Ebba Busch

Fru talman! Kanske är det dit vi är på väg. Kanske hittar vi andra lösningar under tiden.

Jag tycker att det är relevant att framhålla några av våra åtgärder ytterligare. Som jag nämnde i mitt interpellationssvar i början av debatten har vi alltså beslutat om en ny beredskapssektor kring industri, byggande och handel. Där är Tillväxtverket och SGU, som är två av mina myndigheter, men också Boverket nya beredskapsmyndigheter. Ur mitt perspektiv innebär detta att försörjningsberedskap för industrimineral nu blir en del av en samlad nationell struktur.

Vi har också en viktig utredning om näringslivets försörjningsberedskap. Den har inneburit en kartläggning av varor och tjänster som är nödvändiga för befolkningens överlevnad, samhällets viktiga funktioner och det militära försvaret – inklusive allierade styrkor, apropå Finland och det stora värde som kalken på exempelvis Gotland har för Finland.

Här finns flera viktiga förslag kring försörjningsberedskapsavtal. Jag fördjupar mig inte exakt i upplägget kring detta, men det inkluderar bland annat kalk, stål- och cementindustrin.

Jag kommer så till frågan om miljötillståndsutredning. Jag vill ändå välkomna denna från samtliga partier i riksdagen. Det här kommer att innebära att vi får kortare ledtider, minskad komplexitet och ökad förutsägbarhet i prövningen. Det är precis detta som näringslivet har efterfrågat, liksom de delar av försvaret som sett stora problem när detta inte har fungerat. Det innebär att verksamheter som är viktiga ur ett totalförsvarsperspektiv, det vill säga för vår försörjningsberedskap, som kalkbrytning, stålproduktion och cementframställning kommer att värnas på ett annat sätt.

Utöver detta arbetar vi nu med en ny mineralstrategi. Det accelerationskontor som vi inrättade i mitten av mandatperioden har nu också en viktig uppgift att föra projekt framåt. Man har också samlat på sig erfarenheter i detalj kring vad som brister i svensk förvaltning, där intressena går på tvärs och står i vägen för det som i slutändan är viktigt. De erfarenheterna kommer vi också att ta vidare.

Fru talman! Det finns mycket i Isak Froms problembild som jag delar. Jag tycker att det är värt att fördjupa sig lite grann i den när vi nu äntligen har en debatt i kammaren om detta.

Man ska vara medveten om att norra Gotland har en situation där väldigt mycket nu omfattas av naturskydd och successivt ökat naturskydd. Till exempel är Stucks, en mycket viktig verksamhet ur försörjningssynpunkt, i praktiken helt inlåst av Natura 2000. En ny nationalpark på norra Gotland har föreslagits av Naturvårdsverket, och omkring 80 procent av området, lite beroende på hur man räknar, har redan någon form av naturskydd.

Detta är något vi följer väldigt noggrant. Det är en återkommande debatt i Sverige men också i övriga Europa: Väldigt mycket av det som var välment lagstiftning, framtagen för att skydda viktiga värden, riskerar nu att ha effekten att vi inte klarar av att skydda det yttersta värdet: vår självständighet. Många insatsvaror och delar av vår industri är också helt avgörande delar i försvaret av landet och kontinenten. Det perspektivet tycker jag är viktigt att lyfta fram. Vi följer som sagt detta väldigt noggrant.

Det är också bara att titta på frågan om ett produktionsavbrott i Slite. Det skulle få omedelbar påverkan på cementförsörjningen. Vi hade ju en överhängande sådan risk för bara några år sedan, som tvingade den dåvarande regeringen – den hade mitt fulla stöd att agera på det sättet, men det var väldigt oortodoxt – att förordna fram en lösning på situationen.

Jag uppskattar den här debatten och vill att fler och fler ska förstå det stora problem vi har med överlappande riksintressen och riksintressen som riskerar att bli en hämsko för det vi ytterst är satta att försvara.

