Fru talman! Fredrik Olovsson har frågat mig på vilket sätt regeringen och jag avser att ta vara på potentialen för effektivisering.

I den energipolitiska inriktningspropositionen (prop. 2023/24:105), som man ibland refererar till med den käcka förkortningen EPIP, framgår att regeringens långsiktiga inriktning för energipolitiken är att upprätthålla god konkurrenskraft och välfärd, att möta samhällets behov av el och samtidigt säkerställa en trygg energiförsörjning samt att bidra till att nå klimatmålen genom en betydande elektrifiering. För att uppnå den långsiktiga inriktningen krävs en omfattande utbyggnad av elproduktionskapacitet, elnät och lagringsmöjligheter. I propositionen framgår också regeringens syn på hur en effektiv energianvändning kan bidra. För att ta vara på potentialen för effektivare energianvändning har regeringen i den energipolitiska inriktningspropositionen även aviserat en översyn av det nuvarande energieffektivitetsmålet.

Dagens mål riskerar att vara i konflikt med den utveckling mot ökad elektrifiering som är avgörande för att nå klimatmålen och för att stärka Sveriges försörjningstrygghet och konkurrenskraft. Målet riskerar också att vara i konflikt med en utbyggd kärnkraft, som regeringen bedömer är nödvändig för omställningen.

Ett förslag på ny målformulering är nu ute på remiss till den 23 december i år. Det blir kul för den som ska läsa det på julafton. Förslaget om nytt mål syftar till att främja ett samhällsekonomiskt effektivt energisystem som bidrar till den gröna omställningen och till en trygg energiförsörjning. Målet föreslås breddas från att enbart omfatta en effektiv energianvändning på årsbasis till att även inkludera utjämning av effekttoppar och ökad efterfrågeflexibilitet och energilagring i användarledet. Målet bidrar därmed tydligare till det energipolitiska målet om leveranssäkerhet och planeringsmålet om 300 terawattimmar el till 2045. Välfungerande marknader och potential för samhällsekonomiskt lönsamma åtgärder bör utgöra en grund för utformning av politiska satsningar på området.

Regeringen arbetar även med flera andra åtgärder. Bland annat föreslår regeringen i budgetpropositionen (prop. 2025/26:1) för 2026 att det befintliga bidraget för energieffektivisering i småhus utvecklas och förlängs och att ytterligare 300 miljoner kronor per år under 2026–2030 tilldelas. I satsningen ingår även informations- och kompetenshöjande insatser. Vidare föreslår regeringen att investeringsstödet för att stärka leveranssäkerheten i elsystemet, det så kallade Kraftlyftet, utökas. Investeringsstödet kan även omfatta investeringar som bidrar till en mer flexibel effekt- och energianvändning hos större elanvändare, så att elnäten kan nyttjas mer effektivt.

Därutöver har regeringen i budgetpropositionen för 2026 ökat anslaget till Klimatklivet med 1,5 miljarder kronor till totalt 4 ½ miljard. Anslaget beräknas öka med ytterligare 1 ½ miljard både 2027 och 2028. Det innebär förstärkta satsningar på investeringar som inte bara minskar utsläppen utan också kan öka energieffektiviteten, exempelvis genom energieffektivisering i industrin, elektrifierade transportlösningar och återvinning av spillvärme i fjärrvärmesystemen.

Sist men inte minst pågår ett omfattande arbete med att genomföra EU:s direktiv för energieffektivitet och direktivet om byggnaders energiprestanda. Jag kan eller vill inte föregå det arbetet, men regeringen återkommer till riksdagen med förslag på genomförande av dessa rättsakter.

Fru talman! Återigen tack till Fredrik Olovsson för interpellationen.

Vi är helt överens om att energieffektivisering är helt centralt. Det är bra för klimatet och för att få ned utsläppen. Det är bra för hushållens plånböcker och för svensk konkurrenskraft. Jag tycker också att det är moraliskt rätt och riktigt att man förvaltar det man har och inte använder det i överflöd och vaskar el.

Vi behöver också vara väldigt ärliga inför dem som försöker att följa diskussionen om energifrågorna. Förutsättningarna har verkligen förändrats. När dagens energieffektiviseringsmål formulerades såg verkligheten väldigt annorlunda ut.

Då talade vi om att minska energianvändningen generellt. Nu står vi mitt i en omfattande elektrifiering av industri, transporter och samhälle. Vi har nu ett riksdagsbundet planeringsmål för att kunna möta en efterfrågan om 300 terawattimmar el till 2045. Det innebär i praktiken att vårt system i princip ska fördubblas.

I klartext innebär det att vi kommer att använda mer el. Men vi måste använda den elen smartare. Det är just detta som regeringen nu försöker att göra någonting åt.

Även om devisen effektivisering först är klok kan vi inte effektivisera oss förbi den elektrifiering av till exempel industri och transporter som behövs för att minska vårt beroende av fossila importer som i slutändan också underminerar både vår säkerhet och vår konkurrenskraft.

