Herr talman! Hanna Westerén har frågat mig hur jag, inom mitt ansvarsområde, ämnar stärka det svenska totalförsvaret och säkra tillgången till långsiktigt hållbara råvaror. Hon har också frågat om jag anser att det är regeringens ansvar att underlätta näringslivets omställning och förena den med uppbyggnaden av totalförsvaret och tillgången till långsiktigt hållbara kritiska råvaror, och om jag i så fall avser att vidta några åtgärder på området.

Totalförsvarets förmåga att upprätthålla industriell verksamhet under tider av kris eller höjd beredskap är viktig, och tillförseln av insatsvaror såsom kalk utgör en viktig förutsättning för att upprätthålla dessa verksamheter. För att bistå näringslivet med att säkerställa tillgången till samhällsviktiga varor och tjänster vid kris, höjd beredskap och ytterst krig har regeringen beslutat att etablera en ny beredskapssektor för industri, byggande och handel. Tillväxtverket är utsett till sektorsansvarig myndighet. Sveriges geologiska undersökning, SGU, och Boverket är nya beredskapsmyndigheter.

Herr talman! Kursen med den gröna industriella omställningen ligger fast. Runtom i landet gör industrin omfattande investeringar i elektrifiering, effektivare processer och ny teknik som samtidigt innebär stärkt konkurrenskraft för Sverige. Och som utredningen om näringslivets försörjningsberedskap konstaterade i sitt slutbetänkande går oftast ökad resiliens i syfte att stärka försörjningsberedskapen hand i hand med omställningen till ett hållbart samhälle. Statens roll i detta är att skapa goda förutsättningar för en konkurrenskraftig omställning.

Hanna Westerén nämner också Heidelberg Materials besked om att företaget har beslutat att pausa sitt CCS-projekt efter att ha nekats stöd från Statens energimyndighets program Industriklivet. Det är Energimyndigheten som fattar beslut i enskilda ärenden inom ramen för stödets regelverk och ekonomiska ramar. Politiken inom området utformas inte utifrån ett enskilt projekt utan snarare enligt hur utsläppsminskningar kan genomföras på ett effektivt sätt i hela industrin. I industrin är frågan inte om omställningen ska genomföras utan hur den genomförs så att företagen kan fortsätta investera, exportera och samtidigt bidra till stärkt försörjningsberedskap.

Herr talman! Vi ska inte diskutera en enskild ansökan i detalj, men jag tror ändå för förståelsens skull för dem som lyssnar via tv eller försöker förstå här i kammaren att vi kan titta på vad man har bett om och vad som finns att tillgå av stöd.

Det kan vara bra att veta att den ansökan som kom in låg på 7,9 miljarder kronor. Det är många svenska kronor. Under den period som man har sökt stöd för finns sammantaget ungefär 1,8 miljarder kronor tillgängligt i Industriklivet för alla projekt. Man har alltså kommit in med en ansökan för ett enskilt projekt som många gånger överstiger det samlade värdet som finns för att stötta många olika typer av projekt inom industrins omställning.

Enligt Energimyndigheten skulle de 7,9 miljarder som man ansökt om motsvara 40 procent av företagets totala investering. Det innebär att svenska skattebetalare skulle stå för en väldigt stor del av det projektet. Då ska vi komma ihåg att statligt stöd redan har getts till förstudie och designförberedelse på Slite, som ett sätt att markera värdet av detta.

Företaget pekar också tydligt på ett finansieringsgap uppskattat till hela 11 miljarder kronor. Där har man, enligt Energimyndigheten, räknat med drygt 3 miljarder i ett framtida stöd i ett Contracts for Difference-upplägg – det är ett statligt stöd och ett sätt för staten att vara med och plocka ned risken på större kapitalintensiva projekt. Sådana används runt om i Europa och för den delen även i världen. Det är bara det att man vilar sin kalkyl på ett Contracts for Difference-upplägg, som över huvud taget inte finns i Sverige för den typen av projekt. Det finns inga beslut, inga regler och inga avsatta medel.

Herr talman! Man behöver alltså bena lite i detta. Det är viktigt för förförståelsen att veta att Sverige har omfattande system för att stötta industrins investeringar i omställning. Men jag tror att vi ska vara otroligt varsamma med att staten ska bli något slags mecenat åt enskilda storföretag.

I andra sammanhang hör vi tung kritik från oppositionen mot att privata bolag går med vinst. Jag vill att alla företag ska gå med vinst. Det är ett friskhetstecken och tecken på att man har en sund och bra verksamhet och lyckas med det man gör. Men när vi ska använda hårt arbetande svenska mammors och pappors inbetalade skatt på sin lön för stora projekt ska vi vara väldigt varsamma.

Nog finns det stödsystem. Men det är svårt för våra myndigheter att hantera ansökningar som vida överstiger totalbeloppet på de investeringsmedel som finns. Mig veterligen har Socialdemokraterna inte heller aviserat någon ny policy eller inriktning eller andra belopp för Industriklivet i sin budget.