Med det sagt har vi lagt stor tyngd på tydligare och snabbare tillståndsprocesser. Vi ser att det åtminstone skulle kunna vara en viktig del av lösningen, utöver ett förstärkt perspektiv på beredskap och totalförsvar genomgående, över hela linjen.

Fru talman! God morgon!

Isak From har frågat ministern för civilt försvar dels om ministern och regeringen avser att ta några initiativ för att möjliggöra att försörjningsberedskap och allmänintresse får större tyngd vid myndigheternas tolkning av vilka insatsvaror som bör anses vara samhällskritiska, dels vad ministern och regeringen avser att göra för att på Gotland möjliggöra kalkproduktion lämplig för stålindustrin.

Som kammaren ser är jag inte minister för civil beredskap, men arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som, med glädje, svarar på interpellationen.

Ett robust och motståndskraftigt näringsliv är en central del av ett starkt totalförsvar. Totalförsvarets förmåga att upprätthålla industriell verksamhet under tider av kris eller höjd beredskap är viktig, och tillförseln av insatsvaror såsom kalk utgör en viktig förutsättning för att upprätthålla dessa verksamheter. Regeringen har sett ett behov av att stärka Sveriges förmåga att upprätthålla nödvändiga försörjningskedjor för att säkerställa tillgång till samhällsviktiga varor och tjänster vid kris, höjd beredskap och krig.

Mot den bakgrunden har regeringen beslutat att etablera en ny beredskapssektor för industri, byggande och handel. Tillväxtverket är utsett till sektorsansvarig myndighet. Sveriges geologiska undersökning (SGU) och Boverket är nya beredskapsmyndigheter. Det övergripande syftet med den nya sektorn är att bistå näringslivet med att säkerställa tillgången till samhällsviktiga tjänster och varor vid kris eller höjd beredskap. Genom den strukturen ges försörjningsberedskap och allmänintresse en tydligare och mer samlad roll i arbetet med att både identifiera och hantera beroenden av samhällskritiska insatsvaror.

Isak From lyfter särskilt kalkstenens betydelse som insatsvara. Jag kan inte mer än instämma i att kalksten är ett viktigt industrimaterial, som bara bryts vid ett fåtal platser i Sverige och är en nödvändig insatsvara i stålproduktion. Det gör tillgången på kalk strategiskt betydelsefull för försörjningsberedskapen. Kalkstenen på norra Gotland är även viktig för vårt grannland Finland. Att säkra tillgången till sådana insatsvaror är därför en del av regeringens arbete med att stärka totalförsvaret och näringslivets motståndskraft.

En viktig del för att garantera försörjningsberedskapen framöver är att förenkla och förkorta prövningsprocesserna. Därför har regeringen tillsatt den så kallade Miljötillståndsutredningen och avser att gå vidare med utredningens förslag om att inrätta en ny miljöprövningsmyndighet. Det är ett viktigt steg för att reformera miljöprövningen i grunden och för att tillståndsprocesserna ska bli mer flexibla, effektiva och förutsebara. På så sätt förbättras förutsättningarna för investeringar och långsiktigt hållbar produktion, även för verksamheter som är viktiga för totalförsvaret och försörjningsberedskapen.

När det gäller den specifika frågan om kalkproduktionen på Gotland kan regeringen inte yttra sig över pågående ärenden i domstol eller sådana som bereds inom Regeringskansliet. Regeringens ansvar är att sätta de övergripande ramarna, stärka försörjningsberedskapen och skapa långsiktigt förutsebara och rättssäkra villkor för de företag som vill investera och därigenom bidra till totalförsvaret.

Herr talman! Då låter det ändå som att Miljöpartiet har misstolkat nettonollbegreppet. Om man lyssnar till både det svenska näringslivet och näringslivet i Europa hör man att detta är blodigt allvar. De vet inte om de kan fortsätta sin verksamhet i Europa och om vi kan få se en ökad ekonomisk tillväxt här om vi fortsätter att addera så här mycket regelbörda på våra företag.