Vi har dialog om huruvida det finns ett behov av att justera våra olika typer av insatser på olika sätt, till exempel Klimatklivet. Bara för att någonting får avslag betyder inte det nödvändigtvis att det inte hade varit möjligt för energieffektivisering. Det kan till exempel ha funnits andra anledningar. Där finns det alltid möjlighet att ha dialog med dem som handhar detta.

Det vi nu har ute på remiss som gäller just energieffektivisering är för att vi ska kunna få ta del av kloka synpunkter och förbättringsförslag på det vi skickar ut.

Det är svårt att sätta exakta siffror i dagsläget av den anledningen att vi vill att systemet ska växa. Vi vill att det ska användas avsevärt mycket mer el. Det är viktigt för att kunna kombinera minskade utsläpp med ökad ekonomisk tillväxt.

Då är det svårt att bestämma exakt i vilken takt det ska ske. Det gäller att vi inte sätter energieffektiviseringsmål som gör att vi inte gör den omställning som vi borde göra för att få ett grönare, mer utsläppsfritt och konkurrenskraftigt näringsliv i Sverige.

Fru talman! Jag har antecknat här: rot upp, avdrag till effektivisering för småhus, goda förslag.

Med det sagt, fru talman, har en av den här regeringens viktigaste åtgärder varit att koppla greppet om inflationen, som låg på nästan 10 procent när vi tillträdde. Vi har tryckt ned den rejält. Detta är hushållens och vanliga arbetstagares värsta fiende. Det handlade om att vi helt enkelt skulle få grepp om det, och det har vi lyckats med. Det är också det som möjliggör en mer expansiv budget i år för att få fart på de ekonomiska hjulen och på den svenska tillväxten. Det är därför vi nu har en prognos – prognoser är alltid prognoser – om en bnp-tillväxt på 3,1 procent för nästa år, om inte mitt minne sviker mig.

Med det sagt vill jag ändå svara tydligt kring Kraftlyftet. Det kan även omfatta investeringar som bidrar till en mer flexibel effekt- och energianvändning, så att elnäten används mer effektivt. Det kan också bidra till att minska förluster i elnäten.

Detta är lite min segue till att trycka på en breddning av diskussionen kring energieffektivisering. Effektivisering handlar inte bara om villor. Det handlar i allra högsta grad om vår industri. Det handlar om handel. Det handlar om offentlig sektor. Det handlar inte bara om själva energieffektiviseringen utan också om att nyttja själva elnätet mer effektivt.

Det allra bästa sättet att nyttja befintligt nät och inte riskera att trycka över mer kostnader på kundkollektivet i elnätsavgifter och liknande, apropå aktuella diskussioner, är att ha mer baskraft i systemet, till exempel i form av vattenkraft eller kärnkraft. Det är väldigt synd att vi blev av med så mycket kraftvärme och inte minst kärnkraft under den förra rödgröna regeringen. Den hade nämligen gjort det lättare att med all den vindkraft som har tillkommit av installerad produktionskapacitet förflytta el från punkt A till punkt B i befintligt elnät på ett mer kostnadseffektivt sätt.

Vi fick i EU-förhandlingen om direktivet om byggnaders energiprestanda igenom flera framgångar för svenskt vidkommande. Bland annat får medlemsstaterna lite friare tyglar att själva tolka lagtexten i det nationella genomförandet. I klartext innebär det att vi slipper detaljreglering på ett sätt som är viktigt, givet att Sverige är på en helt annan nivå vad gäller energiprestanda jämfört med övriga EU.

Avslutningsvis vill jag ändå trycka på att vi moderniserar målet om energieffektivisering. Vi förstärker stöden till hushållen. Vi utökar stöden som ger flexibilitet hos större elanvändare. Vi växlar upp Klimatklivet, och vi genomför skärpt EU-lagstiftning.

Nog händer det mycket på det här området, och det går i rätt riktning.

Fru talman! Tack till Fredrik Olovsson för denna interpellation!

Jag ska hålla det kort. Det är uppenbart att vi i grunden är överens även i den här delen, även om vi har en önskan om olika preciseringar och olika verktyg i detta.

En del av detta – det gäller inte minst frågan om Klimatklivet – kommer jag att ta med mig tillbaka till departementet och också diskutera med min ministerkollega klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari. Men i grunden är den viktiga signal som jag vill skicka: Vi ska energieffektivisera, men vi ska göra det på ett sätt där vi inte försöker spara oss till en ny industrialisering. Vi ska elektrifiera, inte avindustrialisera. Sedan får vi se vilka fler goda förslag som dyker upp och som vi kanske kan komma överens om under nästa år eller därefter.

Jag önskar inte Fredrik Olovsson god jul, för jag hoppas att vi möts i kammaren igen före julafton.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.