Herr talman! Jag vill slå fast några saker. Jag vill först komma tillbaka till Gotlands betydelse, som Hanna Westerén markerade. Den som inte såg Gotlands stora värde i den politiska debatten tidigare, för fem år sedan, har sannerligen fått en ändrad syn nu. Här är vi helt överens. Gotland är centralt för Sverige ur många olika perspektiv, till att börja med i sin egen rätt. Det är en del av Sverige, och vi har svenska medborgare på Gotland.

Även utifrån ett försvarsperspektiv är det nu många som har förstått Gotlands betydelse, i ett helt annat perspektiv än tidigare. Därmed har man också fått en annan syn på infrastrukturen: möjligheterna att ta sig till och från Gotland, förbindelserna med fastlandet och frågan om kabeln. Vi har äntligen fattat beslut om att ta tag i elförsörjningen ur det perspektivet. Vattenförsörjningen har vi diskuterat tidigare här i kammaren och så vidare.

Tack och lov är det många som har fått det uppvaknandet, som Hanna Westerén knappast har behövt. Det är bra. Det kan vi båda välkomna.

Gotland är också viktigt ur cementperspektivet. Jag är glad att den förra regeringen vågade visa handlingskraft, som var ganska oortodox, i fråga om att förordna fram en lösning på det väldigt allvarliga hot som förelåg mot cementproduktionen på Gotland för några år sedan.

Vi delar också synen på behovet av att bana väg för tunga industriinvesteringar framåt. Vi står bakom industrins omställning. Vi ser värdet av CCS. Flera andra projekt är också på gång i Sverige, och vi stöttar dem. Vi har också stöttat Sliteprojektet redan tidigare. Men vi kan inte fatta beslut som förutsätter pengar som inte finns och stödsystem som inte är beslutade.

Då väcker Hanna Westerén frågan: Finns det något annat man kan göra framåt? Vi tittar lite på vilka andra bra modeller vi har, som vi tycker har fungerat bra i Sverige och som har folklig legitimitet. När vi har tryckt på med skattemedel i andra stora industriprojekt undrar nämligen en hel del medborgare, med rätta, hur vi värnar medlen. Hur värnar vi pensionspengar? Hur värnar vi de här slantarna, som jag inte ser som våra även om staten förvaltar dem? Vi behöver bli bättre på att våga göra de utvärderingarna.

Vi tittar nu på diskussionerna om utsläppshandel. Kanske kan man tänka sig att CFD är något som man skulle kunna pröva i relation till det. Men det är ännu i sin linda, och vi följer det i andra länder för att se om det skulle kunna vara aktuellt för Sverige.

När jag pratar med näringen står det klart att det gör skillnad från ett näringslivsperspektiv vad vi slår fast ur ett beredskapsperspektiv och när det gäller tillståndsprocesserna.

I den första delen har vi nu, som sagt, beslutat om en ny beredskapssektor. Det kommer att göra skillnad. Nu kartläggs kapacitet, och ansvar fördelas: Vem gör vad med vilka resurser och på vilka villkor när Sverige behöver ställa om till kris- och krigsorganisation? Jag är övertygad om att detta kommer att ha påverkan här, men det är ännu för tidigt i processen.

Det andra handlar om att vi nu behöver kroka arm, och här hoppas jag på Socialdemokraternas stöd, för att prioritera att korta de långa och komplexa tillståndsprocesserna. En snabbare och mer förutsägbar prövning är det man främst pekar på från den tunga industrin.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för interpellationen och för att Hanna Westerén med sitt engagemang lyfter frågan här i kammaren.

Jag tycker att det är ett tydligt svar att detta kommer att vara prioriterat när vi nu får ett helt annat sätt att förhålla oss till beredskapsfrågorna. Nu till skillnad från tidigare stipulerar vi tydligt och slår i fredstid fast hur produktion, byggande och leveranser ska kunna fungera vid kris, höjd beredskap och krig. I den här sektorn pekas samhällsviktiga varor och tjänster ut. Kalk och cement är en avgörande del av detta, och kapaciteten kommer att kartläggas och ansvar fördelas.

Vi är nu mitt uppe i processen med att se till att detta värderas på det sätt som det borde, så vi är långt förbi orden om att det här är viktigt och att vi borde göra någonting åt det.

Vad gäller den andra delen vill jag ändå höja ett varningens finger. Om den svenska politiska debatten blir att alla stora omställningsprojekt kräver statliga medel kommer medlen att ta slut, detta i ett läge där vi behöver ha mycket medel till vårt försvar och totalförsvaret som helhet. Vi ska nå 5 procent av bnp till 2030. Det är den linje som vi har satt. Vi ser också att mycket av det som håller tillbaka näringsinvesteringarna handlar om vår egen byråkrati och om riksintressen som ligger på varandra där det inte är tydligt vad som är det avgörande som ska värderas in vid beslut.

Nu är vi på god väg att börja städa upp i detta och sända en tydlig signal om att vi ska bana väg för industrietableringarna. Det är rätt och riktigt för vår konkurrenskraft, för vår tillväxt och även för vår säkerhet.

Tack för debatten och god jul!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.