Det är ett mycket magstarkt påstående att vägvalet står mellan ökade kostnader för företagen med 14 miljarder – då är vi tillbaka i den diskussionen – och ja till barnarbete. Det är ju falskt. Det stämmer inte. Vi står med frenesi upp för mänskliga rättigheter.

Men i så fall tycker jag att Daniel Helldén tydligt ska säga till det svenska näringslivet: Ja, Miljöpartiet tycker att det är jättebra om ni får en ökad kostnad med 14 miljarder. Vi tror att det bidrar till ökad konkurrenskraft för den svenska skogsnäringen och det svenska näringslivet i stort.

Herr talman! Miljöpartiet lever lite i en fantasivärld. Jag menar att det är en värld där omställning ska ske på bekostnad av konkurrenskraft och tillväxt och en värld där regelkrångel är viktigare än att EU värnar sin industri, sin försvarsförmåga och sitt självbestämmande. Detta är farligt, för vi lever i farliga tider.

Det här är resultatet av att MP har röstat emot regelförenklingar för våra företag. KD:s svar är tydligt: Utsläppen ska ned, men tillväxten måste upp. Då måste EU inse att ökat regelkrångel, även i klimatets namn, står i vägen för företag som vill lägga mer tid på innovation, som vill ge skogsbruket bättre möjligheter att ersätta fossila material och som vill ge bönder rimliga förutsättningar att bruka sin mark.

Jag undrar: Kan Miljöpartiet stå för att nettonoll enligt Miljöpartiet egentligen är noll företag, noll skogsbruk och noll verksamhet?

Herr talman! Nej, och jag är väldigt glad över att det faktiskt inte är den bilden som gäller internationellt.

Jag kom nyss hem från Singapore. Det är ännu ett litet men smart land, precis som Sverige – small but smart, som vi sa på engelska. Där hyllades Sverige igen för att vi är absolut världsledande, nummer två i världen, vad gäller innovation. Det tycker jag att vi ska vara stolta över som svenskar.

Vi attraherar mycket tunga investeringar till Sverige. Det handlar inte bara om ett enskilt bolag, som det kan gå bra eller dåligt för, utan vi ser detta på bredden. Vi ser det i det avtal med Siemens Energy som jag kunde vara med och se över signeringen av. Det kommer att innebära ökade intäkter både till den svenska staten och till vår gemensamma välfärd och trygghet, och det kommer dessutom att innebära arbetstillfällen direkt i Finspång. Detta är ett avtal som vi skrev under nu när vi var i Singapore.

Jag är nöjd med att vi tar steg efter steg med att stärka den svenska konkurrenskraften och att det märks internationellt.

Herr talman! EU är inte bara en handelsunion. Det är en värdeunion. Europa har vuxit fram ur den judiskkristna etiken och den humanism som följer av denna. Det är värderingar som förenat oss och format vårt sätt att leva. I dag ser vi hur de hotas.

Ryssland vill tvinga oss på knä genom kriget i Ukraina och beroendet av energi. Kina kan pressa oss genom sin kontroll av världens kritiska råvaror. Länder som inte vill oss väl attackerar oss med påverkansoperationer. Vi ser hur extremism, antisemitism och islamism växer i skuggan av vår egen så kallade tolerans.

Att värna Europas värderingar betyder att vi står upp för dem i handling. Det handlar om att inte låta gator i europeiska städer fyllas av antisemitism, att inte låta parallella strukturer och hedersförtryck få fäste, att inte låta ett islam som inte vill anpassa sig vinna mark i våra städer och att skydda barns frihet, även på nätet, från illvilliga krafter som vill forma deras tankar och värderingar.

Vi måste orka säga ifrån, för när vi sviker våra värderingar sviker vi också Europas själ och framtid.

Herr talman! Europa byggdes på övertygelsen att människan är ämnad för frihet men att frihet kräver ansvar. Utan dessa värderingar blir EU bara ett skal, men med våra gemensamma värderingar bygger vi hopp för en hel kontinent.

Herr talman! Jag uppfattar att försvaret är strategi, men det har inte blivit bättre för den svenska skogsnäringen till följd av detta. Jag menar att Centerpartiet inte menar allvar när det gäller skogsnäringen och de förenklingar och förbättringar som industrin desperat efterfrågar.

