt stål, cementindustri och därmed totalförsvaret. Jag har lyft upp några av regeringens viktigaste åtgärder för stärkt försörjningsberedskap genom en ny beredskapssektor, föreslagna försörjningsberedskapsavtal, ökat beaktande av just det perspektivet i offentlig upphandling samt inte minst reformerad miljöprövning och ny miljöprövningsmyndighet.

Jag vill trycka på att man kommer att kolla vidare på vad man kan göra i frågan om genomförandet av EU-lagstiftning, också ur det perspektivet – och så mineralstrategin på detta. Jag ser fram emot att få diskutera frågan mer med Isak From framöver.

Tack för skumtomten och god jul!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.