Vi röstade nej just därför att det var osäkert hur implementeringen skulle se ut. Nu jobbar vi allt vi kan för att implementeringen ska bli så bra som möjligt. Centerpartiet däremot har nu i stället röstat ja till en tydlig maktförflyttning.

Den som mäter och övervakar får oundvikligen makt, och i detta fall är det EU-kommissionen. Centerns förslag innehöll indikatorer som skogsförstörelse där till och med avverkning kan klassas som skada på skogen.

Jag menar att det går stick i stäv med svenska intressen. Det är beklagligt att Centern dessutom nu har valt en annan väg än vad man gjorde för den svenska skogen så sent som förra mandatperioden.

Herr talman! Det fanns en tid då Centerpartiet under Fälldins ledning vägleddes av frågan: Hur påverkar det här människorna, såsom bönder och skogsbrukare i Ramvik? Centerpartiet strösslar fortsatt med ganska stora ord om skog och landsbygd. Men i praktiken har Centerpartiet tyvärr tappat kompassen.

Centerns Europaparlamentariker Emma Wiesner har lagt fram förslag om och febrilt försvarat behovet en ny EU-skogsövervakningslag. Vi har gång på gång sett hur skogspolitiken har hamnat snett i Bryssel och missar svenska intressen.

Hur tänker Centerpartiet när ni försvarar en ny EU-skogsövervakningslag och samtidigt röstar emot regelförenklingar i den betungande avskogningsförordningen? Hur ska bönderna i Ramvik förstå detta?

Herr talman! Det märks vilka partiledare som verkligen tycker att det är jättejobbigt att vi har en EU-politisk debatt. Europeiska unionen är superviktig för Sverige. Jag tycker att det är märkligt att Nooshi Dadgostar är så otroligt obekväm med mina frågor att hon plötsligt talar om helt andra saker, herr talman.

Jag är också för att människor ska ha mat på bordet och ett jobb att gå till och att vi ska ha tillväxt, som Nooshi Dadgostar lyfter fram. Jag ser fram emot en valrörelse nästa år där Nooshi Dadgostar ska förklara för svenska folket varför hon inte stöder att en vanlig svensk arbetande familj nu har 5 050 kronor mer kvar i plånboken tack vare vår politik.

Men man kan vara emot detta och ändå vara för säkrare id-kort – varför röstade V nej till detta? Varför röstade V nej till ett säkrare in- och utresesystem och till möjligheten att ta fingeravtryck och ansiktsbilder på människor för att ha koll på dem som utsätter svenska äldre för bedrägerier och dem som vill vårt land och vår union illa? Varför säga nej?

Herr talman! Vänsterpartiet talar gärna om trygghet och rättssäkerhet men röstar konsekvent nej till konkret EU-lagstiftning som skyddar våra medborgare mot terror, brott och identitetsbedrägerier. I våras röstade man emot förordningen om säkrare id-kort. I somras röstade man nej till EU:s in- och utresesystem, med vilket Sverige och andra medlemsländer nu äntligen kan göra vad stora delar av världen redan har gjort i decennier: använda obligatoriska fingeravtryck och ansiktsbilder på de hitresande för att skydda medborgare från dem som vill skada oss. Senast förra månaden röstade Vänsterpartiet emot de nya regler som gör det lättare att upphäva viseringsfriheten när den missbrukas för illegal migration.

Vad är det egentligen för trygghetsskapande åtgärder som Vänsterpartiet är för?

Herr talman! Argumentationen brister, för rimligtvis måste det finnas något slags mellanläge mellan ett ja till att barn dör på farliga arbetsplatser och ett ja till ökade kostnader på 14 miljarder för svenska företag.

Om det Magdalena Andersson säger stämde, varför skulle det här förslaget då bidra med en sådan enorm kostnadsbelastning på svenska företag? Är det vad vi behöver i ett läge med krig på europeisk mark och där vi ser omgångar av masskonkurser i hela Europa på grund av att vi kläms i ett industrikliv mellan USA och Kina?

Det är ett riktigt allvarligt läge för europeisk konkurrenskraft. Jag är stolt över min moderata kollega Jörgen Warborn som har förhandlat om detta i Europaparlamentet. Det är dock mycket ord och lite verkstad från Socialdemokraterna, när man säger sig stå för ökad konkurrenskraft och sedan röstar emot precis de regellättnader som skulle behövas och som värnar både kampen mot barnarbete och kampen för mänskliga rättigheter.

(Applåder)

Herr talman! Jag tänkte att vi skulle tala om regelförenklingar, för EU:s viktigaste arbete framåt är att röja undan byråkrati och överstatlighet för att möjliggöra fler jobb och ökad konkurrenskraft.

Jag trodde att Socialdemokraterna stod bakom detta, men döm om min förvåning när den europeiska socialdemokratin valde en annan väg. Den valde regler och byråkrati framför jobb och välfärd. Arbetarpartiet blev regelpartiet när Europaparlamentet röstade om kommissionens förenklingspaket Omnibus 1. Paketet innehöll bland annat revidering av det så kallade hållbarhetsdirektivet. Direktivet har enligt Tillväxtverket ökat kostnaderna för våra företag med nästan 14 miljarder om året. Paketet föll i Europaparlamentet med minsta möjliga marginal.

Varför, Magdalena Andersson, var ni emot detta?

Herr talman! Låt oss aldrig glömma att när EU föddes var det ur ruiner i ett Europa sargat av krig, förintelse och politisk extremism.

Visionen var storslagen men egentligen ganska enkel, pådriven av kontinentens kristdemokrater: Aldrig mer krig. Länder som bombat varandra sönder och samman behövde alltså hitta ett sätt att komma förbi det outhärdliga, det till och med oförlåtliga.

Att gemensamt ta kontrollen över krigsindustrins råvaror var en början, följt av tron på att mötas och att samarbeta. Den europeiska unionen är världens mest framgångsrika freds- och välståndsprojekt, en union av länder som delar grundläggande värderingar. EU har gett oss fri rörlighet, friare handel och värden som garanterar liv i frihet.

Men vi behöver också säga som det är. I takt med att EU vuxit har något av detta gått förlorat. EU har blivit alltmer av ett byråkratiprojekt. Frihet, framåtanda, industriell styrka och innovationskraft har fått sällskap av principen att allt som inte är förbjudet ska regleras.

Beslut som borde fattas vid svenska köksbord tas vid Bryssels skrivbord. Bönder drunknar i blanketter, och skogsägare fastnar i paragrafer. Det finns en risk att entreprenörer som vill vara innovativa söker sig till andra delar av världen. Det hotar unionens själ. Det hotar EU:s legitimitet.

Jag tror på EU. Men jag tror på ett EU som håller sig till sin kärnuppgift – ett EU som ger hopp, inte huvudvärk.

Herr talman! Europa prövas både inifrån och utifrån. Kriget i Ukraina påminner oss om varför EU en gång bildades. Sverige må inte vara i krig, men Europa är det. När vår allierade västerut blir alltmer oförutsägbar måste Europa byggas starkt. Europas länder behöver tillsammans stärka den strategiska autonomin på försvarsområdet och jordbruksområdet och inom industrin. Låt oss använda potentialen i den svenska gruvnäringen och den svenska skogen för att frigöra oss från beroendet av länder som Kina!

Europa halkar efter. Det ger inte bara utrymme för de yttre hoten utan också för de inre. Utan tillväxt ingen välfärd och utan konkurrenskraft inga minskade utsläpp. EU måste minska regelbördan, snabba upp tillståndsprocesserna och investera mer i forskning och innovation. Det är genom tillväxt – inte genom överreglering och svensk överimplementering – vi kan bygga framtidens Europa och vår strategiska autonomi.

Herr talman! Det går att kombinera minskade utsläpp med ökad tillväxt. Det har Sverige visat. Klimatet kan inte bli en överideologi, utan omställningen ska gå hand i hand med ekonomisk trygghet för folket. Den ska ske med förnuft och känsla. Jag vill att Europa ska ta ansvar för klimatutmaningen, men EU ska inte förvandlas till ett av världens största avindustrialiseringsprojekt.

Vi behöver innovation, ny teknik och – håll i hatten – kärnkraft. Vi ska klara omställningen med våra skogs- och jordbrukare, inte i kamp mot dem. Svensk skog är inte ett museum. Skogen är en resurs som ger jobb och export och som binder koldioxid.

Herr talman! EU är inte perfekt, men det är värt att försvara. När vårt samarbete gäller rätt saker och är baserat på gemensamma, goda värderingar är Europa en kraft för just det goda. Det är ett EU som står upp för Ukraina. Det är ett EU som skyddar demokratin och gör det lättare – inte svårare – att leva, arbeta och driva företag. Låt oss därför värna det europeiska projektet genom att bygga mer tillit och mer frihet. Låt oss nu göra EU till ett framtidsprojekt i sann nybyggaranda för fred, frihet och framtid!

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Adrian Magnusson för en god interpellationsdebatt, som påvisar skillnader men också möjliga vägar framåt.

Jag vill avsluta med att säga något om ledorden teknikneutralitet och incitament, antingen i form på något sätt eller vad gäller finansiering, som också tar hänsyn till att man bidrar med olika saker i systemet. Vår vattenkraft bidrar med stabilitet och vindkraften, till exempel, med flexibilitet och dessutom tillgänglig kraftproduktion på kortare sikt. Det går ju inte att bygga ut vattenkraften hur mycket som helst, till exempel; det är en realitet som vi står inför. Kärnkraften är väldigt kapitalintensiv att bygga och tar längre tid att få på plats, även om den sedan står där länge.

Om detta är ledorden – teknikneutralitet och att premiera vad man kan bidra med i systemet – finns det vägar framåt i den här kammaren. Men då måste alla partier, trots att vi är på väg in i ett valår, bestämma sig för att det är där man landar.

Jag vill avsluta med att säga att jag upplever ett väldigt tydligt skifte i energipolitiken under de här åren, från en besatthet av vilka specifika kraftslag kraftsystemet ska bestå av till att det nu mer är en diskussion om vad kraftsystemet ska klara av att leverera. Detta välkomnar jag; jag tror att det är väldigt bra.

Kanske finns det en möjlighet till fortsatt dialog efter att vi har fått den här rapporten den 18 december, som på kort sikt skulle kunna bana väg för mer kraftproduktion specifikt från vindkraften. Här vill jag också påminna om att det finns flera havsbaserade vindkraftsprojekt, utöver Kriegers flak, som är tillståndsgivna och som skulle vara möjliga att få loss på kortare sikt. Och ja, det vore bra för Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill till att börja med rätta mig själv, eftersom jag tydligen inte kan läsa mina egna kråkfötter. Kriegers flak har pausats flera gånger. Jag har skrivit ”flera”, inte ”fem”. Jag vågar inte ta gift på exakt antal gånger det har pausats.

Låt mig svara på Adrian Magnussons följdfråga om dialog med statligt ägda Vattenfall om Kriegers flak. De har redan offentligt kommunicerat flera anledningar, och egentligen går det att koka ned dem till primärt tre.

Den första anledningen är ekonomin. Det hade såklart varit en lättnad för dem om någon annan hade stått för kostnaden för anslutningskabeln från det havsbaserade vindkraftverket till land. Jag vill understryka att vi inte gör detta för något annat kraftslag, men det är vad Adrian Magnusson hänvisar till och som Vattenfall också pekar på externt.

Den andra anledningen är högre kostnader på grund av inflationen.

Den tredje anledningen är lägre elpriser. Förutsättningarna för lönsamhet har alltså påverkats radikalt.

Blickar vi utanför Sverige är det detta vi ser i land efter land. Det räcker att bara titta över Sundet mot Danmark. Där har flera och inte minst ett väldigt stort vindkraftsbolag hamnat i en tuff situation, inte minst när man velat bygga mer i ett land som redan har mycket väderberoende kraftproduktion.

Det här är ett problem på många sätt, såvida man inte har möjlighet att på kort sikt få loss kraftproduktion någon annanstans ifrån. Det är därför jag kommer tillbaka till åtgärden att hitta stödstrukturer i antingen tillståndsprocesser eller ekonomi som ger incitament för vindkraften att bidra med mer av det som systemet behöver men också av det som förbättrar stabiliteten och lönsamheten.

Det är en av anledningarna till att vi hittills har fattat beslut om 70 åtgärder som inte handlar om att sitta på händerna i väntan på kärnkraft utan om här och nu och fram till 2030.

Kraftlyftet, som det finns brett stöd för här i kammaren och även från Socialdemokraterna, förstärks med totalt 2 miljarder för att säkra effekt där det behövs. Jag tror att det finns outforskad potential här att söka ännu bredare samförstånd för fler åtgärder.

Pilotprojektet med gasturbiner är viktigt för att se om vi kan hitta sätt för att få loss mer effekt till industrierna. Vi har effektiviserat anslutningskön så att fler företag tack vare det får nya anslutningar och mer effekt. Vi lyckades med det som många sa var helt omöjligt, nämligen att köpa tillbaka Öresundsverket och återstarta det. Vattenkraften har fått bättre villkor här och nu. Och vi har gett kärnkraften långsiktiga och stabila villkor.

Samhällsviktig infrastruktur och annat sådant som är nödvändigt behöver inte alltid stå sig på marknadsmässiga grunder. Det har jag inga problem med. Men om vi ska försöka kompensera för det tycker jag att teknikneutralitet är viktigt. Det ska jobba i enlighet med vårt leveranssäkerhetsmål och vårt planeringsmål samtidigt som det ändå är görbart. Svenska kraftnät har då bedömt att det inte var det att använda till exempel flaskhalsintäkterna till anslutningsavgiften på detta sätt.

Jag vill bekräfta att jag inte har avslutat energisamtalen eller sagt att det inte går att komma överens framgent. Det finns de facto ett brett stöd i denna kammare. Jag hoppas fortfarande på det och manar partier på både min sida av politiken och den rödgröna sidan att söka sådana lösningar. Det skulle kunna innebära en väg framåt för flera av de havsbaserade vindkraftsprojekt som redan är beslutade.

Fru talman! Jag har en kommentar till det som sades om vem som är energiministerns favorit. Är man lite jobbig i debatterna, bjuder på relevant motstånd och dessutom vill diskutera företagsamhet, innovation eller energi är man en favorit hos energiministern. Adrian Magnusson kan nog räkna sig till mina favoriter.

Med det sagt vill jag även kommentera det som sades om tonen i svaret från regeringen. Jag menar nog ändå att Adrian Magnusson läser in en ton som inte riktigt finns. Jag ställde en ärligt menad fråga om vad Adrian Magnusson menar att vi ska göra kring ett enskilt projekt. Ledamoten har också helt rätt när han, fru talman, tar upp ett antal delar som jag har markerat som viktiga för regeringen, nämligen teknikneutraliteten och behovet av mer kraftproduktion i södra Sverige – framför allt sådan som är mer tillgänglig och ger mer garanterad el och alltså kan bättra på effektbristsituationen och åtgärda den brist som finns i södra Sverige.

Det är också tydligt att jag har öppnat för fler riskdelningsmodeller liknande dem vi har för kärnkraft och andra kapitalintensiva kraftslag. Då handlar det även om vilka problem man kan vara med och lösa och vilka egenskaper man bidrar med i systemet.

För dem som lyssnar på debatten vill jag påpeka att Sverige har historiskt stora elöverskott men ändå väldigt volatila elpriser, just på grund av att vi har mycket väderberoende kraftproduktion i systemet.

Ur ett europeiskt perspektiv har Sverige ett av de lägsta elpriserna i hela EU. Det ska vi vara glada över. Men frågar man svensken ”Är det najs att betala elräkningarna?” blir svaret från de allra flesta ”Nej!”. Det beror dels på oförutsägbarheten – det är som en bergochdalbana – dels på att det är avsevärt högre än det svensken har vant sig vid genom åren då vi haft mer baskraft i systemet.

Vi kan titta på hur mycket vindkraft vi har. Sverige har tillsammans med Danmark mest vindkraftsproduktion per capita i världen. Från slutet av 2024 är vindkraft det enskilt största kraftslaget i installerad produktionskapacitet i Sverige. Men det löser just nu inte det stora effektbristproblemet. Det löser just nu heller inte problemet med väldigt volatila elpriser.

Det är anledningen till att jag i mitt svar så tydligt pekar på det nya uppdrag som vi ska få redovisat i december. Jag vet att det även välkomnas av Socialdemokraterna. Det handlar om hur vi kan skapa incitament för vindkraften att leverera mer av det som systemet behöver. På kort sikt behöver vi ha mer ifrån vindkraft, fjärrvärme och andra kraftslag i väntan på kärnkraft. Vi kan så att säga inte inte tillföra någon ny elproduktion alls, men vi ska inte låtsas som att det är lösningen på allt.

Jag vill avsluta med fakta i målet angående anslutningsavgiften, som det pekas på. Svenska kraftnät bedömde självt att slopandet av anslutningsavgiften utgjorde ett otillåtet statsstöd. Därför måste jag ställa en fråga tillbaka. I sammanhanget ska sägas att Kriegers flak har pausats fem gånger. Finns det andra förslag från Socialdemokraterna? Jag är öppen för att diskutera dem i så fall.

Fru talman! Adrian Magnusson har frågat mig om regeringen och jag avser att vidta några åtgärder för att få igång byggnationen av Kriegers flak och, om inte, vilka orsakerna är till att regeringen och jag inte vidtar några ytterligare åtgärder.

Jag har lite svårt att föreställa mig vad det är för åtgärder som Adrian Magnusson menar att regeringen skulle vidta för att rädda ett enskilt projekt som pausats på marknadsmässiga grunder. Under flera regeringar med olika politiska färger har enskilda i sig lovvärda projekt av olika anledningar avslutats eller satts på paus utan att staten ingripit. Det har bland annat rört sig om havsvindparker, terminaler för att öka försörjningstryggheten på gasnätet och gruvor.

Elproduktionen behöver byggas ut för att möta elanvändningen i enlighet med planeringsmålet för elsystemet samtidigt som stora delar av den befintliga elproduktionen av åldersskäl kommer att behöva ersättas. Regeringen vill ge goda förutsättningar för alla fossilfria energislag. Det är grundläggande för att få en tillförlitlig elproduktion på plats för att genomföra klimatomställningen, för att skapa ett gott investeringsklimat och för att hushållen ska ha råd att betala sina elräkningar.

Den 18 december i år kommer regeringen att ta emot en rapport från Energimyndigheten, Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen med förslag på incitament för att förbättra den intermittenta kraftproduktionens bidrag till elsystemets robusthet.

Herr talman! Jag vill börja med att bli personlig och berätta att jag är ett av alla de barn i Sverige som har vuxit upp i en familj där man under en röd regering stått utan inkomst och ersättning från staten, med det enda erbjudandet till min kära mamma att hon kunde bli förtidspensionerad när hon bara var dryga 40 år, med noll extra i ersättning om min pappa hade gått bort, till exempel. Vi har också upplevt hur det var att befinna sig mellan två olika system, med en blå regering under allianstiden, och stå utan ersättning – för sjuk för att få a-kassa, för frisk för att få sjukersättning.

Med detta och min egen personliga berättelse vill jag säga: Inget system kommer att vara perfekt. Men vi står på det svenska folkets sida. Vi har visat i våra skatteprioriteringar och annat att vi värnar barnfamiljer och vanliga inkomsttagare. Men grundbulten att det alltid måste löna sig mer att arbeta än att gå på bidrag återinförs nu på allvar.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.